Den osynlige angriparen

Det kompakta kvällsmörker, som är helt normalt för årstiden när snön saknas, stämmer inte alls med utetemperaturen på över tio plusgrader som vi upplevt idag. Bortsett från blåsten som irriterat oss de senaste dagarna, så har vädret varit perfekt för långpromenader och några sådana har det också blivit. Nu laddar vi för nästa år, dock utan specifika nyårslöften, och hoppas att åtminstone en del av alla, för tillfälligt ovanligt talrika, konflikter ska kunna lösas.

Mitt i all turbulens intar Sverige i morgon sin nyvunna plats i FN:s säkerhetsråd och inledningsvis dessutom som ordförande. Det lär inte bli någon sinekur. Svenska företrädare internationellt har ju en tendens att 'veta bäst' vad som är bra för andra och nu kommer en rejäl chans att testa denna förmåga på den allt isigare relationen mellan USA och Ryssland. Bevisen om den senares cyberattacker mot höstens amerikanska presidentval har på något sätt bekräftats av de senaste dagarnas liknande angrepp på flera amerikanska offentliga institutioner och sanktionerna till följd av detta som beslutades igår synes, åtminstone utifrån sett, vara fullt berättigade. Oväntat var kanske däremot Putins beslut att plötsligt inte 'svara med samma mynt', men initierade bedömare tror att detta mera hänger ihop med hans satsning på en bättre relation med USA:s kommande president.
Men det allvarliga i sammanhanget är att ryssarnas brigad av hackers strider i stort sett över hela världen och skiljer inte på vän och fiende. De flesta människor är inte medvetna om hoten som ligger i denna form av krigföring eller vilka konsekvenser den kan få. Angreppen är försåtliga och kan ske på många olika plan såväl långsiktigt, som kortsiktigt. Det senare sker främst genom utslagning av vitala samhällsfunktioner, medan de långsiktiga handlar om systematisk påverkan på människors attityder och politiska inställning. Här spelar nättrollen på sociala medier en betydande roll.
Inom Sveriges totalförsvar arbetas kontinuerligt med motåtgärder, men problemet är att instrumenten för angreppen hela tiden förnyas och förfinas. Ett eventuellt framtida angrepp på Sverige kommer inte att handla om landsättningar på Gotland, utan om nedsläckta elnät, havererad telekommunikation, utslagna transportsystem och allmän desinformation. Dessa angrepp är helt oblodiga men fruktansvärt effektiva, och vi kan inte ett ögonblick slå oss till ro så länge som en hotbild kan identifieras!

Nordkoreas tragedi

Stormen Urd utgjorde aldrig något hot på våra breddgrader och blev på de sydligare breddgraderna inte heller så förödande som befarat. Igår var vi, efter att hustrun besökt sin sjukgymnast på stan, ute på en långpromenad längs Mälarstranden öster om stan. Om man bortsåg från en något isig nordanvind på några ställen, så kunde det lika väl varit en vårpromenad i slutet av mars.
Idag tog våra aktiviteter dock skilda vägar när jag fick engagera mig i ommöbleringen av målarklubbens lokaler efter vårt inköp av nya möbler. Förövrigt har de vardagliga sysslorna på hemmaplan fyllt vår tid.

Det har nu gått nio år sedan jag startade den här bloggen och efter 1 454 publicerade inlägg känner jag att det är dags med förnyelse. Rubriken 'Tankar i tiden' har i stor utsträckning varit missvisande och inläggen har oftast varit mer refererande än filosofiska. Detta ska jag nu försöka ändra på, dels genom en kanske mindre regelbunden publicering, men främst genom en annan inriktning på ämnesvalet.
Som en liten uppvärmning på den vägen vill jag anknyta till en nyligen läst bok om Nordkorea. En bok som på ett slående sätt i ord och bild beskriver hur den absoluta personkulten kring diktatorsdynastin Kim kan förlama ett lands befolkning. Genom en total isolering från omvärlden för gemene man i landet lyckas man år efter år hålla människorna ovetande och därmed förhindra den kontrarevolution som borde pyra under ytan. Samtidigt som befolkningen på landsbygden lever på, eller i vissa fall under svältgränsen, spenderas 30 procent av landets BNP på militärutgifter i regimens paranoida tro på omvärldens fientlighet.
Man vill gärna tro att denna tragedi hör hemma i ett tidigare århundrade, men så är tyvärr inte fallet. Kanske finns det trots allt hopp för dessa lidande människor när man ser att den kommunistiska ideologin allt oftare, på olika håll i världen, drar det kortaste strået. Turen borde någon gång komma även till Nordkorea.

Stormigt på annandagen!?

Som väntat blev det en 'grön jul' i år och om prognoserna håller kommer det så att förbli under resten av året. Temperaturen ute antyder också att vi nu skulle kunna ha förvår nu, men det lär väl komma en del bakslag i vanlig ordning. Vädret är inte bara milt utan dessutom torrt och idag fick vi veta att det tidigare rekordet ifråga om låg grundvattennivå nu har tangerats. Geologerna önskar sig därför en mild och regnrik vinter, vilket förmodligen kan gälla för många av dem som hämtar sitt vatten från egen brunn - Mälaren tömmer man ju inte i första taget.
För vår egen del har julen hittills varit lugn och behaglig. Visst drabbas vi båda av ålderskrämpor, men det hör väl till och det får man försöka stå ut med. Igår besökte vi båda döttrarna och deras familjer och julaftonen kröntes av julbord med knytkalas hos äldsta dottern med hela familjeklanen på plats. Ny medlem för året var vårt första barnbarnsbarn, som självklart intog en central plats i hela tillställningen.

Tyvärr blir det kanske inte lika lugnt överallt i vårt avlånga land. Klass 2-varning har kommit från SMHI om kraftig storm i morgon över södra och sydvästra Sverige. Dock förväntas inte vindstyrkor på den nivå som stormen Gudrun bestod oss med för snart 12 år sedan. Den gången blev ju katastrofen ett faktum med enorm arealer av omkullblåst skog och över 400 000 strömlösa hushåll i södra delen av landet.
Mera långsiktiga och kanske mera oroväckande signaler har de senaste dagarna kommit från presidenterna Putin i Ryssland och den tillträdande Trump i USA, som båda har uttryckt behov av att 'modernisera och förstärka' sina kärnvapenarsenaler. En ny kapprustning är förvisso det sista som världen behöver och en mobilisering till motstånd mot deras tankegångar är av största vikt. Själv är jag medlem i organisationen Global Zero vars målsättning är att alla förekommande kärnvapen på jorden ska avvecklas. En sådan utveckling skulle samtidigt stänga ett argumenten för de grupperingar som vill hindra kärnenergins civila användning. Det kommer som synes inte att sakna väsentliga saker att syssla med under nästa år heller!

Fattigpensionärer!?

När vi idag passerade vintersolståndet så var våra omgivningar åter helt snöfria. Utsikterna till en vit jul, åtminstone vad gäller väderleken, har kraftigt begränsats. På den positiva sidan finns förstås det faktum att den för några dagar sedan förrädiska halkan också har försvunnit.
Våra motionsaktiviteter har inskränkt sig till några promenader i närområdet plus en del trädgårdsarbete - beskärningen av fruktträd är t ex nu klar. Vi är också klara med alla inköp inför julen och det har gått att klara utan stress när vi i år i princip eliminerat julklappsinköpen. Hustruns idoga arbete med det som hör julbordet till, är till största delen också avklarat, så nu kan vi snart bara se fram emot julfirandet i familjekretsen.

Så här i årets slutskede börjar man gärna att snegla på vad som ska gälla för 2017. För oss till åren komna är utvecklingen av pensionerna ett aktuellt ämne. Det har meddelats att de höjs med i genomsnitt 260 kr per månad från årsskiftet. Det betyder omkring 2 procent och motsvarar bara drygt hälften av vad kollektivavtalen på arbetsmarknaden gett i år. Med andra ord så stryps köpkraften, relativt sett, ännu ett snäpp för de 'som byggt landet'. Än sämre blir det för dem som endast har garantipension, där det i vissa fall kan bli en sänkning när effekter av bostadstillägg och boendekostnad räknats in.
Jämfört med många andra länder tar Sverige ändå väl hand om sina åldringar. Ytterst få behöver gå hungrig till sängs på kvällen och i princip alla har tak över huvudet. Därför skall vi inte klaga och speciellt inte när vi får veta att vi i vårt land har det så gott ställt, att vi har råd att kassera och kasta bort 600 000 000 kg fullt användbar mat varje år. Då kan man med fog hävda att 'ur led är tiden'! Här finns det verkligen något att på allvar ta itu med under 2017!

Midvinterpolitik

Den fortsatt gråmulna, disiga väderleken uppmuntrar inte till någon utevistelse och igår tog jag därför tillfälle till att baka veteskorpor och två sorters matbröd innan vi åkte ut för att inta vår fredagslunch. Idag tog vi oss i alla fall samman till en promenad i närområdet i det sliriga väglaget, men dessförinnan hade julgranen installerats och återstående julpynt klarats av.

När man nu inför politikens juluppehåll och i mandatperiodens halvtid gjort en ny opinionsmätning framgår det att regeringsunderlaget nu är endast 37 procent inklusive vasallen Vänsterpartiet. Den borgerliga Alliansen kan räkna ihop 41 procent och ingen är under riksdagsspärren på 4 procent. Värst är emellertid att SD kan notera en ny toppnotering på 19 procent, antagligen med viss draghjälp från Trumpsegern i det amerikanska presidentvalet.
Därmed rycker det läge närmare då det inte längre, för att kunna regera landet, går att tänka bort SD under en kommande mandatperiod. En del oroväckande tecken från M-partiet tyder på att man där vill försäkra sig om en bra köplats om denna tendens skulle hålla i sig. SD:s partiledare har också gett intryck av förväntan på förhandlingsinviter, men har samtidigt serverat en rad osmakliga 'prislappar' med anknytning till invandringspolitiken.
KD har å sin sida gjort ett utspel om det som så märkligt kallas för 'pensionärsskatten' och vill stänga gapet mellan pensionärer och förvärvsarbetande och finansiera detta med höjning av momsen med en procentenhet. Man ger som vanligt med ena handen och tar tillbaka med den andra. Samtidigt levererar statsministern i ett luddigt jultal en idé om att 'stärka gemenskapen mellan stad och land', vilket förväntas kunna uppnås genom mera statlig service på landsbygden och utbyggnad av snabbare bredband. Någon prislapp för detta presenterade han dock inte, men erkände också att myndigheterna inte alltid levererat det som skattebetalarna har rätt att förvänta sig. Om det sedan 'bara blir en tumme' som skräddaren sade, det blir en senare fråga!

Julstressen har börjat!

Väderläget har för tillfället förbättrats under inflytande av ett rejält högtryck - säkert bara tillfälligt men ändå en ljusning. De två senaste dagarna har vi satsat en del på förnyelse i hemmet. Igår tog vi, med hjälp av yngsta dottern och svärsonen, hem och installerade hustruns nyinköpta säng och idag blev investeringen en ny mikrovågsugn. Det skadar inte med lite förnyelse då och då. För övrigt har vi bedrivit den vardagliga verksamheten på hemmaplan och hustrun har börjat göra insatserna för familjeklanens kommande julbord.

Julstöket har för övrigt börjat på alla fronter och man ser ute i butikerna allt flera människor med begynnande glasartad blick inför den uppskruvade julklappshetsen. Själva har vi för första gången i familjen beslutat att minimera denna plåga till att presenter köps bara internt inom respektive familj. Det känns behagligt att bara behöva köpa en enda klapp.
Men i det allmänna kaoset som föregår julhelgen inträffar naturligtvis olika slag av incidenter. En sådan, med dessutom spridd åverkan, inträffade i Örebro igår då Post Nord blev bestulna på 4 000 julkort. Polisanmälan är gjord och man funderar över den skyldiges motiv - tycker hen allmänt illa om julen eller är det möjligen en samvetslös frimärkssamlare som varit i farten? Det bästa vore nog att även julhälsningarna så snart som möjligt läggs över till elektroniska medier. Framställningen och hanteringen av miljontals julkort är knappast miljövänlig och slukar massor med manuellt arbete, egentligen helt i onödan numera.

Trumps nya överraskning

Den tidigare julkortsaktiga upplagringen av snö på fur och gran har nu förpassats till historien av flytande nederbörd. Förvintern får allt mer en karaktär, som jag gärna vill förknippa med landets sydligaste delar. Den ljusning som snön medförde har nu återställts till kompakt mörker utanför fönstret.
Under gårdagen blev det ett besök i stan för hustruns första träff med sin nya sjukgymnast, som nu ska ta sig an hennes värkproblem. Idag var jag på förmiddagen åter i stan, nu för att delta i transport av inköpta möbler för uppfräschning av Club Artis' lokaler. På eftermiddagen åkte vi till västra köpcentret för shoping, bl. a. en bättre säng till hustrun för att förhoppningsvis underlätta hennes rehabilitering.

Rehabilitering pågår också i Donald Trumps regi av den amerikanska administrationen, men inte nödvändigtvis till det bättre. De hittills utpekade medlemmarna i hans kabinett är, inte helt oväntat, i det närmaste rena motpoler till Obamas motsvarande ministrar. Dagens sensationella offentliggörande är att ExxonMobils VD, Rex Tillerson, är tänkt att bli USA:s nästa utrikesminister. Han må vara en rutinerad och framgångsrik förhandlare i sin industriella gärning, men som politiker är han ett vitt, helt oskrivet kort. Historien är tyvärr full av framgångsrika industriledare som förvandlats till totalt misslyckade politiker. I det skrået är det sällsynt att det räcker med att 'peka med hela handen' för att nå framgång.
Nu ska förvisso ingen dömas ohörd, men Tillerson har redan välkomnats av Ryssland och Putin och har dessutom stora affärsintressen i landet. Senatens utrikesutskott, som måste godkänna kandidaturen för att tillsättningen ska bli möjlig visar tveksamhet och kräver, ganska självklart, att han till en början måste avveckla alla sina intressen i sitt nuvarande företag. Tidigare utrikesministern hos George W. Bush, Condolezza Rice, stöder dock Tillerson med motiveringen att han har "anmärkningsvärd och bred internationell erfarenhet och förstår den globala ekonomin".
Det återstår att se vad som kommer att skrivas i världshistoriens nästa kapitel, men att en ny geopolitisk karta kommer att börja ritas upp den 8 januari 2017 står allt mera klart för varje dag. Vi kan bara hoppas att den på något sätt blir till det bättre!

I centrum för världens blickar

Igår morse inleddes det omslag i väderleken som meteorologerna hotat med. Då inleddes ett ihållande snöfall som faktiskt inte upphört förrän alldeles nyss. Det har gett två tillfällen till motion med snöskyffeln och ytterligare ett väntar. Vi har också tvingats notera att vår idogt blommande pensé utanför husväggen nu vilar under ett stadigt snötäcke.
I förrgår blev det ännu en shopingtur till västra köpcentret, där vi också passade på att inta vår fredagslunch på en kinarestaurang. För övrigt har vi hållit oss hemma med ett par promenader i närområdet. Det nuvarande väglaget inbjuder inte till några större utomhusaktiviteter och rapporterna om trafikolyckor står som spön i backen.

Igår gick en del av dagen åt till att följa ceremonierna kring årets nobelprisutdelning. Den avlöpte på samma välregisserade sätt som vanligt. Alla, förutom den frånvarande litteraturpristagaren Bob Dylan, fick sina priser under sedvanlig högtidlighet. Även den stora banketten i stadshuset avlöpte utan några synbara incidenter. Hela tillställningen är ju ett av Sveriges tyngsta varumärken och som sådant av stor betydelse för omvärldens syn på vårt land.
Men i vanlig svensk ordning är inte alla lika begeistrade. Krönikören Markus Larsson kände det, vid sin entré i Blå hallen, 'som att gå rakt in i en flock vargar där hälften bär frack och liknar pingviner'. Han utnämner också sångerskan Patti Smith till kvällens stjärna, all församlad intelligentia till trots. Sedan ägnar han kvällen åt research om de närvarande toppolitikernas favoriter bland Bob Dylands låtar och erkänner att nobelfest är inte hans främsta prioritering - Roskildefestivalen är bättre - och betecknar nobelfesten som en väldigt svensk och formell kräftskiva med lite snoffsigare kläder.
Nåja, det är väl just det fina med Sverige att vi inom mycket vida gränser kan tycka vad vi vill om saker och ting, något som många runt om i världen är mycket avundsjuka på. Själv tycker jag att nobelfesten gott kan få några timmar av min tid en gång om året.

I glada vänners lag

Vädret har fortsatt att vara höstgrått och, för att liksom pigga upp det hela en aning, spetsat med frosthalka på mornarna. Men det är bara att gilla läget, det kunde vara värre. I förrgår åkte vi en tur till västra köpcentret för lite shoping, annars har vi mest varit här hemma. För min del har målarklubbens administration fortsatt att ta min tid. I förrgår kväll hade vi medlemsmöte för bedömning av våra verk på Julsalongen av en inbjuden konstnär, och det blev en lyckad tillställning. Idag blev det istället ett extra styrelsemöte för att räta ut en del frågetecken inför nästa års verksamhet. Även här tror jag att vi lyckades nå godtagbara resultat.

Godtagbart kan man däremot knappast kalla utvecklingen hos svenska myndigheters representationskostnader. Den svältfödda Försvarsmakten gjorde t. ex. förra året av med 32,3 miljoner kronor, där man bl. a. vid ett tillfälle hyrt in Linda Benzing för ett framträdande (50 minuter) för 75 000 kr. När man vid ett annat 'officersmöte' med 16 personer drack vardera fyra glas vin, 72 cl sprit och ytterligare två flaskor vin (dyraste flaskan 876 kr), har man fog för att fråga sig hur det står till med synen på riktlinjerna för representation som säger, att man ska tillämpa 'måttfullhet' och ha en 'restriktiv' syn på alkohol. Vid ett annat tillfälle i början av det här året samlades 110 personer på ett konferenshotell där notan gick på 639 000 kr.
Det är förvisso så att även offentliganställda har rätt till en rimlig 'personalvård' och Försvarsmakten är säkert bara ett exempel i mängden på liknande utsvävningar hos andra myndigheter. Men det förstärker knappast förtroendet hos den skattebetalande allmänheten, när man i nästan andetag talar om att man är tvingad till nedskärning av den service som ska levereras p. g. a. bristande ekonomiska resurser. Revisorerna får skärpa sig när det kvällstidningarna som upptäcker misshälligheterna!

Laglöshet á la Vilda Västern

Kung Bore har än så länge tassat rysligt försiktigt in på scenen med endast lite vitt puder på marken. Men senaste natten försökte han dock lite grand med temperatur neråt tio minusgrader (i Nikkaluokta var det dock samtidigt -33).
För vår egen del har veckohelgen mest gått i kulturens tecken, först igår med en tur till vår grannkommun för ett besök på Stenhusets julsalong. Den var lite si och lite så, och uppfyllde kanske inte helt förväntningarna. Idag blev det istället en tur till stan dels för biblioteksbesök och dels för att beskåda vår egen julsalong på målarklubben. Jag vill, utan att förhäva mig, hävda att vår utställning var snäppet bättre än den vi såg igår, där det t. o. m. fanns deltagande av professionella konstnärer. För övrigt har vi hållit oss på hemmaplan.

De senaste dagarna har den hårdnande attityden ute i samhället fortsatt att skörda offer. De frekvent förekommande skjutningarna i framförallt Malmö och Göteborg verkar sprida sig. För ett par dagar sedan var det dubbelmord på två bröder i Rinkeby i Stockholm och igår blev tre kvinnor ihjälskjutna i Imatra i Finland. I Finland grep polisen snabbt en misstänkt för dådet - i Rinkeby "har man ingen misstänkt".
Det är bara att konstatera att de svenska rättsvårdande myndigheterna håller på att tappa greppet om en eskalerande och allt mer svårartad kriminalitet. Det syns inte minst av fallet med den 'svensk', som varit inblandad i terrordåd i Belgien och Frankrike, och som Säpo haft spaning på i flera år, kunnat bedriva sin verksamhet ända tills Kronofogden (!) hemsökte honom för indrivning av skatteskuld. Svensk polis och svenskt åklagarväsen måste nu dra av sig silkesvantarna och sätta på hårdhandskarna och det brådskar innan de oborstade slynglarna tar över samhället helt och hållet. Vi har som skattebetalare rätt att kräva något tillbaka för världens högsta skattetryck. Lyckas man inte med det är jag rädd att vår näste statsminister heter Jimmy Åkesson!

Nytt från kungariket IKEA

I den första vintermånadens inledning har vi fått kyligare väder med temperaturer runt nollan och idag har vi även fått tilldelats några mindre snöbyar. Annars kan man inte direkt se några tecken på vinterväder.
Den senaste tiden har det varit en hel del att göra med vår målarklubb, på både gott och ont. Idag var jag delaktig i att hänga utställningen till årets Julsalong, vilket var trevligt och stimulerande. I onsdags var det istället ett extra medlemsmöte för att diskuterar framtiden vad gäller föreningens ekonomi och bemanning av funktionärsposter. I den delen väntar nu saker som måste beslutas och åtgärdas den närmaste tiden.
Vad gäller hustruns värkproblem, så har utvecklingen varit positiv de senaste dagarna, och efter genomgång med vår husläkare igår, så ska vi nu hoppas att behandling hos sjukgymnast ska lösa problemen. Idag kunde vi också ta oss till stan för att inta vår traditionella fredagslunch, denna gång på en libanesisk servering.

Ute i stora världen rullar allt på som vanligt, även där på både gott och ont. Det gäller också för Sveriges internationellt mest kända företag IKEA. Riksnasaren Kamprad förnekar sig inte när hans bolag nu ska börja sälja solpaneler för elproduktion även i Sverige. Det ser en aning mörkt ut just nu när man tittar ut genom fönstren, men skam den som ger sig.
Kamprad har idag även aviserat att den sedan några år traditionella julklappen till personalen - i år 14 700 kr per person, lika för alla, hög som låg - går på en dryg miljard för bolaget. Det är god personalvård, men man kan ju undra hur fördelningen mellan IKEA:s alla hemländer går till. Månadslönen skiljer sig förvisso en hel del mellan t. ex. Sverige och Indien.
Besvärligare för IKEA är det i Ryssland, och var annars, där en domstol fryser motsvarande en dryg miljard kronor av IKEA:s pengar som en del i en tvist med en rysk affärsman. Det är definitivt ingen rolig sits att hamna i. Det genomkorrupta ryska samhället med ofta maffialiknande affärsmetoder borde egentligen vara lätt att hålla sig borta ifrån, men risktagande affärsmän skyggar inte för detta och då får man ju leken tåla när man gått in på banan. IKEA har för övrigt god träning efter alla turer i ryska domstolar under dess 16-åriga historia i landet. Vi får väl se hur det går den här gången.