Kulturell utveckling

Idag hade meteorologerna lovat regn till våra trakter, men än så länge är det fortsatt torrt. De senaste dagarnas värme (igår 28 grader) torkar snabbt ut vår torra trädgårdsmark och nu behövs tillskott av vatten om inte gräsmattan ska växla färg från grön till brun. Men det soliga vädret har gjort det behagligt att sitta och dra upp ogräsplantor - man ska ju alltid tänka positivt.
Igår tog vi båda en cykeltur till stan för ett biblioteksbesök och en del andra ärenden. För egen del bestod detta i rond två av behandlingen av min numera avdödade kindtand. Nu återstår "bara" rotfyllningen som är planerad att ske i höst.
Idag tog jag mig tillfälle att göra motorservice på husbilen, så nu är den helt förberedd för nästa långresa.

Idag nåddes vi av en för många tragisk nyhet: Det blir förmodligen ingen Hultsfredsfestival!
Det började med Erasure, en gräsplätt, en småländsk bruksort och en dröm, men nu slutar sagan om Hultsfredsfestivalen i konkurs. I början av 80-talet, fanns det inte mycket till festivalkultur i Sverige. Ville man se musik, sova i tält och festa med vännerna åkte man till Danmark och Roskilde. Men fyra killar i Småland hade en dröm om att skapa ett eget litet Woodstock i Småland. De startade den ideella föreningen Rockparty. Gräsmarkerna utanför det lilla samhället svämmade över av tält och bilar. Folk från hela landet tvättade av sina festivalskitiga kroppar i sjön Hulingen och lyssnade på banden, drack mellisar och gick den där nu välkända promenaden till och från festivalområdet och Hultsfred centrum.
Sedan har det gått lite upp och ner genom åren. Den största triumfen kom år 2005 då 31 800 besökare köpte biljett. Festivalen har varit illa ute förut, men denna gång ser det ut att vara helt kört. En konkursförvaltare ska nu se över det som från början var tänkt att aldrig handla om pengar – bara musik, fest och rock'n'roll. Nu är det upp till popentusiasterna att snabbt köpa biljetter en masse, om man nu vill att gamla Hultsfredsfestivalen också ska få fira sitt 25-årsjubileum. Lite synd att en tradition kanske bryts, men var sak har som bekant sin tid!

På gott och ont

Nu har vi haft ytterligare ett par dagar med högsommarvärme och största möjliga del av tiden tillbringar vi utomhus - sol ger ju D-vitamin och laddning av batterierna inför nästa mörkersäsong. Vi har hållit oss mest här hemma och pysslat om trädgården. Vårt femårsprojekt "Ogräsfri gräsmatta" är nu inne på andra året och det går alldeles utmärkt att kombinera solbadet med dra upp smultron, brunört, groblad och diverse andra oönskade arter för att överlåta arealen åt det önskade gräset.
Ett par promenader i närområdet har vi ändå hunnit med, till olika affärer för mindre inköp.

Idag har nyhetsmedier berättat att Nordkoreas "käre ledare" Kim Jong-Il nu deklarerat en succession till sin yngste son, Kim Jong Un - kommer han att kallas den "unge ledare" månntro. Hans farfar kallades ju den "store ledaren". Dynastin måste i vart fall upprätthållas!
Det berättas att Kim Jong-Il fanns på plats när Kim Yong-Il fick lämna sin post som landets premiärminister på måndagen — något som åtminstone gör att namnförvirringen lättar en aning i den slutna kommunistdiktaturens ledning. Högste ledaren Kim befordrade enligt den statliga nordkoreanska nyhetsbyrån KCNA samtidigt sin svåger, Jang Song-Thaek, till posten som vice ordförande i Nationella försvarskommissionen, det mäktiga organ som han själv leder.
Nu inställer sig direkt frågan hur vår "käre kommunist" Lars Ohly, ställer sig till denna familjedynasti i den "demokratiska folkrepubliken" Nordkorea, eftersom han så enträget propagerar för avveckling av det svenska monarkin. Det finns ju visserligen skillnader i upplägget. Den svenske statschefen saknar i princip politisk makt och bär sitt ämbete på en 500-årig tradition. Den nordkoreanska dynastin är självutnämnd för drygt 50 år sedan och styr sitt folk med skoningslös järnhand. Kan detta möjligen vara skälet till att vi inte hört herr Ohly ha några kommentarer om sin asiatiske kollega?

Midsommar i solsken

Med härligt högsommarväder är nu midsommar avfirad för den här gången. På midsommarafton var det traditionell sammankomst här tillsammans med döttrarnas familjer. Till detta hörde också den traditionella avnjutningen av hustruns förnämliga buffé. Förutom sill och nypotatis och lite småvarmt så ingår naturligtvis jordgubbar med glass. Så mycket bättre kan det inte bli.
Idag på midsommarsdagen har vi kopplat av med en skön sommarpromenad (sex kilometer) i trakten av Kärrbo. På vägen hem tog vi en sväng om Geddeholm där stadens kommande stora villaområde nu börjat uppföras i omgivningen av den gamla anrika herrgården. Det som förvånar, är människors betalningsvilja när det gäller "sjönära boende". Därute i skogen, ca 13 kilometer bilväg från stadens centrum, betingar nu ett inte alltför märkvärdigt "lågenergihus" ett pris kring fyra miljoner kronor. En snabb kalkyl pekar på en boendekostnad på minst 8 000 kronor per månad plus amorteringen av lånen. Det känns, åtminstone för mig, som att något håller på att gå snett på bostadsmarknaden. Med kommande räntehöjningar till en mera "normal" nivå, kan kostnaden i det närmaste fördubblas och då blir det många av dagens optimister, som kommer att sova dåligt om natten. Det är visst bostadsbubbla som detta kallas!

Ute i landet har midsommar, enligt polisrapporteringen, också firats på ett traditionsenligt sätt, med fylleri och slagsmål, rattfylleri och trafikdödade, men naturligtvis också med lite dans kring midsommarstången. Men som det nu ser ut, får vi vänta länge på att polisen ska bli arbetslös när vi firar solens högtid. Man får ändå inte ge upp, till nästa år kommer en ny chans för alla att bättra sig!

Vackert i Bergslagen

Under gårdagen och idag tog vi en ny tur med husbilen i Bergslagen. Det gäller att ta vara på de soliga dagarna nu under årets ljusaste tid. Vi åkte via Ramnäs och Skinnskatteberg till "vår" vackra lägerplats vid sjön Lilla Sångaren i närheten av Kloten där vi stannade för att njuta av solen och utsikten och inta lunch. Sedan åkte vi vidare via Kopparberg och Hällefors till Grythyttan för att vandra i ett närbeläget naturskyddsområde, som är känt för sina orkidéer. Tyvärr var vi något sent ute för blomningen började gå mot sitt slut och även där har den stränga vintern gått hårt åt bestånden. Några exemplar av den fantastiska Guckoskon visade dock fortfarande upp sig. Det fanns naturligtvis också mycket annat att beskåda i den rikliga växtligheten. Gårdagens etapp avslutade vi sedan med att åka via Örebro till "vår" trevliga plats, Öby kulle, vid fågelområdet Kvismaren, där vi stannade fågelskådning för övernattning.
Hemresan idag gick med några kortare stopp via Eskilstuna. Ett av stoppen gjorde vi efter en avstickare till Göksholms slott vid Hjälmaren, som var bebott av hustruns anor (ätten Dag och Natt) under 1400-talet. Här hemma kunde vi sedan fortsätta att njuta av solen i vår egen lilla vrå av grönskan. Hemresan starkaste upplevelse var kanske ett antal (ca 100 st) flygande tranor strax öster om Kvismaren. Det är svårt att se någon bra förklaring till varför de befann sig där just nu - kanske var det "överblivna" ungkarlar som stannat i området?

Igår kunde vi notera det slutliga totala nederlaget för svensk fotboll i årets VM i Sydafrika. De båda svenska "supercoacherna" Svennis och Lagerbäck hamnade båda sist i varsin grupp med varsitt afrikanska lag i grundspelet. Det var det sista svenska hoppet som släcktes och nu är det hög tid med en rejäl uppryckning för att sätta Sverige åter på fotbollskartan. Så här kan vi väl inte ha det!

Prinsen en ny förebild?

Den här veckan har inletts med att sommaren gör ett nytt försök att komma igång, men stöter på svårigheter i form av nordlig vind och en massa nederbörd. Trots skurväder igår tog vi ändå en tur med bilen till Surahammar för att beskåda månadens utställning på Stenhuset. Det var en lokal konstnär som visar trevliga akvareller parallellt med att hennes make har arrangerat en intressant fotoutställning om brukets och samhällets historia.
Idag tog jag en cykeltur till stan för att uträtta ärenden medan hustrun fick sin motion genom en promenad till mataffären. Sedan har vi lagt ned en del tid på trädgårdsskötsel och jag har bearbetat gräsmattan med både klippare och trimmer.

Idag har massmedia exelerat i "utvärderingen" av lördagens prinsessbröllop. De positiva omdömena är i en förödande övervikt, men mest överraskande av allt tycks brudgummens insats som talare ha varit. Lovorden står som spön i backen och ingen verkar ha haft en aning om Daniels verbala förmågor. När prins Daniel reste sig upp och höll talet till sin nyblivna brud under bröllopsmiddagen möttes han inte bara av applåder som aldrig vill ta slut inne på Slottet, utan även av hyllningar från hela landet.
Den tidigare gym-ägaren från lilla Ockelbo har under sina nio år som kronprinsessans pojkvän hållit en låg profil och sällan uttalat sig. Hans känsloyttringar har varit sparsmakade – och så plötsligt talade han om kärlek med en ledighet och självklarhet som fick kungligheter och statschefer att gråta.
Nu har han själv lagt upp ribban och förväntningar kommer naturligtvis att finnas på en fortsättning. Från hans tidigare proffession räknar man nu med att han blir Sveriges nya "idrottsprins" och ska bygga en ny folkrörelse inom friskvården. Sådana förebilder behöver vi många av när soffpotatisarna blir allt fler i det här landet.

Energipolitik och bröllopsyra

Efter veckans utflykt har vi nu tillbringat två dagar på hemmaplan med de vardagliga sysslor som alltid väntar på att bli gjorda. Enda avvikelser var ett besök i östra köpcentret igår och en kort promenad till mataffären idag. Vädret har varit växlande och igår kunde vi notera årets första hörbara åska, dock på behörigt avstånd.

Istället kan jag uppehålla mig kring två historiska händelser, som mycket satt sin prägel på den senaste tiden. Den första är torsdagskvällens beslut i Sveriges riksdag om att ändra lagen om förbud mot nybyggnad av kärnkraft i Sverige. Därmed lades första grundstenen för ett systemskifte i svensk energipolitik. I trettio år har en rigid inställning till kärnkraft omöjliggjort rationella val av medel för landets elförsörjning. Dock återstår en del att göra eftersom den rödgröna oppositionen, med fru Sahlin i spetsen, har lovat riva upp beslutet om man får regeringsmakten efter valet i höst. Gud förbjude att så får ske!
Den andra och allt överskuggande historiska händelsen är dagens bröllop mellan kronprinsessan Victoria och hennes Daniel. Kring bröllopsceremonin i Storkyrkan och kortegen genom Stockholm beräknas det ha samlats runt en halv miljon människor. Detta säger det mesta om händelsen betydelse för Sverige och om parets popularitet hos svenska folket. Sedan kan man gärna också känna en aktning för alla de delaktiga människor som lyckas organisera och genomföra ett arrangemang av sådan storlek utan en enda synbar miss.

Resa i Bergslagen

Så var det dags att sammanfatta intrycken från en givande och rolig tvådagars resa med husbilen. Vi startade igår morse med sikte på Bergslagen och åkte via Hallstahammar och Kolsva till Ramsberg - en trakt där hustrun gjort nedslag i sin släktforskning. Där hade vi också tillfälle att se minnesstenen för Lars Molin, som på 1700-talet gjorde sig känd som en svensk Robin Hood under pseudonymen "Lasse-Maja", grundat i det faktum att han vid sina stöldturnéer brukade uppträda i kvinnokläder.
Efter lunch invid en vacker sjö i grannskapet fortsatte vi till Grängesberg där vi gjorde ett "studiebesök" vid den till ekomuseum numera förvandlade gruvan. Vi besökte också Cassels Donation - en märklig byggnad, som en av gruvans ägare lät uppföra för att ge ett "operahus" till gruvarbetarnas kulturella förkovran. Sista delen av dagsetappen tog oss upp till en vacker plats vid en sjö norr om Grangärde, där vi stannade för dagen och för övernattning på en naturcamping som vi ofta brukar stanna på.
Dagens program koncentrerade vi till Ludvika, där vi besökte Gammelgården med dess fina, kulturhistoriska samlingar, för att sedan avnjuta en god buffélunch på en kinesisk restaurang i staden. Denna finns i samma lokal, som jag tillsammans med kollegor, brukade inta lunch i när jag för drygt 25 år sedan jobbade på ett HVDC-projekt inom ABB. Efter lunchen hade vi tillfälle att se en uppvisning i line-dans till ackompangemang av ett countryband från trakten. Det blev således en god spridning på de kulturella upplevelserna.
Resan gick slutligen åter till Västerås i fortsatt soligt och varmt väder. Efter hemkomsten hann vi också med en tur till stan för ett besök på biblioteket och förnyelse av vårt förråd av litteratur.

På tröskeln till valrörelsen

De två senaste dagarna har sommaren försökt att vara närvarande, men lite kyligt motarbetats av en envis nordlig vind. Igår ägnade vi en del tid åt vård av trädgården med gräsklippning, ogräsjakt och tvättning av altanen. Senare under eftermiddagen tog hustrun en promenad till stormarknaden medan jag tog cykeln till stan för ett möte hos vår (m)-riksdagsman för diskussion om energipolitiken i valrörelsen. Viktigaste uppgiften var att informera partiets centrala talesperson, Anna Kinnberg Batra, om tekniska aspekter på olika energipolitiska lösningar.
Idag på förmiddagen var det dags för mig att på nytt ta cykeln till stan, denna gång för ett tandläkarbesök. Min inflammerade tand fick nu en rejäl upprensning och fungerar det inte nu, så återstår endast amputation. Detta är dock, som tandläkaren uttryckte, en dålig och defensiv strategi - man ska vara rädd om sina originaldelar!
På eftermiddagen åkte vi ut norr om stan och tog en promenad i Tillbergatrakten. Då passade vi också på att göra ett besök hos äldsta dotterns svärföräldrar för att lämna lite kompletteringar om släktforskningen som hustrun har gjort.

Valrörelse inför höstens riksdagsval börjar nu så sakteliga komma igång och alla lurpassar på varandra. Opinionsmätningar står som spön i backen och resultaten är minst sagt spretiga. Talesättet "som man frågar får man svar" gäller i högsta grad och risken för att dessa mätningar är skadliga för demokratin har börjat diskuteras. Den största risken är, som jag ser det, att massmedia är fullt upptagna med att referera tvivelaktiga mätningar huller om buller och hinner inte med att referera de politiska sakfrågorna på ett bra sätt. Mätningar gör att nyhetsflödet fylls av spekulationer om enskilda partiers tänkbara roll under den kommande mandatperioden - men dessvärre inte så mycket om deras program. Kommer de borgerliga småpartierna att klara 4 %-spärren? Kommer Sverigedemokraterna att kunna bli "vågmästare"? Vilken sida väljer miljöpartiet i kommunerna? Istället borde man diskutera hur Sverige kommer att se ut om vi skulle råka drabbas av de röd-grönas högskatte- och bidragspolitik. Man skulle också kunna diskutera vad det beror på att Sverige efter två internationella krisår har Europas starkaste nationalekonomi. Här gäller verkligen en inom idrottsvärlden välkänd princip: Man ska aldrig ändra på ett vinnande lag!

Bollen är rund

Gårdagen blev både blöt och blåsig - nästan som i Skåne - och den enda utomhusaktivitet vi tillät oss var en kort promenad till mataffären. Nu har vi fått de 20 mm regn jag bett om och vattenbalansen i marken är någorlunda återställd. Idag har det åter varit mest soligt, någon liten regnskur till trots och vi tog tillfället att åka en tur till Avesta för att plantera sommarblommor på svärföräldrarnas grav. Vi gjorde också ett besök vid årets skulpturpark i Ängelsberg, med utställda verk av en rad svenska skulptörer. Längs vägen kunde vi se flera spår av det betydligt rikligare regn som fallit uppe i Bergslagen - nästan vårflod i åar och bäckar och översvämningar på många håll.

Sportvärldens stora begivenhet, fotbolls-VM i Sydafrika, har nu börjat och det måste kännas tungt för alla svenska entusiaster att Moder Svea inte är representerad den här gången. Det räcker nog inte med att två svenska supercoacher leder vars ett afrikanskt lag för att fylla den luckan. Detta till trots är alla svenska massmedier totalblockerade av fotboll under de närmaste veckorna och man hör en del klagomål över detta från olika håll. Det är ju ändå ingen svensk angelägenhet, så vem bryr sig? Men det finns andra som tar ledigt från jobbet för att inte missa någon enda match, så man får väl anta att det "i genomsnitt blir bra för alla". Fotboll är ändå världens största sport med 100-tals miljoner utövare, mellan fem och 75 år, över hela världen.
I det här sammanhanget drar jag mig till minnes en händelse i min egen "fotbollskarriär" för 40 år sedan. En intern klubbmatch skulle spelas mellan två avdelningar på min dåvarande arbetsplats och jag hade tubbats till att gå linjeman. Den tilltänkte matchdomaren dök emellertid inte upp och plötsligt hade jag utsetts till att inta hans plats. Med lagom dimmiga begrepp om spelets regler och absolut noll erfarenhet av domarkallet, fick jag ta mig an uppgiften med, som min salig far brukade säga inför besvärliga uppgifter, "krokig hals och dödsförakt". Resultatet blev det som kunde befaras. Efter en kort stund var det närmast kaos på planen och alla gapade och skrek på antingen felaktiga eller uteblivna åtgärder från domarens sida. Jag kunde efteråt konstatera att jag är en av världens få fotbollsdomare som lyckats bli osams med båda lagen på planen samtidigt. Efter den betan har mitt fotbollsintresse inskränkt sig till att då och då titta på det som levereras via TV-rutan. Där slipper man både fotbollshuliganer och irriterade spelare.

Studentens lyckliga dag

Gårdagen var en strålande solig sommardag, som vi till största delen tillbringade ute i trädgården. Det välbehövliga regnet dröjde således ytterligare en dag och jag kände mig tvingad att ta till vattenspridaren för några delar av gräsmattan. Vi hann också med en promenad på några kilometer i de norra stadsdelarna.
Idag kom så i alla fall regnet, men alldeles för lite än så länge. Vi fick hålla oss inne så när som på en kort promenad i närområdet. Väderleken gjorde det också lämpligt att passa på med bakning och fylla upp brödförrådet i frysen. Men det fanns många som gärna skulle sett ett annat väder eftersom det idag var skolavslutning och för en del också "studentexamen". På vår gata pågår inte mindre än tre studentfester och det finns knappt plats att ens parkera en cykel just nu.

På tal om studenter kommer jag osökt att tänka på den historia som studentexamen genomgått under det senaste halvseklet. I början av 1900-talet var "studenten" en mogenhetsexamen som inte berörde mer än någon procent av befolkningen. Men idag tar nästan alla "studenten", medan det fram till slutet av 1960-talet krävdes godkända prov för att få sin examen, annars fick man lämna skolan bakvägen. Examen var både muntlig och skriftlig och det krävdes godkänt resultat i samtliga delar för att få sin examen.
1968 avskaffades studentexamen i Sverige och då blev firandet av den också mindre. Det var först under 1990-talet som firandet återuppstod och anledningen till detta anses främst vara den gymnasiereform som bland annat gjorde yrkesutbildning treårig istället för tvåårig. I våra dagar tar därför omkring 90 procent av gymnasieeleverna "studentexamen".
Utan att lägga några värderingar i olika utbildningars betydelse eller status, är det intressant att notera hur en student på några decenier förvandlades från en person med hög status i samhället till en genomsnittlig medborgare som genomgått sina gymnasiestudier. Om inte annat så är det ett bra exempel på språkets föränderlighet. Även om studentexamen är avskaffad tycker jag att ungdomarna ändå ska få fira att en viktig milstolpe i livet uppnåtts. Svaret på frågan om vad som egentligen är "studenten", förblir dock oklart!

Inte ens fel att två träter

Efter ett par trevliga dagar hos min svåger och svägerska i Blekinge med samtal om både gammalt och nytt och med mycket god mat (sägs ju vara av betydelse för en skåning), var det igår dags att vända åter mot Västerås. Vi åkte norrut på mindre vägar genom Småland och tog bland annat en paus i Kosta där vi besökte glasbruket för ett studiebesök. Med stor förundran fick man se dessa skickliga hantverkare, som av en gulröd glasklump, på någon minut, kan framställa en glänsande vacker glasvas. Men smakar det så kostar det - liknande vaser i Kostas butik intill låg i prisklassen 1 500 - 2 000 kr.
Efter dagens framfart genom Småland stannade vi på en naturcamping i Rimforsa för övernattning. Det är ett lugnt och bra ställe, men förmodligen fullbelagt under högsäsong. Redan nu var en stor del upptaget av så kallade långliggare.
Idag fortsatte sedan resan via Linköping och Katrineholm till Västerås med endast ett kort lunchstopp vid Hjälmaresund. Väl här hemma kunde vi konstatera att det mest av allt behövs regn för att rädda växtligheten på tomten och den befarade gräsklippningen blev inte aktuell.

I stora världen har en aktion kallad "Ship to Gaza" dominerat nyhetsflödet. Den internationella konvojen av fartyg med "förnödenheter" stoppades brutalt av israelisk marin på internationellt vatten med förklaringen att fartygen syftade till att understödja den islamistiska regimen i Gaza. Aktivisterna, å andra sidan, sade att syftet var att bryta den israeliska blockaden av Gaza och därmed, genom humanitär hjälp, göra livet åtminstone en aning drägligare för civilbefolkningen. Vem som har rätt eller fel i detta är omöjligt att avgöra, men man kan med stor sannolikhet befara att hela operationen gör det än svårare att uppnå någon form av fredslösning i regionen. Efter många generationers stridigheter i olika konstellationer finns det egentligen inget som talar för att det just nu skulle gå att sluta en varaktig fred. Är det kanske så att pudelns kärna är Jerusalem, som är helig stad för både kristna, judar och muslimer, och som alla på olika sätt gör anspråk på den? Då kanske lösningen kunde vara att göra Jerusalem till en oavhängig, internationell enklav, ungefär som USAs huvudstad Washington DC inte tillhör någon av USAs delstater. Det förslaget bjuder jag på alldeles gratis!

När Skåne blev svenskt

De senaste dagarna har vi tillbringat på resa i södra Sverige. Solen har varit med oss hela tiden och på resan ned till Öland med husbilen hade vi dessutom en gynnsam medvind. Det är en klar fördel när man ska fylla dieseltanken. På Öland har vi tillbringat ett par härliga dagar vid stugan där äldsta dottern och hennes man är värd. I förrgår tillbringade vi större delen av dagen ute i solen och det hade så när slutat med för mycket sol för vårt skinn, men det verkar ha klarat sig. Den dagen blev det också premiär för året för bad i havet - riktigt varmt vid strandkanten, men betydligt kallare ute på djupare vatten.
Igår fortsatte vi resan till hustruns bror och svägerska i Blekinge, fortfarande i soligt väder. På vägen tog vi en paus vid Brömsebro, där den fred slöts 1645, som gjorde Blekinge och Skåne svenskt. Där vid den resta fredsstenen, just på den svenska nationaldagen, träffade vi ett danskt par, som nästa beklagade det som då skedde. De berättade nämligen att Skåne på den tiden betraktats som Danmarks "skönaste land" och kallats "Sköna land", som så småningom blev Skåneland och sedan till sist bara Skåne.
Om detta är sant eller bara en skröna kan man ju fundera på, eftersom 'skön' på danska borde vara 'dejlig'. Som jag så ofta citerat: Vem i hela världen kan man lita på?

Land och vatten

Nu verkar det som att sommaren fått rejält fotfäste här i Mälardalen, idag med ren högsommarvärme. Vi får hoppas det håller i sig. Två dagar då vi mest varit hemma och förberett tomten och husbilen för nästa expedition. Igår var vi dock en stund nere vid Mälaren och vandrade längs den nya strandpromenaden. Det är fantastiskt att se hur man på bara något år förvandlar en gammal skräpig uppläggningsplats för fritidsbåtar till ett modernt och sjönära bostadsområde. Här lyckas man dessutom undvika att skövla alltför mycket natur när ett intilliggande skogsområde klassats som naturskyddat.

Samtidigt kunde man förundra sig över det kapital som placerats i vattnet i den marina som fortfarande finns kvar. Med plats för 800 båtar, så är det några hundra miljoner som ligger där och skvalpar. Förmodligen är det väl som vanligt så att en stor del tillhör bankerna, men då blir ju förstås de lyckliga seglarna nogsamt påminda varje månad om den härliga seglingssemestern - på gott eller ont, vad vet jag. Som före detta båtägare har vi valt att färdas på land och kan då, om vi vill, parkera vid vilket vatten som helst i hela Europa eller undvika vatten om vi vill det. Valfriheten blir mycket större på det sättet, och "ruffkänslan" är ungefär densamma i en husbil som i en båt.