Låt dom inte komma undan!

Hemma igen kan vi se tillbaka på en rolig och stimulerande resa i södra Sverige. Efter ett par trevliga dagar hos min syster och svåger, då vi bjöds på sight seeing både på Snogeholmsområdet och i Lund med besök på Kulturen, åkte vi igår upp genom Skåne och Småland och övernattade vid Tåkerns strand. På vägen hem idag gjorde vi flera stopp och först vid Bjälbo där en del av min hustrus tidiga anor levde på 1200-talet. Sedan stannade vi i Brevens Bruk där man hade servicestopp för det pågående Midnattsolrallyt och fick se den gamle rallymästaren Björn Waldegård och hans häftiga Porche som serviceteamet tog hand. Björn är, sina 70 år till trots, still going strong som rallyförare!

Alla bilförare är emellertid inte av den kvaliteten. På radion fick vi idag höra att svenskarnas skulder för obetalda parkeringsböter uppgår till över 500 miljoner kronor - några enskilda bilägare hade skulder på över miljonen kronor. Kronofogden kan inte komma åt dem, eftersom bilarna är registrerade på så kallade "bilmålvakter", som antingen inte är anträffbara eller saknar utmätningsbara tillgångar. Det är bilägaren och inte bilföraren som enligt lagen är ansvarig för att böterna betalas.
Nåväl, jag har en idé som lagstiftaren får alldeles gratis. I många länder tillämpas blockning av felparkerade bilar. Klotsar sätts på hjulen som man får "köpa sig loss ifrån" genom att betala parkeringsböterna innan man kan köra vidare.
Det är alltså bara att ändra lagen så att böterna följer bilen och så blockar man de bilar som har obetalda böter. Då är bilen inte användbar förrän den är utlöst. Därmed skulle kanske en del av den svenska flatheten mot samhällets avskum vara borta!

På svenska vägar

Efter några dagars resa med husbil i södra Sverige måste jag säga att trafiksituationen är minst sagt förunderlig. Det jag mest tänker på är den mängd av stora lastbilar som hela tiden trängs på vägarna. Kolosser på 40 till 60 ton forsar fram med hastigheter uppåt 100 km/timme och ibland tre eller fyra eller ännu flera i rad. Det är minst sagt underligt att man inte klarar av att flytta över dessa godsmängder på den mer miljövänliga järnvägen. Utsläppen av växthusgaser borde minska rejält och med dagens pris på dieselolja borde det väl gå att klara av ekonomin även om inte järnvägen är känd för någon mera lysande effektivitet.

När vi ändå talar om bilar kan vi skänka Volvos anställda en tanke när de inför semestern går och funderar på om de ska ha något jobb kvar i höst. På ett bräde blev igår 1 200 varslade om uppsägning till följd av Volvos och Fords misslyckade utveckling sedan det nu blivit viktigt att bilarnas bränsleförbrukning måste minska. Detta är ju inte precis Volvos merit. Nu gäller det att snabbt hitta en väg för att ändra Volvos image, annars kan den svenska industrins kronjuvel plötsligt vara rejält i farozonen. Det har ryktats att Ford har tankar på att "avyttra" Volvo Cars, som under flera år levererat stora vinster, men nu plötsligt blivit en belastning för koncernen. Låt oss bara hoppas att inte japaner eller kineser tar över även detta - det är hög tid att stoppa Asiens övertagande av Europa!

Tänk positivt!

Det är nu ett halvt år sedan jag startade den här bloggen. När jag ser tillbaka på de inlägg jag gjort, så förfäras jag av hur mycket gnäll och klagan jag lyckats prestera. Och den fråga som då inställer sig är naturligtvis: Varför ska människor alltid klaga på allt och alla?
Själv har jag för egen del egentligen inte någonting att klaga över. Jag har haft ett intressant och stimulerande arbetsliv och jag lever nu gott som pensionär. Min hustru är en god livskamrat sedan 45 år tillbaka, mina döttrar och deras män är skötsamma och har framgång i livet och mina barnbarn alla glada och trevliga. Hittills har jag, med ett par små undantag, haft förmånen att ha en god hälsa.
Det är väl därför som man istället alltid måste klaga på diverse bagateller för att adrenalinkörtlarna inte ska somna in för gott.

Men visst finns det de som har en verklig anledning att klaga. Jag tänker på de översvämningsdrabbade människorna i Burma som förvägras hjälp av sin egen regering. Jag tänker på folket i Zimbabwe som fått sina liv förstörda av en hänsynslös diktator eller på de svältande i Nordkorea där regimen använder landets resurser till sitt eget förhärligande. Jag tänker också på de över 1 000 miljoner människor som idag saknar rent dricksvatten.

Låt oss därför här i Sverige sluta klaga och istället höja blicken för att se om vi kan göra något för dem som verkligen har anledning att klaga över sin tillvaro!

En normal svensk midsommar

Midsommardagen håller normal svensk standard - blåsig och tidvis något kylig. Några regndroppar har det också kommit. Vi har varit hemma och "tagit det lugnt" men också tagit en halvmils promenad i omgivningarna. Det verkar som min krånglande fot har klarat denna belastning och det skulle vara ett stort framsteg.
Igår firade vi midsommarafton med att avnjuta hustruns förnämliga buffé tillsammans med döttrarna och deras familjer. Firandet kom också att omfatta hustruns födelsedag och yngsta dotterns bröllopsdag. Det blev alltså tre flugor i en smäll, effektivt och bra.

Firat midsommar har man, på svenskarnas eget speciella sätt, också gjort runt om i landet. Här är några exempel:
På Öland anmäldes fyra våldtäkter och fyra fall av grov misshandel, 16 blev omhändertagna för fylla och tre anhållna. Positivt var att man bara tagit två rattfyllerister.
I Karlskrona hade Räddningstjänsten och kustebevakningen fullt upp på midsommaraftonen. Inom loppet av en halvtimme kom larm om två båtolyckor. Fyra personer, varav två barn fördes till sjukhus. En man skadades av propellern till en skenande båt. I båda fallen kan olyckorna kopplas till sjöfylleri.
I Göteborg skadades två män i 30-årsåldern lindrigt vid en skottlossning på Hisingen. Båda offren är sedan tidigare kända av polisen.
En person skadades vid en skottlossning i Malmö, men i övrigt har midsommarfirandet i Skåne sett hyfsat ut. Lite bråk och fylla, kanske något mer än en vanlig helg, enligt polisen.
I Dalarna var midsommarfirandet lugnare än det brukar, också enligt polisen. (Här lyckades tydligen vädret sänka temperaturen hos aktörerna.)
Från Östersund rapporteras om mycket bråk och fylleri, framförallt på kända festplatser, och en hel del rattfylleri.
Även Umeåpolisen rapporterar en del fylleri och rattfylleri men anser ändå att årets firande varit någorlunda lugnt.
Så har det också sett ut i Stockholm, där arresten varit välfylld, enligt länsvakthavande.
Etc, etc!

Sannolikt har också mängder av glada barnfamiljer med små söta ungar firat midsommar och dansat kring stången. Men den tråkiga sidan enligt ovan är alltid den bild som vi får via massmedia. Skulle det kanske vara en poäng att försöka utropa midsommarafton till folknykterhetens dag?!

Stängt och släckt för Sverige

Igår fick vi en ny radiator i duschrummet och behöver inte huttra efter duschen längre. Det var inte alldeles lätt med tanke på det trånga utrymmet, men det gick vägen. Sedan gav vi oss iväg och handlade vad som saknades inför midsommarbuffén.

Idag tog jag itu med storstädning av tomten för att få rent och snyggt inför midsommar. Det blev nästan för mycket för en, av fysisk ansträngning inte alltför vand kropp, varför jag på eftermiddagen, något utslagen, hamnade på soffan med en tidning.

Utslaget är också Sverige - ur fotbolls-EM. Gårdagens match mot Ryssland var det blekaste man sett på mången god dag. Det såg ut som division 2-fotboll. Det var tydligt att man gravt underskattat den ryska kapaciteten. Sverige gjorde, trots förlusten, en bra match mot Spanien tidigare och kanske trodde man att det nu bara skulle vara att promenera hem segern och en plats i kvartsfinalen, men tji fick man.

Vi har tidigare fått veta att en av de ryska multimiljardärerna (han som äger den engelska klubben Chelsea) lovat de ryska spelarna en "topplön" om de fixade en kvartfinalplats. Visst gjorde ryssarna skäl för lönen, men som matchen såg ut så var det ett lätt jobb.

Nu ska vi trösta oss med att åka till Asköviken och beskåda en konstvisning i Naturhuset och kanske också en eller annan fågel.

Ser storebror dig?

De senaste dagarna har sommaren återgått till att vara mera "normal" och idag kom det regn - 6 mm. Inte mycket i förhållande till vad som saknas, men de växter i trädgården som fortfarande är vid liv fick ändå en strimma av hopp om ett fortsatt liv. Den något sämre väderleken gav mig tillfälle att ta ett rejält grepp på lagret av obehandlade digitalbilder och totalt 78 st har bearbetats för inläggning i arkivet. Så nu är det bara att sätta igång och skörda nya troféer i fotots värld.

Steget från min digitalkamera är, tekniskt sett, inte särskilt stort till de otal kameror som idag övervakar oss såväl inne som ute i samhället. Detta är givetvis till nytta som hjälpmedel för att hålla ordning och reda på den del av mänskligheten som saknar känsla för "mitt och ditt" eller respekt för andras liv och hälsa. Men i fel händer kan det leda till ett kontrollsamhälle som vi säkert inte önskar.
I linje med detta ligger den nu hett debatterade utvidgningen av befogenheterna för Försvarets Radioanstalt att övervaka kommunikationen mellan människor. Lagring av telefonsamtal och e-post ska kunna ske utan någon klart formulerad anledning och i största hemlighet (detta har dock i viss omfattning skett redan i flera år). Vad är bra med detta och vad är integritetskränkning av tidigare oanad omfattning - det vet vi inte. Vad kan bli följden för "den lille medborgaren" och vilka busar kan vi hoppas att sätta fast? De senare kommer givetvis att skaffa sig system för krypterad kommunikation och då blir spaningsresultaten av ringa värde.

Jag tänker: Är allt detta enbart en naturlig användning av samhällets tekniska utveckling eller är det så att vi behövde nästan 25 år extra för att nå fram till George Orwells vision 1984, där Storebror ser och hör dig hela tiden och där nästa steg är utrustning för att läsa människors tankar. Ordet är fortfarande fritt, men hur blir det i framtiden?

Inte alltid som man tänkt sig

Idag for vi iväg på en resa till Bergslagen med sikte på Grythyttan. Där tänkte vi besöka naturskyddsområdet på Björknäset för att beskåda den fantastiska orkidéen Guckosko som växer där. På väg upp mot Lindesberg såg vi tunga regnmoln torna upp sig i väster (inte alls som på hemmaplan alltså), varför vi beslutade att åka österut igen. På hela vägen till Hallstahammar hittade vi inte något trevligt ställe för en fikapaus så vi hamnade till sist vid därvarande gästhamn i Strömsholms kanal. Efter en stund översvämmades platsen av ett sällskap på ca 30 personer som kom gående till fots från samhället och slog sig ner - några av dem också vid vårt bord. Det visade sig vara kineser från Hongkong, boende i Sverige som hade en träff i Hallstahammar och alla trevliga och fridsamma människor. Det var ett överraskande möte som man inte räknar med, men också en sorts upplevelse i vardagen.

Dessa inflyttade samhällsmedlemmar i Sverige kommer mig osökt att tänka på den Sifo-mätning av politiska partisympatier som publicerats idag. Den visar att Sverigedemokraterna fått 4,2 procent av svaren och därmed passerat spärren för riksdagspartier. Deras viktigaste frågor är invandringspolitiken och lag och ordning i samhället med tydliga inslag av avhumanisering av samhällets relation till medborgarna.
Det är nu viktigt att med en aktiv debatt, inte minst lokalt där de redan finns i kommunpolitiken, möta deras politik. Låt dem delta som vilket parti som helst men då ska debatten inte handla om Sverigedemokraterna utan om problem i samhället. Olika förslag får stå mot varandra och sedan får väljarna bestämma. Att Sverigedemokraterna syns i opinionsmätningarna är en realitet och vi måste göra vad vi kan för att övertyga deras väljare att rösta på ett annat parti. Det är viktigt att de inte får stå oemotsagda utan att man tvingar dem att redovisa effekter och slutsatser av deras argumentation.

I torrt och vått

Fortsätter att åkalla regngudarna utan någon större framgång. Efter fem millimeter för två dagar sedan och några förargelseväckande droppar idag är snart torkan på tomten helt återställd. Det finns allt mindre hopp för gräsmattan den här säsongen.

Dessto våtare har det varit längs Mälarstranden med festivaldagar och studentfirande. Ingen brist på vätska där inte. I lokaltidningen har det stått att läsa att tonåringarna har öppna kanaler med telefonnummer inlagda i mobilen dit de kan vända sig för snabb leverans. Skulle detta ändå misslyckas finns möjligheter att "handla från bagageluckan" i någon bil nere på stan, och så är problemet ur vägen. En "sjuttis" går att köpa för 150 kronor.
Annat är det på Systemet. Där har alkoholfritt blivit populärt. På fem år har försäljningen av alkoholfria alternativ ökat med nästan 100 procent. Öl utan alkohol och vin som smakar vin men är något annat. Dryckerna faller allt fler i smaken. 2002 såldes drygt 69 000 liter alkoholfritt, 2007 såldes nästan 136 700 liter. "Kanske är det också en allmän trend, att man på en fest vill kunna erbjuda alkoholfritt", tror man på Systemet.

Detta synes mig vara den sista spiken i den svenska alkoholpolitikens likkista. Föräldrarna sitter hemma och dricker alkoholfri öl medan ungarna super skallen av sig på smuggelsprit ute på stan. Vart är vi på väg? Är det inte hög tid att dra upp huvudet ur sanden och börja ta itu med verkligheten?

Fotboll och kvinnor

Så kom då regn efter fyra veckors total torka och ytterligare ett par veckor innan den lilla skvätt som kom i maj. Det som kommit idag är ändå bara en tiondedel av vad som behövs och vår gräsmatta är redan till stora delar nervissnad. Tre dagar har vi varit på hemmaplan i väntan på montör som ska byta vår havererade värmeradiator efter ett misslyckat försök i måndags på grund av utrymmesbrist. En stor del av dessa dagar har jag använt till att jaga olika företag att bjuda in till en av Aktiespararnas träffar i höst, dock utan framgång än så länge.

Igår vann Sverige, till mångas förvåning, premiärmatchen i fotbolls-EM mot Grekland. Därmed har det tidigare något pessimistiska tonläget bland svenska sportjournalister bytts till en euforisk stämning där Sverige redan ses med ena benet i kvartsfinalen. Vi får väl se hur det ser ut när de blågula haft sin drabbning mot Spanien om några dagar.
EM i fotboll kan naturligtvis inte undgå den inåtvända svenska samhällsdebatten. I radions P1-morgon igår påpekade en argsint kvinnlig tyckare - jag har glömt hennes namn - att endast var tionde kommentator vid tävlingarna var kvinna. Detta ansåg hon helt otillfredsställande,trots att Sportspegeln i TV kostat på sig en kvinnlig expertkommentator kvällen innan. En representant från Fotbollförbundet påpekade lakoniskt att detta möjligen kan ha att göra med den manliga dominansen skapat en tradition inom fotbollen sedan ett par hundra år och att damfotbollen som sport förekommit i drygt 30 år. Han trodde därför att kvinnorna nog behöver ytterligare ett par årtionden på sig för att ta mera plats. Dessutom, framhöll han, att ungefär 90 procent av fotbollspubliken är män så fördelningen kanske ändå är den riktiga.
Själv kan jag bara tycka att det är lite tröttsamt att ständigt behöva höra att kvinnokön skulle vara någon slags merit i vilket sammanhang det vara må.

På nostalgitrip

I veckohelgen tog vi husbilen på en tur till Avesta och kallade det en "nostalgitrip" eftersom hustrun stämt träff med en kär gammal barndomsvän. Vi tog vägen upp över Salbohed, Broddbo och Möklinta för att titta efter bynamn som förekommer i vår släktforskning. Vi landade sedan i Grytnäs och stannade där för att äta lunch, men tog först en promenad till Gammelgården och där träffade vi helt överraskande Göran, en annan av hustruns vänner från skoltiden, och följde sedan med honom till hans syster, som bor strax intill kyrkan, för att träffa även henne. Nostalgin hade redan börja blomma ut.
Efter lunch fortsatte vi till Stusshyttan och träffade hustruns barndomsvän och hennes man, som var de som vi från början åkt för att träffa. Där tillbringade vi resten av dagen och även förmiddagen idag. På hemvägen via Hedemora och Fagersta kände vi hur sommarhettan började bli närmast olidlig och kanske är det ett tecken på kulmen av värmen är nådd för den här gången.

När jag nu skrivit detta frågar jag mig varför man talar om nostalgi och vad man menar med detta konstiga ord. Med denna fråga ställd får man följande svar i litteraturen: "Nostalgi (grekiska nostos, hem, och algos, sjuka) betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet.
Begreppet myntades ursprungligen av den schweiziske läkaren Johannes Hofer år 1688 som en medicinsk diagnostisk term för sjuklig hemlängtan. Vissa krigsveteraner från det Amerikanska inbördeskriget (1861-1865) som förmodligen led av vad vi idag skulle kalla posttraumatisk stress-syndrom (PTSD) fick diagnosen att de led av nostalgi.
En betydelseglidning gjorde att uttrycket snart även betecknade längtan efter platsen för en oskuldsfull barndom. Immanuel Kant var den förste som hävdade att nostalgin är en längtan efter ett då snarare än ett där. Det är i denna moderna tidsinriktade betydelse ordet oftast används i dag.
"Nostalgi" är idag även ett begrepp inom mode och form, som ofta sammanfaller med retro."
Ja, då vet vi det!

Nationaldagen

Igår började jag dagen med ett besök hos tandläkaren och fick besked att än finns det mer att göra. Det är så tröttsamt med tänder som inte håller måttet och vi ska ju inte tala om hur dyrt det blir. Men det är bara att gilla läget, tänderna klarar man sig rätt gärna inte utan.
Igår eftermiddag var det trevligare när vi var hos äldsta dottern och firade äldsta dottersonens studentdag. Det var stor fest med champange och allt som hör till. Nu är han en vuxen man - han som man tycker inte för så länge sedan var en liten lurigfax - och ska ut i arbetslivet. Tiden går alltför fort!
Idag har vi varit här hemma och firat nationaldagen i all stillhet i högsommarvärmen. Nu är det så torrt att gräsmattan gulnar och det brukar normalt inte hända förrän i slutet av juli. Men, som jag redan sagt, det är bara att gilla läget, det går ändå inte att göra något meningsfullt åt det hela.

Nationaldagsfirandet har tyvärr i vanlig ordning även en baksida. Ett stort antal poliser fanns på plats när Nationalsocialistisk front och andra högerextrema grupper demonstrerade på Östermalm under fredagseftermiddagen. Demonstrationen startade från Karlaplan och redan på Valhallavägen beslutade polisen att cirka 50 personer skulle avlägsnas på grund av att det blev stökigt. En person har även gripits, misstänkt för våld mot tjänsteman. Minst 300 poliser bevakar skaran. Enligt polisen var det även oroligt vid t-centralens tunnelbanestation innan demonstrationen började.
Även om jag, som jag skrev i mitt förra inlägg, starkt vill värna om det fria ordet, så känns det oerhört trist att dessa missledda individer ska få besudla vår nationaldag. Vi måste alla arbeta för att denna utveckling kan hindras genom att ta hand om våra medmänniskor som riskerar att bli rekryterade till dessa kretsar.

Ordet är (fortfarande) fritt

Nu kan jag berätta att högsommaren fortsätter i oförminskad styrka med hög temperatur med snustorrt i marken som följd. Igår fick vi tyvärr kompensation i form av väta inomhus då jag försökte renovera en rostskadad värmeradiator. Det resulterade i en hårfin vattenstråle, så nu är byte av elementet beställt.
I söndags tog vi en tur med husbilen till Virsbo där vi solade och (jag) badade. Vi besökte också sommarsalongen i Virsbo konsthall. Slutsatsen av det vi såg där var; högst varierande kvalitet men överlag allt för höga priser. Konstnärerna tycks ha bra självförtroende i spåren av den högkonjunktur som varit.

I mediavärlden har oro spridit sig sedan en Sifo-undersökning visat att en stor majoritet i riksdagen vill begränsa tryckfriheten genom att införa nya inskränkningar, avskaffa möjligheten för polisen att tala med media och minska insynen i förundersökningar.
Många bedömare anser att detta är det allvarligaste hotet mot tryckfriheten i modern tid och det är lätt att hålla med om detta. När det fria ordet väl har börjat naggas i kanten är det lätt att ta nästa steg. Världen har gott om exempel på hur statskontrollerade massmedia används som styrinstrument av regimer av diverse slag. En sådan utveckling blir aldrig acceptabel!
Men medias frihet innebär också ett stort ansvar. Danska tidningars sätt att använda friheten till att publicera karikatyrer av profeten Mohamed har orsakat våldsaktioner och politisk oro.
Detta visar att media också hela tiden måste kunna ta sitt ansvar för att försvara sin frihet!