Il papa på sverigebesök

Höstvädret har nu tagit ett starkare grepp om våra trakter med allt mer avlövade träd och temperatur strax över nollan, dock med endast blygsamma inslag av nederbörd. Nu har emellertid varningar utfärdats för förstående snöfall och dagarna har blivit ännu kortare efter övergången till normaltid igår.
Med lite solsken från himlen passade vi igår på att göra en liten utflykt till västra grannkommunen och ta en promenad i vår gamla hemmiljö - aktiviteterna där är nu dock stängda för säsongen och även Skanzen förbereder sig för vinterdvalan. Idag kunde vi för vår egen del notera en händelse i samma riktning när jag bytte till vinterhjul på bilen. Sedan var det dags för veckans målarpass där hustrun arbetade med landskapsmotiv i akvarell medan jag själv nu ska prova på porträttmålning i blandteknik, en utmaning så gott som något.

En utmaning i en helt annan dimension är Sveriges mottagande av påven, som idag kommit till Lund för ett officiellt besök. Där har han först hållit en mässa i domkyrkan för inbjudna honatiores  och på eftermiddagen blev det ett stormöte med 10 000 (betalande) personer i Malmö. I morgon deltar han i en katolsk mässa för 18 000 personer, också i Malmö. Det är 27 år sedan Sverige förärades ett påvebesök och i dagens 'onda värld' har det krävts säkerhetsinsatser som endast ett amerikanskt presidentbesök annars kan räkna med.
Denna gång avser besöket att manifestera att man nu, 500 år efter Martin Luthers reformation, har lagt gammalt groll åt sidan när katoliker och protestanter i en gemensam gudstjänst kan sprida hopp i Sverige och världen. För egen del, som en sekulariserad svensk medborgare, ser jag tilldragelsen som vilket politikerbesök som helst, men välkomnar naturligtvis alla åtgärder som kan minska religionernas inverkan på människors sätt att illa bemöta varandra. I andra delar av världen ser det ju just nu mera mörkt i dessa avseenden.

Skandalöst presidentval

Nu har den höstliga väderutvecklingen tagit en paus med utetemperatur på över tio grader och utan nederbörd, men med lite besvärande vindar. Den klena vattentillgången har nu även noterats i landets kraftverksdammar med befarad elbrist och höga elpriser framåt vintern. Kanske kommer det då en sanningens minut om kärnkraftens avveckling. Kärnkraften började införas på 1970-talet för att undvika beroende av fossil elproduktion, något som vi nu kan komma att drabbas av importvägen istället.
För vår egen del har vi varit mest hemma, men tog en tur till västra köpcentret för fredagslunch och lite shopping igår. Idag åkte vi till nybyggnadsområdet i Geddeholm för att se på utvecklingen där. Många fina hus har byggts men priserna på över 5 miljoner, en mil utanför stan, verkar snart besinningslösa. Hur ska det sluta om räntorna börjar att stiga? Det känns i  vilket fall som helst skönt att vara skuldfri!

En som inte verkar vara helt utan skuld är den amerikanska presidentkandidaten Hillary Clinton. Valkampanjen mellan henne och Donald Trump lär komma att gå till historien som den smutsigast hittills i landets historia och de amerikanska väljarna i gemen vill egentligen inte se någon av dem som president. Frågan är nu vilken av dem som har den sämsta CV:n - Trump med sina oborstade maner och rabiata idéer om det mesta, eller Clinton med en skandallista det inte verka gå att se slutet på. Mest graverande är dock ändå hennes sätt att hantera offentlig korrespondens på en privat mailserver - dokument som senare försvann spårlöst. FBI-utredningar om detta har avslutats utan att något brottsligt kunnat beläggas, men nu är det dags igen med nya avslöjanden av samma art och FBI har öppnat utredningen på nytt.
Det känns i vilket fall som helst skönt att som i vårt land ha statschefen tryggad för flera årtionden framåt genom vårt svenska kungahus. I perspektivet av uppjagade och ibland tvivelaktiga presidentval är det svårt att förstå den republikanska rörelsens argumentation för ett annat statsskick.

Vargen kommer!?

I morse kunde vi notera ett för årstiden nytt inslag i väderleken, nämligen höstens första frostnatt. Precis som vanligt blev morgontidiga bilister 'tagna på sängen' av halkan, dock utan några rapporter om svårare olyckor. Själv klarade jag en cykeltur till stan på förmiddagen för ett styrelsemöte i Club Artis utan något problem. På eftermiddagen blev det ännu ett besök i city då hustrun träffade en naprapat för att få bättre hjälp mot sin besvärande värk.
Igår var det lite murrigare väder, men vi fick ändå plats för en promenad längs Mälarstranden öster om stan. För övrigt har vi hållit oss hemma.

Några som inte hållit sig hemma är de två ryska robotbestyckade korvetter som omkommenderats från Svarta havet till Östersjön för stationering i Kaliningrad. Sveriges försvarsminister betecknar det inträffade som oroande och ser härmed en ökad spänning i Östersjöregionen. Räckvidden hos de medförda robotarna kan täcka större delen av Europa från den nya placeringen. Någon analys om ryssarnas avsikter har ännu inte presenterats, men Liberalerna, som innehar ordförandeposten i riksdagens försvarsutskott, kan se en koppling till att USA planerar att stationer 330 marinkårssoldater i Norge. Liberalerna uttrycker oro för att 'något kan hända i Baltikum' och att vi varje dag får påminnelse om behovet av en anslutning till Nato.
Särskilt överraskande är det inträffade inte sett i ljuset av Putins systematiska uppbyggnad av Rysslands militära kapacitet på alla plan. Hans ambitioner att återupprätta något som liknar det gamla sovjetväldet är uppenbara. Detta 'projekt' pågår på alla fronter från utplacering av robotbatterier till desinformation ägnad att försöka splittra EU. Det finns goda skäl till stor vaksamhet och för svenskt vidkommande är utplacering av en pansarbataljon på Gotland inte mycket att komma med - behovet av Nato-medlemskap rycker allt närmare!

Dyrbar sossepamp

Det solfattiga höstvädret består, nu med små inslag av lätt regn. För övrigt finns inte mycket att tillägga. Vår vardag ser just nu ut ungefär på samma sätt med små promenader i närområdet. Idag var det dock tid för veckans målarpass där vi började med nya motiv. Hustrun gjorde ett gratulationskort med ett landskapsmotiv och själv började jag på en egenhändigt fotograferad solnedgång över Hornborgasjön. Vi målar nu båda i akvarell och för mig finns det en hel del nytt att lära sig med den tekniken.

En del att lära borde även infrastrukturministerns statssekreterare ha när det visar sig att han reser utomlands för hundratusentals kronor om året - sex gånger mer än sin företrädare. Nästan alla resor sker i business class i strid med regeringskansliets anvisningar. Till råga på allt har det visat sig att hans resor innehållit ohemult mycket ledig tid. Sedan han tillträdde tjänsten hösten 2014 har han hunnit med 27 utlandsresor till bl. a. Japan, Australien, Sydafrika, Brasilien, Vietnam och Kenya, vilket naggat rejält på tiden för hans egentliga uppdrag, nämligen att leda arbetet på departementet och ansvara för planering och samordning. Han totala resekostnader hittills är 829 000 kronor. Till yttermera visso saknas i många fall den reserapport som enligt reglementet ska upprättas efter varje resa.
Det vi ser är i själva verket en liten sosse med utpräglade pampfasoner, som dessutom vid en förfrågan om hans resvanor skyller på regeringens tjänstemän som sköter bokningen av resor. Han säger sig även 'lita på' att kansliets bedömning av programmen för hans resor är OK enligt reglementet. Huruvida hans vidlyftiga utlandsresor på något sätt stärkt Sverige som exportland är omöjligt att säga, men tydligt har vi att göra med en figur som inte har några problem med att parasitera på skattebetalarnas välvilja. Detta borde vara en angelägen uppgift för hans chef, infrastrukturministern, att omedelbart ta itu med!

Terrorns ansikte

De två senaste dagarna har inte inte bjudit på några större överraskningar vare sig vad gäller väderläge eller vårt vardagsliv. Himlen är kompakt höstgrå, dock utan nederbörd än så länge, och i vår tillvaro har vi hållit oss på hemmaplan. Ett par promenader i närområdet har det dock blivit, igår till en kebabservering för vår fredagslunch och idag till stormarknaden för lite proviantering. De nu allt kortare dagarna begränsar ju också möjligheten till olika aktiviteter. Är man inte hundägare behöver man ju inte nödvändigtvis ge sig ut på mörklagda kvällspromenader.

Ett djupt mörker vilar också över den situation som nu råder i den irakiska staden Mosul, där irakiska armén och kurdiska peshmergastyrkor avser att driva ut IS-terrorn från staden. Dessa har i religionens namn i två års tid hänsynslöst terroriserat civilbefolkningen med tortyr, våldtäkter och avrättningar. Under de nu pågående striderna har har IS använt 284 män och pojkar som mänskliga sköldar och sedan dumpat kropparna i massgravar. FN-representanter på plats befarar att IS-krigarna nu hellre kommer att döda civila invånare än att se dem befriade. I ett försök till avledningsmanöver har självmordsbombare ur IS igår dessutom dödat över 100 civila i en bombattack i staden Kirkuk 17 mil bort.
Det är svårt att förstå hur mänsklig grymhet kan ta sig sådana proportioner som de vi nu ser hos IS i Irak och Syrien och på flera andra håll i världen. I ett historiskt perspektiv kommer som en jämförelse upp Hitlers judeutrotning under andra världskriget, Stalins utrensningar på 1930-talet och Pol-Pots vansinniga härjningar i Kambodja på 1970-talet. Man hade ju hoppats och trott att dessa ohyggliga utslag av människans baksida en gång för alla var förpassade till historiens avfallshög. Så ser det nu inte ut att vara fallet och tyvärr får vi nog räkna med degenererade individers attacker också i fortsättningen - att de kan bedrivas under religionens täckmantel gör dem bara ännu mer vedervärdiga.

Oväntat statsbesök

Trots att hösten vädermässigt nu är här, har vi ännu inte haft någon frostnatt, men igår passerades i alla fall en milstolpe på vägen mot den mörka årstiden då utemöblerna blev inpackade för vinterförvaring. En annan lika tydlig indikation är att jag idag kunde kratta ihop fyra stora, packade korgar med nedfallna vissna löv på tomten.
De senaste dagarna har det varit en hel del att göra med vår målarklubb och under gårdagskvällen hade vi medlemsmöte med ett intressant och givande föredrag av en västeråskonstnär. Trots alla plikter har vi ändå hunnit med våra motionspromenader och idag blev det en längre runda på landsbygden norr om stan.

Idag fick vi också med morgonnyheterna veta att statsministern kommer att göra ett officiellt besök i Saudiarabien under kommande veckohelg. Överraskade bedömare tror att besöket kan kopplas till Sveriges förestående inträde i FN:s säkerhetsråd. Att man dessutom kommer att inleda sin sejour i rådet som ordförande gör det inte mindre viktigt med goda diplomatiska relationer, inte minst med de s. k. G20-länderna. Med Saudiarabien har ju dessa inte varit de allra bästa sedan vår utrikesminister våren 2015 kallade landet för en diktatur med 'medeltida' människosyn och sätt att hantera sina inre angelägenheter. Detta är självfallet också förklaringen till att nämnda utrikesminister, som annars brukligt är, ej deltar i det förestående besöket.
Det vi nu kan hoppas är att statsministern, som gammal facklig förhandlare besitter något bättre diplomatiska färdigheter. Saudiarabien har visserligen ett för oss något främmande statsskick med feodala och religiösa (sharialagar) inslag. Detta må vi ha synpunkter på, men med förolämpande uttalanden ändrar man knappast på denna tingens ordning. Lyckas statsministern återställa fungerande diplomatiska relationer är mycket vunnit, som på sikt åter kan ge oss möjligheter att påverka utvecklingen i detta oroliga hörn av världen.

Svindlande luftaffärer

Om vädret finns inte mycket att förtälja, det är status quo, även om man idag kunde märka en aning av sensommarkaraktär. Torkan fortsätter och nu har det börjat komma sporadiska, men oroande signaler om låg nivå i de svenska kraftverksdammarna. Det kanske inte skulle skada med en liten påminnelse om hur bräcklig en elförsörjning byggd på vindkraft skulle komma att bli.
För vår egen del har vi mest varit hemma, men idag tog vi en tur till stan för ett biblioteksbesök. Man fick då också en trist bild av hur glest befolkat city är en söndagseftermiddag. Det ger definitivt inte intryck av att vara Sveriges sjätte största stad, snarare ett litet sömnigt brukssamhälle. Vi har naturligtvis också klarat av våra motionsrundor här på hemmaplan. Mera motion fick jag också igår med att ösa om trädgårdskomposten, ett nog så betungande jobb.

Betungande är det också att följa dramatiken kring vår lokala flygplats. Senaste fiaskot är en flyglinje till Helsingfors som man nu beslutat säga upp kontraktet med efter mindre än en månads drift. på grund av bristande passagerartillströmning. Verksamheten är ett mycket tydligt exempel på det olämpliga i att låta kommunpolitiker syssla med kommersiell verksamhet. Arlanda-Aros Airport har under de senaste 20 åren gått med ökande förluster, men för innevarande år har underskottet skenat iväg till bortåt 30 miljoner kronor. Hur mycket som nu tillkommer i skadestånd för den uppsagda flyglinjen är oklart, men ett ytterligare antal skattemiljoner blir det tveklöst tal om.
Argumenten för att behålla flygplatsen är desamma som för alla andra kommunala flygplatser i vårt avlånga land. Möjligen är det så att inrikesflyget behövs för en fungerande infrastruktur, men priset måste ju ändå vara rimligt, och till bristerna i den kommunala kärnverksamheten finns det alltid behov av mera pengar. Var utvecklingen av det sorgesamma företaget nu tar vägen återstår att se. men en allvarlig översyn av visionerna, såväl lokalt som nationellt, är av största behov. Den nuvarande miljonrullningen är inte rationell!

Ett års landssorg

Hösten fortsätter att knacka på dörren, men motståndet är tungt och än så länge har vi inte behövt notera några minusgrader på termometern. Idag inledde jag lite försiktigt de insatser som behövs för att förbereda trädgården för vintern, men det blir ju inte så mycket så länge som träd och buskar envisas med att hålla kvar sina löv. Vi hann också med att göra ett besök hos yngsta dottern idag när vi åkte ut för att inta vår fredagslunch på stan.
Igår blev det en långpromenad i närområdet innan vi åkte till västra köpcentret för att uträtta en del inköpsärenden.

Igår inträffade det som till sist inte längre kunde undvikas, då kung Bhumibol av Thailand lämnade jordelivet vid 90 års ålder och efter 70 år på tronen. Hans popularitet hos landets befolkning är nästan obeskrivlig och har till viss del uppehållits av myter om hans outsägliga medmänsklighet. Samtidigt har han stått över all kritisk granskning och ifrågasättande av hans status bestraffas hårt. Hans halvt gudomlig aura kommer nu att upprätthållas genom att hans dödsdag görs till helgdag och ett års landssorg har utlysts. Under den närmaste månaden ska dessutom alla offentliganställda i Thailand bära svart kläder och alla TV-program sänds i svart-vitt. Den ultimata sorgen kommer därtill att manifesteras på en rad andra sätt. Det är knappast någon idé att från vår horisont ens försöka förstå hur en mänsklig individ kan nå en tillgivenhet av detta slag.
En betydligt mera närliggande och överraskande händelse var Svenska Akademins avslöjande att singersongwritern Bob Dyland tilldelats årets nobelpris i litteratur. Detta uppseendeväckande beslut delade omedelbart den svenska kultureliten i två läger, där finkulturens koryféer förtrytsamt deklarerade sitt missnöje. För min egen tycker jag nog att det var på tiden att någon begriplig diktare, som man dessutom hört talas om, för en gångs skull kunde få del av upphöjelsen. Men vi väntar fortfarande på ett postumt nobelpris åt Astrid Lindgren!

Partiledardebatt

I väderläget har inte mycket förändrats utan tämligen normalt höstväder har etablerat sig de senaste dagarna. Vi tycks dock ha kommit in i en ny torrperiod - uppskattningsvis har det bara kommit ca 50 mm regn sedan midsommar och det är mindre än hälften av normal nederbörd. Det har följdriktigt också börjat komma sporadisk rapporter om låg grundvattennivå och sinande brunnar.
Inom vårt motionsprogram har det blivit ett par promenader i närområdet och för min del en cykeltur till stan för ett ärende till målarklubben. Igår blev det också en tur till östra köpcentret, men för övrigt har vi hållit oss här hemma.

Idag har riksdagen haft sin första partiledardebatt för höstterminen. Den hade sorgligt att säga, inte särskilt mycket nytt att erbjuda. Statsminister Löfven fortsätter att, med en dåres envishet, försöka måla upp en bild av att den tidigare alliansregeringen genom ständiga skattesänkningar försämrat statsfinanserna och skapat mera arbetslöshet. För alla som följt de senaste årens ekonomiska förlopp står det dock klart att jobbskatteavdragen under finanskrisens dagar ledde till att Sverige var bland de länder i Europa som tog minst skada. De nuvarande regeringens bidragspolitik är nu det stora hotet när man i en högkonjunktur tvingas låna till betalningen av allt utdelat valfläsk.
Sett från läktaren kunde man konstatera att C-ledaren Lööf var den som bäst försvarade alliansens färger. Ledaren för största oppositionspartiet (M), Kinnberg-Batra  har uppenbarligen en del kvar att bevisa. Som vanligt fortsatte munhuggningen om vem som är bäst på att ta avstånd från SD och även här fanns en viss otydlighet från S-ledarens sida. För debutanten i dessa sammanhang, Mp-språkröret Lövin, gick det inget vidare. Hon var ofta svarslös och har uppenbarligen många läxor att lära innan hon kan bidra med något verkningsfullt till förbättring av sitt partis f. n. usla position i opinionen. Kort sagt, inget nytt under solen och inga överraskande plask i ankdammen!

Ekonomisk fingerfärdighet

Höstvädret avancerar endast långsamt med för årstiden hög temperatur, men något envisare höstvindar. Höstfärgerna i trädens lövverk ligger också långt efter normal tidplan, så man väntar med viss spänning på hur det ska fortsätta under resten av året.
Förutom hustruns regelmässiga morgonpromenader har vår motionsverksamhet inskränkt sig till en promenad i närområdet igår och en vända på stan idag i samband med veckans målarpass. Detta blev för övrigt inte särskilt produktivt för min del eftersom jag hade ansvar för eftermiddagsfikat den här veckan. För övrigt har vi hållit oss här hemma med våra vardagliga sysslor.

Genom massmedia fick vi idag veta att det minst sagt tvivelaktiga taxiföretaget Uber Pop till sist ställs till svars för olaga taxiverksamhet. Tidigare har ett 60-tal förare rannsakats och dömts för samma sak. Att man kallar det samåkningstjänst som förmedlas genom en central kontakttjänst biter således inte på det svenska regelverket. Företaget Uber, som är internationellt verksamt i ett stort antal länder, betraktar sin affärsmodell som ett inslag i en delningsekonomi, tänkt att underlätta för gemensamma lösningar av transportbehov. Samma fenomen är på gång att utnyttjas på allt fler områden från cykeltransporter till uthyrning av parkeringsplatser. Grundprincipen är att tjäna pengar på utnyttjande av lättköpta, billiga sektorer i samhället och sälja till den som av bekvämliga eller tvingande skäl är beredd att betala ett högre pris.
Polisen betraktar det hela som bondfångeri och beklagar de taxichaufförer som fått ta smällen juridiskt. Det är heller inte svårt att inse att konceptet naturligtvis går stick i stäv mot svenskt jämställdhetstänkande. Rent ekonomiskt torde det däremot vara en lysande idé förutsatt att ett anpassat regelverk förhindrar skattesmitning och otillbörligt utnyttjande av svaga människor i samhället. Men i det läget har ju självfallet också en del av guldkanten för företagaren falnat.

Problem för flyktingboende

Den förväntade brittsommaren blev i år klen sett i ljuset av den varma, soliga höst som vi fått uppleva, och nu tycks väderguden ha ändrat kurs mot bistrare tider. De senaste dagarna har bjudit på stor omväxling i menyn av sysselsättning. I onsdags använde vi dagen för en utflykt till Avesta för bl. a. gravskötsel i Grytnäs. Vi passade då också på att äta en god lunch på en för oss nyupptäckt libanesisk restaurang. Dagen efter hade jag en del bestyr med vår målarklubb och sedan medlemsmöte i astronomiföreningen på kvällen. Igår var det bakning som gällde på förmiddagen - frallor och finska rågkakor för min del och kaffebröd för hustrun, och idag har jag tillbringat tid på Högskolan med det nationella arrangemanget Astronomins Dag och Natt. Mellan varven har det dessutom behövts en del trädgårdsskötsel och nu är äppelskörden i princip klar för den här gången. Det blev otroliga ca 70 kg äpplen på ett enda träd!

Från civilsamhället kan noteras att den, som vanligt, kontroversielle Bert Karlsson nu är i farten igen. Den här gången handlar det om flyktingboenden, som nu plötsligt börjar stå tomma och som tvingar till uppsägning av personalen. Bert Karlsson, som tjänat tiotals miljoner kronor på verksamheten, skyller problemen på Migrationsverkets kortsiktighet och försök att vältra över sitt ansvar på kommunerna.
I sak har han ju rätt vad gäller situationen för hans företag, men samtidigt måste det erkännas att inte heller Migrationsverket har någon lätt roll att spela. I sista hand återfaller hela problematiken på den huvudlösa politik som först tillät en näst intill okontrollerad invandring för ett år sedan och därefter satte ett plötsligt tvärstopp. I det läget är det inte rättvist att anklaga Bert för dålig personalpolitik, efter att han i sann entreprenörsanda löst mängder av bostadsproblem för Migrationsverket. Att han sedan kunnat tjäna en hutlös massa pengar på affären är helt enligt reglerna på en fri marknad. Här är det första hand Migrationsverket som får ta sig en funderare över sin förhandlingsförmåga!

Brist i svensk konkurrenskraft

Trots högtrycksläge (igår noterades i Kiruna det högsta lufttrycket som någon gång uppmätts i Sverige) och mycket sol, börjar nu vädret få en påtaglig höstkaraktär och vi har haft två nätter med rimfrost på taken. Själv har jag först idag återfått acceptabel rörlighet efter min funktionsnedsättning, så det har blivit mest stillasittande verksamhet. Hustrun har dock inte missat sina motionstillfällen.
Igår tog vi oss ändå till veckans målarpass och idag startade vi med en tur till östra köpcentret. Efter det gjorde jag ett nytt besök på Club Artis för att diskutera lokalrenovering som behövs.

Idag kom det tidigare förvarnade beskedet om att Ericsson varslar 3 000 anställda om uppsägning, vilket bl. a. sannolikt betyder hel nedstängning av företagets anläggningar i Borås och Kumla. Visserligen återstår förhandlingar med facket, men den klara intentionen är att produktionen i Borås ska flyttas till Ungern. Åtgärden är helt i linje med Ericssons strategi att i kostnadsbesparande syfte globalt koncentrera produktionen till färre ställen och utanför Sverige. För några år sedan var det Katrineholm som drabbades på samma sätt och ännu flera orter har tidigare fått känna på större eller mindre indragningar.
Från regeringshåll handlade reaktionerna som vanligt om vad som göras för de som drabbas av uppsägning och tillsätter en samordnare för offentliga åtgärder. Detta är naturligtvis inget fel men det som sker borde emellertid också leda till reflektioner över att svenska flaggskepp i näringslivet på ett smygande sätt håller på att lämna landet. Hur väl kan Sverige stå sig i den internationella konkurrensen när det gäller att behålla och skapa förutsättningar för nya teknikjobb? I detta avseende är regeringens program snarare att gå i motsatt riktning när man försämrar matteundervisningen i skolan, höjer skatten för ingenjörer och genom skatter gör transporter dyrare. Utan att ha full insyn i allt som görs från politiskt håll, får man ändå en känsla av att de styrande i kanslihuset ännu inte insett allvaret i den press som kommer att drabba Europa från länderna i södra Asien. Nu behövs betydligt tuffare tag annars kan det snabbt bli väldigt oroligt i den svenska ankdammen!

Rysk arrogans

Efter regn kommer sol brukar man säga och det har vi just nu ett strålande bevis för. Sedan de två regndagarna tidigare i veckan har vi nu samma strålande sol som vi i stort sett unnats under hela september. Meteorologerna har dessutom lovat liknande fortsättning under den kommande veckan och därtill är den irriterande blåsten försvunnen.
Igår tog vi det vackra vädret tillvara genom en utflykt till vår norra grannkommun och åt lunch på 'vår' kinarestaurang där. Idag har jag emellertid varit svårt justerad efter en fallincident igår och fått hålla mig i stillhet. Hustrun har därför ihärdigt fått genomföra motionsrundorna på egen hand. Man hoppas ju förstår att min ofrivilliga inaktivitet ska bli relativt kortvarig.

Idag var det tanken att vi skulle få veta hur det egentligen står till med våra ryska relationer när den ryske ambassadören Tatarintsev ställde upp i veckans lördagsintervju för Dagens Eko. Tydligheten i detta blev väl vad man kan förvänta från en representant för diplomatkåren. Han tillstod dock att relationerna är de sämsta på mycket länge, främst på grund av händelserna i Ukraina. Men han dementerade bestämt att det skulle finnas något hot från Ryssland mot Sverige, utan betecknade sådan rykten som en propagandakampanj av svenska massmedier. Ett förtäckt hot kunde ändå skönjas i att vid ett eventuellt svenskt medlemskap i Nato skulle detta få "militärtekniska konsekvenser" och att Ryssland alltid haft respekt för den svenska alliansfriheten.
På en punkt var ambassadören mycket tydlig: Krim är inte förhandlingsbart, det är en del av Ryssland. Lika tydlig var han med att de ryska insatserna i Syrienkriget har förhindrat att Daesh tagit över stora delar av landet och att rapporter om stora mängder civila dödsoffer är illvillig propaganda.
Huruvida intervjun ger någon klarhet kring rysk politik kan betvivlas. Den motsade inte Putins många gånger tydliga stormaktsambitioner och de senaste årens omfattande militära upprustning kan inte döljas av en pratglad diplomat. Det finns tvivelsutan goda skäl till fortsatt vaksamhet vis-á-vis 'den ryska björnen'.