Ännu en vecka med temperatur på 22 grader och uppåt har passerat, men nu säger prognoserna att 'sommaren' är slut. En period med svalare och ostadigt väder förutses och mycket vatten från ovan är välkommet efter den långvariga torkan. Mina efterhängsna influensasymptom sedan vaccineringen på försommaren verkar nu börja ge upp och vi har så smått börjat öka vår fysiska aktivitet. Vi har också haft ett par avbrott i vardagsrutinerna. I söndags var det åter dags med barnkalas när ett av barnbarnsbarnen firade sin 4-årsdag med ett riktigt gardenparty. I onsdags fick vi en välbehövlig uppfräschning av trägolvet utanför entrédörren då vår yngsta dotter och hennes man gav oss välkommen hjälp med rengöring och ommålning. Igår blev det så en utflykt till Ludvika för oss själva där vi traditionsenligt tog en promenad vi sjön Väsman och därefter intog lunch på en kinarestaurang. Även om vi en gång i tiden inte tyckte särskilt mycket om staden som bostadsort så är det ändå trevligt att under en stund komma dit och njuta av de natursköna omgivningarna. Idag har vi, fast på ett annat sätt, varit aktiva genom att göra ett storbak i värmen - hustrun med tre sorters kaffebröd och jag själv med sats vattenfranska. Efter det kopplade vi av med att gå ut och förtidsrösta inför årets val.
Valrörelsen inför detta val tenderar att bli allt mer vulgär, nästan på gränsen till oseriös. I det ytterst jämna opinionsläget mellan blocken verkan en desperation allt oftare ställa det sunda förnuftet åt sidan och de personliga påhoppen blir allt grövre. Den tydliga argumentnöd som råder gör att de politiska sakfrågorna får stå tillbaka för debattörernas åsikter om sina motståndare som person.
Det faktiska svåra läge som landet befinner sig i vad gäller galopperade kriminalitet, socialt utanförskap, oacceptabla sjukvårdsköer, bostadsbrist, elbrist och på toppen av detta en historiskt hög inflation med svåröverblickbara konsekvenser för hushållsekonomin borde istället motivera politikerna till en seriös diskussion om hur detta ska kunna hanteras. Men istället får vi nöja oss med en ström av till intet förpliktigande, floskelartade symboluttryck som 'vända på alla stenar, eller 'ta ansvar för landet', upprepade med en papegojas envishet. Jag kan mycket väl förstå svårigheten med att hantera de rådande förhållandena, men gör man anspråk på att få leda landet borde det minsta man kan begära vara att pretendenterna kan ge en seriös beskrivning av hur man tror att detta ska kunna gå till. Förtroendet för politikernas förmåga att ändra den mörka trend vi befinner oss i är redan lågt och detta kan endast ändras av de som har mod och kraft att på allvar ta itu med problemen!