Ett äventyrligt år

Årets sista del har överlag varit vädermässigt acceptabelt. Vi fick en vit jul med ett minimum av snö och har sluppit störande vindar till skillnad från andra delar av landet där snöoväder och halka ställt till problem på många håll. Halkan för vår del har mest varit koncentrerad till vår egen gata, som vissa dagar mera sett ut som en isbana. Våra vardagliga aktiviteter har fortsatt i stillsamt tempo med julaftonen som ett trevligt avbrott med sammankomster hos båda döttrarna. Först var det traditionellt Kalle Anka-tittande på TV med fika hos äldsta dottern där vi också fick besök av jultomten (yngsta svärsonen) till barnbarnsbarnens stora förundran. Sedan fortsatte festligheterna med julbord med yngsta dotterns familj - allt till stor trevnad.

När vi närmar oss årsskiftet kan det vara en god idé att se tillbaka på 2018, som i de flera fall, på gott och ont, varit ett rekordår. Den varma sommaren visade sig, när statistiken summerats, vara den varmaste sedan mätningarna började sammanställas för över 200 år sedan och med värmen följde torka och vattenbrist i stora delar av landet. Grundvattennivån är fortfarande inte återställd i vår region. Torkan och värmen försvårade även de omfattande skogsbränder som härjade i Mellansverige, tillsammantagna mer omfattande än den stora skogsbranden i Västmanland för fyra år sedan.
Ett lika nedslående rekord har satts inom den kriminella världen där det noterats att det i år skjutits ihjäl 46 personer, vilket är sex gånger flera än för tio år sedan. Polisen tycks stå helt maktlös när de kriminella ungdomsgängen agerar enligt den undra världens lagar. Tyvärr kan ett tydligt samband med den ökande öppenheten mot vår omvärld skönjas som en baksida av vårt EU-medlemskap och ökade invandring.
På den politiska arenan har våra partiledare gjort en rekordprestation genom att i snart tre månader misslyckas med att bilda en reguljär regering, en prestation som slår den dramatiska hanteringen av ATP-striden för 60 år sedan. Till största delen har detta orsakats av mittenpartiernas beröringsskräck för Sverigedemokraterna som på detta sätt bjudits på en vågmästarroll de själva inte ens vågat hoppas på. Främsta resultatet av hela spektaklet är valmanskårens minskade förtroende för våra politiker och höjda ögonbryn i vår omvärld. Något som vi alls inte har råd med!
Nu är det emellertid till att se framåt och hoppas att nästa års rekord kommer att visa enbart positiva inslag!

Landet fortfarande utan regering

När vi idag passerar årets kortaste dag kan vi åter börja se fram mot ljusare tider. Kung Bore har försökt att ljusa upp omgivningarna en aning, men idag har mildväder gjort det mesta om intet. Våra rutiner har de senaste dagarna färgats en del av allt stök som hör julen till med städning, bakning och matlagning och till och med julgranen står klädd ovanligt tidigt i år. Ett trevligt avbrott i rutinerna var en träff med adventskaffe hos äldsta dottern i söndags. Ett betydligt mindre trevligt avbrott inträffade i förrgår då jag misslyckats med att undanröja ett stopp i avloppsledningen från köket och blev tvungen att inkalla professionell hjälp. Det betyder naturligtvis en svidande, men nödvändig dränering av julklappskassan. Nu är dock ordningen återställd och julen är räddad i det avseendet.

Någon räddning för statsledningen har däremot inte stått att uppnå och vi får vänta ytterligare fyra veckor på en eventuell statsminister. Den obstinata strategin hos mittenpartierna (C) och (L) har stor skuld till det uppkomna läget vilket nu även märkts i en färsk opinionsmätning där de båda partierna dalat ordentligt i sympatier. Rakt motsatt har det gått (KD):s konsekventa taktik och (S), som valt att rakt igenom säga och göra så litet som möjligt. Som ett memento i tiden slutade riksdagens omröstning om nästa års statsbudget med att den gemensamma reservationen från (M) och (KD) blev antagen och därmed en borgerlig politik för det närmaste året. Nu är det bara att konstatera att så här rörig har svensk inrikespolitik inte varit på 60 år sedan den flummiga ATP-striden i slutet på 1950-talet, och nuläget kommer med all sannolikhet att kräva okonventionella lösningar för att klaras upp. Kanske blir det till sist en (M)-(S)-regering även i Sverige, vilket med viss framgång prövats i våra nordiska grannländer.

Ska vi sluta att hoppas?

Jag kan konstatera att vintern har det motigt i dessa klimatförändringens tider. Vi har haft flera plusgrader på dagarna och bara en natt med en aning nattfrost och den upplysande snön har för svunnit. Det betyder å andra sidan ett bekvämare liv då snön uteblir. Igår blev det ett litet avbrott i vardagsrutinerna då det var dags att ta del av SVT:s redovisning av Nobelprisutdelning och efterföljande festligheter. Det är imponerande att dessa, i många fall ganska ålderstigna, celebriteter orkar sitta i nästa sex timmar med enbart ett kort avbrott för transport från Konserthuset till Stadshuset i Stockholm.

Igår blev det även ett nytt avbrott i de pågående regeringsförhandlingar sedan (S)-ledaren Löfven misslyckats med att sy ihop ett regeringsunderlag i mittfältet. (C)-ledaren Annie Lööf gjorde klart att fem dygns förhandlingar inte kunnat uppfylla deras 'krav' och hänvisade till Löfvens oförmåga att ta sig ur de ideologiska bojor som (V)-partiet kopplat på honom. Partierna (L) och (Mp) tycks ha mer eller mindre varit hänvisade till en undanskymd plats i periferin. Bollen är nu tillbaka hos riksdagens talman och framtiden är lika oviss, men ett extraval har ryckt ännu ett steg närmare. Vad som kan konstateras är att, all utfrysning till trots, (SD) och (V) från sina respektive vågmästarpositioner fortsätter att omöjliggöra en förnuftsmässig lösning av regeringskrisen. Ett fundamentalt misslyckande för det politiska etablissemanget!
Inte mycket bättre går det med klimatförhandlingarna i Katowice där kol- och oljeintressen från USA, Ryssland, Saudiarabien och Kuwait blockerar försöken att skapa bindande regler för avvecklingen av fossila bränslen. Detta är knappast överraskande med tanke på hur stor del av världsekonomin som vilar på just dessa. Hela den process som klimatpolitiken omfattar börjar allt mer att stämma in på det gamla talesättet: 'Medan gräset gror, så dör kon.' I år kommer världen att ytterligare ha ökat de samlade utsläppen av koldioxid och halten i atmosfären har aldrig varit högre under mänskligheten historia trots alla vackra löften som gavs i Parisavtalet för några år sedan. Var finns nu den miljörörelse som brukar oroa sig för våra barn och barnbarn!?

Ett Sverige i limbo

Den senaste veckan har vi fått leva med den tristaste formen av vinterväder med mest dis och dimmoln och temperatur på plussidan. Snön som skulle kunna lysa upp vintermörkret en aning lyser enbart med sin frånvaro. Som ett avbrott i våra rutiner tog vi början av veckan en tur till grannkommunen och besökte Julmarknaden på Åsby handelsträdgård där de som vanligt byggt upp fantastiska scenerier som inramning till saluförda växter och julsaker. Igår var det sedan sista passet för terminen på målarklubben, men hustrun stannade då hemma för att istället ta hand om pepparkaksbaket inför julen. Idag hade vi en trevlig upplevelse när vi intog vår fredagslunch på en av stadens nyare restauranger, som serverade en mycket prisvärd filé black and white och en välförsedd grönsaksbuffé.

På det samhälleliga planet tvingas vi fortfarande åse den fars som regeringsbildningen utvecklats till och först i nästa vecka kan eventuellt någon klarhet presenteras. Det är dock fortfarande högst oklart var det hela slutar och risken är nu stor att riksdagen kommer att ta beslut om statsbudgeten innan någon fungerande regering finns på plats och detta kan sluta med att den reservation som (M) och (KD) gemensamt lägger fram kan bli den budget som antas. Under alla omständigheter är den rådande situationen till skada för samhället, som har en rad krisartade sektorer - bostadsbrist, rättstrygghet, skolresultat, vårdköer etc. - med behov av snabba åtgärder.
Vid sidan av detta har nya alarmerande signaler kommit från FN:s klimatpanel IPCC om behov av drastiska åtgärder för att begränsa temperaturhöjningen som på allt tydligare och allt flera sätt bekräftas av naturen. Ytterst begränsade framsteg har gjorts inom detta område sedan Agenda 21 fastställdes i Rio de Janeiro för drygt 25 år sedan och den klimatkonferens som för närvarande pågår i Katowizce i Polen torde ha mycket små möjligheter att utmynna i några konkreta, bindande åtaganden. Särskilt patetiskt är det svenska agerandet på modell 'sila mygg och svälja kameler' när man försöker tvinga befolkningen till att minska köttkonsumtionen eller vräker ut 100-tals miljoner kronor på subventionering av elcyklar, utan någon mätbar inverkan på klimatutvecklingen. Samtidigt kan jag konstatera att stängning av två kärnreaktorer i Ringhals kan komma att behöva kompenseras med import av kolbaserad elkraft från kontinenten vilket skulle medföra utsläpp av koldioxid motsvarande det som hela den svenska bilismen avger. Det är hög tid att vakna - när skalkar lockar, så följ icke!