Om konstnärlig frihet

Så här mitt i påskhelgen kan vi konstatera att nästa hela mars månad förflutit utan nederbörd, med iskalla nätter och med strålande soliga dagar. Det ska man inte klaga på även om det resulterat i att snön snart ligger två veckor 'på övertid'.
Igår firade vi påsken traditionsenligt med hustruns utmärkta påskbuffé på bordet och hela familjeklanen samlad därikring. Idag blev det en utflykt för att ta del av påskens konstrunda i Kolbäcksådalen. Det blev många fina och inspirerande upplevelser i Hallstahammar, Strömsholm och på Tidö. Huvuddelen av utställarna är lokala konstnärer och det saknas verkligen inte begåvning bland dessa. En del av det vi sett tar vi till oss för att försöka göra bruk av i vår egen trevande konstnärliga utövning.

Det är dock tyvärr inte alltid som bildkonsten är enbart till glädje. Ibland blir det konflikt mellan den konstnärliga friheten och den politiskt korrekta kulturen. Ibland kan den normalt avskydda cencuren t o m kännas berättigad. Ett sådant exempel är en utställning för några år sedan av 'förbjuden konst' på Sacharovmuseet i Moskva där två gallerister blev dömda till dryga böter för att med sin utställning ha "underblåst religiöst hat". Bland utställningens objekt fanns en bild av Jesus med Musse Piggs huvud, och en fejkad annons med Coca Cola som "Kristi blod".
Visst är det viktigt att konsten ska ges frihet att driva på samhällets utveckling och skönheten uppstår ju i betraktarens öga. Många konstnärer ser emellertid provokation som sin viktigaste roll i syfte att bryta upp förstelnade eller maktfullkomliga strukturer. Samtidigt gäller även för dessa provokatörer (bråkstakar?) en regel om frihet under ansvar. Juridiskt betingade övertramp kan domstolar med lagens hjälp sätta stopp för, men moraliska brister måste vi vanliga medborgare och konstbetraktare ta oss rätten att fördöma och kräva rättelse av!

En patetisk diktator

Jag börjar snart känna mig en aning tjatig, men fortfarande har vi efter mer än två veckor kvar vårt entydiga väderläge med soliga dagar och allt för kalla nätter. Därför ligger också snöhögarna från vinterns skottningsmöda kvar där man lagt dem och minskar i nästan osynlig takt, samtidigt som våren står och stampar och inte släpps fram. Men skam den som ger sig, snart tar solhöjden överhand.
Igår fick bilen sin första tvätt för i år och sedan tog vi en promenad i närområdet. Idag var så dagen inne för besöket hos bilprovningen, vilket slutade med att verkstadstid måste bokas för bl a byte av brustna bakfjädrar - hela tiden är det bakdelen som är Mondeons svaga del.
Sedan var det dags för mig att leda mitt första styrelsemöte i ClubArtis. Det gick bättre och utan besvärliga konsekvenser, vilket det naturligtvis brukar göra med engagerade och vänliga människor i gänget.

Vänlighet är däremot något man inte kan beskylla diktaturen i Nordkorea för. Istället råder en attityd av 'musen som röt' när man nu stängt av den sista teleförbindelsen med sin sydgranne och brutet alla diplomatiska förbindelser. I trots mot världssamfundet vägrar man konsekvent att försöka respektera de krav som uttalats av FN efter regimens senaste styrkeprov med en kärnvapensprängning. För att understryka denna inställning har regimen deklarerat att militära resurser satts i högsta beredskap för att kunna bekämpa amerikanska baser i Stilla havet och Nordamerikanska fastlandet. Till detta kommer utsändning av uppebart fejkade bilder av militära operationer ägnade att skrämma motståndarna genom att ge sken av en betydligt större slagkraft än vad som verkligen finns.
Det tragiska i hela situationen är regimens uppenbara behov av att för sina egna medborgare måla upp en bild av en yttre fiende och på det sättet hoppas få deras solidaritet. Frågan är emellertid hur länge detta kan fungera bland en av svält och umbäranden lidande befolkning. Det finns ett gammalt ordspråk som säger att krukan går efter vatten tills den brister. I det Nordkoreanska fallet kan den återstående tiden inte vara lång.

Språkets makt

Ingen förändring har varit synlig i väderläget förutom något ökade dagstemperatur i takt med att kommer allt högre upp på himlen. Igår var det som vanligt dags för veckans aktivitet på målarklubben. Hustrun gjorde nya framsteg med utmaningar i akvarellmåleriet, medan jag fortsatt att samla erfarenhet av fotorealismens krävande teknik - oförtrytligt tålamod är helt klart en grundbult. Dagens avslutade jag sedan med att delta i moderaternas kretsårsmöte där det bl a stod ett föredrag av finansmarknadsministern Peter Norman på programmet.
Idag började vi med en tur till östra köpcentret för bunkring inför påsken och efter lunch tog vi en promenad till stan för ett biblioteksbesök för att förnya våra litterära tillgångar. Sedan åkte jag till ett möte med Tekniska föreningen som anordnade ett studiebesök på Bombardiers testlab för utveckling av nya drivsystem för olika sorters tåg. Inte många anar hur mycket elektriska prylar som omger dem som tågpassagerare, men den avancerade tekniken är en förutsättning för en säker och energieffektiv och miljömässigt bra framfart på spåret.

Framfart kan man också kalla det bråk som uppstått mellan svensk språkrådet och google, som kräver att ordet 'ogooglebar' ska bort från den svenska ordlistan. Det man egentligen kräver är att verbet googla endast får användas i betydelsen sökning på Google och vill inte acceptera svenska akademiens definition "som inte går att hitta på webben med en sökmotor".
Min stilla undran är hur Google ska gå tillväga för att kontrollera att vi svenskar i vardagen inte anväder ordet i strid med deras uppfattning. Språkpoliser eller vad!? Eller kan det vara så att det i själva verket är Google som blir den 'storebror' som George Orwell förutsåg i sin bok '1984'. Resurserna som behövs för detta har man ju hållit på länge med att bygga upp!

Ett förestående mörker

Igår kunde det svenska vädret satt ett nytt rekord med det senast under våren inträffade 'isdygnet' (under nollan i hela landet, hela dygnet). En lokal värmefläck i Norrbotten (!) omintetgjorde dock detta. Men kyla beräknas fortsätta och nya rekordmöjligheter kanske uppenbarar sig.
Igår valde vi att ta vår motionsrunda i de västra stadsdelarna på vägar vi inte tidigare beträtt - finns alltså trots att vi bott i staden i 28 år. Idag tog vi oss istället till Surahammar för att besöka en ny utställning på Stenhuset. Den visar en fin samling målningar i expressionistisk stil och var klart sevärd. Dock tyckte jag priserna var i högsta laget, men ökade priser tycks vara en trend just nu. Vi tog också, som omväxling till våra vanliga sträckor, dagens promenad ut till Ekängens stugområde. Efter att ha  återvänt hem kunde vi efter en stund avnjuta hustruns förnämliga, hembakade pizza, nedsköljd med gott bayerskt öl.

Ikväll ska så världen ägna sig åt ett globalt jippo, kallat Earth hour, och släcka så många lampor som möjligt. Manifestationen är tänkt att väcka världssamfundet till insikt om att mänsklighetens  överanvändning av elektricitet är till men för klimatutvecklingen. För oss svenskar är det dock mest ett slag i luften med tanke på att vår elproduktion i allt väsentligt är koldioxidneutral och utan mätbar inverkan på växthuseffekten. Världsnaturfonden som är kampanjens mentor är dock inte särskilt vänligt inställd till användning av kärnkraften och därmed kan man med fog ifrågasätta hela operationen. I ett pressmeddelande från 2009 kan man bl a läsa:
"Alla gamla argument mot kärnkraften kvarstår. Dessutom är den dubbelt så dyr som till exempel vindkraft. Det visar en rapport som International Energy Agency har presenterat. Synd att en sådan historisk felsatsning ska förmörka det goda beslut som regeringen ändå har tagit idag när det gäller klimatpolitiken fram till år 2050, menar Världsnaturfonden WWF." 
Detta är tråkigt så till vida, att så länge som miljörörelsen inte kan bejaka kärnkraften och dess uppenbara fördelar, så tappar den en del av sin trovärdighet. När denna brist på insikt dessutom ackompanjeras av lika stor brist på kunskap förbättras inte deras renommé. Med hänvisning till citatet ovan noterar jag att produktionen av en kilowattimme el kostar idag, rensat från skatter och subventioner, 20 - 35 öre med kärnkraft och 45 - 80 öre med vindkraft.
Det verkliga problemet är att mäsklighetens energiförsörjning fortfarande till 75 procent kommer från fossila bränslen och då hjälper det inte mycket att släcka några lampor en timme om året. Vill vi klara FN:s klimatmål måste alla energikällor förutom de fossila kolföreningarna användas i största och bästa möjliga utsträckning!

Ett rent helvete

Med tanke på väderutsikterna anslog vi en del av gårdagen till bakning och producerade danska grovbröd, finska rågkakor och veteskorpor. Vädret blev inte fullt så besvärligt som utlovat (meteorologerna vill väl ha lite säkerhetsmarginal) och hustrun tog på eftermiddagen en promenad på egen hand medan jag backade för den isiga vinden och de små ettriga snökornen som drev omkring.
Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret för att veckohandla och efter lunch gick vi vår promenad i närområdet, när det nu åter var strålande solsken men fortfarande iskall nordanvind. Om en stund ska vi sedan avsluta dagen med årsmöte i släktforskarföreningen, denna gång dock utan risk att bli erbjuden något förtroendeuppdrag.

Idag fick vi från medierna till livs en ny idé från läkemedelsbranchen. Flera medicinarbolag tror att levande maskar kan vara ett nytt botemedel mot svåra tarmsjukdomar och har börjat studier för att titta närmare på dessa möjligheter. Det handlar främst om Crohns sjukdom (klassad som obotlig) och forskare har upptäckt att patienter som druckit ett par tusen maskägg har snabbt fått lindring från sina besvär, och dessutom, åtminstone än så länge, utan några negativa bieffekter. Botemedlet är piskmask, en parasit som normalt finns i grismagar.
För en lekman på området känns det hela något overkligt, eftersom man alltid vetat att 'mask i magen' brukar leda till diverse lidanden och kraftig avmagring, men det är tydligen skillnad på maskar och maskar. I grunden handlar det om sjukdomstillstånd där patienten blir angripen av sitt eget immunförsvar vilket tydligen piskmasken ska ha förmåga att sätta P för. En bov i detta drama är den moderna renlighetsiver som gjort att kroppens naturliga försvar försvagas när det inte längre finns så mycket bakterier att försvara sig emot.
Jag har sagt det förut och säger det igen: man får aldrig upphöra att förvåna sig. Kanske är det på tiden att en trappa ner bacillskräcken och istället bekänna sig till en lämplig rimlighetsnivå på vad människan är kapabel att klara av.

Tid för eftertanke

Igår var det åter dags för ett målarpass på ClubArtis. Medan hustrun experimenterade med oljepastell fortsatte jag med mina första stapplande steg i fotorealismens utmanande konst. Jag har snabbt insett att inte ett minsta avsteg från detaljnoggrannheten kan accepteras om man vill nå ett acceptabelt resultat. Det ska bli spännande att se hur länge tålamodet räcker.
Idag har det kylslagna vädret kompletterats med lätta snöbyar, som vi dock trotsade för att få ihop vår dagliga motionsrunda. Det blev några kilometer i närområdet. För övrigt har vi valt att hålla oss inne i stugvärmen. Där sitter vi och är glada för att vi tycks slippa det oväder som just nu drabbar sydligaste delen av landet.

Sedan har ännu ett statsråd slirat med tungan på ett sätt som får det att gunga under fötterna på honom. Den här gången är det migrationsministern Billström, som vanligen håller sig med en kaxig attityd, som med ovaligt olämpligt ordval uttalat sig om hur han anser att utlänningar utan uppehållstillstånd gömmer sig i landet. Nu ser det ut som att hans 'ursäktande pudel' kanske inte löser hans dilemma. Statsministern anser t ex att Billström "gjort mycket olämpliga uttalande" och att "på sistone brustit några gånger och det är försvårande att det skett vid flera tillfällen".
Statsvetare med pejling på den officiella retoriken betraktar statsministerns ord som en desavouering och att nästa gång det händer, så blir det dags för honom att 'städa skrivbordet'. Kritiken anses som ovanligt skarp och att sådan 'uppfostran' brukar hållas internt. Därför blir det nu för den gode Billström att försöka återvinna sitt förtroende och sin integritet annars kommer vi snart att se en ny ledig plats i regeringen. För min egen del skulle jag gärna se en något mera diplomatiskt lagd politiker som ansvarig för de känsliga migrationsfrågorna. Det borde inte vara de, som riskerar att avsätta regeringen efter nästa val.

Nya pengaproblem

Utan att vilja vara tjatig kan jag notera att vårt senvinterväder fortsatt ytterligare två dagar med signum av kalla nätter och soliga, men något kyliga dagar. Priset för detta blir naturligtvis ökade uppvärmningskostnader, men det kan det vara värt för att slippa ifrån det usla, gråmulna väder vi hade under större delen av februari.
Igår tog vi en rejäl promenad i närområdet med ett besök på Stormarkanden på hemvägen. Idag var det istället ett besök hos äldsta dottern som stod på programmet för fira svärsonens födelsedag. Där var det fullt hus med hela släkten och vi fick för första gången träffa Smulan, en rolig vallhund som äldsta dottersonen skaffat sig på lite ovanligt sätt. Den kom nämligen in i familjen från ett hundhärbärge där den hamnat som 'rymmarhund'. Det var en riktigt trevlig bekantskap.

Trevligt tycker däremot inte cyprioterna att det är när Cypern nu på allvar kontronteras av konsekvenserna från den europeiska finanskrisen. Snart verkar hela Sydeuropa vara mer eller mindre bankrutt, och cypriotiska banker har  bl a drabbats hårt av det grekiska ekonomihaveriet. Följden har blivit behov av nödlån även för Cypern och eurogruppens krav på motprestationer för att ge sådana är tuffa.
Det som mest upprör befolkningen är en engångsskatt på samtliga bankkonton på 7 - 10 procent. Den vanlige medborgaren upplever naturligtvis detta som en bottenlös orättvisa när en del av sparmedlen konfiskeras. Åtgärden motiveras av att Cyperns banksektor är onaturligt stor i förhållande till landets BNP vilket befaras vara en följd av landets roll som skatteparadis och antagande om 'parkeringsplats' för svarta pengar från organiserad, internationell kriminalitet. Huruvida detta är riktigt eller ej är svårt att veta, men inför risken att nödlånen uteblir har man inte så mycket att välja på.
Och i bakgrunden lurar oron för eurons trovärdighet som valuta. Om denna sviktar kommer alla andra problem med en gång förmodligen verka mycket lättlösta.

Krigisk provokation

Fortfarande oförändrat väderläge, möjligen med skillnaden att temperaturen, åtminstone om nätterna sjunkit ytterligare en del. Det är en ovanligt lång köldperiod för årstiden, men man får trösta sig med de fantastiska solskensdagarna som följer med.
Igår åkte vi till de västra stadsdelarna för lite shoping och passade då på att ta dagens promenad på ett område där vi inte rör oss så ofta. Idag åkte vi istället österut för en utflykt till Enköping, där vi avnjöt en förträfflig grillbuffé till lunch på en liten servering i stadens utkant. På vägen hem stannade vi utanför Tillberga för att avverka dagens motionsrunda.

Väl hemkomna kunde vi av nyhetsmedierna förstå att Nordkoreas diktator fortsätter att provocera omvärlden genom militära demonstrationer. Denna gång handlar det om provskjutning av kortdistansmissiler över Japanska sjön. Provokationen består främst i att testområdet är omtvistat med hög militär närvaro från både Nord- och Sydkorea. Vissa bedömare tror att detta är den mest troliga platsen för en skarp konfrontation mellan de båda länderna.
Riskerna för detta bedöms ha ökat sedan Kim Jong-Un för några dagar sedan deklarerade att Nordkorea säger upp avtalet om vapenstillestånd efter Koreakriget på 1950-talet. Detta som ett svar på de ökade FN-sanktionerna efter Nordkoreas kärnvapenprov i förra veckan. Den nordkoreanska retoriken blir dessutom allt mera hotfull och vissa analytiker anser att den koreanska halvön nu är den plats på jorden där det är troligast att ett fullskaligt krig utbryter, och som också kan involvera kärnvapen.
Det är djupt tragiskt att en ideologiskt betingad diktaturstat i djupaste armod och med en desperat och hänsynslös ledning skulle vara beredd att utlösa en konflikt som i allra sämsta fall kan leda till ett storkrig i Ostasien. Vi kan bara hoppas att ingen är beredd att gå in i den matchen, men samtidigt kan ingen begära att Sydkorea stillatigande ska acceptera angrepp på sin suveränitet. Tyvärr anser insatta analytiker att Nordkorea med stor sannolikhet kommer att angripa sin granne under detta år, vilket världen bara kan beklaga.

Mera nätkriminalitet

Något har fått kung Bore att försöka hålla greppet om oss trots att solen nu för varje dag står allt högre på himlen. Rejält med minusgrader har det varit hela veckan och sannolikt även de närmaste dagarna. Här fick vi också en skvätt snö igår kväll, men än värre var det nere på kontinenten där snöfall ställde till med omfattande trafikkaos i både Tyskland och Frankrike.
Trots kylan har vi tagit våra promenader och gått i de norra stadsdelarna båda de senaste dagarna. Ikväll avslutade vi dagen med årsmöte i ClubArtis, som resulterade i att jag blev vald till föreningens ordförande för två år. Så var man tillbaka i föreningsknoget igen, trots att jag bestämt mig för att det borde vara nog nu, men den avgående ordföranden fyller 90 år i år och i den jämförelsen bör man väl orka ett par år till.

För var dag som går får vi allt mer uppseendeväckande rapporter om 'möjligheterna' på Internet. En sådan handlar om en svensk yngling som blivit miljardär på att sälja falska antivirusprogram över nätet och jagas därför nu av FBI och Interpol för att ställas inför rätta i USA. Där kan han i sämsta fall bli dömd till 480 års fängelse.
Priset tas nog ändå av den unga kvinna i Oklahoma som försökte sälja sina barn via Facebook. Hon behövde pengar för att kunna betala borgen för sin pojkvän som sitter i fängelse. Hennes tvååriga dotter bjöds ut för 1 000 dollar och då ingick "alla hennes grejer". För 4 000 dollar fick man både dottern och en tio månader gammal bebis dessutom. Myndigheterna har nu tagit hand om barnen och kvinnan befinner sig själv i fängsligt förvar.
Förvisso är nöden alla uppfinningars moder och i desperation kan människor förvandkas till oigenkänlighet. Trots detta har man svårt att förstå att någon kan sälja sina barn för att lösa ut en fängelsekund.

Ifrågasatt fotbollsguld

Det högst ovanliga väderläget har fortsatt ytterligare två dagar med strålande vårsol kombinerad med nästan arktisk vinterkyla - tolv minusgrader på termometern i morse. Men det finns kläder att sätta på sig och igår gick vi en långpromenad på landet norr om staden.
Idag var det istället dags för veckans pass på ClubArtis. Hustrun tog sig an ett trevligt skogsmotiv med rådjur i akvarell, medan jag gjorde mitt första stapplande försök inom genren fotorealism. Eftersom jag söker utmaningar, så har jag i detta fått något rejält att bita i när jag med målarverktygens hjälp ska försök överträffa det man kan göra med en kamera. Framtiden får utvisa hur det lyckas, men det blir i alla fall rejäl träning av tålamod och envishet.

Det senare måste vara något som också finns hos nutidens gladiatorer, de professionella fotbollspelarna. De tycks aldrig få nog. En engelsk sporttidning har gjort en tio i topp-lista på världens rikaste fotbollspelare och där fann man Zlatan I. på en åttondeplats med sina 45 miljoner pund. Han är dock 'kusinen från landet' jämfört med David Beckham, som på förstaplatsen ståtar med 175 miljoner pund.
Det är inte utan att man frågar sig hur det har kunnat bli på det här sättet. Visst vet jag att tillgång och efterfrågan alltid bestämmer priset på en fri marknad, men ändå är det märkligt att en bollsparkande individ kan tjäna lika mycket som hundra verkstadsarbetare. Att fotbollsfansen är beredda att försörja dem med biljettpriser på 500 - 1 000 kr för att få se en fotbollsmatch må vara hänt, men deras saftiga inkomster från reklamkontrakt och TV-sändningar får vi alla vara med att betala, även om man saknar intresse för fotboll och vill vi egentligen det? De idrottsliga idealen har för länge sedan lämnat arenan när penningens makt helt tagit över och obskyra krafter lurar i periferin!

Om boende och arbete

Igår tog vi vara på den allt tydligare vårsolen genom en utflykt till grannstaden Eskilstuna. Det blev en liten stadsvandring med en trivsam lunch på gamla Gästgivargården. Innan hemfärden gjorde vi ett besök på det alltid intressanta konstmuseet. Man kan ju undra varför vi i en dubbelt så stor stad måste nöja oss med ett betydligt torftigare konstmuseum, när vi vet att kommunen äger rikligt med magasinerad, god konst.
Idag tog vi en promenad i närområdet i fortsatt soligt väder. Sedan bakade hustrun en ny omgång av de goda grahamsfrallorna och därefter en smaskig pizza, som vi just avnjutit tillsammans med ett glas gott vin.

Lika njutbar är på sina håll just nu inte den svenska bostadsmarkanden. I tillväxtområdena, framförallt storstäderna och universitetsorterna, är bristen på bostäder ett allt större problem med stigande boendekostnader och tung skuldsättning hos bostadsrättsinnehavare och villaägare. Hyresbostäder finns i princip inte att få tag inom överskådlig tid - de få som byggs är inbokade redan innan de är byggda. I en gråzon finns sedan någon form av balans mellan tillgång och efterfrågan på boende. I den andra ändan av skalan finns emellertid avfolkningsbygder, där 42 kommuner anger oanvända bostäder som ett stort problem. Enligt statistiken fanns enbart inom Allmännyttan i mitten av förra året 11 200 outhyrda lägenheter som orsakar stora kostnader, tills de i många fall måste rivas.
I grunden ligger en obalans mellan arbetsmarknaden och bostadstillgången, något som borde stimulera till större insatser från våra politiska och administrativa institutioner att förändra. Den starka urbaniseringsprocess som pågått under ett antal år är improduktiv på flera sätt. I de expansiva delarna av landet kan människor inte hitta bostad och ute i landet finns företag som inte kan fylla sina vakanser i personalen, trots att landet som helhet dras med för hög arbetslöshet. Här måste finnas gott om möjligheter för politisk kreativitet att stärka Sveriges konkurrenskraft och samtidigt motverka onödig kapitalförstöring!

Kampen nu över för Hugo

Vårvintern fortsätter med soligt väder och suget efter att få aktivera sig med vårsysslorna på den egna tomten ökar. Igår tog vi vår promenad till stan för ett besök på biblioteket och som vanligt så fanns det en del nyheter till stimulans för läslusten.
Idag tog vi bilen till västra köpcentret för lite shoping. Efter att inköpen klarats av promenerade vi en runda i de västra stadsdelarna i ett par områden som vi sällan besöker. Man upptäcker då att det fortfarande, efter att vi bott här i 28 år, finns delar av bebyggelsen man ännu inte sett.

En som nu slutat göra nya upptäckter är den i förrgår avlidne presidenten i Venezuela, Hugo Cháves. Sin sista strid, denna gång mot cancern, fick han till sist ge upp. Denne man, starkt älskad av sina anhängare och djupt hatad av sina fiender, sägs redan några timmar efter sin död ha fått en legendstatus i klass med den gamle revolutionären Che Guevara. I 14 år styrde han, efter ett något kuppartat maktövertagande, sitt land i socialistisk anda. Sedan han socialiserat stora delar av landets utvinning av olja kunde han med oljeinkomsternas hjälp genomföra omfattande reformer till nytta för den fattiga delen av befolkningen. Samtidigt var han ett både ekonomiskt och symboliskt stöd för de socialistiska rörelserna i andra latinamerikanska länder.
I den andra vågskålen ligger hans hårdhänta hantering av sina motståndare. Där ligger också hans många gånger opportunistiska och kortsiktiga politik, som nu lämnar fältet öppet för hans efterträdare att antingen fortsätta eller reformera. De stora oljeinkomsterna har gjort det möjligt att kraftigt bygga ut landets sociala service, men de har också skapat ett beroende som i en framtid kan vara till men för landets ekonomiska utveckling. Här kan man som en bra jämförelse ta Norge som på ett mycket framsynt sätt investerat oljepengarna i långsiktigt bärkraftig verksamhet, samtidigt som man i en mer försiktig takt byggt upp landet och servicen till medborgarna.
Det som nu återstår att se är vem som kommer att ta makten i Venezuela och hur denne kommer att hantera relationerna till Latinamerika och USA. De val som görs kan tack vare oljan få konsekvenser långt utanför den egna regionen.

Storebror ser dig

Med plusgrader på utetermometern fortsätter det att ta på snön och hoppet om våren förstärks allt mera för varje dag. Igår tog vi oss till stan för veckans målarpass, där jag gjorde färdigt mitt historiska västeråsmotiv medan hustrun arbetade med ett medelhavsmotiv i akvarell.
Idag provade hustrun ett nytt recept för grahamsskorpor, med riktigt bra resultat, medan jag renoverade ett semiantikt skohorn som drabbats av funktionshinder. Efter lunch tog vi sedan en långpromenad i de norra stadsdelarna och passerade bland annat de byggnader där min gamla arbetsgivare nu håller på att flytta in. På tiden kan man säga, eftersom man redan när jag anställdes 1971 talade om det nya kontorshus, som var på gång, och som skulle ersätta de gamla, otidsenliga lokalerna som företaget tills nu till stor del huserat i. Men, det är som sagt "aldrig för sent att ge upp" - en av mina gamla kollegers devis.

Några som definitivt aldrig ger upp är Radiotjänst AB i sin jakt på TV-licensskolkare. Lagrummet som talar om en TV-mottagare som en 'teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidarsändning av TV-program, även om utrustningen kan användas för annat ändamål' har nu satt igång myndighetens jakt på datorer, surfplattor och mobiltelefoner, sedan SVT även börjat sända alla sina program över internet. Alla hushåll som saknas i TV-avgiftsregistret förmodas inneha åtminstone en mobiltelefon och är därmed per denna definition avgiftsskyldig. Dessa angrips nu systematiskt av RTABs skolkjägare och redan har ca 12 000 fångats upp, varav hälften anmält sig spontant och frivilligt.
Det är ju gott och väl att man, med det system vi nu har, försöker att se till att ingen smiter undan. Man blir ju dock lite fundersam över att det är SVTs inträde på WEB-arenan som utlöst dessa aktiviteter. Alla de andra, bortåt hundra olika kanalerna, varav åtskilliga sedan länge kunnat följas på nätet, har ju inte väckt myndighetens uppmärksamhet. Då borde det rimligen i logikens namn kunna bevisas att jag behagar titta på SVTs utsändningar i mobilen annars är det min, och ingen annans, ensak hur jag vill använda min elektroniska utrustning, Jäkla storebrorsfasoner helt enkelt!

När skalkar lockar...

Våren har fortsatt att vinna terräng med soligt väder och god dagsmeja. Vi har unnat oss ett par sköna promenader. Igår blev det en långrunda i de norra stadsdelarna och idag ute i nybyggnadsområdet i Gäddeholm efter ett besök på Nykvarnsgalleriet. Där kan man denna månad se en helt superb utställning av akvareller.
För övrigt har denna dag gått i den passiva skidåkningens tecken. Vasaloppet på TV får man ju inte missa, även om vi i år fick acceptera norsk seger i både dam- och herrklassen. Därför blev det extra trevligt att kunna räkna hem västeråssonen Johan Olsson guldmedalj på den avslutande femmilen i skid-VM. Det svenska landslaget lyckades till sist summera medaljskörden till sex silver och ett guld, klart bättre än de uppgjorda prognoserna. Den något bräckliga inledningen kunde krönas med framgång och, som vanligt, 'slutet gott, allting gott'!

Detta skulle man ju hoppas kunna säga även om det faktum att Ulf Ekman, grundaren av sekten Livets ord, kommer att lämna församlingen i juni. Dessvärre kommer han att efterträdas av en som varit pastor i församlingen sedan 1997, och följaktligen kan befaras vara väl inskolad i retoriken.
Både Ekman och hans församling har vid olika tillfällen varit i rejält blåsväder, bland annat för att en av deras friskolor inte levde upp till värdegrunden, det vill säga betoningen av allas lika värde, jämställdhet och tolerans. Rörelsen är odemokratisk med en självutnämnd ledare som inte kan ifrågasättas. Ekman har också kritiserats för att ha uppmanat föräldrar att slå sina barn om de är olydiga.
Vittnesmål från avhoppade medlemmar talar om 'Kontroll och manipulation i Jesu namn'  och hur auktoritära, manipulativa ledare kan påverka det demokratiska samhället i fundamentalistisk riktning. Som exempel kan tas den kvinnosyn som Livets ord företräder:
" Livets Ords kvinnosyn grundar sig på bibeln som genomgående har en patriarkalisk syn. Livets Ord anser att kvinnor och män är jämställda men att de har olika förutsättningar och ska då ha olika uppgifter. Mannen är till exempel bra på att hålla ordning och ska därför ha huvudansvaret för familjen. Mannen ska också stå för huvudansvaret för inkomsterna.
Kvinnan är kärleksfull och mild och därför ska hon vara hemma och ta hand om barnen. Men enligt Livets Ord så behöver barn en kärleksfull men sträng uppfostran. Kvinnan med sitt kärleksfulla och milda sätt kan därför inte stå för uppfostran själv."
Ja, mera än så behöver man väl inte veta för att kunna ta avstånd från dessa villoläror!

 

 

Brott och straff

Med en viss avmattning har det vårliknande vädret stannat kvar ännu ett par dagar, men nu stundar nordanvindar och då är det väl slut med det roliga för den här gången. Vi har alla fall tagit tillvara solskenet med ett par promenader i närområdet.
Gårdagskvällen tillbringade vi på skilda håll i var sitt föreningsmöte. Hustrun lyssnade på ett föredrag hos släktforskarföreningen om det senaste om användning av arkivdatabaser i släktforskningen. Själv var jag på månadsmöte i VARF, där vi för en gångs skull begåvats med en klar himmel så vi fick tillfälle att pröva användningen att några olika teleskop. Det blev bra anblickar av bl a planeten Jupiter, Orionnebulosan, Plejaderna och Andromedagalaxen. Det är fascinerande att tänka på att det man ser av den senare är en verklighet som gällde för ca 2,7 miljoner år sedan. Hur det ser ut just nu har vi inte en aning om, och lär aldrig heller få veta.

Vad vi däremot fått veta från stora världen är att det finns några svenskar med kvalificerade, internationella meriter på kriminalitetens område. För närvarande är 276 av dem efterlysta runt om i världen. En av dem, på sannolika skäl misstänkt för omfattande it-bedrägerier, riskerar att dömas till 480 års fängelse (nästan en astronomisk tid) i USA om han skulle komma på tanken att dyka upp där. Han anklagas för att ha kammat hem ca 100 miljoner dollar på att sälja falska antivirusprogram, men i vanlig ordning 'nekar han till brott'. Om han är i Sverige klarar han sig med en svensk rättegång, eftersom inget utlämningsavtal finns med USA. Då kan han på sin höjd få sex år på ett någorlunda bekvämt svenskt fängelse och förmodligen bli utsläppt efter fyra. Tänk så olika ödets lotter faller!
Rikskriminalen har åtminstone tillsatt extra resurser för att bidra till upprensningen i det internationella träsket och en del framgångar har redan skördats. Sedan kunde man ju önska att de som man får tag på skulle få ta sitt straff där brottet begåtts. Det skulle i en hel del av fallen säkert få mycket kännbara konsekvenser för de dömda och kanske stimulera till en extra eftertanke innan man tänkte göra sin nästa insats.