Orosmoln i USA

Med en något svalnande, men fortfarande nederbördslös, väderlek börjar vi nu så sakta att glida in i den mörka årstidens livsstil. Ju mindre dagsljus desto mera följer man vanor som helst ska sköta sig av sig själv. Men sedan utsätts man då och då för behov av lite uppryckning och tar sig för något som avviker från rutinerna.
Vi har stannat på hemmaplan det mesta av de senaste två dagarna men taget promenader i närområdet och idag tvättade jag husbilen, som nu är klar för vinterförvaringen. Där får den vila i lugn och ro fram till att vi nästa vår kan få starta en ny campingsäsong.

En olustig och oroväckande situation är däremot under uppsegling i USA efter att en afroamerikan dödats i konfrontationer med polisen. I städerna Charlotte och Atlanta har protestmarscher urartat till rena upplopp och demonstrationerna har spridit sig till ett 100-tal städer runt om i landet. Ett nytt inslag i bilden är de ledare som nu vill förvandla demonstrationerna till en människorättsrörelse för landets svarta medborgare. Med detta i ett historiskt perspektiv ser man framför sig förebilden i den av Martin Luther King ledda marschen i Washington 1963 är han levererade sitt "I have a dream"-tal. Den gången blev det slutet för rassegregationen i framför allt USA:s sydstater. De skillnader som fortfarande finns i ekonomiska och sociala villkor mellan olika folkgrupper är emellertid  ett misslyckande för USA:s styrande elit, som under de gångna 50 åren inte lyckats eller inte velat rätta till missförhållandena.
Den folkrörelse som nu kan vara på väg att bildas kommer mycket olägligt med tanke den pågående presidentvalskampanjen. I det mycket otydliga opinionsläge som mätningarna anger kan mycket väl den hökaktige Donald Trump få ny vind i seglen av detta och med honom som president skulle knappast den svarta befolkningen få räkna med något större stöd. Det finns anledning att hoppas att de amerikanska väljarna inser vilka risker som finns inbyggda i den situationen!