Snön ligger fortfarande kvar även om den börjat krympa en del i dagens plusgrader. Vi har hållit oss här hemmavid och nöjt oss med ett par promenader i närområdet. Idag har jag avnjutit Fars dag i stor stillhet och igår hade vi besök av yngsta dottern som ville uppmärksamma denna tradition. Som väl är har den aldrig utvecklat något Fars Dag-slips-syndrom i vår familj, men vid vårt senaste besök i stan observerade jag att klädhandlarna hade specialpris på slipsar och näsdukar, så fenomenet existerar uppenbarligen på andra håll.
Dessvärre råder det inte lugn överallt på vårt klot. För en stund sedan fick vi veta att ett antal kraftiga jordskalv (det största hade Richter=7,8) har skakat Nya Zeeland och tsunamivarning har utfärdats. Myndigheterna har också uppmanat till evakuering från låglänta områden. Skakningarna har varit märkbara över hela ögruppen men mest i staden Christchurch. Några dödsoffer eller skadade har ännu inte rapporterats, men faran är fortfarande inte över.
Hur illa det kan gå i en situation som denna minns vi från Japan den 11 mars 2011 då en tsunami drabbade Japans ostkust med våldsam kraft som tog över 10 000 människoliv och förorsakade omfattande skador längs en lång kuststräcka. Bland dessa fanns de förödande haverierna i tre av kärnreaktorerna i Fukushima. Låt oss hoppas att den här attacken från underjordens gudar inte behöver bli lika kännbar, men riskerna är alltid stora i detta geologiskt oroliga hörn av välden. Det känns i ett läge som detta ändå tryggt att befinna sig på andra sidan av klotet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar