Oroväckande högerspöke

I sommarens sista dagar börjar nu den allt tidigare solnedgången påminna om att hösten på allvar knackar på dörren. Fortfarande är det dock behaglig temperatur utomhus och de regn som kommit är hett önskade. Idag fick hustrun motionera på egen hand med en promenad till mataffären medan jag var upptagen med röjningsarbete vid VARFs observatorium i Åkesta. Nu är hela observatoriekullen helt renrakad och sikten är optimal i alla väderstreck - en icke oväsentlig förutsättning för astronomiska observationer.
Igår gjorde vi en liten utflykt till Sala, bland annat för att avnjuta en lunch på 'vår' kinarestaurang därstädes. På ditresan valde vi en väg som passerar genom det område som härjats av den stora skogsbranden som nu snart är helt släckt. Det vi kunde se under en sträcka av ett par kilometer var en fruktansvärd syn av förbränd skogsmark och nerbrända hus. Ett bostadshus stod dock helt orört mitt i förödelsen och man undrar hur det känns för dess innevånare att återvända till och fortsätta leva i det helt förödda landskapet. Sedan vill man också försöka förstå vidden av att det som vi såg längs ett litet vägavsnitt är vad som nu gäller på ett område 10 km brett och 15 km långt. Det går egentligen inte att ta in!

Något som inte heller är lätt att acceptera och förstå är att vi i det svenska samhället i årets valrörelse har systematiskt organiserade demonstrationer av ett rent nazistiskt parti, Svenskarnas parti. Detta har de sin grundlagsfästa rätt att göra även om protester i form av motdemonstrationer och ringning i kyrkklockor finns vid varje möte. I St Jacobs kyrka i Stockholm tog man dessutom ett steg till och höll en extra gudstjänst "för alla människors okränkbara värde".
Extremhögerns utveckling i Europa på senare år är något som för tankarna till 1920-talets Tyskland då svåra privatekonomiska förhållanden och stor arbetslöshet banade vägen för nationalsocialisterna med Hitler i spetsen. Hur det sedan gick vet vi som fick uppleva eller åtminstone se spåren av de fasansfulla krigsåren på 1940-talet. Det är osäkert om dagens ungdom har samma förmåga att inse hur konsekvenserna av extrempolitik, såväl till vänster som höger, kan komma att utvecklas. Därför är det en skyldighet för våra demokratiska partier att ta debatten med extremisterna och förgöra deras argumentation, istället för att de som nu försöker tiga ihjäl dem för att sopa problemet under mattan. Det är 'strutspolitik' att försöka lösa problem genom att osynliggöra dem. 1940-talet får aldrig upprepas!

Val som känns i plånboken

Under gårdagen var det blåsigt väder och vi höll oss inomhus så när som på en promenad till stormarknaden. Idag var aktiviteterna desto flera och jag gav mig iväg till stan på cykel för ett styrelsemöte i Club Artis. Detta avlöpte väl och vi hann också med en del renovering av lokalerna inför höstterminen. På eftermiddagen åkte vi till västra köpcentret för lite shoping och efter hemkomsten var det dags att klippa gräsmattan. Under tiden bakade hustrun höstens första goda äppelkaka av våra egna äpplen och tog sedan en motionsrunda på egen hand.

Valrörelsen har gått vidare och i bladet har vi idag kunnat läsa om hur de olika partierna denna gång ställer sig i de s k plånboksfrågorna - dessa saker som kan få en direkt och kännbar effekt för den enskilde medborgaren på gott eller på ont, beroende på vilken ekonomisk situation man befinnar sig i. Inte oväntat har V-partiet den mest konfiskatoriska inställningen med återinförande av arvs- och gåvoskatt och sänkning av avdragen för skuldräntor. C-partiet ser mest ut att vilja ha kvar allt som det är och verkar inte se något behov av större ändringar. Inte heller Fp föreslår några mer radikala ändringar men vill ta bort avdraget för privat pensionssparande. Mest generöst verkar Kd ändå vara som inte vill har några ökningar av skatter utan istället sänka dessa på både pensioner och arbetsinkomster. SD vill också ta bort pensionsspararavdragen och höja arbetsgivaravgiften för ungdomar men sänka skatten på pensioner. Även Mp vill ta bort pensionsspararavdragen och höja skatten på höga arbetsinkomster. S-partiet vill å sin sida sänka skatten på pensioner och även de ta bort avdraget för pensionssparande samt dessutom återställa restaurangmomsen. Slutligen M-partiet tycks även de vara nöjda med det mesta som det är men minska avdraget för pensionssparande.
Ur den snäva men ändå viktiga synvinkel som plånboksfrågorna ändå är, skulle det för en pensionär utan några bidragsbehov förmodligen vara mest gynnsamt av rösta på Kd, men sedan finns det ju en del andra saker som ger detta parti en alltför konservativ prägel. Trots detta borde kanske pensionärerna ändå se till så att de kristna får stanna kvar i riksdagen ett tag till!

Valrörelsen färdigtuggad!?

Igår fick vi en solig dag som avbrott i den regnperiod vi varit i den senaste tiden, men det är fortfarande vattenunderskott i marken och idag har det bara varit redan urkramade moln som täckt vår himmel. Igår tog vi en promenad till mataffären, medan vi idag har roat oss inomhus med våra vardagliga sysslor. Under gårdagen kunde jag också passa på att hämta in den första äppelskörden - årets skörd se ut att bli den bästa vi haft i den här trädgården. Däremot tvingas jag konstatera att skörden av päron i år blir obefintlig, oklart vad orsaken är.

I vår omvärld skruvas valrörelsens intensitet inför de nationella valen upp allt mer för varje dag och de mer eller mindre genomtänkta 'löftena' står som spön i backen. Opinionsmätningar av alla de slag fungerar som en hejarklack på en sämre fotbollsmatch och provocerar partiernas aktörer till akuta utryckningar. Allianspartierna verkar mest vilja framhålla sin duktighet under åtta år vid makten och visionerna om framtiden har ofta en obegripligt avlägsen tidshorisont om det inte handlar om ren fortsättning på redan pågående reformer.
Den 'rödgröna röran' på oppositionssidan har yrvaket börjat servera sina politiska idéer, från S-partiet dock fortfarande i ett lite suddigt dunkel. Speciellt gäller detta frågan om oppositionens alternativ till regeringsbildning. I den vägen finns det saker som borde ge S-ledaren sömnlösa nätter. Hans tilltänkta stödpartier (V) och (Mp) har båda fått tummen ner från LO, och V-ledarens tydliga kommunistiska tendenser, med stora förstatligande av privata sektorn och strävan att reducera den enskilde medborgarens handlingsfrihet, borde vara ett problem för honom. 'Talröret' i Mp har istället gett ett bra exempel på att det inte finns pengar till de frikostiga löftena, när det visade sig att förslaget om höjda löner för lärarna bara kunde betalas till en femtedel medan resten skulle klaras av i de kommande årens lönerörelser. Med detta kopplat till Mp:s strävan till nolltillväxt i ekonomin, så låter det som att 'tomma tunnor skramlar mest'.
Redan med nästan fyra veckor kvar till valdagen börjar propagandan att kännas idisslad och för min egen del känns det skönt att ha lämnat politiken bakom sig. Klart är emellertid att en rödgrön regering och dess bidragpolitik med stor sannolikhet kommer att leda oss in i ett något mindre rikt land än vad vi just nu kan glädja oss åt.

Naturens dramatik

De tre senaste dagarna har vi använt till en resa med husbilen till södra Svealand. Efter en övernattning i Gamla fiskehamnen i Oxelösund, där man på nära håll kan följa den intensiva sjöfarten av allt mellan havskajak och stora malmfartyg, åkte vi genom de vackra trakterna längs Bråviken. Där samsas pittoreska byar med dramatisk kolmårdennatur med Kolmårdens djurpark som ett crescendo. Framme i Norrköping besökte vi stadens högst sevärda konstmuseum. Precis som på många andra platser vi tittat på denna form av kultur fick det oss att tänka på det betydligt sämre utbudet i vår egen hemstad. Det är märkligt att det ska vara så svårt att få till ett respektabelt konstmuseum i landets sjätte största stad, istället för det som nu närmast kan ses som ett galleri för mer eller mindre 'smala' konstnärer av vår egen tid.
På hemvägen övernattade vi vid fågelområdet vid Kvismaren där uppsamling inför höstflyttningen just påbörjats. Största behållningen här blev en kungsörn som på ett majestätiskt sätt placerat sig i ett träd ett par hundra meter från fågeltornet.

På Island har ett annat majestät satt sig i rörelse när vulkanen Bardarbunga under glaciären Vatnajökull börjat skaka på sig. Senaste natten uppmättes ett jordskalv till 5,3 på Richterskala och bortåt 500 mindre skalv har också noterats. Den hundratals meter tjocka isen över vulkanen gör det dock svårt att förutsäga vilka konsekvenser som kan uppkomma, men flygtrafiken över området har tills vidare stoppats. För tillfället bedöms dock inte att en upprepning av flygkaoset efter Eyjafjallajökuls utbrott 2010 ska inträffa. Istället befarar man kraftiga översvämningar om ett utbrott skulle orsaka stora avsmältningar i glaciären.
I området i vulkanens närhet bor inga människor, men det skulle ändå kännas nervöst att ha en sådan granne även på några mils avstånd. Många av oss minns säkert när Mount St Helena 1980 exploderade och spred vulkanaska över hela norra halvklotet. Den erfarenheten manar till både ödmjukhet och respekt inför naturens omutliga krafter!

I humanismens namn

Så har vi haft ytterligare två dagar med instabilt väder, som gör att man helst stannar inomhus. Mellan regnskurarna har vi ändå lyckats få ett par promenader i närområdet. Idag blev det först framåt kvällen som solen lockade ut oss. Vi har dock ingen anledning att klaga med tanke på hur regnen ställt till det på Sveriges västsida. Värst är det längs Nissan och översvämningar på några ställen har gjort läget katastrofalt. Några liknande regn skulle inte skada i det västmanländska skogsbrandsområdet där elden fortfarande pyr i marken och räddningsledningen räknar med flera månaders fortsatt släckningsarbete.

Idag kunde vi notera en nedslående nyhet från mina barndomstrakter när tre 'unga män' i Tomelilla, greps och anhölls misstänkta för hets mot folkgrupp, försök till misshandel, skadegörelse och våld mot tjänsteman. De hade angripit tre somaliska flyktingar med stenar och tillmälen, vilket av polisen rubriceras som hatbrott. Tyvärr kan man dessvärre inte heller se det inträffade som någon unik händelse. Någonstans i Sverige inträffar så gott som varje vecka liknande händelser med mer eller mindre allvarliga konsekvenser för de drabbade. Kopplat till Gazakonflikten tycks speciellt antisemitiska hatbrott ha ökat i år.
Samtidigt har vi internationellt en kraftigt expanderande flyktingsituation i huvudsak kopplad till den islamiska världen. Enligt prognoser för dagen tros ca 80 000 människor söka skydd i vårt land i år. Läget blir snabbt problematiskt med tanke på en allt mera påtaglig bostadsbrist i stora delar av landet.
Hur situationen ska hanteras på ett för alla tillfredsställande sätt är inte helt enkelt att beskriva. Sverige är ett glest befolkat land och skulle utan problem kunna rymma en fördubblad befolkning. Taket för tillströmningen sätts istället av hur många per tidsenhet som kan slussas in i samhället. Detta tak förefaller för närvarande vara nått när de ankommande kan få stanna kvar på flyktingförläggningar i flera månader efter att upphållstillstånd beviljats. Dessvärre får vi nog räkna med att tillströmningen snarare ökar än minskar vilket i sin tur ger nya skäl för främlingsfientliga individer att demonstrera sin inställning. En ond cirkel som på något sätt måste bekämpas.

Rödgrön röra allt rörigare

Gårdagens väderläge inbjöd inte till några uteaktiviteter. Därför blev det också lämpligt att fylla på förrådet med olika sorters matbröd och veteskorpor. Idag började vi dagens med en tur till östra köpcentret för att veckohandla, sedan hann vi också med en promenad i närområdet mellan regnskurarna. Efter de senaste dagarnas nederbörd blir man förvånad över hur snabbt det går för gräsmattan att återta en mera grön kulör.

På tal om kulör så har partiledarna i 'den rödgröna röran' börjat dyka upp allt mera i mediala sammanhang. Man kan inte hävda att det sprider någon direkt klarhet i innehållet i deras regeringsalternativ - snarare tvärtom. Detta har bl a föranlett herr statsministern att ta tillbaka sitt 'löfte' att avgå om de rödgröna skulle få flera röster än alliansen i riksdagsvalet. Nu förväntar han sig egen majoritet för dem för att vilja lämna tronen. Det kan nog vara taktiskt riktigt med tanke på att SD hittills röstat med borgarna i åtta fall av tio. Hans motivering är dock att han ännu inte anser sig ha sett något hållbart alternativ till Alliansregeringen.
Om detta kan man ju tycka vad man vill, men S-partiets medlöpare har alla var och en olika ståndpunkter som går stick i stäv med det program som sossarna vill bilda regering på. Dessutom har LO en tämligen avvisande attityd till både V- och Mp-partierna.
Opinionsmätningar är ju inget valresultat men trenden just nu visar tydligt hur högerblocket börjat äta upp vänsterblockets försprång i opinionen och kan på dessa premisser fortsätta att regera med stöd från SD. Visserligen har alla deklarerat sitt avståndstagande från SD, men de kan ju för den skull inte lastas för hur SD röstar. Med andra ord - spänningen kommer nog att bestå ända in på valdagen!

Valrörelsen har startat

Nu kan man säga att vardagen börjat återvända till gamla välkända förhållanden. Skogsbranden är under kontroll, valrörelsen har börjat med sedvanlig överbudsretorik, vädret är normalt sensommarväder med lite regn och lite sol och vi har hittat tillbaka till vår respektive dator med släktforskning och wikipedia. Den senaste tidens underskott i vårt motionsprogram har vi knaprat en del på med en långpromenad igår i de norra stadsdelarna och en vända till stormarknaden idag på morgonen. Just nu har det utlovade, mera omfattande regnet börjat och det passar bra till den trädgårdsgödning jag spred ut för ett par timmar sedan.

På tal om valrörelse, så kablade Dagens Eko igår ut ett rykte om att S-partiet skulle tänka sig att ge gamle Göran Persson comeback, nu som utrikesminister. Det var ett riktigt stolpskott för statsradion som Persson enbart kommenterade med frågan: "Får jag ta korna med mig in på UD?" Däremot har Margot Wallström aviserat sin återkomst till inrikespolitiken, vad det nu kan vara värt..
S-partiet har f ö nu börjat att vädra sina visioner för Sverige där det finns med t ex obligatorisk gymnasieskola, 'trainee-program' för ungdomar i vårdsektorn och en tredje 'pappamånad' i föräldraförsäkringen. Inget av dessa förslag tycks ha väckt någon större sensation ute i stugorna och deras gemensamma karaktär av pekpinnar hjälper nog inte några opinionssiffror.
Inte heller M-ledarens öppningsbud var särskilt imponerande när han konstaterade att det inte kommer att finnas några pengar till några större reformer. Istället uppmanade han svenska folket att "öppna sina hjärtan" för svårt drabbade människor som söker sig hit för att finna trygghet. Det utspelet kan komma att bli en högriskinsats, för med invandringsfrågan på dagordningen i valrörelsen så kommer SD att vädra ordentligt med morgonluft. Övriga partiers framträdande har än så länge inte avvikit särskilt mycket från de väl inkörda hjulspåren, men det här är ju bara starten.
Av det som hittills kommit fram kan man misstänka att årets valrörelse blir ovanligt rörig. Med åtta partier på arenan blir svårare att upprätthålla rågångarna, men Allianspartierna hävdar att deras enhet består. Men sedan återstår det förstås att se om alla är med även efter valet. Både C och KD balanserar ju på en slak 4 %-lina!

Ukraina under hot

Vårt mellansvenska väder tycks nu börja återanpassa sig till mera normala förhållande. Samtidigt har våra respektive små handicap avtagit så att det åter känns angenämt med motionspromenader. Igår blev det en runda i de norra stadsdelarna och idag vågade vi oss på en promenad längs Mälarstranden inne i stan. Där fick jag en riktig 'nostalgitripp' när vi kom fram till den gamla motortorpedbåt (museifartyg) som för tillfället lagt till vid kaj i gamla hamnen. Den var på turné för turistvisningar och när man kom ombord fick man närkontakt med de gamla sakerna från 1950-talet. För mig var det en 40 mm luftvärnskanon som var speciellt intressant. Det var nämligen ett identiskt exemplar som den jag en gång under övning fick tillfälle att avfyra när jag 1957 som femtonåring deltog i ett FBU-läger på Känsö i Göteborgs skärgård. För övrigt har vi varit här hemma och nu är min dator åter i full vigör efter den genomgripande revision som vi gjort.

Den sedan några månader pågående konflikten i Ukraina med ryskvänliga separatister i östligaste delen av landet har den senaste tiden kraftigt bekämpats av ukrainsk militär. Misstankar om separatisternas stöd och försörjning från Ryssland har nu bekräftats när en beväpnad rysk konvoj kört över gränsen till Ukraina. Den ukrainska militären angrep konvojen, som till vissa delar oskadliggjordes.
Det inträffade får ses som en obehaglig bekräftelse på att Ryssland under Putin trots uttalanden om motsatsen har uppenbara ambitioner att fortsätta annekteringen av östliga delar av Ukraina. Tidigare övergångar av ryska pansarbandvagnar avslöjar hur det som ryssarna kallar humanitär hjälp i själva verket handlar om militär förstärkning av separatisterna och en grov kränkning av internationell rätt. När det som nu inträffat uppenbarligen är direkta strider mellan de båda ländernas militära förband innebär det en tydlig upptrappning av konflikten. Detta borde vara ännu ett ärende att lägga på FN:s bord för skyndsam behandling innan vi får öppen krigssituation i Europa!

Datorkrasch

De två senaste dagarna har vi fått väderlek som åtminstone antyder att hösten kanske närmar sig. Det har regnat flera gånger efter nästan en månad av konstant torka och utetemperaturen är idag 'bara' 20 grader.
Veckan har hittills varit ovanligt omväxlande och till viss del något dramatisk. Det började med att min dator bestämde sig för att begränsa sina funktioner och efter mina amatörmässiga försök till manipulationer blev det knappast bättre. Sedan hände det som inte kan inträffa. När vi satt här i lugn och ro och jobbade vid varsin dator ramlade lysrörsarmaturen ner från taket i köket - plötsligt, utan förvarning och med ett jäkla brak!! Det var bara för oss att ge sig iväg och skaffa en ny armatur, som jag sedan, ackompanjerat av sedvanliga svordomar, dagen efter lyckades få på plats.
Igår var det så dags att försöka få ordning på datorn och den yngre av våra svärsöner, som är familjens gudabenådade tillgång i dessa sammanhang, ombads att ta en titt på eländet. Efter fruktlösa försök av reparationer kunde vi konstatera att det bara var att sätta igång med ominstallation av all mjukvara. Vår välvillige 'konsult' tog sig an operativsystem och andra basala funktioner, och sedan har jag nu lyckats få resten på plats. I detta läge är man tacksam för att man inte slarvat med backup-erna.
Som ett lite trevligare mellanspel i alla påfrestningar hade vi också besök av min syster och svåger som övernattade här på sin väg till sonens familj i Norrland.

Från omvärlden börjar nu tecknen på valrörelse bli allt tydligare och partierna har haft sina 'kick-off' på olika håll i landet med sedvanliga hurra-vad-vi-är-bra-föreställningar. Det mesta tyder på att den svenska skolan kommer att ligga rejält i stöpsleven den här gången. Jobben hänger säkert också med en vända till. Annars har det än så länge inte kommit några större överraskningar utan aktörerna kör vidare i de välkända hjulspåren. Tyvärr är det just detta som fått den svenska politiken att verka 'så trött' på senare år. Av samma skäl känns valutgången i år ovanligt svårtippad. Men en dryg månad återstår till valet och ibland händer det oväntade saker som får fart på föreställningen. Jag hoppas att åtminstone få någon liten djärvhet att återkomma till. Man får aldrig ge upp!

Kampen inne på tionde dygnet

Med en papegojas tjatiga beteende måste jag konstatera att värmeböljan, som nu kommit in i vad som måste betecknas som sensommar, visar inga tecken på att vika undan. Igår började jag t o m att känna fysiskt illamående av den kvävande heta luften. Hustrun har helt andra kvaliteter på det här området och har nu med stor iver bland annat sysslat med storstädning av huset under tiden jag suttit i ett hörn och flämtat och i bästa fall kunnat läsa några rader i en bok då och då. Med värmen följer också torkan och det regn som utlovats till den gångna natten inskränkte sig till en halv millimeter.

Torkan har också ställt till det för den pågående släckningen under tionde dygnet för den omfattande skogsbranden i länet. Som väl är har vindarna varit stillsamma och man tror idag att branden slutat sprida sig och är under kontroll. För att komma dit har det krävts gigantiska insatser med flera hundra man från räddningstjänst, militär och frivilliga. Helikoptertrafiken över regionen påminner närmast om en krigssituation även om de tillsammans med inhyrda 'bombplan' endast fäller flytande bomber (vatten). Detta tillsammans med alla markbundna insatser är en dyrbar historia och kostnaderna för släckningsarbetet under den första veckan har uppskattats till fem miljoner kronor per dygn. Efter en förvirrad insats från MSB, Myndigheten för Skydd och Beredskap, som pekade ut berörda kommuner som betalningsansvariga, har regeringen knäppt dem på näsan och lovat skyndsam täckning från statliga medel för det som går utöver den kommunala självrisken. Allt annat skulle vara rena galenskapen när det gäller belopp som skulle totalkvadda budgeten i dessa små kommuner som berörs. Hemläxan som kommer att behöva göras 'när röken lagt sig' är främst frågan om dimensioneringen av kompetens och beredskap för denna typ av händelser i vårt samhälle. Av det som i några sammanhang redan framkommit kan man misstänka att snålheten har bedragit visheten. Det gäller såväl behov av utrustning som organisation och bemanning av de institutioner som är satta att hantera problem som kan uppstå i framtiden, må det vara bränder, stormar eller översvämningar!

Ekonomiska dråpslag

I den fortsatta högsommarvärmen började vi igår dagen med en shopingtur till östra köpcentret. Där kunde vi, något överraskande, notera den stickande lukten av rök från den pågående skogsbranden, den sydvästliga vinden till trots. Väl återkomna hem kunde vi glädja oss åt att röken i alla fall inte nått hit.
Idag tog vi en promenad till stormarknaden för en del andra inköp, men för övrigt har vi hållit oss hemma i försök att undvika den värsta värmen. Med temperatur som nästan ständigt ligger över 25 grader blir orken inte så mycket att tala om.

Det som just nu totalt dominerar nyhetsflödet är givetvis skogsbranden som nu är inne på sitt åttonde dygn. Vattenbombningen där tusentals kubikmeter vatten dumpats över brandhärdarna är näst intill en hopplös uppgift i det torra och varma vädret, även om man lyckats hejda ny spridning. Proportionerna av flyplan och helikoptrar vis-á-vis brandområdet beskrevs igår mycket pedagogiskt av räddningsledaren, som jämförde dem med några fjärilar över en fotbollsplan.
De ekonomiska konsekvenserna av katastrofen tränger nu också sig på då försäkringsbolagen ska börja reda ut hur allt så småningom ska regleras. Mest illa är det dock för dem som avstått från att brandförsäkra sin skog. En av dessa är Västerås stift, som får räkna med att ha förlorat oförsäkrad kyrkoskog för ca 70 miljoner kronor - sent ska syndaren vakna! Trots allt beräknas de totala förlusterna i katastrofen uppgå till 'endast en tiondedel' av det som stormen Gudrun ställde till med för snart tio år sedan. Men när röken sedan till sist har lagt sig, är detta säkert ändå en klen tröst när allt efterarbete ska göras under flera år framåt.

Skogsbrand i Västmanland

De sex senaste dagarna har vi tillbringat på en resa med husbilen till de svenska fjällen. Bortsett från sista resdagen från Mora till hemorten hade vi högsommarvärme och solsken praktiskt taget hela tiden och myggen lyste med sin frånvaro. Förutsättningarna för att fullt ut njuta av vår vackra svenska fjällnatur var med andra ord perfekta. Våra två främsta insatser den här gången var en vandring i flack fjällterräng vid Storulvån och en toppbestigning av Funäsdalsberget. Detta trots att vi båda inte var riktigt helt återställda efter våra respektive ben- och ryggproblem. I resan ingick också en tur genom de vackra norska älvdalarna ner mot Röros. För att få även lite kulturellt utbyte av resan gjorde vi ett verkligt givande besök på Zornmuseet i Mora. Några väl använda dagar tycker vi båda!

Vår frånvaro från hembygden gjorde att vi till stor del har kommit undan verkningarna av den omfattande skogsbrand som fortfarande pågår ett par mil norr om vår hemstad. Redan på vår första resdag kunde vi notera röklukten när vi passerade en mil norr om Sala, men kunde då inte fatta att det skulle utveckla sig till den största skogsbranden i Sverige i modern tid. Fortfarande är omfattningen inte helt klarlagd, men senaste budet är att en yta på ca 15 000 ha har brandhärjats. Det motsvarar omkring 20 000 fotbollsplaner. Förstörelsen är obeskrivlig och två skogsarbetare har drabbats, en död och en allvarligt brandskadad. En del fritidshus i skogarna finns inte mer och många människor har tvingats evakuera sina gårdar när riskerna blivit för stora.
För vår del är konsekvensen ännu så länge endast lite röklukt som kommit in genom ett öppet fönster när rökplymen från branden svepte ner över Västerås och vi håller som bäst på att vädra ut den. Våra tankar går istället till dem som direkt drabbats av elden - skogsvärden för en halv till en miljard kronor har gått till spillo och annan egendom har förstörts. Tankarna går också till den olycklige maskinförare som utan något uppsåt startade branden. Hur känner man sig i hans situation?