Imperialistiskt hot i öster

När väderleken nu för ett tag stabiliserat sig i något som liknar aprilväder, drabbas man lätt av illusioner om en snöfri senvinter. En del blyga snöflingor i luften idag var därför en nyttig påminnelse om att vi för stunden sannolikt lever just i en illusion vad gäller klimatet.
Efter en promenad i närområdet igår bestämde vi oss för en 'motionsfri' dag idag och tog bilen till stan för ett biblioteksbesök. På hemvägen gjorde vi en liten sväng utanför stan och kunde då se den välmående höstsådden lysa vackert grön på böndernas marker.

Det som dessvärre inte ser särskilt vackert ut är situationen i östra Ukraina. Sedan flyktingstormen startade i höstas har åtminstone svenska massmedier helt tappat orken att bevaka den tragiska situation som råder därborta. Ryssarnas beslutsamhet att hålla liv i den rebelliska delen av regionens befolkning är intakt och inget tyder från deras sida på någon som helst lust att byta spår. Personer som intervjuats av andra utländska journalister liknar sin situation vid den som fanns i landet på 1800-talet. I vissa områden råder näst intill svält med brist på mat, vatten och el, och österifrån pågår en förryskning av landet - t o m skolornas undervisning berörs av detta. Några förhandlingar om fred värda namnet lyser därtill med sin frånvaro.
Liksom i Mellanöstern visar åter västmakterna i form av FN och EU sin oförmåga till verkningsfulla insatser för att sätta stopp för krafter som trotsar internationell rätt. Rysk närvaro i Ukraina är varken mer eller mindre en ockupation av en suverän stats territorium och är helt oacceptabel. Det som än värre är, är att Rysslands expansiva ambitioner mycket väl kan börja riktas mot de östligaste av EU:s medlemsländer. Vad som då händer vill jag helst inte tänka på, men Putins pågående militära upprustning kan väl knappast ske av en slump och heller inte motiveras av ett överskott av ekonomiska resurser i ett land med stagnerande ekonomi och på många håll en gryende social misär. Låt oss hoppas att jag ser fel, men tecknen i skyn förskräcker!

Vargen inte i veum

Nu har 'vårvädret' kompletterats med det som poeter brukar kalla 'vårvindar friska', och som just nu tar sig nästan skånska dimensioner. Kombinerat med småregn från och till, så känner man nästan lite saknad efter det stillsamma snötäcket. Igår, när jag skulle ha ett styrelsemöte för målarklubben blev det tvunget att använda bilen och jag hamnade då i ett nästan surrealistiskt parkeringsinferno inne i centrum av stan. Man känner verkligen sympati med  de stackars människor som bor eller jobbar där och har detta som sin vardag. Miljötomtarna som strypt parkeringsmöjligheterna kommer säkert så småningom att helt och hållet lyckas kväva allt liv i city.
Idag var det inte lika dramatiskt när vi tog en långpromenad i norra delarna av stan och intog lunch på det som en gång i tiden var ABB:s lite nollställda personalmatsal. Den har idag under enskild ledning fått mer karaktär av taverna och är en klart prisvärd lunchrestaurang.

De stundtals inflammerade samhällsfrågor som kan sammanfattas under rubriken rovdjursförvaltning fick idag ännu en markering då Förvaltningsrätten i Uppsala definitivt satte stopp för den av Naturvårdsverket rekommenderade och länsstyrelsen beslutade licensjakten på varg i Västmanland. Det blev stopp även i Närke och Värmland, medan jägarna i Gävleborgs och Dalarnas län fick fortsätta. Stoppet innebär att vi sannolikt kommer att ha 6 - 8 nya vargar i länet till nästa år.
Som ett ödets nyck kom samtidigt besked från kammaråklagaren att åtal ska väckas mot bolaget och miljöchefen vid Kolmårdens djurpark för vållande till annans död efter den tragiska händelsen för snart fyra år sedan då en kvinnlig djurskötare dödades av djurparkens vargar.
Det är ju, den ofta storstadsbaserade, djurrättsrörelsen som strider för att vargjakt ej ska tillåtas. Därmed får dessa aktivister ta ansvar för de risker som ett ständigt ökande antal vargar efter hand kommer att medföra. Den naturliga expansionen av djurpopulationer som saknar naturliga fiender sker exponentiellt och vildsvinens spridning över landet borde stämma till eftertanke. Vargstammens utveckling måste begränsas innan vi tvingas se incidenter á la Kolmården uti i våra skogar!

Svensk skola i förfall

Det gick snabbt att åter ha en grön gräsmatta att titta ut på - i morse var all snö borttöad. I sydvästliga vindar med temperatur på 6 - 8 plusgrader biter sig vårkänslorna lätt fortsatt kvar. Även om denna vädertyp utlovats för den närmaste veckan, så måste man dessvärre som vanligt ändå räkna med ett antal mer eller mindre allvarliga bakslag  Det är i alla fall just nu lite trevligare att röra sig utomhus och förutom en tur till östra köpcentret igår, har vi hunnit med ett par promenader i närområdet. Även om skidåkarna nu blir gråtfärdiga, så hoppas alla vi andra på fortsatt barmark.

Både gråtfärdiga och snart helt utan hopp är de lärare på alla nivåer, som var med på den tiden då svensk utbildning var stark och gångbar i hela världen. De kan nu se de yttersta konsekvenserna av den 'flumskola' som grundlades i 1960-talets vänstervåg. De effekter som gång efter annan också dokumenterats i återkommande internationella kvalitetsmätningar, effekter som smygande har devalverat kraven på elevprestationer först i grundskolan, sedan gymnasiet och nu även drabbar högskolor och universitet. Det finns vittnesmål om hur lärare som hävdar sådana krav på elever stämplas som 'mobbare' och anklagas för att 'kränka' eleverna. Det finns också tendenser till att generellt sänka kravnivån för att upprätthålla genomströmningstakten av elever för att på så sätt säkra skolans inkomster som utfaller per 'producerad student'.
Med tanke på att högt kunskapsinnehåll är en av svenska industriprodukters viktigaste konkurrensfaktorer, är förfallet inom det svenska utbildningssystemet ytterst oroväckande. Visserligen finns det en elevelit som av egen kraft utvecklas på ett bra sätt, men vi vet inte hur länge detta är tillräckligt. En konsekvent uppryckning av prestationskraven kombinerat med en radikal reform av anslagssystemen, som premierar kvaliteten i studiearbetet, är nödvändigt innan det totala haveriet är ett faktum! Med tanke på vilka politiska krafter i regeringen som just nu styr över detta, är hoppet om detta tyvärr inte särskilt stort. I den socialistiska jämlikhetens filosofi brukar det viktigaste kriteriet vara att ingen får vara bättre än den sämste!

En tro på det goda

Hade det inte varit för att vi befinner oss i slutet av januari och det är kort om dagsljuset, så skulle man nästan kunna tro att våren är på väg. Så känns i alla fall blidvädret vi nu är inne i efter den långa perioden av arktisk kyla som vi nyss genomlevt. Nu kan man ju alltid hoppas att vi får fortsätta med den nya ordningen.
Våra aktiviteter kommer dock att ännu ett tag fortsätta att följa 'vinterschemat', så igår åkte vi till Björnö för en promenad och idag var det dags för ett nytt pass på målarklubben, där vi också stannade vid våra normala tekniker.

Idag släpptes en, för vissa säkert något överraskande, nyhet om att den katolska kyrkans högsta potentat, Påven, kommer att besöka Sverige i höst. Det sker i samband med ett möte den 31 oktober i Lund mellan katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet. Bakgrunden till mötet ligger knappt 500 år bakåt i tiden då Martin Luther den 31 oktober 1517 spikade upp sina 95 teser på slottskyrkans port i Wittenberg. Mötet i Lund är det första i sitt slag och budskapet är förening, trots den långvariga splittring som Luther förorsakat med sitt tilltag. Påvens besök blir det första av katolska kyrkans överhuvud sedan Johannes Paulus II besökte Sverige 1989 under sin miniturné genom de nordiska länderna.
Man kan verkligen inte se annat än positivt på alla försök till samförstånd i religiösa sammanhang med tanke på vad religiösa motsättningar ställer till med i andra delar av världen. Visserligen har Påven Fransiscus fått en del kritik av konservativa artfränder för en alltför modern och liberal inställning till olika ting, men jag är övertygad om att hans linje i längden är den vinnande. Jag som helst kallar mig en 'icke utövande kristen' vill hävda att religioners roll som maktmedel måste övervinnas och utplånas. En tro på högre makter ska istället vara något för olyckliga människor att söka tröst i och för de vilsna vara ett skäl till ökat självförtroende. Straffpredikningarnas tid måste vara förbi!

Väntande utmaningar

Det ser nu ut att vara slut på den 'riktiga vintern' för den här gången när temperaturen har svingat sig upp mot nollstrecket och där tänker förbli en tid framåt. Följdriktigt har det då istället börjat att snöa, så är det inte det ena så är det det andra...
Vi har trots allt lyckats att hålla igång vårt rörelseschema med promenader i närområdet. Igår blev målet en lunch på en kebabrestaurang och idag blev det mataffären. Idag började vi dagen med bakning med danskt grovbröd för hustrun och frallor för min del.  För övrigt har vi hållit på med våra vardagliga sysslor.

Ute i stora världen har de senaste dagarna genomförts den årliga konferensen World Economic Forum i Davos, där man som vanligt försökt komma fram till vart världen kommer att röra sig framöver. Det kom från flera håll, inte helt oväntat, uttalade farhågor för Europas framtid. Även om en viss ekonomisk stabilisering uppnåtts, så ökar istället oron på det politiska planet. Flyktingströmmarna hotar att på ett allvarligt sätt störa Schengenavtalets funktion med spärrar både omkring och inom EU, den oklara framtiden för Englands medlemskap i unionen och svårigheterna med slutförande av frihandelsförhandlingarna mellan EU och USA är alla faktorer som sprider osäkerhet om hur Europas framtida roll i världen kan komma att se ut. Om man till detta sedan lägger en mer aggressiv hållning från rysk sida och oklarhet om hur Kinas ekonomiska omställning till mera marknadsekonomi kommer att se ut, så återstår snart inte så många fasta förtöjningar för vår kontinent att bygga vidare på.
Jag vill trots allt detta ändå vara optimist och tror att engelsmännen tar sitt förnuft tillfånga, att flyktingfrågan hittar en godtagbar lösning och att Kina fortsätter att vara draglok i världsekonomin, men under tiden tvingas vi med all säkerhet göra en del uppoffringar både på det ekonomiska och på det politiska planet. Några 'gratis luncher' existerar som bekant inte!

Yttersta domen på väg

Kallt vinterväder med tio minusgrader eller lägre håller fortfarande i sig, men vi tröstar oss med att det kunde vara värre - i den nordligaste delen av landet har det ett par gånger varit en bit under 30 minusgrader. Det blir naturligtvis även sparsamt med utevistelsen, men hustrun tog en promenad igår medan jag åkte till en kollega på andra sidan stan för att slutföra revisionen i VARF. Idag gjorde vi båda en vända till mataffären, men för övrigt har vi hållit oss inomhus.

Skandalerna inom det fackliga pampväldet har rullat vidare efterhand som massmedia gräver vidare i köckenmöddingen. Igår fann till sist även Kommunals ordförande att det var dags att kasta in handduken, men hon tänker sitta kvar till kongressen i maj under förevändningen att hon minsann direkt ska sätta igång upprensningen i deras subkultur. Det synes förstås mig som att 'sätta bocken till trädgårdsmästare'. Hennes ivriga vädjande om förlåtelse för sig själv och sina spendersamma kolleger verkar inte heller imponera på förbundets medlemmar som nu till ett antal av över 10 000 lämnat förbundet.
En lite trist och osmaklig tendens till att skylla ifrån sig har också visat sig. Utrikesministern skyller sin olämpliga lägenhetsaffär på att hon blivit vilseledd av Kommunals ordförande, som i sin tur skyller på att hon ärvt de fördärvligt utsvävande traditionerna från den tidigare styrelsen. Den tidigare ordförande, som sedan några år är landshövding i Dalarna känner emellertid inte igen den bilden. Ingen av de institutioner, hotell, restaurang, nattklubb etc,, som figurerat i skandalscenariet fanns när hon lämnade förbundet. Det fanns heller inga anmärkningar på hennes fögderi från vare sig revisorer eller massmedia.
Dramat rullar vidare och i nuläget är det KU-förhör och förundersökning om mutbrott som gäller för utrikesministern, samt spridda krav från medlemmarna i Kommunal på hela förbundsledningens omedelbara avgång. Den här gången ser det ut som att det bränner rejält under fötterna på pamparna och sannolikt behöver 'fler huvuden rulla' innan ny stabilitet kan skapas.

Värna det fria ordet!

Fortfarande har ingen större lindring av kylan inträffat, men heller inget snöfall, och nu har det ju ändå kommit ner tillräckligt för att tillgodose alla vintersportares önskemål och behov. Vi föredrar att använda fötterna utan några beslag som skidor eller skridskor och idag blev det en promenad till mataffären efter att jag varit på Bilprovningen för att få Mondeon granskad. Den gamle trotjänaren klarade detta utan någon som helst anmärkning! Igår var det terminsstart för vår aktivitet i målarklubben och nu får vi rikta in oss på att ha något att visa upp på vårsalongen i maj. Hustrun lyckades redan första dagen skapa en bild av ett landskap i trolsk månskensbelysning, medan jag hade en betydligt trögare start.

Osökt får detta mig att tänka på ett samhällsområde som många kan observera, men kanske inte riktigt förstår följderna av. Jag tänker på den smygande tidningsdöden till följd av den övermäktiga konkurrensen från digitala medier. Detta får konsekvenser på en rad olika plan och ses av många ledande debattörer som en andra industriell revolution. Människors minskande efterfrågan på de tryckta medierna beror både på priset och bekvämligheten utan några tankar på hur den objektiva journalistiken påverkas. Koncentrationen till några få stora, kapitalstarka mediahus medför risk för begränsningar ifråga om både grävande journalistik och, kanske framför allt, lokaljournalistik. Svårigheterna att finansiera den journalistiska produktionen betyder både ökad spridning av centralt producerat material och en ökande arbetslöshet i journalistledet. En följd av detta blir att en växande del av samhällsdebatten förflyttas till sociala medier där bristande källkritik och en hög grad av subjektiv information kan leda till ett tillstånd av djungelns lag, där de svagaste i samhället alltid står sist i kön.
För egen del erkänner jag villigt att mitt förtroende för journalisters kompetens inte alltid är särskilt stort, men förväntar mig ändå att professionella journalister har större ambition än störtfloden på Facebook eller Instagram, att ge en objektiv bild av samhällsutvecklingen. Det stora beroendet av annonsörernas pengar, baserat på antal 'klick', inskränker också mediahusens rörelsefrihet i detta avseende. Låt oss hoppas att seriösa företrädare för demokratin har intresse och förmåga att skapa tillförlitliga plattformar för en fortsatt livsviktig samhälls- och kulturkritik i ett öppet samhälle. Jag kan inte se 'klickokratin' som en framkomlig väg för detta!

Det fria valet

Vintern håller sig kvar i sitt högtrycksläge med temperatur som för det mesta är under tio minusgrader. Det inbjuder inte till så mycket utomhusvistelse, men idag på eftermiddagen var det lite varmare, sol från klarblå himmel och helt vindstilla (=fantastiskt vacker vinterdag) så vi kunde göra en lite längre promenad i närområdet. Igår gick hustrun sin runda på egen hand när jag var iväg till VARF i Åkesta för att ta emot fjolårets redovisning för revision. Det arbetet är inte längre lika betungande sedan de stora utbyggnadsprojekten nu är avslutade.

Desto mer betungande måste det vara för amerikanska folket som nu gått in i presidentvalåret. Efter att i sju år ha haft en relativt lågmäld och okontroversiell president i Barack Obama, har nu hökar börjat slåss om den åtråvärda positionen. Hillary Clinton som redan genom sin make en gång haft tillträde till Vita huset har hittills varit den som haft lägst odds i slaget om valsegern, men nu har en 74-åring, Bernie Sanders, på vänsterkanten börjat mopsa upp sig och haft genklang speciellt hos yngre väljare. Plötsligt ser nomineringen av Clinton inte längre ut att vara lika säker. Lite märkligt kan det tyckas att demokraterna bara har två pensionärer att ställa upp med, men Clintons gedigna erfarenhet av politiken borde ändå stå sig. Den tredje och yngre kandidaten, Martin O'Malley, betraktas som helt chanslös.
På republikanska sidan är villervallan desto större med ett dussin presumtiva kandidater av vilka den excentriske affärsmannen Donald Trump utan motstycke gjort mest väsen av sig. I det gänget finns också, Jeb Bush, den tredje i Bushklanen att vilja 'sitta på tronen'. Tack vare Trump har denna sidan av kampanjerna i mycket urartat till rena pajkastningen på ett sätt som är anmärkningsvärt även för amerikanska förhållanden. Därtill kan läggas att han också i mångt och mycket kan ses som USA:s svar på vår Jimmy Åkesson. Blir det så som de flesta bedömare idag tror, så kommer Trump att stå mot Clinton i slutmatchen, och då ska väljarna försöka bestämma sig för vad som är värst, en lite trött gammal dam eller en vildvuxen, oförutsägbar stridstupp med en aning av psykopatisk framtoning - Intet att avundas!

Kommunalskandal!

Den kylslagna perioden med nedåt 20 minusgrader ute på morgonen har fortsatt, men man börjar så smått att vänja sig och är nöjd med att snöfall samtidigt lyser med sin frånvaro. Igår tog vi en promenad till mataffären, och fick då till vår oförställda häpnad se att i det nu pågående byggprojektet i vår närområde, på bara ett par dagar, vuxit upp ett femvånings lägenhetshus. Så kan det gå när moderna byggare staplar färdiginredda, fabriksbyggda lägenhetsmoduler. Sedan är det bara att hoppas att lim och fästelement håller och de takmoduler som redan tillverkats nere på marken passar in när den gigantiska kranen lyft dem på plats.
Idag var det istället tid för en tur till stan då det för min del var dags med årets tandläkarinspektion, som turligt nog även denna gång kunde göras utan några anmärkningar. Under tiden gjorde hustrun några ärenden på stan och sedan avslutade vi det hela med en god vegetarisk lunch.

De senaste dagarnas utan motstycke mest omtalade nyhet är avslöjandena som gjorts kring kulturen inom ledningen för fackförbundet Kommunal. Det började med en berättelse om utsvävningar med porrshower och spritfester på förbundets egen lyxkrog i Stockholm. Sedan späddes det på med dyrbara tjänsteresor och extravagant vinkonsumtion och senast tilldelning av fashionabla lägenheter i Stockholm innerstad. Allt till största delen på bekostnad av de lågavlönade kommunanställda förbundsmedlemmarna - förbundet har inte släppt en enda lägenhet till den allmänna bostadskön på 16 år. Att en av förbundets vice ordförande och tillika kassör har redan avgått, verkar dock inte imponera på medlemmarna. Det senaste tillskottet i skandalen kom idag med avslöjande att vår redan svårt blamerade   utrikesminister fått förmånen att gå före i kön till en av förbundets eftertraktade lägenheter. Institutet mot mutor vill nu att åklagare ska granska om utrikesministerns mottagande av lägenheten kan vara ett mutbrott. Själv hävdar utrikesministern att hon blivit felinformerad av Kommunal om förhållande kring deras lägenhetshantering.
Det vi nu ser är ett belysande exempel på hur lätt maktens sötma stiger fackbossar åt huvudet. Det är en tydlig fortsättning på de missförhållanden som fällde Hans 'Hoffa' Eriksson 1980 och skamfilade Sigvard Marjasin 1994 (även han en gång ordförande i Kommunal). Det är nog bäst att våra företrädare försöker hålla rent framför sin egen dörr innan de slår sig för bröstet och pekar finger åt andra!

Inrikespolitik

Det vackra vinterlandskap som vi nu lever i har ju också en baksida. Vår utomhusvistelse den senaste tiden har i stort inskränkt sig till en stunds daglig snöröjning. Man tröstar sig med att inte vara tvingad att ge sig ut på vägarna där halkan de senaste dagarna ställt till en hel del oreda med en mängd trafikolyckor i vårt län. Men visst känns en sådan här vistelse i ide lite instängd och vi ser fram emot det aviserade högtrycksläget, som förhoppningsvis kan erbjuda lite bättre promenadväder.

Idag startade riksdagens arbete under vårterminen på allvar med årets första partiledardebatt och här kommer några utsnitt.
Statsministern hävdade i sitt inledningstal bl. a. Sveriges ekonomi är stark och regeringen satsar på 'samhällsinvesteringar' istället för skattesänkningar. För mig känns det som en bekräftelse på övergång från jobblinjen till bidragslinjen. Löfven vill samtidigt ha många politiska överenskommelser - kan man möjligen ana ett behov av att slippa ur klorna på Sjöstedts kommunistiska utopier.
M-ledaren talade om regeringens oförmåga vad gäller infrastrukturutmaningar och med all rätt, då snart sagt alla 'vallöften', som väl är, snart är torpederade. Nu gäller det att se till att omhändertagande och integrering av alla 'nyanlända' får den ledning som med rätta kan krävas av regeringen. I det sammanhanget kom självfallet upp även den allt mer kritiska bostadssituationen i landet och liberalledaren påpekade att subventioner till bostadsbyggande är meningslösa och vill ha friare hyressättning. Oavsett vad man gör, så är nu läget sådant att det, enligt Boverket,  behöver byggas minst 500 000 nya bostäder under de närmaste fem åren och då minns man med oro 1960-talets miljonprogram då kvaliteten helt fick stryka på foten för kvantiteten.
En viktigt del inom infrastrukturen är kärnkraftens framtid i svensk elförsörjning och där kunde den optimistiske känna ett litet hopp när MP-ledaren hänvisade frågan om den förödande effektskatten till den energikommission som snart ska börja arbeta. Denna konfiskatoriska skatt som nu är på väg att knäcka kraftbolagens ekonomi. Ett 'fossilfritt' Sverige kommer inte med dagens teknik att kunna uppnås utan kärnkraften och då måste effektskatten bort!

Försvarslöst!?

Vintern håller kvar sitt grepp, nu dock med temperatur kring nollan, men med återkommande snöfall. Det har gjort att jag kunnat tillgodose mitt motionsbehov med snöskyffeln i händerna. Igår var vädret sådant att hustrun tog till löpbandet istället för att gå ut, men idag tog hon en promenad till mataffären på egen hand. I dagarna har vi också kunnat studera läget på fastighetsmarknaden då grannens hus nu visas till försäljning. Igår infann sig ett 15-tal bilar med spekulanter/nyfikna och nu ser det ut att stunda ännu en visning. Det är inget nio till fem-jobb att vara mäklare.

I dagarna pågår också den årliga sammankomsten i Sälen för organisationen Folk och försvar, där olika intressenter med intresse för försvarsfrågor slår ihop sina kloka(?) huvuden för att stöta och blöta allt som har att göra med våra möjligheter att försvara oss mot 'den lede fi', som i början av 1960-talet, enligt vår fänrik i lumpen, alltid kommer från öster. Enligt vår tidigare ÖB:s bedömning klarar vi det i högst en vecka, och inte hela landet samtidigt. Mot den bakgrunden är det intressant att notera att Lettlands statsminister, som inbjuden gästtalare, önskade mera möjligheter till stöd, såväl ekonomiskt som militärt, och skulle också välkomna Sverige och Finland som nya medlemmar i Nato. Det senare avvisades emellertid frankt av vår 'utrikesminister' då hon underströk att "alliansfriheten tjänat Sverige väl och kommer så att göra även i fortsättningen". Någon ansökan om medlemskap i Nato kommer inte på tal! Alla Allianspartierna i riksdagen är dock av en annan uppfattning.
För att demonstrera sin kreativitet serverade vår 'utrikesminister' ett alldeles eget förslag om införande av en ny version av värnplikt i Sverige. Den är tänkt att rikta sig till både män och kvinnor och avse såväl militära som civila insatser. Vi kan konstatera att proffsarmén med anställda soldater tydligen har helt havererat som koncept och om några år riskerar vi snart att det svenska försvaret inte längre har någon personal. För att något blidka förslaget för regeringskollegerna i MP, som helt tar avstånd från värnplikt, vill hon att mönstringen ska ske på frivillig väg. Därmed kan man säga att denna lingvistiska ekvilibrist uppfunnit ett nytt begrepp - frivillig plikt! Till saken hör att förslaget uppenbarligen ej förankrats hos försvarsministern som kommenterat det med att något sådant har inte diskuterats. Bilden av en totalt förvirrad regering kvarstår - man tar sig för pannan!

Stå upp för kvinnors integritet!

Vintern har fortsatt att hålla ett iskallt grepp om oss och när det igår dessutom var blåsigt så tvingades vi att för andra dagen i rad att ställa in vår motionsrunda. Istället tog vi en tur med bilen för att handla mat och passade då på att inta en 'lunch på stan'. Idag hade tempen stigit en aning (ca tio minusgrader) och vinden mojnat så vi kunde ta oss ut på en promenad i närområdet och det kändes riktigt uppfriskande. Vi har för all del inget problem med sysselsättningen på hemmaplan, men allt för mycket stillasittande känns inte bra efter ett tag.

Det känns heller inte riktigt bra när vi nås av nyheten att Eriksdalsbadet i Stockholm tänker införa separat bubbelpooler för män och kvinnor. Integreringen av 'nyanlända' är just nu och för överskådlig tid en av de större utmaningarna i det svenska samhället. Begreppet integrering kan därvid inte inskränkas till att lära sig behärska en nödtorftig svenska och kunna fylla i blanketter till arbetsförmedlingen. Minst lika viktigt är att integreringen bibringar kunskap om och förståelse för det svenska samhällets lagar och traditioner. En viktig del i detta är förmåga att respektera sina medmänniskor oavsett kön, hudfärg, religion eller sexuell läggning. Det är i detta sammanhang som en separering av bubbelpoolerna i Eriksdalsbadet ger kontraproduktiva signaler. Signalerna aviserar att vi i Sverige är beredda att tillgripa segregering som metod till att lösa problem, istället för att resolut ta itu med de 'unga män' som inte anser sig behöva ta hänsyn till kvinnors integritet. Den korrekta lösningen är givetvis att portförbjuda de individer som saknar förmåga att ta detta till sig. Segregation har vi ju alltid förknippat som skillnaden mellan en härskande klass och dem som de vill behärska.
Ett ökande antal polisanmälningar från kvinnor som utsatts för olika grad av kränkande behandling, inte minst under nyårsnatten, pekar i samma riktning. Detta ger en entydig anvisning om att kunskap om sättet att umgås i det svenska samhället måste vara en prioriterad del i integreringsprocessen och det måste genomföras snabbt innan det skapas vi-och-dom-konflikter, som vi i det pressade nuläget absolut inte har något behov av!

Oro i världen

Nu har kung Bore inte bara hållit kvar, utan dessutom förstärkt, sitt järngrepp om landet. Igår var vi ute på en promenad i närområdet, men idag, när temperaturen närmade sig 20 minusgrader, fick det vara. Istället passade jag på att ordentligt fylla på förrådet av matbröd med fyra olika sorter. För övrigt har vi hållit oss inomhus med våra vardagliga sysslor i väntan på att en mera dräglig temperatur ute ska återkomma. Men det ska erkännas att en dag helt utan vistelse ute i frisk luft alltid saknar något väsentligt.

Efter att en vecka avverkats av det nya året har världen ställts inför två scenarier som på olika sätt sprider oro i världssamfundet. Utan att ha något annat samband än rent geografiskt kan man ändå misstänka att de effektmässigt förstärker varandra. Det jag här talar om är dels en nordkoreansk bulletin om ett 'framgångsrikt' utfört vätebombsprov, dels en eskalerande global börsoro på grund av osäkerhet kring den närmast tidens ekonomiska utveckling i Kina.
Vad gäller kärnvapenprovet  ser experter med mycket tvivel på att det verkligen handlar om en fusionsdetonation och några fysiska indikationer på detta har heller inte, ännu så länge, kunnat noteras. Kärnvapenprovokationen är dock i sig själv tillräcklig och FN:s säkerhetsråd har efter ett extramöte enhälligt fördömt tilltaget och diskuterar nu vilka fortsatta sanktioner som ska riktas mot Nordkorea. Oron i regionen är påtaglig.
Den ekonomiska turbulensen i Kina är å andra sidan en realitet som tveklöst kommer att påverka världsekonomin, åtminstone på kort och medellång sikt. De globala börsfallen ger en tydlig signal om den osäkerhet som råder och Kina kan i kraft av sin storlek ha avsevärd påverkan på såväl valutor som tillväxtprognoser världen runt. I den ekonomiska balansakten mellan Kina och USA har inte minst EU-länderna mycket att förlora.
Trots de dystra profetiorna kring dessa båda scenarier tror jag att det som vanligt är bäst att lugnt och sansat gilla läget tills allt återgår till det normala.

Inget gott nytt år!

Nu har vintern fått fast grepp om oss och temperaturen drar sig varje dag neråt 10 minusgrader, men har i alla fall varit sparsam med snötilldelningen, än så länge. Följden har förstås blivit att våra motionsrundor blivit en aning kortare och vi har bara gjort ett par promenader i närområdet. Så när som på en tur till östra köpcentret idag på morgonen har vi hållit oss inne i stugvärmen.

Med detta i tanke kan man förstå hur människorna i den aldrig sinande flyktingströmmen drabbas. När vintern slår klorna i hela Europa har människor, som är dåligt klädda, och i många fall utan tak över huvudet, att lägga ännu ett hot till sin redan tunga börda. I ett reportage från de stora flyktinglägren i Libanon har man visat hur snö och kyla, även så långt söderut, blir ett direkt dödshot för människor i ouppvärmda tält, där ihjälfrusna människor redan påträffats.
Situationen hårdnar även på andra sätt för dem. Sedan Sverige fr o m igår infört identitetskontroll för inresa till Sverige, har nu Danmark gjort samma sak vid gränsen mot Tyskland. Det är inte en alltför vågad gissning att påstå att Sverige därmed sannolikt startat en dominoeffekt som kan fortplanta sig över hela Europa. Därmed är Schengenavtalet, åtminstone tills vidare, taget ur funktion och en av EU:s tre grundpelare, människors fria rörlighet, satt ur spel. Samtidigt är de människor som flyr från krig och terror i arabvärlden fast i sitt inferno. Deras situation underlättas definitivt inte av den konflikt som uppstått mellan Saudiarabien och Iran, sedan den saudiska regimen avrättat en shiamuslimsk religiös ledare. Istället för fredsförhandlingar befaras nu eskalerade stridigheter i framförallt Syrien.
För oskyldigt drabbade människor i Syrien, Irak, Jemen, Afghanistan, Libyen m. fl. ter sig framtiden i det nya året närmast nattsvart. När kommer världen att få kraft att ta itu med dem som är ansvariga för denna, av religiös fanatism drivna, meningslösa maktkamp?!

Vårt dagliga bröd

Idag kunde vi notera att kung Bore nu anser att hans tid är kommen med ner mot tio minusgrader och lätt snöfall. Det var tillräckligt för att motivera en liten insats med snöskyffeln idag på morgonen. Igår tog vårt motionspass form av en promenad till stormarknaden och idag blev det stadsvandring. Vi tog en tur till stan för biblioteksbesök och passade då på att 'titta på stan' och gjorde också ett besök på konstmuseet där man bl a visade en debututställning av en ung västeråskonstnär. Hon visade ett dussin verk som verkligen förebådar en gryende talang. För övrigt har vi hållit oss här hemma med våra vardagliga sysslor.

Efter att ha intagit en av hustruns som vanligt njutbara middagsmenyer, känns det rätt att göra en reflektion över de äldres situation vad gäller mat och dryck. Medias rapportering pekar tydligt på att villkoren är högst varierande för dem som inte längre av egen kraft kan tillreda sin näring. Detta gäller såväl den som serveras på institutioner, som den som via hemtjänsten står till buds för de som är kvar i det egna hemmet.
Generellt kan man förmoda att alla kommuner hela tiden försöker skära i sina kostnader och det finns inget som fritar åldringsmaten från dessa åtgärder. Men det måste naturligtvis sättas gränser för vad som är acceptabelt. Ett belysande exempel från norrlands glesbygd beskriver en av hemtjänsten levererad, centralt tillagad och för egen uppvärmning leverad portion som 'tre hårda potatisar och några korvbitar' till priset av 46 kronor. Enligt rapportören smakade maten "ingenting". Han konstaterar vidare att om man räknar in de 15 kronors tillägg som en eventuellt efterrätt kostar, så kan han istället köpa thaimat eller kinamat och sådana portionerna räcker till tre måltider för hans 92-åriga moder, som ska avnjuta maten. Socialtjänsten i den aktuella kommunen betecknar det aktuella fallet som 'olycksfall i arbetet' och ska se över hemtjänstens rutiner.
Det är alldeles tydligt att behovet av tillsynen av den offentliga åldringsvården aldrig får tappa skärpan!

2016 ett ödesår?

Så var då klivet över tröskeln till ett nytt år gjort. För min del var finalen av 2015 en aning trist eftersom jag drabbats av ett återfall i mitt onda knä, och hustrun fick ta en motionsrunda på egen hand i ett strålande vinterväder medan jag satt här hemma och avundades henne. Idag var dock extremiteten åter användbar och vi kunde ta en runda i närområdet, dock nu i mulet väder. Nyårsfirandet i vårt grannskap var ovanligt lugnt, möjligen till en del beroende på att alla de stora handelskedjorna i år avstått från försäljning av fyrverkerier. Även polisen tycks ha varit nöjd med årsslutet, även om en och annan "fick avsluta det på ett sätt som de kanske inte hade tänkt sig". Nu är boksluten gjorda för 2015 och det känns spännande att få se vad 2016 kommer att erbjuda.

Ser man till världen i stort så blir det väl som vanligt ömsom vin, ömsom vatten. Förhoppningsvis blir det för de allra flesta positiva erfarenheter. Men myntet har ju som bekant alltid två sidor, vilket kan illustreras med att i omröstningen till 'årets svensk' ligger nu på andra plats, efter Zlatan Ibrahimovitch, SD-ledaren Jimmy Åkesson. Det är väl ödets ironi att denne nermobbade politiker reser sig i framgångar på snart sagt alla plan. Han kan nog känna något av hämnden ljuvhet när han läser om statsministerns popularitetssiffror.
På tredje plats i ranking finns en som definitivt kvalificerat sig för sin plats nämligen simmerskan Sarah Sjöström, som snart har tagit alla guldmedaljer som finns att ta och dessutom satt flera världsrekord. Alldeles 'utanför pallen' står just nu professorn Hans Rosling, som med sina pedagogiska exposéer via TV då och då trollbinder svenska folket med mer eller mindre värdefull information om tillståndet i världen.
Oavsett vem av kändisarna som kommer att sluta på topplaceringen tycker jag att många människor ute i samhället är lika berättigade till denna uppmärksamhet. Ibland förblindas omdömet av stjärnglansen när det ska avgöras vem som betyder mest för utvecklingens riktning.