Paradigmskifte i svensk försvarspolitik

De senaste dagarna har vi haft en påtagligt mild väderlek och all snö har försvunnit på bara några dagar. Nu hoppas vi att detta blir bestående och att våren är på väg på riktigt. I takt med detta har vi försökt hålla en lite högre nivå på våra motionspromenader. För övrigt har vi hållit våra rutiner som vanligt.

Igår blev det till sist klart för Sveriges inträde i försvarsalliansen Nato då den ungerske premiärministern Viktor Orban gav upp sitt motstånd och lät landets parlament rösta för ett godkännande av Sveriges inträdesansökan. Efter att ett par ytterligare formella åtgärder genomförts kommer Sverige att ha gjort den största försvarspolitiska förändringen i modern tid. Efter över 200 år av neutralitet är övergången historisk. När Sverige nu tillsammans med Finland fullbordar den västliga försvarsorganisationen är vi bättre rustade mot den typ av angrepp som ett oberäkneligt Ryssland uppvisat i Ukraina. Jag hoppas och tror att detta kan vara möjligheten till att så småningom kunna återställa den europeiska säkerhetsordningen som just nu är skakig. Alla medel måste tillämpas för att motverka att konflikter utmynnar i krigshandlingar!

Sjukvård i kris

Den här veckan har vi bjudits på en ny period av vårvinterväder och högre utetemperatur har gjort att nästan all snö åter är försvunnen. Genom att även nedisningen på gatorna har minskat så har våra motionspromenader åter kommit igång på allvar. På dagens promenad kunde vi dessutom glädjas åt sällskap av yngsta dottern, som vi av en ren slump träffade på ute på stan. Eftersom det kommit rapporter om blommande snödroppar och vintergäck på våra breddgrader, så kan man ju hoppas att vintern så smått börjar att ge sig. För övrigt rullar vardagen på som vanligt.

I det skakiga läge som vårt land för närvarande befinner sig i tycks krisen inom sjukvården bli allt djupare. Kostnadsutvecklingen är sådan att praktiskt taget alla regioner har aviserat mångmiljonunderskott i budgeten och drastiska åtgärder för att möta detta kommer att bli nödvändiga. En sådan åtgärd är avveckling av all inhyrd personal för att eliminera de höga kostnader som denna medför, men också med baktanken att berörda individer ska återvända till offentlig anställning.
Underskotten har även tvingat fram stängning av vårdavdelningar på många håll och i några fall stängning av hela mindre sjukhus.
Det är med andra ord en mycket tuff utmaning som väntar hela vårdsektorn när stora ingrepp måste göras utan att patientsäkerheten äventyras. En godtagbar höjning av egenavgifterna kan knappast mer än marginellt påverka situationen och skattehöjningar är inte särskilt populära. Då återstår bara att tänka nytt, prioritera om och effektivisera arbetet. En sådan väg borde vara att ordentligt minska all byråkrati som vuxit upp inom vården och nu tynger verksamheten. Här skulle säkert ett bättre nyttjande av modern digitalteknik kunna ge stora bidrag till kalkylen. Vi måste hur som helst hoppas och tro att ett rikt land som Sverige ska klara av att uppfylla en så grundläggande samhällsuppgift som sjukvården ändå är!

Kaos på den politiska arenan

Efter några dagar i förra veckan med riktigt fint vårvinterväder så har den här veckan bjudit på usla väderförhållanden. Under tisdagen fick vi ett av vinterns mest ihållande snöfall när den tidigare snön nästan helt försvunnit. Det kom extra olägligt eftersom vi just den dagen hade tid för ett besök på vårdcentralen, men det gick att ordna transporten, inte minst med vänlig hjälp av yngsta dottern. Väderläget har också menligt påverkat våra motionspromenader, men idag skiner solen och vi ska gå och försöka ta igen en del av det vi missat. I onsdags hade vi ett kort besök av yngsta dottern och svärsonen, som bland annat hjälpte oss att 'bota' några gnisslande dörrar.

Ute i den politiska världen verkar det allt mera kaotiskt, mycket beroende på den auktoritära utvecklingen inom den ryska statsledningen. Rysslands relation till Västvärlden är numera bottenfrusen och Finland har fortsatt stängd gräns mot Ryssland, vilket den kommer att förbli även under den nye presidenten, Alexander Stubb, som finländarna valde i söndags. Även Estland överväger nu att stänga den ryska gränsen, bland annat på grund av att Putin utfärdat arresteringsorder på dess premiärminister, Kaja Kallas, med motiveringen att hon "betett sig fientligt mot vårt land och våra historiska minnen". En ännu större skamfläck sattes på den ryske diktatorn när det igår framkom att hans främste motståndare, Aleksej Navalnyj, avlidit i ett ryskt fångläger där han på oklara grunder dömts att leva. Alla oberoende bedömare anser att dödsfallet kommit allt för lägligt inför det ryska presidentvalet i april, som Putin förväntas vinna med stor majoritet - allt annat är uteslutet.
Även inom den svenska politiken råder cirkus på flera håll för närvarande. Sossarna har fått sin första politiska vilde i riksdagen någonsin efter att Jamal El-Haj på goda grunder uteslutits ur partiet, men vägrar lämna sin plats i riksdagen. Vidare har S-ledaren kommit i blåsväder efter att hon anklagat en fri debattör på högersida för att ha en podd som skulle vara finansierad av Ryssland.
En politisk vilde har det även blivit i KD sedan deras EU-parlamentariker, Sara Skyttedal, uteslutits ur partiet efter att hon haft otillbörliga kontakter med SD, men också för att hon drivit en fråga om legalisering av viss narkotikaanvändning.
Den tredje uppseendeväckande händelsen inom en vecka är att MP:s språkrör, Märta Stenevi, avgår med omedelbar verkan efter en tids sjukskrivning. Skälet torde vara dels den kritik hon fått som arbetsledare inom partiet, dels  det obefintliga samförståndet med hennes nya kollega Daniel Helldén.
Det är ju till synes ganska cirkusartat inom etablissemanget just nu, så därför får man glädja sig åt att det, åtminstone utåt sett, arbetas under mera ordnade former inom regeringskonstellationen. Och det finns verkligen behov av detta för att kunna hantera alla både ekonomiska och sociala hot som riktas mot det svenska samhället.

Har samhället lämnat walk over?

Årets första februarivecka har vädermässigt bjudit på ganska behagligt och soligt vårvinterväder, men idag slog kylan till på nytt med nio minusgrader på morgonen. Vi hoppas ändå på att våren nu är på väg och våra motionspromenader har redan kunnat ökas ut jämfört med den ganska dåliga förra månaden. Livet har för oss i övrigt rullat på rutinmässigt utan några nämnvärda avbrott.

Ute i det svenska samhället har däremot samlats påtagliga orosmoln vid horisonten. Jag tänker på utvecklingen av den organiserade brottligheten. Efter några veckors nedgång kring julhelgen har stridigheterna mellan de kriminella grupperna Foxtrot och Dalennätverket åter tagits upp med full kraft. Resultatet av detta är fyra sprängningar under en vecka på olika platser i landet, som väl är utan att någon människa kommit till skada, men med omfattande och mycket kostsam materiell förstörelse. De individer som är aktiva inom denna verksamhet saknar helt empati för oskyldigt drabbade människor och lever i ett parallellsamhälle med egna lagar och egen rättsskipning. Våldskapital är den enda gångbara valutan i dessa konflikter.
Min tydliga känsla är att samhället är på mycket god väg att tappa kontrollen över utvecklingen. De krafter som styr de kriminella gängen tar genom infiltration i myndigheter och organisationer sig rätt att utnyttja samhällets ekonomiska och sociala förmåner till stöd för sin olagliga verksamhet. Under tiden tillsätter våra politiker utredningar som, i bästa fall, kan leda till motåtgärder om ett eller två år. Men då har kriminaliteten redan bytt både strategi och arena och inget blir bättre.
Vad gäller samhällets möjligheter till motvärn fick vi igår veta att alla fängelser och häkten i landet är full- eller till och med dubbelbelagda och inga flera 'klienter' kan tas emot. Detta är djupt oroande då fängelsepersonalens fackliga representanter samtidigt riktar kritik mot den orimliga arbetsmiljön för deras medlemmar. Därmed inställer sig omedelbart frågan om vad samhället och dess beslutsfattare har tänkt sig att göra åt saken - idag, inte om ett eller två år.
Det är således med stor oro man väntar på vad maffiaorganisationernas nästa steg kommer att bli och vilka oskyldiga samhällsmedborgare som då blir de drabbade. Situationen är den värsta på mycket länge!