Förhoppning om ett Gott Nytt År

På årets sista dag kan jag konstatera att kung Bore förlorat. Både grön jul och grönt nyår är tecken på detta. Dessvärre lär han väl förr eller senare göra nya attacker även den här vintern. I förrgår gjorde vi en utflykt till vår östra grannkommun och åt en god lunch på en asiatisk restaurang, men för övrigt har vi tillbringat mellandagarna i våra hemtrakter. Nu är det bara att invänta 'krigsutbrottet' kring tolvsnåret, men en viss minskning av kanonaderna kan vi räkna med i år då kommunens officiella fyrverkeri ska utföras med laserteknik och en mera moderat ljudnivå. Digitaliseringen av vår värld har tagit ännu ett steg framåt.

När jag försöker summera det gångna året tvingas jag konstatera att budskapet om 'fred på jorden' fortfarande har långt kvar till sitt mål. Rent militära konflikter har möjligen dämpats på en del håll, men har istället ersatts av organiserad och eskalerande terrorism ofta med religiösa förtecken. Som en följd av detta har vi fått de mest omfattande flyktingströmmar vi sett  sedan andra världskriget med åtföljande humanitära och sociala problem. Till den positiva sidan av utvecklingen kan vi som en tröst notera att FN-programmet för minskning av fattigdomen i världen visat goda resultat på många håll i världen och särskilt i södra Asien ser man avsevärda förbättringar. Därför hoppas vi väl alla på en god fortsättning på den vägen under det nya år som snart påbörjas samtidigt som maktgalna människors  härjningar kan förpassas till historiens dystra avskrädeshög!

Jul på gott och ont

Så blev det då som väntat en grön jul i år även om en snöby i morse försökte ändra på den saken, men den vitan varade bara ett par timmar. Trots att det blir onödigt mörkt och trist ute utan snön, så kan vi glädja oss åt att slippa det som finns 10 - 20 mil norrut där det snöat i mängd och nu är utlovat ytterligare 30 - 40 cm nysnö det närmaste dygnet. För oss själva har julen passerat i familjens hägn på traditionellt sätt. I år blev det först en liten träff 'dan före dan' hos äldsta dottersonen och på julafton var det dags för familjens julbord, som i år inträffade hos yngsta dottern. Denna sammankomst är en av årets höjdpunkter och var som alltid en glad och trevlig tillställning. För övrigt har vi hållit hos på hemmaplan och gjort våra motionspromenader i vanlig ordning.

Julen är ju för de flesta en glad och fridfull högtid, men en del människor blir vanlottade, med eller mot sin vilja, i detta avseende. I den extraordinära trafikhelg som julen är, har de svåra snöovädren på flera håll ställt till ohanterliga problem för många trafikanter och ett stort antal avåkningar och krockar har rapporterats. Som väl är tycks det i de flesta fall varit enbart materiella problem för de drabbade men ett antal mer eller mindre svåra personskador har också inträffat. I vilket fall som helst var det väl inte så man hade tänkt sig att julen skulle se ut.
Ett annat sätt att förstöra julfriden för både sig själv och andra är att göra ett olämpligt stort intag av alkohol. Polisrapporterna från natten mellan julafton och juldagen omvittnar för län efter län om detta. På många håll har polisens fylleceller varit mer eller mindre fullbokade och, än värre, har rapporteringen om hemtransporter av asberusade ungdomar varit ovanligt omfattande. Man undrar då förstås över riktigheten hos den enkätundersökning som under hösten kungjorde att tonåringarnas alkoholkonsumtion hade minskat väsentligt. Man kan ju bara hoppas att de som gjort bort sig tar till sig lärdomen av det inträffade och undviker eventuella repriser av galenskapen.

Ett tandlöst försvar

Plusgrader och sydlig vind har det senaste dygnet förvandlat vårt lilla snötäcke till vatten och nu tyder det mesta på att vi får räkna med en grön jul i år. När vi nu närmar oss årets kortaste dag så gör ju bristen på snö att omgivningarna blir ännu mörkare. Vi har i vilket fall som helst avancerat bra i julförberedelserna och förutom hustruns viktiga bidrag till familjeklanens julbord, som ska vara färska på julafton, är nu det mesta fixat och klart. Det trista vädret har avhållit oss från några utflykter och hållit oss på hemmaplan med lite motionspromenader i närområdet.

Lite trist, men föga överraskande, läsning erbjöd den parlamentariska Försvarsberedningens delrapport som lades fram idag. Den bekräftade de signaler som kommit från försvarsledningen under det senaste året: Sverige saknar idag förmåga att försvara sig mot ett yttre angrepp mer än möjligen någon vecka. Orsaken är främst den försvarspolitiska doktrin från sekelskiftets dagar, som bygger på att ett sådant angrepp är 'ytterst osannolikt'. Men händelser i Europas östra delar har sedan dess, med stor tydlighet visat att så inte längre är fallet. Nu krävs för vår nationella säkerhet att ett militärt försvar byggs upp på nytt med målet att klara landets försvar i minst tre månader utan hjälp utifrån. Rapporten pekar vidare på ett behov av en betydande ökning av krisberedskapen inom kommuner, landsting och statliga myndigheter tillsammans med en påtaglig förstärkning av civilförsvaret. I rapporten lämnas en prislapp för de föreslagna åtgärder på minst 4,2 miljarder kronor per år.
En principiell, men viktig reflexion till rapporten för min del, är att målsättningen för egen försvarsförmåga sätts till tre månader. Detta kan bara tolkas som att Försvarsberedningen indirekt, mellan raderna, föreslår en anslutning till Nato. Detta är heller ingen överraskning då våra politiker under den senaste 20-årsperioden i små steg avlägsnat sig allt mer från den traditionella doktrinen om alliansfrihet och neutralitet. Med insikt om en potentiell hotbild från öster är denna utveckling både önskvärd och nödvändig!

En spännande framtid

Under några dagar har det sett ut som att vintern kommit för att stanna, men nu är snön snart åter bortsmält och meteorologerna förutspår nu en grön jul för våra breddgrader. Det mesta här hemma rullar på som vanligt under vintertid, men för några dagar sedan kom julgranen, helt i strid med tidigare tradition, på plats, vackert klädd av hustrun. Samma dag fick vi på kvällen besök av yngsta dottern med make och dotter, som ett trevligt undantag i vardagen. Ett annat sådant var veckostädningen igår, som nu för första gången utfördes av vår nya hjälpreda, robotdammsugaren 'Robbin'. Efter några smärre, tillfälliga justeringar av möbleringen i rummen, klarade den av att dammsuga hela huset på mindre än en timme. Enda felet med den är att den borde kommit till oss mycket tidigare, men nu ser vi fram mot ett betydligt bekvämare städarbete i fortsättningen.

Gårdagen avslutade jag med deltagande i Tekniska föreningens julmöte där man enligt långvarig tradition kunde lyssna till årets Högtidstal av IVA:s Vd Björn O. Nilsson. Han gav som vanligt en resumé av årets mest framträdande resultat av teknisk forskning och utveckling. Hans 'trendspaning' inom olika områden pekade ut en lång rad innovationer som visar hur tekniken förändrar och förbättrar människors vardag. Det är anmärkningsvärt att Sverige, som ett litet land i världen, på flera områden är världsledande, där medicinsk teknik och digitalteknik hör till de mest framträdande. Han berörde också den oro som många människor känner för arbete och sysselsättning inför den allt snabbare automationen och robotiseringen i samhället och industrin. Kring detta hade han dock ett stort mått av optimism bland annat med hänvisning till alla dagens yrken som överhuvud taget inte existerade för 50 år sedan.
Inför alla nya möjligheter som erbjuds gäller det förvisso att politik och juridik håller jämna steg med den tekniska utveckling. Allt som framtidens digitalteknik gör möjligt ifråga om kommunikation, övervakning och annan samhällsstyrning måste regleras på ett rättssäkert sätt. Sett i backspegeln på de senaste 25 årens tekniska utveckling är det nästan omöjligt att föreställa sig vad som kommer att kunna stå till buds efter den kommande 25-års perioden. Vi varken kan eller vill stoppa utvecklingen men måste kontinuerligt se till att den förvaltas i goda händer. George Orwell skrev redan 1948 boken '1984' som beskrev ett samhälle som vi redan nu, med dagens teknik i fel händer, skulle kunna drabbas av. Därför är det viktigt att vi förstår och tar till oss de snabba förändringarna för att i demokratisk ordning se till att de hela tiden leder till något positivt för människorna.

Tekniska landvinningar

De mörka dagarna fortsätter, men nu har kung Bore gjort ett par nya attacker med snöfall och för stunden är snötäcket nästan en decimeter tjockt. För vår del är det mer än tillräckligt, men  vi accepterar det med tanke på de något ljusare omgivningarna. Igår var vi på en liten träff hos äldsta dottern för att uppmärksamma hennes födelsedag även om hon, precis som jag själv inte tycker det är något att fira att man blivit ett år äldre. Det är ju ändå viktigt att ta vara på tillfällen att träffas inom familjen då och då. Strax innan vi lämnade festen blev vi presenterade för deras moderna städhjälp och idag for vi till västra köpcentret för att investera i en robotdammsugare. Efter en första testkörning idag ska vi nu bestämma hur de nya städrutinerna bäst ska läggas upp, men viktigast är förstås att vi i fortsättningen kan slippa släpa runt den gamla tunga dammsugaren. Robotarna blir ju allt mer något av människans nya slavar, men runt hörnet lurar artificiell intelligens, som, om vi inte ser upp, kan göra att det blir tvärtom. Det skulle ju inte vara så lustigt om man plötsligt får höra av en maskin att man är lite dum i huvudet!?

Det är naturligtvis lätt att raljera över teknikens utveckling, men faktum kvarstår att hos den ledande robottillverkaren i vår egen stad finns en produktlinje för tillverkning av verkstadsrobotar, som idag befolkas av enbart robotar. Den enda positionen i linjen som människor fortfarande ansvarar för är den slutgiltiga funktions- och leveranskontrollen. Dessa mekaniska/elektroniska 'arbetare' jobbar 24 timmar om dygnet och tar ingen semester eller vab-ledighet. Ungefär likadant ser det ut hos t. ex. bilfabrikerna där hundratals robotar kan plocka ihop hundratals bilar per dygn. Samma utveckling har startat inom den sociala sektorn med vård, skola och omsorg, där man snart sagt varande vecka hör talas om nya tillämpningar av robottekniken. Än så länge har detta inte resulterat i någon nämnvärd utslagning eller arbetslöshet för människor, men frågan kommer att ställas på sin spets den dag då det är företagen med den bästa robottekniken som har tillräcklig konkurrenskraft till att överleva. Denna ödestimma bör redan nu föras upp på den politiska dagordningen för att ge nödvändig beredskap för då kunna fördela produktionsresultaten på ett acceptabelt och godtagbart sätt. Och vi ska inte tro att vi har allt för mycket tid på oss för den diskussionen. Vi ser redan idag hur snabbt tigerekonomierna i södra Asien äter upp det lilla försprång som västvärlden har förlitat sig på. Den tiden är snart förbi!

Välgörenhetens baksida

I dessa mörkrets tider får vi konstatera att vintern inte lyckades hålla greppet i våra trakter. Den lilla novembersnön som kom är borta och temperaturen har mestadels dagtid legat någon grad över nollan och vi klagar inte. Det ger ju bra förutsättningar för våra motionspromenader och några gånger har det uppmuntrat till längre rundor utanför stan. Här hemma rullar allt på i de vanliga rutinerna och nu när målarklubben tagit terminsuppehåll så blir det inte så mycket av med externa aktiviteter i vintermörkret.

I min utblick på omvärlden kunde jag idag notera en rapport som jag länge väntat på. Den svenska polisen har i ett samordnat tillslag i södra Sverige sprängt en tiggeriliga som opererat med ett 20-tal 'anställda' bulgarer. Dessa stackars fattiga människor har tvingats sitta ute och tigga medan huvudmännen i nätverket skickat ut miljontals kronor ur landet. Tiggarna har nu tagits omhand och placerats i skyddat boende. Samtidigt har man vid tillslag i Bulgarien säkrat och beslagtagit föremål till stora värden och sju personer har anhållits misstänkta för människohandel och grov ekonomisk brottslighet. Detta är det största ärendet i 'branschen' hittills men liknande fall har förkommit i Mellansverige, även där med bulgariska förtecken.
För min del är det nu inträffade ingen överraskning. Tecknen ute i verkligheten har varit många och tydliga. Det som kanske är mest beklämmande är våra blåögda, godtrogna politiker som inte kunnat ta sig samman till att sätta stopp för eländet. Tiggeri är inget som hör hemma i det svenska samhället och det är hög tid polisen ges verktyg till att sätta stopp för en fortsättning. En annan och minst lika viktig åtgärd är att göra verkligheten klar för människor så att man slutar lägga pengar i tiggerimuggarna. Då kommer det hela av lätt förklarliga skäl att självdö!