Åter till den grå vardagen

Under den gångna veckan har vintern fortsatt hållit sitt grepp om tillvaron och tendens till våraning för någon vecka sedan är som bortblåst. Kyla, snö och halka har gjort det mindre trevligt med långa promenader, men vi har ändå försökt att i någon mån hålla stilen. I veckan var det start för vårterminen av  vår verksamhet i Club Artis och det var trevligt att börja måla lite efter ett långt 'jullov'. Igår blev det också ett trevligt avbrott i vardagen då vi deltog i barndopet av vårt andra barnbarnsbarn och hela ceremonin genomfördes av mycket spontan och trevlig kvinnlig präst. Grabben tog det hela med ett upphöjt lugn medan hans storasyster mera aktivt och livligt deltog i proceduren. Totalt hade festligheten samlat ett 50-tal personer av släkt och vänner.

Ute i landet har eftertankens kranka blekhet sänkt sig över inrikespolitiken när en vänsterregering nu ska börja regera med en borgerlig statsbudget som grund. Ett tydligt tecken på vad väljarna anser kom med en opinionsmätning igår, som visade att såväl (L) som (Mp) hamnat under spärren för riksdagsmandat. Även stödpartiet (C) hade tappat rejält i väljarsympati och det är lätt att förstå dessa partiers desperata kamp för att undvika ett extraval. Själv tror jag att det kommer att krävas ett hårt arbete för dessa partier framöver för att försöka återerövra tappad mark. För det politiska arbetet kommer vi med stor sannolikhet att få se mycket av förhalning och 'långbänkar' vilket naturligtvis blir till men för landets internationella status som industrination. Man kan skönja en konfliktfylld tid för denna regering som hotas både utifrån (vänsterpartiet) och inifrån (krav från LO). Trots detta går livet vidare och hoppet är som bekant det sista som överger oss människor!

Regering i repris

Under den gångna veckan har kung Bore slagit till med full kraft med neråt 10 minusgrader flera dagar. Som väl är har nederbörden istället uteblivit, men kylan har naturligtvis ytterligare begränsat våra utomhusaktiviteter. Nöden har som bekant ingen lag och vår motion har vi till lite större del skaffat oss med hjälp av motionscykel och löpband, även om det är en dålig ersättning för långa uppfriskande promenader. Sysselsättning saknar vi dock inte med våra olika projekt (wikipedia och släktforskning) som bas och i förrgår fick jag dessutom ägna en hel del av dagen till att reparera en läckande toalettstol.

Från stora världen kan så rapporteras att under den gångna fredagen accepterade Sveriges riksdag Stefan Löfven som fortsatt statsminister som chef för en regering av (S) och (Mp) och med (C) och (L) som 'stödhjul'. Konstellationen tillkom under vilda protester från (V) som enligt överenskommelsen mellan de fyra partierna skulle undantas från politiskt inflytande. Efter hot om att fälla regeringsbildningen ännu en gång, kom en 'hemlig' uppgörelse mellan (S) och (V) till sist att rädda regeringsbildningen. Hur länge denna oheliga allians kommer att överleva återstår att se, men konfliktlinjerna är många och tydliga. Idag levererades en statsrådslista och gavs en regeringsförklaring, som i vanlig ordning var mycket löftesrik men saknade konkretisering av hur de svåra problem med invandrares integration, kriminalitetens bekämpande, skolans uppryckning, vårdköernas förkortning och bostadsbristens eliminering. Många kostnadskrävande åtgärder som för stunden saknar fullgod finansiering. Det är för övrigt ett märkligt faktum att ett parti som (Mp) med drygt fyra procent av rösterna i valet kan få tillskansa sig fem ministerposter i regeringen.
En olycka brukar som bekant inte komma ensam och för några dagar sedan fällde det brittiska parlamentet toryregeringens förslag till Brexitavtal och om sex veckor kan UK riskera att lämna EU utan något utträdesavtal. Konsekvenserna av detta är svåra att överblicka, inte minst för Sverige som har ett stort handelsutbyte med England. Det är bara att hoppas att den väntade lågkonjunkturen dröjer ytterligare en tid så en eventuellt stabilisering hinner att infinna sig!

På väg mot desperation

Vädermässigt har vintern den senaste veckan visat sig från den sämre sidan. Omväxlande töväder med mindre snöfall och perioder av kyla har fört med sig väglag med svår halka på många ställen. Det har till och med gått så långt att vi till viss del fått skära ner på våra motionspromenader. För övrigt har vi i görligaste mån hållit fast vid våra normala vardagsrutiner. Det som nu hägrar, efter att julen avvecklats, är naturligtvis längre och ljusare dagar, men erfarenheten säger ju att än är det långt kvar tills kung Bore 'kastar in handduken'.

Det senare är det än så länge heller ingen som gjort i den stora oredan kring de sedan fyra månader pågående försöken till regeringsbildning. Denna, historiskt sensationella, process närmar sig dock ett crescendo efter att (C) och (L) gjort en överenskommelse med den avsuttne statsministern om att ge sitt stöd till en regering av (S) och (Mp), dvs samma uppställning som föregående mandatperiod. Vad man kan ana, av det som kommit fram om avtalet, är att mellanpartierna lurats att ge makten åt en socialistisk regering mot löften om en liberal politik, vilket med stor sannolikhet kan betraktas som rent önsketänkande. De (S)-löften som blir alltför svårtuggade kan sossarna lätt begrava i segdragna utredningar samtidigt som de nått ett av sina viktigaste mål, nämligen att slå sönder den borgerliga Alliansen. Det är en ödets ironi att ansvaret för detta kan läggas på en (C)-kvinna när en tidigare (C)-kvinna hyllats för tillskapandet av densamma.
Nu är det föreslagna konceptet fortfarande dock inte accepterat av riksdagen och gäddan som lurar i vassen är (V)-partiet som den träffade överenskommelsen ställer helt utanför politiskt inflytande. Signaler idag säger att (V) kan komma att rösta 'nej' till Löfven som ny statsminister och därmed faller förslaget. I det läget ställs vi inför en fjärde och sista omröstning och då sannolikt med (M)-ledaren som föreslagen regeringsbildare och om även detta misslyckas väntar extraval i början av april.
I nästa vecka kan vi alltså få se tillträde av en repris av den tidigare regeringen med överhängande risk för en fortsatt turbulent och förvirrad ledning av landet. Det bådar inte gott när vi står inför utsikterna till en begynnande lågkonjunktur, men i en demokrati får ju folket alltid de politiker de förtjänar eftersom vi själva valt dem!

Nytt år men samma gamla problem

Väderleken under det nya årets första dagar har haft tydlig karaktär av vårväder i våra trakter, men hot om kung Bores framryckning kommer med jämna mellanrum. På andra håll runt omkring oss har en vinterstorm, Alfrida, ställt till stora skador och gjort 10 000-tals hushåll strömlösa under flera dygn. Vi har för vår egen del inlett året på samma lugna sätt som vi slutade det gamla. Idag tog vi dock en tur till västra köpcentret, dels för att avyttra en uttjänt fåtölj till återbruket, dels för en del inköp. Bland annat investerade vi i en kombinerad läs- och golvlampa. Vi fick också uppleva det mycket omtalade kaos, inte minst i trafiken, som råder under reakampanjerna i det stora handelsområdet.

Kaos hotar snart också i vårt fortfarande regeringslösa land. Nu är det snart bara två veckor kvar till ett eventuellt extraval kan bli aktuellt - till en uppskattad kostnad av ca 400 miljoner kronor. Det borde de politiska partierna i sådant fall få bekosta efter deras snart fyra månader gamla lekstuga. Efter att den borgerliga reservationen antagits av riksdagen som 2019-års statsbudget har flera myndigheter, och särskilt Arbetsförmedlingen, börjat förbereda sig för stor nerdragning och personalminskning. Hela statsadministrationen går för övrigt på tomgång och förseningar ställer till det på olika sätt för landets medborgare.
Också den haltande arbetsmarknaden blir ett allt mera påtagligt problem där arbetslöshet drar stora kostnader samtidigt som samhällets funktioner på andra områden haltar på grund av brist på kompetent arbetskraft - polisen, sjukvården och skolan tillhör de mest utsatta. Här är bland annat byråkratiska hinder för 'nyanlända' att få komma i arbete ett problem, då personer med akademisk utbildning kör buss eller taxi, istället för kunna bidra med sin kompetens inom bristområdena. Det är hög tid att få till stånd en annan ordning innan hela samhällsskutan havererar! Den svällande administrationen hotar till sist, helt enligt Parkinsons lagar, att förgöra både sig själv och sin omgivning.