onsdag 28 september 2016

Epoken Simon Peres är slut

Under den gångna natten kom till sist regnet även till vår del av landet, men dock i ganska begränsad mängd. Temperaturen ute har sjunkit några grader, men nu har solen återvänt, så det återstår att se om kampen mellan sommar och höst kommer att fortsätta.
Efter en tur till östra köpcentret var vi hemma igår och hade då något så ovanligt som extern hjälp med fastighetsskötseln. Det var två raska gossar som var inbokade för takrengöring, och på mindre än tre timmar rensade de hela taket från barr, mossa och annat skräp samt gjorde en kemisk efterbehandling till hinder för ny påväxt - imponerande! Idag tog jag en cykeltur till stan för ett styrelsemöte på målarklubben och på eftermiddagen gjorde vi en motionsrunda i närområdet.

Igår gick en av de mera tongivande aktörerna i Mellanösternpolitiken ur tiden då den israeliske f. d. presidenten Shimon Peres avlidit. Efter en nästan 70 år lång gärning på den politiska arenan kunde han se tillbaka på en rad olika ministerposter i Israel regering, 48 år som ledamot i Knesset och sist men inte minst ämbetet som Israels president 2007-2014. Han tilldelades Nobels fredspris 1994 tillsammans med dåvarande premiärministern Yitzhak Rabin och palestiniernas dåvarande ledare Yasser Arafat för det fredsavtal de slöt i Oslo 1993.
Förmodligen är det motiverat att stämma in i hyllningar för Peres, som idag strömmat in från världens ledare, men hans ansträngningar har ju dessvärre inte krönts med någon egentlig framgång. För den skull ska man inte gå så långt som islamistiska Hamas på Gazaremsan som välkomnar hans död och håller honom ansvarig för Israels ockupation av de palestinska områdena. Det är ju som bekant inte bara den enes fel när två träter och i Mellanöstern kan såväl islamister som militanta judar räkna med att få del av historiens hårda dom. Hela regionen öster om Medelhavet är sedan århundraden som en häxkittel som människorna aldrig tycks lära sig att behärska, så heller inte Simon Peres. Kampen måste ändå fortsätta och hoppet är ju som vanligt det sista som överger människan!

Inga kommentarer: