tisdag 28 februari 2012

Vårtecken

Våren har fortsatt att kämpa för sin plats även om det var ganska många minusgrader under senaste natten och ett lätt snötäcke idag på morgonen. Det var dock försvunnet efter ett par timmar och lärkan ska ju, enligt den gamla Bondepraktikan, 'snöa ner tre gånger' innan det är vår på allvar. Någon lärka har vi ännu ej sett i år, men tofsvipan har anlänt och den första bofinken gjorde ett kort besök vid fågelbordet idag. Vårtecken finns alltså och idag blommade snödroppar vid södergaveln.
Igår var det ett nytt pass på målarklubben, där det denna gång var hustrun som bjöd på goda bullar till eftermiddagskaffet. Annars avlöpte programmet enligt den vanliga rutinen. Idag började jag dagen med ett besök på sjukhuset för provtagning, men för övrigt har vi varit hemma med olika sysslor både ute och inne.

Från Frankrike har vi fått höra att den franska regeringen har bannlyst användningen av det kvinnliga tilltalet mademoiselle i offentliga handlingar. Landets premiärminister förklarar att det inte längre finns någon anledning att notera en kvinnas äktenskapliga status. Beskedet kom efter en flera månader lång kampanj, ledd av två feministiska föreningar, Les Chiennes de Garde och Osez le féminisme. En taleskvinna för den senare organisationen hoppas att den privata sektorn nu följer efter den statliga och kommunala.
Vad man tänkt sig att uppnå med denna revolutionernade förändring är än så länge oklart, men mera sansade kvinnor i Frankrike anser att man istället borde inrikta sig på kvinnans ställning i samhället och näringslivet, och på den för kvinnor ogynnsamma lönefördelningen.
Detta är naturligtvis helt riktigt, men för vissa är ideologin det viktigaste. Det finns ju ingen beteckning för ogifta män och då ska det inte heller göra det för kvinnor.
En liknande diskussion som försiggår på svensk botten handlar om våra personliga pronomen. Svenska feminister har kommit på att det där med 'han' och 'hon' av någon anledning är problematiskt och vill ersätta detta med ett gemensamt 'hen'. Sic!

söndag 26 februari 2012

Ett nytt paradis

Vårvädret har fortsatt under veckohelgen om än med något lägre temperatur. Det är nu ändå så pass att det stimulerat mig till att ta ett par korta pass med vårarbetet i trädgården. Det är nog första gången som detta kan göras redan i februari.
Igår åkte vi till östra köpcentret för veckoinköpen och idag började hustrun dagen med bakning - danska grovbröd, frallor och smarriga chokladkakor. På eftermiddagen åkte vi till Tidö slott för ett besök hos konstnärinnan Marie Hektor i hennes atelje. Det blev affär på den lerskulptur vi haft till låns sedan hösten, så nu har "Högmodet" (skulpturens titel) fått en permanent plats i vårt vardagsrum.

För de pensionerade 40-talisterna öppnar sig nu nya perspektiv. I bladet kunde vi idag läsa att Portugal är nu svenska pensionärers skatteparadis. För pensionärer som bosätter sig i Portugal och beviljas skattestatus NHR, Non habitual resident, gäller nämligen noll procents skatt på tjänstepension på grund av arbete inom privat sektor, t ex ITP. Kapitalstarka 40-talister är en stadigt växande grupp som väljer att emigrera till länder med fler soltimmar och bättre skatteklimat.
Men skattefriheten kräver emigration, och sett till det portugisiska välfärdsystemet, så har kanske medaljen en baksida i den händelse man på ålderns höst blir i behov av mera kvalificerad vård. Då kanske man saknar den svenska vårdgarantin, även om den ibland haltar en aning. Som utvandrad svensk har man ingen plats i kön utan får lita vad det nya moderlandet kan erbjuda.
Nota bene Portugal är ett av Europas fattigaste länder!

fredag 24 februari 2012

Estelle Silvia Ewa Mary

Under de två senaste dagarna har vi gjort årets första utflykt, som gick till Globen utanför Stockholm för att på plats avnjuta XL-galan. Vi åkte södra vägen via Södertälje till Årsta där vi checkade in på Best Western-hotellet. Vi tog därifrån en vårpromenad (i februari!) till Globen sent på eftermiddagen och fick där uppleva en riktigt bra tävling, även om endast en grenseger hamnade hos en svensk deltagare, Michael Tronéus som vann längdhopp med 7,99 m. I samma tävling deltog gamle Mattias Sonneborn, som försökte sätta världsrekord för veteraner, dock utan att lyckas.
Ett världsrekord blev ändå en av kvällens sensationer, då ryska Yelena Isembajeva lyckades klara 5,01 i stavhopp - en helt otrolig atlet som går in i tävlingen först när alla andra i stort sett rivit ut sig. Den andra sensationen var mindre lyckad, då kinesen Lieu blev diskad från häcklöpningen på grund av tjuvstart - även solen har sina fläckar.
Väl återkomna till hemorten idag, tog vi en promenad till bilverkstaden för att boka tid för bromsservice på bilen. Det går inte så bra särskilt länge att klara sig utan handbroms.

Gårdagens stora händelse inträffade dock när Sverige, tidigt igår morse, fick en ny tronarvinge med kronprinsessan Victorias förstfödda - enligt den stolte fadern en "mycket söt" flicka. Salut sköts igår med 42 skott, och massmedia fick händerna fulla. Ingen har råd att missa denna ytterst sällsynta händelse och överallt drabbades man såväl via ögon som öron av det inträffade. Idag kom så beskedet från hovet att den nya prinsessan får namnen Estelle Silvia Ewa Mary, vilket naturligtvis också det ledde till en stormflod av kommentarer, såväl positiva som mera kritiska, från de vanliga självutnämnda tyckarna.
Det som är intressant emellertid, är att den nyfödda, redan utnämnd till hertiginna av Östergötland, kommer, om inget oförutsett inträffar, att ge Sverige en kvinnlig statschef för åtminstone ett 50-tal år efter det att vår nuvarande konung lämnat sitt ämbete. Det måste väl kännas som en sorts seger för alla som nu, politiskt korrekt, vill kalla sig feminister. Någon högre chefsplats finns det ju trots allt inte för kvinnorna att erövra.

onsdag 22 februari 2012

Om att hitta problem

Denna egendomliga vinter bjuder hela tiden på ny överraskningar. Omväxling i temperatur mellan plus och minus kombinerad med nederbörd i flytande (delvis underkyld) form har skapat vinterns värsta halka med mängder av trafikolyckor idag på morgonen. Det är så förädiskt att vi valt att i två dagar förflytta oss med bil även i närområdet. Igår fick jag dessutom pröva på bilmekanikeryrket en stund efter det att handbromsen hängt upp sig på ena bakhjulet på bilen.
Idag åkte vi för att ta del av årets bokrea och hittade några böcker som var intressanta, men konstaterade samtidigt att vi antingen har det mesta eller enkelt ka få det via biblioteket.

På tal om trafikproblem så kan dessa ta sig många olika skepnader. Det var tänkt att det skulle vara varannan Fru Gårman vid Uppsalas övergångsställe. Men nu har Trafikstyrelsen valt att dra tillbaka otillåtna vägskyltar!
I jämställdhetens tecken lanserades för ett par år sedan en kvinnlig variant av Herr Gårman.
Men Fru Gårman blev underkänd på några ställen i kommunen, på grund av för kort kjol och alltför spetsiga bröst. Nu sätter Trafikstyrelsen i stället upp nya skyltar med en mer nedtonad, "damigare" kvinna.
"Jämfört med hur skylten egentligen ska se ut hade den underkända varianten av Fru Gårman fått lite större byst, kortare kjol och mer fart i steget", säger en kommuntalesman. "Som privatperson kan man tycka att den är lite käckare men självklart följer vi vägmärkesförordningen och ersätter den med den officiella skylten."
Hur det kommer sig att det finns olika skyltar uppges vara en gåta, men för den oinvigde tycks det som att tjänstemännen borde ha mer angelägna saker att sköta. Byråkratin upphör dock aldrig att förvåna!

måndag 20 februari 2012

Utan mat i två månader!?

Veckohelgen bjöd på ett typiskt vårvinterväder med upp till sju plusgrader omväxlande med byar av snöblandat regn. Detta uppmuntrade mig till att hacka och skrapa bort all is från gårdsplanen, varpå jag på söndagskvällen kunde konstatera att den senaste snöbyn frusit till perfekt ny is på samma ställe. Man kan nästan tro att detta är ett exempel på Murpheys lag om "alltings djävlighet".
Igår åkte vi till stan för ett besök på biblioteket och efter det deltog jag i ett söndagsmöte med VARFs guider i Åkesta, dels för att lyssna på en utbildning om astrofotografering, men också för att avsluta mina sista åtaganden i styrelsen.
Idag var det åter dags för ett målarpass på ClubArtis och nu gjorde jag färdig ett par tidigare påbörjade akrylmålningar medan hustrun arbetade med ett fint stilleben med frukter och penséer i akvarell.

De senaste dagarnas snackis har handlat om en figur som påstår att han legat i en bil ute i skogen i Sävar utan mat sedan den 19 december. 44-åringen hittades utmärglad i sin översnöade bil mitt i skogen, men kan ha levt i vildmarken sedan i somras.
Varför han valde att åka till Norrland är fortfarande ett mysterium. Mannen är från Mellansverige och tycks ha levt ett till synes normal liv fram till förra året. Då drog han på sig skulder och hans fastighet med hyreslägenheter tvångsförvaltades. Han drog iväg i maj, polisen och kronofogden var efter honom. Sedan dess har jag inte hört något från honom, säger en person som känner honom och vistelsen i skogen var till synes helt planlös.
Tills vidare kan man endast spekulera om huruvida man kan klara sig i två månader med att enbart äta snö, men någon sorts rekord lär det ändå vara. Kanske "ligger här en hund begraven" trots allt, för annars får man nog kalla det hela ett mirakel.

fredag 17 februari 2012

Slaget om landsbygden

Ett par lugna dagar på hemmaplan har gått med bara ett par promenader i närområdet. Idag gick den till stormarknaden i strålande solsken som nästan gjorde anspråk på att vilja kallas vårvärme. Det ändrar sig snabbt när vi går mot vårdagjämningen om en dryg månad. Själv tog jag en kort tur till stan idag för att få en namnunderskrift på VARFs årsmötesprotokoll som nu är klart. Ytterligare en länk till ansvar för föreningen bröts idag när min tillgång till styrelsens diskussionsforum på VARFs hemsida stängdes av.

Ett helt annat område där begränsningar diskuteras och också kan motiveras är den svenska populationen av varg. Man bör ha respekt för allas åsikter och att vargfrågan får känslorna att svalla. Men ett vargrevir som nu tros ha bildats söder om E 18 ner mot Mälarens tätt bebyggda trakter med förhållandevis små sammanhängande skogsområden och ett mycket omfattande jordbrukslandskap med betande djur och områden för rekreation för många med eller utan hund, är för mycket. Här hör inte vargen hemma.
Varg ska ha stora vidder där boskapsskötsel och människors fritidssysselsättning i form av jakt, fiske och promenader inte är så omfattande. Eftersom vargen inte kan veta var vi människor tycker den ska vara utan drivs av behovet att skaffa mat, så kommer det an på oss att vidta de åtgärder som ett tryggt liv på landsbygden fordrar. Det som i första hand krävs är att återupprätta vargens respekt för människor och det kräver att vissa exemplar, eventuellt genetiskt degenererade, måste tas bort. Vi måste se till att vargen, precis som andra länders vargstam, avskyr att vistas i människors närhet. Med Sveriges vidsträckta skogsarealer borde möjligheterna till att bereda plats för både varg och människa vara minst lika goda som i Polen, Rumänien eller Spanien.

onsdag 15 februari 2012

Om att hålla igång

Igår inledde jag dagen med bakning - tvåstegsbröd och frallor den här gången. Sedan var vi ute och gick en tur i strålande solsken. Annars har kung Bore gjort ett nytt försök som gett behov av lite snöröjning båda dagarna. Nu har vi ett snödjup på 10 cm (helt tillräckligt enligt min uppfattning) jämfört med en dryg halvmeter för ett år sedan.
Idag tog vi en tur till östra köpcentret för veckoinköp, annars har vi stannat på hemmaplan. Hustrun arbetar sig allt djupare ned i sina anor på 1600-talet och, som vanligt med forskning, ger varje svar upphov till två nya frågor som söker sina svar. Därmed är också sysselsättningen tryggad så länge som man själv orkar. För egen del har jag gjort färdigt protokollet från VARFs årsmöte, och därmed också min sista sekreteraruppgift.

En som också med gott samvete kan dra sig tillbaka är Ingvar Kamprad som, vid ett besök i Älmhult för invigning av ännu ett nytt varuhus, mot sin vana gav en intervju. Där berörde han bl a beslutet om att placera stiftelsen - som utgör en grundbult i familjen Kamprads kontroll över Ikea - i lågskattelandet Liechtenstein. Enligt Kampard var det företagets dåvarande jurist, som konstruerade planen för det komplicerade nätverk av bolag och stiftelser som i dag utgör Ikea. Med facit i hand skulle han inte ha valt ett lågskatteland och därmed sluppit alla beskyllningar om skattesmitning.
Han berättade även att han avrått sönerna från att ta posten som koncernchef i Ikea eftersom det innebär ett mycket hårt schema med många resdagar. Själv reste Ikea-grundaren under många år 225 dagar om året. Numera har han slagit ner på takten men besöker fortfarande årligen cirka 25 varuhus runt om i världen.
Det måste sägas att det är en pigg 84-åring, som säger att bortsett från hustruns bortgång, en lunginflammation, ont i ryggen och pacemaker känner han sig "till ungefär 130 procent bra". Det verkar tydligen inte som Försäkringskassan behöver betala någon pension än på ett tag. Kanske är statsministerns feltolkade resonemang om att 'jobba tills man fyller 75' trots allt inte helt fel - om man så vill, det vill säga!

måndag 13 februari 2012

En stjärna slocknar

Helgen har bjudit på vackert vinterväder och igår tog vi en liten promenad i närområdet i förhoppning om att våra ben och fötter snart ska vara tillbaka i full trim. Igår eftermiddag deltog jag i årsmöte med astronomiföreningen, som blev en milstolpe för mig eftersom jag där, på egen begäran, nu lämnat styrelsen efter 16 år. Jag är därmed helt ren från alla sådana uppdrag inom föreningslivet, vilket på något sätt känns befriande. Det är trots allt många tusen timmar av ideellt och oavlönat arbete, som jag satsat på föreningsliv och politik under de senaste 30 åren.
Idag startade jag dagen med ett besök hos frisören och på eftermiddagen tog vi oss till stan för veckans pass i målarklubben. Det blev den här gången blommor i akvarell för hustrun och landskap i akryl för min egen del. Jag har nu tre 'ofärdiga' målningar så nästa gång bör jag kanske försöka göra något färdigt.

Igår fick vi veta att soul- och popartisten Whitney Houston avlidit på ett hotellrum i Beverly Hills i Californien, endast 48 år gammal. Dödsorsaken är okänd och nu kan man ju bara spekulera, men när man inte vill gå ut med det brukar det ju ofta vara antingen brott eller något "känsligt" som ligger bakom - det vill säga överdoser, självmord eller liknande. Det har ju genom åren haglat tätt med rapporter om hennes vilda leverne med drogmissbruk och festande.
Men missbrukare eller ej, Whitney Houston var en otroligt duktig sångerska med en rent fantastisk röst. Hon var till dags dato en av musikhistoriens bäst säljande artister med över 170 miljoner sålda album. Hon var även den mest prishyllade sångerskan enligt Guinness World Records. Vi kan räkna med att otaliga beundrare lever denna dag med sorg i hjärtat över att denna röst tystnat för alltid.

lördag 11 februari 2012

Fiske i grumligt vatten

Så har ett par dagar till gått enligt vanlig rutin. Det är bekvämt att ha ett huvudspår att följa och sedan efter hand göra vad som faller oss in. Igår åkte vi till västra köpcentret och gjorde en del småinköp, bl a ett par nya krukväxter istället för de som inte ville vara med längre. Vintern är en tung tid även i växtriket.
Idag åkte vi till galleriet i Nykvarn för att se denna månads utställning, som Marie Ginzburg står för. Hennes akvareller är i världsklass. Hos grannen, Sagågalleriet, visar samtidigt den lokale konstnären Benny Stigsson sina akvareller, och vi tycker nog att dessa var näst intill lika bra. För vår egen del hoppas vi naturligtvis på inspiration till att någon gång också få göra någon fullträff i vårt eget måleri.

En 'fullträff' har det blivit för den brittiske tidningskungen Rupert Murdoch när den brittiska korruptionsskandalen fortsätter att växa. I dag har fem journalister på brittiska på The Sun gripits, anklagade för att ha mutat poliser och tjänstemän på det brittiska försvarsdepartementet.
Förra månaden greps fyra personer i samma utredning, också de anställda vid tabloiden The Sun. Tidningen fick då också sina redaktionslokaler genomsökta. Med lördagens insats har nu drygt 20 gripanden gjorts i utredningen. I en annan parallell utredning, om hur medier har tjuvlyssnat på personer, har drygt 17 personer gripits.
Det synes mig som att kreativiteten hos de engelska kvällstidningarna nu nått den gräns som samhället tål, och det är bra att någon sätter ned foten. Denna del av journalistiken är ju känd för sina speciella arbetsmetoder och lite uppstädning skulle säkert inte skada vare sig här eller där. Pressfrihet i all ära, men demokratiskt stiftade lagar måste gälla även för journalister!

torsdag 9 februari 2012

Om oklarheter

Kung Bore tog kort paus - idag har vi åter tio minusgrader och knarrande snö, som det dock är behagligt lite av. Igår åkte vi till östra köpcentret för att veckohandla men höll oss sedan på hemmaplan med våra vardagliga sysslor. Detsamma har gällt idag så när som på att jag deltog i ett möte med (m)-partiets energigrupp, där vi förberedde en uppvaktning hos Energimyndigheten, som vi hoppas få till stånd inom kort. Vi vill uppmärksamma dem på vad vi ser som graverande oklarheter kring förutsättningarna för utbyggnad av vindkraften, men också påpeka vikten av att ge kärnkraften en naturlig plats i planeringen av en långsiktigt uthållig energiförsörjning.

I TV-serien Veckans brott har Leif G W Persson fört fram oroliga och oroande synpunkter på den svenska polisens sätt att arbeta. Idag kunde man i bladet få en annan vinkel på problematiken:
En polis som stal ett flak ägg när han besökte en gårdsförsäljning har dömts till 30 dagsböter av Örebro tingsrätt. Mannen var också åtalad för att ha tagit 130 kronor ur den obevakade kassan men rätten nöjde sig med snatteriet.
Polisen har snattat förut. År 2010 fick han ett strafföreläggande på 15 700 kronor efter att ha stulit en flaska whisky på Systembolaget. Troligen gör den nya snatteridomen att han blir av med jobbet, skriver lokala medier.
Visst får man anta att fördelningen inom polisen är densamma som hos allmänheten, men det måste ändå vara genant för kåren att också ha en 'återfallsförbrytare' i sina led. Polisen ska ju ändå vara en förebild för våra ungdomar!

tisdag 7 februari 2012

Lättare att skiljas

Nu har kung Bore tonat ner sig en aning (tillfälligt?) och idag kom utetemperaturen ända upp till plus/minus noll. Igår, när det fortfande var betydligt kallare, tog vi oss till stan för veckans pass på målarklubben. Den här gången arbetade vi båda med akrylteknik, hustrun med ett näckrosmotiv och jag själv med en 'större hackspett' på en trädstam.
Idag började jag dagen med bakning av frallor och finska rågkakor, sedan gav vi oss iväg på var sitt ställe för uppföljning av hälsotillståndet. För egen del får jag räkna med återkommande kontroller ganska länge till följd av trombosen jag drabbats av. Det känns lite ovant efter att i 20 år så gott som aldrig ha varit i kontakt med någon läkare, men det är bara att gilla läget.

Idag kunde man med höjda ögonbryn och gapande mun läsa om en idé som en hollänsk hotellägare kommit på. Det kan sägas handla om smekmånadens motsats. För de par som bestämt sig för att gå skilda vägar är det tänkt att underlätta och påskynda processen. Det är åtminstone vad holländaren Jim Halfens tror när han talar om konceptet Divorce Hotel.
I korthet går det ut på att:
- Skilsmässan ska kunna genomföras över två dagar, eller lika med en hotellweekend.
- Divorcehotel.com har samarbetsavtal med hotell både i Holland och övriga världen, dit paret som ska skiljas reser.
- På hotellet finns juridisk expertis som kan det mesta om hur man skiljer sig och delar upp egendom.
Skriver sedan de äkta makarna under dokumentet är det bara att lämna papperet till en domstolsdomare, som holländsk lag kräver, och efter några veckor kan allt vara klubbat och klart.
Det är bara att konstatera att allting ska gå allt snabbare i vår moderna värld och kreativitet tycks ju inte saknas på det området!

söndag 5 februari 2012

Ihärdig kyla

Kylan har bitit sig fast även under veckohelgen och fortsatt att hindra oss från våra motionspromenader. Man är i alla fall glad så länge som värme och el fungerar i huset. På många håll längre norrut i landet har fimbulvintern tagit kål även på sådan försörjning, och då kan man förstås hålla sig för skratt.
Igår var jag trots allt till Åkesta för styrelsemöte i astronomiföreningen. Det blev mitt sista, efter 16 år i denna styrelse, eftersom jag bett om befrielse efter årsmötet om en vecka. Det blev en extraordinär tillställning eftersom temperaturen i klubbhuset inte orkade upp till mer än 15 grader med -18 på utetermometern.
Igår kväll såg vi första etappen av årets Melodifestival på TV. Sett utifrån våra idéer om bra musik, så blev det, som vanligt, 'fel' låt som vann. Jag konstaterar att detta numera måste betraktas som ett ungdomsprogram, eftersom våra favoriter var de tre låtarna som blev utkastade. Men vem bryr sig - lika bra att inte offra mera tid på spektaklet.

Dessto trevligare var det att följa svenska bandylaget när de idag tog sig an ryssarna i VM-finalen, och kunde avsluta den som världsmästare, för 11:e gången genom tiderna. Svenskarna tålde tydligen den ryska kylan bättre än ryssarna själva.
Även om bandy av många betraktas som en marginalsport, så växer den ständigt och idag finns den i organiserad form i 27 länder.
År 1955 bildades det internationella bandyförbundet och världsmästerskap spelas sedan 1957. Sedan slutet av 1970-talet spelas bandy även på organiserad nivå i Kanada och USA, och sporten har senare även blivit större i bland annat Ungern och Vitryssland.
Sett mot den här bakgrunden tycker jag bandyn gärna kunde få lite större uppskattning. Till skillnad från ishockey betyder där sporten fortfarande mera än pengarna. Men det blir förstås inte så ofta några slagsmål på en bandyplan, om det nu är det som attraherar publiken.

fredag 3 februari 2012

Guldkant på kredit

Nu har 'rysskylan' även börjat nå inåt landet och idag har temperaturen legat kring -10-strecket. Det inbjuder inte precis till att vistas utomhus i onödan och bara en kort stund har jag varit ute och rensat bort lite snö från gården. Igår var det åtminstone soligt i kylan och då åkte vi ut till Björnö för en liten promenad. Den tog vi delvis ute på Mälarens is och det känns alltid lite speciellt att 'gå på vattnet'. De enorma obrutna is/snö-vidderna inbjuder till stor aktivitet både med skidåkning och för dem som utrustat sig med långfärdsskridskor.

Idag fick vi med posten ett erbjudande om att kunna sätta 'guldkant' på vår pensionärstillvaro i form av en fyndig idé kallad "Hypotekspension". Det handlade om att sätta sprätt på värdeökningen hos den fastighet man råkar bebo. Upp till 25 procent av marknadsvärdet fick man låna och någon ränta skulle man inte behöva betala - bara en uppläggningsavgift på ca 4 000 kr. Det låter ju för bra för att sant, och som vanligt så är det inte heller det.
På det erbjudande bolagets hemsida kan man läsa att räntan är 6,67 %, som istället för att betalas, med rätt till skatteavdrag, ackumuleras den till låneskulden, och detta kan fortsätta under hela livstiden, eller tills då man säljer fastigheten. Man kan lätt räkna ut att på tio år har därmed skulden fördubblats och på 20 år fyrdubblats. Lever man tillräckligt länge kan alltså barnen känna sig blåsta när finanshajarna tuggat i sig hela arvet.
Skuldsättningsepidemin tycks inte se några gränser. SMS-lån för ungdomarna, kreditköp och vanliga lån för den arbetande befolkningen och så till sist ett sätt att klämma det sista ur fyrtiotalisterna. Var ska det sluta!?

onsdag 1 februari 2012

Om att välja kläder

Det bastanta högtrycket håller ställningarna på februaris första dag. Vi har kunnat fortsätta att glädja oss åt det som jag tycker är en perfekt vinter - dvs någon minusgrad och nästan ingen snö. Nu varnar emellertid väderprofeterna för "ryska snökanoner", men vi hoppas att de stannar upp ute i kustlandet. Själva har vi varit mest här hemma, men igår tog vi en tur till östra köpcentret för veckoinköp och idag tog jag mig till stan för att besöka min tandläkare. Till stor glädje för både mig och min plånbok fanns inga behov av några åtgärder, och jag fick t o m beröm för mitt sätt att vårda mina tänder. Hustruns reaktion var, när jag berättade detta: "Då har hon bytt taktik nu och ger beröm istället för utskällning." Ja, vem vet vilka pedagogiska knep man kan utsättas för?

Pedagogik i den högre skolan kunde man också läsa om i bladet idag. Det var en schwiezisk storbank som försett sina anställda med följande krav på klädkod på jobbet:
”Inga synliga underkläder, inga korta kjolar eller orakade hakor, ingen får lukta lök eller cigaretter, kalsonger av god kvalitet, svarta knästrumpor under kostymen, inga slipsknutar som inte matchar ansiktsformen. Manliga anställda avråds från att färga håret eller bära några andra smycken än klockor, som antyder tillit och punktlighet. För kvinnorna gäller dräkt med knäppt kavaj och kjolar över knäna. Kortärmat är förbjudet. Banken tillåter bara en lätt makeup och vill inte se några svartmålade naglar. Håret bör färgas regelbundet så inga utväxter syns.”
Det skulle vara intressant att se vilken reaktionen blev om något svenskt företag försökte sig på något liknande. Här är ju slipsen i det närmaste avskaffad (tack och lov) och diskussionen om klädval brukar ju mest handla om huruvida grabbarna ska tillåtas ha shorts på jobbet på sommaren.