På väg mot ett 'coronasamhälle'!?

Vintervädret har nu etablerat sig med minusgrader flera dagar förra veckan. Det snöfall som också kommit är dock rent symboliskt än så länge. Ett något försenat blogginlägg den här gången beror på att jag deltagit i veckans tävling på Wikipedia, som jag vann med sex artiklar på tillsammans över 47 000 tecken. Vår dagliga verksamhet har för övrigt följt mönstret inom gränserna för coronapandemins restriktioner, men en dag slog vi oss loss för en promenad inne stan. Det var första gången på flera veckor.
Våra vandringar har sammantaget varit över genomsnittet den senaste tiden, vilket gjort att vi på vår fiktiva långpromenad igår nådde fram till Karlsborg i Västergötland. Där kan man i normala fall stanna för att umgås i folklivet vid Göta kanal som korsar vägen i norra delen av samhället.

Coronaviruset har nu mer eller mindre behärskat världen i tio månader och något slut på dess makt är än så länge inte synligt. Tvärtom börjar det komma signaler om att detta kommer att bli det normala för lång tid framöver. Det skulle betyda att det samhälle och de traditioner vi varit vana att leva i skulle permanent komma att förändras. Visserligen står fortfarande hoppet till att massvaccinering kan ge en verksam motkraft, men ingen vet om dess varaktighet och säkerhet är tillfyllest. Tecken finns också på att muterade stammar av viruset kan tvinga oss att 'börja om från början'.
Förutom allt mänskligt lidande har de ekonomiska konsekvenserna av pandemin också blivit påtagliga i många länder. Trots detta tvingas vi acceptera de åtgärder som krävs för att hitta former för arbets- och samhällsliv i ett längre perspektiv om det visar sig att viruset inte kan utrotas. Jag tror, som den optimist jag är, att detta kan leda till förbättringar för mänskligheten, även om en del gnissel på vägen blir oundvikligt, men slutet gott allt gott, som man brukar säga.

Avkoppling på sydliga breddgrader

Vintern har nu försökt flytta fram sina positioner ännu ett steg med två frostnätter under den gångna veckan. Samtidigt har vi haft några riktigt blåsiga och blöta dagar, så inget är sig riktigt likt i dessa coronatider. Vi har i alla fall gjort en gardering mot den snö som kan komma genom byte till vinterhjul på bilen. Vår samvaro med släkten sker även fortsättningsvis på distans och det enda utanför huset som vi envisas med att hålla igång är våra motionspromenader. På vår fiktiva långvandring kom vi igår till Aspa bruk efter en trevlig sträcka med en del vacker utsikt över Vättern.

Om man i någon mån vill lätta upp stämningen i dessa dystra tider med vintermörker och en ständig kanonad av tröstlös information om coranavirusets tvångsgrepp över världen kan man drömma sig bort till de platser som nu har högsommar i Australien, Sydafrika och Argentina.
I Australien kan man t ex roa sig med att dyka på Stora Barriärrevet och njuta av korallernas färgpalett och de tusentals exotiska fiskar som håller till där, eller åka till Kangaroo Island och fritt umgås med kängurur, koalor, vallabyer, pingviner, myrpiggsvin och ett stort antal andra exotiska djurarter. Men kan också åka inåt landet för att bara njuta av den ultimata avskildheten och tystnaden på de oändliga vidder som där finns.
I Sydafrika blir det självklara målet en safari i den vidsträckta Kruger National Park för att i ordnade former bekanta sig med The Big Five - elefant, buffel, lejon, leopard och noshörning. Om man istället är mer historiskt intresserad, finns möjlighet att göra ett besök på Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad i 18 år, och som han efter sitt maktövertagande förvandlade från en brutal institution till en symbol för människans triumf över förtryck och motgångar.
Till Argentina åker man naturligtvis i första hand för att på Evert Taubes vis få uppleva pampas från hästryggen. Men det finns mycket annat att njuta av från vidunderliga vyer i Andernas bergsland till världens vattenrikaste vattenfall i landets norra skogsområde.
Trevlig resa!

I väntan på vintern

Gråmulet höstväder har nu slagit till med full kraft. Under en hel vecka har vi sett solen max en timme. Följden blir ju ett allt tyngre, deprimerande mörker. Inte heller den sociala situationen har förbättrats sedan andra vågen av coronasmittan expanderat kraftigt. Efter att vi i ett par veckor fått en liten förbättring av vår rörelsefrihet har nu även vårt län fått fulla restriktioner och vi får finna oss i en fortsatt karantänssituation ytterligare ett antal veckor. Fortfarande vet ingen hur länge eländet fortsätter. En ljusglimt är ändå yngsta barnbarnsbarnets dop igår, även om fick ta del av ceremonin i digital form. Det är ju en påminnelse om att livet går vidare i nya generationer och att vi som fått leva ett långt liv ska glädjas åt det.
Det enda som vi, alla restriktioner till trots, ändå tagit oss rätten till är våra dagliga motionspromenader, som faktiskt ökat lite i omfattning den senaste tiden. Det gör att vi på vår fiktiva långpromenad nu kommit till trakten av Grönlid söder om Askersund, efter att i dis och dimma ha kämpat oss fram genom Tivedens skogar.

Även ute i stora världen pressas människorna på olika sätt av coronapandemin. Flera europeiska länder har åter börjat stänga ner samhället och på många håll har stora protestaktioner mot detta startats av frustrerade människor. Även om man kanske innerst inne förstår det vällovliga syftet, så är det många som inte klarar av att hantera alla inskränkningar man blir påtvingad. Följdverkningarna av ekonomisk skada blir samtidigt allt mer påtaglig och de värst drabbade länderna ser redan nästan oövervinnerliga problem. Allra värst är det kanske för dem vars försörjning till stor del bygger på turismen, som nu nästan helt upphört med tomma hotell, restauranger och badstränder som de tydligaste markörerna.
På andra sidan Atlanten har man, förutom de svåraste coronanangreppen, att genomlida efterdyningarna efter presidentvalet. Det är pinsamt att betrakta hur världens mäktigaste nation har en 'gammal gubbe' på toppen som vägrar att inse att han förlorat valet och istället anklagar motståndaren för valfusk. Det är ett bottenlöst förakt för de medborgare han haft förtroendet att leda. Inte ens när delstatsdomstolar gör tummen ner för honom vill han ge sig. Det är tragiskt att se hur en seriös process i ett civiliserat land kan tillåtas påminna om hur fyraåringar kastar sand på varandra på dagisets lekplats!

Plats för en ny världsordning!?

Den gångna veckan har varit en välkommen repris av brittsommaren med temperatur kring 15 grader ett par dagar. Lite smolk i glädjebägaren har dock en för våra förhållanden kraftig blåst varit under några dagar, men ändå tillsammantaget mest trivsamt. I början av veckan besökte vi vår vårdcentral för att inta årets dos av vaccin mot säsongsinfluensa - ett liknande mot covid 19 skulle givetvis varit mycket välkommet. På detta lär vi ändå få vänta ytterligare åtminstone några månader. Coronavirusets eskalerade härjning har gjort att vi av smittoriskskäl nu åter tvingas ställa in våra målarpass, vilka naturligtvis saknas som avbrott i vardagslunken.
Våra motionspromenader har vi i det ganska soliga vädret istället kunnat öka på en del, vilket gjort att vi kommit oväntat långt på vår fiktiva långpromenad. Efter dagens övning har vi kommit till Östansjö bortanför Hallsberg efter att ett par dagar ha traskat i besvärande motvind över Närkeslätten.

I tisdags var det så äntligen dags för valet av president i USA efter att massmedierna i ett par månader kunnat frossa i en ovanligt ociviliserad valkampanj. Resultatet blev som väntad mycket jämt, men igår hade utmanaren Joe Biden samlat tillräckligt med elektorer för att kunna utropa sig som segrare. Vad den förlorande parten, president Donald Trump, tänker företa sig är oklart, men en del juridiska efterspel är inte ovanliga i dessa val och kommer sannolikt att komma upp även den här gången. Segern för Biden ses av alla bedömare dock som orubblig, men det finns säkert ett antal penninghungriga advokater som vill försöka slå mynt av spektaklet. Hur som helst ser de flesta detta byte på presidentstolen som en möjlig inledning av en lugnare och mera konstruktiv världsordning än vad som varit fallet de senaste fyra åren med Trump vid rodret.
En mer närliggande sensation fick vi igår kväll ta del av när en bolid gick in i jordatmosfären och brann upp. Under de 30 sekunder den behövde för att glida över Sverige på längden skapade den, med sitt ljussken och åskmuller, både överraskning och förskräckelse på många platser. Den gjorde dock ingen känd skada till skillnad från en del andra liknande bumlingar som träffat jordklotet genom åren.
Betydligt värre är coronavirusets 'återkomst' både i Sverige och i många andra länder. För svensk del har det bland annat lett till att både statsministern och oppositionsledaren för närvarande satt sig i karantän efter att råkat ha smittade personer i sin närhet. Virusets terror kommer att finnas länge än.

Omstart för coronaviruset

Ytterligare en vecka med blött väder har gått och dagarna kortas i snabb takt efter omställningen till normaltid. Även om de avlövade träden vittnar om vinter i antågande, så har vi fortfarande inte haft någon egentlig frost. Vår vardag präglas tills vidare av isolering sedan coronaviruset sedan någon tid tagit ett nytt, fast grepp om befolkningen. Snart sagt alla kontakter med omvärlden går numera genom olika former av digitala kanaler.
Våra motionspromenader håller vi dock envist igång utan något hinder av myndigheters rekommendationer. Därmed kan jag konstatera att vi, i vår fiktiva långpromenad söderut, efter en blöt vecka tagit oss till köpcentret Marieberg söder om Örebro, där vi vilar ut i Mammons tempel.

I min strävan att ur omvärldens nyhetsrapportering försöka hitta positiva inslag har jag mestadels gått bet. Jag kan ändå notera att V-partiet nu bytt partiledare och ska i fortsättningen ledas av en kvinna med iranskt ursprung, vilket sannolikt ej kommer att ha någon nämnvärd inverkan på svenska politik.
Huvudspåret i nyhetsförmedlingen är ändå det amerikanska presidentvalet där kampanjerna nu går in på sista veckan. Utgången är som vanligt mycket svår att förutsäga och framtiden är inte enbart positiv oavsett vilken av åldringarna det är som drar 'kortaste strået'. Vinner Trump blir det miljö och klimat som får ta smällen och vinner Biden kommer istället ekonomin att bli lidande. USA har med andra ord, som av coronapandemin värst drabbade nation, att välja mellan pest eller kolera.
Som om allt detta inte var nog, drabbades Turkiet och östra Medelhavet för några dagar sedan av en av de kraftigaste jordbävningarna i området i modern tid - många dödsfall och ännu flera skadade, förutom alla dem som 'bara' blivit hemlösa är som vanligt resultatet.
Det mest positiva som jag kommer på, som grinig gammal gubbe, är att Halloween i år, till följd av coronasmittans spridning, kommit att firas utan ungarnas attacker med 'bus eller godis'. Det tycker jag är ett bra stöd för att med lite andakt kunna fira Allhelgonadagen och minnas bortgångna anförvanter. När vi  nu avråtts från att besöka kyrkogården har vi istället tänt ett ljus på köksbordet för våra nära som lämnat oss. Som motvikt och framåtseende gläds vi över en video vi fick idag med en skrattande liten pojke, vårt yngsta, fyra månader gamla, barnbarnsbarn.