Rättvisans underskott

Igår startade vi dagen med en tur till östra köpcentret för våra veckoinköp. Vi hade en förhoppning om uppehållsväder för att kanske hinna med en del arbete på tomten också. Men tyvärr, regnet började redan innan vi hunnit hem och fortsatte sedan större delen av dagen med bara smärre uppehåll. Det blev alltså inomhussysslor för vår del och för de bönder som ännu inte är klara med höstskörden ser livet nu ut att bli ett rent helsike. Grödan är dyngsur och markerna helt genomblötta - där de inte helt enkelt står under vatten - och det är inte att tänka att köra ut där med några maskiner. Nu fattas bara att blötvädret om någon vecka går direkt över i frost, så är eländet fullbordat.
Idag blev det i alla fall för vår del sol på eftermiddagen, och förutom en promenad till Rocklundaskogen hann vi med en del försummad trädgårdsskötsel. Det gällde bland annat fortsatt äppelplockning. Vårt enda äppelträd ser nu ut att fungera som Mimers brunn, nämligen outtömligt. Minst 50 kg äpplen ser ut att bli detta år när fruktodlarna i Kivik klagar över dåligt äppelår med bara 2/3-delar av normalskörd.

En amerikan som har verklig anledning att klaga fick vi höra om igår. Han har suttit 15 år i fängelse och väntat på sin avrättning, men har nu blivit frikänd med hjälp av dna-bevis. Jag vet inte om ska skratta eller gråta!? Som trettonåring anklagades han för att ha våldtagit sin 14-åriga styvkusin och erkände detta efter pressande polisförhör. Det hjälpte inte att han sedan tog tillbaka sitt erkännande.
En organisation i New York, som kallar sig Innocence Project, ger juridisk hjälp till dömda som tror sig kunna bli friade med hjälp av dna och hittills har ca 300 felaktigt dömda, varav 18 dödsdömda, blivit frikända på detta sätt.
Visserligen är det svenska rättssystemet haltande och ofullkomligt på många sätt, men det finns i alla fall ingen möjlighet att skicka folk till galgen. Det är också alldeles tydligt att man inte ens i 'advokaternas förlovade land', USA, alltid kan räkna med att få en rättvis behandling. En annan sak är sedan hur man känner sig efter att ha suttit inspärrad 23 timmar per dygn i 15 år i väntan på döden!

Boendets problematik

Igår var det en dag då det visserligen var mulet väder, men samtidigt inget regn, åtminstone där vi befann oss. Vi bestämde oss för att använda dagen för en utflykt till den ostligaste delen av Mälardalen eftersom vår vistelse i regionen kring 'kungliga huvudkommunen' numera är mycket lågfrekvent. Vi åkte således på mindre vägar längs Mälarens norra sida ända ut till Vaxholm. Efter en lunch på en trevlig pub därstädes gjorde vi hemresan på motsvarande sätt söder om Mälaren.
Det är inte utan att man blir lite tagen av den koncentration av människor som Stor-Stockholm idag är. Ett mått på detta kan vara att vår resa från Bålsta till Tumba gick genom mer eller mindre tätbebyggt område i åtta mil. Det är då inte konstigt att en del människor söker sig längre ut från regionens centrum, vilket vi också sett påverka bostadsmarknaden i Västerås på senare år.
Trots alla starka intryck längst i öster, togs ändå priset av en trafiksituation på vägen norrut från Strängnäs. Med halva vägen avstängd av ett mindre vägarbete kunde vi med stigande förvåning notera att kön av bilar i motsatt körriktning sträckte sig ungefär en halvmil bort från stoppstället. Det är inte svårt att förstå den frustration som då uppstår hos många i kön, och inte minst hos chauffören i den landsvägsbuss som förmodligen hade en tidtabell att passa.
I natt och på förmiddagen idag hade regnet åter taget överhanden och vid lunchtid fanns det 40 mm i regnmätaren. Sedan har det åter klarnat upp och vi kunde unna oss en promenad i närområdet.

Med ovanstående i minne blir man fundersam när man i bladet kan läsa att "bostadsbyggandet har rasat". När man ser sig omkring verkar det ju vara byggkranar överallt och för Västerås säger en nyligen utgiven översiktsplan att det ska byggas 3 600 nya bostäder under de fyra närmast kommande åren. Trots detta råder det ändå brist på bostäder ständigt och jämnt.
Självklart finns det stora delar av landet där situationen är den rakt motsatta med tomma lägenheter och övergivna hus under förfall. Kanske är det en mera progressiv landsortspolitik som behövs för att underlätta boendesituationen och minska den galopperande urbaniseringen. I detta är nyckelfrågorna stimulans till småföretagsamhet och förbättrad infrastruktur. Men sådant låter sig naturligtvis lätt sägas när det i själva verket är den glesnande befolkningen i landsorten som lägger svårigheterna i vägen för detta. Moment 22 brukar det visst kallas!

Censur, nej tack!

En fortsatt kitslig väderlek har begränsat vår rörelsefrihet utomhus. De två senaste dagarna har vi således fått begränsa oss till korta promenader i närområdet då tillfälle givits mellan regnskurarna. Tröst i bedrövelsen blir naturligtvis att man hinner med mera av sådant som ska göras inomhus. Jag fick således tid för att baka både tvåstegsbröd och finska rågkakor igår morse.

Vänstervridningen inom kultur- och mediabranscherna som jag var inne på för en tid sedan fick igår ännu ett ansikte. Det var när den 'konstnärlige ledaren' vid barnavdelningen på Stockholms kulturhus enväldigt bestämde att de små liven inte längre borde ha tillgång till vissa serieböcker om Tintin. Följden blev naturligtvis ett ramaskri på Facebook och Twitter som inspirerade kulturhusets chef att raskt riva upp beslutet och själv ställa tillbaka böckerna på hyllan. Dessutom har den konstnärlige ledaren 'tagit time out', oklart för hur lång tid, vilket enligt chefen skett i samråd och för hans egen skull!
Att på detta sätt börja diskvalificera klassisk litteratur är ett obehagligt sätt att införa censur vid sidan av den demokratiska beslutsprocessen i samhället. Sådana fenomen ser vi annars endast hos kommunistiska och extrema högerdiktaturer. Det som här nu inträffat kan tyckas vara en bagatell, men det ger en klar och tydlig signal om behovet av att aldrig sluta bevaka rätten till det fria ordet!

På väg mot Al Capone?

Efter en trevlig kväll på lördagens 'Kulturnatta' med konst och musik, kunde vi igår, mellan regnskurarna ta en långpromenad i Skultunatrakten. Det känns som att vi nu börjat få upp nivån på den fysiska konditionen en aning efter alla småkrämpor vi dragets med under våren. Nu gäller det bara att hålla fokus och se till att undvika bakslag.
Idag har vädret varit soligt, men höstkyligt, och det var alldeles lagom att ta sig till stan för veckans pass på målarklubben. Där fortsatte jag på det förra veckan påbörjade kvinnoporträttet medan hustrun tog sig an ett stileben med keramik och höstliga rönnbärskvistar.

Hösten anses ju av många vara en dyster historia och viss dysterhet kan också känna när man betraktar kriminalitetens utveckling i landet. Igår hittades en död man nere vid hamnen, förmodligen skjuten och mördad. Idag kunde man istället läsa om hur en elev på en skola i Söderhamn blev arg och tog en bordskniv och högg den i armen på en lärare. Samtidigt kunde man läsa om hur vandringslegenden Thomas Quick nu blivit friad från ytterligare två mord som han erkänt för många år sedan, under, som det numera anses, av förhörsledare skapad sinneförvirring. Kring denna historia är stora delar av rättssystemet sedan lång tid själv mer eller mindre sinnesförvirrat. För den enskilde medborgaren är det hart när omöjligt att veta vilka 'auktoriteter' man ska tro på eller inte.
Som om inte detta skulle vara nog har polisen nu kartlagt den organiserade brottligheten utanför de tre storstäderna med ett dystert resultat. Nya 'centralorter' som nämns är Karlshamn/Karlskrona, Jönköping, Borås, Norrköping/Linköping, Örebro, Nyköping, Eskilstuna, Uppsala,  Hedemora/Borlänge, Sundsvall och Luleå.
Men nu handlar det om ofta tungt belastade yrkeskriminella element, som på sikt kan vara ett hot mot själva samhällsordningen. Mc-klubbar och organiserade ungdomsligor slåss om marknadsandelar med kniv eller revolver i händerna och den ordinarie lagstiftningen har inget att göra med deras sätt att se på saker och ting. Visst kan det kännas bra att rättsväsendet får 1,5 miljarder kronor i ökad tilldelning i nästa års statsbudget, frågan är bara om det kommer att räcka.
Som lök på laxen fick man idag i bladet veta att den inhemska odlingen av canabis nu är så stor att marknaden är mättad. Då blir det väl för dessa entreprenörer till att divercifiera verksamheten, för man ska väl inte inbilla sig att de vill försöka försörja sig på vanligt hederligt sätt.
Vem ska sätta ner foten och säga att nu får det vara nog!?

Utsvävningar

Igår kunde vi unna oss en stunds blek höstsol, men förmiddagen fick jag ändå använda till städning av gårdsplan och trottoar för att få bort kvistar, barr och löv som den senaste tidens överdrivna vindar avlägsnat från våra träd. Efter att ha levererat 'skörden' till återbruket, tog vi sedan en långpromenad på landsbyggden norr om staden.
Idag har det istället varit allt annat än tjänligt väder och dagens längsta promenad har än så länge varit till postlådan. Kyla, regn och blåst kommer dock inte att hindra oss från att ta del av kvällens 'kulturnatt' med aktiviteter på ett 50-tal ställen runtom i stan. Vi har också uppdrag att ta ett värdpass på vår egen Club Artis som naturligtvis är med i kvällens program.

När vi återvänder hem efter detta spektakel är det kanske läge att värma sig en aning med någon form av jästa och destillerade drycker. Detta som också är ett av den svenska debattvärldens käraste ämnen har den senaste tiden ökat i intensitet. Nu är det åter fråga om Systembolagets monopolställning och angreppen denna gång kommer från förslag om gårdsförsäljning av vin och mera liberala regler för egenimport för privat bruk.
Samtidigt har det kommit en rapport som visar att Systembolagets försäljning av viner i bag-in-box har gjort att vi nu dricker mera och köper billigare viner, varav flera är "distinkt ospännande, utslätade och anonyma viner som trivialiserat hela utbudet". Svensson sätter tydligen kvantiteten allt mer framför kvaliteten, men om dryckesvanorna flyttas från ljummen Explorer-vodka till billigt lådvin så går det kanske på ett ut. Den ene kulturen är väl så god som den andra. På detta hjälper inte ens Systemmonopolets ambitioner om folkhälsan.

Steg mot vinter

Igår ägnade vi en hel del av tagen åt att avrusta husbilen för säsongen. Efter tömning och tvätt var den redo för vinterförvaring. Vi hann ändå med en promenad längs Mälarstranden och ett besök på östra köpcentret i gluggar mellan stundtals ganska häftiga regnskurar.
Idag var det dags för att köra husbilen till vintergaraget och nu är den vederbörligen avställd i bilregistret, så nu blir det till att lita till bil i det mindre formatet. Vi har för övrigt varit hemma under dagen, men nu väntar strax ett besök hos yngsta dottern för att fira hennes dotters födelsedag.(Nu kom plötsligt dagens regnskur, konstigt vore det väl annars!)

Men först ska jag notera regeringens höstbudget, som ju numera inte är någon större överraskning efter alla 'läckor'. Annat var det på Gunnar Strängs tid, då hann med allvarlig min dök upp i TV-rutan och förkunnade för svenska folket vad de hade att rätta sin ekonomi efter.
Dess karaktär av tidig förberelse för valrörelsen 2014 syns genom att reforminriktningen siktar på att i största möjliga utsträckning vrida vapnen ur händerna på oppositionen. Även om det mest handlar om smulor som trillat ned från bordskanten, så påstås ändå pensionärer och mindre bemedlade barnfamiljer vara 'vinnare'. En förändring mot tidigare är att vår mycket ekonomiske finansminister släppt ut svångremmen några hål så att han blir tvungen att låna och öka statsskulden. Det får väl anses vara ytterligare ett exempel på begynnande utdelning av valfläsk. Det är bara att hoppas att tricken håller hela vägen.

När tungan slinter

Nu kan man inte längre missta sig på att sommaren förbytts till höst, och det märks inte minst på att vattnet i regnet blivit kallare. Nu bär det i god ordning utför tills det så småningom kommer ner i fast form. Trots detta har vi varit ute och rört på oss, och igår tog vi en promenad på stan i samband med vår terminspremiär med målningen på Club Artis. Hustrun tog sig då an ett stileben i akvarell, medan jag själv ska försöka ägna mig åt temat människor under hösten.
Idag har vi varit hemma med vardagliga sysslor och tog vår promenad i närområdet. Hustrun har tillverkat en sats äppelsylt som ett led i våra ansträngningar med att nyttiggöra årets rikliga skörd.

I omvärlden var det idag dags för 'Riksmötets öppnande', som enligt terminologin inte längre tycks vara 'högtidligt' som på den gamla goda Riksdagens tid. Efter sedvanliga formella och kulturella inslag i programmet var det statsministerns tur att presentera regeringsförklaringen. Den var inte särskilt upphetsande och speciellt inte efter alla planerade läckor som lagts ut om den kommande statsbudgeten. En retorikexpert hade efteråt heller inte mycket gott att säga om aktstycket, utan liknade det vid en påse 'Gott och blandat' som saknade de överraskande godbitarna.
Då är det betydligt mera drag i de amerikanska kampanjerna inför presidentvalet. Riktigt på ytterskär gick tidigare i år utmaren Mitt Romney när han i ett smygfilmat tal kallade hälften av amerikanerna för bidragsberoende "offer" som inte betalar skatt, eller "att de 47 procent som kommer att rösta på Obama är beroende av staten och inte är några "att bry sig om". Talets publik var välbärgade donatorer till hans valkampanj, vid ett möte där biljettpriset var 50 000 dollars.
Även om vår statsminister inte är någon särskilt eldande talare, så föredrar jag både honom och vårt kungahus framför den form av demokrati som republiken USA ger smakprov på. Presidentval i allmänhet och de amerikanska i synnerhet tycks ha en särskild kraft till att locka fram debattens sämsta sidor, vilket det känns skönt att slippa hos oss.

Tredje statsmakten är röd

Igår var vädret mest soligt och bra, och vi började dagen med en tur till östra köpcentret för veckoinköpen. Sedan tog vi en promenad i närområdet och besökte ännu en affär för lite kompletteringar. På eftermiddagen gjorde vi ytterligare insats i skördearbete med att skala, kärna ur och klyfta äpplen till infrysning för användning i smaskiga pajer och äppelkakor under den mörka årstiden.
Även idag har det varit 'lagom' höstväder och vi gjorde en utflykt till Surahammar för att se månadens utställning på Stenhuset. Det är en av våra konstnärsbekanta som står för visningen just nu, men det vi såg gav en liten, gemensam besvikelse för vi vet att hon kan bättre än så här. För övrigt har vi hållit oss på hemmaplan.

Jag kunde nyss ta del av en enkätundersökning, gjord under månaderna kring senaste årsskiftet, som visar de svenska journalisternas partipolitiska preferenser jämfört med motsvarande hos hela valmanskåren. Mina misstankar besannades och mina farhågor blev bekräftade därmed!
Om enbart journalister hade rösträtt till riksdagen skulle vårt land idag styras av en rödgrön majoritetsregering med 41 procent miljöpartister och 15 procent kommunister. Huga! Man fick också veta att det för dagen statsbärande partiet, moderaterna, skulle få nöja sig med 14 procent jämfört med 34 i hela valmanskåren. Av någon anledning fick inte heller sossarna mer än 14 procent.
Undersökningens resultat ger självfallet anledning till en rad frågor. Ger denna journalistkår en objektiv bild av verkligheten till den genomsnittliga medborgare? Kan politiken undgå att påverkas i och med de folkvaldas strävan efter 'bra press'? Är det möjligt för den enskilde journalisten att stänga av sina personliga preferenser i sin yrkesutövning?
För egen del är jag benägen att svara nej på åtminstone de ovan ställda frågorna. Man kan nästan dagligen se exempel i media som styrker detta. Det är med andra ord ett stort behov av kritisk granskning av de kristiska granskarna. Kanske kan det vara en tröst att mest vänstervridna var kultur- och sportavdelningarna medan ekonomijournalisterna var något mer normalt fördelade.

Om att ta sig rätt

Igår var det en behagligt varm höstdag, som uppmuntrade till utomhusaktiviteter. Förmiddagen användes för trädgården med bland annat äppelplockning och gräsklippning på programmet. Har tappat räkningen på hur många gånger detta gräs behövt klippas denna blöta sommar, men det har ju i alla fall varit grönt och vackert att se på. Under eftermiddagen for vi till skogs och plockade lingon - ca fem liter blev det på två timmar. Hustrun beklagade efteråt att det inte går att plocka bären rensade, men då hade väl tiden gått åt i skogen istället för vid rensningsbordet.
Idag var årets 'ordning' återställd med regn och rejäl blåst en stor del av dagen. Det var med andra ord till att återvända till vår vanliga sysselsättning med släktforskning respektive wikipediaskrivning. Dock är detta inget problem så länge som man får belöning av stimulerande resultat av det man gör.

Huruvida detta gäller för de två svenska journalister som suttit inspärrade i Etiopien i ett drygt år och nu frigivits och återkommit till Sverige är inte lätt att veta. Vad man däremot fått klart för sig är hela journalistkårens upprördhet över att 'granskande journalistik' på detta sätt fått hindras av en auktoritär regim i en situation som närmast är att likna vid krigstillstånd. Krav har ställts åt alla tänkbara håll på åtgärder för att få ut dem ur fängelset och landet.
På något sätt har man lyckats undvika en debatt om anledningen till att journalisterna fängslades, nämligen att de utan visum (alltså illegalt) tagit sig in i landet för att med hjälp av terrorstämplade folkgrupper ta reda på om Carl Bildt under sin tid i styrelsen för Lundin Petroleum möjligen kunde ha gjort sig skyldig till brott mot de mänskliga rättigheterna. För egen del har jag svårt att se varför etiopiens regering stillastigande skulle acceptera ett sådant tilltag.
Generell gäller saken huruvida det kan försvaras att journalister i 'det fria ordets' namn överträder gällande lagar, oavsett hur dessa lagar stiftats. Ur legal synpunkt måste svaret bli 'nej', men moraliskt sett finns det säkert flera olika svar på den frågan. Vad som är klart, emellertid, är att de konsekvenser som lagöverträdelser kan få, måste den enskilde lagbrytaren alltid vara beredd att ta!

I sommarens sista dagar

Efter att igår kväll ha återkommit hem efter en veckolång resa söderut med husbilen, är det nu dags att göra en liten sammanfattning. Den kan man göra utifrån flera olika vinklar.
Till att börja med kan noteras att vi ännu en gång lyckats pricka in bra väder i vår färdplan - soliga dagar under hela veckan, men regn första natten och de två sista timmarna. Bonus blev också den medvind vi hade nästan hela tiden, vilket betyder en del för en vindkänslig husbil.
Vi hade också nöjet att till vår lista med ställplatser kunna lägga ytterligare tre bra ställen, som vi säkert kan komma att återvända till vid kommande behov av övernattning.
En givande resa beror naturligtvis mycket på de upplevelser man har på vägen och under en vecka kan en rad högst olika situationer med aha-upplevelser passera. Promenader i pittoreska fiskelägen i Bohusläns karga landskapsmiljö för tankarna till det en gång så hårda fiskarlivet, som nu förvandlats till mondänt fritidsboende för kapitalstarka göteborgare och oslobor. Den kaotiska trafiken i Göteborg en fredagseftermiddag påminner sedan än en gång om det olämpliga i att samla allt för många människor på allt för liten yta. Detta bildar den ultimata kontrasten till en av våra övernattningar i den totala stillheten vid Grimetons gamla radiostation utanför Falkenberg.
När vi så småningom kom till Skåne, 'Sveriges kornbod', kunde man från bilen studera det intensiva, pågående skördearbetet, som numera bedrivs med stora skördetröskor på fält med yta på flera tio-tals hektar. Då är det lätt att tankarna går till den tid, på 1950-talet, när jag som barn och tonåring fick delta i den tidens skördearbete. Då var det nästan enbart häst- och mankraft som gällde.
Mankraft var också aktuell när hustrun och jag gick caddie åt min syster och svåger på en av landets sydligaste golfbanor. För en icke-golfspelare ger det tillräckligt med intryck från denna sport, som på det sättet blir en skön promenad i vacker miljö utan problem med bollar och klubbor.
Ett sista överraskingsmoment drabbade oss sista dagen när den byiga vinden från Vättern fällt en gammal murken asp över vägen. Avbrottet blev dock kortvarigt eftersom fyra handfasta herrar i en efterkommande bil i ett välorganiserat teamwork av kroppskrafter resolut släpade hela trädet av vägen. Man ska ju hjälpa varandera i trafiken! :-)  Summa summarum, en hellyckad vecka!

Rör inte mitt snus!

Förbättrat väderläge gör att vi åter känner viss stimulans till utomhusaktiviteter. Igår blev det en tur till stan för ett studiebesök vid länsbibliotekets samlingar av äldre litteratur från tiden före år 1900. Det var intressant att höra om hur samlingarna byggts upp från 1500-talet och framåt till dagens ca 45 000 böcker och ca 30 000 'småskrifter'. Den äldsta är en tysk handskift från mitten av 700-talet. Då höll ju de svenska vikingarna fortfarande på med att hugga runor i sten.
Idag har vi varit här hemma och det har mest handlat om trädgårdsskötsel med bl a gräsklippning och äppelplockning. Nedtagning av drygt tio kilo märktes knappt på trädet.

Vad som däremot kan komma att märkas är EU-kommissionens ambitioner att förbjuda användning av 'blött' snus. Sverige och Danmark har haft dispens från snusförbudet, men nu viker Danmark ner sig för EUs påtryckningar och tänker införa förbud mot försäljning av lössnus senast i mars 2013. Nu ska bannstrålen istället riktas in helt och hållet på Sverige, men vårt undantag är betydligt starkare och var från början en direkt förutsättning för medlemsskap i unionen.
Snus och tuggtobak förbjöds inom EU redan 1992, men med ovanstående undantag. Vad som nu kommer att inträffa är en strid mellan svensk snustradition och stelbenta EU-byråkrater. Hur det går är omöjligt att säga, men som vanligt kommer säkert mycket prestige läggas i vågskålarna. En helt annan sak är bristen på logik i ett ställningtagande som förbjuder snuset men bejakar den betydligt skadligare röktobaken. Som icke tobaksanvändare kan jag för egen del luta mig tillbaka och åse det hela från läktarplats!

Blöta tider

Väderleken fortsätter att driva med oss. Igår tvingades vi till en innesittardag genom regn och blåst hela dagen. Idag har det varit precis tvärtom med strålande sol från klarblå himmel och drygt 20 plusgrader på termometern. Detta tog vi naturligtvis till oss för en långpromenad på landsbygden norr om stan. Dessförinnan tog jag tillfället till att göra oljebyte på bilen, som på grund av exeptionellt låg årlig körsträcka inte blir gjort så ofta (nog nästan två år sedan sist).
Nu väntar om en stund höstterminens startmöte i Club Artis. Sedan blir det till att åter fatta penslarna för att se om några 'skaparkrafter' runnit till under sommaren.

Runnit till har det dessvärre gjort i markerna i Mälardalen efter allt regnande denna sommar. Vid vår promenad idag kunde vi se den tragiska synen av mogna sädesfält som delvis står under vatten. Man känner med dessa bönder som nu kanske tvingas plöja ner delar av sin årsinkomst i den blöta marken. Tyvärr ser det ut som att mera vatten är att vänta uppifrån och det enda man kan göra är att hoppas att skördeförhållande ska förbättras.
Märkligt är det också att notera att skörden av majs i USA och på flera andra håll i världen istället förstörs av torka. Den pessimistiske iakttagaren är nog benägen att skylla allt detta på pågående klimatförändringar och det bara kan bli ännu värre i framtiden. Men, den som lever får se!

Lagt kort ligger!

Gårdagen, sommarens sista dag enligt den gamla bondepraktikan, finns inte mycket att säga om, sedan ihållande regn tvingat oss till en innedag, som helt fylldes med våra vardagliga sysslor. Idag var det följdaktligen första höstdagen, vilket en titt genom fönstret i morse bekräftade med en gråmulen. lite dimmig bild.
Vi startade i alla fall dagen med en tur till östra köpcentret för veckoinköp och efter lunch tog vi oss ut för en promenad i närområdet. Efter den kände vi oss förberedda för att ta itu med Finnkampens första dag. I mellantid blev läget ett hyfsat bra försprång på herrsidan, och ett dessvärre något större underläge på damsidan, men fortsättning följer.

Halvtidsläge har det blivit även i Ojnareskogen på Gotland där en konfliktfylld föreställning pågår med Mellanskog, som ska avverka skogen för ett kommande kalkbrott, och ett antal demonstrerande aktivister, som vill hindra avverkningen, som aktörer. Nu har skogsmaskinerna stannat i avvaktan på besked om Högsta domstolen kommer att ta upp till granskning det tillstånd som Miljööverdomstolen utfärdat för avverkningen.
Som en sann naturvän kan jag förstå demonstranternas tankar om förstörelse av 'oersättliga' naturvärden. Som tillskyndare av ett välordnat demokratiskt politiskt system i samhället kan jag samtidigt inte acceptera att 'gatans parlament' sätter sig över beslut som fattats av detta system. Det är inte i längden rimligt att det är Greenpeace och andra liknande organisationer som ska utöva en självpåtagen vetorätt. Då kan den fullbordade anarkin bli nästa steg i utvecklingen!