Två dagar till har gått då vi här på hemmaplan har fortsatt våra vardagliga sysslor i fortsatt högsommarvärme. Nu börjar det åter att bli torrt i marken även om grönskan fortfarande håller stilen - mera känsliga ställen i trädgården ska jag ändå försäkerhets skull ge lite kommunalt vatten i kväll.
Igår kväll hade vi besök av båda döttrarna med respektive make för att min fira min födelsedag. Vi hade en trevlig samvaro under några timmar på altanen i den ljumma sommarkvällen med bland annat avnjutande av den smaskiga födelsedagstårta som hustrun bestod med.
Lika angenämt är det inte att våldsdåden förra veckan i Norge tycks ha inspirerat mindre begåvade individer till efterföljd - vanligen inom kriminologin benämnda copycats. Här i staden har under veckan förekommit två olustiga knivattacker mot tidningsbud och i Stockholmsområdet har människor vid två tillfällen blivit skottskadade.
För en stund sedan fick vi veta att fotbollsmatchen mellan Malmö och Djurgården fått brytas efter elva minuter och inte återupptas. Matchen bröts sedan fem kraftiga knallskott kastats in mot planen. Malmöpolisen fick sedan ta itu med att transportera bort lagens supportrar från arenan. Dagens avbrutna match är den tredje för säsongen som drabbats av stök på läktaren och fotbollssporten verkar vara på väg att åter bli huliganernas favorit.
Även om statistiken påstår att våldet i samhället inte ökar, så är den vardagliga bilden för den enskilde medborgaren en annan. Det är hög tid att samhällets rättsvårdande instanser tar sig en ny funderare vad som kan ändra denna obehagliga trend i vardagen.
lördag 30 juli 2011
torsdag 28 juli 2011
Om rätten att inte tro
De två senaste dagarna har till stor del fortsatt med trädgårdsskötsel, och det långsiktiga arbetet ger resultat och målet med att så småningom få en ogräsfri gräsmatta utan att behöva gräva upp den eller använda tvivelaktiga kemikalier ser ut vara uppnåeligt. Dock återstår många timmar, men det är inget problem att sitta på gräsmattan så länge som solvärmen bryner ens åldrande lekamen.
Idag hade vi besök av yngsta dottern och hennes dotter. Träffen gällde planeringen av hennes projektarbete inför gymnasieexamen. Vi hade en intressant diskussion om ämnen som kan passa i det naturvetenskapliga programmet och det ska bli spännande att se vad hon till sist väljer att jobba med.
I gårdagens lokala avisa fanns en krönika som väckte både uppmärksamhet och tankar. Den handlade om "rätten att inte tro".
I vårt land med absolut religionsfrihet dyker nu och då upp konflikter som bottnar i misstänksamhet mellan och missförstånd av olika religioners utövning av sin tro. Krönikan manade till fördragsamhet och tolerans mellan oliktänkande liksom till förståelse för dem som valt att inte tro någonting alls.
Denna del av människans kultur är i många fall svår nog att hantera ur rent filosofik synpunkt, men betydligt värre blir det när maktspel blandas in i relationerna. Extrema fundamentalister är då beredda till olika åtgärder, även utanför det gängse rättsområdet. I sin definitiva extremism kan de ta sig sådana uttryck som förra veckans händelser i Norge visat.
Våra svenska förhållanden har hittills kunnat hållas under kontroll även om mindre skärmytslingar och skadegörelse på moskéer bör ses som varningstecken. För framtiden är det därför angeläget att i krönikans anda verka för förståelse och acceptans av alla människors obeskurna rätt att tro, eller inte tro, som var och en själv vill - älska din nästa som dig själv!
Idag hade vi besök av yngsta dottern och hennes dotter. Träffen gällde planeringen av hennes projektarbete inför gymnasieexamen. Vi hade en intressant diskussion om ämnen som kan passa i det naturvetenskapliga programmet och det ska bli spännande att se vad hon till sist väljer att jobba med.
I gårdagens lokala avisa fanns en krönika som väckte både uppmärksamhet och tankar. Den handlade om "rätten att inte tro".
I vårt land med absolut religionsfrihet dyker nu och då upp konflikter som bottnar i misstänksamhet mellan och missförstånd av olika religioners utövning av sin tro. Krönikan manade till fördragsamhet och tolerans mellan oliktänkande liksom till förståelse för dem som valt att inte tro någonting alls.
Denna del av människans kultur är i många fall svår nog att hantera ur rent filosofik synpunkt, men betydligt värre blir det när maktspel blandas in i relationerna. Extrema fundamentalister är då beredda till olika åtgärder, även utanför det gängse rättsområdet. I sin definitiva extremism kan de ta sig sådana uttryck som förra veckans händelser i Norge visat.
Våra svenska förhållanden har hittills kunnat hållas under kontroll även om mindre skärmytslingar och skadegörelse på moskéer bör ses som varningstecken. För framtiden är det därför angeläget att i krönikans anda verka för förståelse och acceptans av alla människors obeskurna rätt att tro, eller inte tro, som var och en själv vill - älska din nästa som dig själv!
tisdag 26 juli 2011
Ett olustigt scenario
För min del har de två senaste dagarna till stor del handlat om "fastighetsskötsel", men gårdagen startade vi med en tur till östra köpcentret för att veckohandla. Sedan åkte vi till stormarknaden för att köpa nytt golv till sovrummet och en säck torrbetong till att laga trappan till altanen. Därefter fortsatte gårdagen med gräsklippning och mossrensning på vår berghäll mot gatan innan orken till sist tog helt slut.
Idag blev det till att ta itu med den rangliga trappan och det blev en svettig upplevelse i det åskvarma vädret, men nu är den renoverad. På eftermiddagen har jag sedan fortsatt med ogräsrensningen av gräsmattan. Hustrun har under tiden skaffat motion med en promenad på förmiddagen och har sedan bakat riktigt mumsiga bullar efter ett nyfunnet recept.
Skymd av allt ståhej i svenska massmedier om de tragiska händelserna i Norge, pågår en sak som kan få oöverblickbara konsekvenser för hela världen. Det låsta läget i förhandlingarna mellan Demokraterna och Republikanerna om ett avtal för att öka USA:s skuldtak består. I ett tal till nationen igår varnade president Obama för de allvarliga konsekvenser USA ställs inför om kongressen misslyckas att höja skuldtaket - "ett misslyckande att hantera underskottet kan kosta jobb och allvarligt skada USAs ekonomi".
Ett misslyckande att nu administrera den skuldkris som amerikanerna byggt på under alltför många år kommer dessvärre att vara allvarligt inte bara för USA utan för hela världen. Det är en sak att EU försöker hålla liv i Greklands ekonomi, men vem kan göra motsvarande för världens största ekonomi. Låt oss hoppas att man under den kvarvarande vecka, som pengarna fortfarande räcker, kan hitta den kompromiss som blir startpunkt för en nödvändig process av rehabilitering. I annat fall kan en ond spiral skruva världen till ett läge där vad som helst kan hända. Idag avundas jag verkligen inte USAs president!
Idag blev det till att ta itu med den rangliga trappan och det blev en svettig upplevelse i det åskvarma vädret, men nu är den renoverad. På eftermiddagen har jag sedan fortsatt med ogräsrensningen av gräsmattan. Hustrun har under tiden skaffat motion med en promenad på förmiddagen och har sedan bakat riktigt mumsiga bullar efter ett nyfunnet recept.
Skymd av allt ståhej i svenska massmedier om de tragiska händelserna i Norge, pågår en sak som kan få oöverblickbara konsekvenser för hela världen. Det låsta läget i förhandlingarna mellan Demokraterna och Republikanerna om ett avtal för att öka USA:s skuldtak består. I ett tal till nationen igår varnade president Obama för de allvarliga konsekvenser USA ställs inför om kongressen misslyckas att höja skuldtaket - "ett misslyckande att hantera underskottet kan kosta jobb och allvarligt skada USAs ekonomi".
Ett misslyckande att nu administrera den skuldkris som amerikanerna byggt på under alltför många år kommer dessvärre att vara allvarligt inte bara för USA utan för hela världen. Det är en sak att EU försöker hålla liv i Greklands ekonomi, men vem kan göra motsvarande för världens största ekonomi. Låt oss hoppas att man under den kvarvarande vecka, som pengarna fortfarande räcker, kan hitta den kompromiss som blir startpunkt för en nödvändig process av rehabilitering. I annat fall kan en ond spiral skruva världen till ett läge där vad som helst kan hända. Idag avundas jag verkligen inte USAs president!
söndag 24 juli 2011
Ett trauma för Norge
I växlande och opålitlig väderlek har vi tillbringat veckohelgen på hemmaplan med allehanda vardagliga sysslor. Vi har ägnat en del tid åt trädgårdsskötsel och hustrun har forskat i våra anor, medan jag för egen del har förkovrat mig som Wikipedia-skribent. Jag har nu bestämt mig för att se detta som "ett jobb att gå till" och på det sättet kunna känna att man fortfarande kan uträtta något meningsfullt.
En stund efter det att vi fått nyheten om sprängningsdådet i Oslo i förrgår och så smått börjat inse vidden av detta kom beskedet om den nästan samtidigt utförda massakern i ett ungdomsläger utanför Oslo. En vettvillig norrman med högerextremistisk ideologi och förklädd till polis, gick in i lägret och mejade kallblodigt ned ett 90-tal ungdomar. Alla frågar sig hur det är möjligt att en ensam person ska kunna döda ett hundratal människor och demolera regeringskvarteren i huvudstaden i ett fredligt och demokratiskt land.
Frågorna blir många, men svaren otydliga eller inga alls. Det är bara att konstatera att det även i vår "trygga del av världen" kan inträffa det mest osannolika och att vi ibland inte heller kan skydda oss mot det.
En mera tveksam följd av det som skett är massmedias sätt att exploatera händelsen. Något som näst intill liknar masspsykos sköljer över oss från de konkurrerande medierna, som i sin iver letar efter varenda liten vinkel att dra nytta av. Vad är det som gör den stora olyckan mera intressant än den lilla? För den enskilde som drabbas av katastrofen och för hans anförvanter är konsekvensen densamma om han är ensam eller om han är tillsammans med hundra andra. Varför förtjänar inte alla som drabbas av olycka samma uppmärksamhet och medkänsla? I vårt land omkommer årligen ett par tusen personer i någon form av olycka - låt oss skänka också dem en tanke av sympati.
En stund efter det att vi fått nyheten om sprängningsdådet i Oslo i förrgår och så smått börjat inse vidden av detta kom beskedet om den nästan samtidigt utförda massakern i ett ungdomsläger utanför Oslo. En vettvillig norrman med högerextremistisk ideologi och förklädd till polis, gick in i lägret och mejade kallblodigt ned ett 90-tal ungdomar. Alla frågar sig hur det är möjligt att en ensam person ska kunna döda ett hundratal människor och demolera regeringskvarteren i huvudstaden i ett fredligt och demokratiskt land.
Frågorna blir många, men svaren otydliga eller inga alls. Det är bara att konstatera att det även i vår "trygga del av världen" kan inträffa det mest osannolika och att vi ibland inte heller kan skydda oss mot det.
En mera tveksam följd av det som skett är massmedias sätt att exploatera händelsen. Något som näst intill liknar masspsykos sköljer över oss från de konkurrerande medierna, som i sin iver letar efter varenda liten vinkel att dra nytta av. Vad är det som gör den stora olyckan mera intressant än den lilla? För den enskilde som drabbas av katastrofen och för hans anförvanter är konsekvensen densamma om han är ensam eller om han är tillsammans med hundra andra. Varför förtjänar inte alla som drabbas av olycka samma uppmärksamhet och medkänsla? I vårt land omkommer årligen ett par tusen personer i någon form av olycka - låt oss skänka också dem en tanke av sympati.
fredag 22 juli 2011
Bombardemang
Idag på morgonen hade regnguden fått nog av mitt gnöl om mera regn. Vid sjutiden började, ackomanjerat av rejäla åsksmällar, ett sjusärdeles skyfall. På en knapp timma kom det drygt 40 mm regn och det var mera än vad vårt dagvattensystem klarade. I "lätt klädsel" var det därför till att snabbt som attan få igång länspumpning, men tyvärr blev det ändå ett visst inflöde i källartamburen och garaget. Till tröst för allt besvär av detta får man notera att gräsmattan åter börjat grönska.
Igår var vädret bättre och vår tillvaro mera splittrad. På cykel tog vi oss till var sin butik för olika inköp och hustrun dessutom till frisören. På eftermiddagen tog jag bilen till Åkesta för att medverka i nedmonteringen av T61-teleskopet. Precis som med alla andra anläggningar av det här slaget så är det lika mycket arbete med att riva ner som det var att bygga upp. Vi har nu ändå fått fram en idé som avsevärt minskar både kostnad och arbetsmängd för förberedelsen för ett kommande teleskop i kupolen - det gäller att verkligen ta vara de små ljusglimtarna i mörkret.
Detta får Oslo-borna också göra idag när den norska huvudstaden drabbades av ett bombdåd mitt i regeringskvarteren. Enligt norska polisen har bombdådet dödat flera personer. Strax innan explosionen hade en större varubil setts i området och efter explosionen fanns ett utbrännt bilvrak utanför regeringsbyggnaden. Smällen blåste också in fönstren på byggnader i flera kvarter. Enligt poliser på plats ska det röra sig om ett angrepp mot Olje- och energidepartementet, som stod i brand vid fyratiden.
Det är tredje gången på kort tid som Skandinavien drabbas sedan självmordsbombaren i Stockholm förra året och något liknande i Helsingfors för några månader sedan. Vi är inte beredda på detta och stor kalabalik uppstår bland människor och media. Visst är det berättigat att bli upprörd, men kanske samtidigt skänka en tanke till människorna i arabvärlden och Mellanöstern. För dem är det daglig vardagsmat och de verkar att få fortsätta att leva under sådana förhållanden ytterligare ett tag. Då finns det verkligen anledning att ta vara på ljusklimtarna i mörkret!
Igår var vädret bättre och vår tillvaro mera splittrad. På cykel tog vi oss till var sin butik för olika inköp och hustrun dessutom till frisören. På eftermiddagen tog jag bilen till Åkesta för att medverka i nedmonteringen av T61-teleskopet. Precis som med alla andra anläggningar av det här slaget så är det lika mycket arbete med att riva ner som det var att bygga upp. Vi har nu ändå fått fram en idé som avsevärt minskar både kostnad och arbetsmängd för förberedelsen för ett kommande teleskop i kupolen - det gäller att verkligen ta vara de små ljusglimtarna i mörkret.
Detta får Oslo-borna också göra idag när den norska huvudstaden drabbades av ett bombdåd mitt i regeringskvarteren. Enligt norska polisen har bombdådet dödat flera personer. Strax innan explosionen hade en större varubil setts i området och efter explosionen fanns ett utbrännt bilvrak utanför regeringsbyggnaden. Smällen blåste också in fönstren på byggnader i flera kvarter. Enligt poliser på plats ska det röra sig om ett angrepp mot Olje- och energidepartementet, som stod i brand vid fyratiden.
Det är tredje gången på kort tid som Skandinavien drabbas sedan självmordsbombaren i Stockholm förra året och något liknande i Helsingfors för några månader sedan. Vi är inte beredda på detta och stor kalabalik uppstår bland människor och media. Visst är det berättigat att bli upprörd, men kanske samtidigt skänka en tanke till människorna i arabvärlden och Mellanöstern. För dem är det daglig vardagsmat och de verkar att få fortsätta att leva under sådana förhållanden ytterligare ett tag. Då finns det verkligen anledning att ta vara på ljusklimtarna i mörkret!
onsdag 20 juli 2011
Till havet
Tisdagen och onsdagen har vi använt till den årliga, traditonella resan till Nyköping och Södermanland. Vi noterade på plats att det denna vecka är precis 40 år sedan vi ryckte upp bopålarna där och flyttade till Hallstahammar när jag skulle börja nytt jobb i Västerås.
Den här gången övernattade vi i en marin miljö vid båtklubben i gamla fiskehamnen i Oxelösund. Utsikten från bilen var verkligen prosaisk med en rad av gigantiska hamnkranar på andra sidan vattnet där järnverket tar in malmslig och kol till masugnarna. Dessförinnan hann vi med att sola och bada en god stund på klipporna i den vackra skärgården vid Femöre söder om staden.
På hemvägen idag startade vi med vår traditionella stadsvandring i Nyköping för att sedan åka ut till naturreservatet vid Stendörren i närheten av Studsvik (min arbetsplats på 1960-talet) för att beskåda trafiken på 'skärgårdens highway'. Strömmen av fritidsbåtar på denna farled är i det närmaste oupphörlig under en stor del av sommaren. Det är verkligen intressant att studera båtarna, men framför allt seglarnas högst varierande förmåga att manövrera i trånga farleder.
Resan sista anhalt blev Trosa med sitt intensiva turistliv under semesterperioden. Denna gång var det dessutom kryddat med torgmarknad, där jag inhandlade två sommartröjor till ett riktigt acceptabelt pris. Som prick över i bjöd vi oss själva på en kebabmiddag vid återkomsten till Västerås och kunde då förnöjt konstatera att vi än en gång haft oförskämt bra tur med vädret.
Den här gången övernattade vi i en marin miljö vid båtklubben i gamla fiskehamnen i Oxelösund. Utsikten från bilen var verkligen prosaisk med en rad av gigantiska hamnkranar på andra sidan vattnet där järnverket tar in malmslig och kol till masugnarna. Dessförinnan hann vi med att sola och bada en god stund på klipporna i den vackra skärgården vid Femöre söder om staden.
På hemvägen idag startade vi med vår traditionella stadsvandring i Nyköping för att sedan åka ut till naturreservatet vid Stendörren i närheten av Studsvik (min arbetsplats på 1960-talet) för att beskåda trafiken på 'skärgårdens highway'. Strömmen av fritidsbåtar på denna farled är i det närmaste oupphörlig under en stor del av sommaren. Det är verkligen intressant att studera båtarna, men framför allt seglarnas högst varierande förmåga att manövrera i trånga farleder.
Resan sista anhalt blev Trosa med sitt intensiva turistliv under semesterperioden. Denna gång var det dessutom kryddat med torgmarknad, där jag inhandlade två sommartröjor till ett riktigt acceptabelt pris. Som prick över i bjöd vi oss själva på en kebabmiddag vid återkomsten till Västerås och kunde då förnöjt konstatera att vi än en gång haft oförskämt bra tur med vädret.
måndag 18 juli 2011
'Hurra' för en stor ledare
Äntligen regn (27 mm på ett dygn), säger jag och sänder samtidigt en beklagande tanke till alla semesterfirare, men ibland måste naturen få företräde. Innedagen idag har vi ägnat åt bakning, som för min del resulterade i tvåstegsbröd och finska rågkakor, medan hustrun bidrog med en sats mumsiga chokladmuffins. Sedan har jag använt tiden till att skriva i Wikipedia och hustrun till släktforskning.
Igår var det fortfarande soligt och då började vi dagen med en tur till östra köpcentret och veckohandlade för att sedan fortsätta här hemma med de vardagliga göromålen.
Idag kunde en av världens största fredskämpar genom tiderna, Nelson Mandela i Sydafrika, fira sin 93:e födelsedag. Miljontals skolbarn över hela Sydafrika sjöng i dag, på Mandeladagen, en specialversion av födelsedagssången, skriven särskilt för anti-apartheidledaren, innan skolan startade för veckan. Under hans 27-åriga fängelsevistelse, varav 18 år på Robben Island, var han en symbol för kampen mot apartheidregimen både inom och utanför Sydafrika och då av många stämplad som terrorist. Hans frigivning år 1990, banade sedan vägen för Sydafrikas fredliga övergång till en representatinv demokrati och för hans val till president efter avskaffandet av apartheid.
Hans exempel manar till efterföljd i alla de länder i tredje världen som genom olika former av revolt försöker skaka av sig orättfärdiga regimer. Han kunde genom en kombination av generös ödmjukhet och uthållig, fast ledning genomföra förändringar som alla i slutändan tjänade på. Det är först när sikte kan ställas in på 'både och' istället för 'antingen eller' som en hållbar lösning kan nås. Låt oss hoppas att alla nu förtryckta människor en dag får glädjas åt ledare som Nelson Mandela.
Igår var det fortfarande soligt och då började vi dagen med en tur till östra köpcentret och veckohandlade för att sedan fortsätta här hemma med de vardagliga göromålen.
Idag kunde en av världens största fredskämpar genom tiderna, Nelson Mandela i Sydafrika, fira sin 93:e födelsedag. Miljontals skolbarn över hela Sydafrika sjöng i dag, på Mandeladagen, en specialversion av födelsedagssången, skriven särskilt för anti-apartheidledaren, innan skolan startade för veckan. Under hans 27-åriga fängelsevistelse, varav 18 år på Robben Island, var han en symbol för kampen mot apartheidregimen både inom och utanför Sydafrika och då av många stämplad som terrorist. Hans frigivning år 1990, banade sedan vägen för Sydafrikas fredliga övergång till en representatinv demokrati och för hans val till president efter avskaffandet av apartheid.
Hans exempel manar till efterföljd i alla de länder i tredje världen som genom olika former av revolt försöker skaka av sig orättfärdiga regimer. Han kunde genom en kombination av generös ödmjukhet och uthållig, fast ledning genomföra förändringar som alla i slutändan tjänade på. Det är först när sikte kan ställas in på 'både och' istället för 'antingen eller' som en hållbar lösning kan nås. Låt oss hoppas att alla nu förtryckta människor en dag får glädjas åt ledare som Nelson Mandela.
lördag 16 juli 2011
Drag under galoscherna
Ett radikalt omslag i väderleken har gett oss två innedagar. Regn har det kommit, dock inte tillräckligt på långa vägar, och temperaturen har sjunkit rejält. Detta betyder emellerid inte att vi suttit sysslolösa. Själv har jag både jobbat med digital bildbehandling (ca 60 st bearbetade i Photoshop) och ägnat mig åt att skriva bidrag till Wikipedia. Hustrun har delat tiden mellan släktforskning och akvarellmålning. Bara inom dessa fyra områden går det, om man vill, att skapa sysselsättning så länge man klara av att sitta upprätt och samtidigt hålla i datormusen.
De senaste dagarna har livet i Västerås präglats av ännu mer motoraktiviteter, nu i form av Midnattsolsrallyt. Visserligen kunde vi inte från vår uteplats se spektaklen på Rocklundaområdet, men väl höra både motorljudet och speakerns referering och det fick räcka för vår del. Bland sidoaktiviteterna fanns truck-racing, traktorpulling och dragracing. Inom dessa tävlingsformer umgås man med maskiner med motoreffekter på 1000 hästkrafter och uppåt. Jag har tidigare sett hur det ser ut och jag funderar på om någon av stadens miljöpartister varit på plats nu och studerat de blåsvarta avgasmolnen. I sådant fall kan vi antagligen se fram emot nya förbudskrav från det hållet. Men, även om verksamheten som sådan ter sig tämligen onyttig, så är dess inverkan på miljön generellt sett inte mätbar, och vi människor måste ju mitt i allt miljötänkande också någon gång få ägna oss åt något som roar utan att behöva oroa oss.
De senaste dagarna har livet i Västerås präglats av ännu mer motoraktiviteter, nu i form av Midnattsolsrallyt. Visserligen kunde vi inte från vår uteplats se spektaklen på Rocklundaområdet, men väl höra både motorljudet och speakerns referering och det fick räcka för vår del. Bland sidoaktiviteterna fanns truck-racing, traktorpulling och dragracing. Inom dessa tävlingsformer umgås man med maskiner med motoreffekter på 1000 hästkrafter och uppåt. Jag har tidigare sett hur det ser ut och jag funderar på om någon av stadens miljöpartister varit på plats nu och studerat de blåsvarta avgasmolnen. I sådant fall kan vi antagligen se fram emot nya förbudskrav från det hållet. Men, även om verksamheten som sådan ter sig tämligen onyttig, så är dess inverkan på miljön generellt sett inte mätbar, och vi människor måste ju mitt i allt miljötänkande också någon gång få ägna oss åt något som roar utan att behöva oroa oss.
torsdag 14 juli 2011
Fattig eller rik?
Renoveringen av trädgården har fortsatt i två dagar till, stundtals under brännande sol, som bara gör marken torrare och torrare. Nu har det i alla fall lovats regn, men om det verkligen kommer tror jag först när jag sett det. Jag tog ändå risken att sprida ut sommargödningen på gräsmattan, så nu får regnguden verkligen se till att ställa upp med sin del av växtlighetens försörjning.
Idéen om att åter börja använda cykeln som vardagligt transportmedel började vi praktisera idag med en tur till stan för ett besök på biblioteket och hustrun spädde på med en egen tur till stormarknaden strax därpå. Det är bara att konstatera att trampcykeln slår det mesta vad gäller transportmedel i stadsmiljö - den är snabb, miljövänlig och billig, och dessutom slipper man eländet med att leta parkeringsplats. Enkla medel är ofta de bästa!
Enkelt är det dessvärre inte i världsekonomin just nu. Allt debacle i Grekland har vi kunnat följa i daglig nyhetsrapportering och lite skakigt är det också i Italien, men det har inte sagts lika mycket om Irland och Portugal som nu fått sitt internationella kreditbetyg sänkt till lägsta nivå med stigande skuldräntor som följd. För att citera en luttrad svensk minister - "avståndet från tigerekonomi till tiggarekonomi är ibland inte så långt".
Mycket står alltså på spel i Europa just nu, men betydligt värre kan det gå i USA. Förhandlingarna om landets enorma budgetunderskott fick ett abrupt slut igår då president Barack Obama plötsligt reste sig och lämnade rummet. Republikanerna i representanthuset hade dessförinnan föreslagit en kortsiktig lösning för att höja skuldtaket medan Obama krävde ett mer omfattande avtal - "Jag har nått min gräns. Det kan betyda slutet på min presidentperiod, men jag viker inte i frågan".
Även här handlar det om kreditvärdighet och man är orolig att kongressen inte ska hinna godkänna en höjning av skuldtaket i tid. Om inte USA höjer gränsen för hur stor statsskulden får vara innan tidsfristen går ut den 2 augusti riskerar landet att hamna i ett läge där det inte kan betala sina räkningar.
Det är inte svårt att föreställa sig vad som skulle bli effekten om världens största ekonomi skulle komma på obestånd - finanskrisen år 2008 skulle förmodligen i en jämförelse komma att upplevas ungefär som när man förr i tiden inte hunnit gå till banken för att ta ut pengar till veckohelgen.
Idéen om att åter börja använda cykeln som vardagligt transportmedel började vi praktisera idag med en tur till stan för ett besök på biblioteket och hustrun spädde på med en egen tur till stormarknaden strax därpå. Det är bara att konstatera att trampcykeln slår det mesta vad gäller transportmedel i stadsmiljö - den är snabb, miljövänlig och billig, och dessutom slipper man eländet med att leta parkeringsplats. Enkla medel är ofta de bästa!
Enkelt är det dessvärre inte i världsekonomin just nu. Allt debacle i Grekland har vi kunnat följa i daglig nyhetsrapportering och lite skakigt är det också i Italien, men det har inte sagts lika mycket om Irland och Portugal som nu fått sitt internationella kreditbetyg sänkt till lägsta nivå med stigande skuldräntor som följd. För att citera en luttrad svensk minister - "avståndet från tigerekonomi till tiggarekonomi är ibland inte så långt".
Mycket står alltså på spel i Europa just nu, men betydligt värre kan det gå i USA. Förhandlingarna om landets enorma budgetunderskott fick ett abrupt slut igår då president Barack Obama plötsligt reste sig och lämnade rummet. Republikanerna i representanthuset hade dessförinnan föreslagit en kortsiktig lösning för att höja skuldtaket medan Obama krävde ett mer omfattande avtal - "Jag har nått min gräns. Det kan betyda slutet på min presidentperiod, men jag viker inte i frågan".
Även här handlar det om kreditvärdighet och man är orolig att kongressen inte ska hinna godkänna en höjning av skuldtaket i tid. Om inte USA höjer gränsen för hur stor statsskulden får vara innan tidsfristen går ut den 2 augusti riskerar landet att hamna i ett läge där det inte kan betala sina räkningar.
Det är inte svårt att föreställa sig vad som skulle bli effekten om världens största ekonomi skulle komma på obestånd - finanskrisen år 2008 skulle förmodligen i en jämförelse komma att upplevas ungefär som när man förr i tiden inte hunnit gå till banken för att ta ut pengar till veckohelgen.
tisdag 12 juli 2011
Håll Sverige rent!
Till sist gav mina ivriga böner om regn den senaste tiden resultat för en stund sedan. Regnskuren som kom blötte dock nätt och jämt markytan och får ses endast som ett smakprov - det behövs inte mycket för att torkan snart blir lika djup som på försommaren. Vi har i alla fall fortsatt med uppsnyggningen av trädgården och visst resultat blir det ju trots allt.
Igår gjorde vi ett avbrott för en promenad till mataffären och idag tog hustrun på egen hand en cykeltur till ögonkliniken för synundersökning. Vårt cykelåkande har på grund av diverse krämpor hos oss båda varit mer eller mindre nedlagt det senaste året men vi har talat om att börja på nytt med denna ädla motionsform och nu kan det kanske vara dags.
Igår bakade jag frallor och idag gjorde hustrun en god kardemummakaka efter ett recept från Internet - säg mig vad som inte går att hitta där. Jag har i denna anda under eftermiddagen idag försökt trimma min förmåga som skribent på Wikipedia för att på det sättet kunna bidra till ännu mera vetande "på nätet".
Sverige har nu begåvats med ännu en svårtolkad lag med i det närmaste oändlig sysselsättning för ordningsmakten. Från och med den här veckan kan det kosta stora pengar att skräpa ned i parker eller på gator och torg. Liten nedskräpning, typ tuggummi eller cigarettfimpar, är ännu så länge dock fortfarande "gratis". En polisman i Lidköping var den som drog upp blocket snabbast.
En ung man gick och sparkade på en flaska på torget och får böta 800 kronor. Nu har således den slitna sloganen Håll Sverige rent fått nya väktare. Poliser över hela landet deltar i jakten på nedskräpare och ska bötfälla de som sprider engångsgrillar, flaskor och ölburkar omkring sig.
Tanken att vi ska hålla rent kring oss är naturligtvis god, men i praktiken kommer det ju att bli som med hastighetsöversträdelserna på våra vägar - risken att "trilla dit" är så liten att den är svår att beskriva. Detta bidrar förvisso inte till allmänhetens rättsmedvetande. Man kan också fråga sig vilka resurser polisen har att sätta in när inte ens undersökning av villainbrott alltid ses som prioriterad verksamhet. Personligen tror jag mera på en konsekvent och systematisk indoktrinering av barn och ungdomar om att var och en har skyldighet att ta hand om sitt avfall. Det torde, åtminstone på lite sikt, ge resultat utan någon som helst kostnad för samhället.
Igår gjorde vi ett avbrott för en promenad till mataffären och idag tog hustrun på egen hand en cykeltur till ögonkliniken för synundersökning. Vårt cykelåkande har på grund av diverse krämpor hos oss båda varit mer eller mindre nedlagt det senaste året men vi har talat om att börja på nytt med denna ädla motionsform och nu kan det kanske vara dags.
Igår bakade jag frallor och idag gjorde hustrun en god kardemummakaka efter ett recept från Internet - säg mig vad som inte går att hitta där. Jag har i denna anda under eftermiddagen idag försökt trimma min förmåga som skribent på Wikipedia för att på det sättet kunna bidra till ännu mera vetande "på nätet".
Sverige har nu begåvats med ännu en svårtolkad lag med i det närmaste oändlig sysselsättning för ordningsmakten. Från och med den här veckan kan det kosta stora pengar att skräpa ned i parker eller på gator och torg. Liten nedskräpning, typ tuggummi eller cigarettfimpar, är ännu så länge dock fortfarande "gratis". En polisman i Lidköping var den som drog upp blocket snabbast.
En ung man gick och sparkade på en flaska på torget och får böta 800 kronor. Nu har således den slitna sloganen Håll Sverige rent fått nya väktare. Poliser över hela landet deltar i jakten på nedskräpare och ska bötfälla de som sprider engångsgrillar, flaskor och ölburkar omkring sig.
Tanken att vi ska hålla rent kring oss är naturligtvis god, men i praktiken kommer det ju att bli som med hastighetsöversträdelserna på våra vägar - risken att "trilla dit" är så liten att den är svår att beskriva. Detta bidrar förvisso inte till allmänhetens rättsmedvetande. Man kan också fråga sig vilka resurser polisen har att sätta in när inte ens undersökning av villainbrott alltid ses som prioriterad verksamhet. Personligen tror jag mera på en konsekvent och systematisk indoktrinering av barn och ungdomar om att var och en har skyldighet att ta hand om sitt avfall. Det torde, åtminstone på lite sikt, ge resultat utan någon som helst kostnad för samhället.
söndag 10 juli 2011
Mobil kraftsamling
De vardagliga rutinerna här på hemmaplan börjar efter hand att infinna sig med allt som "fastighetsskötsel" för med sig. Med avbrott för en promenad till mataffären var vi igår sysselsatta med mera städning och uppsnyggning - hustrun med fönsterputsning och omgruppering av krukväxter medan jag själv ägnade mig åt ogräset på tomten. Med den senaste tidens värme och torka börjar det nu åter att bli läge att klaga på vädret, fast tvärtom. Medan jag längtar efter regn gör förmodligen 99 procent av nu semesterfirande svenskar det motsatta.
Idag tog vi oss emellertid tid till att göra en bilutflykt till ett par konstgallerier i grannkommunen. I Virsbo konsthall visade tre av landets bästa fågelmålare sina akvareller som i de allra flesta fallen är bedövande skickligt utförda. I Stenhuset i Surahammar visade en mera lokal konstnär meditativt oljemåleri, som också var sevärt, men ändå en klass lägre än de förstnämnda.
De senaste dagarna har Västerås haft sitt största årliga arrangemang - Big Power Meet. Från att för drygt 30 år sedan starta i Jönköping som en liten sammankomst för yankeebilsfantaster med några hundra deltagare har tillställningen i år över 10 000 besökare intransporterade med några tusen bilar. Många av både besökarna och bilarna kommer från andra länder. Höjdpunkten är finbilscruisingen som i år innehöll 200 av de mest välpolerade bilarna. Helt dominerande är de amerikanska "dollargrinen" och då helst med en mullrande V8 under huven. Till rekvisitan hör gärna Stetsonhatt, jeans och skinnväst, ackompanjerat med dånande rockabilly-musik.
Det man stillsamt kan fundera över är hur denna religion kan umgås med miljörörelsens intensiva propaganda mot utsläpp av växthusgaser, men de båda ses kanske inte på samma plats eller samma tid. Dessa gamla vrålåk kräver i allmänhet 1,5 - 2 liter bränsle per mil och borde ur klimatsynpunkt beläggas med körförbud. Å andra sidan är de en bra utgångspunkt för att visa vad teknisk utveckling förmår när de ställs mot dagens dieselbilar som ofta klara sig med mindre än en halv liter per mil. Dessutom är de ju i de flesta fallen pärlor som enbart användes för utställningsändamål, så alla kan nog känna sig nöjda och glada ändå!
Idag tog vi oss emellertid tid till att göra en bilutflykt till ett par konstgallerier i grannkommunen. I Virsbo konsthall visade tre av landets bästa fågelmålare sina akvareller som i de allra flesta fallen är bedövande skickligt utförda. I Stenhuset i Surahammar visade en mera lokal konstnär meditativt oljemåleri, som också var sevärt, men ändå en klass lägre än de förstnämnda.
De senaste dagarna har Västerås haft sitt största årliga arrangemang - Big Power Meet. Från att för drygt 30 år sedan starta i Jönköping som en liten sammankomst för yankeebilsfantaster med några hundra deltagare har tillställningen i år över 10 000 besökare intransporterade med några tusen bilar. Många av både besökarna och bilarna kommer från andra länder. Höjdpunkten är finbilscruisingen som i år innehöll 200 av de mest välpolerade bilarna. Helt dominerande är de amerikanska "dollargrinen" och då helst med en mullrande V8 under huven. Till rekvisitan hör gärna Stetsonhatt, jeans och skinnväst, ackompanjerat med dånande rockabilly-musik.
Det man stillsamt kan fundera över är hur denna religion kan umgås med miljörörelsens intensiva propaganda mot utsläpp av växthusgaser, men de båda ses kanske inte på samma plats eller samma tid. Dessa gamla vrålåk kräver i allmänhet 1,5 - 2 liter bränsle per mil och borde ur klimatsynpunkt beläggas med körförbud. Å andra sidan är de en bra utgångspunkt för att visa vad teknisk utveckling förmår när de ställs mot dagens dieselbilar som ofta klara sig med mindre än en halv liter per mil. Dessutom är de ju i de flesta fallen pärlor som enbart användes för utställningsändamål, så alla kan nog känna sig nöjda och glada ändå!
fredag 8 juli 2011
Saab igen
Precis som alltid när man varit hemifrån ett tag så blir man översvämmad av "måste göra"-saker när man återvänt till hemmets lugna vrå. Av någon anledning "gror det igen" både inne och ute - inne har hustrun härjat runt med dammsugare och skurmopp medan jag satsat på gräsklippning, ogräsrensning och lite allmän uppstädning på tomten.
Till detta har man ju den "mjuka"delen av sysselsättningen som består av post från mer än en vecka plus en översvämmad e-postbrevlåda. Men det är smällar man får ta när man unnar sig att njuta av resornas frihet och avkoppling.
Igår besökte vi yngsta dotterns familj för att fira yngsta barnbarnets fjortonde födelsedag. Åter var familjeklanen församlad, denna gång dock med lite annan sammansättning än vid studentfesten för några veckor sedan. Den unge mannens kommentar var "ett år närmare körkortet".
Min notering från omvärlden måste jag, med beklagande, än en gång ägna åt Saab Automobile. Jakten efter pengar för att rädda företaget fortsätter runt världen, dock ännu så länge utan några klara resultat. Vad som däremot visat sig klart är att ledningspersonal inom både Spyker och Saab unnat sig flera miljoner i bonus trots att företaget står på ruinens brant och de anställda var på vippen att bli utan någon junilön. Det är bara att förena sig med Metallfacket i kravet på en rimlig förklaring! Detta understryks dessutom av att tecken tyder på att Saabs skulder till sina underleverantörer sannolikt kan vara betydligt större än vad som hittills uppgivits.
Dagens besked från företaget är att bilbyggandet inte kommer att starta igen förrän 9 augusti, vilket gör att produktionsstoppet blir över fyra månader. Det är absolut inget bra sätt att försöka få företaget på fötter!
Till detta har man ju den "mjuka"delen av sysselsättningen som består av post från mer än en vecka plus en översvämmad e-postbrevlåda. Men det är smällar man får ta när man unnar sig att njuta av resornas frihet och avkoppling.
Igår besökte vi yngsta dotterns familj för att fira yngsta barnbarnets fjortonde födelsedag. Åter var familjeklanen församlad, denna gång dock med lite annan sammansättning än vid studentfesten för några veckor sedan. Den unge mannens kommentar var "ett år närmare körkortet".
Min notering från omvärlden måste jag, med beklagande, än en gång ägna åt Saab Automobile. Jakten efter pengar för att rädda företaget fortsätter runt världen, dock ännu så länge utan några klara resultat. Vad som däremot visat sig klart är att ledningspersonal inom både Spyker och Saab unnat sig flera miljoner i bonus trots att företaget står på ruinens brant och de anställda var på vippen att bli utan någon junilön. Det är bara att förena sig med Metallfacket i kravet på en rimlig förklaring! Detta understryks dessutom av att tecken tyder på att Saabs skulder till sina underleverantörer sannolikt kan vara betydligt större än vad som hittills uppgivits.
Dagens besked från företaget är att bilbyggandet inte kommer att starta igen förrän 9 augusti, vilket gör att produktionsstoppet blir över fyra månader. Det är absolut inget bra sätt att försöka få företaget på fötter!
torsdag 7 juli 2011
På nordliga breddgrader
Igår eftermiddag återkom vi till hemmaplan efter en tio dagars resa med husbilen i norra Sverige. På vägen norrut besökte vi två av hustruns gamla skolkamrater och deras respektive - den ena i Folkärna utanför Avesta och den andra i Alstersbruk norr om Piteå. Det gick inte att missta sig på återseendets glädje då det gått över 40 år sedan de senast sågs, och vi fick uppleva generös gästfrihet på båda ställena.
Upp genom Sverige åkte vi längs kusten och norr om Sundsvall finns det inte så mycket mer än E4:an att välja på, vilket inte direkt är något fel med tanke på de stundtals vackra omgivningarna. Nackdelen med den stora vägen är emellertid, när man sitter och "söndagsåker" för nöjes skull, att utsikten i backspegeln oftast stavas SCANIA eller VOLVO, eftersom det hela tiden kommer en ny långtradare som vill åka snabbare än vi.
Den fortsatta färden genom fjällvärlden och ner genom Dalarna gick dessto lugnare till väga - i glest befolkade trakter och med lika glest bilbestånd. Övernattning vid en glittrande fjällsjö eller en sövande fors ger alltid skön avkoppling även om dygnet runt-solen inte direkt uppmuntrar till sömn. Till och med beståndet av myggor och andra liknande odjur var den här gången acceptabelt.
Det saknas dock inte starka intryck från en sådan här resa genom landet och den här gången var det kanske Storforsen ovanför Älvsbyn i Piteälven som tog priset. Det är verkligen mäktigt att se flera hundra kubikmeter vatten störta sig ner för 50 meters höjd varje sekund. Men även de bråddjupa ravinerna vid Graddisvägen eller de mäktiga fjälltopparna i Norge sätter sig säkert i minnet.
Dock är det inte alltid storleken som avgör intrycken. Det kan också vara ett par hundra renar som vill över vägen framför bilen på Stekenjokks högplatå, blomsterängen vid Wilhelm Peterson-Bergers Sommarhagen på Frösön eller hundratals trähästar som är under tillverkning hos Grannas i Nusnäs i Dalarna. Allt detta och lite till ska vi nu börja beskåda på det 90-tal bilder som ligger och väntar i kameran.
Upp genom Sverige åkte vi längs kusten och norr om Sundsvall finns det inte så mycket mer än E4:an att välja på, vilket inte direkt är något fel med tanke på de stundtals vackra omgivningarna. Nackdelen med den stora vägen är emellertid, när man sitter och "söndagsåker" för nöjes skull, att utsikten i backspegeln oftast stavas SCANIA eller VOLVO, eftersom det hela tiden kommer en ny långtradare som vill åka snabbare än vi.
Den fortsatta färden genom fjällvärlden och ner genom Dalarna gick dessto lugnare till väga - i glest befolkade trakter och med lika glest bilbestånd. Övernattning vid en glittrande fjällsjö eller en sövande fors ger alltid skön avkoppling även om dygnet runt-solen inte direkt uppmuntrar till sömn. Till och med beståndet av myggor och andra liknande odjur var den här gången acceptabelt.
Det saknas dock inte starka intryck från en sådan här resa genom landet och den här gången var det kanske Storforsen ovanför Älvsbyn i Piteälven som tog priset. Det är verkligen mäktigt att se flera hundra kubikmeter vatten störta sig ner för 50 meters höjd varje sekund. Men även de bråddjupa ravinerna vid Graddisvägen eller de mäktiga fjälltopparna i Norge sätter sig säkert i minnet.
Dock är det inte alltid storleken som avgör intrycken. Det kan också vara ett par hundra renar som vill över vägen framför bilen på Stekenjokks högplatå, blomsterängen vid Wilhelm Peterson-Bergers Sommarhagen på Frösön eller hundratals trähästar som är under tillverkning hos Grannas i Nusnäs i Dalarna. Allt detta och lite till ska vi nu börja beskåda på det 90-tal bilder som ligger och väntar i kameran.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)