Den osynlige angriparen

Det kompakta kvällsmörker, som är helt normalt för årstiden när snön saknas, stämmer inte alls med utetemperaturen på över tio plusgrader som vi upplevt idag. Bortsett från blåsten som irriterat oss de senaste dagarna, så har vädret varit perfekt för långpromenader och några sådana har det också blivit. Nu laddar vi för nästa år, dock utan specifika nyårslöften, och hoppas att åtminstone en del av alla, för tillfälligt ovanligt talrika, konflikter ska kunna lösas.

Mitt i all turbulens intar Sverige i morgon sin nyvunna plats i FN:s säkerhetsråd och inledningsvis dessutom som ordförande. Det lär inte bli någon sinekur. Svenska företrädare internationellt har ju en tendens att 'veta bäst' vad som är bra för andra och nu kommer en rejäl chans att testa denna förmåga på den allt isigare relationen mellan USA och Ryssland. Bevisen om den senares cyberattacker mot höstens amerikanska presidentval har på något sätt bekräftats av de senaste dagarnas liknande angrepp på flera amerikanska offentliga institutioner och sanktionerna till följd av detta som beslutades igår synes, åtminstone utifrån sett, vara fullt berättigade. Oväntat var kanske däremot Putins beslut att plötsligt inte 'svara med samma mynt', men initierade bedömare tror att detta mera hänger ihop med hans satsning på en bättre relation med USA:s kommande president.
Men det allvarliga i sammanhanget är att ryssarnas brigad av hackers strider i stort sett över hela världen och skiljer inte på vän och fiende. De flesta människor är inte medvetna om hoten som ligger i denna form av krigföring eller vilka konsekvenser den kan få. Angreppen är försåtliga och kan ske på många olika plan såväl långsiktigt, som kortsiktigt. Det senare sker främst genom utslagning av vitala samhällsfunktioner, medan de långsiktiga handlar om systematisk påverkan på människors attityder och politiska inställning. Här spelar nättrollen på sociala medier en betydande roll.
Inom Sveriges totalförsvar arbetas kontinuerligt med motåtgärder, men problemet är att instrumenten för angreppen hela tiden förnyas och förfinas. Ett eventuellt framtida angrepp på Sverige kommer inte att handla om landsättningar på Gotland, utan om nedsläckta elnät, havererad telekommunikation, utslagna transportsystem och allmän desinformation. Dessa angrepp är helt oblodiga men fruktansvärt effektiva, och vi kan inte ett ögonblick slå oss till ro så länge som en hotbild kan identifieras!

Nordkoreas tragedi

Stormen Urd utgjorde aldrig något hot på våra breddgrader och blev på de sydligare breddgraderna inte heller så förödande som befarat. Igår var vi, efter att hustrun besökt sin sjukgymnast på stan, ute på en långpromenad längs Mälarstranden öster om stan. Om man bortsåg från en något isig nordanvind på några ställen, så kunde det lika väl varit en vårpromenad i slutet av mars.
Idag tog våra aktiviteter dock skilda vägar när jag fick engagera mig i ommöbleringen av målarklubbens lokaler efter vårt inköp av nya möbler. Förövrigt har de vardagliga sysslorna på hemmaplan fyllt vår tid.

Det har nu gått nio år sedan jag startade den här bloggen och efter 1 454 publicerade inlägg känner jag att det är dags med förnyelse. Rubriken 'Tankar i tiden' har i stor utsträckning varit missvisande och inläggen har oftast varit mer refererande än filosofiska. Detta ska jag nu försöka ändra på, dels genom en kanske mindre regelbunden publicering, men främst genom en annan inriktning på ämnesvalet.
Som en liten uppvärmning på den vägen vill jag anknyta till en nyligen läst bok om Nordkorea. En bok som på ett slående sätt i ord och bild beskriver hur den absoluta personkulten kring diktatorsdynastin Kim kan förlama ett lands befolkning. Genom en total isolering från omvärlden för gemene man i landet lyckas man år efter år hålla människorna ovetande och därmed förhindra den kontrarevolution som borde pyra under ytan. Samtidigt som befolkningen på landsbygden lever på, eller i vissa fall under svältgränsen, spenderas 30 procent av landets BNP på militärutgifter i regimens paranoida tro på omvärldens fientlighet.
Man vill gärna tro att denna tragedi hör hemma i ett tidigare århundrade, men så är tyvärr inte fallet. Kanske finns det trots allt hopp för dessa lidande människor när man ser att den kommunistiska ideologin allt oftare, på olika håll i världen, drar det kortaste strået. Turen borde någon gång komma även till Nordkorea.

Stormigt på annandagen!?

Som väntat blev det en 'grön jul' i år och om prognoserna håller kommer det så att förbli under resten av året. Temperaturen ute antyder också att vi nu skulle kunna ha förvår nu, men det lär väl komma en del bakslag i vanlig ordning. Vädret är inte bara milt utan dessutom torrt och idag fick vi veta att det tidigare rekordet ifråga om låg grundvattennivå nu har tangerats. Geologerna önskar sig därför en mild och regnrik vinter, vilket förmodligen kan gälla för många av dem som hämtar sitt vatten från egen brunn - Mälaren tömmer man ju inte i första taget.
För vår egen del har julen hittills varit lugn och behaglig. Visst drabbas vi båda av ålderskrämpor, men det hör väl till och det får man försöka stå ut med. Igår besökte vi båda döttrarna och deras familjer och julaftonen kröntes av julbord med knytkalas hos äldsta dottern med hela familjeklanen på plats. Ny medlem för året var vårt första barnbarnsbarn, som självklart intog en central plats i hela tillställningen.

Tyvärr blir det kanske inte lika lugnt överallt i vårt avlånga land. Klass 2-varning har kommit från SMHI om kraftig storm i morgon över södra och sydvästra Sverige. Dock förväntas inte vindstyrkor på den nivå som stormen Gudrun bestod oss med för snart 12 år sedan. Den gången blev ju katastrofen ett faktum med enorm arealer av omkullblåst skog och över 400 000 strömlösa hushåll i södra delen av landet.
Mera långsiktiga och kanske mera oroväckande signaler har de senaste dagarna kommit från presidenterna Putin i Ryssland och den tillträdande Trump i USA, som båda har uttryckt behov av att 'modernisera och förstärka' sina kärnvapenarsenaler. En ny kapprustning är förvisso det sista som världen behöver och en mobilisering till motstånd mot deras tankegångar är av största vikt. Själv är jag medlem i organisationen Global Zero vars målsättning är att alla förekommande kärnvapen på jorden ska avvecklas. En sådan utveckling skulle samtidigt stänga ett argumenten för de grupperingar som vill hindra kärnenergins civila användning. Det kommer som synes inte att sakna väsentliga saker att syssla med under nästa år heller!

Fattigpensionärer!?

När vi idag passerade vintersolståndet så var våra omgivningar åter helt snöfria. Utsikterna till en vit jul, åtminstone vad gäller väderleken, har kraftigt begränsats. På den positiva sidan finns förstås det faktum att den för några dagar sedan förrädiska halkan också har försvunnit.
Våra motionsaktiviteter har inskränkt sig till några promenader i närområdet plus en del trädgårdsarbete - beskärningen av fruktträd är t ex nu klar. Vi är också klara med alla inköp inför julen och det har gått att klara utan stress när vi i år i princip eliminerat julklappsinköpen. Hustruns idoga arbete med det som hör julbordet till, är till största delen också avklarat, så nu kan vi snart bara se fram emot julfirandet i familjekretsen.

Så här i årets slutskede börjar man gärna att snegla på vad som ska gälla för 2017. För oss till åren komna är utvecklingen av pensionerna ett aktuellt ämne. Det har meddelats att de höjs med i genomsnitt 260 kr per månad från årsskiftet. Det betyder omkring 2 procent och motsvarar bara drygt hälften av vad kollektivavtalen på arbetsmarknaden gett i år. Med andra ord så stryps köpkraften, relativt sett, ännu ett snäpp för de 'som byggt landet'. Än sämre blir det för dem som endast har garantipension, där det i vissa fall kan bli en sänkning när effekter av bostadstillägg och boendekostnad räknats in.
Jämfört med många andra länder tar Sverige ändå väl hand om sina åldringar. Ytterst få behöver gå hungrig till sängs på kvällen och i princip alla har tak över huvudet. Därför skall vi inte klaga och speciellt inte när vi får veta att vi i vårt land har det så gott ställt, att vi har råd att kassera och kasta bort 600 000 000 kg fullt användbar mat varje år. Då kan man med fog hävda att 'ur led är tiden'! Här finns det verkligen något att på allvar ta itu med under 2017!

Midvinterpolitik

Den fortsatt gråmulna, disiga väderleken uppmuntrar inte till någon utevistelse och igår tog jag därför tillfälle till att baka veteskorpor och två sorters matbröd innan vi åkte ut för att inta vår fredagslunch. Idag tog vi oss i alla fall samman till en promenad i närområdet i det sliriga väglaget, men dessförinnan hade julgranen installerats och återstående julpynt klarats av.

När man nu inför politikens juluppehåll och i mandatperiodens halvtid gjort en ny opinionsmätning framgår det att regeringsunderlaget nu är endast 37 procent inklusive vasallen Vänsterpartiet. Den borgerliga Alliansen kan räkna ihop 41 procent och ingen är under riksdagsspärren på 4 procent. Värst är emellertid att SD kan notera en ny toppnotering på 19 procent, antagligen med viss draghjälp från Trumpsegern i det amerikanska presidentvalet.
Därmed rycker det läge närmare då det inte längre, för att kunna regera landet, går att tänka bort SD under en kommande mandatperiod. En del oroväckande tecken från M-partiet tyder på att man där vill försäkra sig om en bra köplats om denna tendens skulle hålla i sig. SD:s partiledare har också gett intryck av förväntan på förhandlingsinviter, men har samtidigt serverat en rad osmakliga 'prislappar' med anknytning till invandringspolitiken.
KD har å sin sida gjort ett utspel om det som så märkligt kallas för 'pensionärsskatten' och vill stänga gapet mellan pensionärer och förvärvsarbetande och finansiera detta med höjning av momsen med en procentenhet. Man ger som vanligt med ena handen och tar tillbaka med den andra. Samtidigt levererar statsministern i ett luddigt jultal en idé om att 'stärka gemenskapen mellan stad och land', vilket förväntas kunna uppnås genom mera statlig service på landsbygden och utbyggnad av snabbare bredband. Någon prislapp för detta presenterade han dock inte, men erkände också att myndigheterna inte alltid levererat det som skattebetalarna har rätt att förvänta sig. Om det sedan 'bara blir en tumme' som skräddaren sade, det blir en senare fråga!

Julstressen har börjat!

Väderläget har för tillfället förbättrats under inflytande av ett rejält högtryck - säkert bara tillfälligt men ändå en ljusning. De två senaste dagarna har vi satsat en del på förnyelse i hemmet. Igår tog vi, med hjälp av yngsta dottern och svärsonen, hem och installerade hustruns nyinköpta säng och idag blev investeringen en ny mikrovågsugn. Det skadar inte med lite förnyelse då och då. För övrigt har vi bedrivit den vardagliga verksamheten på hemmaplan och hustrun har börjat göra insatserna för familjeklanens kommande julbord.

Julstöket har för övrigt börjat på alla fronter och man ser ute i butikerna allt flera människor med begynnande glasartad blick inför den uppskruvade julklappshetsen. Själva har vi för första gången i familjen beslutat att minimera denna plåga till att presenter köps bara internt inom respektive familj. Det känns behagligt att bara behöva köpa en enda klapp.
Men i det allmänna kaoset som föregår julhelgen inträffar naturligtvis olika slag av incidenter. En sådan, med dessutom spridd åverkan, inträffade i Örebro igår då Post Nord blev bestulna på 4 000 julkort. Polisanmälan är gjord och man funderar över den skyldiges motiv - tycker hen allmänt illa om julen eller är det möjligen en samvetslös frimärkssamlare som varit i farten? Det bästa vore nog att även julhälsningarna så snart som möjligt läggs över till elektroniska medier. Framställningen och hanteringen av miljontals julkort är knappast miljövänlig och slukar massor med manuellt arbete, egentligen helt i onödan numera.

Trumps nya överraskning

Den tidigare julkortsaktiga upplagringen av snö på fur och gran har nu förpassats till historien av flytande nederbörd. Förvintern får allt mer en karaktär, som jag gärna vill förknippa med landets sydligaste delar. Den ljusning som snön medförde har nu återställts till kompakt mörker utanför fönstret.
Under gårdagen blev det ett besök i stan för hustruns första träff med sin nya sjukgymnast, som nu ska ta sig an hennes värkproblem. Idag var jag på förmiddagen åter i stan, nu för att delta i transport av inköpta möbler för uppfräschning av Club Artis' lokaler. På eftermiddagen åkte vi till västra köpcentret för shoping, bl. a. en bättre säng till hustrun för att förhoppningsvis underlätta hennes rehabilitering.

Rehabilitering pågår också i Donald Trumps regi av den amerikanska administrationen, men inte nödvändigtvis till det bättre. De hittills utpekade medlemmarna i hans kabinett är, inte helt oväntat, i det närmaste rena motpoler till Obamas motsvarande ministrar. Dagens sensationella offentliggörande är att ExxonMobils VD, Rex Tillerson, är tänkt att bli USA:s nästa utrikesminister. Han må vara en rutinerad och framgångsrik förhandlare i sin industriella gärning, men som politiker är han ett vitt, helt oskrivet kort. Historien är tyvärr full av framgångsrika industriledare som förvandlats till totalt misslyckade politiker. I det skrået är det sällsynt att det räcker med att 'peka med hela handen' för att nå framgång.
Nu ska förvisso ingen dömas ohörd, men Tillerson har redan välkomnats av Ryssland och Putin och har dessutom stora affärsintressen i landet. Senatens utrikesutskott, som måste godkänna kandidaturen för att tillsättningen ska bli möjlig visar tveksamhet och kräver, ganska självklart, att han till en början måste avveckla alla sina intressen i sitt nuvarande företag. Tidigare utrikesministern hos George W. Bush, Condolezza Rice, stöder dock Tillerson med motiveringen att han har "anmärkningsvärd och bred internationell erfarenhet och förstår den globala ekonomin".
Det återstår att se vad som kommer att skrivas i världshistoriens nästa kapitel, men att en ny geopolitisk karta kommer att börja ritas upp den 8 januari 2017 står allt mera klart för varje dag. Vi kan bara hoppas att den på något sätt blir till det bättre!

I centrum för världens blickar

Igår morse inleddes det omslag i väderleken som meteorologerna hotat med. Då inleddes ett ihållande snöfall som faktiskt inte upphört förrän alldeles nyss. Det har gett två tillfällen till motion med snöskyffeln och ytterligare ett väntar. Vi har också tvingats notera att vår idogt blommande pensé utanför husväggen nu vilar under ett stadigt snötäcke.
I förrgår blev det ännu en shopingtur till västra köpcentret, där vi också passade på att inta vår fredagslunch på en kinarestaurang. För övrigt har vi hållit oss hemma med ett par promenader i närområdet. Det nuvarande väglaget inbjuder inte till några större utomhusaktiviteter och rapporterna om trafikolyckor står som spön i backen.

Igår gick en del av dagen åt till att följa ceremonierna kring årets nobelprisutdelning. Den avlöpte på samma välregisserade sätt som vanligt. Alla, förutom den frånvarande litteraturpristagaren Bob Dylan, fick sina priser under sedvanlig högtidlighet. Även den stora banketten i stadshuset avlöpte utan några synbara incidenter. Hela tillställningen är ju ett av Sveriges tyngsta varumärken och som sådant av stor betydelse för omvärldens syn på vårt land.
Men i vanlig svensk ordning är inte alla lika begeistrade. Krönikören Markus Larsson kände det, vid sin entré i Blå hallen, 'som att gå rakt in i en flock vargar där hälften bär frack och liknar pingviner'. Han utnämner också sångerskan Patti Smith till kvällens stjärna, all församlad intelligentia till trots. Sedan ägnar han kvällen åt research om de närvarande toppolitikernas favoriter bland Bob Dylands låtar och erkänner att nobelfest är inte hans främsta prioritering - Roskildefestivalen är bättre - och betecknar nobelfesten som en väldigt svensk och formell kräftskiva med lite snoffsigare kläder.
Nåja, det är väl just det fina med Sverige att vi inom mycket vida gränser kan tycka vad vi vill om saker och ting, något som många runt om i världen är mycket avundsjuka på. Själv tycker jag att nobelfesten gott kan få några timmar av min tid en gång om året.

I glada vänners lag

Vädret har fortsatt att vara höstgrått och, för att liksom pigga upp det hela en aning, spetsat med frosthalka på mornarna. Men det är bara att gilla läget, det kunde vara värre. I förrgår åkte vi en tur till västra köpcentret för lite shoping, annars har vi mest varit här hemma. För min del har målarklubbens administration fortsatt att ta min tid. I förrgår kväll hade vi medlemsmöte för bedömning av våra verk på Julsalongen av en inbjuden konstnär, och det blev en lyckad tillställning. Idag blev det istället ett extra styrelsemöte för att räta ut en del frågetecken inför nästa års verksamhet. Även här tror jag att vi lyckades nå godtagbara resultat.

Godtagbart kan man däremot knappast kalla utvecklingen hos svenska myndigheters representationskostnader. Den svältfödda Försvarsmakten gjorde t. ex. förra året av med 32,3 miljoner kronor, där man bl. a. vid ett tillfälle hyrt in Linda Benzing för ett framträdande (50 minuter) för 75 000 kr. När man vid ett annat 'officersmöte' med 16 personer drack vardera fyra glas vin, 72 cl sprit och ytterligare två flaskor vin (dyraste flaskan 876 kr), har man fog för att fråga sig hur det står till med synen på riktlinjerna för representation som säger, att man ska tillämpa 'måttfullhet' och ha en 'restriktiv' syn på alkohol. Vid ett annat tillfälle i början av det här året samlades 110 personer på ett konferenshotell där notan gick på 639 000 kr.
Det är förvisso så att även offentliganställda har rätt till en rimlig 'personalvård' och Försvarsmakten är säkert bara ett exempel i mängden på liknande utsvävningar hos andra myndigheter. Men det förstärker knappast förtroendet hos den skattebetalande allmänheten, när man i nästan andetag talar om att man är tvingad till nedskärning av den service som ska levereras p. g. a. bristande ekonomiska resurser. Revisorerna får skärpa sig när det kvällstidningarna som upptäcker misshälligheterna!

Laglöshet á la Vilda Västern

Kung Bore har än så länge tassat rysligt försiktigt in på scenen med endast lite vitt puder på marken. Men senaste natten försökte han dock lite grand med temperatur neråt tio minusgrader (i Nikkaluokta var det dock samtidigt -33).
För vår egen del har veckohelgen mest gått i kulturens tecken, först igår med en tur till vår grannkommun för ett besök på Stenhusets julsalong. Den var lite si och lite så, och uppfyllde kanske inte helt förväntningarna. Idag blev det istället en tur till stan dels för biblioteksbesök och dels för att beskåda vår egen julsalong på målarklubben. Jag vill, utan att förhäva mig, hävda att vår utställning var snäppet bättre än den vi såg igår, där det t. o. m. fanns deltagande av professionella konstnärer. För övrigt har vi hållit oss på hemmaplan.

De senaste dagarna har den hårdnande attityden ute i samhället fortsatt att skörda offer. De frekvent förekommande skjutningarna i framförallt Malmö och Göteborg verkar sprida sig. För ett par dagar sedan var det dubbelmord på två bröder i Rinkeby i Stockholm och igår blev tre kvinnor ihjälskjutna i Imatra i Finland. I Finland grep polisen snabbt en misstänkt för dådet - i Rinkeby "har man ingen misstänkt".
Det är bara att konstatera att de svenska rättsvårdande myndigheterna håller på att tappa greppet om en eskalerande och allt mer svårartad kriminalitet. Det syns inte minst av fallet med den 'svensk', som varit inblandad i terrordåd i Belgien och Frankrike, och som Säpo haft spaning på i flera år, kunnat bedriva sin verksamhet ända tills Kronofogden (!) hemsökte honom för indrivning av skatteskuld. Svensk polis och svenskt åklagarväsen måste nu dra av sig silkesvantarna och sätta på hårdhandskarna och det brådskar innan de oborstade slynglarna tar över samhället helt och hållet. Vi har som skattebetalare rätt att kräva något tillbaka för världens högsta skattetryck. Lyckas man inte med det är jag rädd att vår näste statsminister heter Jimmy Åkesson!

Nytt från kungariket IKEA

I den första vintermånadens inledning har vi fått kyligare väder med temperaturer runt nollan och idag har vi även fått tilldelats några mindre snöbyar. Annars kan man inte direkt se några tecken på vinterväder.
Den senaste tiden har det varit en hel del att göra med vår målarklubb, på både gott och ont. Idag var jag delaktig i att hänga utställningen till årets Julsalong, vilket var trevligt och stimulerande. I onsdags var det istället ett extra medlemsmöte för att diskuterar framtiden vad gäller föreningens ekonomi och bemanning av funktionärsposter. I den delen väntar nu saker som måste beslutas och åtgärdas den närmaste tiden.
Vad gäller hustruns värkproblem, så har utvecklingen varit positiv de senaste dagarna, och efter genomgång med vår husläkare igår, så ska vi nu hoppas att behandling hos sjukgymnast ska lösa problemen. Idag kunde vi också ta oss till stan för att inta vår traditionella fredagslunch, denna gång på en libanesisk servering.

Ute i stora världen rullar allt på som vanligt, även där på både gott och ont. Det gäller också för Sveriges internationellt mest kända företag IKEA. Riksnasaren Kamprad förnekar sig inte när hans bolag nu ska börja sälja solpaneler för elproduktion även i Sverige. Det ser en aning mörkt ut just nu när man tittar ut genom fönstren, men skam den som ger sig.
Kamprad har idag även aviserat att den sedan några år traditionella julklappen till personalen - i år 14 700 kr per person, lika för alla, hög som låg - går på en dryg miljard för bolaget. Det är god personalvård, men man kan ju undra hur fördelningen mellan IKEA:s alla hemländer går till. Månadslönen skiljer sig förvisso en hel del mellan t. ex. Sverige och Indien.
Besvärligare för IKEA är det i Ryssland, och var annars, där en domstol fryser motsvarande en dryg miljard kronor av IKEA:s pengar som en del i en tvist med en rysk affärsman. Det är definitivt ingen rolig sits att hamna i. Det genomkorrupta ryska samhället med ofta maffialiknande affärsmetoder borde egentligen vara lätt att hålla sig borta ifrån, men risktagande affärsmän skyggar inte för detta och då får man ju leken tåla när man gått in på banan. IKEA har för övrigt god träning efter alla turer i ryska domstolar under dess 16-åriga historia i landet. Vi får väl se hur det går den här gången.

Kunskap och kompetens kan inte kvoteras!

Sedan stormvindarna i förrgår bedarrat har senhöstvädret inte bjudit på några direkta överraskningar, möjligen med undantag för att marken var vit av snö i morse. Den försvann dock ganska snabbt. Så när som på ett par promenader i närområdet och ett pass på målarklubben igår för min del, har vi mest hållit oss här hemma. Hustruns värk begränsar fortfarande hennes rörlighet.

Lite rörligare, eller rörigare, är det allt som oftast i den svenska inrikespolitiken. Ett aktuellt exempel är regeringens påbud om att minst 40 procent av börsbolagens styrelseposter ska innehas av kvinnor senast 2019, annars väntar straffavgifter. Men i remissbehandlingen av förslaget har både tunga remissinstanser och fackförbund varit påtagligt kritiska. Fackföreningen Unionen anser t. ex. "att det inte är statens roll att reglera könsfördelningen bland de av bolagsstämman valda styrelseledamöterna". Både TCO och Saco är också kritiska, medan LO och Ledarna stöder förslaget. Att storföretagens direktörer också sågar idén är kanske mindre överraskande.
Även om syfte säkert är gott, går det inte undvika en unken doft av byråkratisk klåfingrighet kring det hela. Det måste rimligen, till syvende och sist, vara företagets ägare som bäst kan avgöra vilka personer som passar i just deras styrelse. För varje sunt tänkande människa torde det stå klart att genusfilosofi inte får avgöra val på bekostnad av kompetens. Det är en helt annan sak att på olika plan eftersträva jämställdhet mellan könen, men i väldigt många fall skulle denna, felaktigt använd, kunna vara till stor nackdel för företaget. Låt oss därför hoppas att PK-fundamentalisterna i regeringskansliet även den här gången tvingas sträcka vapen. Det gick ju nyligen alldeles förträffligt med den illa genomtänkta regionsreformen.

Diktatorn Castro ur tiden

Det finns inte mycket att säga om den väderlek vi nu lever i just nu utom att temperaturen är osedvanligt hög - över tio grader vid middagstid idag. Annars är det jämngrått med enstaka små solglimtar, den korta tid som solen nu råkar vara över horisonten.
Vi har själva hållit oss på hemmaplan så när som på en promenad för mig till stormarknaden igår. Hustrun är fortsatt handikappad av sin värk och någon klar effekt av den ordinerade medicinen är än så länge inte att märka.

Vad vi däremot inte kunde undgå att märka var Dagens Ekos bulletin om Fidel Castros död. Hela morgonsändningen användes till denna 'nyhet', som ju inte är särskilt sensationell för en person med 90 år på nacken. Nyhetsförmedlingens karaktär säger mera om ekoredaktionens politiska preferenser än om händelsen som sådan.
Vad vi, som undgått den socialistiska frälsningen, mest minns Castro som är hans kubanska revolution 1959, som befriade den kubanska befolkningen från dess lidande under diktatorn Fulgencio Batista, för att istället låsa in den i ett kommunistiskt fängelse genom sin benhårda marxistiska regim. Först nu, efter ett 50-årigt förtryck, har hans 'arvprins', brodern Raul, lyckats lätta på den totala låsningen gentemot USA. Under tiden har 1000-tals meningsmotståndare, som inte lyckats fly landet, antingen fått sätta till livet eller befinna sig i fängsligt förvar.
Tyvärr fortsätter marxismens och maoismens banerförare att verka, som t. ex. Mugabe i Zimbabwe och familjen Kim i Nordkorea, där medborgare utanför nomenklaturan tvingas leva sitt liv under samma vidriga förhållanden. Vi kan bara fortsätta att hoppas att förståndet en gång ska segra och slutgiltigt förpassa dessa ideologier till historiens avfallshög!

Länen blir kvar

Det hösttråkiga, lite gråmulna vädret har fortsatt och det är ju inte särskilt uppmuntrande när solen sviker allt mera. Igår började jag dagen med en cykeltur till stan för ett styrelsemöte i Club Artis. Det blev en aning dramatiskt när det visat sig att en uppryckning behövs både vad gäller ekonomin och utsikterna för styrelsens bemanning kommande år. Det kommer nog att bli en del veckade pannor de närmaste veckorna innan problemen, förhoppningsvis, kunnat lösas.
Dramatiken fortsatte när jag kom hem och fick klart för mig att hustruns värkproblem nått en omänsklig nivå. Det fanns inget annat att göra än att tillkalla sjuktransport till centrallasarettets akutmottagning. Därefter blev det ännu en eftermiddags vistelse inom fem dagar på denna inrättning. Den här gången var det dock inte i en tröstlös väntan på en 'sorteringssköterska', utan med ett idogt arbetande vårdteam. Hustrun fick där den ingående undersökning som vården borde bestått med redan för ett par månader sedan. Förhoppningsvis kan det leda till en medicinering som till sist löser upp hennes besvärliga problem.
Idag har vi varit här hemma så när som på en promenad jag tog i närområdet. Lite avverkning av ris på tomten var också lämpligt att göra när vi nu blivit befriade från snön ännu ett tag.

En del dramatik skapades idag även inom inrikespolitiken sedan samtliga allianspartier nu hoppat av diskussionerna om det socialistiska förslaget om bildande av sex storregioner av de nuvarande 21 länen. C-partiet, som var siste entusiasten, kunde konstatera att de rödgröna inte på någon punkt hade beaktat deras önskemål och fann då för gott att ta sin Mats ur skolan. Därmed kan konstateras att detta dåligt genomtänkta förslag från kanslihuset försvinner in i glömskans befriande dunkel.
Detta är egentligen bara ytterligare ett tecken på den avgrund som finns mellan amatörerna i regeringen och människorna ute i landet som tvingas ta konsekvenserna av alla dåraktiga, ideologiskt kopplade idéer som spytts ut de två senaste åren. De karakteriseras oftast av den socialistiska tanken att människorna mår bäst om de inte behöver tänka själv. Nu har de emellertid gjort detta i regionsfrågan med ett kraftfullt motstånd som resultat. Det är hoppingivande att veta att medborgarna har mod och kurage att knäppa överheten på näsan när förståndet tagit time out. Enligt landets regeringsform utgår all makt från folket och så ska det vara. Enögda politiker göre sig därmed inte besvär!

Våldskulturer brer ut sig

Även om vädret nu blivit riktigt höstligt gråtrist, så är i alla fall temperaturen fördelaktig - 10 plusgrader idag på förmiddagen är ovanligt för årstiden på våra breddgrader. I söndags tog vi oss till en julmarknad norr om stan, annars har vi varit mest här hemma. Trots de läkarråd vi fått har inte hustruns värkproblem blivit bättre och väntetiden på en beställd, mera ingående undersökning är till en början en och en halv vecka. Kötiderna i den offentliga vården är oacceptabla!
Idag startade jag dagen med att baka två sorters matbröd och senare blev det en tur till östra köpcentret för att handla mat.

I förrgår drabbades  svensk fotboll ännu en gång av den huliganmobb som ser som sin uppgift att förstöra friden på och omkring våra fotbollsplaner. Det var slutstrid mellan Helsingborg och Halmstad om nedflyttning som drabbades denna gång. Efter Helsingborgs förlust sprang slöddret in på planen och angrep både tränaren Henke Larsson och hans spelande son. De flesta har nu identifierats och 'riskerar' tre års avstängning från tillträde till fotbollsmatcher. Hade jag fått bestämma skulle de stängts av på livstid och dessutom ådömts rejäla skadestånd till dem som angripits.
Det som inträffat är också ett symptom på den våldskultur som brer ut sig allt mera i vissa ungdomsgrupper. I storstäderna där det snart råder rena djungels lag betraktas ett människoliv i vissa kretsar snart sagt som en förbrukningsvara. Det är mycket hög tid att sluta upp med att dalta med dessa individer, som för länge sedan har förbrukat sina 'mänskliga rättigheter', inte minst på grund av deras eget omänskliga uppträdande. De som inte tar till sig samhällets överenskomna regelverk ska heller inte ha tillträde till samhället!

Bekymmer och glädje

De senaste dagarna, som nu i höstmörkret blir allt kortare, har varit en aning turbulenta. Hustruns värkproblem blev sådana att vi i förrgår beslutade oss för att ta oss till akutmottagningen på sjukhuset för att försöka få den hjälp som öppenvården ej mäktat, eller ens försökt, leverera. Efter några timmars väntan fick hon en ordination som åtminstone gör det hela uthärdligt tills hon kan söka fortsatt behandling.
Dagen innan hade jag i ett telefonsamtal från min syster fått veta att min svåger lagts in på sjukhus med hjärtproblem, som vi hoppas han får professionell hjälp med. Som vanligt kommer sällan en olycka ensam.
Igår var det dock en lyckans dag då vi kunde delta i dopet av vårt första barnbarnsbarn. Det var en fin ceremoni med en trevlig efterföljande sammankomst för föräldraparets släkt och vänner. Den lilla döpta flickan var så engagerad i proceduren att hon både plaskade i dopvattnet och tog ett blad ur prästens psalmbok och stoppade i munnen.

Ute i vida världen har livet samtidigt gott vidare med sedvanlig eländesrapportering - varför anses positiva nyheter alltid ointressanta? Det allra senaste på menyn är en stor tågolycka i Indien med över 90 dödsoffer.
Något som på längre sikt kan bli en stor svensk olycka är att Jimmie Åkesson (SD) nu siktar på att bli största partiet efter valet 2018. Denna hypotes är oroväckande och, efter utfallet i det amerikanska presidentvalet, på intet sätt omöjlig. Trumpsegern i USA har fått alla europeiska högerpopulistiska partier att vädra morgonluft. Signalen till de traditionella partier är nu tydlig om behov av att strama upp sina politiska ambitioner till att åter attrahera de väljare som i protest håller på att försvinna in i en 'högerbur' som verkligen har skäl för en sådan benämning. Skärpning!!

Alltför många mord

På gott och ont försvann snön från förra veckans nederbörd lika snabbt som den kom och nu är det åter barmark. Därmed är den lilla upplysning som snön kunde åstadkomma också borta. Höstmörkret är kompakt och inte ens 'supermånen' i förrgår (68 år sen sist) fick vi någon hjälp av under den helmulna himmelen. Väderläget har heller inte uppmuntrat till så mycket uteaktiviteter, men idag fick jag i alla fall gjort lite trädgårdssysslor, bland annat fick gräsmattan sin årliga tilldelning av trädgårdskalk.

Våldsbrottslighetens utveckling i Sverige under det senaste året är en sorglig historia. Senare tids eskalering av gängkriminalitet är den främsta orsaken till att rapporterna om grova våldsbrott duggar allt tätare. I ett uttalande från Malmöpolisen sägs att man inte längre på egen hand klarar av det enorma utredningsarbete som står i kö - just nu finns inte mindre än elva mord under utredning och man vill ha förstärkning från andra delar av landet. Dessvärre har många distrikt redan fullt upp med sin egen belastning. Bara under den senaste veckan har det begåtts två mord i vårt eget län.
En titt i nyhetsflödet talar dessutom om en livshotande skadad man efter ett knivdåd i Alvesta, om behov av ökade insatser mot hedersrelaterat våld mot kvinnor och att elva personer häktats för Madeleine-mordet och mycket annat. På toppen av detta vilar en rad våldsdåd emanerande från gängkrigen i Göteborgsregionen.
Utan att vilja dra, eller direkt ha fog för, någon slutsats om de pågående våldstendenserna, går det inte att blunda för det faktum utvecklingen i tiden på ett oroväckande sätt sammanfaller med de stora flyktingströmmarna under förra vintern och tiden därefter. Ett annat besvärande indicium är brottens ofta osvenska karaktär. Låt oss därför hoppas att ordningsmakten har kompetens och resurser till att hantera den nya tidens brottslighet i ett multinationellt fosterland.

Jordbävning i Nya Zeeland

Snön ligger fortfarande kvar även om den börjat krympa en del i dagens plusgrader. Vi har hållit oss här hemmavid och nöjt oss med ett par promenader i närområdet. Idag har jag avnjutit Fars dag i stor stillhet och igår hade vi besök av yngsta dottern som ville uppmärksamma denna tradition. Som väl är har den aldrig utvecklat något Fars Dag-slips-syndrom i vår familj, men vid vårt senaste besök i stan observerade jag att klädhandlarna hade specialpris på slipsar och näsdukar, så fenomenet existerar uppenbarligen på andra håll.

Dessvärre råder det inte lugn överallt på vårt klot. För en stund sedan fick vi veta att ett antal kraftiga jordskalv (det största hade Richter=7,8) har skakat Nya Zeeland och tsunamivarning har utfärdats. Myndigheterna har också uppmanat till evakuering från låglänta områden. Skakningarna har varit märkbara över hela ögruppen men mest i staden Christchurch. Några dödsoffer eller skadade har ännu inte rapporterats, men faran är fortfarande inte över.
Hur illa det kan gå i en situation som denna minns vi från Japan den 11 mars 2011 då en tsunami drabbade Japans ostkust med våldsam kraft som tog över 10 000 människoliv och förorsakade omfattande skador längs en lång kuststräcka. Bland dessa fanns de förödande haverierna i tre av kärnreaktorerna i Fukushima. Låt oss hoppas att den här attacken från underjordens gudar inte behöver bli lika kännbar, men riskerna är alltid stora i detta geologiskt oroliga hörn av välden. Det känns i ett läge som detta ändå tryggt att befinna sig på andra sidan av klotet.

Leonard Cohen in memorian

Det tillfälliga vinterlandskap som vädergudarna bestämt åt oss har ordnat ett trafikkaos som ställt många trafikanter vid sidan av vägen. Som väl är spår meteorologerna att det mesta ska vara över i nästa vecka. Våra egna korta bilturer har hållit sig inom stan och inte orsakat några problem. Igår stod ett biblioteksbesök på programmet, tillsammans med ett på vårdcentralen för att få den influensavaccinering som landstinget frikostigt ställer upp med (pensionärer är i deras värld en 'riskgrupp'). Idag blev det istället en kort tur för att veckohandla och inta vår fredagslunch.

Ett tillstånd, närmast att beteckna som världssorg, inträffade igår när nyheten om den världsberömde artisten och låtskrivaren Leonard Cohens bortgång blev känd. Hans kanske allra största hit, "Hallelujah" har sedan spelats eller omnämnts i snart sagt alla medier som en form av hyllning till hans minne. Själv lär han vid något tillfälle ha sagt att han förvisso tyckte att låten var bra, men att den sjöngs lite för ofta. Han konstaterade också en gång att religion och sex är de två helande aktiviteter som vi har att tillgå. "Halleluja" förenar biblisk mytologi med erotiska undertoner i en lovsång av skönhet och mystik.
För min egen del, med min något mer oromantiska läggning, är sången mera ett exempel på hur en skicklig artist genom sin begåvning kan underhålla sina medmänniskor. Det finns förvisso många exempel på sådana godbitar, men Leonard Cohen tillhör definitivt de mera framträdande. Nu får vi inte flera tillskott från honom, men hans rika låtskatt kommer säkert att inspirera till många covers av nya artister, som förstår att uppskatta hans storhet. Vila i frid Leonard!
 

Överraskningarnas dag

Den här dagen vaknade vi till ett överraskande ymnigt snöfall och vintern har skickat ut en bastant förlöpare, med en för årstiden mycket ovanlig kraft. Följden blev att jag, efter att hustrun tagit sin promenad i närområdet, fick min motion tillsammans med snöskyffeln och 15 cm nysnö. Då hade jag dessutom fått chansen att träna efter ett mindre snöfall under gårdagen. Då blev det också plats för en tur till stan för hustruns besök hos naprapat för att få hjälp med sina värkproblem. Idag passade vi på att utnyttja den usla väderleken till lite bakning - danska rågbröd för hustrun och hårt tunnbröd för min del.

Dagens. för många världen över, största överraskning var ändå utfallet i det amerikanska presidentvalet där Donald Trump gjorde en veritabel slutspurt och avgick med segern. Alla, journalister, analytiker, opinionsmätningar, som under gårdagen gav Hillary Clinton 80 procent chans till segern blev skoningslöst tagna på sängen när valresultaten började sammanställas. Ingen ville tro att Trump, efter alla fadäser och horribla uttalanden, skulle ha minsta chans till att vinna valet. Hans retorik gick emellertid hem hos alla dem som de senaste åren tröttnat allt mera på den politiska elitens oförmåga att känna av sina väljares missnöjen - valet gick snarare från något oönskat än till något önskat.
Nu kommer världen att ha ett i många avseenden helt nytt läge att förhålla sig till. En vink om detta får man av att bland de första att gratulera Trump till segern var president Obama och ledaren för det rasistiska KuKluxKlan. Jubeltonerna klingade också högt hos alla Europas ledare för högerextremistiska partier. Detta kan i sämsta fall förebåda vind i seglen för nationalism och protektionism, som per definition kommer att försämra förutsättningarna för en global samverkan om fattigdomsbekämpning och klimatpolitiska åtgärder. Om sex månader kommer vi att bättre veta var allt tar vägen.
En ödets ironi är att Clinton preliminärt fick drygt 100 000 fler röster än Trump, men i det amerikanska valsystemet ska man inte bara få röster, utan dessutom få dem på rätt ställe!

USA-valet på väg mot finalen

Kung Bore synes nu, åtminstone tillfälligt, ha tagit ett resolut grepp om väderläget med temperatur under nollan och delvis vitfärgad mark. Vi har dock undgått de rejält ymniga snöfall som drabbat vår omgivning både norrut och söderut. Igår tog vi oss tillfälle till en långpromenad på landsbygden norr om stan och idag blev det en liten biltur ner till Mälarstranden. Där gick vi omkring i de konstateljéer som målarna haft öppna för publik under Allhelgonahelgen. Det fanns som vanligt mycket att titta på och fundera över, även om en del av det utställda nu, efter ganska många liknande besök, börjar bli igenkänt. Det är ändå intressant att ha något att jämföra sina egna enkla prestationer med.

Med bara två dagar kvar till valdagen är nu den amerikanska presidentvalkampanjen inne på spurtsträckan. Med flera opinionsmätningar pekande på ett oavgjort resultat, tar sig hela spektaklet allt mer absurda uttryck. Igår tog t. ex. säkerhetsagenter, under ett valmöte i Nevada, helt resolut Donald Trump av scenen efter att någon i publiken ropat 'pistol' i ett tumult som uppstått. Något vapen påträffades dock inte. Betydligt allvarligare bör man dock se på att en man från New Jersey, som arbetat i Trumps kampanj, hävdat att "vinner Trump, kommer han att bli skjuten".
Valkampanjer ger förvisso ingen relevant bild av det amerikanska samhället i vardagen, men en del inslag känns den här gången en aning oroväckande. Bara det faktum att en stor majoritet av väljarna, såväl demokrater som republikaner, inte gillar sina kandidater utan skulle vilja ha någon annan. Förslag har t. o. m. förekommit om att ge president Obama en tredje period i Vita huset. Vi kan därför bara hoppas att, oavsett vem vinnaren blir, den framtida amerikanska politiken även i framtiden inger det förtroende som kan förväntas och krävas av världens ledande ekonomi. Något sådant har dessvärre inte kunnat spåras i kandidaternas retorik de senaste månaderna, där den största delen av energin lagts på att förringa eller förtala sin respektive motståndare.

Kalla fötter om regionerna

Vi har nu vädermässigt kommit in i en betydligt tristare fas med typiskt senhöstväder där blåst och fuktighet (snöblandat regn) dominerar. Tillsammans med de allt mörkare dagarna blir tillvaron inte särskilt uppmuntrande. Inte har det blivit bättre av att vår tillgång till varmvatten blivit efter hand allt sämre under hösten och nu åkallade vi fjärrvärmeleverantören för åtgärder. Efter filterrengöring, backspolning och en del andra ingrepp förväntas nu problemet vara avklarat.
För vår egen del har vi mest varit här hemma, men idag blev det en promenad i närområdet och under gårdagskvällen besökte vi yngsta dottern för att fira hennes och svärsonens födelsedagar. Det var som vanligt en trivsam och givande tillställning med större delen av familjeklanen samlad.

På det nationella planet kom idag ett något oväntat, men samtidigt tillfredsställande besked från civilministern om att den hårt kritiserade idén om inrättande av sex regioner av de nuvarande länen skjuts på framtiden. Det betyder förvisso inte att planerna skrotats utan bara förskjutits något år.
Visst kan det vara lovvärt med rationalisering i den offentliga världen, vilket inte är särskilt vanligt, men i det här fallet drar det med sig både försämrad samhällsservice och ett demokratiskt underskott. De geografiska avstånden till olika serviceinrättningar och myndigheter ökas avsevärt samtidigt som den representativa demokratin på lokalplanet glesas ut betydligt. Dessa frågor måste föras till konsensus innan omorganisationen sätts i verket. I annat fall är risken uppenbar att resultatet blir lika förödande som den centraliserade polisorganisationen nu visar upp.
För vår egen del, som boende i en relativt tätbefolkad del av landet, kanske förändringen inte blivit så påtaglig, men för boende uppe i Särna, som skulle få Uppsala som regionhuvudort hade skillnaden blivit märkbar. Helt absurt blir det i norra regionen, som kan komma att omfatta Sveriges halva landyta, där glesbygdsproblemen redan idag är tillräckligt besvärande. Alltså: Gör om och gör rätt!

Il papa på sverigebesök

Höstvädret har nu tagit ett starkare grepp om våra trakter med allt mer avlövade träd och temperatur strax över nollan, dock med endast blygsamma inslag av nederbörd. Nu har emellertid varningar utfärdats för förstående snöfall och dagarna har blivit ännu kortare efter övergången till normaltid igår.
Med lite solsken från himlen passade vi igår på att göra en liten utflykt till västra grannkommunen och ta en promenad i vår gamla hemmiljö - aktiviteterna där är nu dock stängda för säsongen och även Skanzen förbereder sig för vinterdvalan. Idag kunde vi för vår egen del notera en händelse i samma riktning när jag bytte till vinterhjul på bilen. Sedan var det dags för veckans målarpass där hustrun arbetade med landskapsmotiv i akvarell medan jag själv nu ska prova på porträttmålning i blandteknik, en utmaning så gott som något.

En utmaning i en helt annan dimension är Sveriges mottagande av påven, som idag kommit till Lund för ett officiellt besök. Där har han först hållit en mässa i domkyrkan för inbjudna honatiores  och på eftermiddagen blev det ett stormöte med 10 000 (betalande) personer i Malmö. I morgon deltar han i en katolsk mässa för 18 000 personer, också i Malmö. Det är 27 år sedan Sverige förärades ett påvebesök och i dagens 'onda värld' har det krävts säkerhetsinsatser som endast ett amerikanskt presidentbesök annars kan räkna med.
Denna gång avser besöket att manifestera att man nu, 500 år efter Martin Luthers reformation, har lagt gammalt groll åt sidan när katoliker och protestanter i en gemensam gudstjänst kan sprida hopp i Sverige och världen. För egen del, som en sekulariserad svensk medborgare, ser jag tilldragelsen som vilket politikerbesök som helst, men välkomnar naturligtvis alla åtgärder som kan minska religionernas inverkan på människors sätt att illa bemöta varandra. I andra delar av världen ser det ju just nu mera mörkt i dessa avseenden.

Skandalöst presidentval

Nu har den höstliga väderutvecklingen tagit en paus med utetemperatur på över tio grader och utan nederbörd, men med lite besvärande vindar. Den klena vattentillgången har nu även noterats i landets kraftverksdammar med befarad elbrist och höga elpriser framåt vintern. Kanske kommer det då en sanningens minut om kärnkraftens avveckling. Kärnkraften började införas på 1970-talet för att undvika beroende av fossil elproduktion, något som vi nu kan komma att drabbas av importvägen istället.
För vår egen del har vi varit mest hemma, men tog en tur till västra köpcentret för fredagslunch och lite shopping igår. Idag åkte vi till nybyggnadsområdet i Geddeholm för att se på utvecklingen där. Många fina hus har byggts men priserna på över 5 miljoner, en mil utanför stan, verkar snart besinningslösa. Hur ska det sluta om räntorna börjar att stiga? Det känns i  vilket fall som helst skönt att vara skuldfri!

En som inte verkar vara helt utan skuld är den amerikanska presidentkandidaten Hillary Clinton. Valkampanjen mellan henne och Donald Trump lär komma att gå till historien som den smutsigast hittills i landets historia och de amerikanska väljarna i gemen vill egentligen inte se någon av dem som president. Frågan är nu vilken av dem som har den sämsta CV:n - Trump med sina oborstade maner och rabiata idéer om det mesta, eller Clinton med en skandallista det inte verka gå att se slutet på. Mest graverande är dock ändå hennes sätt att hantera offentlig korrespondens på en privat mailserver - dokument som senare försvann spårlöst. FBI-utredningar om detta har avslutats utan att något brottsligt kunnat beläggas, men nu är det dags igen med nya avslöjanden av samma art och FBI har öppnat utredningen på nytt.
Det känns i vilket fall som helst skönt att som i vårt land ha statschefen tryggad för flera årtionden framåt genom vårt svenska kungahus. I perspektivet av uppjagade och ibland tvivelaktiga presidentval är det svårt att förstå den republikanska rörelsens argumentation för ett annat statsskick.

Vargen kommer!?

I morse kunde vi notera ett för årstiden nytt inslag i väderleken, nämligen höstens första frostnatt. Precis som vanligt blev morgontidiga bilister 'tagna på sängen' av halkan, dock utan några rapporter om svårare olyckor. Själv klarade jag en cykeltur till stan på förmiddagen för ett styrelsemöte i Club Artis utan något problem. På eftermiddagen blev det ännu ett besök i city då hustrun träffade en naprapat för att få bättre hjälp mot sin besvärande värk.
Igår var det lite murrigare väder, men vi fick ändå plats för en promenad längs Mälarstranden öster om stan. För övrigt har vi hållit oss hemma.

Några som inte hållit sig hemma är de två ryska robotbestyckade korvetter som omkommenderats från Svarta havet till Östersjön för stationering i Kaliningrad. Sveriges försvarsminister betecknar det inträffade som oroande och ser härmed en ökad spänning i Östersjöregionen. Räckvidden hos de medförda robotarna kan täcka större delen av Europa från den nya placeringen. Någon analys om ryssarnas avsikter har ännu inte presenterats, men Liberalerna, som innehar ordförandeposten i riksdagens försvarsutskott, kan se en koppling till att USA planerar att stationer 330 marinkårssoldater i Norge. Liberalerna uttrycker oro för att 'något kan hända i Baltikum' och att vi varje dag får påminnelse om behovet av en anslutning till Nato.
Särskilt överraskande är det inträffade inte sett i ljuset av Putins systematiska uppbyggnad av Rysslands militära kapacitet på alla plan. Hans ambitioner att återupprätta något som liknar det gamla sovjetväldet är uppenbara. Detta 'projekt' pågår på alla fronter från utplacering av robotbatterier till desinformation ägnad att försöka splittra EU. Det finns goda skäl till stor vaksamhet och för svenskt vidkommande är utplacering av en pansarbataljon på Gotland inte mycket att komma med - behovet av Nato-medlemskap rycker allt närmare!

Dyrbar sossepamp

Det solfattiga höstvädret består, nu med små inslag av lätt regn. För övrigt finns inte mycket att tillägga. Vår vardag ser just nu ut ungefär på samma sätt med små promenader i närområdet. Idag var det dock tid för veckans målarpass där vi började med nya motiv. Hustrun gjorde ett gratulationskort med ett landskapsmotiv och själv började jag på en egenhändigt fotograferad solnedgång över Hornborgasjön. Vi målar nu båda i akvarell och för mig finns det en hel del nytt att lära sig med den tekniken.

En del att lära borde även infrastrukturministerns statssekreterare ha när det visar sig att han reser utomlands för hundratusentals kronor om året - sex gånger mer än sin företrädare. Nästan alla resor sker i business class i strid med regeringskansliets anvisningar. Till råga på allt har det visat sig att hans resor innehållit ohemult mycket ledig tid. Sedan han tillträdde tjänsten hösten 2014 har han hunnit med 27 utlandsresor till bl. a. Japan, Australien, Sydafrika, Brasilien, Vietnam och Kenya, vilket naggat rejält på tiden för hans egentliga uppdrag, nämligen att leda arbetet på departementet och ansvara för planering och samordning. Han totala resekostnader hittills är 829 000 kronor. Till yttermera visso saknas i många fall den reserapport som enligt reglementet ska upprättas efter varje resa.
Det vi ser är i själva verket en liten sosse med utpräglade pampfasoner, som dessutom vid en förfrågan om hans resvanor skyller på regeringens tjänstemän som sköter bokningen av resor. Han säger sig även 'lita på' att kansliets bedömning av programmen för hans resor är OK enligt reglementet. Huruvida hans vidlyftiga utlandsresor på något sätt stärkt Sverige som exportland är omöjligt att säga, men tydligt har vi att göra med en figur som inte har några problem med att parasitera på skattebetalarnas välvilja. Detta borde vara en angelägen uppgift för hans chef, infrastrukturministern, att omedelbart ta itu med!

Terrorns ansikte

De två senaste dagarna har inte inte bjudit på några större överraskningar vare sig vad gäller väderläge eller vårt vardagsliv. Himlen är kompakt höstgrå, dock utan nederbörd än så länge, och i vår tillvaro har vi hållit oss på hemmaplan. Ett par promenader i närområdet har det dock blivit, igår till en kebabservering för vår fredagslunch och idag till stormarknaden för lite proviantering. De nu allt kortare dagarna begränsar ju också möjligheten till olika aktiviteter. Är man inte hundägare behöver man ju inte nödvändigtvis ge sig ut på mörklagda kvällspromenader.

Ett djupt mörker vilar också över den situation som nu råder i den irakiska staden Mosul, där irakiska armén och kurdiska peshmergastyrkor avser att driva ut IS-terrorn från staden. Dessa har i religionens namn i två års tid hänsynslöst terroriserat civilbefolkningen med tortyr, våldtäkter och avrättningar. Under de nu pågående striderna har har IS använt 284 män och pojkar som mänskliga sköldar och sedan dumpat kropparna i massgravar. FN-representanter på plats befarar att IS-krigarna nu hellre kommer att döda civila invånare än att se dem befriade. I ett försök till avledningsmanöver har självmordsbombare ur IS igår dessutom dödat över 100 civila i en bombattack i staden Kirkuk 17 mil bort.
Det är svårt att förstå hur mänsklig grymhet kan ta sig sådana proportioner som de vi nu ser hos IS i Irak och Syrien och på flera andra håll i världen. I ett historiskt perspektiv kommer som en jämförelse upp Hitlers judeutrotning under andra världskriget, Stalins utrensningar på 1930-talet och Pol-Pots vansinniga härjningar i Kambodja på 1970-talet. Man hade ju hoppats och trott att dessa ohyggliga utslag av människans baksida en gång för alla var förpassade till historiens avfallshög. Så ser det nu inte ut att vara fallet och tyvärr får vi nog räkna med degenererade individers attacker också i fortsättningen - att de kan bedrivas under religionens täckmantel gör dem bara ännu mer vedervärdiga.

Oväntat statsbesök

Trots att hösten vädermässigt nu är här, har vi ännu inte haft någon frostnatt, men igår passerades i alla fall en milstolpe på vägen mot den mörka årstiden då utemöblerna blev inpackade för vinterförvaring. En annan lika tydlig indikation är att jag idag kunde kratta ihop fyra stora, packade korgar med nedfallna vissna löv på tomten.
De senaste dagarna har det varit en hel del att göra med vår målarklubb och under gårdagskvällen hade vi medlemsmöte med ett intressant och givande föredrag av en västeråskonstnär. Trots alla plikter har vi ändå hunnit med våra motionspromenader och idag blev det en längre runda på landsbygden norr om stan.

Idag fick vi också med morgonnyheterna veta att statsministern kommer att göra ett officiellt besök i Saudiarabien under kommande veckohelg. Överraskade bedömare tror att besöket kan kopplas till Sveriges förestående inträde i FN:s säkerhetsråd. Att man dessutom kommer att inleda sin sejour i rådet som ordförande gör det inte mindre viktigt med goda diplomatiska relationer, inte minst med de s. k. G20-länderna. Med Saudiarabien har ju dessa inte varit de allra bästa sedan vår utrikesminister våren 2015 kallade landet för en diktatur med 'medeltida' människosyn och sätt att hantera sina inre angelägenheter. Detta är självfallet också förklaringen till att nämnda utrikesminister, som annars brukligt är, ej deltar i det förestående besöket.
Det vi nu kan hoppas är att statsministern, som gammal facklig förhandlare besitter något bättre diplomatiska färdigheter. Saudiarabien har visserligen ett för oss något främmande statsskick med feodala och religiösa (sharialagar) inslag. Detta må vi ha synpunkter på, men med förolämpande uttalanden ändrar man knappast på denna tingens ordning. Lyckas statsministern återställa fungerande diplomatiska relationer är mycket vunnit, som på sikt åter kan ge oss möjligheter att påverka utvecklingen i detta oroliga hörn av världen.

Svindlande luftaffärer

Om vädret finns inte mycket att förtälja, det är status quo, även om man idag kunde märka en aning av sensommarkaraktär. Torkan fortsätter och nu har det börjat komma sporadiska, men oroande signaler om låg nivå i de svenska kraftverksdammarna. Det kanske inte skulle skada med en liten påminnelse om hur bräcklig en elförsörjning byggd på vindkraft skulle komma att bli.
För vår egen del har vi mest varit hemma, men idag tog vi en tur till stan för ett biblioteksbesök. Man fick då också en trist bild av hur glest befolkat city är en söndagseftermiddag. Det ger definitivt inte intryck av att vara Sveriges sjätte största stad, snarare ett litet sömnigt brukssamhälle. Vi har naturligtvis också klarat av våra motionsrundor här på hemmaplan. Mera motion fick jag också igår med att ösa om trädgårdskomposten, ett nog så betungande jobb.

Betungande är det också att följa dramatiken kring vår lokala flygplats. Senaste fiaskot är en flyglinje till Helsingfors som man nu beslutat säga upp kontraktet med efter mindre än en månads drift. på grund av bristande passagerartillströmning. Verksamheten är ett mycket tydligt exempel på det olämpliga i att låta kommunpolitiker syssla med kommersiell verksamhet. Arlanda-Aros Airport har under de senaste 20 åren gått med ökande förluster, men för innevarande år har underskottet skenat iväg till bortåt 30 miljoner kronor. Hur mycket som nu tillkommer i skadestånd för den uppsagda flyglinjen är oklart, men ett ytterligare antal skattemiljoner blir det tveklöst tal om.
Argumenten för att behålla flygplatsen är desamma som för alla andra kommunala flygplatser i vårt avlånga land. Möjligen är det så att inrikesflyget behövs för en fungerande infrastruktur, men priset måste ju ändå vara rimligt, och till bristerna i den kommunala kärnverksamheten finns det alltid behov av mera pengar. Var utvecklingen av det sorgesamma företaget nu tar vägen återstår att se. men en allvarlig översyn av visionerna, såväl lokalt som nationellt, är av största behov. Den nuvarande miljonrullningen är inte rationell!

Ett års landssorg

Hösten fortsätter att knacka på dörren, men motståndet är tungt och än så länge har vi inte behövt notera några minusgrader på termometern. Idag inledde jag lite försiktigt de insatser som behövs för att förbereda trädgården för vintern, men det blir ju inte så mycket så länge som träd och buskar envisas med att hålla kvar sina löv. Vi hann också med att göra ett besök hos yngsta dottern idag när vi åkte ut för att inta vår fredagslunch på stan.
Igår blev det en långpromenad i närområdet innan vi åkte till västra köpcentret för att uträtta en del inköpsärenden.

Igår inträffade det som till sist inte längre kunde undvikas, då kung Bhumibol av Thailand lämnade jordelivet vid 90 års ålder och efter 70 år på tronen. Hans popularitet hos landets befolkning är nästan obeskrivlig och har till viss del uppehållits av myter om hans outsägliga medmänsklighet. Samtidigt har han stått över all kritisk granskning och ifrågasättande av hans status bestraffas hårt. Hans halvt gudomlig aura kommer nu att upprätthållas genom att hans dödsdag görs till helgdag och ett års landssorg har utlysts. Under den närmaste månaden ska dessutom alla offentliganställda i Thailand bära svart kläder och alla TV-program sänds i svart-vitt. Den ultimata sorgen kommer därtill att manifesteras på en rad andra sätt. Det är knappast någon idé att från vår horisont ens försöka förstå hur en mänsklig individ kan nå en tillgivenhet av detta slag.
En betydligt mera närliggande och överraskande händelse var Svenska Akademins avslöjande att singersongwritern Bob Dyland tilldelats årets nobelpris i litteratur. Detta uppseendeväckande beslut delade omedelbart den svenska kultureliten i två läger, där finkulturens koryféer förtrytsamt deklarerade sitt missnöje. För min egen tycker jag nog att det var på tiden att någon begriplig diktare, som man dessutom hört talas om, för en gångs skull kunde få del av upphöjelsen. Men vi väntar fortfarande på ett postumt nobelpris åt Astrid Lindgren!

Partiledardebatt

I väderläget har inte mycket förändrats utan tämligen normalt höstväder har etablerat sig de senaste dagarna. Vi tycks dock ha kommit in i en ny torrperiod - uppskattningsvis har det bara kommit ca 50 mm regn sedan midsommar och det är mindre än hälften av normal nederbörd. Det har följdriktigt också börjat komma sporadisk rapporter om låg grundvattennivå och sinande brunnar.
Inom vårt motionsprogram har det blivit ett par promenader i närområdet och för min del en cykeltur till stan för ett ärende till målarklubben. Igår blev det också en tur till östra köpcentret, men för övrigt har vi hållit oss här hemma.

Idag har riksdagen haft sin första partiledardebatt för höstterminen. Den hade sorgligt att säga, inte särskilt mycket nytt att erbjuda. Statsminister Löfven fortsätter att, med en dåres envishet, försöka måla upp en bild av att den tidigare alliansregeringen genom ständiga skattesänkningar försämrat statsfinanserna och skapat mera arbetslöshet. För alla som följt de senaste årens ekonomiska förlopp står det dock klart att jobbskatteavdragen under finanskrisens dagar ledde till att Sverige var bland de länder i Europa som tog minst skada. De nuvarande regeringens bidragspolitik är nu det stora hotet när man i en högkonjunktur tvingas låna till betalningen av allt utdelat valfläsk.
Sett från läktaren kunde man konstatera att C-ledaren Lööf var den som bäst försvarade alliansens färger. Ledaren för största oppositionspartiet (M), Kinnberg-Batra  har uppenbarligen en del kvar att bevisa. Som vanligt fortsatte munhuggningen om vem som är bäst på att ta avstånd från SD och även här fanns en viss otydlighet från S-ledarens sida. För debutanten i dessa sammanhang, Mp-språkröret Lövin, gick det inget vidare. Hon var ofta svarslös och har uppenbarligen många läxor att lära innan hon kan bidra med något verkningsfullt till förbättring av sitt partis f. n. usla position i opinionen. Kort sagt, inget nytt under solen och inga överraskande plask i ankdammen!

Ekonomisk fingerfärdighet

Höstvädret avancerar endast långsamt med för årstiden hög temperatur, men något envisare höstvindar. Höstfärgerna i trädens lövverk ligger också långt efter normal tidplan, så man väntar med viss spänning på hur det ska fortsätta under resten av året.
Förutom hustruns regelmässiga morgonpromenader har vår motionsverksamhet inskränkt sig till en promenad i närområdet igår och en vända på stan idag i samband med veckans målarpass. Detta blev för övrigt inte särskilt produktivt för min del eftersom jag hade ansvar för eftermiddagsfikat den här veckan. För övrigt har vi hållit oss här hemma med våra vardagliga sysslor.

Genom massmedia fick vi idag veta att det minst sagt tvivelaktiga taxiföretaget Uber Pop till sist ställs till svars för olaga taxiverksamhet. Tidigare har ett 60-tal förare rannsakats och dömts för samma sak. Att man kallar det samåkningstjänst som förmedlas genom en central kontakttjänst biter således inte på det svenska regelverket. Företaget Uber, som är internationellt verksamt i ett stort antal länder, betraktar sin affärsmodell som ett inslag i en delningsekonomi, tänkt att underlätta för gemensamma lösningar av transportbehov. Samma fenomen är på gång att utnyttjas på allt fler områden från cykeltransporter till uthyrning av parkeringsplatser. Grundprincipen är att tjäna pengar på utnyttjande av lättköpta, billiga sektorer i samhället och sälja till den som av bekvämliga eller tvingande skäl är beredd att betala ett högre pris.
Polisen betraktar det hela som bondfångeri och beklagar de taxichaufförer som fått ta smällen juridiskt. Det är heller inte svårt att inse att konceptet naturligtvis går stick i stäv mot svenskt jämställdhetstänkande. Rent ekonomiskt torde det däremot vara en lysande idé förutsatt att ett anpassat regelverk förhindrar skattesmitning och otillbörligt utnyttjande av svaga människor i samhället. Men i det läget har ju självfallet också en del av guldkanten för företagaren falnat.

Problem för flyktingboende

Den förväntade brittsommaren blev i år klen sett i ljuset av den varma, soliga höst som vi fått uppleva, och nu tycks väderguden ha ändrat kurs mot bistrare tider. De senaste dagarna har bjudit på stor omväxling i menyn av sysselsättning. I onsdags använde vi dagen för en utflykt till Avesta för bl. a. gravskötsel i Grytnäs. Vi passade då också på att äta en god lunch på en för oss nyupptäckt libanesisk restaurang. Dagen efter hade jag en del bestyr med vår målarklubb och sedan medlemsmöte i astronomiföreningen på kvällen. Igår var det bakning som gällde på förmiddagen - frallor och finska rågkakor för min del och kaffebröd för hustrun, och idag har jag tillbringat tid på Högskolan med det nationella arrangemanget Astronomins Dag och Natt. Mellan varven har det dessutom behövts en del trädgårdsskötsel och nu är äppelskörden i princip klar för den här gången. Det blev otroliga ca 70 kg äpplen på ett enda träd!

Från civilsamhället kan noteras att den, som vanligt, kontroversielle Bert Karlsson nu är i farten igen. Den här gången handlar det om flyktingboenden, som nu plötsligt börjar stå tomma och som tvingar till uppsägning av personalen. Bert Karlsson, som tjänat tiotals miljoner kronor på verksamheten, skyller problemen på Migrationsverkets kortsiktighet och försök att vältra över sitt ansvar på kommunerna.
I sak har han ju rätt vad gäller situationen för hans företag, men samtidigt måste det erkännas att inte heller Migrationsverket har någon lätt roll att spela. I sista hand återfaller hela problematiken på den huvudlösa politik som först tillät en näst intill okontrollerad invandring för ett år sedan och därefter satte ett plötsligt tvärstopp. I det läget är det inte rättvist att anklaga Bert för dålig personalpolitik, efter att han i sann entreprenörsanda löst mängder av bostadsproblem för Migrationsverket. Att han sedan kunnat tjäna en hutlös massa pengar på affären är helt enligt reglerna på en fri marknad. Här är det första hand Migrationsverket som får ta sig en funderare över sin förhandlingsförmåga!

Brist i svensk konkurrenskraft

Trots högtrycksläge (igår noterades i Kiruna det högsta lufttrycket som någon gång uppmätts i Sverige) och mycket sol, börjar nu vädret få en påtaglig höstkaraktär och vi har haft två nätter med rimfrost på taken. Själv har jag först idag återfått acceptabel rörlighet efter min funktionsnedsättning, så det har blivit mest stillasittande verksamhet. Hustrun har dock inte missat sina motionstillfällen.
Igår tog vi oss ändå till veckans målarpass och idag startade vi med en tur till östra köpcentret. Efter det gjorde jag ett nytt besök på Club Artis för att diskutera lokalrenovering som behövs.

Idag kom det tidigare förvarnade beskedet om att Ericsson varslar 3 000 anställda om uppsägning, vilket bl. a. sannolikt betyder hel nedstängning av företagets anläggningar i Borås och Kumla. Visserligen återstår förhandlingar med facket, men den klara intentionen är att produktionen i Borås ska flyttas till Ungern. Åtgärden är helt i linje med Ericssons strategi att i kostnadsbesparande syfte globalt koncentrera produktionen till färre ställen och utanför Sverige. För några år sedan var det Katrineholm som drabbades på samma sätt och ännu flera orter har tidigare fått känna på större eller mindre indragningar.
Från regeringshåll handlade reaktionerna som vanligt om vad som göras för de som drabbas av uppsägning och tillsätter en samordnare för offentliga åtgärder. Detta är naturligtvis inget fel men det som sker borde emellertid också leda till reflektioner över att svenska flaggskepp i näringslivet på ett smygande sätt håller på att lämna landet. Hur väl kan Sverige stå sig i den internationella konkurrensen när det gäller att behålla och skapa förutsättningar för nya teknikjobb? I detta avseende är regeringens program snarare att gå i motsatt riktning när man försämrar matteundervisningen i skolan, höjer skatten för ingenjörer och genom skatter gör transporter dyrare. Utan att ha full insyn i allt som görs från politiskt håll, får man ändå en känsla av att de styrande i kanslihuset ännu inte insett allvaret i den press som kommer att drabba Europa från länderna i södra Asien. Nu behövs betydligt tuffare tag annars kan det snabbt bli väldigt oroligt i den svenska ankdammen!

Rysk arrogans

Efter regn kommer sol brukar man säga och det har vi just nu ett strålande bevis för. Sedan de två regndagarna tidigare i veckan har vi nu samma strålande sol som vi i stort sett unnats under hela september. Meteorologerna har dessutom lovat liknande fortsättning under den kommande veckan och därtill är den irriterande blåsten försvunnen.
Igår tog vi det vackra vädret tillvara genom en utflykt till vår norra grannkommun och åt lunch på 'vår' kinarestaurang där. Idag har jag emellertid varit svårt justerad efter en fallincident igår och fått hålla mig i stillhet. Hustrun har därför ihärdigt fått genomföra motionsrundorna på egen hand. Man hoppas ju förstår att min ofrivilliga inaktivitet ska bli relativt kortvarig.

Idag var det tanken att vi skulle få veta hur det egentligen står till med våra ryska relationer när den ryske ambassadören Tatarintsev ställde upp i veckans lördagsintervju för Dagens Eko. Tydligheten i detta blev väl vad man kan förvänta från en representant för diplomatkåren. Han tillstod dock att relationerna är de sämsta på mycket länge, främst på grund av händelserna i Ukraina. Men han dementerade bestämt att det skulle finnas något hot från Ryssland mot Sverige, utan betecknade sådan rykten som en propagandakampanj av svenska massmedier. Ett förtäckt hot kunde ändå skönjas i att vid ett eventuellt svenskt medlemskap i Nato skulle detta få "militärtekniska konsekvenser" och att Ryssland alltid haft respekt för den svenska alliansfriheten.
På en punkt var ambassadören mycket tydlig: Krim är inte förhandlingsbart, det är en del av Ryssland. Lika tydlig var han med att de ryska insatserna i Syrienkriget har förhindrat att Daesh tagit över stora delar av landet och att rapporter om stora mängder civila dödsoffer är illvillig propaganda.
Huruvida intervjun ger någon klarhet kring rysk politik kan betvivlas. Den motsade inte Putins många gånger tydliga stormaktsambitioner och de senaste årens omfattande militära upprustning kan inte döljas av en pratglad diplomat. Det finns tvivelsutan goda skäl till fortsatt vaksamhet vis-á-vis 'den ryska björnen'.

Epoken Simon Peres är slut

Under den gångna natten kom till sist regnet även till vår del av landet, men dock i ganska begränsad mängd. Temperaturen ute har sjunkit några grader, men nu har solen återvänt, så det återstår att se om kampen mellan sommar och höst kommer att fortsätta.
Efter en tur till östra köpcentret var vi hemma igår och hade då något så ovanligt som extern hjälp med fastighetsskötseln. Det var två raska gossar som var inbokade för takrengöring, och på mindre än tre timmar rensade de hela taket från barr, mossa och annat skräp samt gjorde en kemisk efterbehandling till hinder för ny påväxt - imponerande! Idag tog jag en cykeltur till stan för ett styrelsemöte på målarklubben och på eftermiddagen gjorde vi en motionsrunda i närområdet.

Igår gick en av de mera tongivande aktörerna i Mellanösternpolitiken ur tiden då den israeliske f. d. presidenten Shimon Peres avlidit. Efter en nästan 70 år lång gärning på den politiska arenan kunde han se tillbaka på en rad olika ministerposter i Israel regering, 48 år som ledamot i Knesset och sist men inte minst ämbetet som Israels president 2007-2014. Han tilldelades Nobels fredspris 1994 tillsammans med dåvarande premiärministern Yitzhak Rabin och palestiniernas dåvarande ledare Yasser Arafat för det fredsavtal de slöt i Oslo 1993.
Förmodligen är det motiverat att stämma in i hyllningar för Peres, som idag strömmat in från världens ledare, men hans ansträngningar har ju dessvärre inte krönts med någon egentlig framgång. För den skull ska man inte gå så långt som islamistiska Hamas på Gazaremsan som välkomnar hans död och håller honom ansvarig för Israels ockupation av de palestinska områdena. Det är ju som bekant inte bara den enes fel när två träter och i Mellanöstern kan såväl islamister som militanta judar räkna med att få del av historiens hårda dom. Hela regionen öster om Medelhavet är sedan århundraden som en häxkittel som människorna aldrig tycks lära sig att behärska, så heller inte Simon Peres. Kampen måste ändå fortsätta och hoppet är ju som vanligt det sista som överger människan!

Nya grepp i politiken

Beträffande väderleksläget kan jag konstatera att vi nu i princip varit utan nederbörd i fyra veckor och temperaturen har bara vid några få tillfällen varit under tio plusgrader såväl dag som natt. Igår var eftermiddagstemperaturen 22 grader och en del septemberrekord borde vid det här laget vara i fara.
I våra vardagliga sysslor tog vi igår itu med att 'paketera' husbilen för vinterförvaringen. Idag var det istället veckans målarpass som var huvudnumret och nu började vi båda på med att producera för julsalongen. Våra medier är fortfarande akvarell för hustrun och färgpennor för min egen del, även om jag så smått börjat fundera på att återgå till penslarna.

När den svenska riksdagen startat om för en ny termin är det som vanligt dags för ledamöterna att i motioner och på annat sätt presentera mer eller mindre radikala förslag. Dessvärre är det vanligen så att bara någon procent av de tusentals inlämnade motionerna leder till ny lagstiftning. Den variant som ett helt parti står bakom har möjligen, åtminstone ibland, något större chans att vinna gehör.
Den här gången vill t.ex. M-partiet att det ska tas hårdare tag mot skattesmitning och föreslår att skattetilläggen för undanhållen skatt höjs med 12,5 procent samtidigt som man vill förstärka Skatteverkets resurser för att arbeta mot att pengar göms undan utomlands. Ett förslag som någon knappast kan invända mot.
Liberalernas politiska fokus riktas i ett förslag mot arbetsmarknadspolitiken när man föreslår en nedläggning av Arbetsförmedlingen, som man anser idag har en helt felaktig inriktning. Istället vill man tillsätta en ny myndighet, som får uppdrag att stödja dem som har allra svårast för att på egen hand lösa sina försörjningsproblem. De som redan har en bra arbetsmarknad ska via olika kanaler utan myndighetsinblandning själva kunna hantera sina anställningsfrågor. Inte heller dessa idéer är det särskilt svårt att instämma i. Arbetsförmedlingen har under många år varit en dyrbar koloss på lerfötter utan någon synbar nödvändighet för arbetsmarknaden, utan mest haft karaktär av en institution för socialistisk klåfingrighet i människors liv. Det skadar inte att ändra på!

Orosmoln i USA

Med en något svalnande, men fortfarande nederbördslös, väderlek börjar vi nu så sakta att glida in i den mörka årstidens livsstil. Ju mindre dagsljus desto mera följer man vanor som helst ska sköta sig av sig själv. Men sedan utsätts man då och då för behov av lite uppryckning och tar sig för något som avviker från rutinerna.
Vi har stannat på hemmaplan det mesta av de senaste två dagarna men taget promenader i närområdet och idag tvättade jag husbilen, som nu är klar för vinterförvaringen. Där får den vila i lugn och ro fram till att vi nästa vår kan få starta en ny campingsäsong.

En olustig och oroväckande situation är däremot under uppsegling i USA efter att en afroamerikan dödats i konfrontationer med polisen. I städerna Charlotte och Atlanta har protestmarscher urartat till rena upplopp och demonstrationerna har spridit sig till ett 100-tal städer runt om i landet. Ett nytt inslag i bilden är de ledare som nu vill förvandla demonstrationerna till en människorättsrörelse för landets svarta medborgare. Med detta i ett historiskt perspektiv ser man framför sig förebilden i den av Martin Luther King ledda marschen i Washington 1963 är han levererade sitt "I have a dream"-tal. Den gången blev det slutet för rassegregationen i framför allt USA:s sydstater. De skillnader som fortfarande finns i ekonomiska och sociala villkor mellan olika folkgrupper är emellertid  ett misslyckande för USA:s styrande elit, som under de gångna 50 åren inte lyckats eller inte velat rätta till missförhållandena.
Den folkrörelse som nu kan vara på väg att bildas kommer mycket olägligt med tanke den pågående presidentvalskampanjen. I det mycket otydliga opinionsläge som mätningarna anger kan mycket väl den hökaktige Donald Trump få ny vind i seglen av detta och med honom som president skulle knappast den svarta befolkningen få räkna med något större stöd. Det finns anledning att hoppas att de amerikanska väljarna inser vilka risker som finns inbyggda i den situationen!

Lågvattenmärke för politiker

Med risk för att bli väldigt tjatig konstaterar jag att sommarvädret fortsatt på oförändrat sätt. Så har även mardrömsscenariet för den svenska vindkraften, som idag nådde 'all time low' på eftermiddagen med en produktion av bara ca 100 MW i hela landet. I kraftig kontrast till denna verklighet stod en föredragshållare på Tekniska föreningen igår kväll, där han berättade för oss avdankade tekniker om de lysande utsikter som blir allt tydligare för elgenerering med sol och vind. Man kan inte undvika att lite imponeras av den religiösa trosvisshet som dessa indoktrinerade profeter besitter.
Nåväl, för vår egen del har vi för övrigt hållit oss här hemma med någon promenad i närområdet och idag satsade vi tid på att koka ännu en omgång äppelsylt, så nu är verkligen vinterbehovet av den varan tillgodosett. Nu återstår att frysa in äppelklyftor och sedan att räkna ut vad vi ska göra med alla återstående äpplen på trädet, som sitter kvar allt skördande till trots.

 På den inrikespolitiska arenan fortsätter aktörerna att på olika sätt att utmärka sig. Fru Sahlin blev ju tvungen att lämna sitt uppdrag som regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism sedan det uppdagats att hon gett felaktig information om en av sina livvakter i samband med en fastighetsaffär. Nu har hennes efterträdare Hillevi Engström 'tröttnat' redan efter en månad och ska istället bli kommundirektör i Upplands-Väsby. Man kan fråga sig vilken utmaning som är störst.
I den andra ändan av den politiska skalan har V-riksdagsmannen Daniel Sesstrajcic dömts för ohörsamhet mot ordningsmakten efter att ha medverkat i en protestaktion mot rivning av ett tältläger som palestinier satt upp i Malmö, Det kostade honom 50 dagsböter á 500 kronor.
Det är kanske så att Miljöpartiets eskapader i början av året blev någon sorts startpunkt för ett nytt sätt att se på politiska förtroendeuppdrag. Det är ju uppenbarligen inte enbart Sverigedemokraterna som har förmåga att göra bort sig. Inte minst de sociala medierna erbjuder nya arenor för diverse piruetter och påhopp.

Socialistisk budget

Vädrets sommarkaraktär har bestått ytterligare två dagar och idag hade vi på eftermiddagen 22 grader i skuggan. Det har nu också gått tre nederbördsfria veckor, men morgondaggen tycks ändå kunna hålla växtligheten vid liv. De två senaste dagarna har vi mest hållit oss här hemma och av olika skäl fick vi också avstå från veckans målarpass igår. Det har bara blivit någon motionsrunda i närområdet, men om en stund ska vi ge oss av till yngsta dottern för att fira vår dotterdotters födelsedag.

Dagens begivenhet har självfallet varit statsbudgeten för 2017 som regeringen lämnade till riksdagen idag. Helt enligt förväntningarna är den lagd i sann socialistisk anda. Den stora satsningen är enligt finansministern tio extra miljarder 'till välfärden' som regeringen hoppas ska förbättra kvaliteten i bl. a. hemtjänst, dagis och skola. Ute i kommunerna är man dock inte lika imponerad, eftersom mycket av dessa pengar redan är intecknade för att klara kostnaderna för bl. a. den ökade invandringen. Finansministern tror att pengarna ska räcka till 30 000 nya jobb i välfärden, men i vissa kommuner behövs pengarna för att inte behöva säga upp medarbetare. Flera miljarder i tillskott kräver också flyktingmottagningen och integreringen av nyanlända. Vänstern har också drivit igenom flera sociala satsningar.
Tillsammans med satsningar på miljö och infrastruktur kommer det att behövas skattehöjningar på bortåt 40 miljarder kronor där en del tas ut genom skatteökningar på arbetsinkomster. Detta betyder ännu ett steg bort från jobblinjen till bidragslinjen i svensk arbetsmarknadspolitik. En politik som under de senast fem åren föga bidragit till att minska utanförskapet för de arbetslösa. Arbetsgivarna är följaktligen heller inte imponerade av den förda politiken och i en undersökning nyligen satte 6 av 10 börsbolagschefer betyget dåligt eller mycket dåligt på regeringens näringspolitik. Det bådar inte särskilt gott för framtiden!

Pensionärerna blir äldre

Vädergudarna har nu backat en aning och gått in för sensommarväder, men fortfarande med mycket sol och behaglig temperatur. För vindkraftbolagen har september hittills varit en katastrof med i allmänhet bara 5 - 10 procent av den installerade effekten som utmatning. Ju mera av detta som byggs desto mer påtaglig blir osäkerheten i dessa investeringar.
För vår egen del ägnade vi en del av gårdagen åt avrustning för vinterförvaring av husbilen, som nu får 'semester' till nästa  vår. Igår kväll drog vi till stan för att ta del av Kulturnatten och då även vår egen utställning på Club Artis, som faktiskt blev riktigt bra. Vi vandrade också runt för att se vad våra 'konkurrenter' hade att erbjuda och det var ju som vanligt både 'vin och vatten'. Ibland kan man tycka att professionella konstnärer har lite för bra självförtroende när de prissätter sina verk. Men det är förstås enklare för oss som inte har några säljambitioner och inte ska försörja oss med penslarna.
Idag har vi hållit oss på hemmaplan med vardagliga sysslor bortsett från en promenad till stormarknaden.

Frågan om vad som i framtiden ska vara den svenska pensionsåldern utreds med jämna mellanrum och senaste budet tyder på en flexibel pensionsålder mellan 63 och 69 år. Det innebär konkret en senareläggning med två år från nu gällande regler. Detta är självfallet en konsekvens av den ökade livslängden i befolkningen men även en bättre hälsostandard hos äldre människor. För att klara den ekonomiska balansen i pensionssystemet måste man då helt enkelt producera mera för att kunna täcka upp för sina framtida pensionsuttag. Det blir också ett steg på vägen mot den förre statsministerns starkt kritiserade uttalande om att "vi borde få jobba till vi blir 75".
Men att vi avslutar vårt yrkesliv som anställd behöver förvisso inte betyda att vi slutar att 'jobba'. Det finns massor av nyttigheter att uträtta för den som lever på pensionspengar. För min och min hustrus del har det aldrig saknats sysselsättning trots att vi båda pensionerat oss i den nedre delen av skalan.

Fågelparadiset Kvismaren

Två dagar har vi nu varit på resa med husbilen till Kvismaren i Närke för att ännu en gång få uppleva ett moment i fåglarnas höstflyttning till varmare länder. Den här gången såg vi ansamling av omkring
1 500 tranor (det fanns flera på andra ställen) och flera tusen gäss av flera olika arter. Det fanns också en havsörn på plats, som då och då gled över vattenspeglarna och skrämde upp rena moln av hundratals gäss. Även flockar av starar kunde anta en molnkaraktär och resultatet av att ett stort antal individer rör sig identiskt blir verkligen effektfullt.
Dessa upplevelser får bli en minnesvärd slutpunkt på årets campingsäsong, när husbilen nu är avställd och ska göras klar för vinterförvaring. Totalt blev det i år 33 övernattningar väl spridda i landet mellan Ystad i söder och Idre i norr.

Väl spridda är som vanligt också de ideologiska ståndpunkterna inom partiet Liberalerna där stridigheter mer än en gång uppstått mellan socialliberaler och marknadsliberaler. Den nuvarande partiledningen med sitt starkaste fäste i den senare falangen har nu fått en quisling i boet när socialliberalen Birgitta Olsson offentligt gått till attack mot partiledningens position i några olika sakfrågor inför höstens riksdagsarbete. Efter några varv av pennfäktning har krav på olika personers avgång flugit genom luften de senaste dagarna.
Man kan ju lite grand fundera över hur stridstupparna tänker med tanke Liberalernas för närvarande vikande opinionssiffror. En intern ledarstrid är nog det absolut sista som ett parti i detta läge behöver. Problematiken berör i ett vidare perspektiv även Alliansens framtid när två av de ingående partierna ligger och skvalpar kring kvalgränsen för sitt riksdagsmandat. Det behövs istället rejäl rättning i leden för att på nytt kunna attrahera väljarna!

Statsministerns tomma händer

Den märkliga situationen med högsommarvärme håller i sig och idag var det stundtals nästan obehagligt varmt i solen. Nu förutspår meteorologerna en ändring och om någon vecka kommer man säkert att sitta och klaga och sakna den sköna värmen.
Igår gjorde vi en rejäl insats för att ta tillvara den rikliga äppelskörden och fyllde ett 10-tal burkar med härlig äppelsylt, men trots all plockning dignar fortfarande äppelträdet, så vi får väl gå ut till vänner och bekanta med erbjudanden. Idag lyckades jag få ihop tavlor till utställningen på lördag och dessa lämnade vi till klubben när vi åkte ut till dagens motionsrunda, som blev en långpromenad längs Mälarstranden där lufttemperaturen var lite mera resonabel.

Igår företogs det högtidliga öppnandet av Riksdagens höstsejour. Ceremonin kunde genomföras utan några överraskningar, vilket var något som även präglade statsministerns regeringsdeklaration. Den som tänkte sig att förteckna nyheterna i talet kom att efteråt sitta med ett tomt vitt papper. Han lyckades dock få till en liten knorr på talet när han till sist meddelade att han utnämnt generaldirektören för Skolverket till ny gymnasie- och vuxenutbildningsminister. Detta kan ju bara betyda framgång för den svenska skolan och kanske i någon mån kompensera för skolminister Fridolins totala misslyckande i sin politiska gärning, alla vackra vallöften till trots. Nu återstår att se vad den nya duon kan uträtta för att skapa "världens bästa skola".
För övrigt blev allt som tidigare med avisering om nya skatter för att göda den fortsatta marschen in i bidragssamhället i sann socialistisk anda. Vi kan dock se fram emot en spännande höst där S-regeringen aviserat flera propositioner som SD nu sagt sig ta avstånd ifrån. Därmed riskera regeringspolitiken att aldrig sträcka sig längre än till riksdagen och det är kanske lika bra, så gör den minst skada för landet.

USA till val 'mellan pest eller kolera'

Efter en veckas 'semesterresa' är vi nu tillbaka i rutinerna på hemmaplan. Idag började jag dagen med bakning medan hustrun tog en motionsrunda. Det blev veteskorpor och frallor den här gången. På eftermiddagen var det dags med veckans målarpass där jag kämpade för att få ihop något till vår utställning på Kulturnatten kommande lördag, något som hustrun redan är klar med!
Resan med husbilen till Skåne under förra veckan blev en fullträff med upplevelser av både natur och kultur och trevlig samvaro med min syster och svåger i Ystadstrakten. Stort bidrag till en njutbar resa gav naturligtvis också det soliga och för årstiden ovanligt varma vädret. Skåne visade sig denna gång verkligen från sin bästa sida, inte minst när det erbjöds sköna bad i havet långt inne i september.

Denna behagliga situation står i stor kontrast till det presidentval som USA:s väljare ska göra om mindre än två månader. Förutsättningarna för detta ter sig allt mer surrealistiska för varje dag som går med tydlig bild av 'val mellan pest eller kolera', där kandidaterna är en 70-årig, egensinnig gubbe och 68-årig tant med vacklande hälsa. Valet har dessutom goda förutsättningar att bli det smutsigaste i landets historia med okvädingsorden ständigt haglande mellan kandidaterna. På lagom långt avstånd från slagfältet ser hela detta bisarra spektakel minst sagt oseriöst ut. Sedan är det en annan sak att försöka förstå hur mycket av det som rinner ur munnen på kandidaterna som kommer från partiernas efter hand allt mer upphetsade kampanjmakarna. Ett amerikanskt presidentval är förvisso en tillfällig miljardindustri och alla slåss stenhårt för sin del av kakan.
Med detta sagt inställer sig frågan om vilken möjlighet den genomsnittlige väljaren egentligen har att genomskåda vilken reell politik den så småningom valde presidenten i den kalla verkligheten kommer att kunna genomföra. Bäst före datum för valkampens paroller är vanligen ganska kort och för USA kan förutsättningarna växla snabbt i globaliseringens namn. En ledande roll på dessa villkor tenderar att bli slitsam och man kan undra om två 'åldringar' är optimala valalternativ för detta. För min egen del känns det bekvämt och bra att vi har ett kungahus med en statschef utan politisk makt och ett parlament som, åtminstone för det mesta, har goda möjligheter att se till att regeringen håller sig inom rimliga gränser!

Svensk triumf i Finnkampen

Just nu pågår en dragkamp i väderleken mellan sommar och höst med en viss övervikt för det senare. Men grönskan i vår omgivning vägrar att ge upp mera sommar är aviserad för den kommande veckan. Hustrun har skötsamt gjort sina motionsrundor medan jag skolkat med hänvisning till trädgårdsarbete. Idag var det omhändertagande av avklippt ris och igår gjorde jag den första delen av äppelskörden som i år ser ut att slå alla rekord.
Igår tog vi bilen för en tur Konsthallen i Virsbo för vernissagen på en utställning av Maria Ginzburg, en mycket sevärd utställning av över 100-talet akvareller varav en del i verkligt storformat. Vi fick också lyssna till konstnären själv som gav en introduktion till sin konst. För övrigt har mycket tid gått åt till att bevaka året upplaga av Finnkampen, som slutade med dubbelseger för de blågula atleterna på finländarnas hemmaplan i Tammerfors, med delvis rent anmärkningsvärda prestationer. Det blev en verklig revansch efter friidrottens något mindre meriterande resultat i OS.

Mindre meriterande är även det något tragikomiska dramat som det senaste året utspelat sig på Karolinska Institutet sedan läkare Paolo Macchiarini genom transplantationer av konstgjord luftstrupe av plast tagit livet av två patienter och gjort en tredje svårt handikappad för lång tid. Skandalen var ett faktum när framkom att den använda tekniken saknade all nödvändig verifiering för att få användas. Sedan dess har 'huvud rullat' på flera nivåer inom KI:s organisation efter hand som brister i ansvarstagande lagts i dagen. Igår var det till sist dags även för styrelsens ordförande, Lars Leijonborg att 'ta sin Mats ur skolan'. Alla avgångar har dock i vanlig ordning följts av de bortförklaringar som är tänkta att dämpa den utpekades skyldighet. För läkaren själv väntar sannolikt åtal för vållande till annans död.
Man kan därmed konstatera att dagens kodex är att, likt buset i kriminella kretsar, alltid, oavsett hierarkisk nivå i samhället, neka till brott. Det är uppenbart att dagens människor aldrig är beredda att ta ansvar för sina misstag - sorgligt med sant!

Mord i Arboga

Den 'återvändande sommaren' har lyckats hålla sig kvar och med den en lagom skönt värmande sol. Igår fick hustrun klara motionsrundan på egen hand då jag istället ägnade mig åt trädgårdsskötsel - en del upplagrade höstliga effekter, bl. a. mängder av nedblåsta tallbarr, behövdes röjas undan. Samtidigt passade jag på att tukta en del buskar som vuxit till sig väl mycket. På kvällen var det sedan dags att delta i höstterminens öppningsmöte på målarklubben med genomgång och diskussioner om verksamheten under hösten.
Idag har vi varit mest hemma, men åkte iväg och gick en långpromenad på den vackra Badelundaåsen.

Efterspelet till det något egendomliga mordfallet i somras i en sommarstuga utanför Arboga där en 41-årig kvinna och hennes 18-årige sambo är misstänkta för mord på kvinnas fader och försök till mord på modern gick idag in i en ny fas sedan 18-åringen häktats för mordet. Häktningsförhandlingarna för kvinnan har fortsatt under dagen. De misstänkta var för några veckor sedan anhållna men fick släppas p. g. a. för svag bevisning. Sedan dess har polisarbetet resulterat i ett antal nya och mera hållfasta bevis. Något märkligt kan det tyckas att kvinnan tilläts åka till Thailand på semester under den pågående utredningen då starka misstankar mot henne fortfarande fanns kvar. Sambon höll sig samtidigt undan på okänd adress. När de greps i början av veckan befann de sig på ett hotell i Trondheim.
I vanlig ordning nekar paret till brottet och nu har en annan utredning återuppväckts omkring den 41-åriga kvinnans makes död för ett år sedan, vilken nu omrubricerats till mord kombinerat med grovt försäkringsbedrägeri. Även i detta fall finns omständigheter som talar till kvinnans nackdel.
Det ska bli spännande att se om rättsväsendet kan ta sig samman och till sist ta denna olustiga historia i mål. Det har ju hittills inte saknats krumbukter på vägen och försvarsadvokaterna är inte att leka med. Sunt förnuft har som bekant dåligt bett på juridiska finesser och kryphål.

Sveriges försvar

Efter den 'hårda' höstvädersattacken har sommaren kontrat de två senaste dagarna och temperaturen har återvänt till 20-gradersnivån. Hur det blir framöver får vi nu se eftersom det idag enligt Bondepraktikan är sista sommardagen. Ser man till åkerfälten i Mälardalen så har skördetröskorna redan effektuerat större delen av hösten och äppelskörden är i princip redan klar för bärgning. Förmodligen är det den relativt soliga sommarens förtjänst.
Igår startade vi dagen med en tur till östra köpcentret och så har vi tagit ett par promenader i närområdet. För övrigt har vi hållit oss här hemma med vardagliga sysslor.

Från massmedia fick vi idag veta att en utredning om det svenska försvarets personalförsörjning kommer att föreslå ett återinförande av allmän värnplikt och nu för både män och kvinnor. Därmed har vi fått det slutliga beviset på haveriet för tidigare regeringars stolta planer på ett svenskt försvar med fast anställda yrkessoldater. Det rådande personalläget får närmast ses som katastrofalt dels beroende på klent intresse bland medborgarna för denna yrkesbana, dels genom ett ökat antal avgångar bland dem som redan provat på. Den 'värnplikt' som föreslås kommer dock i stor utsträckning att vara frivillig (Vad anser Språkrådet om frivillig plikt?) och endast rekrytera några tusental individer ur varje årsklass, som ska ges militär grundutbildning. På sikt kan detta leda till en tillräcklig rekryteringsbas för specifika uppdrag.
Tyvärr är det inte enbart personalläget som är oroande beträffande Sveriges försvarsmakt. Den militära ledningen har sedan ett antal år pekat på behovet av mera pengar till uppdatering på materialsidan och allt mera tyder på riktigheten i ett uttalande från en tidigare ÖB när han hävdade att 'han kunde stå emot en angripare i en vecka, men bara i en begränsad del av landet'. Inget synbart har gjorts till ett förbättrat läge sedan dess och vårt behov av allierade för landets försvar är oundgängligt. Därmed är också den omhuldade neutralitetspolitiken ett avslutat kapitel och har i själva verket också varit det de senaste 20 åren. Enbart blåögda nostalgiker tror väl numera något annat.

Ja, se pengar...

Under gårdagen tynade högsommarvädret sakta med säkert bort från våra breddgrader även om solen försökte hänga kvar. Idag har det inte varit någon tvekan om att hösten satt in sitt första generalangrepp för året med dagsregn och temperatur strax över 10-strecket. Mycket påpassligt hade vi planerat in en bakningsdag idag så timingen blev ändå god. Det har med andra ord blivit en hel innedag idag, men igår fick vi i alla fall en promenad till stormarknaden.

Den senaste tiden har medierapporteringen handlat väldigt mycket om pengar och på flera olika sätt. Inför den förestående budgetbehandlingen i riksdagen har finansministern presenterat ett försök att beskriva landets ekonomiska framtid utan att på något sätt överraska skattebetalarna. Ivern till rödgröna 'reformer', som tydligt visar på ännu ett steg bort från jobbpolitiken mot ett traditionell socialistiskt bidragstänkande, betyder några tiotals miljarder i ökade skatter de närmaste åren. Trots detta finns dessutom oklara blottor kring ökade kostnader för bl. a. försvaret och flyktingpolitiken. Oklarhet råder också kring balansen i statsfinanserna där avsättning för kommande sämre tider lyser med sin frånvaro.
Ett annat nyhetsflöde de senaste dagarna handlar om återlämning av sedlar som blir ogiltiga som betalningsmedel vid kommande månadsskifte. Det 'saknas' fortfarande värden för ca 1,5 miljarder kronor. Man kan ju undra över hur mycket av dessa som har fastnat i bankfack som svarta pengar och som nu inte kan matcha bankernas regler mot penningtvätt. En del straffar ju Gud med detsamma.
Ett tredje och mera generande nyhetsflöde som nyligen startat handlar om förre statsministerns sätt att ta till vara sin statsrådspension genom att lägga sina övriga miljoninkomster i ett eget bolag. Detta, som helt följer gällande regelverk, har han dock inte kommit på själv utan kopierat sin företrädares finurliga bolagskonstruktion. Nu finns det dock en minister i nuvarande regering som tycker att det får vara nog och ska börja utreda ett förslag till regeländringar som ska förhindra ytterligare upprepningar och bättre värna om statens pengar. Om detta finns det förvisso inget att invända och man kan bara beklaga att det överhuvud taget varit möjligt!

Tillspetsning i svenska opinion

De senaste fem dagarna har vi använt till en resa med husbilen till Öland. Inte helt osökt har vi haft en enastående tur med vädret med en frikostig sol på en klarblå himmel och högsommartemperatur så gott som hela tiden. Även om vi var lite för tidigt ute för fågellivets riktiga höstsäsong, så hade vi ingen brist på upplevelser. En sådan uppstod vid vår övernattning i Stensjö by norr om Oskarshamn där vi tidigt på morgonen fick se kofösning à la wild west utanför bilen då man flyttade ett 20-tal highland cattle med tillhörande kalvar och en tjur mellan två betesmarker. Vi träffade också ägarna och fick en intressant berättelse om deras ekologiska köttproduktion. En annan ovanlig upplevelse var åsynen av ett 50-tal gråsälar som samlats runt Ölands södra udde. Vi gjorde också ett återbesök vid Byerums raukar där vi också alldeles intill fann en gemytlig badplats som gav tillfälle till ett svalkande höstdopp i Kalmarsund. På hemvägen stannade vi en stund i Gröndal utanför Eskilstuna där svärson och dotterson idag deltog i en trialtävling med sina motorcyklar i den extremt steniga terrängen,
Resan blev i sin helhet helt enkelt perfekt och ingenting fanns att klaga på.

Klaga skulle man däremot kunna göra efter SD-ledarens sommartal i Sölvesborg där han spekulerar om ministerposter för sitt parti samtidigt som han chikanerar andra borgerliga partiers representanter med att kalla dem för 'lort'. Det kan möjligen vara gångbart i ett tal till 'de redan frälsta', men knappast en lysande startpunkt för eventuella regeringsförhandlingar efter en tänkt borgerlig valseger i valet 2018. Sett mot bakgrund av det just nu rådande opinionsläget med KD och Mp under riksdagsspärren kan den svenska politiska kartan ritas om på ett sätt som inte längre ger utrymme för att nonchalera SD, men lite mera ödmjuka tongångar från det hållet torde ändå vara på sin plats. Mycket kommer självfallet att hända under de kommande två åren, men de 'haltande' partierna kommer genom ytterlighetsåsikter resp. en serie av politiska misslyckande få det tufft att repa sig och om så inte sker kan SD efter nästa val komma att sitta med en tung vågmästarroll i den nya riksdagen och vara omöjliga att kringgå. Men detta har säkert även de presumtiva regeringsbildarna klart för sig!

Mot varmare tider

Idag har högsommarvädret överraskande återvänt till våra breddgrader med 27 plusgrader i på eftermiddagen. Det är också utlovat en liknande fortsättning i resten av veckan. Igår var det något sämre, men vi fick ändå till en motionsrunda i närområdet. Idag fick hustrun vandra ensam när jag tog ett svettigt pass med gräsklipparen. Jag hann också med ett brödbak på morgonen medan hustrun gav sig iväg för ett besök hos frisören.

I detta rötmånadens slutskede kan det finnas anledning att reflektera över vilka förberedelser som kan vara lämpliga för anpassning till ett varmare klimat som sannolikt väntar i framtiden. Trots alla 'klimatskeptikers' nedlåtande kommentarer har vi bevisligen inte sett något trendbrott vare sig på den globala temperaturkurvan eller den som beskriver de ständigt ökande emissionerna av växthusgaser. Rapporter med tydligt varningssignum, både vad gäller oväder med översvämningar och katastrofal torka, har den senaste tiden kommit i en strid ström. En helt annan aspekt som massmedia inte ventilerar i samma utsträckning är de riskmoment i biosfären som följer av en varmare miljö.
Spridning av bakterier eller virus som vi idag finner på varmare breddgrader är på väg norrut och sikaviruset är ett sådant exempel. Ett annat har belysts i en studie av havsvattnet vid våra kuster där det noteras en tydlig ökning av halten av Vibriobakterier, där den mest kända är Vibrio cholerae, som ger upphov till den fruktade sjukdomen kolera. Under de senaste 50 åren har havsvattnet i det nordatlantiska området blivit 1,5 grader varmare vilket ger utrymme för introduktion av fler nya arter såväl nyttiga som skadliga. Detta har i sin tur lett till en ökning av antalet infektionsfall genom intag av 'havets frukter'.
Det finns således goda skäl till att se upp med vad som framtiden kan erbjuda och gärna förbereda sig på de nya problem som väntar runt hörnet.