Upp och ner för våren

Den sista veckan av andra vårmånaden, april, blev ett vädermässigt bakslag med kyliga vindar och en stunds kvarliggande snö en morgon. Detta får vi ändå acceptera med tanke på all sol och värme som vi kunnat njuta av tidigare. Vi har också under våra promenader i naturen fortsatt att kunna räkna in nya vårtecken bland blommor och fåglar och nu är björkarna fullt lövade. Ett gott vårtecken är det också att vi igår tog bort presenningen från husbilen för att börja rustningen för den kommande campingsäsongen. Vad gäller vår isolering med anledningen av coronapandemin så är läget i stort sett oförändrat.

Allmänt sett finns ännu inga tecken på att coronaviruset skulle börja ge vika. Antalet bekräftade smittfall globalt har nu stigit till 3 260 000, som lett till 230 000 dödsfall. För Sveriges del gäller just nu  21 000 smittade och 2 586 döda. De ekonomiska konsekvenserna i samhället ökar i takt med den tid som anpassade regler för människors rörelsefrihet med hänsyn till smittspridning måste gälla. De blir också allt svårare att överblicka både i tid och rum, och det utesluts nu inte att vissa av dessa konsekvenser kan bli mycket långvariga och till och med leda till nya bestående livsmönster för många människor.
Inte ens vår kung, som idag fyller 74 år, är opåverkad av rådande förhållanden. Han har med sin drottning flyttat i 'karantän' på Stenhammars slott och fick idag nöja sig med en något enklare uppvaktning än den som traditionellt brukar genomföras på Stockholms slott. För egen del tror jag att han tycker att detta är ett betydligt bekvämare alternativ. Åldern tar säkert ut sin rätt även för majestätet och det är ju tanken som räknas!

Våren är här!

Nu har det gått ännu en vecka med praktiskt taget rent sommarväder t o m igår, medan det idag kommit en front med kyligare luft från norr, som nu ska återställa normalläget. Bekymmersam är den långvariga avsaknaden av nederbörd som gjort att jag idag var ute och vattnade vår lilla radhusträdgård. Vår 'isolering' på grund av coronapandemin ligger oförändrat kvar och man börjar känna sig lite instängd. Även om vi, sedan vi lämnade arbetslivet, har valt ett ganska begränsat socialt uteliv, så känns ändå ingreppen i rörelsefriheten. Inte blev det bättre av att vi denna vecka varit utan bilen som varit på verkstad för lite uppgradering. Våra promenader har vi emellertid inte behövt inskränka och nu är vi uppe i ca 10 mil den här månaden.

Det förskräckliga coronaviruset fortsätter att hålla världen i ett järngrepp och antalet bekräftade smittfall som globalt anmälts till WHO är nu uppe i 2 760 000 varav 193 000 lett till dödsfall. För Sverige är motsvarande tal 17 560 och 2 150. Mörkertalet i rapporteringen är förmodligen ganska stort och de verkliga effekterna kan mycket väl vara betydligt värre. Nu börjar även vidden av de ekonomiska skadeverkningarna i världssamfundet bli allt tydligare och det är fortfarande långt ifrån klart när botten är nådd. En del analytiker börjar tala om paralleller till depressionen under 1930-talet. Nu kan vi bara hoppas att insatser, såväl medicinska som politiska, kan vända utvecklingen innan det gått så långt.
En tröst i all bedrövelsen är att vi åtminstone kan njuta av alla vårtecken som presenterar sig på löpande band. Vårblommorna har med den milda vintern kunnat göra en riktigt rivstart och fågelsången har fått tydliga inslag av återvändare från söder. Detta och alla grönskande lövträd talar tydligt om att nu är den mörka vintern slut för den är gången!

Don't worry, be happy!

Med risk för att bli tjatig kan jag notera att vi haft ännu en vecka med ovanligt tidigt försommarväder med varma, men tyvärr ganska blåsiga dagar. Det är nästan så att man tror att det skånska, välkänt blåsiga vädret flyttat till Mälardalen. Men alla vårblommorna är redan här och i förrgår såg vi den första gullvivan uti i naturen.
Vi är nu på väg in i femte veckan av 'inlåsning' på grund av coronapandemin och snart börjar man väl uppleva dessa begränsningar som ett normaltillstånd. Våra dagsprogram har blivit mycket förutsägbara med våra dagliga långpromenader som i stort sett enda aktivitet utanför hemmets väggar. Men med rubrikens ord av Bobby McFerrin måste man ändå vara glad så länge man inte kan räknas in i den skara av olyckliga, drabbade människor som just nu får sjukvården att 'gå på knäna'. Vi har allt vi behöver och får all hjälp som eventuellt behövs av den unga generationen i familjen.

Coronavirusets härjningar fortsätter att dominera nyhetsflödet och COVID 19 har nu globalt passerat 2,2 miljoner bekräftade och rapporterade smittfall varav 150 000 lett till patientens död. För Sverige är motsvarande tal just nu 13 200 och 1 400. Problemen är därtill inte på något sätt över utan vi får räkna med ytterligare en á två månaders kamp innan någon lättnad kanske kan börja skönjas. Därefter väntar uppgifterna med att återuppbygga samhället, som nu på olika sätt gått i stå.
Men den panikartade rapportering kring pandemin, som nyhetsmedierna sedan ett par månader är fullt upptagna med, reser frågor om vad som hänt med alla 'uppseendeväckande' tillstånd som stått på agendan tidigare. Under denna tid har det inte sagts ett ord om alla oroshärdar i världen, i Afghanistan, i Syrien, i Jemen, i Ukraina, i Venezuela m. fl. Detta och allt annat pågår naturligtvis fortfarande med oss som lyckligt ovetande statister. Hoppet är att denna time-out även kan leda till en del positiva effekter för framtiden. Time-out är ju i många lagsporter ett sätt att normalisera situationen och fokusera krafterna på det eftersträvade målet.

En förändrad värld

Vi har ännu en vecka kunnat njuta av mestadels soligt vårväder även om nätterna varit kyliga. Det känns bra att i alla fall kunna gå ut i naturen med den begränsade rörelsefrihet vi fortfarande lyder under. Rekommendationen för oss som är 70+ är att stanna hemma och undvika sociala närkontakter. En viss frustration infinner sig när något barn eller barnbarn kommer förbi och man måste umgås utomhus på minst två meters avstånd. Lite märkligt blir det också när vi nu för första gången måste avnjuta vår traditionella påskmiddag på tu man hand utan familjeklanen församlad. Inom ramen för alla dessa regler var jag dock på bilprovningen med bilen i måndags och den gamle trotjänaren fick grönt ljus för ytterligare ett år. Livsmedelsförsörjningen har vi turen att kunna få tillgodosedd av en tjänstvillig svärson och av vår yngsta dotter.

Ute i världen har coronapandemin nu en helt global utbredning med på en del håll förödande konsekvenser. Sjukdomen, med den korrekta benämningen COVID 19, är nu konstaterad i 209 länder och territorier och det totala antalet bekräftade smittfall som rapporterats har nu stigit till 1 633 000 och har i nästan 100 000 fall lett till patientens död. Motsvarande tal för Sverige är för stunden  9 685 respektive 870. Medicinskt är detta en av det senaste århundradets svåraste kriser. Fortfarande kan heller ingen med bestämdhet säga när vi kan se slutet på denna prövning.
De sociala och ekonomiska konsekvenserna av alla åtgärder syftande till begränsning av smittspridningen kommer att bli både djupa och långvariga. Nya påtvingade sätt att umgås medför nya former av konflikter mellan människor som kan kräva nya sätt att bemöta. Inskränkningarna i samhällsekonomin drabbar enskilda människor högst olika, men för samhället i stort bedöms redan konsekvenserna bli både mera omfattande och djupare än de som uppkom efter den svåra finanskrisen 2009 i spåren efter Lehman Brothers-kraschen. Några bedömare hävdar att världens ekonomiska styrka kommer att återföras till nivån i slutet av 1980-talet, som inte var allt för imponerande i slutfasen av 'kalla kriget'. Vem som har rätt får vi med tiden veta, men just nu ser det minst sagt dystert ut.

Svåra följder att vänta av coronapandemin

I den dystra tid vi just nu lever är det en tröst att våren gör fortsatt tydliga framsteg, även om kung Bore igår gjorde ett försök att behålla greppet. Lite snöfall blev det men idag på morgon var utfallet raderat av vårvärmen. De insatser som görs för att lindra konsekvenserna av coronapandemin har både breddats och fördjupats på olika sätt och för oss lite äldre är det nu i stort sett isolering som gäller. Vi kan dock fortsätta våra stärkande promenader utomhus och under mars månad lyckades vi få ihop dryga 12 mil totalt. Undergårdagens långpromenad vid Mälaren kunde vi njuta av hela hav av blommande blåsippor men även vitsippor och vårlök. För övrigt sysselsätter vi oss på hemmaplan efter bästa förmåga.

Konsekvenserna av den nu globala pandemin betraktas av flera bedömare som det svåraste angreppet på världssamfundet sedan andra världskriget. I 204 drabbade länder har antalet bekräftade smittfall stigit till 1 067 000 och antalet dödsfall till 56 700. Motsvarande tal för Sverige är 6 130 och 358. Smittspridningen har dock inte kulminerat och skadorna riskerar med största säkerhet att flerdubblas under de närmaste månaderna.
Från ekonomisk utgångspunkt kan redan nu konstateras att 2020 är ett förlorat år i världsekonomin. Som vanligt kommer detta att slå hårdast mot de redan fattigaste när resurserna för bistånd och fattigdomsbekämpning äts upp av ekonomisk recession. I detta läge sätts ambitionerna om samverkan och solidaritet på riktigt prov och tyvärr har redan flera exempel på nationalism och egoism visat upp sig. Det vi nu kan göra är att hoppas på att de goda krafterna förmår stå emot de element som i ekonomiskt och politiskt hänseende försöker flytta fram sina positioner.