Riksdag och regering

När vi nu haft fördelen av ytterligare två dagar av sensommarväder och jag har använt tiden till en del fastighetsskötsel. Igår blev det målning av fönster och idag gräsklippning och ogräsrensning. Hustrun fick klara motionsrundan på egen hand medan jag 'vandrade' bakom gräsklipparen.
Sedan har Club Artis krävt en del av tiden. Igår var det auktion för medlemmarna på konstnärsmaterial som donerats efter en medlem som gått bort och idag var det dags för veckans ordinarie målarpass. Där har jag fortsatt med färgpennor och djurmotiv medan hustrun arbetat med akvarell och landskapsmotiv.

Idag kunde vi avlyssna första ronden det kommande inrikespolitiska spelet efter det olyckliga  resultatet av riksdagsvalet. Den gällde tillsättande av riksdagens talman, som något överraskande blev Urban Ahlin. Förste vice talman blev som väntat moderaten Tobias Billström, men när SD-ledamoten Söder skulle väljas till andre vice talman tog det stopp. Vänstern föreslog, mot vedertagen tradition, att valet skulle ske med sluten omröstning och att nedlagda röster skulle användas för att inte acceptera förslaget. Därmed fick Söder bara SD:s egna röster och blev inte vald förrän efter tre segdragna valomgångar.
Detta är ett exempel på det trixande som vi kommer att få räkna med i fortsättningen, enbart för att alla andra partier har som mål att isolera och marginalisera SD. Det ska bli spännande att se hur länge den strategin kommer att hålla. Det kan också leda till allvarlig suboptimering i riksdagsarbetet vad gäller enskilda sakfrågor, samtidigt som man riskerar att stimulera till ökade SD-sympatier i valmanskåren. I ett riktigt mardrömsscenario skulle då SD kunna bli näst största partiet i ett eventuellt nyval om några månader.
Parallellt har S- och MP-partierna inlett regeringsförhandlingar och vissa tecken tyder på att valrörelsens stolta ambitioner så sakta börjar vattnas ur. Men det kanske blir bäst för Sverige om så mycket som möjligt av den tidigare regeringens politik kan fortsätta att förvaltas av de nya bokhållarna.

LO går in i politiken

Gårdagens väder visade med eftertryck hur svensk höst ska se ut, när vindar strax under stormstyrka drog fram över våra trakter. Upplevelsen av detta blev extra tydlig under min cykelfärd hemåt i motvind efter att ha kört husbilen till sin vinterförvaring. Resten av dagen stannade man gärna inomhus och hustrun använde tiden till att göra två smarriga äppelkakor.
Idag var det lite bättre och solen kom också tillbaka. Det tog vi tillvara med en långpromenad ute på Björnö, där det idag var ovanligt mycket människor i rörelse - alla vill väl ta vara på den bleknande solen så länge som möjligt.

Mycket handlar också om att ta tillvara när LO-basen Thorwaldsson i veckans lördagsintervju i radion utvecklade sina synpunkter på hur S-partiet bör lägga upp politiken i regeringsställning. Centralt i budskapet var näringslivets behov av tillgång till billig energi och han väjde inte för tanken på utbyggnad av nya kärnreaktorer i Sverige. Därmed kan det väl anses cementerat att kärnkraften kommer att leva vidare som ett av inrikespolitikens outslitliga trätoämnen.
Han öppnade vidare för möjligheten att införa 'beredskapsarbeten' främst inriktade på infrastruktur och omsorg, för att ta tillvara den arbetskraft som idag står utanför arbetsmarknaden. Tanken är att man genom statlig delfinansiering av löner för dessa arbetstagare skulle använda de pengar som går till försörjningsstöd och a-kassa skulle få feed-back genom samhällsnytta samtidigt som berörda individer skulle ges större samhörighet i samhället. I paketet skulle också ingå relevanta utbildningsaktiviteter. Legitimitet för dessa åtgärder skulle vinnas genom att arbetsmarknadens parter gör kollektivavtal om förutsättningarna.
Det får erkännas att båda dessa tankegångar är tilltalande och till synes väl förankrade i den rådande verkligheten. Samtidigt skulle en bred uppslutning kring dem göra det möjligt att marginalisera de flummiga idéer som florerar på den politiska skalans vänsterkant.

Indragen svångrem i öster

Efter två dagars innesittande i väntan på servicetekniker fick vi igår eftermiddag monterat en ny cirkulationspump i fjärrvärmesystemet. Det var välkommet för det började bli extra påtagligt inomhus att hösten faktiskt är här nu. Den gamla pumpen vigdes åt 'de sälla jaktmarkerna' efter nio års idogt arbete, vilket ändå inte får anses särskilt imponerande - den som var med tidigare hade gått i minst 22 år.
Idag var det dags för mig med en tur till stan för styrelsemöte i Club Artis och under tiden tog hustrun hand om ännu mera äpplen för infrysning till vinterns behov. På eftermiddagen tog vi sedan en promenad till mataffären för att förstärka vårt livsmedelsförråd. Och nu avvaktar jag att det blir dags för medlemsmöte i VARF i Åkesta där vi ska avhandla de senaste rönen om förutsättningarna för liv i Vintergatan utanför vår egen planet. Man kan minsann inte klaga på bredden i utbudet av saker som man sysslar med.

Klagomål torde däremot vara berättigade i vårt östra grannland där ekonomin hackar sig fram på väg mot något som närmast liknar depression. Efter att varit ett av euroområdets draglok under något år har det bara gått utför för Finland och sanktionsspelet mot Ryssland efter dess inblandning i Ukrainakonflikten har nu spätt på problemen genom kraftigt minskade exportaffärer. Hot från ratinginstituten om sänkt kreditbetyg lär inte heller precis lätta upp situationen.
Ett mera långsiktigt problem för Finland är dessutom ett välkänt demografiproblem med en för varje år åldrande befolkning och minskad andel i arbetsför ålder. Detta förstärks också av att Finland, till skillnad från Sverige, inte haft någon större invandring. Allt detta tillsammantaget pekar på en trend av svagare tillväxt i ekonomin, något som för övrigt kan märkas inom hela euroområdet.
Hur Finland tänker tackla sina problem återstår att se. Sedan regeringskrisen då De gröna lämnade regering efter beslutet att ge tillstånd uppförande av en ny kärnreaktor i Pyhäjoki, är det nu kvinnlig majoritet i regeringen. Vi får se om detta kan förbättra ledarskapets förmåga till god hushållning i landets finanser.

Inrikespolitisk splittring

Under gårdagsdygnet påminde oss väderguden om hur den svenska hösten egentligen ska se ut. Med bara några få plusgrader ute och vindar i bästa kulingstyrka kombinerat med piskande regn var något som vi vant oss av med. Nu tvingas vi åter inse vad som är 'normala förhållanden' och som väl var, så lade sig det värsta ovädret när vi skulle ta oss ner till stan för veckans målarpass.
Idag hade solen, men inte värmen återvänt, men vi fick ändå hålla oss inne idag för att vänta på service av vår fjärrvärmeväxlare. Ingen dök emellertid upp idag, så det verkar som att vi får sysselsätta oss på hemmaplan även imorgon. Vi har tagit vara på tiden och tagit in känsliga växter för vinterförvaring och hustrun har gjort ännu mera äppelsylt. Med en total skörd på 50 - 60 kg, så återstår ändå fortfarande nästan hälften av äpplena att ta tillvara.

När stridsröken nu börjar skingras efter de senaste veckornas valcirkus och rösträkningen stabiliseras, så ramlar här och där överraskningar av olika slag över många som trott allt nu skulle bli frid och fröjd. Kryssningssystemet har väljarna tagit flitigt vara på och många 'kandidater' har fått se sig snuvade på konfekten av olika uppstickare, på gott och ont.
Riktigt överraskade kan man bli i de högröda kommunerna Ludvika och Surahammar, där SD-partiet haft så stora framgångar att de inte har folk till alla stolar de erbjuds. Rösttekniska premisser ser därmed ut att ge nazister på ordinarie platser i fullmäktige i form av Svenska motståndsrörelsen resp. Svenskarnas parti. En medlem i Svenska motståndsrörelsen ser dessutom ut att kunna nå en ersättarplats för SD i Borlänge. Det måste kännas tungt i dessa traditionellt starkt socialistiska bruksorter.
Det kaos som väljarna lyckats inleda fosterlandet i, får vi hoppas är en engångsföreteelse, som kan rättas till vid nästa valtillfälle. I kommunerna kommer detta emellertid först om fyra år eftersom nyval ej är möjligt på kommunnivå. När det ändå blir dags får vi hoppas att de etablerade partierna då bättre lyckas fånga upp opinionsyttringarna, så att missnöjespartier till höger och vänster blir onödiga. Just nu ser det snarare ut att bli bananrepublik ett tag framöver!

Religionskrig i evighet

Igår, som förmodligen var sista 'sommardagen' för den här gången, tog vi en promenad till stormarknaden för några mindre inköp. På eftermiddagen var det sedan dags att besöka yngsta dotterns familj för firande av dotterdotterns födelsedag. Nu är hon redan 21 och åren tycks försvinna i allt snabbare takt. På kvällen var det därefter dags med årets 'Kulturnatta' på stan och vi gick en runda för att beskåda vad några av våran målarvänner hade att visa innan vi gick till utställningen på vår egen klubb för att ta sista vaktpasset där. Det gav chans till intressanta samtal med de relativt många besökarna.
Idag sysslade jag med att baka matbröd - veteskorpor och finska rågkakor - på förmiddagen och efter lunch tog vi dagens promenad bort mot Rocklundaområdet. Vi hann precis hem innan det började regna - för första gången på två veckor. Nu har utetemperaturen också sjunkit drastiskt så hösten har förmodligen kommit på allvar, även om grönskan i naturen talar om något annat. Det är mycket konstigt med klimat och väder i dessa dagar.

Mycket konstigt är också det som nu tillåts pågå i Mellersta Östern när jihadistera i ISIS bedriver en exempellös etnisk rensning i Irak och Syrien. De senaste dagarna har nästa 100 000 kurder jagats på flykt till Turkiet från sina byar i norra Syrien. Reportrar på plats säger att flykten ser ut som den kom från en annan tid, en biblisk flykt till fots över torrt ökenlandskap. Det som pågår måste ses som den yttersta inkarnationen av islamistisk terror i den fredliga muhamedanska religionens namn.
Många frågor tränger sig på om denna konfliktfyllda del av världen, med månghundraårig tradition av stridigheter. Kan dessa befolkningsgrupper någonsin kunna leva i fred? Vilket statsskick skulle ha möjlighet att upprätthålla ett fredligt tillstånd? Hur ska man komma till rätta med att religiös fanatism får bestämma dagordningen för människors tillvaro? Och sist, men inte minst, när ska världssamfundet sätta stopp för alla vansinnigheter som nu pågår i regionen? Det är nu som FN har en verklig roll att spela, men då händer i stort sett ingenting. Eller blir det som vanligt, att det till sist blir USA som får rätta till eländet?!

Reda och röra i politiken

Med stor tillfredsställelse kan vi konstatera att sommarvädret har fortsatt. Under gårdagen bestod vår uteverksamhet mest i att avrusta husbilen för denna säsong. De långa mörka kvällarna gör det nu mindre attraktivt att leva campingliv även om dagarna är fina.
Idag tog vi oss till stan för att delta i hängningen av målarklubbens utställning på 'Kulturnatta' i morgon. Det blev ett riktigt bra resultat för att vara så här i början av terminen - en del äldre material fick förstås hjälpa till att fylla väggarna. Sedan gick vi ut och åt en god lunch på en av stans vegetariska restauranger och därefter åkte vi till västra köpcentret för att köpa glödlampor till bilens strålkastare. Det är ändå anmärkningsvärt att det faktiskt är första gången som jag gjort ett lampbyte på denna bil, som nu är tretton år gammal och har gått nästan 10 000 mil. Ibland kan saker vara uthålliga.

I Skottland räckte uthålligheten inte till för separatisterna, när skottarna igår med stor marginal röstade för att stanna kvar i det Brittiska samväldet. Man kan nästan höra hur lättnadens suckar drogs över hela Europa. En splittring hade med stor sannolikhet lett till en lång rad besvärliga och svårlösta situationer. Samtidigt undanröjdes en utveckling som kunde blivit till prejudikat för separatistiska nationalister på flera andra håll i Europa.
Den oklara situationen i vår egen del av världen efter riksdagsvalet består emellertid även om S-ledaren Löfven nu formellt utpekats som nästa regeringsbildare. Hur denna regering ska se ut och vad den kan uträtta står dock fortfarande skrivet i stjärnorna. Ibland kan man tro att väljarna velat driva med sina politiker när man ser vad de ställt till med. Jag tror fortfarande att ett nyval framåt våren är ett bra grundtips, men 'kohandel' har ju hänt förr och osvuret är kanske bäst tills vidare. Om sossarna väljer att göra ingenting och låta allt bli vid det tidigare så kan de sitta av sin period utan att landet tar allt för stor skada. Politik är det möjligas konst, sa en gång Olof Palme, och den filosofin är synbarligen högaktuell just nu.

Om väljandets problematik

'Sommarvädret' har fortsatt ytterligare två dagar med eftermiddagstemperatur över 20 grader. Det känns nästan overkligt att kunna gå ut på vandring klädd i shorts och T-tröja vid den här årstiden.
Igår började vi dagen med en tur till östra köpcentret för veckoinköp och när vi kommit hem fortsatte vi med bakning av tre sorters matbröd. På eftermiddagen blev det sedan tid för en långpromenad på landsbygden norr om stan.
Idag har vi mest varit hemma med vardagliga sysslor, men det blev även idag en landsbygdsvandring - vädersituationen nästan påbjuder det. Sedan har jag gjort färdig en målning för målarklubbens utställning på Kulturnatten på lördag. Jag är som vanligt sent ute till skillnad från hustrun som klarat av sina bidrag i god tid.

Medan våra svenska partiledare och riksdagens talman nu försöker räkna ut hur Sverige ska kunna få en livsduglig regering efter att vi i demokratisk ordning har underbyggt en närmast kaotisk situation, pågår slutspurten av en valrörelse som i Sverige i stort sett helt negligerats av massmedierna. Det gäller folkomröstningen i frågan om Skottland ska frigöra sig från Storbritannien. Detta sakernas tillstånd har sin grund i att den brittiske premiärministern hoppats kunna desarmera den separatistiska rörelse som sedan länge arbetat för 'ett fritt Skottland', genom att föreslå att skottarna skulle få rösta om saken. Nu har det emellertid visat sig att skilsmässotankarna var mer utbredda än väntat och risken för att utfallet blir ja till en frigörelse är påtagliga.
Vad en sådan utveckling skulle betyda för Storbritannien och för EU är inte helt enkelt att har någon uppfattning om, men risken för ekonomiska bakslag är tydlig, mest för skottarna, men förmodligen även i ett större perspektiv. Man kan också förmoda att en separation skulle ses mycket positivt inom de nationalistiska rörelser som för närvarande breder ut sig i Europa och kunna leda till ytterligare splittring i länder som redan berörs av sådana problem. Men i morgon röstar skottarna och sedan vet vi om gamla ärevördiga United Kingdom håller på att gå mot sin upplösning och undergång.

Valresultatet en mardröm

Vi har nu återfunnit de normala rutinerna i vårt vardagsliv och har hunnit med ett par långpromenader. Igår blev det en vandring ute i våtmarkerna längs Mälarstranden i strålande sommarväder. Det får ses som en riktig bonus i mitten av september. En nackdel med värmen är möjligen att gräsmattan fortfarande behöver klippning. Detta och en del annat höstarbete på tomten har också blivit gjort. Men idag väntar istället höstens första målarpass på Club Artis och nu gäller det för oss att samla inspirationen till vår fortsatta 'artistiska utveckling'.

Efter gårdagens valvaka har vi, inte helt oväntat, fått bekräftat att Alliansen nu får lämna ifrån sig regeringsmakten till en splittrad och diffus opposition som dessutom tyngs av en överraskande stor framgång för SD-partiet. Att detta betyder en mörkare framtid för Sverige märktes direkt när värdet på den svenska kronan fallit, även om detta i sig på sikt kan vara till fördel för svensk exportindustri. Värre blir det när en ny regering ska börja genomföra sina vallöften, som kräver skattehöjningar för att kunna betalas. Det är då som suboptimeringen i de olika partiprogrammen på allvar kommer i dagens ljus. Till detta kommer det med all sannolikhet bli många anledningar att återkomma de närmaste åren. Nu är det bara att tacka Alliansen för ett gott arbete under åtta år och hoppas att inte allt de byggt upp kommer att raseras. Ett särskilt tack till Fredrik Reinfeldt som inom de närmaste månaderna kommer att lämna politiken!

Stenhård kamp 'ända in i kaklet'

Den känns lättande att jag nu kan hoppas återkomma till min elektroniska dagbok efter att först ha varit bortrest i en vecka, och sedan efter hemkomsten få konstatera att datorn åter drabbats av diverse oegentligheter efter uppdatering av några program.
Från onsdagen förra veckan var vi således på resa med husbilen genom södra Sverige, som denna gång visade sig från sin bästa sida med varmt och soligt väder och bara lätta vindar. Lite besvikna blev vi ändå över den skrala strömmen av flyttfåglar i Falsterbo - den varma hösten har uppenbarligen senarelagt flyttplanerna. Vi hade istället ett par trevliga dagar hos min syster och svåger utanför Ystad där vi både fick en långpromenad genom det sköna skånska landskapet och ett besök på 'Hammenhögsdagen'. Där hade hembygdsföreningen loppmarknad på torget och en konsert av 'Spjutstorps badorkester' kunde avnjutas. Det senare hade viss nostalgitouch eftersom det var just i Spjutstorpsbadet som jag lärde mig simma för drygt sextio år sedan.
På återresan norrut gjorde vi ett besök hos hustruns bror och svägerska i Karlshamn, där vi som vanligt mottogs med stor värme och generositet. Ett stopp på hemvägen blev det också vid fågelsjön Tåkern där vi kunde konstatera att gäss i stora mängder höll på att ladda upp för resan söderut.
Efter hemkomsten i mitten av  veckan har vi nu börjat komma ikapp med alla sysslor som lagrats upp under vår bortavaro. Vi har också hunnit med ytterligare äppelskörd och framställning av äppelsylt. I förrgår tog vi dessutom en cykeltur till stan för ett biblioteksbesök och passade då också på att ta tillvara vår medborgerliga rättighet att rösta om vilka politiker vi vill ska styra oss de närmaste fyra åren.

Ej helt överraskande har medierna den senaste veckan dominerats av det förestående valet. Propaganda och mer eller mindre vildvuxen debatt står en snart upp i halsen. Såsom varande politiskt aktiv under mer än trettio år känns det skönt att nu slippa behöva delta i det slitsamma spelet. Samtidigt imponeras man av aktörernas närmast infernaliska uthållighet i att upprepa redan utslitna argument om och om igen. Gårdagens slutdebatt med samtliga partiledare var inget undantag och påminde stundtals om munhuggning på en ölpub en fredagskväll. Att prata i munnen på varandra känns en aning omoget för oss som minns forna dagars strikt reglerade och stringenta partiledardebatter. Förmodligen är det så att människors allmänna rörighet, som börjar redan i de tidiga skolåren, nu fortplantat sig ända till statsledningsnivån.
Hur hela taberaset slutar får vi veta i morgon när även den tredjedel av valmanskåren som ännu  inte bestämt sig har valt sida. Även om den 'rödgröna röran', som är rörigare än någon gång tidigare, har försprång i opinionsmätningar, så finns det fortfarande hopp för Alliansen att vinna en period till. Ett motsatt utfall pekar tyvärr på en dyster framtid för moder Svea!

Vem ska granska makten?

Igår gick vi in i första höstmånaden enligt Bondepraktikans regler. Den började vädermässigt bra och meteorologerna har utlovat några dagars 'indiansommar', vad det nu egentligen är för något. Vi har idag i alla fall haft 22 grader på utetermometern och det är högt för årstiden.
Jag började månaden igår med att skifta ett hjul på husbilen. Det stod inte hela matchen ut i år - slitaget hade passerat laglighetsgränsen. Bytet var dessutom en slitsam historia eftersom verkstaden vid senaste servicen verkligen hade sett till att dra fast hjulbultarna ordentligt. Under gårdagskvällen deltog vi båda i en lite behagligare tillställning när vår målarklubb hade startmöte för höstterminen.
Idag startade vi tidigt med avfrostning av frysen och sedan hann vi också med att koka fem burkar äppelsylt på några procent av årets rikliga äppelskörd. Vi har redan börjat att ta grannarna till hjälp för att konsumera den, som uppskattningsvis kommer upp i 40-50 kg på ett träd. Under eftermiddagen, slutligen fick jag ta motionsrundan bakom gräsklipparen när hustrun tog en normal promenad. Det är ett pris man får betala om man försöker få en livskraftig gräsmatta.

Hur livet ser ut för svensk dagspress är en annan sak. När Expressen i veckan installerat en ny VD kom beskedet idag att 70 tjänster, varav 50 på redaktionen, ska bort. Om detta är en gångbar krishantering återstår att se, men enligt VD:n är det papperstidningens långsamma död som föranleder besparingarna. Hur man ska ta sig ur detta dilemma har ingen något bra svar på idag. Visionen är att man ska kunna hitta sätt att ur sociala medier hämta intäkter som räcker till för papperstidningens överlevnad på sikt. Tyvärr är trängseln kring dessa köttgrytor redan stor och det är inte gratis att sitta till bords där heller.
För bara några månader sedan kom beskedet att 100 tjänster skulle bort från tidningsbolaget Stampen. och flera andra har följt spåren. Att den granskande makten i samhället tunnas ut på det här sättet kommer med tiden att bli ett demokratiproblem speciellt inom lokalsamhället. Sverige har ett anseende som ett av världens minst korrumperade länder och det är inte givet att sociala medier förmår upprätthålla denna status. Visserligen är det ofta som man kan ha anledning att kritisera idealistiska och dåligt pålästa journalister, men deras funktion som renhållningshjon inom politik och förvaltning är omistlig. Låt oss därför hoppas att nya och bärkraftiga vägar för detta kan tillgodoses innan vi hamnar i bananrepublikernas förpestade division!