Idag är det åter sol från klar himmel med god värme. Under gårdagen var det lite sämre beställt med den varan, men ändå tillräckligt så att vi kunde fira min födelsedag med 'garden party' på altanen. Gästerna var våra båda döttrar med familjer och min syster och svåger som kommit upp hit i förrgår. Även om jag inte direkt är någon festprisse, känns det trevligt att ha familjen kring sig och bli uppmärksammad en stund.
Man får samtidigt inte glömma att de siffror som anger en ålder inte är det väsentliga utan den fysiska och mentala hälsa man är förunnad att ha och detta oavsett om siffran är 50 eller 70 eller 90.
Tidigare på dagen använde vi tiden till en sigtseeingtur runt staden med våra sydländska gäster och sedan en shopingrunda till de nya delarna av västra köpcentret.
Tyvärr går det inte lika bra för alla och för Sveriges del börjar nu insatsen i de olympiska spelen mest att peka på ett helt medaljlöst resultat. Ett efter ett faller 'medaljhoppen' ifrån och igår var det simning och cykel som fick notera misslyckanden. Med tanke på hur många som var justerade redan innan det var dags att åka till London börjar det nu att se riktigt mörkt ut. Men det är väl som alltid, bara att bryta ihop och komma igen. Det känns också lite lättare om man som norrmännen kallar det hela för OL, olympiska lekar!
måndag 30 juli 2012
lördag 28 juli 2012
Storslagen OS-show
Med stigande förvåning noterar vi att sommarvädret varat ytterligare två dagar. Vi har utnyttjat detta till 'yttre aktiviteter' på hemmaplan - d v s arbete på tomten, med fortsatt rensning av gräsmattan och idag även klippning, samt första insamlingen av årets 'skörd' av björkfrö. Det blev fyra hinkar idag, men uppskattningsvis återstår ungefär lika mycket på träden. Idag blev det också av med en rejäl tvättning av husbilen efter det jämtländska äventyret på blöt grusväg. Hustrun har under tiden tagit hand om alla förberedelser inför stundande födelsedagsfirande.
Igår startade vi dagen med ett besök i östra köpcentret, och på hemvägen, nästan på vår egen gata, mötte vi plötsligt tre elefanter på promenad i staden. Som tur var hade vi redan dagen innan kunnat läsa i bladet om att elefanter från Cirkus Scott var ute på motionsrundor, annars hade det nog kunnat uppstå en mentalt skadlig överraskning.
Igår kväll var så tiden inne för invigningen av de Olympiska spelen i London. Efter flera år av förberedelser hade man lyckats ställa samman ett nästan ofattbart skådespel med flera tusen aktörer på plan under en och en halv timme. Scenerna beskrev social och kulturell utveckling inom United Kingdom sedan vikingatiden och fram till idag. Succéen var total, men så hade också en flerfaldigt Oscars-belönad regissör hållit i trådarna för det hela. En riktig clou blev det när den åldriga engelska drottningen anlände till platsen i helikopter, något som ingen trott att man skulle få uppleva.
Publiken på plats uppgick till ca 80 000 personer och beräknat antal åskådare framför TV-apparater världen över uppskattades till en miljard.
Allt var storslaget till max, men smakar det så kostar det. Prislappen för föreställning uppges vara motsvarande 250 miljoner kronor. Det blir nästan tre miljoner per minut för uppvisningen. Vän av ordning frågar sig nog vilken alternativ nytta man kunnat få för det beloppet!
Igår startade vi dagen med ett besök i östra köpcentret, och på hemvägen, nästan på vår egen gata, mötte vi plötsligt tre elefanter på promenad i staden. Som tur var hade vi redan dagen innan kunnat läsa i bladet om att elefanter från Cirkus Scott var ute på motionsrundor, annars hade det nog kunnat uppstå en mentalt skadlig överraskning.
Igår kväll var så tiden inne för invigningen av de Olympiska spelen i London. Efter flera år av förberedelser hade man lyckats ställa samman ett nästan ofattbart skådespel med flera tusen aktörer på plan under en och en halv timme. Scenerna beskrev social och kulturell utveckling inom United Kingdom sedan vikingatiden och fram till idag. Succéen var total, men så hade också en flerfaldigt Oscars-belönad regissör hållit i trådarna för det hela. En riktig clou blev det när den åldriga engelska drottningen anlände till platsen i helikopter, något som ingen trott att man skulle få uppleva.
Publiken på plats uppgick till ca 80 000 personer och beräknat antal åskådare framför TV-apparater världen över uppskattades till en miljard.
Allt var storslaget till max, men smakar det så kostar det. Prislappen för föreställning uppges vara motsvarande 250 miljoner kronor. Det blir nästan tre miljoner per minut för uppvisningen. Vän av ordning frågar sig nog vilken alternativ nytta man kunnat få för det beloppet!
torsdag 26 juli 2012
Det bär sig inte utan bär
Till vår oförställda glädje tycks sommaren fortsätta ytterligare några dagar, även om det i morse såg ut att bli ett bakslag. Idag har vi ägnat en del tid åt renhållning, hustrun inne och jag utomhus. Mest har vi ändå försökt vara ute och njuta av solen. Trots allt är det mycket som måste skötas om också på hemmaplan innan det snart blir dags för en ny husbilsexpedition.
En annan slags expeditioner har media ägnat sig mycket åt den senaste tiden och då tänker jag på hitlockade bulgariska bärsplockare. Dessa och andra ösreuropéer luras av skrupelfria individer i sina hemländer att mot, förmodligen god, ersättning bli skjutsade till Sverige med illusioner om generösa möjligheter till att göra stora förtjänster i de svenska bärskogarna. Det är därför lätt att förstå deras besvikelse när det på många håll inte finns några bär att plocka överhuvud taget.
Det riktigt tragiska i situationen är att det är de fattigaste människorna som blir lurade och därmed, om möjligt, ännu fattigare. Eftersom de kommer från andra EU-länder kan svenska myndigheter inte heller hidra hanteringen. Nu har i alla fall den bulgariska staten beslutat att bekosta hemresa för sina medborgare och sedan ta itu med den uppenbara människohandel som pågår. Låt oss hoppas att det går att klämma åt de svinaktiga figurer som samvetslöst utnyttjar sina medmänniskor för egen vinning.
En annan slags expeditioner har media ägnat sig mycket åt den senaste tiden och då tänker jag på hitlockade bulgariska bärsplockare. Dessa och andra ösreuropéer luras av skrupelfria individer i sina hemländer att mot, förmodligen god, ersättning bli skjutsade till Sverige med illusioner om generösa möjligheter till att göra stora förtjänster i de svenska bärskogarna. Det är därför lätt att förstå deras besvikelse när det på många håll inte finns några bär att plocka överhuvud taget.
Det riktigt tragiska i situationen är att det är de fattigaste människorna som blir lurade och därmed, om möjligt, ännu fattigare. Eftersom de kommer från andra EU-länder kan svenska myndigheter inte heller hidra hanteringen. Nu har i alla fall den bulgariska staten beslutat att bekosta hemresa för sina medborgare och sedan ta itu med den uppenbara människohandel som pågår. Låt oss hoppas att det går att klämma åt de svinaktiga figurer som samvetslöst utnyttjar sina medmänniskor för egen vinning.
tisdag 24 juli 2012
Vem ska betala?
Både sommaren och livet har fortsatt i de numera tämligen väl inkörda hjulspåren. Blåst och utetemperatur gjorde att man med fördel kunde ägna sig åt inomhussysslor under gårdagen. Hustrun fortsatte med sin forskning om tidigare generationer och själv delade jag tiden med behandling av digitalbilder och artikelskrivning för wikipedia.
Idag var väderförhållandena en aning bättre och det gick att göra en del i trädgården. Under tiden bakade hustrun en god kladdkaka. På eftermiddagen tog vi en tur till yngsta dottern och passade samtidigt på att frakta fyra småsäckar med uppsamlade tallkottar till återbruket (det brukar bli ca 10 säckar per år och nu är vi uppe i totalt sju för den här säsongen). Men det priset får man betala om man vill ha 25 m höga tallar på tomten.
Ett pris att betala har nu snart även Spanien tillsammans med de redan havererade ekonomierna i Grekland, Portugal och Irland. Frågan är när dessa 'nödlån', som euroländerna beviljar sina olycksbröder, kan betalas tillbaka. Vissa bedömmare tror om tjugo år medan pessimisterna inte tror på någon återbetalning alls. Man måste ju förvisso tillstå att läget för stunden ser minst sagt mörkt ut.
Här hemma håller vi under tiden som bäst på att bygga grunden för liknande problem. Till min överrasknng fick jag idag höra att Swedbanks VD vill ha lagstiftning om att bolån ska amorteras. I min omoderna enfald har jag alltid trott att återbetalning av lån var en självklarhet, men så är tydligen inte fallet. I realiteten betyder detta att 'husägarna' i själva verket hyr huset av banken, som via lånen i praktiken äger det.
Självfallet har detta en stor del i de senaste årens orimliga ökning av huspriserna och vid ett trendbrott till sjunkande priser kan Sverige snabbt hamna i samma läge som USA gjorde för tre år sedan. Då blir det skattebetalarna som till sist sitter med Svarte Petter och får stå för kalaset. På något konstigt sätt ser det ut som att det alltid blir de skötsamma som får betala, medan slarvpellarna tackar, lyfter på hatten och går vidare. Var det möjligen detta som Karl Marx en gång avsåg med devisen "åt var och en efter dennes behov, av var och en efter dennes förmåga"?
Idag var väderförhållandena en aning bättre och det gick att göra en del i trädgården. Under tiden bakade hustrun en god kladdkaka. På eftermiddagen tog vi en tur till yngsta dottern och passade samtidigt på att frakta fyra småsäckar med uppsamlade tallkottar till återbruket (det brukar bli ca 10 säckar per år och nu är vi uppe i totalt sju för den här säsongen). Men det priset får man betala om man vill ha 25 m höga tallar på tomten.
Ett pris att betala har nu snart även Spanien tillsammans med de redan havererade ekonomierna i Grekland, Portugal och Irland. Frågan är när dessa 'nödlån', som euroländerna beviljar sina olycksbröder, kan betalas tillbaka. Vissa bedömmare tror om tjugo år medan pessimisterna inte tror på någon återbetalning alls. Man måste ju förvisso tillstå att läget för stunden ser minst sagt mörkt ut.
Här hemma håller vi under tiden som bäst på att bygga grunden för liknande problem. Till min överrasknng fick jag idag höra att Swedbanks VD vill ha lagstiftning om att bolån ska amorteras. I min omoderna enfald har jag alltid trott att återbetalning av lån var en självklarhet, men så är tydligen inte fallet. I realiteten betyder detta att 'husägarna' i själva verket hyr huset av banken, som via lånen i praktiken äger det.
Självfallet har detta en stor del i de senaste årens orimliga ökning av huspriserna och vid ett trendbrott till sjunkande priser kan Sverige snabbt hamna i samma läge som USA gjorde för tre år sedan. Då blir det skattebetalarna som till sist sitter med Svarte Petter och får stå för kalaset. På något konstigt sätt ser det ut som att det alltid blir de skötsamma som får betala, medan slarvpellarna tackar, lyfter på hatten och går vidare. Var det möjligen detta som Karl Marx en gång avsåg med devisen "åt var och en efter dennes behov, av var och en efter dennes förmåga"?
söndag 22 juli 2012
Vid förståndets gräns
Veckohelgen har bestått med fortsatt någorlunda gott sommarväder, som gjort utomhusvistelse möjlig, även om nordvästlig vind försämrat läget en aning idag. Så när som på en tur till östra köpcentret i morse, och med ett kort besök hos yngsta dottern på hemvägen, har vi mest hållit oss här hemma. Hustrun tog en promenad i närområdet igår, men då fick jag ta promenaden bakom gräsklipparen.
Det är priset man får betala för ambitionen att få en bättre gräsmatta - enligt konceptet gödsla, vattna, klippa. Vi har nu också fortsatt med 'projekt ogräsfri gräsmatta', som började för två år sedan med målet att genom återkommande rensning ha kvar enbart gräs efter fem år. En del av dem jag berättar om detta för, får ett förvirrat, tvivlande uttryck i blicken och försöker börja tala om något annat. Trots detta är det spännande att se om människans envishet ska kunna övertrumfa naturens krafter.
Hur starka okända krafter kan påverka människan fick vi se för ett år sedan då Anders Behring Breivik begick sina vansinniga terrordåd i Norge. Långt bortom allt sunt förnuft planerade och genomförde han något ingen dessförinnan trodde var möjligt, dödade många och gav ännu flera men för livet. Sin instas betraktar han som "nödvändig" och ser sig själv som en krigshjälte.
Bland de idéer som förts fram om hur det kunde ske finns tankar om att cybervärldens sätt för människor att kommunicera med varandra skulle bidra till uppkomsten av förvanskade uppfattningar och självbilder hos labila människor. Utan att egentligen ha någon psykologisk fackkunskap vill jag hävda att det är att göra saken lite för enkel. Religiös fanatism finns rikligt förekommande i världen utan hjälp av Internet.
Som ett ödets ironi inträffade igår, nästan på årsdagen av de norska massmorden, en liknande händelse i Aurora, Colorado, där en 'vanlig student' - beskriven som en enstörig, avhoppad doktorand i neurovetenskap - gav sig in med tre eldhandvapen och sköt vilt bland publiken på premiärvisningen av en Batman-film. Hans bevekelsegrunder för sin insats är inte kända, men paralleller till Breivik finns, med tanke på att hans bostad har visat sig förvanlad till en försvarsbunker med tillgång till vapen, stora mängder ammunition och utförd försåtminering.
Det går inte på ett meningsfullt sätt att kommentera händelser som dessa, annat än att människor ibland löper risk att passera förståndets gräns utan att omvivningen i tid upptäcker vad som håller på att ske.
Det är priset man får betala för ambitionen att få en bättre gräsmatta - enligt konceptet gödsla, vattna, klippa. Vi har nu också fortsatt med 'projekt ogräsfri gräsmatta', som började för två år sedan med målet att genom återkommande rensning ha kvar enbart gräs efter fem år. En del av dem jag berättar om detta för, får ett förvirrat, tvivlande uttryck i blicken och försöker börja tala om något annat. Trots detta är det spännande att se om människans envishet ska kunna övertrumfa naturens krafter.
Hur starka okända krafter kan påverka människan fick vi se för ett år sedan då Anders Behring Breivik begick sina vansinniga terrordåd i Norge. Långt bortom allt sunt förnuft planerade och genomförde han något ingen dessförinnan trodde var möjligt, dödade många och gav ännu flera men för livet. Sin instas betraktar han som "nödvändig" och ser sig själv som en krigshjälte.
Bland de idéer som förts fram om hur det kunde ske finns tankar om att cybervärldens sätt för människor att kommunicera med varandra skulle bidra till uppkomsten av förvanskade uppfattningar och självbilder hos labila människor. Utan att egentligen ha någon psykologisk fackkunskap vill jag hävda att det är att göra saken lite för enkel. Religiös fanatism finns rikligt förekommande i världen utan hjälp av Internet.
Som ett ödets ironi inträffade igår, nästan på årsdagen av de norska massmorden, en liknande händelse i Aurora, Colorado, där en 'vanlig student' - beskriven som en enstörig, avhoppad doktorand i neurovetenskap - gav sig in med tre eldhandvapen och sköt vilt bland publiken på premiärvisningen av en Batman-film. Hans bevekelsegrunder för sin insats är inte kända, men paralleller till Breivik finns, med tanke på att hans bostad har visat sig förvanlad till en försvarsbunker med tillgång till vapen, stora mängder ammunition och utförd försåtminering.
Det går inte på ett meningsfullt sätt att kommentera händelser som dessa, annat än att människor ibland löper risk att passera förståndets gräns utan att omvivningen i tid upptäcker vad som håller på att ske.
fredag 20 juli 2012
Resa till Nyköping
För att försöka få ut mesta möjliga utbyte av den sommarsol som senaste tid visat en antydan till att finnas, for vi igår med husbilen på traditionell resa till Nyköping. Första anhalten blev ett som alltid lika intressant besök vid naturområdet Stendörren, där man på nära håll kan betrakta den intensiva trafiken på seglarnas "E 4". Som vanligt bjuds man på smakprov på många olika sätt att manövrera i den trånga och ganska besvärliga farleden.
Vi åkte sedan till Oxelösund för övernattning vid Gästhamnen där. Återigen gick upplevelserna där i sjöfartens tecken, när vi idag på morgonen kunde följa manövrerna för att med hjälp av två bogserbåtan flytta en 150 m lång pråm (finska TASKU) inne i hamnen. Vi tyckte oss kunna se stor professionalism i den insatsen.
Dagen tillbringade vi sedan i Nyköping med en rundtur till fots i det som var vår hemstad på 1960-talet - dock i de flesta avseenden mycket annorlunda än dagens sörmlandsmetropol. Vi tog också tillfället att få en guidad visning av årets utställningar i Kungstornet på Nyköpingshus.
När vi till sist återkommet till hemorten via Eskilstuna hade vi haft två soliga och varma dagar fram till dess att vi parkerat och lastat ur bilen - då kom regnet! Men, keep smiling, det är bara att gilla läget!
Vi åkte sedan till Oxelösund för övernattning vid Gästhamnen där. Återigen gick upplevelserna där i sjöfartens tecken, när vi idag på morgonen kunde följa manövrerna för att med hjälp av två bogserbåtan flytta en 150 m lång pråm (finska TASKU) inne i hamnen. Vi tyckte oss kunna se stor professionalism i den insatsen.
Dagen tillbringade vi sedan i Nyköping med en rundtur till fots i det som var vår hemstad på 1960-talet - dock i de flesta avseenden mycket annorlunda än dagens sörmlandsmetropol. Vi tog också tillfället att få en guidad visning av årets utställningar i Kungstornet på Nyköpingshus.
När vi till sist återkommet till hemorten via Eskilstuna hade vi haft två soliga och varma dagar fram till dess att vi parkerat och lastat ur bilen - då kom regnet! Men, keep smiling, det är bara att gilla läget!
onsdag 18 juli 2012
Rally utan Midnattssol
Så hände det ändå till sist - idag kunde vi notera den första helt regnfria dagen på tre veckor!! Ett hopp tänds omedelbart om att det kanske ändå blir lite riktig sommar även det här året. Vi har tillbringat större delen av tiden på tomten både med ogrässanering, men också en hel del rekreation i det ovana solskenet.
Idag tog vi framåt kvällen en promenad till Rocklundaområdet för att titta på inledningen av årets Midnattssolrally. Bland deltagarna finns flera gamla rallymästare med namn som Björn Waldegård, Stig Blomqvist och Hannu Mikkola. De två förstnämnda ingår i det lokala team Tidö med fyra Porche-bilar och Tidö-greven von Schinkel som en av förarna. Om tre dagar vet vi hur de lyckades i det stora startfältet på bortåt 300 ekipage. Numera körs tävlingen helt i Mälardalen till skillnad mot det klassiska rallyt på 1950- till 70-talen, som gick i mål under midnattssolen.
När vi ändå är inne på ämnet sport, blir det naturligt att notera att Zlatan Ibrahimovic idag fick klart med sin övergång från italienska Milan till franska Paris Saint-Germain samtidigt som ca 500 miljner kronor bytte ägare från Nasser Al-Khelaifi till Silvio Berlusconi, ägare till respektive lag. Zlatan har därmed svingat sig upp till positionen som världens dyraste fotbollsspelare. Zlatan blir själv inte precis lottlös utan får en årslön på 14 miljoner euro. En intressant reflexion på löneläget är att hans daglön därmed blir ca 330 000 kr (efter skatt), vilket kan jämföras med att genomsnittslönen på den svenska arbetsmarknaden är 348 000 kr per år (före skatt).
Man kan tycka vad man vill om penningrullningen, men uppenbarligen är det nu i första hand pengar som styr hur resultattabellerna i fotbollsligorna kommer att se ut. Den gamle sportjournalisten Arne Hegerfors, ser detta som orättvist, men å andra sidan har väl de flesta lagsporter på toppnivå redan sedan lång tid varit ren affärsverksamhet, på gott och ont.
Idag tog vi framåt kvällen en promenad till Rocklundaområdet för att titta på inledningen av årets Midnattssolrally. Bland deltagarna finns flera gamla rallymästare med namn som Björn Waldegård, Stig Blomqvist och Hannu Mikkola. De två förstnämnda ingår i det lokala team Tidö med fyra Porche-bilar och Tidö-greven von Schinkel som en av förarna. Om tre dagar vet vi hur de lyckades i det stora startfältet på bortåt 300 ekipage. Numera körs tävlingen helt i Mälardalen till skillnad mot det klassiska rallyt på 1950- till 70-talen, som gick i mål under midnattssolen.
När vi ändå är inne på ämnet sport, blir det naturligt att notera att Zlatan Ibrahimovic idag fick klart med sin övergång från italienska Milan till franska Paris Saint-Germain samtidigt som ca 500 miljner kronor bytte ägare från Nasser Al-Khelaifi till Silvio Berlusconi, ägare till respektive lag. Zlatan har därmed svingat sig upp till positionen som världens dyraste fotbollsspelare. Zlatan blir själv inte precis lottlös utan får en årslön på 14 miljoner euro. En intressant reflexion på löneläget är att hans daglön därmed blir ca 330 000 kr (efter skatt), vilket kan jämföras med att genomsnittslönen på den svenska arbetsmarknaden är 348 000 kr per år (före skatt).
Man kan tycka vad man vill om penningrullningen, men uppenbarligen är det nu i första hand pengar som styr hur resultattabellerna i fotbollsligorna kommer att se ut. Den gamle sportjournalisten Arne Hegerfors, ser detta som orättvist, men å andra sidan har väl de flesta lagsporter på toppnivå redan sedan lång tid varit ren affärsverksamhet, på gott och ont.
måndag 16 juli 2012
Oron i Syrien
Ingen förändring att skåda vad gäller årets sommarväder. Idag trodde vi att jag skulle kunna skriva in den första helt regnfria dagen den här månaden, men för en halvtimme sedan brast den illusionen. Vi har ägnat tid åt fortsatt trädgårdsarbete mellan regnskurarna och idag, med något bättre väder, åkte vi till västra köpcentret och fördrev ett par timmar med en lunch och shoping. Att detta är semesterfirarnas substitut när vädret inte uppmuntrar till vistelse på badstranden visade sig ganska klart idag. Mycket folk i affärerna för att vara måndag och handlarna gnuggar händerna. För vår egen del börjar vi nu sukta efter nästa expedition med husbilen, men vem vill sitta och åka i regn?!
En större sak som också kan omgärdas med frågetecken är utvecklingen i Syrien. Den pågående konflikten har nu definierats som inbördeskrig och UD uppmanar svenskar på plats att skyndsamt lämna landet, men planerar ingen evakuering. Striderna har trappats upp och har idag spridit sig även till centrala delar av Damaskus. Rimligen borde detta innebära att snaran nu börjar dras åt kring diktatorn Assad. Stödet för honom från Ryssland och Kina står emot det övriga världssamfundets uppmaning till parterna att lägga ner vapnen och börja förhandla om fred.
I linje med den 'arabiska vårens' utveckling i de tidigare revolterande länderna kring Medelhavet betyder det med största säkerhet att den nuvarande regimen måste lämna ifrån sig makten. Men i det rådande läget förhindrar oenigheten i FNs säkerhetsråd en kraftfull insats utifrån för att få slut på striderna. Men det är ohållbart att ett folk ska lida för att världens ledare lurpassar på varandras prestige och militärstrategiska intressen. Det är hög tid att sätta ner foten så att ännu en diktator kan avvecklas från världskartan!
En större sak som också kan omgärdas med frågetecken är utvecklingen i Syrien. Den pågående konflikten har nu definierats som inbördeskrig och UD uppmanar svenskar på plats att skyndsamt lämna landet, men planerar ingen evakuering. Striderna har trappats upp och har idag spridit sig även till centrala delar av Damaskus. Rimligen borde detta innebära att snaran nu börjar dras åt kring diktatorn Assad. Stödet för honom från Ryssland och Kina står emot det övriga världssamfundets uppmaning till parterna att lägga ner vapnen och börja förhandla om fred.
I linje med den 'arabiska vårens' utveckling i de tidigare revolterande länderna kring Medelhavet betyder det med största säkerhet att den nuvarande regimen måste lämna ifrån sig makten. Men i det rådande läget förhindrar oenigheten i FNs säkerhetsråd en kraftfull insats utifrån för att få slut på striderna. Men det är ohållbart att ett folk ska lida för att världens ledare lurpassar på varandras prestige och militärstrategiska intressen. Det är hög tid att sätta ner foten så att ännu en diktator kan avvecklas från världskartan!
lördag 14 juli 2012
En svensk ikon har lämnat oss
Väderleken har fortsatt att jaga semesterfirare ur landet. Regnskurar och hösttemperatur har medfört att researrangörerna den senaste tiden kunnat ta ut fullt pris även för 'sista-minuten-resor'. Vi själva har som vanligt anpassat oss efter för dagen gällande villkor och hållit hos på hemmaplan. Det är inte sämre än att trädgårdsskötsel är möjlig och idag gick det t o m att sitta på altanen för en fika.
Idag tog vi också tillfälle till en liten utflykt till de norra länsdelarna för ett besök på Konsthallen i Virsbo där sommarens utställning visar fågelmotiv, både som målningar och foton. Outstanding var som vanligt den enastående fågelmålaren Jonas Nilsson, men även de tre andra utställarna var klart sevärda.
Idag fick vi veta att en av Sveriges främsta idrottsmän, skidåkaren Sixten Jernberg, gått ur tiden vid 83 års ålder. Han var under 1950- och 60-talen det, som Gunde Svan senare blev under 1970- och 80-talen. Jernberg blev Sveriges störste vinterolympier genom tiderna och vann 15 OS- och VM-medaljer varav åtta guld. Första VM-medaljen kom i en stafett i Falun 1954 och hans stora genombrott kom med guldet på femmilen vid OS i Cortina 1956. Till alla andra framgångar kunde han också lägga två segrar i Vasa-loppet 1955 och 1960, samt sammanlagt 35 SM-titlar.
Förvisso har Sverige haft en lång rad av andra framstående skidåkare som Sven-Åke Lundbäck, Thomas Wassberg, Torgny Mogren och Per Elofsson för att nämna några, som satsat allt för att nå toppen. Även om konkurrensen om medaljerna blir allt hårdare finns det fortfarande många unga svenskar som kämpar med stenhård träning för att nå högst upp 'på pallen'. Det finns all anledning att lyfta på hatten för alla dessa. De bidrar mycket till att vi kan fortsätta känna stolthet för vårt land.
Idag tog vi också tillfälle till en liten utflykt till de norra länsdelarna för ett besök på Konsthallen i Virsbo där sommarens utställning visar fågelmotiv, både som målningar och foton. Outstanding var som vanligt den enastående fågelmålaren Jonas Nilsson, men även de tre andra utställarna var klart sevärda.
Idag fick vi veta att en av Sveriges främsta idrottsmän, skidåkaren Sixten Jernberg, gått ur tiden vid 83 års ålder. Han var under 1950- och 60-talen det, som Gunde Svan senare blev under 1970- och 80-talen. Jernberg blev Sveriges störste vinterolympier genom tiderna och vann 15 OS- och VM-medaljer varav åtta guld. Första VM-medaljen kom i en stafett i Falun 1954 och hans stora genombrott kom med guldet på femmilen vid OS i Cortina 1956. Till alla andra framgångar kunde han också lägga två segrar i Vasa-loppet 1955 och 1960, samt sammanlagt 35 SM-titlar.
Förvisso har Sverige haft en lång rad av andra framstående skidåkare som Sven-Åke Lundbäck, Thomas Wassberg, Torgny Mogren och Per Elofsson för att nämna några, som satsat allt för att nå toppen. Även om konkurrensen om medaljerna blir allt hårdare finns det fortfarande många unga svenskar som kämpar med stenhård träning för att nå högst upp 'på pallen'. Det finns all anledning att lyfta på hatten för alla dessa. De bidrar mycket till att vi kan fortsätta känna stolthet för vårt land.
torsdag 12 juli 2012
Det som göras skall är inte gjort...
Det typiska Sverigesommarväder, som vi för tillfället är begåvade med, inspirerar inte direkt till några mer avancerade aktiviteter. Alltså stannar vi här hemma och försöker använda varje ny dag på bästa sätt - carpe fucking diem! Vi sitter mest inomhus vid våra datorer, men försöker komma ut ibland mellan skurarna. Själv har jag ägnat dessa stunder åt trädgårdsskötsel, inklusive gräsklippning, och hustrun har lyckats pricka in ett par promenader i närområdet.
Man tycker mest synd om 'den arbetande befolkningen' som med semester ska 'ladda batterierna' för resten av året, och minns hur sådant sommarväder förr i tiden ibland nästan kunde driva en till djup depression. Som pensionär har man helt andra möjligheter att välja och jag förstår inte varför så många sådana har så mycket att klaga på.
Bättre anledning att klaga har alla de som på olika håll i landet drabbats av den senaste tidens översvämningar. Enligt SMHI har en klart ökande trend av dessa problem kunnat noteras under senare år, beroende dels på ökade nederbördsmängder, dels på mildare vintrar. Tyvärr måste man säga att den senaste tidens nederbördsfördelning över Europa stämmer förfärande väl med de klimatmodeller som FNs klimatpanel följer - blött i norr och hett och torrt i Medelhavsområdet.
Förvisso förstår jag att man inte kan dra långtgående slutsatser av så koncentrerade iakttagelser och brukar dessutom hävda att "det alltid jämnar ut sig i längden". Det går dock inte att värja sig mot tanken på att de förutspådda klimatförändringar vi ska räkna med, kanske trots allt redan börjat visa sig. Tyvärr har dessutom nog 'tåget redan gått' vad gäller våra möjligheter att göra något åt saken.
De minskningar av de globala utsläppen av koldioxid, som Kyotoavtalet föreskrev, har i den bistra verkligheten istället blivit en ungefär lika stor ökning. Nu kan vi med riktigt stort fog ta till det slitna uttrycket om oro för våra barn och barnbarn, som kärnkraftens antagonister brukat rabbla. Nu handlar det inte om lokala olycksrisker, nu handlar det om grundläggande förändringar av livsvillkoren för hela världsbefolkningen.
Man tycker mest synd om 'den arbetande befolkningen' som med semester ska 'ladda batterierna' för resten av året, och minns hur sådant sommarväder förr i tiden ibland nästan kunde driva en till djup depression. Som pensionär har man helt andra möjligheter att välja och jag förstår inte varför så många sådana har så mycket att klaga på.
Bättre anledning att klaga har alla de som på olika håll i landet drabbats av den senaste tidens översvämningar. Enligt SMHI har en klart ökande trend av dessa problem kunnat noteras under senare år, beroende dels på ökade nederbördsmängder, dels på mildare vintrar. Tyvärr måste man säga att den senaste tidens nederbördsfördelning över Europa stämmer förfärande väl med de klimatmodeller som FNs klimatpanel följer - blött i norr och hett och torrt i Medelhavsområdet.
Förvisso förstår jag att man inte kan dra långtgående slutsatser av så koncentrerade iakttagelser och brukar dessutom hävda att "det alltid jämnar ut sig i längden". Det går dock inte att värja sig mot tanken på att de förutspådda klimatförändringar vi ska räkna med, kanske trots allt redan börjat visa sig. Tyvärr har dessutom nog 'tåget redan gått' vad gäller våra möjligheter att göra något åt saken.
De minskningar av de globala utsläppen av koldioxid, som Kyotoavtalet föreskrev, har i den bistra verkligheten istället blivit en ungefär lika stor ökning. Nu kan vi med riktigt stort fog ta till det slitna uttrycket om oro för våra barn och barnbarn, som kärnkraftens antagonister brukat rabbla. Nu handlar det inte om lokala olycksrisker, nu handlar det om grundläggande förändringar av livsvillkoren för hela världsbefolkningen.
tisdag 10 juli 2012
Metaforernas magi
Åter i vardagen hade vi upptäckt att brödförrådet i frysen sinat och det var alltså dags för bakning. Det blev i snabb takt frallor, finska rågkakor och tvåstegsbröd och nu är alla behov tillgodosedda. På eftermiddagen igår fick jag istället ägna mig åt betydligt mindre trevlig sysselsättning, nämligen rensning av husets takrännor. Det tidigare skyfallet hade klart och tydligt visat på detta behov. Medan jag for upp och ner på stege runt hela huset passade hustrun på att ta en promenad till mataffären.
Idag har det varit lugnare och endast obetydligt med regn och jag har återupptagit tjänstgöringen som wikipediaskribent, som nu legat nere ett par veckor.
Mellan varven har jag hunnit börja läsa en bok om metaforernas betydelse för språkets dynamik. Det är ju inte alltid man tänker på vad man egentligen säger eller skriver. Ett bra exempel är när man ber någon skynda på med något och säger "kör så det ryker" (?!). Det skulle vara intressant att veta vilken bild detta uttalande ger hos olika människor som får det sig tillsagt.
Jag fick också, helt osökt, ett belysande exempel av en bekant som förra veckan försökte fira husvagnssemester på västkusten.
Det lät som: "
Idag har det varit lugnare och endast obetydligt med regn och jag har återupptagit tjänstgöringen som wikipediaskribent, som nu legat nere ett par veckor.
Mellan varven har jag hunnit börja läsa en bok om metaforernas betydelse för språkets dynamik. Det är ju inte alltid man tänker på vad man egentligen säger eller skriver. Ett bra exempel är när man ber någon skynda på med något och säger "kör så det ryker" (?!). Det skulle vara intressant att veta vilken bild detta uttalande ger hos olika människor som får det sig tillsagt.
Jag fick också, helt osökt, ett belysande exempel av en bekant som förra veckan försökte fira husvagnssemester på västkusten.
Det lät som: "
söndag 8 juli 2012
Almedalen tveksamt
Efter några dagars gemensamma ansträngningar har vi nu lyckats ta oss tillbaka till de normala vardagsrutinerna härhemma. Precis som vanligt har en stor hög med post och tidningar, liksom en överfull e-postbrevlåda krävt ett antal timmars uppmärksamhet. Detsamma gjorde naturligtvis trädgården där upplagrat behov av rensning och ansning också ville ha del av vår tid. Men nu är vi som sagt tillbaka på spåret och igår eftermiddag hade vi nöjet att delta i firandet av vår yngsta dottersons 15-årsdag. Det var high life nu när grabben håller på att bli vuxen - åren rullar undan med en oroväckande hastighet!
Men idag, strax efter lunch var det slut med friden, för då hade varmfronten från söder tagit sig upp till våra trakter. Vi hade redan fått veta att den lämnat ifrån sig 75 mm regn i östra Småland och vid ettiden öppnade sig himlen här hos oss och dessutom i två omgångar. Jag insåg snabbt att det behövdes insatser för att undvika översvämning i garagen och groventrén och det var bara att ge sig ut i ösregnet och sätta upp länspumpen. Just som jag kopplat ner och trodde att angreppet var över, kom nästa störtflod och det var bara köra andra halvlek också. På knappt två timmar kom 42 mm regn, men källargolven klarade sig så när som på en liten skvätt som läckte in under dörren. Eftersom jag beräknade att jag pumpade bort ca 2 000 liter vatten, kan man lätt tänka sig hur det sett ut om vi inte varit hemma just idag!
Många som inte varit hemma under den nu avslutade Almedalsveckan är de horder av murvlar och 'gratisätare' som reklammakarna lyckats samla kring partiledarna och deras till intet förpliktigande tal. Precis som andra kommersialiserade tillställningar har spektaklet bara växt och växt och massmedia har varit i extas. Men om en vecka sägs inte ett ord om vare sig Almedalen eller 'politikertalen' och glömskans skonsamma täcke dras över det hela. Som medborgare och skattebetalare frågar man sig varför det ska vara just denna vecka, varför alla ska trängas samtidigt på en alltför liten yta och varför det ska vara just Visby, dit det är extra besvärligt att ta sig. Insatsen av pengar och mantid skulle med stor sannolikhet kunna användas betydligt effektivare på ett antal andra olika sätt. Nu blir det ju ändå mest en mässa för inbördes beundran och evangelium för de redan frälsta!
Men idag, strax efter lunch var det slut med friden, för då hade varmfronten från söder tagit sig upp till våra trakter. Vi hade redan fått veta att den lämnat ifrån sig 75 mm regn i östra Småland och vid ettiden öppnade sig himlen här hos oss och dessutom i två omgångar. Jag insåg snabbt att det behövdes insatser för att undvika översvämning i garagen och groventrén och det var bara att ge sig ut i ösregnet och sätta upp länspumpen. Just som jag kopplat ner och trodde att angreppet var över, kom nästa störtflod och det var bara köra andra halvlek också. På knappt två timmar kom 42 mm regn, men källargolven klarade sig så när som på en liten skvätt som läckte in under dörren. Eftersom jag beräknade att jag pumpade bort ca 2 000 liter vatten, kan man lätt tänka sig hur det sett ut om vi inte varit hemma just idag!
Många som inte varit hemma under den nu avslutade Almedalsveckan är de horder av murvlar och 'gratisätare' som reklammakarna lyckats samla kring partiledarna och deras till intet förpliktigande tal. Precis som andra kommersialiserade tillställningar har spektaklet bara växt och växt och massmedia har varit i extas. Men om en vecka sägs inte ett ord om vare sig Almedalen eller 'politikertalen' och glömskans skonsamma täcke dras över det hela. Som medborgare och skattebetalare frågar man sig varför det ska vara just denna vecka, varför alla ska trängas samtidigt på en alltför liten yta och varför det ska vara just Visby, dit det är extra besvärligt att ta sig. Insatsen av pengar och mantid skulle med stor sannolikhet kunna användas betydligt effektivare på ett antal andra olika sätt. Nu blir det ju ändå mest en mässa för inbördes beundran och evangelium för de redan frälsta!
torsdag 5 juli 2012
Årets Norrlandsresa
När vi nu återvänt till hemorten är det tid för att summera en åttadagars utflykt till de mittersta delarna av Sverige. Vi startade förra torsdagen med att åka upp genom Dalarna och landade vid Ångbåtsbryggan i Nusnäs, vid Siljans natursköna strand öster om Mora. Då hade vi redan hunnit med både ett besök vid sommarens 'Skulpturpark' i Ängelsberg och en promenad på Rättviks långbrygga. Sedan lämnar man aldrig Nusnäs utan ett besök vid den fascinerande tillverkning av Dalahästar i byn.
Nästa dag fortsatte vi norrut, men kom bara till Orsa, där hustrun bedrivit mycket forskning efter sina anor, där det blev besök på ett slipstensmuseum i Kallholn - nämnda anor hade haft anknytning till den branschen. Under resten av dagen gick resan genom Finnskogarna med endast ett par korta avbrott, dels vid forsarna i Noppikoski och i Sveg, för att avslutas på en vacker naturcamp vid Balåsen, strax söder om skidmetropolen Åsarna.
Tredje dagen fortsatte upp mot Storsjön och följde dess västra strand upp till Mattmar. Där besökte vi hembygdsföreningens utställningar, dels av en sammanställd fäbod med intressanta inslag från Jämtlands norska tid, men också ett 1900-talsmuseum med samlingar av förra seklets olika attribut från hus och hem, som inte står Mus-Olles välkända samlingar långt efter. Vi fortsatte sedan västerut för att framåt kvällen nå vårt huvudmål vid Storulvåns fjällstation, då vi också hunnit med ett besök vid den storslagna Tännforsen.
Dagarna fyra och fem vistades vi i fjällvärlden och gjorde ett par vandringar i riktning mot Sylarnas fjällmassiv. Vädret var, som så ofta i fjällen, något växlande, men inte så att våra planerade aktiviteter nämnvärt begränsades. Under den femte dagen åkte vi också vidare genom Jämtlands nordvästra delar för att så småningom komma fram till nästa övernattning vid en badplats norr om Krokom.
Åter i 'civilisationen' åkte vi nästa dag ut på Frösön för ett besök vid Frösö kyrka där vi av en ren slump fick en guidning om kyrkans intressanta historia. Helt osökt fick vi ännu en portion av jämtarnas historia, när vi en stund senare gjorde ett besök på Östersunds stadsmuseum. Därefter for vi längs Indalsälvens vackra älvdal och ner genom Sundsvall för att stanna på det nyanlagda fritidsområdet vid Svartviks gamla träindustri.
Nu började fyllnadsgraden av intryck bli sådan att resan, som för det mesta, allt mer började få karaktär av hemtransport, Men under sjunde dagen blev det ändå ett besök på Träslottet i Arbrå. Där visades förutom gammal bondekultur också en intressant utställning av träslöjd, dels snidade och naturtroget målade fåglar, dels mindre naturliga trämasker, som förde tankarna till gammal pantominteater. Dagens etapp slutade för övernattning vid ännu en badplats, denna gång vid Sälgsjön i Torsåker.
Idag blev det till sist hemtransport på för oss mera vanliga vägar, med avbrott enbart för ett besök vid Grytnäs kyrka för gravskötsel och ett kort besök i Avesta, som en kort tid var vår hemort i vår ungdom.
Nästa dag fortsatte vi norrut, men kom bara till Orsa, där hustrun bedrivit mycket forskning efter sina anor, där det blev besök på ett slipstensmuseum i Kallholn - nämnda anor hade haft anknytning till den branschen. Under resten av dagen gick resan genom Finnskogarna med endast ett par korta avbrott, dels vid forsarna i Noppikoski och i Sveg, för att avslutas på en vacker naturcamp vid Balåsen, strax söder om skidmetropolen Åsarna.
Tredje dagen fortsatte upp mot Storsjön och följde dess västra strand upp till Mattmar. Där besökte vi hembygdsföreningens utställningar, dels av en sammanställd fäbod med intressanta inslag från Jämtlands norska tid, men också ett 1900-talsmuseum med samlingar av förra seklets olika attribut från hus och hem, som inte står Mus-Olles välkända samlingar långt efter. Vi fortsatte sedan västerut för att framåt kvällen nå vårt huvudmål vid Storulvåns fjällstation, då vi också hunnit med ett besök vid den storslagna Tännforsen.
Dagarna fyra och fem vistades vi i fjällvärlden och gjorde ett par vandringar i riktning mot Sylarnas fjällmassiv. Vädret var, som så ofta i fjällen, något växlande, men inte så att våra planerade aktiviteter nämnvärt begränsades. Under den femte dagen åkte vi också vidare genom Jämtlands nordvästra delar för att så småningom komma fram till nästa övernattning vid en badplats norr om Krokom.
Åter i 'civilisationen' åkte vi nästa dag ut på Frösön för ett besök vid Frösö kyrka där vi av en ren slump fick en guidning om kyrkans intressanta historia. Helt osökt fick vi ännu en portion av jämtarnas historia, när vi en stund senare gjorde ett besök på Östersunds stadsmuseum. Därefter for vi längs Indalsälvens vackra älvdal och ner genom Sundsvall för att stanna på det nyanlagda fritidsområdet vid Svartviks gamla träindustri.
Nu började fyllnadsgraden av intryck bli sådan att resan, som för det mesta, allt mer började få karaktär av hemtransport, Men under sjunde dagen blev det ändå ett besök på Träslottet i Arbrå. Där visades förutom gammal bondekultur också en intressant utställning av träslöjd, dels snidade och naturtroget målade fåglar, dels mindre naturliga trämasker, som förde tankarna till gammal pantominteater. Dagens etapp slutade för övernattning vid ännu en badplats, denna gång vid Sälgsjön i Torsåker.
Idag blev det till sist hemtransport på för oss mera vanliga vägar, med avbrott enbart för ett besök vid Grytnäs kyrka för gravskötsel och ett kort besök i Avesta, som en kort tid var vår hemort i vår ungdom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)