Sverige nu en del av världen

Ett "lagom" vinterväder, med några minusgrader men mulet, har gett oss tillfälle till ett par längre promenader i de norra stadsdelarna. Jag kan också notera att det nu är två månader sedan kvicksilvret var på plussidan i termometern utomhus. Annars rullar dagarna på i ett stillsamt tempo, som det lätt blir när mörkret utomhus ligger som en våt filt över det mesta. Det är svårt att förstå hur man kan klara sig uppe i Kiruna, där solen i princip nu inte gått upp alls under ett par veckor. Lättare är det att förstå våra brunbjörnar som går och lägger sig i slutet av oktober och sedan stiger upp i början av april. Ett alternativ för oss människor är ju förstås att skaffa en tillflykt på ett lämpligt ställe på andra sidan ekvatorn för att vistas i under vintern - men smakar det, så kostar det!

Andra "svenska medborgare" har också haft tillflykt till andra platser och där odlat sin syn på världen - en värld som Sverige allt mera påtagligt blir en del av. Deras mål för expeditionerna har funnits i Centralasien och Östafrika och deras mission är av helig natur. Deras nästa insats var tänkt att ske i Danmark, men kom av sig när danska PET och svenska Säpo bestämde sig för att avbryta övningen. Mission deleted!
Den sedan mer än tjugo år internationella terrorn har kommit även till vårt land och vi får finna oss i detta. Men det betyder också att vårt öppna och fria samhälle måste stängas till en smula och leder till behov av en strängare kontroll av dess innevånare. Om svenskarna är beredda att betala detta pris för vår generösa invandringspolitik återstår att se. Risken är annars att SD blir betydligt större i nästa riksdagsval med allt vad det skulle innebära. En reell konsekvens som vi redan idag ser är att personskyddet för landets ledande politiker och nyckelpersoner nu i genomsnitt kostar 600 000 kr per person och år. Kanske måste vi inse att man inte löser problem med att bedöva symtomen, när det istället krävs radikala ingrepp mot orsakerna!

Länge leve svensken!

Så var julen över för den här gången och lite av vardagslunk kan återintas. Igår började vi med att baka veteskorpor och en sats härliga limpor - det är en ynnest att slippa livnära sig på Pågens eller Skogaholms gummiartade limpor. Sedan tog vi en promenad i närområdet som jag kombinerade med ett besök hos frisören. Trots att jag i det längsta försökt vänta in mildare väder blev det ganska svalt i nacken, men man vänjer sig väl.
Idag åkte vi till östra köpcentret för att komplettera matförrådet och efter lunch tog vi oss in till stan, där vi tog dagens promenad och gjorde ett besök på biblioteket - såväl materiell som andlig spis är därmed säkrad för ytterligare en tid. Man vet ju aldrig när man kanske blir insnöad i denna vargavinter, numera den värsta sedan slutet av 1700-talet.

Sedan den tiden, då människor sällan blev mer än 60 år gamla, har vi svenskar blivit ett betydligt segare släkte. Nu är 1 665 personer i Sverige mer än hundra år gamla. Hundraplussarna blir fler och fler och är ofta förvånansvärt friska. Exempelvis var i Umeå en 104-årig dam nyligen lucia på ett äldreboende. Stjärngossarnas och tärnornas ålder var 75– 98 år.
Medellivslängden har ökat i takt med att Sverige gått från fattigland till en nation med hög levnadsstandard. Den som föddes kring år 1900 kunde räkna med att bli i genomsnitt cirka 55 år gammal, medan 2009 års barn kan se fram emot en genomsnittlig livslängd på nästan 80 år för män och 83 för kvinnor, enligt Statistiska centralbyrån. Enligt prognoserna kommer alltfler att bli riktigt gamla. I dag finns nästan en halv miljon personer över 80 år i Sverige. Om 50 år beräknas den siffran nästan ha fördubblats.
Men som alltid så har medaljen en baksida. En större andel äldre betyder påfrestningar på sjuk- och äldrevård samtidigt som en minskande andel förvärvsarbetande ska stå för fiolerna. Varken ökat barnafödande eller större invandring sägs räcka till för att få ekvationen att gå ihop. I stället ordineras den beska medicinen att vi alla jobbar mer – med tidigare start i arbetslivet, flexiblare arbetstider och senare pension.
Samtidigt som man känner trycket av att tillhöra "den tärande delen" av befolkningen, så känns det skönt att tidigare ha kunnat leverera 45 års arbetsinsats utan anmärkning!

God fortsättning?!

Julhelgen lider mot sitt slut och vädret fortsätter på samma sätt som de senaste sex veckorna - fortsatt kyla och en välavvägd snödos då och då. Varje gång kommer det precis så mycket att snöröjning behövs, men inte mera och termometern har ännu inte, efter mer än sex veckor, lyckats att ta sig över nollstrecket.
Idag fick motionen inskränkas till snöröjning, men igår lyckades vi få till en promenad i närområdet. Idag gick det däremot inte för kommunen tycks helt ha lämnat WO på snöplogningen.
Det är trots allt mitt tjat om vädret en del annat som händer - idag har vi t ex ägnat oss åt julklapparna från barn och barnbarn, med att läsa böcker, lösa korsord och lyssna på julmusik.

På många håll i landet tycks juldagens traditioner också ha börjat att ändra karaktär - kroglivet har exploderat och med det alla alkoholens avigsidor. Från landets storstäder, inklusive Västerås har det rapporterats fullbelagt i polisens arrestlokaler. På vår stads två största "nattklubbar" var det rejäl röjning med full sysselsättning för polisen. I Göteborg fick vissa av polisens "kunder" förpassas till en grannkommun för inkvartering. I den häftiga sjöstaden fick också en förhoppningsfull ung man ett halv öra avbitet i ett slagsmål så att en anmälan om grov misshandel fick upprättas.
Nu undrar man förstås två saker: var tog det högtidliga, kristna julfirandet vägen, och hur känner sig de moderna "julfirarna" idag? Mig synes det som att en viss "återställning" skulle kunna vara på sin plats, inte för att jag missunnar ungdomen att roa sig, men väl den eftertankens kranka blekhet som säkert en del umgås med idag. Ett av mina ledord är "lagom är bäst", och det tycker jag har sin tillämpning i det här sammanhanget!

God Jul?!

En blick genom fönstret visar att vi undfägnats en Julafton med vackert vinterlandskap, ganska kallt (- 12 grader) men utan snöfall - dagens snöröjning var avklarad på 20 minuter. Kylan tvingar oss dock fortfarande att avstå från de promenader vi brukar ha som dagsrutin. Nu är allt "julstök" avklarat - sista momentet var att placera vår hustomte på trappan - och nu kan vi se fram emot Kalle Anka på TV (en extremt ovanlig ovana som många av vi svenskar tillägnat oss) och sedan julbord som knytkalas hos yngsta dottern. Hustrun bidrar med superba köttbullar och alla de goda julsillarna.

Men julen är inte lika fridfull överallt. I södra Sverige avråds människor från att ge sig ut på vägarna på grund av det trafikkaos som snöovädret ställt till med och på Bornholm är alla helt insnöade och all snöröjning inställd tills vidare - inte ens militärens bandvagnar kan ta sig fram där!!
I Californien är det istället obegripligt mycket regn i bergen som gjort att en flod av lerblandat vatten sköljt över stora delar av en mindre stad.
Priset tar nog ändå den soldat i högvakten på Stockholms slott, som i natt blev rånad på sitt skarpladdade tjänstevapen av två till tomtar utklädda rånare! Var ska det sluta???
Vi ska i alla fall, tillsammans med våra barns familjer, unna oss en GOD JUL!

Kung Bore håller greppet

Kung Bore ger sig inte - på morgonen idag hade vi - 21 grader på termometern ute och vistelse utomhus är inte att tänka på. Nästan lika kallt var det igår (- 15), men då tog jag mig i alla fall för att ta en kort promenad för några bankärenden. På plussidan finns dock det faktum att denna kyla tydligen hindrar snöfall med tillhörande snöröjning.
Vid sidan om de vardagliga sysslorna har mera förberedelser för julen kommit på plats - hustrun har gjort god julpaté, klätt julgranen och pyntat i huset, och själv har jag fyllt stearin i ljutformen för mitt, sedan mer än 30 år, traditionella julljus.
Den stränga kylan har också påtagligt ökat antalet fåglar kring fågelbordet och vid lunchtid idag kunde vi se talgoxe, blåmes, koltrast, gulsparv, pilfink, grönfink, nötväcka och talltita. Den instinktiva kampen om födan var mycket tydlig - de stackarna vet ju inte hur mycket vi har kvar i källaren att servera framöver.

Den svåra vintern fortsätter att ställa till det för trafiken. I en film från en helikopter över Stockholm kunde man t ex se hur bilarna på den helt igenkorkade E4:an norrut på eftermiddagen rörde sig med en fart på åtta kilometer per timma och på samma europaväg 30 mil längre norrut hade det kommit 30 cm nysnö med lättförståeliga konsekvenser på vägarna och någon ändring varkar inte heller vara i sikte.
Inför julen ska miljontals svenskar, varav en stor del i bil, ta sig iväg på olika sorters julbesök och prognosen verkar inte trevlig. Det blir snöoväder i sydligaste Sverige och svinkallt i resten av landet. Torsdagmorgon väntas det in ett snöoväder över Skåne och Blekinge, som i svagare form fortsätter till Småland och Öland. Man väntar också problem med kraftig drivbildning, speciellt på Österlen och i södra Blekinge. Det betyder att på Österlen kan de mellan 10 och 15 centimeter snö som väntas, komma att upplevas som betydligt mer. Resten av landet verkar mest få det kallt, mycket kallt.
Själv föredrar jag ändå kyla framför snöoväder, även om det är ett "val mellan pest eller kolera". Dessutom har vi fördelen av att vår planerade julresa inte är mer än åtta kilometer lång, tur och retur. Just nu står utetermometern på - 20,1 grader och är stadigt på väg neråt.

Europa är utfryst

Verksamheten här hemma har fortsatt ytterligare två dagar i oförändrat mönster. Snöröjning varje dag och idag en liten promenad i närområdet. Idag har vi i alla fall passerat årets kortaste dag och det går mot ljusare tider. I morgon förmiddag rör sig Månen genom jordens helskugga. och det blir en total månförmörkelse. Förmörkelsen börjar 6:28 och blir total klockan 8:40 då Månen står lågt i nordväst. Nu återstår det att se om snömolnen kan hålla sig borta och om man orkar masa sig upp för att få se något av skådespelet.

Snön är nu annars det helt dominerande samtalsämnet både mellan människor och i massmedia. En decembervinter lik den vi nu har, har inte förekommit sedan 1800-talet och den svenska transportapparaten håller på att bryta ihop helt och hållet. Motorvägar är avstängda från och till, och mängder av tåg är inställda och flyget har fått problem i klass med de som uppstod genom asknedfallen efter det isländska vulkanutbrottet i början av året. Det mest uppseendeväckande är att större delen av Europa har drabbats och massor av människor sitter instängda på flygplatser eller i sina igensnöade bilar ute på vägarna "i väntan på bättre tider". Situationen är närmast kaotisk.
Paradoxalt nog är det stor risk att denna artiska vinter mycket väl kan vara en följd av den pågående globala uppvärmningen. Förändringar i atmosfärens känsliga balans yttrar sig gärna i extrema vädersituationer för att så småningom hitta en ny och stabil balans på en pasande nivå. Exempel på detta finns inom kaosteorin som säger att "en fjärils vingslag i Amazonas kan leda till en orkan i Nordeuropa". På samma sätt kan nu en omfördelning av temperaturen i luftmassorna ha dragit ner ishavsluften över Europa så att höstregnen förvandlats till decembersnö. Jag kommer inte att bli förvånad om vi framöver får räkna med flera överraskningar när det gäller vädret!

På väg mot jul

Den mörka årstiden rullar på utan några alltför märkvärdiga avvikelser. Ett par promenader i närområdet och ett par snöröjningar i den mindre skalan har varit utomhusaktiviteterna. Idag på morgonen slank vi dock iväg till östra köpcentret för att "julhandla" och lyckades hinna före den sanslösa anstormning som väntades under dagen. Betalkortsföretagens statistik visar tre gånger fler transaktioner denna lördag än vad genomsnittlördagen brukar ha. Varför vi som pensionärer valt lördagen beror på väderutsikterna och vår strävan att slippa vara ute i snöfall i onödan - en annan dag skulle naturligtvis varit lämpligare, men ni bidrog vi ju ändå inte till trängseln.

Det är facinerande att se hur julen under en hundraårsperiod förvandlats från en stillsam samlingsstund för familjen då man läste julevangeliet och åt sötgröt och då en dans kring granen var den största utsvävningen, till att vara kommersialismens största högtidsstund under året. Varje person i detta land, från noll till hundra års ålder, förväntas att i genomsnitt sätta sprätt på ca 4 500 kr inför julen och med tanke på alla medellösa - barn, fattigpensionärer, missbrukare och utslagna - kommer en del säkert upp i mer än det dubbla. Nu ska allt köpas oavsett om det behövs eller ej och stillsamt undrar man var alla budskap om energisparande och miljötänkande tagit vägen.
Men julen är en glad högtid och man ska inte vara grinig - var och en blir ju salig på sin fason. Smolket i glädjebägaren kommer för de olyckliga som inte har något att betala med nu, men som hoppas klara avbetalningar och låneräntor tills nästa race kommer om så där en tolv månader. Efter att de sista skärvarna bränts på mellandagsreorna, så brukar inte handlarnas omsättning under januari vara så mycket att skryta om. Men då har i alla fall julen förhoppningsvis varit dessto trevligare.

Ingen "gratis lunch" nu heller

Igår började kylan så sakta lätta en aning som förberedelse till dagens snöoväder - denna gång av skånsk typ med kornsnö som transporteras nästan vågrätt. Lyckligtvis var inte mängden så stor, men det gick ändå åt nästan en timme på kvällskvisten för att röja upp.
Igår var vi ute och promenerade en tur i närområdet och sedan avslutade jag dagen med möte med VARFs styrelse ute vid observatoriet i Åkesta. Idag blev det sedan till att skriva protokoll samtidigt som hustrun lade sista handen vid julbaket. Vi hann också med att bevaka VC-tävlingen i skidskytte i Polen, som tyvärr slutade med tämligen usla resultat för svensk del.

Uselt börjar det också bli för euro-ländernas ekonomi, samtidigt som vi i Sverige står så starkt att styrräntorna gått in i en stadig uppåttrend. För en tid sedan fick vi lära ett nytt begrepp - PIIGS-länderna - omfattande Portugal, Irland, Italien, Grekland, Portugal och Spanien, samtliga nu mer eller mindre på ruinens brant. En efter en kommer dessa stater nu till EU med tiggarhåven efter att på olika sätt ha utarmat ekonomin. Grekland och Irland har redan blivit lovade hjälp och de andra kommer sannolikt efter - Spanien, som igår fick sin kreditvärdighet sänkt av Moodys står eventuellt närmast i kön.
Folkopinionen i dessa länder tycks dock sakna sjukdomsinsikt - i Grekland och Spanien försöker man "förbättra" situationen med generalstrejker och kravaller och i Italien blev det igår urartade massdemonstrationer efter det att Berlusconi ännu en gång lyckats behålla makten på något typiskt Italienskt sätt. Tron på den "gratis lunch", som naturligtvis inte finns, föder alltid samma överraskning när notan läggs på bordet. Då anser man alltid att det är någon annan som ska betala.
Nu gäller det bara för oss i Sverige att inte slå oss för hårt för bröstet så revbenen spricker. Även om statens ekonomi är stark så har hushållens skulder ökat över alla bräddar och orsaken är först och främst den ökande bostadsbelåningen. Med de ränteprognoser som Riksbanken nu ger så kan bubblan spricka redan inom ett år. Låt oss därför besinna detta faktum och lugna ner festen så vi inte tvingas lägga till ett S till benämningen ovan om ett par år!

En bra affär, eller...

Nu är det bara en vecka kvar till vintersolståndet och man börjar ana "ljuset i tunneln". En alltför stor brist på tid ute i friska luften börjar att kännas som någon sorts smygande slöhet. Idag blev det bara en kort promenad till mataffären och igår ingen alls. Då åkte vi istället till västra köpcentret för att inhandla en strömbrytare. Sedan blev det till att, i ytterkanten av lagen, byta den som havererat efter snart 50 års livslängd. Medan jag angrep denna utmaning bakade hustrun en ny omgång av gott grovbröd.

I dessa oärlighetens dagar blir det ett allt större risktagande att anskaffa sina förnödenheter. I butikerna florerar ficktjuvar och skimning av betalkort pågår i kampanjer. Men värst av allt är handeln på nätet. Bedrägerierna ökar lavinartat och nu varnar polisen för att handla på de populära sajterna Tradera och Blocket. Som exempel har sedan oktober enbart Södertörnspolisen i Stockholm utrett 23 olika bedrägerihärvor och anmälningarna fortsätter strömmar in. Allt fler nappar på erbjudanden om exempelvis billiga kameror och mobiltelefoner, sätter in pengar i förskott på säljarens konto men får aldrig det de trodde sig ha köpt. Folk är naiva och godtrogna och tror att man ska göra det där riktiga klippet. I en av härvorna förlorade köparna tillsammans omkring 100 000 kronor. Bedrägerierna är ett stort problem över hela landet och är verkligen oroande - och snart är det jul och då befarar man att bedrägerierna ökar ännu mer.
På något sätt känns det bra att vi med vår "omoderna attityd" hittills lyckats undvika att förledas av nätets opålitliga lockelser. Att näthandla hos väletablerade leverantörer är än så länge relativt tryggt och det finns säkrade betaltjänster att tillgå, men så finns det alla de blåögda individer som med full fart springer rakt in i väggen. Det är dom som bedragarna älskar och lever av.

Bomben i Stockholm

Idag tog vi oss tid för en långpromenad i soligt, men kallt vinterväder - termometern har nu inte orkat över nollstrecket på en hel månad. Igår var det lika kallt och dessutom snödis, så då fick det räcka med en kort runda till en butik i närheten.
Tiden har ändå varit välfylld då statstelevisionen formligen vräkt ut reportage från vintersport av alla de slag. Flödet av alpint, längdåkning och skidskytte är så stort att det inte ens noterats att de svenska curling-damerna faktiskt taget hem en EM-titel under tiden. Nu ska vi emellertid strax åka till äldsta dottern för att, något för sent, fira hennes födelsedag.

Den mest uppseendeväckande händelsen i närtid är gårdagens självmordsbombare mitt i Stockholm, mitt i julruschen. Detta är en händelse vi inte väntat oss i Sverige och frågetecknen kring det inträffade är många, inte minst hos SÄPO, som säger att "man kanske missat något"!! Vi är inte vana vid denna sorts terror i vårt land och turligt nog kom ingen annan än missdådaren själv till skada, men har vi egentligen någon beredskap för att hindra att det internationella våldet sprids i vårt land. I går kunde Sverige ha förlorat ännu en minister i våldsdåd - efter Olof Palme och Anna Lindh. När självmordsbombaren utlöste sin sprängladdning på Bryggargatan befann sig Maud Olofsson inte långt därifrån. Hon påpekar att det som hände är en påminnelse om hur viktigt det är att Sverige har väl fungerande underrättelse- och säkerhetstjänster. Vi får inte vara blåögda och tro att Sverige är förskonat från terrorhot!

Den tomma stolen

Kylan har åter kopplat greppet och rutinerna här hemma rullar på. Idag tog vi dock bilen och gjorde en tur till Uppsala i det soliga vädret för en del ärenden och passade också på att göra ett besök på Landsarkivet för att leta efter några saknade pusselbitar i släktforskningen, dock utan någon framgång. Efter hemkomsten var det så dags att följa utsändningen från årets Nobelprisutdelning på Stockholms konserthus.

Trots all pompa och ståt är det i år ändå den norska delen, fredspriset, som tilldrar sig den största uppmärksamheten. Den kinesiske pristagaren, Liu Xiaobo, som fört en mångårig kamp för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina, fanns inte på plats utan befinner sig istället i ett kinesiskt fängelse. Inte heller Xiaobos hustru har tillåtits hämta utmärkelsen, varför pristagarens stol stod tom.
Den kinesiska statsledningen bekräftar därmed otvetydigt att avvikande åsikter om Kinas politiska agenda inte accepteras, men gör kanske en felaktig bedömning av den betydelse som "Den tomma stolen" kan få för världssamfundets syn på Kina.
Sett från en annan synvinkel krävs det kanske en "upplyst despot" för att styra detta stora land med en femtedel av världens befolkning. De senaste tjugo årens ekonomiska och industriella utveckling i Kina har avsevärt förbättrat människornas materiella levnadsvillkor och allt tyder på att Kina inom nästa tjugoårsperiod kommer att vara världens största ekonomi. Det är viktigt att världen bevakar hur detta välstånd fördelas, men det är inte självklart att västerländsk demokrati är den effektivaste styrelseformen i alla lägen. Men alla bör minnas "Den tomma stolen" som en symbol för behovet av en fortsatt granskning av den framtida utvecklingen i landet.

Vårt dagliga vatten

Igår fick vi till omväxling en solig dag med riktigt vackert vinterväder. Detta utnyttjade vi till en tur till Björnö och en lång promenad längs Mälarstranden. Idag var det åter sig mera likt och vi inskränkte oss till en liten runda till mataffären efter det att jag bakat frallor på morgonen.
I ett infall av självplågeri har jag nu börjat studera Einsteins relativitetsteori för att ordentligt gå till botten med alla svårbegripliga fenomen i kosmos. Framtiden får utvisa om detta gör mig klokare eller kanske tvärtom knäcker mitt sunda förnuft. What so ever, ibland måste man ta sig an nya utmaningar.

Sunt förnuft verkar också behövas i Östersund, som under ett par veckor drabbats av magsjuka, som orsakats av parasiten Cryptosporidium spridd via dricksvattnet. Totalt har 11 200 personer rapporterat in sina problem. Det är ett flerfamiljshus i bostadsområdet Odensala som misstänks vara källan till smittan, enligt polisen i Jämtland.
Detta sjukdomsutbrott av närmast tropiska dimensioner hör inte till det man väntar sig i en norrländsk småstad och spekulationer har redan börjat om att detta skulle vara en följd av klimatförändringar. Risken för nya sorter av smitta i vårt avlånga land har aviserats av diverse "experter". Att det istället snarare handlar om att man "lyckats" koppla ihop dricksvatten med avloppsvatten är inte lika sensationellt och dessutom pinsamt för skyldige. Trots detta blir det för östersundsborna till att fortsätta att koka sitt drickvatten tills man "blivit av med skiten" och mobilisera sitt sunda förnuft till skydd mot alla opålitliga profeter.

SJ, SJ gamle vän...

Nu börjar det kännas som att vi kommit in i någon sorts snö/mörker-anpassad dagsrutin. Den består i att dela de snabbt flyende ljusa timmarna mellan en kortare promenad i grannskapet och en större eller mindre snöröjning på gårdsplanen. Resten av tiden (den mörka) får man ägna åt det som jag kallar pensionärssysslor - nätsurfa, läsa böcker eller lösa korsord. Men man ska inte klaga, det ger trots allt en hyfsat bra omväxling till dagarna. Idag kunde hustrun dessutom till detta lägga en del av baket av de smarriga julkakorna.
Igår gjorde vi faktiskt också ett avsteg med en tur till stan för biblioteksbesök och en titt på årets offentliga julsalong för konstnärer i Västerås - både proffs och amatörer. Där fanns en hel del bra alster och flera av medlemmarna i vår egen målarklubb var representerade, dock inte vi själva.

Det överraskande eländet med snön och kylan håller också på att definitivt knäcka det redan svårt sargade SJ. Hälften av SJ:s resenärer har klagat, eller haft anledning att klaga, och Svenskt kvalitetsindex, SKI, som har frågat svenskarna hur nöjda de är med olika typer av färdmedel. Här får SJ i särklass sämst betyg, med index 54 på en skala 0 till 100, vilket tyder det på ett kraftigt missnöje. De senaste två åren har betyget för tågen som färdmedel sjunkit med nio enheter, från 63 till 54. Man litar helt enkelt inte på SJ länge.
En varumärkesexpert, konstaterar att löftena om förbättring i år jämfört med förra vintern, hittills inte uppfyllts. Folk blir irriterade och en timmes försening kan ibland göra att en hel dag förskjuts. Enda sättet att rätta till ryktet är nu att börja leva upp till det man lovar och det är märkligt att SJ och Banverket inte lyckas få tåg och spår att fungera bättre vintertid - för Banverket har faktiskt lika stor del i skulden till problemen. Enligt experten kan det ta fem år efter det att tågen börjat gå som de ska innan förtroendet är återställt.
Men de röster jag framförallt nu saknar i kören är miljöpartister och andra tågfrälsta propangandister. Var är deras entusiasm nu när man i skarpt läge ska leverera tågens alla uppmålade fördelar? Eller tycker de att folk kan stanna hemma tills snön och isen töat bort. Järnvägens gloria bleknar betänkligt när det till sist blir tydligt hur både dyrt och besvärligt det egentligen är att köra tåg!

Fru Sahlins testamente

Det varierande vintervädret ger även varierande sysselsättning. Små förargliga, återkommande snöfall ger lika återkommande behov av snöröjning för att hålla rent kring sin dörr. Igår tog vi oss däremellan tid för en promenad i närområdet även om vind och kyla gjorde vad den kunde för att dämpa entusiasmen. Idag tog vi istället bilen för ett besök på årets Julmarknad på Tidö slott - som vanligt mycket fint att titta på, men också mycket folk att trängas med. Mellan varven har vi också bevakat VC-tävlingarna i skidskytte i Östersund, genomförda i okristlig kyla, strax ovanför den tillåtna köldgränsen. Förutom ett par bra placeringar på damsidan har resultaten för svensk del än så länge varit mediokra.

Dåliga resultat har också varit årets melodi för (S)-partiet och idag satte fru Sahlin punkt för sin karriär inom partiet inför det förtroenderåd som nu ska börja bereda vägen för dess framtid. I ett långt tal, som även innehöll vissa drag av självkritik, lade hon skulden för motgångarna på partiets bristande förmåga till att lyssna på väljarna och på den misslyckade rödgröna alliansen med (Mp) och (V). Hennes analys av den uteblivna förnyelsen av politiken och brister i "takten med tiden" kan dock bäst sammanfattas med citatet "Kejsaren är död, länge leve kejsaren!"
Naturligtvis överlät hon åt sina arvtagare att arrangera den förnyelse av politiken som krävs. Dock gav hon följande "goda råd" för den kommande "revolutionen":
- en arbetslinje som tydligt bygger på både rätt och plikt,
- en tillväxt- och näringspolitik tydligare byggd på företagande och forskning,
- en ekonomisk politik tydligare byggd på kunskap för konkurrenskraft,
- en ny skattepolitik för jobb och välfärd, som inte skrämmer människor,
- en välfärdspolitik som tveklöst ställer sig på medborgarnas sida – som utgår från behov, och garanterar valfrihet och högsta kvalitet.
Det behövs ingen djupare analys för att upptäcka att detta i huvudsak är en blåkopia på de Nya Moderaternas framgångsrecept och de nya tankarna lyser liksom tidigare med sin frånvaro. Framtiden får utvisa om de "Nya Socialdemokraterna" landar i denna politik. Då skulle man kunna påstå att det bästa för Sverige efter nästa Riksdagsval sannolikt skulle vara en ny allians mellan de nya (M) och nya (S), med två tredjedelar av väljarna i ryggen. Politik är som sagt det möjligas konst.

Du sköna nya värld

Trots vinterkylans järngrepp (-15 grader idag) har vi tagit våra promenader i närområdet. Idag var det dock dags för täckbyxorna att komma till användning. Ikväll ska jag försöka ta mig till stan för en träff med Aktiespararna. "om Gud vill och bilen startar". All inomhusvistelse ger också tid för både det ena och det andra. Hustrun har börjat med "julstöket" - pepparkaksbak och julstädning är ju oundvikliga sysslor.

För egen del har jag den senaste tiden ägnat mig en hel del åt Stephen Hawkings bok "Universum i ett nötskal", där han behandlar astronomins formel 1, Kosmologin, utifrån ett teoretiskt perspektiv. Genom avancerad forskning försöker man göra iakttagelser som bevisar att Einsteins relativitetsteori är universums grundlag. I allt väsentligt tror sig forskarna veta att så är fallet, men att den "havererar" i ögonblicket för universums födelse, Big Bang. Detsamma gäller för de fysikaliska reglerna kring "svarta hål". Idag har mänskligheter inga möjligheter att återskapa dessa fenomen i laboratorier, men LHC-acceleratorn i Cern kanske kan ge nya ledtrådar. Där hoppas man också på att hitta ytterligare pusselbitar för kunna närma kvantmekanikens regler till relativitetsteorin i jakten på "Teorin för allting" som bland forskarna benämns M-teorin.
Det tråkiga med denna vetenskap är de mänskliga sinnenas tillkortakommande när det gäller att visualisera den "krökta rumtiden" i Einsteins fyra dimensioner och M-teorin, som för att fungera, kräver ytterligare fem á sex dimensioner för att de matematiska modellerna ska gå ihop. Bäst är att raskt medge sina begränsningar innan man själv försvinner in i ett svart hål, som man kanske inte hade tänkt sig. Det finns ju alltid korsord och sudoku med problem på en mera mänsklig nivå att testa sin intellektuella kapacitet på!

Kärnkraftens renässans har börjat

Med för närvarande - 10 grader på termometern utomhus står vi inför ett närmast arktiskt klimat de närmaste dagarna. Siffrorna på den digitala fjärrvärmemätaren passerar fönstret så man knappt hinner se dem. För landet som helhet är både kylan och snökaoset en icke obetydlig och dessutom helt meningslös kostnad. Men man får inte ge upp hoppet - om Anders braskar, så slaskar julen. Eftersom allt är uppochnedvänt just nu, så blir det kanske läge att ta fram vårkläderna på julafton.
Idag har vi ändå trotsat vädergudarna och, väl förpackade i varma kläder, tagit oss en promenad i närområdet. Igår kväll var vi på medlemsmöte i målarklubben, där två konstnärer/bildlärare kommenterade Julsalongens utställning. Mätt med moderna värderingsmått kan man säga, att både hustrun och jag själv tilldelades VG för våra bidrag, och det får man ju vara nöjd med.
Tidigare under eftermiddagen deltog jag i ett möte på Westinghouse där vi inom Västeråsare för Kärnkraft fick en högaktuell föredragning om nuläget på marknaden för ny kärnkraft. Det är både uppseendeväckande och trevligt att notera att detta ädla energislag åter börjar byggas ut med full kraft. Just nu är ett 60-tal nya reaktorer under byggnad i världen och ytterligare 60 - 70 är planerade att börja byggas de närmaste åren. Man undrar hur länge svenska massmedia ska orka undanhålla denna information för landet medborgare - man har ju helt och hållet fastnat i det infantila avvecklingstänkandet. Detta istället för att glädjas åt att Sverige är bland länderna med den mest klimatvänliga elproduktionen i världen.

Men den svenska kärnkraften har fått utstå svåra prövningar genom all uppgradering och modernisering, delvis på grund av Barsebäcks stängning, som gjorts de senaste åren. Förra vintern hann man inte i tid för att möta belastningen från vinterkölden och i år kom kölden tidigar än väntat. Hur som helst har kraftbolagen nu lovat att från och med i morgon ska allt vara som förr. Detta är en sanningens minut för att hålla uppe förtroendet hos de svenska elkonsumenterna. När det blir skarpt läge är inte vindkraften mycket att komma med. Då behövs de stora maskinerna med effekt på över 1 000 megawatt, som går 24 timmar om dygnet, dag ut och dag in!

Farliga läckor

Till min stora besvikelse hade vi idag på förmiddagen blivit tilldelade ytterligare 15 cm nysnö, helt i strid med väderspåmännens prognoser. Det var bara till att på nytt greppa snöskyffeln och få bort otyget, samtidigt som jag skänkte alla dem i landet som drabbats betydligt värre, en tanke. De senaste två dygnen har stora delar av väg- och järnvägstrafik söder om Gävle varit mer eller mindre kaotisk. Ur led är tiden!!
Vi har fått hålla oss inomhus, för de stora snömängderna har dessutom ledsagats av kyla på sju á åtta minusgrader och då går man inte ut om det inte är nödvändigt. Kyla och sol kan vara OK, men inte kyla och snöglopp. Igår tog vi oss i alla fall ned till stan en vända för att titta på konstklubbens julsalong och där var det gott om amatörernas verk av varierande kvalitet.

Efter att senast ha funderat kring de svenska turerna om konflikten mellan upphovsrätt och illegal nedladdning från Internet kan jag nu lägga till det senaste i branschen, nämligen Wikileaks kommande "avslöjanden" av miljontals "hemliga" dokument från det internationella diplomatin. Enligt Julian Assange handlade det om mer än 250 000 dokument av intern UD-post från USA:s ambassader runt om i världen som skulle offentliggöras. Materialet säges täcka alla frågor av betydelse i samtliga länder i världen. Tidigare i helgen har amerikanska UD förklarat att Wikileaks bryter mot lagen när redaktionen innehar hemliga amerikanska dokument. Samtidigt avvisade man kategoriskt förhandlingar med Wikileaks inför den planerade publiceringen.
Det finns flera frågor att ställa kring det Wikileaks nu gör. Hur kan det komma sig att detta slag av korrespondens av "känslig karaktär" inte krypteras så den blir otillgänglig för utom stående? Hur kommer man att gå tillväga för att "täppa till" läckorna? Hur kommer "avslöjandena" att förändra diplomatisk kommunikation i framtiden? Tveklöst är det så att vi här har ett upphovsrättsärende i den högre skolan och följderna blir intressanta att följa.

Rätt ska vara rätt

Nu har det slutat snöa , men istället har kylan bitet till ordentligt - 11 minusgrader i morse är inget vidare och framtiden spås bli ännu svalare. Detta har naturligtvis avhållit oss från utomhusvistelse och istället har jag satsat tiden på att behandla de kvarvarande råbilderna från sommarens resor. Totalt blev det drygt 200 bilder under årets husbilssäsong. Nu blir det till att börja leta vackra vintermotiv istället. Under tiden som jag suttit vid datorn har hustrun så smått börjat med julförberedelser och bland annat bytt till julgardiner - första advent lurar ju runt hörnet.

Idag var det så hovrättens tur att uttala sig om Pirate Bay och deras verksamhet i mediabranschen. Visst blev det en nyansering mot den tidigare domen i tingsrätten, men i princip ingen ändring. De som dömts skyldiga fick minskade fängelsestraff men rejält ökade skadeståndskrav. Domen kommer omedelbart att anmälas för prövning i Högsta domstolen, vilket knappast är överraskande. Sakförhållandena gör att ett prejudikat är högst önskvärt för att slå fast svensk rättsuppfattning för framtiden på detta område. Strängt taget är det en fråga om en motsättning mellan yttrandefrihet och upphovsrätt och betydligt viktigare områden inom näringslivet än musik och film berörs principiellt. Inom näringslivet satsas enorma belopp på produktutveckling, som snabbt skulle omöjliggöras om patenrätten sätts åt sidan. Förmodligen kan något liknande gälla för filmbranschen och många musiker skulle säkert ge upp om de på förhand vet att någon annan snabbt kan casha in förtjänsten.
Ett problem för enskilda nationer är att Internet är internationellt och det som är förbjudet här kan enkelt drivas vidare någon annanstans. För att då klara av ett förbud krävs censur och det tror jag ingen vill ha. Istället tror jag att vi med tiden får se ett internationellt system med avgifter på inspelningsbara medier som kan generera pengar till att ersätta de artister, musikskapare eller filmmakare som idag blir bestulna på ersättning för sina insatser. Patentlagstiftningen finns det dessbättre en rad andra möjligheter att säkra.

Politiskt nytänkande

Trots den dystra prognosen om vädret har vi lyckats hålla igång våra promenader - en idag och faktiskt två igår i närområdet. Kylan och blåsten har ändå mest uppmuntrat oss till att stanna inomhus, men än så länge har vi undgått det formidabla snöovädret. På andra sidan Mälaren och bara några mil österut har det varit värre med stora problem i trafiken och längre söderut har det varit närmast kaos. Nu håller vi tummarna för att vi ska undgå eländet även det kommande dygnet för sedan väntas det vara slut för den här gången.

Idag var det säkert många som gnuggade sig i ögonen vid tidningsläsningen till morgonkaffet. En känd miljardär erbjuder sig att jobba gratis åt "Nya Socialdemokraterna" för att definiera ett framtidsprogram. Roger Akelius, själv bosatt på Bahamas, vill göra det lättare för svenskarna att lyckas i livet.
Han jämför politiken med företagande. För att kunna sälja produkten Socialdemokraterna, med en kundstock på 30 procent av svenska folket, kvalitet och ständiga förbättringar gäller att "Sveriges framtid handlar inte om förmögenhetsskatt, feminism eller anställningstrygghet in absurdum. Kampen mot företagare är lika föråldrad som reklam för en faxmaskin". Han konstaterar också att solidaritet och jämlikhet inte kräver "en statlig, extremt dyr arbetsförmedling", utan hellre att pengarna går till löner och löneökning inom vård och omsorg.
Om nu Ny-sossarnas kommande ledare skulle nappa på inviten kan det bli spännande i nästa val - alla gamla sossar har gått till Nya moderaterna och den gamla "överklassen" skockar sig hos Nya socialdemokraterna. Om det sedan blir någon ny politik eller det bara handlar om namnbyte på de gamla fårorna, det återstår att se, men intressant kan det bli. Politik är ju som bekant det möjligas konst!

Hot om snöoväder

I det fortsatt gråslaskiga novembervädret blir vår utevistelse allt mindre. Igår gick vi en runda i närområdet efter det att jag ägnat förmiddagen åt att baka olika sorters matbröd. Idag blev det ännu mindre motion då vi tog bilen till stan för att lämna in våra bidrag till konstklubbens julsalong. På vägen hem stannade vi till vid en ICA-affär, som regelbundet brukar ordna "grisfest" - fest är det för att man då kan köpa fläskkött av bra kvalitet för nästan halva priset. Sådant uppskattas naturligtvis så här strax innan all julmat ska lagas.
Som lök på laxen vad gäller vädret har vädergudarna i Norrköping utfärdat en klass 2-varning för analkande snöoväder. I Småland kan det som värst bli tal om en halvmeter nysnö och vindar strax under storm. Huga! Med lite tur kanske vi, här norr om Mälaren, klarar oss undan eländet, vilket vi vet om några dagar.

Men de som drabbas får väl tänka: le och var glad, det kunde vara värre! Själv minns jag skånska snövintrar på 1940-talet då snödrivor började vid skorstenen på huset och sträckte sig femtio meter längs marken. Någon morgon fick far ta sig ut genom en sidodörr för att skotta fram husets huvudingång och för att komma ut till länsvägen var det ofta flera dagar då häst och släde var det enda gångbara transportmedlet. Det finns ändå de som haft ännu värre:
- Vintern 1926 sattes svenskt rekord i snödjup i Kopparåsen i Lapplandsfjällen med 327 cm.
- Så nyligen som 1989 hade Leipikvattnet i norra Jämtland 278 cm.
- Utanför fjällområdet leder Degersjö i Ångermanland med 190 cm år 1967.
- I Blåbärskullen i Dalsland hade man 180 cm år 1951.
- I Gävle kom det 150 cm på ett dygn år 1998.
- Men även det nu utpekade Småland finns med på listan då Misterhult år 1985 hade 150 cm, varav en meter kom på ett dygn.
I Mälardalen är vi vanligen förskonade från dessa naturens vredesattacker, även om den senaste vintern höjde ett varnande finger, som vi inte vill se igen. Visst blir det ljust och vackert med lite snö på mark och växter, men lagon är som alltid bäst. Vi klara oss bra med det vi redan fått!

Reslust

Den gångna natten kom det mera snö och snart kan man befara att vintern bitit sig fast för gott - vi har ju vant oss de senaste åren vid att det ska vara grönt i december. Vi har i alla fall lyckats få ett par promenader i närområdet och idag blev det lite extra motion med snöskyffeln, men för övrigt blir det mycket sittande med böcker eller korsord. Det är inte utan att man saknar den ljusa årstiden då våra resor med husbilen ger alla möjligheter till omväxling och nya intryck.

Förvisso finns det även andra möjligheter till resor, både kort och långt, men vi vill inte uppleva den antiklimax som hemkomsten till mörker och kyla ger. Då är det bättre att härda ut och invänta våren. Givetvis finns det även vackra dagar under vintern då man kan ta bilen och åka till något trivsamt ställe för att vidga vyerna.
Nya möjligheter att vidga vyerna erbjuds också av Temaresor, men dock inte förrän till nästa sommar. Då kommer man att köra 7-dagarsturer med det spanska lyxtåget El Transcantábrico.
Resan går längs kusten i nordvästra Spanien och stannar i bland annat Bilbao, Ovideo och nationalparken Picos de Europa. Inredningen i tåget går i gammeldags stil med träpaneler, orientaliska mattor och lampetter (nyupplaga av Orientexpressen?). För 40.100 kronor per person får man sju nätter på tåget, fem nätter på hotell samt transport, utflykter, svensk guide och "de flesta måltiderna". Det utlovas också att "musslorna och ostronen lämnar, tillsammans med ett friskt Ribeirovin, ett bestående intryck på smaklökarna".
Stillsamt undrar man förstås om det är värt 40 000 kr att sitta instängd en vecka på ett tåg. Själv hade jag nog hellre valt en månads safari-resa i Afrika i backpacker-stil, som man ledigt skulle klara med de slantarna.

Pengarna flödar

Det gråtrista novembervädret har inte uppmuntrat oss till några promenader de senaste dagarna. Igår åke vi istället till västra köpcentret för några smärre inköp. Idag använde hustrun tiden till att baka gott danskt grovbröd och själv fick jag en för mig ovanlig anledning till en tur till stan. Mitt ömma ben talade om för mig att det nu, för första gången på 20 år, var dags att se en läkare i ögonen och därför bar det iväg till familjeläkaren. Där fick jag raskt beskedet att jag ådragit mig en tromboflebit och fick anvisningar om hur jag snabbast skulle bli fri från eländet. Åderbråcken, som jag haft i över 40 år, tycker tydligen att det är dags höra av sig, så nu är det bara att hoppas att motmedlen verkar som avsett.

När jag ändå är inne på bekymmer så är det lika gott att notera att de internationella finanserna fortfarande inte är riktigt att lita på. Kriserna inom euro-området avlöser varandra i rask takt och senast är det Irland som blivit skakigt. Även om vår finansminister hävdar att svenska finanser är starka, så finns mycket som talar emot detta. Om värdet på dollar och euro fortsätter att sjunka så behövs det inte mycket för att spräcka den svenska industrikonjunkturen.
Än värre är att svenska folkets privata skuldsättning ökar i en sällan skådad takt och det är kraftigt ökade bostadspriser som är främsta anledningen. Det finns skäl att påminna sig att det bland annat var sådana förhållnaden i USA som knäckte världsekonomin för drygt två år sedan - spåren förskräcker och en repris är i högsta grad ovälkommen. Om en "bostadsbubbla" håller på att blåsas upp här hemma kan vi snabbt få problem om konjunkturen viker. Därför tror jag att förslaget om amorteringstvång på bostadslån är ett bra sätt att bromsa prisutvecklingen på bostadsmarknaden. För övrigt har jag inbillat mig att lånade pengar alltid ska betalas tillbaka och undrar hur det egentligen är ställt med dagens lånemarknad.

Onödig kommunikation

Igår renderade heldagsregn oss ännu en innesittardag - trösten blev att det mesta av snön åter är försvunnen. Istället blev det ordentligt med riktig "pensionärssysselsättning med bokläsning och lösning av korsord och sudoku - omväxling förnöjer. Idag blev vädret bättre och vi tog en promenad till mataffären för att komplettera skafferiet. Den kristallklara himlen ställde emellertid till problem för oförsiktiga trafikanter då det blev ordentligt glashalt på de våta vägbanorna - allt till båtnad för bärgarna och elände för försäkringsbolagen. Men som min salig mormor brukade säga: "de´ kommer i kagan", d v s den här gången på försäkringspremierna.

Idag fick vi besök av servicefolk från vår fjärrvärmeleverantör med uppgift att förse oss med en fjärravläsbar värmemätare. Detta påfund emanerar ursprungligen från vår blåögde miljöminister, som inbillar sig att man skulle få bättre koll på hur förbrukningen fördelas och därför börja att "spara energi". Denna tanke är ovanligt inskränkt, även för en centerpartist. De som är intresserade av hur mycket värme man använder har redan kunnat kolla detta, timme för timme om man vill, och de andra lär knappast börja intressera sig mera för värmeräkningen bara för att mätaren är fjärravläst. Pengarna som bekostar denna huvudlösa satsning - 10 000-tals mätare byts enbart i Västerås - kunde med all säkerhet användas på betydligt bättre sätt. Men några sådana argument biter inte på opportunistiska politiker med visioner. Även detta kommer förstås i "kagan", men denna gång djupt inbakat i värmepriset.
Men nu får gnället vara slut och jag inriktar mig istället på kvällens möte med VARF-styrelsen i Åkesta för diskussioner om driften av våra nya teleskop.

Abdikering aviserad

I det fortsatt ganska mulna och småregniga novembervädret har vi avstått från våra promenader ett par dagar. Igår tog vi istället bilen för en utflykt västerut för ett besök på Åsby handelsträdgård och sedan på Julmarknaden i Westerqvarn. Båda ställena bjöd på mycket fint att skåda och naturligtvis att köpa för den hågade.
Idag åkte vi först till östra köpcentret för att veckohandla och efter lunch for jag till stan för ett besök på biblioteket, innan vi fick ett kärkommet besök av våra döttrar för att hedra pappa på Fars dag. Det senare ser jag kanske inte som något så väsentligt, men att träffas och prata en stund i en mindre krets är alltid trevligt. Sedan avnjöt jag och hustrun en delikat middag, som hon lagat dagen till ära.

För en stund sedan kom så beskedet att fru Sahlin avgår som ledare för (S)-partiet. Efter den senaste tidens turbulens fanns väl egentligen inget alternativ för henne. Vad detta betyder för svensk politik kan vi inte veta förrän efter den extrakongress som sossarna ska hålla i mars nästa år, då en ny partiledning ska väljas. Men för att vända den tunga (S)-skutan till en annan kurs krävs mer än ett nytt ledargarnityr och det vet de säkert också. Därför blir det intressant att se hur man ska hitta sin nisch på den politiska axeln. Politik kan inte längre grundas på generöst "välstånd för alla" utan att kunna förklara varför detta per automatik också leder till världens högsta skattetryck. Den bistra sanningen är även i framtiden att resurser måste skapas innan de kan fördelas och den som skapar resurserna vill gärna kunna känna en egen vinning på detta. Detta gör alltid arbetslinjen överlägsen bidragslinjen i politiken.

Teknikens framsteg

Efter snökaoset för några dagar sedan har nu novembervädret återvänt till sitt normala, gråslaskiga och trista tillstånd, nu dessutom med smältande snödrivor. Igår gick vi ändå en promenad i närområdet, men idag bestämde jag mig för att stanna inomhus, så hustrun fick vandra ensam en runda. Det var dels vädret, men också mitt ben som åter börjat ömma, som avhöll mig från att gå ut. Även om det finns mycket att göra inomhus, så känns det ändå som en brist när man inte kommer ut något under dagen. Två promenader till brevlådan räcker liksom inte till för det inneboende behovet av frisk luft.

Idag fick jag under ögonen en ny påminnelse om det upphetsade tekniksamhälle vi lever i. Det var en rapport om den kommande CES-mässan i Las Vegas, arrangerad av Consumer Electronics Association. Det är två månader kvar innan man slår upp portarna, men redan nu i veckan hade man smygpremiär i New York. Arrangörerna visade upp en rad nya prylar och konstaterade att det finns två stora trender inom teknikvärlden.
Den första är, inte helt oväntat, tablet-datorerna. 40 procent av de tillfrågade i en enkät säger att de kan tänka sig att använda en tablet som sin enda dator. Ett exempel på detta är Apples Ipad och Samsungs Galaxy Tab som redan släppts i Sverige. Ett annat är HP:s Estation 510 som kommer att visas upp på mässan i början av nästa år. HP c510 är en skrivare med en inbyggd och löstagbar tablet-dator.
En het trend nästa år väntas också bli bilteknik. Ett exempel på det är Mavizon Technologies nya produkt som kan kopplas in i en gammal bil för att uppgradera dess funktioner. På så sätt slipper konsumenter lägga hundratusentals kronor för att få funktioner som att automatiskt ringa upp larmcentral vid olycka eller spåra bilen vid stöld och i stället endast behöva köpa en liten dosa.
Men detta är endast ett par exempel på den "utveckling" som framgent ska hålla uppe det strida kassaflödet i elektronikindustrin. Mer och mer tyder på att vi människor snart klarar oss med ett finger som duger till knapptryckning, så löser sig det mesta av sig själv. Själv är jag extremt intresserad av teknik och samtidigt lika skeptisk till alla "trender" som dömer ut saker jag skaffat mig till att vara helt värdelösa och ute efter så där ett års tid. Vår äldsta dator har tolv år på nacken och är fortfarande användbar till det mesta utom extrema dataspel. Och dem lever man lätt utan!

Oroliga tider

Igår morse gjorde jag höstens sista insats i trädgården med den obligatoriska kalkspridningen. Under tiden tog hustrun en promenad till stormarknaden och hann lagom hem till det väntade snöovädret drog igång. Då var det bara att "gå i ide" för att idag på morgonen kunna konstatera att det kommit över två decimeter nysnö på 20 timmar.
Efter att snöskyffeln letats fram blev det sedan två timmars styvt jobb med lagom tung kramsnö innan röjningen var klar. Efteråt kunde jag trösta mig med att hustrun under tiden hade bakat supergoda bullar till lunchkaffet. Som en avtändning på min fysiska ansträngning tog vi sedan en promenad i närområdet på eftermiddagen.

Det för våra trakter så typiska höstsnövädret var i år några dagar försenat (tydligen har SJ börjat att smitta av sig) men var trots detta lika överraskande för bilister och andra trafikanter. Mängden avåkningar på vägarna var oöverskådlig och bärgarna for som skållade troll - på ett par av de stora riksvägarna var det köer på flera timmar p g a misslyckad bilkörning. Tåg och bussar var heller inget att lita på och allmänt kaos rådde på flera ställen.
Kaos börjar det nu också bli i det tidigare "statsbärande partiet" och idag ställde fru Sahlin sin plats som partiledare till förfogande och uppmanade resten av partistyrelsen att göra detsamma. Åtlydnaden av SSUs krav på detta lät inte vänta på sig och nu ska förnyelse och föryngring verkställas. I ljuset av detta är det anmärkningsvärt att spelbolagen har lägsta odds för S-E Österberg som Monas efterträdare. Denne gamle hedersman (55 år) är ju inte särskilt ung och kan dessutom knappast anklagas för att vara en förnyare. Men som näst troligast sätter man Per Nuder (han som kallade 40-talisterna för köttberget) och med det valet så undrar jag om inte S-partiet bör börja oroa sig för 5-procentspärren i nästa riksdagsval. Hur det än blir kan vi nog se fram emot en hel del rejäla kubbningar den närmaste tiden inom det gamla arbetarpartiet.

Det visste jag inte!?

De två senaste dagarna har vi delvis fortsatt i kulturens tecken. Igår tog vi bilen ut till galleriet i Nykvarn, som visade en briljant utställning av Christina Sigvardsdotter Weibergs akrylmålningar. Kanske var motiven inte av det mera känslosamma slaget, men hennes enastående tekniska skicklighet överröstar all kritik.
Idag var det istället vår egen tur att på veckans målarpass på Club Artis försöka uttrycka våra ambitioner i bild. Själv började jag jobba med ett nytt djurmotiv i akryl, medan hustrun började på en stämningsfull bild av våra döttrar i skolåldern.
Mellan all konst använde jag förmiddagen till att skifta till vinterhjul på bilen. Den gångna natten hade vi nedåt 10 minusgrader och årets första rejäla snöfall är utlovat till i morgon, så nu är det ingen återvändo att hoppas på.

I bruset av den senaste tidens alla sensationer kring informationsfrågor, med eller utan inslag av mutor eller omoral, har den svenska bannstrålen nu riktats mot USA och dess ambassad i Stockholm. Amerikanerna har tagit sig för att registrera personer som kan ses som en säkerhetsrisk mot nämnda ambassad, utan att fråga svenskarna om lov. Brottsrubriceringen är olovlig underrättelseverksamhet. Det är det, om man för en främmande makts räkning i hemlighet eller genom "svikliga medel" samlar uppgifter om en annans personliga förhållanden.
Nu är det emellertid oklart om svenska SÄPO vetat om ofoget eller ej, och åklagaren har ett nytt fall att fundera på om "förundersökning ska inledas". Mera insatta personer ser det dock som uteslutet att inte SÄPO skulle ha informerats av "samarbetspartnern" CIA. Ambassaden säger att "vi samarbetar med svenska myndigheter". Det må vara hur som helst med den saken, men svensk politiks verklige gigant, kommunisten Lars Ohly, har snabbt tagit tillfället att KU-anmäla den svenska regeringen för dess bristande tillsyn av säkerheten för landets medborgare. Man kan ju stillsamt fråga sig om han är helt obekant med den ryska ambassadens väloljade spionagemaskineri. I vilket fall som helst borde han väl, liksom de flesta andra vuxna människor, känna till att praktiskt taget alla nationer på detta klot håller sig med en underrättelsetjänst till gagn för sin säkerhet och integritet. Därvidlag är inte USA något undantag! Men när Ohly nu åter hamnat ute i kylan griper han naturligtvis desperat efter något hålla sig flytande på.

Kulturens tinnar

En förhoppningsvis tillfällig ömhet i mitt högra knä har påtagligt begränsat våra motionspromenader de senaste dagarna - dessutom extra förargligt med tanke på det härliga höstvädret vi begåvats med. Igår åkte vi istället till västra köpcentret för en del ärenden och i morse for vi till det östra för att veckohandla.
Allhelgonadagens eftermiddag åkte vi sedan till öppet hus i ateljeerna hos ett halvdussin västeråskonstnärer. Där fick vi se en överraskande stor samling god konst samlad i SMTs gamla fabrikslokaler, som ett klart lysande exempel på hur återanvändning av lokaler kan ordnas. Det är nog så, att vid närmare eftertanke upptäcker man, att konstlivet i den "gamla brukshålan" är både tämligen utbrett och dessutom ofta av bra kvalitet. Kanske har kulturen till sist hittat sin jordmån även här.

Den har ju förstås ingen chans mot kontinentens stora kulturgiganter, även om utvecklingen också där kan gå långsamt. I över hundra år har La Sagrada Familia (Den heliga familjen) i Barcelona varit en byggarbetsplats. Men vid en mässa i dag kommer påven Benedictus XVI att välsigna kyrkan, som därmed kan börja användas för gudstjänst. Byggandet skulle från början finansieras enbart genom personliga gåvor, som ett sätt för en troende katolik att sona sina personliga synder. Idag finansieras byggandet emellertid främst genom biljettintäkter, 18 miljoner euro 2009, från de miljontals turister som besöker Sagrada Familia varje år.
Förhoppningen är nu att basilikan ska stå helt klar år 2026, hundra år efter arkitekten Antoni Gaudís död. Eftersom katolikernas offervilja tydligen är skral - eller saknas det möjligen personliga synder som behöver sonas (?) - så får vi hoppas att inte också turisterna sviker projektet. Efter vårt eget besök där för drygt 15 år sedan, kan jag säga att skapelsen faktiskt är värd att se.

Mera journalistiskt dödgräveri

Gårdagens väder uppmuntrade inte till någon längre vistelse utomhus. Detta till trots gick ändå hustrun en vända för ett besök hos frisören. Själv höll jag mig inomhus och sysselsatte mig med behandling av digitalbilder (35 st hann jag med) och nu återstår allt mindre att göra åt sommarens bildskörd.
Idag var det åter vackert höstväder, om än något blåsigt, och vi gjorde den sista insatsen med höstens lövkrattning. På eftermiddagen gick vi sedan en långpromenad i Badelundatrakten.

Höstens kampanj med "avslöjande" journalistik har nu flyttat upp till högsta nivån i och med utgivningen av boken "Carl XVI Gustaf - Den motvillige monarken". Ett mera flagrant försök till slaskspaltsjournalistik får man förmodligen leta väldigt länge efter. Ambitionen att tjäna pengar på kungens förment skrabrösa leverne för flera decennier sedan kan bara ses som ännu ett illaluktande utsläpp i den svenska litteraturens rännsten. Förutom att detta är kungafamiljens högst privata angelägenhet, är det händelser som varit mer eller mindre allmänt kända sedan lång tid. Detta understryker ytterligare den tvivelaktige författarens grumliga motiv. Kungens första kommentar, utan att ha läst boken, var för övrigt: Jag har talat med familjen och nu vänder vi blad och ser framåt istället.
En helt annan och mycket intressant sak är att om detta angrepp på kungen inträffat för hundra år sedan, hade brottsrubriceringen varit högmålsbrott och kunnat rendera brottslingen livstids fängelse. Den nuvarande, mera realistiska, synen på förhållandet mellan kungen och hans undersåtar får naturligtvis ses som ett stort framsteg i samhället. Detta får ändå inte hindra att man visar respekt för det ämbete som kungen innehar och ger honom en rimlig rätt till ett privatliv. Låt honom få stå över kändisjournalistikens snaskiga framfart! Detta tycker också minst hälften av svenska folket enligt en påpassligt gjord opinionsmätning.

Har jag blivit lurad idag?

Slutet på sommartiden gör livet mörkare! Saker som ska uträttas utomhus måste nu göras före kl 17.00 för sedan är det "rena natta". Att det blir lite ljusare på morgonen har man ändå inte så mycket nytta av. Igår var vi på målarklubben och fortsatte med våra verk. Hustrun har ett par fina akvareller på gång och själv gjorde jag klar en akryl med en familj av kejsarpingviner i motivet.
Idag tog vi bara en kort promenad i närområdet och sedan har det krattats löv - både björk och ek är nu i stort sett avklarade och nu är det endast lite finputsning här och var som återstår.

I svallvågorna efter de senaste dagarnas upphetsade diskussion om ohederlig påverkan på våra politiker har det dykt upp två rapporter om hur man genom att så tvivel får ett effektivt vapen mot vetenskapens rön. Trots att rökningens skadeverkningar konstaterades redan på 1950-talet lyckades cigarettindustrin i decennier förhala åtgärder – genom skrämsel, smutskastning och överexponering av svaga länkar. Nu flockas ­starka lobbygrupper istället runt klimatvetenskapliga frågor. Det finns tydliga tecken på att mediernas logik inte alltid speglar sakernas tillstånd, utan att det istället är det avvikande – även om det bara företräds av en minoritet – som uppmärksammas. Det är nämligen så man kan få en nyhet. Att alla är överens, eller att det är som det ska, säljer inte. Det är också en uttalad uppgift för medierna att rapportera om det som talar mot den etablerade vetenskapliga ståndpunkten.
De två rapporterna som beställts för att klargöra om det förekommit oegentligheter inom klimatvetenskapen, dels omkring verksamheten på Climatic Research Unit (CRU) på East Anglia University i Storbritannien efter att delar av enhetens e-post lagts ut på internet i slutet av förra året, dels om det fanns fler fel i FN:s klimatpanels (IPCC) senaste rapporter än den uppgift som gjorde gällande att alla Himalayas glaciärer skulle smälta inom 25 år. Båda fallen fick stor medial uppmärksamhet och i delar av bloggosfären togs uppgifterna som intäkt för att klimatvetenskapen inte är att lita på. Men rapporterna visar motsatsen. De slår fast att det inte finns några indikationer på att det förekommit fusk eller oegentligheter.
Återigen kan noteras att "det som står i tidningen" inte nödvändigtvis behöver vara sant. Det tråkiga är strömmen av exempel på att det snarast är motsatsen som gäller. Egentligen bör man inte tro på något förrän det kontrollerats mot minst en fristående källa!

Svensk handel

Trots hot om sämre väderlek har vi haft ännu två dagar med bra höstväder och för årstiden hög temperatur (+ 11 gader idag). Igår tog vi vår promenad i närområdet och gjorde då ett besök på en "loppmarknad" hos en design- o inredningsfirma som är inhyst i en gammal herrgård i grannskapet. I annonsen stod det att man skulle kunna göra massor av fynd och jag grubblar fortfarande över betydelsen av ordet fynd. Finheterna som erbjöds var "starkt prisnedsatta" men kan förmodligen ändå köpas för mindre än halva priset på IKEA. Jag har antagligen svåra brister i min intelligens, men jag har aldrig lyckats begripa hur man kan lura folk att betala dessa bondfångarpriser bara för att någon form av "designstämpel" satts på prylarna.
Idag tog vi oss istället in till stan för en promenad i "söndagsvimlet" - det var som vanligt ganska glest. Västerås har, trots ivriga ansträngningar, ännu inte lyckats skaka av sig sin karaktär av gammal brukshåla. Brist på parkeringsplatser och svindyra affärer gör att folket drar till de stora köpcentra som nu finns både öster och väster om stan. Där är det å andra sidan en trängsel som gör det närmast omöjligt att ta sig fram. Därför är det tacknämligt att som pensionär kunna disponera sin tid och välja de tider då man är nästan ensam i butikerna.

Drevet går igen

Fortsatt bra höstväder har stimulerat till att vara ute i det fria. Igår åkte vi ut och gick en lång promenad i trakten av Hökåsen. På vägen dit fraktade vi ytterligare resultat av källarstädningen till återbruket - ett antal stora glasburkar och 45 st flaskor, som varit en relik från svunna tiders saftning och vintillverkning.
Idag tog jag under förmiddagen itu med det föga upphetsande arbetet att rensa takrännorna från vissna löv och annat skräp. På eftermiddagen blev det en ny utflykt, denna gång österut, för att göra vår premiärtur på den nyöppnade motorvägen mellan Nykvarn och Enköping. Vi åkte där ut till naturområdet kring Fagerudd och fick en skön skogspromenad. Hemvägen tog vi via Härkeberga, där vi stannade för att beskåda den gamla medeltidskyrkan, med dess fantastiska vägg- och takmålningar, som gjordes av Albertus Pictor för över 500 år sedan.

De senaste dagarna har vi åter fått uppleva ett så kallat mediadrev, denna gång riktat mot (m)-partiets nytillträdda partisekreterare Sofia Arkelsten. Anklagelserna gäller ett antal "bjudresor" hon företaget som riksdagsledamot för fem till sju år sedan, vilket den "rättsvårdande myndigheten" Aftonbladet anser totalt förverkat hennes förtroende i den meningen att "gåvorna" ska ses som mutor och i strid med den moraliska status en lagstiftare ska uppfylla.
Dessa slutsatser säger egentligen mest om reportrarna - på sig själv känner man ju, som bekant, andra - allt man får är en presumtiv muta. För min egen del föredrar jag att invänta vad Riksenheten mot korruption har att säga i ärendet, där flera tidigare, liknande fall lämnats utan åtgärd.
Rent allmänt förfaller det mig som att det i första hand är journalisterna som borde se över sin moraliska status. Det är alltför lätt att misstänka att den främsta drivkraften bakom dessa "drev" är sensationslystnad och ökad lösnummerförsäljning, snarare än att avslöja maktpersoners orättfärdiga agerande. Visst ska media granska makten, men det saknas rättssäkerhet i ett system där en och samma instans är både åklagare, domare och bödel. Vi behöver någon som granskar granskarna!

Skänk en slant!?

För en stund sedan kom den utlovade nederbörden, men den är fortfarande i form av regn och någon snö har vi ännu inte sett. Vi har också fått våra dagliga promenader och dessutom har jag fått undan ännu en stor krog med björklöv från gårdsplanen innan de blev blöta. Nu är det änfå snart slut med denna påfrestande sysselsättning.
Igår kväll besökte vi yngsta dotterns familj för att fira hennes (något i förväg) och svärsonens födelsedagar. Det var som vanligt en trevlig tillställning för hela släkten med hurrande och födelsedagstårta. Idag har vi sedan startat ett nytt projekt med att göra en dagbokskrönika över våra resor och utflykter - underlag i alla möjliga former har samlats genom åren och det skall bli trevligt att ha en överblickbar sammanställning av alla upplevelser genom åren.

Nu har än en gång den fingerfärdiga insamlingsverksamheten, som ständigt och jämt pågår för alla tänkbara, behjärtansvärda ändamål, fått sig ännu en törn. Det är Hem och Skola som fått statsbidrag grundade på kraftigt uppblåsta medlemssiffror, och bara 20 procent av medlen når angivna ändamål. Svenska företag, kommuner och landsting som vill bidra till en tryggare skolgång skänkte i fjol över 40 miljoner kronor till bland annat kampen mot mobbning och rökning bland unga. Men pengarna hamnar inte hos de lokala Hem och Skola-föreningarna utan hos säljbolaget Pool Media i Örebro. Inte mindre 34 av 42 insamlade miljoner gick till Pool Media - alltså 800 kronor av varje skänkt 1000-lapp. Enligt standarden för Svensk Insamlingskontroll ska minst 75 procent av pengarna gå till ändamålet. Förra året fick riksförbundet Hem och Skola även 675 000 kronor i statsbidrag. Enligt ansökan till Skolverket har man 40 000 medlemmar, varav minst hälften består av engagerade föräldrar eller elever, men det är bara 3 900 medlemmar som stämmer in på den beskrivningen.
Tyvärr är det snarare regel än undantag att denna typ av "avslöjanden" kommer fram om alla dessa insamlingar. För egen del har jag sedan många år bestämt avstått från att föda profitörer som skor sig de lidande i samhället. Välgörenhet utan ideell grund är inte försvarlig!

Skuggbudget

Söndagen blev denna gång mindre trevlig vädermässigt så vi höll oss mest inomhus. Dock var vi på förmiddagen till Lista gård för att, tillsammans med tre andra husbilsåkare, slutgiltigt invintra "Lille Knausen", som vårt trevliga, mobila sommarhus kommit att kallas. Nu blir det till att hitta andra stimulerande verksamheter och se fram emot maj 2011. Under 2010 blev det totalt 39 övernattningar och nästan 1 000 mils åkning i Sverige och Norge.
Idag var vädret bättre och vi tog oss till stan på eftermiddagen för ett pass på målarklubben. Efter att ha skolkat ett par veckor fortsatte vi i gamla invanda spår - hustrun med akvarell och jag själv med akryl. Nu börjar det snart att bli dags att försöka få ihop något till klubbens julsalong.

Idag kunde vi också ta del av den "rödgröna rörans" skuggbudget till riksdagen. Reglementsenligt följde den slaviskt vad som lovats i valrörelsen. Eventuellt kan detta vara början till slutet för det så kallade samarbete mellan s+mp+vp som egentligen under hela sin tid ständigt knakat i fogarna. Mp-Maria har dessutom nyligen svävat på målet när frågan om samarbetets fortsättning kommit på tal. Vart och ett av de tre partierna är måna om att utveckla sin egen politik, och sossarna har ju ett fruktansvärt stort behov av att göra det. Men den här skuggbudgeten kommer inte att gå till historien. Den är egentligen glömd redan när den lades. Den ger dock förutsättningar för en stillsam och civiliserad separation. Det misslyckade samarbetet har sammanfattats snyggt och prydligt - dags att gå vidare. Budgeten är ändå ett sätt att visa att man fullföljer det man lovade väljarna. Nu ska vi istället hoppas att Alliansen, trots ett sannolikt mera turbulent riksdagsliv, kan fortsätta den politik som de gångna fyra åren gjort Sverige till en av Europas starkaste ekonomier.

Det osynligt omöjliga

Under ytterligare två dagar har vi lyckats klara oss undan snöfall - i Götaland och ostligaste Svealand har det varit kaos i trafiken på många håll. Igår åkte vi därför ut och gick en långpromenad i Skultunatrakten. Idag styrde jag kosan åt samma håll, men bara till Åkesta. Där hade vi på förmiddagen en ceremoni med invigning av VARFs båda nya teleskop i närvaro av massmedia och våra sponsorer och några personer från andra föreningar.
På eftermiddagen fortsatte så VARFs "Stora astronomidag" med medlemsmöte, följt av Svenska Astronomiska Sällskapets höstmöte som i år förlagts hit till Västerås. Detta innehöll bland annat ett föredrag om "Supermassiva svarta hål i galaxernas centrum" av fil dr Josefin Larsson.

Helt osökt måste jag då skriva ned några funderingar kring fenomenet "svarta hål". Kommer vi någonsin med våra sinnen att förstå hur det går till att stjärnor - i vissa fall flera miljoner av vår sols storlek - kan sugas in och komprimeras till något som i teorin är endast en punkt, en singularitet. Därav följer att denna "himlakropp", som egentligen inte har någon utsträckning i rummet, ändå har en gravitation motsvarande all den materia som sugits in och har en densitet som går mot oändligheten. Den materia, i form av stjärnor eller gasmoln, som byggt upp det svarta hålet, har på ett outgrundligt sätt inte längre behov av något utrymme att vistas i. Mitt försök att få en förklaring av föredragshållaren fick det upplysande svaret, att det får vi med största sannolikhet aldrig veta. Det är heller inte så konstigt eftersom den höga gravitationen omöjliggör att något kan ta sig ut från det svarta hålet - inte en ljus. Jag nöjer mig dock inte med detta och tills vidare är min högst lekmannamässiga hypotes att någonstans på vägen förvandlas materian till energi enligt Einsteins välkända formel Energi=massa x ljushastigheten i kvadrat. Detta skulle också kunna vara förklaringen till att vissa av de supermassiva svarta hålen ger en kraftigare utstrålning än resten av hela den galax där den befinner sig. Men samtidigt återstår att förklara hur så mycket strålning kan finnas när inget kan ta sig ut från det svarta hålet!? Den som lever får se!

Att vara ratad

Tvärtemot meteorologernas profetior om snöfall och blåst, har vi haft ett vackert höstväder. Igår tog vi en tur till stan för att köpa trädgårdskalk och för att tillvarata årets pensionärsförmån - betalningsfri vaccination mot vinterns influensahot. Tillströmningen till läkarmottagningen var minst sagt ymnig och man kunde utan vidare se att den samlade människomassan med god marginal överskred vad brandskyddsreglerna kan tänkas säga om antalet personer som samtidigt får vistas i lokalen.
Idag passade vi istället på att ta en promenad på några kilometer väster om staden. Vi passerade då ICAs centrallager och kunde förvånas över den osannolika mängden av stora långtradare som kan samlas vid en godsterminal.

Idag fick vi veta att det illa sargade S-partiet på allvar börjat sin eftervalsanalys. Fru Sahlins bottomline-kommentar på LOs årsmöte var: "Vi är ratade". De som har jobb ratade partiet i valet, medan sjukskriva, förtidspensionerade och arbetslösa röstade på S. Detta är ju inte att förvåna sig över då sossarna med sin överbudspolitik gjort oss svenskar till bidragstagare i stället för löntagare. De har i alla tider envist klamrat sig fast vid makten genom att lova väljarna guld och gröna skogar utan tanke på vad det kostar statskassan. När den sinar tar de till med universalreceptet skattehöjningar tills vi dignar under skatter (som det står i Internationalen - men den strofen undviker de att sjunga).
Nu vill fru Sahlin lägga beslag på Alliansens vinnande koncept ”arbetslinjen”, och göra det till sitt eget. Detta tycker jag bekräftar Göran Persson tes om Mona: 'Hon är duktig på att förmedla vad andra fått till, men inget vidare på att tänka egna tankar.' Han kanske trots allt visste vad han talade om, gamle Persson.

Sverige tar ansvar!

Idag har vi tvingats sitta inne och titta på ett mulet och regnigt väder. Trots detta måste jag ändå ge mig iväg om en stund för ett styrelsemöte i astronomiföreningen i Åkesta. Igår var vädret något bättre, så vi kunde unna oss en promenad i närområdet. Annars har vi fördrivet tiden med vardagliga sysslor och jag har fortsatt med källarstädningen, medan hustrun tagit en del av äppelskörden i bruk för en härlig äppelsockerkaka.

I samhällsdebatten har det nu hettat till ordentligt kring det svenska engagemanget i ISAF-styrkorna i Afganistan. Efter att en svensk soldat stupat och ytterligare två skadats genom beskjutning drar nu den politiska vänsterflanken igång kraven på att Sverige ska avbryta sin medverkan. Man frågar sig var den vanligtvis omhuldade solidaritetstanken finns i dessa krav. Afganerna vill ha FNs hjälp mot terrorn och Sverige har som medlem i FN en skyldighet att medverka i denna mission. Det handlar inte om att vinna ett krig utan att hjälpa ett lidande folk till en mänsklig tillvaro.
Om Sverige inte är berett att medverka i att lösa konflikter, som hotar det demokratiska samhället, ska vi inte heller räkna med att få hjälp utifrån om en liknande situation skulle uppstå här hemma - speciellt angeläget är detta med tanke på att vårt lands militära försvar i det närmaste upphört att existera. Därför gäller det nu för alla att förstå, att ordet solidariet inte bara är en floskel i retoriken utan även kan ställa krav på egen uppoffring i skarpt läge.

Konstig konst

Under veckohelgen har vi på bästa sätt försökt utnyttja det fortsatt vackra höstvädret - kyliga nätter ger klar och härlig luft. Igår tog vi bilen med en tur till Sala, där vi vandrade runt och "tittade på stan", för att sedan fortsätta hemåt genom länets östligaste delar.
Idag blev det trädgårdsarbete på förmiddagen, då jag klippte gräset för sista gången den här säsongen. På eftermiddagen åkte vi in till centrum i vår egen stad och besökte biblioteket. Vi hade också bestämt att för första gången besöka stadens nya, kombinerade konst- och länsmuseum. De nya lokalerna, som finns i gamla ASEAs Mimerverkstäder, är rymliga och fräscha, och Länsmuseet visade många intressanta saker, med tonvikt på 1900-talets historia kring ASEA och Västerås. Den pågående utställningen på konstmuseet imponerade däremot inte - var finns Västerås verkliga konstskatter? Jämförelsen med det fantastiskt fina museum som Eskilstuna skapat i gamla verkstadslokaler förpassar Västerås långt bak i kön.

Ett exempel på denna moderna "konst", som man inte begriper, var en centralt placerad, meterhög stapel av gipsskivor - en företeelse, som jag för övrigt sett många av på ByggMax. För säkerthets skull hade man på golvet framför stapeln satt texten "Var vänlig rör ej konstverket". Man kan undra om detta skett i syfte att förtydliga "konstverkets" finess.
Förutom en nödtvunget hopkommen utställningshörna med porträttmålningar av Elsa Celsing, så var resten av det visade materialet klart adresserat till redan frälsta kultursnobbar. Någon ny procelyt till följd av detta blev varken jag själv eller hustrun.
Till saken hör att museeledningen tidigare klagat över bristen på utrymme till att förvara alla sina förnämliga samlingar. Då kan man ju tycka att ett sätt att lösa det problemet vore att hänga upp dem på det nya museets rymliga väggar till allmänhetens beskådande. Men för detta krävs det kanske byte till en mindre progressiv museechef.

En riktig sosse!?

Hösten stramar till greppet om vår del av landet och senaste natten var det åter frost. Därmed har också lövfällningen kommit igång på allvar, men dock inte snöfallet - det är inte precis med glädje man noterar att det kommer allt närmare norrifrån. Vid sidan av lövkrattning har vi skött våra dagliga promenader och idag gick vi fyra kilometer på en vacker promenadväg längs Mälarstranden. Dessförinnan startade jag dagen med storbak enligt standardmenyn: veteskorpor, frallor och amerikanska råglimpor - mycket godsaker att stoppa i sig.

På massmedias agenda har de senaste dagarna stått sossen Bodström i centrum. Efter diverse klantigheter fick han igår avslag på sin ansökan om tjänstledighet från riksdagsarbetet och idag kom hans beslut att han stannar med familjen i USA. Kanske det inte betyder så mycket eftersom han var frånvarande från hälften av voteringarna i riksdagen under förra mandatperioden och Sverige har väl inget större behov av politiker med den nivån på engagemang för landet.
Det som är irriterande är hans försök att göra sig själv till någon sorts martyr som tvingats välja mellan sitt politiska uppdrag och sin samvaro med familjen. Efter att först ha skrutit med sina många personkryss i valet, struntar han alltså nu i allt förtroende han erbjudits. Det är ett förakt för väljarna och säger dessutom en del om värdet av att sätta kryss för någon kandidat på valsedeln. I Bodströms fall blir jag dock inte förvånad - han har ju redan tidigare visat flera prov på prioriteringar som i första hand syftat till fördelar för just Bodström. Därför ser jag ingen anledning att sakna honom i den svenska politiken.

Tråkig budget

Nu har vi kunnat glädja oss åt ytterligare två soliga höstdagar och tempen håller sig åter på plussidan. Jag har använt en del tid till uppsnyggning kring vår kompostanläggning och upptäckte då att baksidan av lådorna var i akut behov av reparation. Kanske inte så konstigt efter att de gjort tjänst i mer än 25 år. Vi åkte därför till västra köpcentret för att skaffa virke och passade då på att ta en promenad ut till IKEAs gigantiska bygge. Inräknat den del som ska bli galleria med ett 50-tal butiker, så är det ofattbart stort och om ett halvår ska allt vara öppnat. Då får man hoppas att det finns bra vägvisning - med en butiksyta på över 50 000 kvadratmeter är det säkert möjligt att gå bort sig.

Igår lade så regeringen fram sitt förslag till budget för 2011. Den var helt fri från överraskningar. Den efterföljande debatten var i vanlig ordning lika förutsägbar och uppenbarligen så tråkig att självaste statsministern vid ett tillfälle slumrade in en stund. Jaja, en tidigare statsminister sade en gång att "politik är det möjligas konst", vilket därmed kanske kan anses bevisat. Skämt åsido, Alliansen har under sin första regeringsperiod lyckats bygga en grund för statens ekonomi, som nu ger Sverige en betydligt bättre handlingsfrihet än de flesta andra europeiska länder. Därav följer också en tryggare tillvaro för landets invånare. Att oppositionen sedan är missnöjd med det mesta visar bara att man är på rätt väg.
För dagen är annars den helt överskuggande nyheten i världen att man idag börjat hissa upp de chilenska gruvarbetare som suttit inspärrade 600 meter under jord i 69 dygn. Efter en formidabel insats ser nu räddningsarbetet ut att bli lyckosamt. Att det dessutom är ett världsintresse visas av att över 2 000 journalister från ett 100-tal länder är på plats. Att de nu handgripligen slåss om att komma längst fram kan vi hoppas beror på deras höga arbetsmoral.

Kriminalvårdens dilemma

Nu rullar dagarna på och träden får en allt gulare färg - senaste natten var höstens första riktiga frostnatt och nu står det inte på förrän det är tid för byte till vinterhjul på bilen. Under tiden ska vi förhoppningsvis få njuta av ännu några sköna höstveckor innan vinterslasket kommer. Igår åkte vi på en liten utflykt till grannkommunen och gick en promenad kring Skanzsjön. Idag for vi istället åt andra hållet och gick i trakten av Frösåkers golfbana. Båda dagarna var det perfekt höstväder att promenera i.

Idag kunde vi läsa i bladet att tingsrätten i Örebro rekommenderar att Jackie Arklöv, polismördare och krigsförbrytare, ska få sitt livstidsstraff tidsbegränsat och kunna släppas ut om två år. Motiveringen är att han uppfört sig väl och bland annat varit aktiv i Kumlaanstaltens "klosterverksamhet"(!?). Därmed sätts i hans fall "livstid" lika med 13 år. Visserligen är 13 år inte någon kort tid, men polismord är allvarligare än andra mord så tillvida att angrepp på polisen är angrepp på oss alla. Det är polisen som ska skydda oss, därför bör också brott mot poliser straffas särskilt hårt. Dessutom har Arklöv ett ovanligt avskyvärt förbrytarregister, med bland annat krigsbrott i Bosnien-Hercegovina.
Straffsatser för olika förbrytelser är ju ständigt under debatt och sannolikt bör vi nog generellt ha längre straff i Sverige, men då är det också viktigt att de interner som verkligen sköter sig och försöker bli bättre människor kan belönas. Uppträdande på anstalten bör helt enkelt märkas i exempelvis kortare strafftid.
Hur frisläppandet sedan lyckas beror mycket på hur fången mottages i det öppna samhället. Om han/hon är blockerad när det t ex gäller att få arbete och bostad så återstår till sist bara ny kriminalitet. Å andra sidan är såväl arbetsgivare som hyresvärdar obenägna att ta de risker som man upplever kopplade till personer med kriminell belastning - ett Moment 22 som ställer ultimata krav på den som ska rehabilitera sig. Därför är det viktigt att barn och ungdomar tidigt får tillräckligt klart för sig vad som är rätt eller fel, så kan kanske den besvärliga situationen till stor del undvikas.

Ännu ett Nobelpris

Städningen av fastigheten har fortsatt och nu även inkluderat städning av tomten. Det har resulterat i två fullastade biltransporter till återbruket än så länge. Våra motionspromenader försummar vi för den skull inte. Igår blev det en runda i närområdet och idag gick vi en halvmil på Björnö i skönt höstväder. De skiftande färgerna i lövverken gör att även hösten kan ge starka naturupplevelser.

Även om litteraturpriset till Vargas Llosa väckte upprörda känslor hos en del människor på vänsterkanten, så var det en andeviskning jämfört med kinakommunisternas reaktion på fredspriset tilldelning till Liu Xiaobo, som kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina i över 20 år. Inom några minuter efter offentliggörandet släcktes CNNs TV-sändningar i Kina ner för att den kinesiska befolkningen inte skulle "drabbas" av nyheten. Den kinesiska kommentaren var sedan: "Liu Xiaobo är en kriminell som blivit dömd av det kinesiska juridiska systemet för att ha brutit mot kinesiska lagar." Nu väntar dessutom risk för att fredspriset blir upphov till en konflikt mellan Kina och Norge.
För den kommunistiska diktaturen i Kina är det en omöjlig tanke att Nobelkommittén inte kan styras av den norska regeringen - dess beslut lyder helt under Nobelstiftelsen statuter med grund i det testamente som Nobel en gång gjorde. Stackars Norge kan ändå helt oförskylt få klä skott för Goliats vrede. Detta är illavarslande med tanke på Kinas allt mer dominerande ställning i världen. Därför är Nobelkommitténs val också en nyttig markering till förmån för världssamfundets arbete för att ge alla rätt till åsiktsfrihet och grundläggande mänskliga rättigheter.
Om kommunismen är bäst för kineserna kommer de styrande givetvis att kunna befästa sin ställning även i fria val. Kombinationen av envälde och en växande marknadsekonomi är ju trots allt det som på bara två årtionden gjort Kina till världens näst största ekonomi.

Nobelpriser på rad

Ytterligare två dagar har gått där vädret inte stimulerat till någon utomhusaktivitet - igår blåst av nästan skånsk karaktär och idag regn hela dagen. Igår tog vi ändå mod till oss att göra en kort promenad till stormarknaden. Istället har jag fortsatt med källarstädningen och har naturligtvis hittat föremål som jag inte längre visste att jag ägde. Den här gången har jag ändå bestämt mig för att förtränga nostalgin och se till att bli av med en del saker, som i några fall härstammar ända från 1960-talet. Min första skrivmaskin får ändå stanna kvar och vänta på en plats i museet.
Under tiden har hustrun haft stortvätt och strykning på programmet. Även på textilsidan har vi lyckats att befria oss från en del ålderstigna saker.

I dessa dagar är det aviseringen av årets nobelpristagare som tar plats i nyhetsflödet. Ett lite märkligt sammanträffande är att både fysikpriset och kemipriset har sin utgångspunkt i grundämnet kol. Fysikerna får för framställningen av grafen och kemisterna för framtagning av metoder för att katalytiskt kunna bygga allt mer komplicerade organiska molekyler, något som kan bli till stor hjälp i utvecklingen av t ex nya mediciner. Grafen, å sin sida, pekar åt rakt motsatt håll, när man kan framställa material med endast en atoms tjocklek - något som man anser sig kunna kalla för tvådimensionella material.
Idag kungjordes så litteraturpriset, som i år ges till Mario Vargas Llosa från Peru, en författare, som enligt hustrun, och till min överraskning, finns med i vår boksamling sedan 1980-talet. För mig, som näst intill skönlitterär analfabet, är han en i raden av författare, men inte för den vänstervridna skaran av litteraturkritiker, som t ex uttryckt sig med orden "Vargas Llosa hade redan under åttiotalet gjort sig känd som nyliberal debattör, och årets Nobelpris kan onekligen lätt framstå som ett obehagligt sammanträffande i relation till det Sverige som nu avtecknar sig framför oss efter valet i september. Ett Sverige där den nyliberala retoriken framstår som allt mer rumsren, där verkliga ideologiska spörsmål oupphörligt blandas bort och döljs bakom allt mer medieskickliga retoriska vändningar i en högerpolitisk argumentationsteknik."
Det är märkligt att en människa inte skulle kunna vara värd Nobels pris i litteratur om han inte lever upp till de socialistiska eller feministiska kritikernas värderingar. Var är konstnärsskapet i en socialistisk natur? Liberalismen har både äldre och starkare rötter i mänskligheten historia.

Riksdagen öppnad

Ett bra höstväder, om än en aning blåsigt, har fortsatt och igår tog vi en kort promenad till stormarknaden. Idag blev det istället en längre vandring in till stan för att uträtta ärenden. För övrigt har vi hållit oss här hemma och jag har nu inlett storstädning i verkstaden i källaren för att göra den lite mera användbar under vintern. Under eftermiddagen använde vi ett par timmar till att följa Riksdagens högtidliga öppnande.

Förutom protokollsenliga ceremonier var det där naturligtvis statsministerns regeringsförklaring och presentation av ministerlistan som var de viktiga punkterna. Regeringen utökas med två personer, vilket leder till att Moderaterna får en något starkare ställning. De tre små partierna får behålla antalet ministerposter som de hade i den tidigare regeringen, vilket antagligen var vad som krävdes för att kunna hålla ihop alliansen. Huvudbudskapen i regeringens program är ”Fler vägar ska öppnas för ungdomars vägar till jobb”, ”Den tidigare passiviteten har ersatts med aktiv handling” och ”Den som är sjuk och inte kan arbeta ska få stöd”. Men också en rad viktiga besked inom miljö- och energiområdet, utrikes- och säkerhetspolitiken, utbildningsområdet och sist men inte minst kriminalpolitiken. Dessa besked var förstås ingen överraskning för den som följt retoriken under valrörelsen.
Den mer uppseendeväckande händelsen under dagen var några SD-delegaters utmarsch ur Storkyrkan under den föregående gudstjänsten, som en markering av missnöje med prästens förkunnelse under predikan. Man kan tyvärr nog misstänka att detta kommer att bli det väsentligaste som hänt, sett ur journalisternas perspektiv. Mycket tyder väl också på att detta inte är sista gången vi får uppleva spektakulära insatser från det hållet.

Oönskad bemålning

Igår tog vi en lång promenad ute vid Mälaren och man kunde nu märka det riktiga höstklimatet med påtaglig skillnad i temperatur mellan skugga och solsken. Hösten märks nu också på att flyttfåglarna, till glädje för de andra som stannar kvar (?), har gett sig av till södern. Istället fick vi se en liten stjärtmes, som ivrigt uttryckte sin glädje över att det nu är färre att dela maten med.
Idag blev det endast en kort promenad i närområdet till affären för några smärre inköp och för övrigt har vi varit hemma med de vardagliga sysslorna.

Under promenaden idag fick en påminnelse om oförbätterligheten hos vissa människor. I en av de vanligtvis helt nerklottrade gångtunnlarna under genomfartsvägen hade saneringsfolket för ett par dagar sedan åter varit och spolat bort "konsten", och idag var väggarna åter nerkladdade med tags och annan störande bemålning. Det måste ju kännas meningslöst för dem som har till uppgift att försöka hålla staden ren och det blir allt vanligare med klotter i Västerås. De närmaste tre åren kommer staden satsa mellan 7 och 8 miljoner på sanering av klotter. Mycket ungdomsverksamhet skulle kunna ordnas för dessa pengar och man kan ju undra varför inte ungdomarna själva kan inse detta.
Klotter är dyrt också för tågoperatörerna. Vandaliseringen på lokaltågen i Bergslagen kostar skattebetalarna uppskattningsvis sju miljoner kronor varje år. Om de pengarna lades på tågtrafiken i stället skulle det exempelvis kunna gå ett tåg i halvtimmen mellan Fagersta och Västerås dagtid. Eftersom det är ingen eller mycket liten påföljd för de klottrare som grips tycks problemet i det närmaste olösligt. Det minsta man borde kunna begära är att de skulle tvingas att själv göra rent efter sig - men då kommer väl förstås facket och klagar på att man gör intrång på sanerarnas arbetsområde. :-(

Penningars värde

Högtrycksläget i vädret har fortsatt och vi har kunnat unna oss ett par längre promenader i närområdet. Igår inledde vi dock dagen med att baka frallor och grovbröd, och idag började vi dagens med att frosta av frysskåpet. Märkligt att det på tre fyra månader kan frysa fast en halv hink med vatten på kylelement och väggar i skåpet.

Idag var det en historisk dag med anledning av att 50-öringen upphört som betalningsmedel i Sverige. Efter att ha varit i den svenska befolkningens tjänst i 153 år, orkade den nu inte längre med att försvara sin plats i myntsystemet. När man ser på vad 50-öringen mäktat med genom åren så får man en bra bild av hur inflation äter upp pengars värde - eller kanske snarare köpkraft, eftersom det är länge sedan myntens metall hade ett värde lika det som står på myntet. Man kan alltså konstatera att år 1935 räckte 50-öringen till en biobiljett, år 1955 till en liter mjölk, år 1975 till en dagstidning, men 2010 endast till pant på en ölburk, som dessutom snart kommer att kräva två 50-öringar. Den verkliga kontrasten visas av att på 1500-talet var motsvarande värde detsamma som en årslön för en mjölkpiga.
Samma fenomen är det ju som är orsaken till att vi nu har över 120 000 miljonärer i Sverige och att vara miljonär är alltså inget att skryta om idag. Nu är det miljardär som gäller! Men om femtio år är förmodligen inte heller detta så märkvärdigt. Minns att i slutet av första världskriget kostade ett frimärke i Tyskland flera miljarder mark beroende på galopperande inflation. Detta till trots är en sund inflation en nödvändig ingrediens i en normal marknadsekonomi för att penningsystemet ska fungera, så därför får vi räkna med att mjölken en dag kostar tio kronor litern och biobiljetten 200 kronor. Sedan är det bara att hoppas att även pensionen hänger med i utvecklingen!

På andras bekostnad

Nu har vi fått uppleva två dagar med härligt höstväder, med klar och lite kylig luft. Igår var vi först iväg till stan för en del ärenden och biblioteksbesök och på eftermiddagen använde jag en stund till att göra service på bilen. Senare på kvällen var det dags för ett styrelsemöte i VARF, där det diskuterades förberedelser inför visningssäsongen och vad som återstår att göra med våra nya teleskop. Förändringarna i föreningens verksamhet, både tekniskt och organisatoriskt har gått med en rasande fart och nu gäller det att hålla ihop det hela. Man kan säga att det hänt mera på det senaste året än på föreningens hela tidigare 20-åriga historia.
Idag for vi iväg på en höstutflykt till Grytnäs för att höstpryda svärföräldrarnas grav. För övrigt har mycket av dagen gått åt till att få ihop ett protokoll från gårdagens styrelsemöte.

I dagarna har ett nytt exempel på hur makten korrumperar rullats upp i Göteborg. Det har tidigare avslöjats att flera tjänstemän och förvaltare i Göteborgs stad misstänks ha tagit emot mutor av en välkänd byggmästare. Bland annat ska dessa personer ha reparerat och byggt om sina privata bostäder med hans hjälp. Fakturorna ska sedan skattebetalarna fått betala. Även förvaltare i det kommunala bostadsbolaget Familjebostäder misstänks ha tagit emot mutor.
Nu har strömmen av tips ökat ytterligare och även Göteborg Energi är på väg att glida på karusellen, och statsåklagare Nils-Eric Schultz har inlett en förundersökning om flera fall av grovt mutbrott.
En annan variant att berika sig är att, som här i Västerås, låta medlemmarna bekosta en lyxresa, vilket ombudsmän från LO, S och SSU i Västmanland valt. Efter valet ansåg man sig behöva "kompetensutveckla sig" under en vecka på lyxhotellet Gellert i Budapest. De betalande gräsrötterna uttryckte inte någon större entusiasm över detta tilltag. Här har visserligen inget lagbrott begåtts, men den interna moraliska domstolen kommer förmodligen att vara skoningslös. Vi har ju ändå fortfarande i Sverige en förmåga att i slutändan låta charlatanerna själva stå för sina utsvävningar.

Politiskt kohandel

Under två dagar har jag nu lagt ner en del arbete på att förbereda trädgården för den kommande vintern. Växthuset är invintrat, komposten flyttad till jordlådan och grönsakslandet höstgrävt. Dessutom har jag samlat ihop fyra hinkar fallfrukt till den nya komposten.
På eftermiddagen idag har vi varit på veckans pass på målarklubben och igår gjorde vi ett besök på höstmarknaden i Nykvarn. Där kunde vi beskåda två riktigt bra konstutställningar och den allra bästa hade Paula Bächtiger Kling, en av hustruns gamla bekanta från tiden med konsthistoriska studier. Vi hann också med att kasta några blickar på marknadens traditionella kaninhoppning.

Den allmänna oredan i Sveriges politiska ledning fortsätter både nationellt och lokalt, men inriktningen är hela tiden att omöjliggöra för SD att få något inflytande. I Västerås har redan förhandlingar inletts mellan blocken för att neutralisera SDs vågmästarroll och i riksdagen är det närmast diskussioner mellan regeringsalliansen och Mp. De senare håller fast vid sitt rödgröna samarbete och har inget intresse av att bli stödparti till regeringen, men har gjort vissa medgivanden vad gäller invandringspolitiken. Mp är berett att samarbeta med alliansen kring enskilda sakfrågor gällande asyl- och invandringspolitik, för att undvika att Sverigedemokraterna får inflytande. Man har också diskuterat en lång rad frågor som är kopplade till det parlamentariska läget efter valet, men har inte förhandlat och har ingen uppgörelse. Detta är ändå en god början och ger förhoppning om att svenska politiker är beredda att ta ansvar för landets framtid även när väljarna har orsakat mer eller mindre omöjliga förutsättningar för en rak och konsekvent politik. Vi har ändå tillräckligt med särintressen som på olika sätt vill förse sig av den allmänna kakan.

Rationell rättsskipning?

Igår var vi klara med avrustustningen av husbilen och körde den till vinterförvaring. På eftermiddagen åkte vi sedan till vårt specialställe för trattkantareller och samlade in vinterns behov av dessa delikatesser. Den senaste tidens blöta väder har gett svamparna ett riktigt himmelrike och skogen är nu full av alla möjliga sorter - även på vår gräsmatta har spåren av den gamla skogsbacken blivit extra tydliga i år.
Idag har vi hållit oss här hemma så när som på en tur på morgonen till östra köpcentret för veckoinköp och en kort promenad i närområdet. Det grådaskiga höstvädret har mest uppmuntrat att läsa en god bok eller lösa sudoku eller korsord. Jag ska nog ändå ge mig i kast med bildbehandling en stund, eftersom lagret av oredigerade foton nu är uppe i 125 st och minnet om deras ursprung börjar flyta omkring en aning.

Jag kan dock inte låta bli att nämna ett förunderligt exempel på det svenska rättsväsendets rationalisering som rapporterats i veckan. Tingsrätten i Katrineholm ska stängas för att spara pengar och förekommande häktningsförhandlingar ska i framtiden istället föras i Nyköping. För varje häktad person - statistiskt sett ca 40 per år - ska två polismän åka med denne till Nyköping (ca 10 mil t o r) och kanske vara upptagna en hel dag med ärendet. Skulle ett ärende omfatta fyra "misstänkta", går det åt åtta poliser eftersom klienterna måste transporteras åtskilda. I det läget blir man tvungen att stänga polisstationen i Katrineholm eller rekvirera hjälp från andra distrikt.
Eftersom situationen är absurd, diskuteras nu att föra häktningförhandlingarna över videolänk mellan Katrineholm och Nyköping. Detta tycker jag låter utmärkt och sparar några hundra mils bilåkande och kanske ett halvt manårs polisinsats per år. Men följdfrågan blir då: Varför inte inrätta en "häktningsdomstol" för hela landet med videoförbindelse till polisdistrikten och låta tingsrätterna ägna sig åt de slutliga rättegångarna. Då hade man kanske inte behövt vänta i många månader på att få sin sak prövad och rätt skipad. Varför sluta på halva vägen när möjligheten uppenbarligen ändå finns?

Campingåret fullbordat

Efter en hemmadag under tisdagen var jag under kvällen på höstens första träff med Aktiespararna där man fick höra presentationer av SSAB och Investor. Båda bolagen är intressanta och av stor betydelse för svenskt näringsliv, men kanske inte de hetaste investeringsobjekten just nu.
Igår drog vi iväg med husbilen till Sörmländska skärgården med besök i Trosa och Nyköping. Det är fortfarande vackert i den havsnära naturen, men runt hörnet lurar höststormar och dis och då är det inte så mycket kvar att njuta av. När vi kommit hem tog vi itu med att tömma bilen som nu ska ställas av för vinterförvaring. Inklusive denna avslutningsresa för säsongen blev det i år, precis som förra året 39 övernattningar. I år var de spridda över landet från Ystad i söder till Vouggatjolme vid Polcirkeln i norr. Dessutom har vi under alla resorna totalt färdats nästan precis 1 000 mil. Vi har med andra ord fått se en hel del av Sverige och dessutom några delar av Norge.

I radion har vi under de här två dagarna kunnat lyssna till den något upphetsade rapporteringen om valresultatet. Mängden spekulationer om fördelningen de tre sista mandaten till riksdagen sätter tvivelsutan nytt rekord. Det hela har handlat om de ska ge regeringsalliansen egen majoritet eller om det preliminära läget står sig - allt tyder på det senare. Men som vanligt, "när krubban är tom, så bits hästarna" och från olika håll har det gastats om valfusk och otydligt valsystem, och från vissa håll i den förlorande rödgröna röran har hörts krav på att valsystemet måste ändras. Det hade säkert inte kommit på tal om marginalerna pekat åt motsatt håll. Nu är det bara att gilla läget och sätta igång med att få fram en politisk styrning som kan fortsätta att leda Sverige vidare på den gynnsamma väg där man just nu befinner sig. Det leder ingen vart att bli sur bara för att man blivit utpetad med endast några få röster - liksom inom idrotten är det nog så att vinnaren också måste ha lite tur på sin sida ibland.

En katt bland hermelinerna

Nu har vädret åter stabiliserat sig en aning och igår tog vi en biltur, först till Surahammar där vi besökte månadens utställning på Stenhuset - en stockholmsmålare med dragning åt kubistisk stil. Sedan fortsatte vi till Hallstahammar, där vi tittade på en intressant orkidéutställning på Åsby. Kvällen här hemma var naturligtvis sedan vikt för valvakan, som utlovade spänning med små marginaler i röstningsresultatet.
Idag var det dags för ett nytt pass på målarklubben. Nu var det till att börja på ny kula efter helgens utställning. Strax blir det sedan dags att åka till yngsta dottern för att fira dotterdotterns födelsedag.

Valvakan blev inte riktigt den rysare som förväntats. Regeringsalliansen ledde från start till mål och den rödgröna röran blev rejält distanserade - miljömupparna gick visserligen framåt en del, men sossarna gjorde sitt sämsta val sedan 1914. Problemet blev istället att extremhögern lyckades få en plattform för sin nationalistiska politik och har nu möjlighet att försvåra för regeringen att fortsätta att driva en konsekvent politik, speciellt vad gäller den fortsatta utvecklingen av Sverige till ett mångkulturellt samhälle. Här kommer det att behövas en tydlig debatt om den nationalistiska ideologins destruktiva inverkan på Sveriges möjligheter att utöva sina ambitioner om internationell solidaritet. Tiden då man kunde stänga in sig bakom nationsgränser är sedan länge förbi och medverkan i internationell samverkan är nödvändig för att fred i världen ska kunna upprätthållas. Som ett av världens rikaste länder har Sverige både möjlighet och skyldighet att bidra till detta!