Nu har vi åter kunnat njuta av riktigt vårväder och igår for vi på en liten utflykt till mälarlandet väster om stan. Där gick vi på en långpromenad vid Tidö slott och åkte sedan över till Asköviken för årets första fågelskådning. Vårens ankomst aviserades där av tranor, sångsvanar, gäss, tofsvipor och drillande lärkor. Som 'grädde på moset' fick vi också se en havsörn, som från hög höjd inventerade matförrådet nere på marken.
Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret och efter det tog jag itu med den något mindre stimulerande uppgiften att rensa avloppet från köksvasken. På eftermiddagen blev det sedan promenad i närområdet, som hustrun kombinerade med ett besök hos sjukgymnasten. Själv fick jag, på min fortsatta runda, tillfälle att se den beklämmande synen av den under gårdagskvällen nedbrunna gymnastiksalen vid Önstaskolan - branden troligen anlagd. En tröst i bedrövelsen är att man lyckades förhindra att branden spred sig till biblioteksfilialen som ligger vägg i vägg.
Åsynen av en brandplats av ovannämnd dimension leder lätt mina tankar till den ökande mängden av meningslös förstörelse som förekommer i samhället. Inte minst alla bränder med koppling till flyktingboenden visar på den hänsynslöshet och brist på empati som gror hos vissa grupper av människor. I vår egen stad, och säkert på många flera ställen, hör bilbränder i det närmaste till ordningen för dagen. Men skolor och andra offentliga byggnader tycks inom vissa kretsar ses som 'ett lovligt byte' för deras infama utagerande. Det kan handla om krossade glasrutor och sönderslagen inredning, demolerade eller nedrivna belysningsarmaturer och sist men inte minst den huliganism som utmynnar i kullvälta gravstenar och förstörda gravdekorationer.
Det finns olika uppfattningar om orsaken till att vissa individer spårar ur till dessa former av destruktivt beteende. Oavsett detta måste samhället med större kraft reagera på det som sker och söka vägar till kännbara konsekvenser för dem som åker fast. För att kunna nå en sådan effekt är det också hög tid att tona ner integritetsargumenten när det gäller övervakningskameror på offentliga platser till förmån för bättre möjlighet att identifiera de element som är i uppenbart behov av korrigerande åtgärder.
tisdag 29 mars 2016
söndag 27 mars 2016
I konsten värld
Under påskhelgen har vårvädret, hittills, flyttat fram vårens positioner rejält - idag med temperatur uppåt 15-gradersstrecket. Igår var familjeklanen, som brukligt, församlad för att fira påsken och umgås. Dock hade äldsta dottersonen med fästmö den här gången åkt iväg till Norrland för att besöka hennes släktingar. I den närvarande församling kunde vi som vanligt avnjuta hustruns förnämliga påskbufé och sedan avhandla nytt och gammalt under hög stämning.
Idag var det dags för den numera traditionella Konst- och kulturrundan i Kolbäcksådalen där vi besökte flera utställningar, dels i Skanzenområdet i Hallsta, dels på hästgården i Strömsholm. Kvaliteten var förhållandevis god, men naturligtvis med en viss spridning och jämförelsevis ligger inte de flesta av medlemmarna i vår egen målarklubb direkt något efter de lokala konstnärer som nu ställde ut sina verk.
Det finns goda skäl att tro att dessa årliga konstrundor har haft en positiv inverkan på det allmänna konstintresset i vårt land. I år utförs ett 70-tal sådana, väl spridda över hela landet. Jag kan väl dra mig till minnes när detta arrangemang förekom för första gången för ett 40-tal år sedan på Österlen. Den gången hade ett 15-tal konstnärer i sydöstra delen av Skåne kommit överens om att samtidigt erbjuda 'öppet hus' i sina ateljéer. I år hade motsvarande runda över hundra deltagare. Den historiska expansionen sedan det hela började tyder på att konstrundornas deltagarantal åtminstone hundrafaldigats om man ser till hela landet. Den rundan vi besökt idag hade 32 deltagare. Hur stor publik som tar sig till utställningarna beror kanske till en del på yttre faktorer som väderlek och eventuella konkurrerande tilldragelser, men för alla de tillfällen som vi besökt utställningar genom åren, så är mest känslan hela tiden av ett ökande intresse. Av detta kan man då rimligen också dra en slutsats om ett generellt ökande konstintresse hos allmänheten, vilket i sin tur välvilligt kan tolkas som att den kulturella standarden i Sverige också är inne i en positivt trend, Om detta dessutom skulle stimulera till en egen konstnärlig utövning, så har konstrundorna fyllt en funktion med råge!
Idag var det dags för den numera traditionella Konst- och kulturrundan i Kolbäcksådalen där vi besökte flera utställningar, dels i Skanzenområdet i Hallsta, dels på hästgården i Strömsholm. Kvaliteten var förhållandevis god, men naturligtvis med en viss spridning och jämförelsevis ligger inte de flesta av medlemmarna i vår egen målarklubb direkt något efter de lokala konstnärer som nu ställde ut sina verk.
Det finns goda skäl att tro att dessa årliga konstrundor har haft en positiv inverkan på det allmänna konstintresset i vårt land. I år utförs ett 70-tal sådana, väl spridda över hela landet. Jag kan väl dra mig till minnes när detta arrangemang förekom för första gången för ett 40-tal år sedan på Österlen. Den gången hade ett 15-tal konstnärer i sydöstra delen av Skåne kommit överens om att samtidigt erbjuda 'öppet hus' i sina ateljéer. I år hade motsvarande runda över hundra deltagare. Den historiska expansionen sedan det hela började tyder på att konstrundornas deltagarantal åtminstone hundrafaldigats om man ser till hela landet. Den rundan vi besökt idag hade 32 deltagare. Hur stor publik som tar sig till utställningarna beror kanske till en del på yttre faktorer som väderlek och eventuella konkurrerande tilldragelser, men för alla de tillfällen som vi besökt utställningar genom åren, så är mest känslan hela tiden av ett ökande intresse. Av detta kan man då rimligen också dra en slutsats om ett generellt ökande konstintresse hos allmänheten, vilket i sin tur välvilligt kan tolkas som att den kulturella standarden i Sverige också är inne i en positivt trend, Om detta dessutom skulle stimulera till en egen konstnärlig utövning, så har konstrundorna fyllt en funktion med råge!
fredag 25 mars 2016
Bönder på krigsstigen
Det avvaktande vårvädret består och solen, som är så viktigt och eftertraktad vid den här årstiden, lyser mest med sin frånvaro. Vi har i alla fall tagit oss ett par promenader i närområdet och idag kunde vi notera ännu ett säkert vårtecken, nämligen den första tussilagoblomman för året. Även strecken av sångsvanar på väg norrut är ju ett gott tecken.
Nu har hustrun gjort klart det mesta av förberedelserna för den kommande påsksamlingen med familjeklanen, medan jag mest roat mig och haft premiär för stafflimålning. Jag märkte snabbt skillnaden i både känsla och teknik mellan horisontell och vertikal arbetsyta. Det finns en del nya saker att tänka på och lära in.
Idag är det långfredagen och en av årets mest intensiva trafikdagar, speciellt norrut. Då passar bönderna på att protestera mot förhållande inom lantbruket genom åka ut på de stora trafiklederna med sina långsamtgående traktorer för att göra uppror. Man vill med denna demonstration få uppmärksamhet för det svenska jordbrukets olönsamhet och uppmana till mera köp av svenska livsmedel och minska importen. Man kan ju undra om inte minnet av trafikstörningarna p g a obstruktionen blir det mest bestående resultatet.
Med mina rötter i det skånska lantbruket kan jag konstatera att det mesta av lantbruk i Sverige sällan har varit någon lysande affär, möjligen med undantag för de större enheterna. Hur det kan vara så är en komplicerad fråga att svara på, speciellt som Sverige har bland Europas högsta livsmedelspriser över disk i butikerna. Bortsett från de skattekilar, som hämmar all svensk näringsverksamhet, har lantbruket en del geografiska och klimatiska nackdelar, men samtidigt säljs finsk mjölk här till lägre pris än den inhemskt producerade. Att försöka lösa detta dilemma med protektionism torde knappast leda till bättre konsumentpriser. Precis som inom alla andra näringsgrenar är svaret istället rationalisering. Visst finns det en rad naturliga begränsningar för detta inom lantbruket men en fri konkurrens är alltid den bästa framåtriktade kraften i en marknadsekonomi. Motsatsen leder ofelbart till stagnation och en sviktande materiell välfärd för alla, även Sveriges bönder!
Nu har hustrun gjort klart det mesta av förberedelserna för den kommande påsksamlingen med familjeklanen, medan jag mest roat mig och haft premiär för stafflimålning. Jag märkte snabbt skillnaden i både känsla och teknik mellan horisontell och vertikal arbetsyta. Det finns en del nya saker att tänka på och lära in.
Idag är det långfredagen och en av årets mest intensiva trafikdagar, speciellt norrut. Då passar bönderna på att protestera mot förhållande inom lantbruket genom åka ut på de stora trafiklederna med sina långsamtgående traktorer för att göra uppror. Man vill med denna demonstration få uppmärksamhet för det svenska jordbrukets olönsamhet och uppmana till mera köp av svenska livsmedel och minska importen. Man kan ju undra om inte minnet av trafikstörningarna p g a obstruktionen blir det mest bestående resultatet.
Med mina rötter i det skånska lantbruket kan jag konstatera att det mesta av lantbruk i Sverige sällan har varit någon lysande affär, möjligen med undantag för de större enheterna. Hur det kan vara så är en komplicerad fråga att svara på, speciellt som Sverige har bland Europas högsta livsmedelspriser över disk i butikerna. Bortsett från de skattekilar, som hämmar all svensk näringsverksamhet, har lantbruket en del geografiska och klimatiska nackdelar, men samtidigt säljs finsk mjölk här till lägre pris än den inhemskt producerade. Att försöka lösa detta dilemma med protektionism torde knappast leda till bättre konsumentpriser. Precis som inom alla andra näringsgrenar är svaret istället rationalisering. Visst finns det en rad naturliga begränsningar för detta inom lantbruket men en fri konkurrens är alltid den bästa framåtriktade kraften i en marknadsekonomi. Motsatsen leder ofelbart till stagnation och en sviktande materiell välfärd för alla, även Sveriges bönder!
onsdag 23 mars 2016
Hotbild Europa
Våren har tvingats i ett vänteläge efter att lågtrycken i norr fått svepa ner kalluft över oss. Igår kom det till och med en del snö, som dock försvann av sig själv efter en stund. Igår åkte vi till östra köpcentret för inköp till det förestående påskfirandet och idag blev det istället en tur västerut där vi åt lunch på en thairestaurang. Det har blivit sparsamt med motionsrundorna, men jag tog en promenad i närområdet idag och hustrun besökte en fysioterapeut i närheten för att få professionell hjälp med sina problem. För övrigt har vi sysselsatt oss på hemmaplan.
Igår morse kablade massmedierna ut den skrämmande nyheten om nya terrordåd av IS-jihaddisterna, denna gång i Bryssel. Samtidiga attacker gjordes mot dels flygplatsen, dels en tunnelbanestation, med minst 34 oskyldiga dödsoffer och många andra skadade människor. Detta sänder en allvarlig signal om att en ny form av gerillakrig håller på att sprida sig i Europa. Ett intensivt polisarbete pågår, även i Sverige, för att hitta potentiella våldsverkare. Riskbedömningarna har också gjort att ökad beredskap råder i flera länder inom myndigheter som kan beröras av eventuella attacker. Tills vidare kan inget land känna sig undantaget från hoten och i Sverige finns ett antal återvända IS-krigare som mycket väl kan vara potentiella självmordsbombare.
Det finns ingen anledning att misstro de säkerhetsvårdande myndigheternas ambitioner även om extremt svårhanterade situationer kan uppstå. I uppseendeväckande kontrast till detta står ett uttalande av landets utrikesminister i ett pratprogram i TV, där hon hävdade att 'Sverige är bäst på att identifiera och bekämpa extremister' och att skälet till detta skulle vara att hon tillsatt fru Sahlin till att samordna denna verksamhet. Denna självbild hos den högsta politiska ledning ger förvisso skäl till oro, men hoppet står till att de skarpa åtgärderna ombesörjes på annat håll inom statsapparaten. Men skulle läget försämras kan stadigare politiker snabbt behöva tillsättas!
Igår morse kablade massmedierna ut den skrämmande nyheten om nya terrordåd av IS-jihaddisterna, denna gång i Bryssel. Samtidiga attacker gjordes mot dels flygplatsen, dels en tunnelbanestation, med minst 34 oskyldiga dödsoffer och många andra skadade människor. Detta sänder en allvarlig signal om att en ny form av gerillakrig håller på att sprida sig i Europa. Ett intensivt polisarbete pågår, även i Sverige, för att hitta potentiella våldsverkare. Riskbedömningarna har också gjort att ökad beredskap råder i flera länder inom myndigheter som kan beröras av eventuella attacker. Tills vidare kan inget land känna sig undantaget från hoten och i Sverige finns ett antal återvända IS-krigare som mycket väl kan vara potentiella självmordsbombare.
Det finns ingen anledning att misstro de säkerhetsvårdande myndigheternas ambitioner även om extremt svårhanterade situationer kan uppstå. I uppseendeväckande kontrast till detta står ett uttalande av landets utrikesminister i ett pratprogram i TV, där hon hävdade att 'Sverige är bäst på att identifiera och bekämpa extremister' och att skälet till detta skulle vara att hon tillsatt fru Sahlin till att samordna denna verksamhet. Denna självbild hos den högsta politiska ledning ger förvisso skäl till oro, men hoppet står till att de skarpa åtgärderna ombesörjes på annat håll inom statsapparaten. Men skulle läget försämras kan stadigare politiker snabbt behöva tillsättas!
måndag 21 mars 2016
Mardrömmar om järnväg
Idag, när det står 1 -1 mellan dag och natt, fortsätter våren med små, försiktiga framsteg. Det föga inspirerande arbetet med vårskötsel av gräsmattan lurar direkt runt hörnet, om nu inte vintern, förstås, försöker göra några sista desperata attacker.
Våra aktiviteter har mest rört sig på hemmaplan, men igår tog vi en promenad till stormarknaden för några mindre inköp. Idag har det för min del blivit en cykeltur till stan för ett målarpass, medan hustrun, som fortfarande tar det lite lugnt efter behandlingen, stannade hemma och målade ett riktigt förtjusande porträtt av en hundvalp.
Särskilt förtjusande är däremot inte de planer på höghastighetståg i Sverige som vissa politiker med vidhängande byråkrater driver. Strategin är tänkt att övertyga skattebetalarna om att dessa snabbtåg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö på sikt skulle undanröja eller åtminstone drastiskt minska behovet av inrikesflyg och därmed vara en 'klimatsmart' insats. Trafikverket har redan lagt ned miljoner kronor på att utreda och beskriva hur framtidsvisionen skall sjösättas. Det som saknas är emellertid en relevant kalkyl över samhällsnyttan och dess pris.
Kritiker till projektet, som beräknas kosta minst 300 miljarder kronor, saknas förvisso inte. Konjunkturrådet inom SNS har granskat planerna och konstaterar att i stort sett alla järnvägsinvesteringar är samhällsekonomiskt olönsamma. I den framförda kritiken ingår
- att medfinansiering från andra offentliga eller privata aktörer endast ska ske under strikta förutsättningar för att minska trycket från särintressen till att genomföra olönsamma projekt,
- att samhällsekonomiska analyser ska flyttas från Trafikverket till en oberoende expertkommitté under Finansdepartementet,
- att Trafikverket åläggs att årligen rapportera resultatet av gjorda investeringar och andra åtgärder,
- att oberoende experter återkommande ska granska Trafikverkets samhällsekonomiska kalkyler.
För en skattebetalare utanför de byråkratiska kretsarna kan de framförda synpunkterna tyckas vara rena självklarheter, men de senaste årens utveckling för Sveriges järnvägar visar att så inte är fallet. Problemets kärna ligger i att vårt land är för glest befolkat för att bära kostnaderna för ett järnvägsnät med acceptabel funktion. Att i det läget börja plöja ner hundratals miljarder kronor i ännu ett järnvägsnät är, varken mer eller mindre, komplett vansinne! Bristerna i de miljöfanatiska drömmar som ligger bakom idéerna måste med största möjliga kraft avslöjas och motarbetas. En acceptabel status hos det befintliga järnvägsnätet behöver varenda krona som kan avvaras!
Våra aktiviteter har mest rört sig på hemmaplan, men igår tog vi en promenad till stormarknaden för några mindre inköp. Idag har det för min del blivit en cykeltur till stan för ett målarpass, medan hustrun, som fortfarande tar det lite lugnt efter behandlingen, stannade hemma och målade ett riktigt förtjusande porträtt av en hundvalp.
Särskilt förtjusande är däremot inte de planer på höghastighetståg i Sverige som vissa politiker med vidhängande byråkrater driver. Strategin är tänkt att övertyga skattebetalarna om att dessa snabbtåg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö på sikt skulle undanröja eller åtminstone drastiskt minska behovet av inrikesflyg och därmed vara en 'klimatsmart' insats. Trafikverket har redan lagt ned miljoner kronor på att utreda och beskriva hur framtidsvisionen skall sjösättas. Det som saknas är emellertid en relevant kalkyl över samhällsnyttan och dess pris.
Kritiker till projektet, som beräknas kosta minst 300 miljarder kronor, saknas förvisso inte. Konjunkturrådet inom SNS har granskat planerna och konstaterar att i stort sett alla järnvägsinvesteringar är samhällsekonomiskt olönsamma. I den framförda kritiken ingår
- att medfinansiering från andra offentliga eller privata aktörer endast ska ske under strikta förutsättningar för att minska trycket från särintressen till att genomföra olönsamma projekt,
- att samhällsekonomiska analyser ska flyttas från Trafikverket till en oberoende expertkommitté under Finansdepartementet,
- att Trafikverket åläggs att årligen rapportera resultatet av gjorda investeringar och andra åtgärder,
- att oberoende experter återkommande ska granska Trafikverkets samhällsekonomiska kalkyler.
För en skattebetalare utanför de byråkratiska kretsarna kan de framförda synpunkterna tyckas vara rena självklarheter, men de senaste årens utveckling för Sveriges järnvägar visar att så inte är fallet. Problemets kärna ligger i att vårt land är för glest befolkat för att bära kostnaderna för ett järnvägsnät med acceptabel funktion. Att i det läget börja plöja ner hundratals miljarder kronor i ännu ett järnvägsnät är, varken mer eller mindre, komplett vansinne! Bristerna i de miljöfanatiska drömmar som ligger bakom idéerna måste med största möjliga kraft avslöjas och motarbetas. En acceptabel status hos det befintliga järnvägsnätet behöver varenda krona som kan avvaras!
lördag 19 mars 2016
Sveriges mesta mästare
Vårvädret har sviktat en aning med sänkt temperatur, men är annars helt ok. Vårtecken i form av citronfjäril och påfågelsöga har vi kunnat observera och vi har sett streck av sångsvanar på väg norrut. De kanske blir en aning förvånade om de fortsätter - det har kommit 40 cm nysnö i södra Norrland igår.
Vi har mest varit hemma, men idag blev det en promenad i närområdet och under gårdagskvällen var programmet exklusivt, då vår målarklubb, Club Artis, hade en sammankomst för att fira föreningens 40-årsjubileum. I mitt inledningsanförande lade jag till att träffen även ska uppfattas som kick-off för nästa 40-årsperiod för klubben, även om ytterst få av deltagarna torde ha en rimlig möjlighet att hänga med så länge.
När jag ändå är inne på området föreningsangelägenheter kan det lämpa sig att nämna att VSK Bandy alldeles nyss för 20:e gången blev svenska mästare genom seger över Villa-Lidköping med 5 - 2.
Inom såväl inrikes- som utrikespolitiken är det fortfarande flyktingkrisen som är det helt dominerande ämnet. Även om tillströmningen till Sverige avtagit markant genom de restriktioner med gränskontroll som numera gäller, fortsätter flödet från Turkiet till Grekland oförminskat. För de redan hårt pressade grekerna blir läget allt mer kaotiskt för varje dag. Efter en lång rad krumbukter enade sig EU:s statschefer igår om en gemensam flyktingplan som är tänkt att träda i kraft omgående. Kärnan i denna, som är tänkt att dels ge någon form av ordning i människoströmmarna, dels sätta stopp för den farliga människosmugglingen över havet, genom att de flyktingar som inte söker asyl i Grekland ska skeppas tillbaka till Turkiet. Samtidigt ska EU, enligt en överenskommen fördelningsmekanism ta emot motsvarande antal från Turkiet. Dessa ska begränsas till 72 000 per år och endast gälla dem som kommit från Syrien.
På pappret kan upplägget synas rimligt, men för den praktiska hanteringen vimlar det av blindskär och människorättsorganisationer har i sedvanlig ordning redan dömt ut konceptet. Men satsningen är seriös och det är tänkt att tusentals tjänstemän från andra EU-länder ska placeras i Grekland för att hjälpa till med processen för asylansökningar.
För mig ser det mest ut som att resultatet bara blir att 'proppen' flyttas ännu ett steg bakåt till Turkiet, där situationen redan på flera sätt är bräcklig. Dessutom handlar det fortfarande bara om att pilla på symptomen av det grundläggande problemet, nämligen ett antal rättsvidriga diktatorers eller terrorgruppers omänskliga fasoner. Så länge som ingen är beredd att ta itu med detta kvarstår flyktingkrisen i oförminskad omfattning!
Vi har mest varit hemma, men idag blev det en promenad i närområdet och under gårdagskvällen var programmet exklusivt, då vår målarklubb, Club Artis, hade en sammankomst för att fira föreningens 40-årsjubileum. I mitt inledningsanförande lade jag till att träffen även ska uppfattas som kick-off för nästa 40-årsperiod för klubben, även om ytterst få av deltagarna torde ha en rimlig möjlighet att hänga med så länge.
När jag ändå är inne på området föreningsangelägenheter kan det lämpa sig att nämna att VSK Bandy alldeles nyss för 20:e gången blev svenska mästare genom seger över Villa-Lidköping med 5 - 2.
Inom såväl inrikes- som utrikespolitiken är det fortfarande flyktingkrisen som är det helt dominerande ämnet. Även om tillströmningen till Sverige avtagit markant genom de restriktioner med gränskontroll som numera gäller, fortsätter flödet från Turkiet till Grekland oförminskat. För de redan hårt pressade grekerna blir läget allt mer kaotiskt för varje dag. Efter en lång rad krumbukter enade sig EU:s statschefer igår om en gemensam flyktingplan som är tänkt att träda i kraft omgående. Kärnan i denna, som är tänkt att dels ge någon form av ordning i människoströmmarna, dels sätta stopp för den farliga människosmugglingen över havet, genom att de flyktingar som inte söker asyl i Grekland ska skeppas tillbaka till Turkiet. Samtidigt ska EU, enligt en överenskommen fördelningsmekanism ta emot motsvarande antal från Turkiet. Dessa ska begränsas till 72 000 per år och endast gälla dem som kommit från Syrien.
På pappret kan upplägget synas rimligt, men för den praktiska hanteringen vimlar det av blindskär och människorättsorganisationer har i sedvanlig ordning redan dömt ut konceptet. Men satsningen är seriös och det är tänkt att tusentals tjänstemän från andra EU-länder ska placeras i Grekland för att hjälpa till med processen för asylansökningar.
För mig ser det mest ut som att resultatet bara blir att 'proppen' flyttas ännu ett steg bakåt till Turkiet, där situationen redan på flera sätt är bräcklig. Dessutom handlar det fortfarande bara om att pilla på symptomen av det grundläggande problemet, nämligen ett antal rättsvidriga diktatorers eller terrorgruppers omänskliga fasoner. Så länge som ingen är beredd att ta itu med detta kvarstår flyktingkrisen i oförminskad omfattning!
torsdag 17 mars 2016
Matematisk skönhet
I fortsatt strålande vårväder har det raskt blivit dags att börja med vårarbetet på tomten. Med drygt 15 plusgrader på termometern kändes det riktigt behagligt att vara ute och beskära buskar och städa upp i största allmänhet. Det gick så långt att vi av bara farten kom igång med välbehövlig källarstädning också. Två lass till återbruket har vi fått ihop än så länge.
Igår blev det också en tur till stan för hustruns återbesök hos doktorn och till det ett besök på biblioteket. Hennes envisa värk behövde ännu en behandling.
Ute i vetenskapens värld har nu en av de största bedrifterna i modern tid belönats med det norska Abelpriset. Det är Oxfordprofessorn Andrew Wiles som tilldelats 'matematikens nobelpris' för sin framgång med att presentera ett hållbart bevis för Fermats stora sats. Denna uppgift har kittlat många av världens skarpaste hjärnor i modern tid, som dock utan framgång lagt ner mängder av arbete på uppgiften
Den kluriga satsen formulerades redan 1637 av den franske matematikern Pierre de Fermat, som dock vid det tillfället saknade utrymme för att skriva ner beviset för den. Wiles kom i kontakt med problemet redan i skolåldern och bar det med sig tills han i slutet av 1980-talet började arbeta med det på heltid. År 1994 var han efter sju år klar och 1995 kunde han publicera resultatet efter att det granskats och godkänts i vetenskaplig vederbörlig ordning.
Det är bara att lyfta på hatten för människor som kan mobilisera sådan energi och envishet som krävs för insatser av det här slaget. Själv läste jag en del om Wiles' arbete när det begav sig, men jag måste tyvärr erkänna att jag inte lyckades hänga med särskilt länge. Abelpriset på 6 miljoner norska kronor har han verklige gjort sig förtjänt av.
Igår blev det också en tur till stan för hustruns återbesök hos doktorn och till det ett besök på biblioteket. Hennes envisa värk behövde ännu en behandling.
Ute i vetenskapens värld har nu en av de största bedrifterna i modern tid belönats med det norska Abelpriset. Det är Oxfordprofessorn Andrew Wiles som tilldelats 'matematikens nobelpris' för sin framgång med att presentera ett hållbart bevis för Fermats stora sats. Denna uppgift har kittlat många av världens skarpaste hjärnor i modern tid, som dock utan framgång lagt ner mängder av arbete på uppgiften
Den kluriga satsen formulerades redan 1637 av den franske matematikern Pierre de Fermat, som dock vid det tillfället saknade utrymme för att skriva ner beviset för den. Wiles kom i kontakt med problemet redan i skolåldern och bar det med sig tills han i slutet av 1980-talet började arbeta med det på heltid. År 1994 var han efter sju år klar och 1995 kunde han publicera resultatet efter att det granskats och godkänts i vetenskaplig vederbörlig ordning.
Det är bara att lyfta på hatten för människor som kan mobilisera sådan energi och envishet som krävs för insatser av det här slaget. Själv läste jag en del om Wiles' arbete när det begav sig, men jag måste tyvärr erkänna att jag inte lyckades hänga med särskilt länge. Abelpriset på 6 miljoner norska kronor har han verklige gjort sig förtjänt av.
måndag 14 mars 2016
Svensk musikindustri
Vi fortsätter vädermässigt i god takt mot våren. Idag var det 13 plusgrader ute på eftermiddagen och i vår egen trädgård blommar nu både snödroppar och krokusar. Igår höll vi oss på hemmaplan med vardagliga sysslor och idag blev det en cykeltur till stan för min del till veckans målarpass. Hustrun vill på grund av problemen med muskelvärk ännu en tid avstå från aktiviteter av det här slaget men tar istället promenader i närområdet. Jag fortsatte att måla på den fiskbild jag börjat med tidigare. Det blev även en del planering inför den jubileumsfest som klubben ska ha senare i veckan.
Idag råder viss förstämning hos många musikälskare i Sveige sedan det hyllade rockbandet Kent meddelat att de kommer att upphöra med sin verksamhet efter årets förestående turné och utgivning av ytterligare ett album. Efter drygt 25 år i branschen lämnar de efter sig en stor skara sörjande fans. Bandet har alltid försökt gå sin egen väg och även påverkat andra, speciellt yngre artister. I rebellisk stil har de inte tvekat att även visa det som finns under den polerade ytan i samhället. Men som alltid har allting en ände, utom korven som har två. Fansen kommer säkert, efter en tid av saknad, att hitta nya objekt för sin beundran och för min egen del är det problemet inte så stort.
När jag ändå för ovanlighetens skull halkat in på det kulturella området kan det passa bra att notera att årets segrare i Melodifestivalen blev 17-årige Frans, bördig från Ystad. Det är den yngste segraren sedan Carola som 16-åring vann för 33 år sedan. Han verkade inte helt beredd på det utfallet och kände sig efteråt lite chockad. Nu återstår för honom att ta sig an uppgiften att representera Sverige i Eurovision Song Contest om ett par månader. Då får vi se om han kan dra någon nytta av att det för hans del är hemmaplan som gäller den här gången.
Idag råder viss förstämning hos många musikälskare i Sveige sedan det hyllade rockbandet Kent meddelat att de kommer att upphöra med sin verksamhet efter årets förestående turné och utgivning av ytterligare ett album. Efter drygt 25 år i branschen lämnar de efter sig en stor skara sörjande fans. Bandet har alltid försökt gå sin egen väg och även påverkat andra, speciellt yngre artister. I rebellisk stil har de inte tvekat att även visa det som finns under den polerade ytan i samhället. Men som alltid har allting en ände, utom korven som har två. Fansen kommer säkert, efter en tid av saknad, att hitta nya objekt för sin beundran och för min egen del är det problemet inte så stort.
När jag ändå för ovanlighetens skull halkat in på det kulturella området kan det passa bra att notera att årets segrare i Melodifestivalen blev 17-årige Frans, bördig från Ystad. Det är den yngste segraren sedan Carola som 16-åring vann för 33 år sedan. Han verkade inte helt beredd på det utfallet och kände sig efteråt lite chockad. Nu återstår för honom att ta sig an uppgiften att representera Sverige i Eurovision Song Contest om ett par månader. Då får vi se om han kan dra någon nytta av att det för hans del är hemmaplan som gäller den här gången.
lördag 12 mars 2016
Politikens villkor
I mestadels solig och ganska varm väderlek fortsätter vi vår väg mot våren, som börjar bekräftas av vårblommor - snödroppar och vintergäck - i trädgårdarna. Efter en snabblunch åkte vi igår ner till östra Mälarstranden och tog vår promenad i det nya bostadsområde som sedan ett tiotal år håller på att växa upp längs sjöstranden. När det är färdigbyggt kommer det att omfatta ca 3 000 bostäder på det gamla industriområdet. Efteråt hann jag också börja så smått med lite trädgårdsarbete.
Idag blev det istället en tur till Hallstahammar med en liten vandring runt Skanzsjön och ett besök på Åsby.
I den politiska branschen råder för tillfället något som kan kallas för högtryck. Primärvalen inför presidentvalet i USA fortsätter i full turbulens och det 'svarta fåret', Donald Trump, har fått problem sedan hans egna partikollegor börjat gadda ihop sig mot honom. Igår blev det också så mycket bråk med publika belackare att man tvingades ställa in ett valmöte.
I Tyskland, som liksom Sverige är hårt ansatt av flyktingkrisen, är det på gång tre delstatsval, som i olyckliga fall kan allvarligt försämra den sittande förbundskanslerns mandat. Hoten kommer från flera håll, men värst är det från främlingsfientliga partier på yttersta högerkanten. Tongångarna därifrån påminner stundtals om de i Hitlers 1930-tal, något som tyskarna har alla skäl att se upp med.
Här hemma är politikerna hårt pressade av flyktingsituationen och följdeffekter i form av ökande bostadsbrist och nerkörda offentliga institutioner. I detta läge har det 'statsbärande' partiet (S) kommundagar för att försöka reda ut villervallan. Med 'all time low' i opinionssiffrorna försöker partiledaren Löfven med hjälp av brösttoner hävda att 'den svenska modellen' står stark och kommer att klara trycket från invandringen. Vad som för tillfället menas med denna modell har dock blivit aningen diffust sedan statsministern serverat lite varierande definitioner vid olika tillfällen. Även hans angrepp på 'högern' klingar en aning falskt då de dels är oriktiga och dels ojusta med tanke på hans behov av 'högerns' stöd i riksdagen. Kanske skulle en något mera ödmjuk ton vara klädsamt i hans bräckliga situation, och kanske borde han påminna sig om att 'svinhugg går igen'!
Idag blev det istället en tur till Hallstahammar med en liten vandring runt Skanzsjön och ett besök på Åsby.
I den politiska branschen råder för tillfället något som kan kallas för högtryck. Primärvalen inför presidentvalet i USA fortsätter i full turbulens och det 'svarta fåret', Donald Trump, har fått problem sedan hans egna partikollegor börjat gadda ihop sig mot honom. Igår blev det också så mycket bråk med publika belackare att man tvingades ställa in ett valmöte.
I Tyskland, som liksom Sverige är hårt ansatt av flyktingkrisen, är det på gång tre delstatsval, som i olyckliga fall kan allvarligt försämra den sittande förbundskanslerns mandat. Hoten kommer från flera håll, men värst är det från främlingsfientliga partier på yttersta högerkanten. Tongångarna därifrån påminner stundtals om de i Hitlers 1930-tal, något som tyskarna har alla skäl att se upp med.
Här hemma är politikerna hårt pressade av flyktingsituationen och följdeffekter i form av ökande bostadsbrist och nerkörda offentliga institutioner. I detta läge har det 'statsbärande' partiet (S) kommundagar för att försöka reda ut villervallan. Med 'all time low' i opinionssiffrorna försöker partiledaren Löfven med hjälp av brösttoner hävda att 'den svenska modellen' står stark och kommer att klara trycket från invandringen. Vad som för tillfället menas med denna modell har dock blivit aningen diffust sedan statsministern serverat lite varierande definitioner vid olika tillfällen. Även hans angrepp på 'högern' klingar en aning falskt då de dels är oriktiga och dels ojusta med tanke på hans behov av 'högerns' stöd i riksdagen. Kanske skulle en något mera ödmjuk ton vara klädsamt i hans bräckliga situation, och kanske borde han påminna sig om att 'svinhugg går igen'!
torsdag 10 mars 2016
Kärnkraften måste användas
Väderläget med växlande molnighet och nästan vindstilla pekar, åtminstone i någon mån, på att våren är i antågande. Vår motion har vi bedrivit som vanligt med promenader i närområdet. För min del har det blivit ett par, lite avvikande punkter i programmet. Igår kväll deltog jag i ett av kommunen anordnat seminarium om ett nystartat projekt som ska föreslå riktlinjer för innerstadens kulturella utveckling de närmaste tio åren och med utblick mot 2050. Som ett startmöte hade det av förklarliga skäl en mycket låg konkretionsnivå.
Om en stund väntar dagens 'avvikelse' då det är dags för årsmöte i astronomiföreningen VARF. Även här blir - förstås bortsett från själva årsmötesförhandlingarna - konturerna diffusa då mötesföredraget kommer att handla om 'Svarta håls horisonter - på gränsen till det obegripliga?' Titeln andas förvisso en del osäkerhet, men oavsett detta blir det intressant att höra om forskningens dagsläge.
Intressant ska det också bli att följa den nystartade energikommissionens arbete då det gäller framtiden för landets elförsörjning. Regeringspolitiken försöker ju fortfarande göra gällande att en 'omställning' till 'grön energi' ska vara möjlig att genomföra, vilket i sig inkluderar en avveckling av kärnkraften i Sverige. I detta läge skulle de ha nytta av att ägna en eftertanke åt den senaste veckans produktion av vindkraft, som har uppgått till 10-15 procent av den installerade kapaciteten eller omkring 2 procent av hela elproduktionen.
I mera klarsynta länder, som t. ex. Finland, har man förstått att detta ej går att förena med uppfyllelse av målen för klimatpolitiken som EU kommit överens om och därför installerar ny kärnkraft, och då även med en speciell tanke på importberoendet från Ryssland. Samma insikt har Japans premiärminister, som säger att hans resursfattiga land inte har möjlighet att klara sig utan kärnkraft om både klimatet och ekonomin ska kunna räddas. Låt oss hoppas att denna klarsyn små småningom når fram även till de svenska politikerna.
Om en stund väntar dagens 'avvikelse' då det är dags för årsmöte i astronomiföreningen VARF. Även här blir - förstås bortsett från själva årsmötesförhandlingarna - konturerna diffusa då mötesföredraget kommer att handla om 'Svarta håls horisonter - på gränsen till det obegripliga?' Titeln andas förvisso en del osäkerhet, men oavsett detta blir det intressant att höra om forskningens dagsläge.
Intressant ska det också bli att följa den nystartade energikommissionens arbete då det gäller framtiden för landets elförsörjning. Regeringspolitiken försöker ju fortfarande göra gällande att en 'omställning' till 'grön energi' ska vara möjlig att genomföra, vilket i sig inkluderar en avveckling av kärnkraften i Sverige. I detta läge skulle de ha nytta av att ägna en eftertanke åt den senaste veckans produktion av vindkraft, som har uppgått till 10-15 procent av den installerade kapaciteten eller omkring 2 procent av hela elproduktionen.
I mera klarsynta länder, som t. ex. Finland, har man förstått att detta ej går att förena med uppfyllelse av målen för klimatpolitiken som EU kommit överens om och därför installerar ny kärnkraft, och då även med en speciell tanke på importberoendet från Ryssland. Samma insikt har Japans premiärminister, som säger att hans resursfattiga land inte har möjlighet att klara sig utan kärnkraft om både klimatet och ekonomin ska kunna räddas. Låt oss hoppas att denna klarsyn små småningom når fram även till de svenska politikerna.
tisdag 8 mars 2016
Bondfångarnas marknad
Vi är fortfarande fast i en period av gråmulet väder och igår kom det till och med en liten tilldelning av snö. Trots detta märks det på dagsljuset att vi börjar närma oss vårdagjämningen. Igår var det dags för veckans målarpass och eftersom jag var 'fikaansvarig' gjorde jag ett litet försök i konditoribranschen på förmiddagen. Det blev dock till en del misslyckat och jag fick komplettera med bakverk från hustruns lager i frysen. Kaffekokning och sedan installation av en ny kopiator gjorde att det tyvärr inte blev så mycket konst skapad för min del den här veckan.
Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret och var sedan ute på en långpromenad på landsbygden norr om stan så att vi fick tillgodosett vårt motionsbehov.
Ett brev med posten idag har fått mig att fundera på hur reklammakare och marknadsförare tänker i sina kampanjer. Sagda brev, från ett företag där jag för övrigt redan ett antal gånger begärt att få lämna deras adresslista, utgick från att jag, möjligen p g a min ålder, kunde befaras lida av prostataproblem, för vilka de självfallet hade effektiv hjälp att erbjuda. Till ett mycket förmånligt pris kunde jag rekvirera en 'månadsförbrukning', och som tröst i min bedrövelse skulle jag samtidigt föräras en "elegant Onyx herrklocka". Det nämndes inget om hur mycket denna hälsobringande behandling skulle kosta mig efter första månaden. Inte heller på företagets hemsida finns sådan information att få. Vad som värre är, är att information om eventuellt behov av medicinsk konsultation kring de förmodade problemen lyser med sin frånvaro. En titt på läkemedelsverkets hemsida angående det förslagna preparatet visar dessutom att användningen kan ställa till med diverse biverkningar, vilka brevet självfallet inte heller nämner något om.
Detta är dessvärre bara ett exempel ur den stora mängd av oseriös marknadsföring som i vår tid drabbar konsumenterna. Skalan omfattar allt från dumslugt bondfångeri till rent kriminella bedrägerier och här gäller som vanligt att om något är för bra för att vara sant, så är det så och papperskorgen är enda rätta stället för erbjudandet, såväl fysiskt som digitalt.
Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret och var sedan ute på en långpromenad på landsbygden norr om stan så att vi fick tillgodosett vårt motionsbehov.
Ett brev med posten idag har fått mig att fundera på hur reklammakare och marknadsförare tänker i sina kampanjer. Sagda brev, från ett företag där jag för övrigt redan ett antal gånger begärt att få lämna deras adresslista, utgick från att jag, möjligen p g a min ålder, kunde befaras lida av prostataproblem, för vilka de självfallet hade effektiv hjälp att erbjuda. Till ett mycket förmånligt pris kunde jag rekvirera en 'månadsförbrukning', och som tröst i min bedrövelse skulle jag samtidigt föräras en "elegant Onyx herrklocka". Det nämndes inget om hur mycket denna hälsobringande behandling skulle kosta mig efter första månaden. Inte heller på företagets hemsida finns sådan information att få. Vad som värre är, är att information om eventuellt behov av medicinsk konsultation kring de förmodade problemen lyser med sin frånvaro. En titt på läkemedelsverkets hemsida angående det förslagna preparatet visar dessutom att användningen kan ställa till med diverse biverkningar, vilka brevet självfallet inte heller nämner något om.
Detta är dessvärre bara ett exempel ur den stora mängd av oseriös marknadsföring som i vår tid drabbar konsumenterna. Skalan omfattar allt från dumslugt bondfångeri till rent kriminella bedrägerier och här gäller som vanligt att om något är för bra för att vara sant, så är det så och papperskorgen är enda rätta stället för erbjudandet, såväl fysiskt som digitalt.
söndag 6 mars 2016
Besvärliga norrmän
Trots fortsatt gråmulet väder har vi unnat oss promenader i närområdet. Den dagliga motionen är en av nycklarna till ett långt och gott liv. Det intrycket fick åtminstone jag, när vi för ett par dagar sedan såg 104-åriga Dagny Carlsson som gäst hos Skavlan på TV. Hon är dessutom världens äldsta bloggare, så där har man ju en målsättning att sikta på.
Efter att idag ha avverkat årets Vasalopp, dock endast via TV-rutan, kan man, på tal om motion, konstatera att de svenska 'skidässen' har för klen målsättning. Visserligen fick vi på damsidan två atleter 'på pallen', dock ingen högst upp. På den manliga sidan var pallen helnorsk, och det var för övrigt en förskräckande trängsel av norrmän i målfållan en god stund efter första målgången. Det börjar tyvärr bli en irriterande syn att efter nästan varje tävling se bara norska åkare på prispallen. Vad har vi svenskar för idéer om att ändra på detta?
Ute i Europa fortsätter den snart hopplösa situationen med flyktingströmmen. EU-möten på toppnivå avlöser varandra i en fruktlös kamp för att få ordning på problemen. Även om tillströmningen till Sverige har minskat sedan identitetskontroll vid gränsen införts, fortsätter det dagliga flödet av nya människor från Turkiet till Grekland, som nu inte längre klarar av att hantera den allt svårare situationen. Ett snabbt växande flyktingläger vid gränsen till Makedonien fylls ständigt på sedan endast en bråkdel av de ankommande tillåts passera vidare.
Jag väntar fortfarande på den eller de beslutsfattare som på allvar kan vidta de åtgärder som krävs för att få bort orsakerna till att folk tvingas fly för sitt liv. Det handlar först och främst om att undanröja odemokratiska regimer i arabvärlden och eliminera de terroriströrelser som i religionens namn plågar människor. Det är en svår och näst intill olöslig uppgift, som trots allt förr eller senare ändå måste lösas, innan en hållbar fredlig utveckling är möjlig. Jag väntar!
Efter att idag ha avverkat årets Vasalopp, dock endast via TV-rutan, kan man, på tal om motion, konstatera att de svenska 'skidässen' har för klen målsättning. Visserligen fick vi på damsidan två atleter 'på pallen', dock ingen högst upp. På den manliga sidan var pallen helnorsk, och det var för övrigt en förskräckande trängsel av norrmän i målfållan en god stund efter första målgången. Det börjar tyvärr bli en irriterande syn att efter nästan varje tävling se bara norska åkare på prispallen. Vad har vi svenskar för idéer om att ändra på detta?
Ute i Europa fortsätter den snart hopplösa situationen med flyktingströmmen. EU-möten på toppnivå avlöser varandra i en fruktlös kamp för att få ordning på problemen. Även om tillströmningen till Sverige har minskat sedan identitetskontroll vid gränsen införts, fortsätter det dagliga flödet av nya människor från Turkiet till Grekland, som nu inte längre klarar av att hantera den allt svårare situationen. Ett snabbt växande flyktingläger vid gränsen till Makedonien fylls ständigt på sedan endast en bråkdel av de ankommande tillåts passera vidare.
Jag väntar fortfarande på den eller de beslutsfattare som på allvar kan vidta de åtgärder som krävs för att få bort orsakerna till att folk tvingas fly för sitt liv. Det handlar först och främst om att undanröja odemokratiska regimer i arabvärlden och eliminera de terroriströrelser som i religionens namn plågar människor. Det är en svår och näst intill olöslig uppgift, som trots allt förr eller senare ändå måste lösas, innan en hållbar fredlig utveckling är möjlig. Jag väntar!
fredag 4 mars 2016
En prins är född
Vårens inledning har inte varit så mycket att glädjas åt de senaste dagarna. Igår var det åtminstone uppehållsväder så vi tog en långpromenad i de norra stadsdelarna. Idag har det varit mer eller mindre blött hela dagen, så därför fick det bli en biltur till stan där vi åt lunch på en vegetarisk servering. För övrigt har det få bli våra vardagliga aktiviteter på hemmaplan.
För knappt två dygn sedan blev det tillökning i den svenska kungafamiljen då kronprinsessan nedkom med en son. Nyheten väckte mycket positiv uppmärksamhet såväl i Sverige som utomlands. Såväl modern som Oscar Carl Olof, som den ny prinsen ska heta, mår bra och har kommit hem till familjen på Haga slott. Storasyster Estelle ville genast visa prinsen sina teckningar, men det är oklart hur han uppskattade dem. Det har också bestämts att prinsen tilldelats mitt gamla hemland Skåne som hertigdöme.
Men vi har åsiktsfrihet i vårt demokratiska land, och en del högljudda republikaner ur en liten minoritet kändes sig manade att ta detta tillfälle till att, som vanligt, nedvärdera kungafamiljen och ifrågasätta monarkin. Man kan tycka att de just nu skulle orka att höja blicken en aning och se och begrunda det apspel som just nu föregår det kommande presidentvalet i USA. Enda alternativet till vårt stabila statsskick torde vara just en republik med presidentmakt. För min del har jag svårt att se hur ett sådant skifte skulle ge några ytterligare demokratiska premisser eller fördelar för svenska folket. Det finns heller inget som tyder på att en president skulle bli billigare för staten. Däremot finns uppenbara risker för att kulturella värden i vårt land skulle få svårare att överleva. Därför kommer jag även i fortsättningen att fast stå bakom vår monarki och vår parlamentariska demokrati!
För knappt två dygn sedan blev det tillökning i den svenska kungafamiljen då kronprinsessan nedkom med en son. Nyheten väckte mycket positiv uppmärksamhet såväl i Sverige som utomlands. Såväl modern som Oscar Carl Olof, som den ny prinsen ska heta, mår bra och har kommit hem till familjen på Haga slott. Storasyster Estelle ville genast visa prinsen sina teckningar, men det är oklart hur han uppskattade dem. Det har också bestämts att prinsen tilldelats mitt gamla hemland Skåne som hertigdöme.
Men vi har åsiktsfrihet i vårt demokratiska land, och en del högljudda republikaner ur en liten minoritet kändes sig manade att ta detta tillfälle till att, som vanligt, nedvärdera kungafamiljen och ifrågasätta monarkin. Man kan tycka att de just nu skulle orka att höja blicken en aning och se och begrunda det apspel som just nu föregår det kommande presidentvalet i USA. Enda alternativet till vårt stabila statsskick torde vara just en republik med presidentmakt. För min del har jag svårt att se hur ett sådant skifte skulle ge några ytterligare demokratiska premisser eller fördelar för svenska folket. Det finns heller inget som tyder på att en president skulle bli billigare för staten. Däremot finns uppenbara risker för att kulturella värden i vårt land skulle få svårare att överleva. Därför kommer jag även i fortsättningen att fast stå bakom vår monarki och vår parlamentariska demokrati!
onsdag 2 mars 2016
Gängkriminalitet ett gissel
Trist gråväder idag, men det får gå att stå ut med så länge som vi slipper snöfallet som meteorologerna hotat med. Igår och idag har det blivit ett par promenader i närområdet för oss, men för övrigt har vi hållit oss inomhus med vardagliga sysslor. När vi nu gått in i första vårmånaden ökar suget efter ljusare och varmare dagar, men det finns ju som vanligt gott om utrymme för ett antal bakslag innan det blir vår på allvar.
Mindre trevligt än en annalkande vår är utvecklingen av den organiserad kriminalitet, som blir allt vanligare i Sverige. Värst drabbade är självfallet våra storstäder, men smittan sprider sig allt längre ut i landsorten. Tyvärr tvingas man konstatera att mycket av denna problematik importeras med alla människor som kommer hit och som vill bosätta sig här. Ett av de mera allvarliga symptomen är gängkrigen som blossar upp i invandrartäta områden, vanligen i storstädernas förorter. Namn som Tensta, Rosengård eller Bergsjön hör till de vanligaste i dessa trista sammanhang. Med dessa förknippas oftast skjutningar, rån eller bilbränder i nyheterna. För samhället blir det, förutom allt mänskligt lidande, skenande kostnader för polis, rättsväsende, kriminal- och hälsovård, försörjningsstöd och inte minst kostnader för de skador av olika slag, som brottsligheten orsakar. Inom de gatugäng som främst är inblandade finns dessutom en särskilt stor våldsbenägenhet som ytterligare tynger samhällets kostnader. En analys av ett typfall med 15 gängmedlemmar slutade på 286 miljoner kronor under en tioårsperiod.
Även om bilden är dyster, finns det goda exempel på hur samverkan mellan samhällets olika institutioner kunnat minska eller helt undanröja problemen. För beslutsfattare i kommunerna torde sådana satsningar lätt kunna 'räknas hem' i minskade kostnader för förstörelse och mänskligt lidande. Ibland får man kunna acceptera att tänka en del utanför de byråkratiska ramarna!
Mindre trevligt än en annalkande vår är utvecklingen av den organiserad kriminalitet, som blir allt vanligare i Sverige. Värst drabbade är självfallet våra storstäder, men smittan sprider sig allt längre ut i landsorten. Tyvärr tvingas man konstatera att mycket av denna problematik importeras med alla människor som kommer hit och som vill bosätta sig här. Ett av de mera allvarliga symptomen är gängkrigen som blossar upp i invandrartäta områden, vanligen i storstädernas förorter. Namn som Tensta, Rosengård eller Bergsjön hör till de vanligaste i dessa trista sammanhang. Med dessa förknippas oftast skjutningar, rån eller bilbränder i nyheterna. För samhället blir det, förutom allt mänskligt lidande, skenande kostnader för polis, rättsväsende, kriminal- och hälsovård, försörjningsstöd och inte minst kostnader för de skador av olika slag, som brottsligheten orsakar. Inom de gatugäng som främst är inblandade finns dessutom en särskilt stor våldsbenägenhet som ytterligare tynger samhällets kostnader. En analys av ett typfall med 15 gängmedlemmar slutade på 286 miljoner kronor under en tioårsperiod.
Även om bilden är dyster, finns det goda exempel på hur samverkan mellan samhällets olika institutioner kunnat minska eller helt undanröja problemen. För beslutsfattare i kommunerna torde sådana satsningar lätt kunna 'räknas hem' i minskade kostnader för förstörelse och mänskligt lidande. Ibland får man kunna acceptera att tänka en del utanför de byråkratiska ramarna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)