Vi väntar otåligt!

Under den gångna veckan har våren fortsatt att hålla ett stadigt grepp om väderleken och idag hade vi tolv plusgrader på eftermiddagen. Nu kan vi bara hoppas att de bakslag som ändå alltid brukar komma blir så obetydliga som det bara går. Med den optimism som solen medför har våra motionspromenader blivit lite extra utsträckta, vilket naturligtvis även påverkat avancemanget i vår fiktiva långpromenad till södra Skåne. Vi har de facto nu nått fram till landskapet och idag gick vi in i Vittsjö och tog en paus vid den vackra sjön mitt i samhället.

Något som dessvärre inte avancerar lika frejdigt är programmet för vaccinering mot covid 19. På typiskt svenskt maner har byråkrater på olika nivåer, i sin nitiska regeltrogenhet, lyckats röra till det mesta och budskapen från politiker och myndigheter är precis lika spretiga nu, som tidigare under hela pandemin. Symboliska, men i det närmaste helt verkningslösa insatser, har medfört en ständigt ökad osäkerhet bland människor om vad som är tillåtet att göra och vad som kan medföra böter vid ett brott mot 'rekommendationen'.
Efter ett år av isolering med hopp om en snar förändring kan vi från regeringshåll få höra att undantagstillstånd i sämsta fall kan behöva tillämpas i flera år framåt. Då finns det verkligen anledning att lägga allt krut på den vaccinering som möjligen kan förhindra att muterade virusstammar får chansen att starta om hela karusellen från början. Låt oss hoppas att förnuftet till sist ska ta över och få alla krafter att dra åt det rätta hållet. Vi har redan fått mer än tillräckligt av lidande och besvär i samhället!

Landet lagom tappar fart

Förra veckan började vädret antyda att våren är på väg med flera plusgrader på dagtid och på bara ett par dagar försvann nästan all snö. Nu väntar vi bara på att snödroppar och krokusar ska dyka upp. Vårt vardagliga liv har däremot inte förändrats nämnvärt och förutom våra motionspromenader så är de dominerande inslagen Wikipediaskrivning för mig och släktforskning för hustrun. Hon har den senaste tiden arbetat med ett spännande projekt kring tre personer i en liten firma i Malmö där hon en kort tid i 20-årsåldern hade ett kontorsarbete och där vi båda arbetade som dansbanefotografer. Det var också här som vi blev ett par för livet. Lite tänkvärt är att även min syster vid nästan samma tid träffade sin tillkommande make på samma ställe.
På vår fiktiva långpromenad kom vi igår till Timsfors norr om Markaryd och närmar oss gränsen till Skåne.

Vid en fortsatt granskning av vårt kära fäderneslands tillkortakommanden kan det vara lämpligt att nämna landsvägar och järnvägar. De senare lider av decennier av bristande underhåll och driftavbrott är snarare regel än undantag och ett tåg som kommer fram i tid ses närmast som en fullträff. Men istället för att ta krafttag mot dess missförhållanden diskuterar politikerna investeringar på hundratals miljarder kronor i 'snabbjärnvägar' som är totalt onödiga och skulle åsidosätta större delen av landet från förbättrade kommunikationer.
Vad gäller landsvägsnätet är läget inte bättre. Kvaliteten på svenska vägar har succesivt försämrats och 2019 rapporterades 45 procent flera vägrelaterade fordonsskador än 2014. Det är också stora skillnader mellan länen och allra sämst är läget i skogs- och glesbygdslänen, vilka dessutom för sin industri är beroende av mycken tung godstrafik.
Mot allt detta är det hög tid att göra något radikalt och problematiken kan enkelt ledas tillbaka till vår svaga, handlingsförlamade regering. Det måste bli ett slut på allt vackert tal om Sveriges förträfflighet i utbyte mot skarpa, verkningsfulla åtgärder som bryter en trend av pågående förslumning av landet.

Ondskans makter brer ut sig

Vädermässigt har den gångna veckan börjat antyda att våren är på väg efter att i början varit svinkall till att idag ta sig över nollstrecket. Vi har också kunnat glädja oss åt massor av sol som verkligen piggar upp sinnet. När det kommer till vardagliga aktiviteter är emellertid läget oförändrat och nu väntar vi ivrigt på att få utlovad inbjudan till första vaccineringen som förhoppningsvis ska ge en ny vägvisare mot framtiden.
Våra motionspromenader har givetvis gynnats av det vackra vädret vilket betyder att vi nu på vår fiktiva långpromenad tagit oss ända till byn Hamneda mellan Ljungby och Traryd med en kort rast vid Lagans vägrestaurang.

Ute i världen är det som vanligt maktspel och konflikter som dominerar nyhetsmediernas rapportering, förutom coronapandemin förstås, som fortfarande håller världen i ett järngrepp. Auktoritära regimer lämnar ingen väg oprövad för att befästa sin makt och falskheten lyser ofta igenom den polerade ytan. I Putins Ryssland och Lukasjenkos Belarus pågår folklig resning efter makthavarnas uppenbara skamgrepp och till detta kan vi nu även lägga en militärkupp i Myanmar med samma folkliga reaktion. En tröst i bedrövelsen kan möjligen vara förhoppningen om en stabilisering i USA efter att Joe Biden avlöst Donald Trump i Vita huset. Den senare frikändes, inte helt oväntat, i sin andra riksrätt från anklagelserna om uppvigling till stormningen av Capitolium. Sista ordet är dock ännu inte sagt då processer fortfarande pågår inom det federala rättssystemet. Trumps katastrofala presidentskap är dock definitivt avslutat.
Vill man minnas något positivt från den här veckan kan de svenska atleternas insatser under den pågående 'VM-månaden' vara något att ta upp. Oväntat många medaljer i både skidlopp och skidskytte har hamnat på svenskarnas bröst och sist men i minst medaljer i skridsko-VM, som dessutom idag toppades av ett svenskt världsrekord på 10 000 meter av Nils van der Poel.

Kris i elförsörjningen

Vintern har nu slagit till på riktigt med en hel vecka utan en enda plusgrad och stundtals ner mot 15 minusgrader. Men kylan hänger samman med molnfrihet och strålande solsken nästan hela veckan. Vårt vardagliga liv lyder dock fortfarande under coronarestriktionernas tunga bojor och våra sociala kontakter är fortsatt begränsad till korta träffar utomhus med familjemedlemmar. Detta liv har nu pågått i snart ett år och kommer förmodligen inte att förändras förrän en majoritet av befolkningen är vaccinerad.
Därför känns det bra att en viktig del av vår sysselsättning är motionspromenaderna, som vi kunnat fortsätta obehindrat. De har nu sammantaget, sedan den 1 oktober förra året, tagit oss på vår fiktiva långpromenad via Örebro, Askersund, Karlsborg, Jönköping och Värnamo till Lagan där vi kan ta en välförtjänt paus vid vägkrogen. Totalt tror jag vi varit på fötterna i drygt hundra timmar.

Om man i anslutning till ovanstående ska avhandla något i det svenska samhället, så ligger den sviktande elförsörjningen bra till. Genom nedstängningen av hälften av våra kärnreaktorer och 'satsningen' på vindkraft har vi i Sverige förflyttat oss från en stabil och kostnadseffektiv elförsörjning till en opålitlig elproduktion som är så dyr att den utan diverse subventioner aldrig hade blivit utbyggd. Till detta kommer ett för svagt och dåligt underhållet nät för kraftdistributionen som leder till gravt försämrad eltillgång i södra delen av landet. Som lök på laxen har vi en energiminister, som har mage att påstå det inte finns några problem med att tillgodose samhällets behov av el, samt en tjänsteman på Svenska kraftnät som tycker 'att det är bra att industrier drar ner produktionen då är mindre tillgång på el'.
Det vi ser är i själva verket en totalt inkompetent politisk ledning inom området och en fullständig aningslöshet inför framtiden. De elkrävande visioner som torgförs som 'klimatsmarta förändringar' inom järn- och stålindustrin och inom trafiksektorn, saknar helt förankring i den utveckling av produktion och distribution av elkraft, som vi kan se idag. Ledtiderna för nödvändiga förändringar av detta är dessutom långa och det vi istället har att se fram emot är kraftigt höjda elpriser och risk för roterande bortkoppling av elabonnenter. Det kunde vi inte tro innan svenska väljare lät miljöpartiet och centern få inflytande över en av landets viktigaste tillgångar!