Informationsskandalens konsekvenser

Även om vi igår fick en liten regnskur (5 mm) så består i princip sommarens ökentorka. Mera regn är visserligen utlovat, men prognosernas trovärdighet är numera allt annat än god. Tre dagar av den gångna veckan använde vi till en tur upp till Siljansbygden med husbilen. Där kunde vi bland annat njuta av vackert gröna gräsmattor i lagom vackert väder och vid vårt stopp i Nunäs blev det också ett traditionellt besök på Dalahästfabriken. För övrigt har vi hållit oss mest på hemmaplan dock med undantag för en liten trevlig sammankomst igår kväll hos yngsta dottern och hennes make, som de hade anordnat för att fira födelsedagen för hennes svärmor och mig. Det var för min del ett alldeles utmärkt sätt att lite diskret kunna passera 75-årsdagen. I min ålder frågar man sig gärna vad det är för vits med att fira att man blivit äldre.

Några som inte heller har anledning att fira är de två ministrar (infrastrukturministern och inrikesministern) som i torsdags fick avgå till följd av sin valhänta hantering av Transportstyrelsens olagliga upphandling av IT-tjänster. Detta var på intet sätt oväntat sedan regeringens amatörmässiga agerande kommit upp i ljuset. I denna 'regeringsombildning' klarade sig dock försvarsministern kvar, men sista ordet är säkert inte sagt för hans del.
Man kan på goda grunder fortfarande fråga sig vad som är den verkliga grunden till regringens mörkläggning av den här affären i över ett år. Det hela är osunt och om regeringens interna kommunikation verkligen fungerar så formellt inlåst som man nu gjort uttryck för, då har vi verkligen ett problem. Därför kvarstår också misstanken om någon 'begraven hund' som till varje pris måste förtigas. Vi lär kanske i sinom tid få klarhet för det finns säkert tillräckligt många taggade journalister som väntar på sin chans att kunna ta hem Stora journalistpriset. Det kommer säkert att visa sig vad det var som sopats under mattan!

Fortsatt dramatik kring Transporrtstyrelsen

Någon förändring av väderläget finns fortfarande inte att redovisa. Soliga och torra dagar med eftrmiddagstemperaturer mellan 25 och 30 grader har fortsatt. Ännu em gång har jag tvingats till konstbevattning av de känsligaste delarna av trädgården - gräsmattan är sedan en tid redan förlorad, åtminstone tills vi unnas en riktig rotblöta. Pressade av värmen har vi de senaste dagarna hållit oss på hemmaplan med företrädesvis morgonpromenader i närområdet. Eftersom landet både norr och söder om våra breddgrader haft återkommande regnområden har vi heller inte attraherats av några längre utflykter med husbilen. Vi hoppas på bättre förutsättningar framöver.

På det offentliga planet togs idag ännu ett steg i det pågående byråkratidramat kring misskötseln av Transportstyrelsens informationssäkerhet. Statsministern var nu mogen till att, flankerad av cheferna för Säpo och Transportstyrelsen (de nye) samt ÖB, i en presskonferens förklara sin syn på det som han själv för ett par dagar sedan betecknade som "ett haveri".  I en mångordig, men föga upplysande redovisning av de formella turerna i ärendet fick vi veta att regeringskansliet minsann under mer än ett års tid gjort omfattande insatser, tillsammans med berörda myndigheter, för att minimera skadan av Transportstyrelsens falissemang. Den förunderliga frågan om hur detta kunnat pågå utan stasministerns kännedom förklarade han med att det var 'berörda ansvariga statsråd' som inom sina respetive departement hade att hantera ärendet.
Sett med Svenssonögon kan detta tyckas vara rimligt, men nog förefaller det närmast som en omöjlighet att ett ärende av denna kaliber hanteras av regeringskansliets tjänstemän under ett halvt år utan att en enda viskning nått statsministerns öra. Nu väntar flera utskottsförhör i riksdagen och granskning av KU och det är inget riskabelt påstående att hävda att sista ordet är inte sagt i den här affären. Spekulationer om vilka statsråd som kommer att bli 'bondeoffer' har redan börjat. Men viktigast av allt är ändå att göra det som krävs för att återupprätta det skadade förtroendet för dem som valts att leda vårt land. Där finns just nu en hel del att ta itu med!

Illegal myndighetsutövning

Under de tre senaste dagarna finns inget nytt att notera om väderleken - fortfarande samma torka och samma värme. Vi har hållit oss på hemmaplan med olika aktiviteter. I förrgår var vi på öppet hus hos äldsta dottersonen och hans familj för att fira 1-årsdagen för deras dotter - den första familjemedlemmen i fjärde generationen. Den charmerande unga damen påminner dessvärre också om ens egen stigande ålder, men det hör ju till.
Igår åkte vi på shopingtur till västra köpcentret för en del mindre inköp och idag blev det en tur till östra sidan av stan. Där tog vi en promenad i Mälarens våtmarker där solen och värmen det här året skapat rena djungeln - bl a upp till två meter höga blad i de stora fälten av pestskråp.

De senaste dagarnas stora inrikespolitiska händelse är avslöjandet av IT-skandal som uppdagats inom Transportstyrelsen. Det handlar om rättsvidriga rutiner kring säkerhetsklassad information som genom felaktigt inhyrda tekniker kunnat komma främmande makt till del och som enligt SÄPO:s utredning kan innebära risk för rikets säkerhet. Generaldirektören har redan fått avsked och delar av styrelsen, inklusive dess ordförande är på väg att bytas ut. Riksdagens försvarsutskott har kallats till extra möte mitt i sommarferierna för att diskutera om det inträffade skadat totalförsvaret.
Man har ju svårt att tro att chefen för ett statligt verk helt sonika struntar i svensk lag för att man kommit efter i planeringen och verkets styrelse dessutom accepterar detta. Inte mycket bättre blir det av att de rapporter som gått till regeringskansliet stannat på tjänstemannanivå med följden att såväl infrastrukturministern som försvarsministern varit ovetande om vad som pågått. Som fenomen är det dessvärre bara ett ytterligare tecken på den krackelering och försoffning som under senare år kunnat anas inom den svenska byråkratin. Sverige börjar allt mer att likna en bananrepublik vad gäller stora delar av den offentliga sektorn och en rejäl uppryckning är av nöden!

Det oroliga Turkiet

Efter fortsatt kontinuerlig torka har det idag kommit regn, men bara i närmast förargelseväckande kvantiteter. Enda fördelen (!?) med denna aviga väderlek är att gräsmattan inte behövt klippas sedan början av juni. Nu är snart trädgården förlorad för det här året.
Igår kom vi hem från en tredagars resa till sörmlandskusten där vi traditionsenligt besökte Trosa, Stendörren, Nyköping (som en gång var vår hemort) och Oxelösund. I detta sammanhanget var det soliga vädret bättre på sin plats och som vanligt fick vi en rad trevliga upplevelser, inte minst de små vildkaninerna som höll till kring Nyköpings slott. För min del blev det också årets första kontakt med havsvattnet vid vårt besök på badstranden i Jogersö.
Idag har vi istället, efter en promenad i närområdet på morgonen, hållit oss inomhus ifrån det gråa vädret.

I Turkiet 'firade' man igår ettårsdagen av det nedslagna kuppförsöket mot president Erdogan. Han har sedan dess bedrivit en systematisk utrensning av motståndare i praktisk taget alla sektorer av samhället. Offentliganställda har avskedats och i många fall fängslats och en ökad polarisering av landets medborgare har hela tiden pågått. Det finns fortfarande trots allt en tydlig opposition som protesterar mot en allt mer islamistisk politisk kultur. Även om det finns ett stöd för presidenten hos vissa grupper i landet, finns många, som kurder, turkiska nationalister och andra, som inte vill ha en islamistisk kultur.
För egen del kan jag konstatera att diskussionen om Turkiets anslutning till EU lagts på is för överblickbar framtid. Det senaste årets utveckling tycker jag på ett tydligt sätt visar att landet för närvarande kan underkännas på i stort sett alla kriterier för ett medlemskap. Förutom kulturella avgrundsskillnader skulle ett tillskott av nästan 100 miljoner asiater allvarligt kunna skada den redan känsliga sociala balansen inom unionen. Turkarna har mycket kvar att bevisa!

Klimat i olag

De senaste dagarna har vi hållit oss hemma, bortsett från några mindre shopingturer på olika håll i stan. Väderleken har varit oförändrat varm och torr med undantag från någon symbolisk regnskur. Mycket tyder på att vi håller på att hamna i ett riktigt missväxtår. Jordgubbsskörden har till stora delar slagit fel, äppelskörden håller på att gå samma väg och rapporter talar om att tillgången på blåbär ser ut att bli ovanligt liten, bland annat på grund av nattfrost under blomningen. Några 'nödrop' från lantbruket har ännu ej hörts, men utan vatten blir spannmålsskörden inte vad man hoppas på. Och över allt detta vilar fortfarande problemet med extremt låg grundvattennivå på många håll i landet.

I det globala perspektivet kommer hela tiden nya signaler om att de befarade klimatförändringarna på grund av ökade växrhusgaser i atmosfären redan inletts. I veckan kom en rapport om att ett 'isberg' med en yta motsvarande två Gotland håller på att lämna landisen på Antarktis - ett av de största hittills. Det största problemet med denna kalvning är att motståndet som hindrat ett tio gånger större isflak att lossna därmed försvunnit. Om det lossnar befaras en märkbar ökning av nivån i världshavet.
Oroväckande är också frekvensen av olika incidenter som alla pekar åt samma håll, nämligen att förändringarna i klimatet kommer allt tätare och att forskarnas hypoteser och prognoser allt oftare måste revideras i en för världen och mänskligheten negativ riktning. Detta har vi stort sett heller inga möjligheter att bemöta på kort eller medellång sikt. De tidskonstanter som styr processerna gör att de närmaste årtiondenas utveckling bestäms av den redan befintliga växthusgasnivån i atmosfären.
Det som världssamfundet nu måste inrikta sig på är, förutom att så snart som möjligt upphöra med alla utsläpp av fossil koldioxid, att försöka förutse och anpassa sig till de förändringar vi vet kommer. Redan det kan i långa stycken  bli en både besvärlig och dyrbar uppgift, men för många delar av världen livsavgörande. Det är hög tid att gå från ord till handling!

G20-möte i en splittrad värld

Med risk för att bli oerhört tjatig måste jag notera att den torra och varma sommaren har fortsatt. Det regn som utlovats till idag får än så länge betraktas som rent symboliskt och igår tog jag i ren desperation fram vattenspridaren för att konstbevattna några kritiska ställen på tomten, som numera börjar bli mera gulbrun än grön. Det är skönt att vi i alla fall slutat med grönsaksodling.
Vi har ändå försökt att ta vara på sommarvädret och i mitten av veckan använde vi två dagar till en resa med husbilen bort till Värmlands bergslag och det blev en trevlig runda ute i de stora skogarna. Vi hann också med ett besök på Galleri Astley i Uttersberg för att få även lite ny kulturell näring. Där visades bland annat en, delvis ganska makaber, utställning av surrealisten Eva Zettervall, som gav goda anledningar till en del funderingar hos betraktarna.
För övrigt har vi hållit oss mest här hemma, men igår kväll var familjeklanen åter samlad, denna gång hos yngsta dottern för att fira yngsta dottersonens 20-årsdag. Det blev en livad och trevlig tillställning, inte minst genom dottersondotterns gladlynta medverkan.

Lika glada miner har det inte varit i det pågående G20-mötet i Hamburg. Trots spänd stämning och stela miner har man lyckats enas om ett gemensamt uttalande, där klimatfrågan dock fortsätter att vara ett tvistefrö sedan den amerikanske presidenten Trump tagit avstånd från Parisavtalet. Frågorna om frihandel och migration gick åtminstone en aning lättare att hantera, men det florerar även där en rad spretiga åsikter från flera håll.
Traditionsenligt har mer eller mindre våldsamma demonstrationer och upplopp bedrivits i omgivningarna av mötet. 'Gatans parlament' försitter inte några chanser att visa upp sig. Det som finns anledning att förundras över är massmedias massiva rapportering om dessa demonstrationer samtidigt som det viktiga G20-mötet nämns mer eller mindre i förbigående. Men det är för all del bara ännu en bekräftelse på journalisternas infantilt snedvridna urval i bevakningen av nyhetsflödet. Det är gott att internet numera ger oss bättre möjligheter att var och en själv bättre kunna avgöra vad man vill veta!

Almedalen - vadå

Efter 2 - 3 veckor utan nederbörd värd att nämna och flera av dagarna med eftermiddagstemperaturer över 25 grader kom det idag på eftrmiddagen äntligen ett par regnskurar, ackompanjerade av några avlägsna åskknallar. Det blev fuktigt på ytan men ändrade knappast växtlighetens usla vattensituation. Mycket mera regn behövs!
Vi har tillbringat det mesta av tiden på hemmaplan, och i ett förhållandevis lågt tempo i hettan, med några promenader i närområdet. I lördags gjorde vi dock en avstickare ner till östra Mälarstranden och gick en runda genom nybyggnadsområdet - tillväxten är där just nu säkert över 100 bostäder per månad och det behövs för stadens befolkning ökar f n med nästan 2 000 personer på årsbasis, mest genom invandring och inflyttning från Stockholmsområdet.
Vi har också hunnit med att sköta om och vistas en del på vår tomt och har upptäckt nya inneboende i form av ett koltrastpar som bosatt sig i klätterhortensian över vår altan - ska bli trevligt att följa deras bestyr med den kommande generationen.

Trevligt är det säkert också många som har i Visby de här dagarna där Almedalsveckan startade igår. Första dagen hade tilldelats V-partiet och idag är det Liberalernas dag. Tyvärr måste det sägas att detta spektakel började ha överlevt sig själv redan förra året och den pågående upplagan är ännu svulstigare. Drivet av massmedias okritiska marknadsföring av tillställningen har den blivit något av ett självspelande piano när det hela tiden framhålls hur viktigt det är att 'synas i Almedalen'. Det har mig veterligen inte gjorts någon övergripande cost/benefit-analys av detta sammelsurium av seminarier, paneldebatter och talarframträdanden och det tycks saknas den yngling som vågar stiga fram och hävda att 'kejsaren är naken'. Det är ställt utom all tvivel att stora summor pengar, till stor del av offentliga medel, förbrukas till något där ingen tydlig nytta kunnat identfieras. Diffusa påståenden om nätverk och kontaktskapande blir ett alibi för frihet tll frånvaro från den ordinarie arbetsplatsen och möjlighet till deltagande i generös utskänkning av mat och dryck. För mig liknar det på något sätt Bibelns Sodom och Gomorra och en snabbt ökande andel av landets befolkning ifrågasätter med all rätt det berättigade i att fortsätta upprepningen av något som mest liknar en redan utsliten teaterföreställning! En grundlig omprövning anbefalles!