Terrorns ansikte

De två senaste dagarna har inte inte bjudit på några större överraskningar vare sig vad gäller väderläge eller vårt vardagsliv. Himlen är kompakt höstgrå, dock utan nederbörd än så länge, och i vår tillvaro har vi hållit oss på hemmaplan. Ett par promenader i närområdet har det dock blivit, igår till en kebabservering för vår fredagslunch och idag till stormarknaden för lite proviantering. De nu allt kortare dagarna begränsar ju också möjligheten till olika aktiviteter. Är man inte hundägare behöver man ju inte nödvändigtvis ge sig ut på mörklagda kvällspromenader.

Ett djupt mörker vilar också över den situation som nu råder i den irakiska staden Mosul, där irakiska armén och kurdiska peshmergastyrkor avser att driva ut IS-terrorn från staden. Dessa har i religionens namn i två års tid hänsynslöst terroriserat civilbefolkningen med tortyr, våldtäkter och avrättningar. Under de nu pågående striderna har har IS använt 284 män och pojkar som mänskliga sköldar och sedan dumpat kropparna i massgravar. FN-representanter på plats befarar att IS-krigarna nu hellre kommer att döda civila invånare än att se dem befriade. I ett försök till avledningsmanöver har självmordsbombare ur IS igår dessutom dödat över 100 civila i en bombattack i staden Kirkuk 17 mil bort.
Det är svårt att förstå hur mänsklig grymhet kan ta sig sådana proportioner som de vi nu ser hos IS i Irak och Syrien och på flera andra håll i världen. I ett historiskt perspektiv kommer som en jämförelse upp Hitlers judeutrotning under andra världskriget, Stalins utrensningar på 1930-talet och Pol-Pots vansinniga härjningar i Kambodja på 1970-talet. Man hade ju hoppats och trott att dessa ohyggliga utslag av människans baksida en gång för alla var förpassade till historiens avfallshög. Så ser det nu inte ut att vara fallet och tyvärr får vi nog räkna med degenererade individers attacker också i fortsättningen - att de kan bedrivas under religionens täckmantel gör dem bara ännu mer vedervärdiga.