Nu ska vi fira!

På årets sista dag har vi åter fått plusgrader på utetermometern och det kändes nästan som en försmak av våren. Ett par långpromenader har vi hunnit med, igår på landet norr om stan och idag i de norra stadsdelarna. Av planeringsskäl bet jag idag huvudet av skammen och använde nyårsaftons förmiddag till att baka veteskorpor, frallor och hårt tunnbröd. Ibland får behoven styra prioriteringen. Efter en god middag ser vi nu fram emot att i hemmets lugna vrå kunna avsluta det gamla året och hälsa det nya välkommet. Av ljud utifrån har en del, i strid med den lokala ordningsstadgan, redan börjat firandet, men det får man stå ut med. Själva ska vi i år, istället för champagne, skåla för det nya året i ett portvin lagrat i 50 år - den sista buteljen från min första insats som vinmakare 1964.

Allt efter tycke och smak tar sig nyårsfirandet många olika uttryck. I storstäderna är förstås utbudet överlägset störst och i Stockholm kan man gå på Nalens maskeradbal (pris inkl supé 1 250 kr) om man inte väljer supé på Södra teatern på Mosebacke (1 405 kr inkl dryckespaket) eller budgetvarianten Nyårsmeny på klassikt vis på Tennstopet (695 kr inkl champagne). Sedan kan man ju istället välja det traditionsenliga firandet på Skansen och före tolvslaget höra Loa Falkman läsa Tennyson-dikten Nyårsklockan.
Ute i landet är naturligtvis utbudet mycket varierat och Ystad firar man på Stortorget med tal av kommunstyrelsens ordförande och nyårsdikten uppläst av en lokal förmåga samt det obligatoriska fyrverkeriet. I andra änden av landet kan Kiruna bland mycket annat stoltsera med ett helt unikt erbjudande: Övernattning i Jukkasjärvi Icehotel mot ett par tusenlappars tillägg på ett vanligt hotellrumspris. Därutöver har man, som komplement till fyrverkerierna, ovanligt goda förutsättningar att kunna visa upp briljant norrsken.
Men säg den medalj som inte har en baksida. Av de ungefär 12 000 samtal som kommer in till SOS Alarm under nyårsnatten är ungefär hälften helt onödiga fyllesamtal. Operatörerna kan omvittna de mest hårresande infall från personer som lämnat omdömet bakom sig, ett problem som gör det onödigt svårt att ge hjälp till de verkligt behövande. Låt oss ändå hoppas att årsskiftet ska klaras av utan att någon ska behöva komma till skada när det hela i själva verket handlar om att fira en milstolpe i tiden!

Gott Nytt År!

Nytt liv för Gävlebocken

Det kalla vintervädret går nu, för vår del, mot sitt slut för den här gången. Idag hade det sköna solskenet ersatts med dimma och låga moln. Våra motionsaktiviteter har inskränkt sig till ett par promenader i närområdet. Hustrun tyckte att dagens väder passade bra för att baka tunnbröd idag på förmiddagen, men för övrigt har livet gått vidare efter gängse rutiner.

Lite utanför normal rutin visade det sig idag att den stora julbocken i Gävle i år klarat helgen utan att bli uppeldad, nu för fjortonde gången under dess 48-åriga historia. Helt utanför rutinen ligger i år dessutom att bocken ska få ett andra liv. Den monteras nu ned för att fraktas till Gävles vänort Zhuhai i sydöstra Kina där man i år firar Getens år. Tanken är att Gävlebocken där ska kläs i blommor och medverka på festivaler.
Som av en märkvärdig slump kunde man bredvid artikeln om bocken, helt osökt, läsa att 'I morgon startar styckmordsrättegången i Gävle', men det är naturligtvis en helt annan historia. Att en sinnesförvirrad 28-årig man kan döda och stycka en oskyldig 24-årig småbarnsmamma är dessvärre något som händer även i vårt civiliserade samhälle. Något vi med all sannolikhet får finna oss i att leva med även i framtiden.

Samlingsregering!?

Den nu något kyligare väderleken (-12 grader idag på morgonen) börjar man vänja sig vid och kombinationen med vitt på marken och sol på himlen gör en genast lite bättre till mods. Igår var vi på besök hos yngsta dottern på 'annandagskaffe' och hade en trevlig stund med familjen när vi gick igenom svunna tiders minnen från flera generationer. Vi fick också njuta av barnbarnens underhållning med sång och gitarrspel.
Idag tog vi oss ner till stan för ett besök på biblioteket. Av folklivets intensitet kunde man räkna ut att mellandagsreornas höjdpunkt redan verkar vara passerad, men å andra sidan har cityhandeln rent allmänt blivit rejält vingklippt av de stora köpcentra vi har både öster och väster om stan.

Vingklippning ser däremot (S)-ledaren Löfven ut att kunna undvika när han idag på en presskonferens, tillsammans med Mp-ledarna och Allianspartiernas ledare, kunde avisera att det inte kommer att bli något extraval i vår. Skälet är att man lyckats komma överens om nya procedurregler för riksdagens röstning om tillsättning av statsminister och beslut om statsbudgeten, allt i syfte att göra det möjligt att regera landet med en minoritetsregering. Samtidigt minimera man inflytande från de båda ytterlighetspartierna (V) och (SD). De senare svarade omedelbart med att avisera en misstroendeförklaring mot statsministern. I detta som kallats 'decemberöverenskommelsen', och som ska gälla till år 2022, ingår också ett nära 'samråd' mellan regeringen och Alliansen om de tre tunga områdena säkerhetspolitik, energipolitik och pensionsuppgörelsen.
Massmedias analytiker och kommentatorer var, inte helt oväntat, blixtsnabba med att både hissa och dissa uppgörelsen, beroende på den egna politiska hemvisten. Några saker kan man dock slå fast, och det är dels att det nya läget tvingar alla partier till att skärpa sitt sakpolitiska arbete med ökade möjligheter till pragmatiska resultat, dels undviker man att spilla kraft och pengar  på ett extraval, som inte alls kunnat garantera någon lösning på de akuta problemen i den politiska balansen. Vad man också vill hoppas är att överenskommelsen förmår marginalisera extremisterna till både höger och vänster. Det finns det facto inget reellt behov av missnöjespartier i Sverige som har bland världens högsta materiella levnadsstandard och som under alliansregeringarna kunnat bibehålla sin ekonomiska styrka och stabilitet!

Kommunistisk ideologi - en ödets ironi

När julhelgen nu passerat sin höjdpunkt kan vi notera att det mot all förmodan till sist ändå blev en vit jul i år. Enligt statistiken sker det numera på sin höjd en gång av tre i våra trakter. På köpet fick vi dessutom vinterns hittills lägsta temperatur med -11 grader - inte mycket att klaga på jämfört med Gielas i södra Lappland som hade -38.
Årets julaftonskalas med hela klanen Andersson församlad var lika lyckad som vanligt med hustruns förnämliga julbord som främsta attraktion. En klar förbättring var i år den rationaliserade julklappsutdelningen där vi genom hemlig lottning av givare/mottagare lyckats minska antalet paket till en femtedel jämfört med tidigare år - riktigt smidigt och bra och mycket mer överblickbart.
Idag har vi, som traditionen bjuder, tagit det lugnt, men i alla fall hunnit med en promenad i närområdet i strålande solsken från en klarblå himmel.

Minnesvärt från stora världen är dagens 25-årsjubileum av den kommunistiska Ceausescu-diktaturens fall i Rumänien. Då föll också den sista bastionen för den olycksaliga östeuropakommunismen som plågat människor i drygt 70 år - en av skamfläckarna i Europas historia. Den 21 december 1989 höll Nicolae Ceauesescu sitt sista tal. Det blev tumult och hustrun Elena skrek ut över platsen framför dem, som var fylld av människor med röda plakat, att de ska hålla tyst. Det gjorde de inte och dagen efter flydde paret i en helikopter men greps. På juldagen hölls en skenrättegång under 90 minuter, men paret hade inte en chans. Ceausescu hade tiotusentals människors liv på sitt samvete och paret blev omedelbart skjutna utanför på gården. Den största förändringen var att nu kunde människor börja att tala fritt, omvittnar de som var med.
Frigörelsen från det kommunistiska oket blev till sist oundvikligt för människorna, men ekonomin låg i spillror, såväl i Rumänien, som i flera andra av de sovjetiska satellitstaterna och många kämpar än idag med att försöka ta igen det som gått förlorat genom diktatorernas vanstyre. Inför dessa iakttagelser vill man gärna fråga sig om den ursprungliga upphovsmannen Karl Marx, verkligen tänkt sina tankar till slut. I alla de länder, utan undantag, som tillämpat hans lära, har resultatet blivit förtryck och armod för de människor som han sade sig vilja värna. Nu väntar vi bara på att få se slutresultatet i de länder som återstår, främst Nordkorea, Kuba, men även Laos, Vietnam, Venezuela och Zimbabwe.

Påven på krigsstigen

Med vintersolståndet passerat och stundtals soligt väder känner man redan att vi börjat gå mot ljusare tiden. Det har också kommit ett försiktigt pudrat lager av snö, så kanske kan vi mot all förmodan få uppleva lite av en vit jul. Mellan alla olika insatser i julstöket har vi hunnit med ett par promenader i närområdet. Det enda negativa i sammanhanget är känslan av att tiden rullar undan alldeles för fort.

En som inte verkar lika tillfreds med tillvaron är påven i Vatikanen som i jultalet till sin personal inte delade ut några 'julklappar' utan snarare valde alternativet käftsmällar. Franciskus skrädde inte orden när han sade att Kurian, katolska kyrkans högsta administrativa ledning, led av "andlig alzheimers" och bedrev en "skvallerterrorism". Han räknade upp en lista på 15 brister som han anser att kardinalerna, biskoparna och prästerna, som ingår i Kurian, lider av. Tystnaden i Kurian efter talet var total! Enligt den svenske ambassadören i Vatikanen var talet modigt, men kanske också dumdristigt, vilket får visa sig, men signalerade i vart fall påvens starka ambition att reformera den katolska kyrkan.
Även om inte alla i påvens regeringskansli är förtappade, så är det säkert en god idé att modernisera organisationen och göra den mera världstillvänd. Denna 'utböling' till påve från Sydamerika har ju redan på vissa områden visat framsteg vad gäller t. ex. synen på kvinnors ställning i samhället och på frågor om abort och användning av preventivmedel. Därmed är det lätt att misstänka att en del konservativa element i hans närhet är beredda att obstruera. Det kan således bli intressant att följa den fortsatta utvecklingen, som kan bli en långvarig historia. Påven väljs ju på livstid och Franciskus är förhållandevis ung, så det kan kanske bli friska tag framöver.

Skrammel med cybervapen

De två senaste dagarna har vädret varit ovanligt gynnsamt och vi har tagit riktiga långpromenader för att samla solljus. Igår blev det i de västra stadsdelarna och idag i de norra. Sedan har 'julstöket' fortsatt med installation av julgranen igår och tillverkning av det traditionella julljuset idag. Hustrun har dessutom bakat goda bullar och gjort sillinläggning och andra förberedelser för julens utsvävningar.

Även om den svenska inrikespolitiken den senaste tiden kunnat upplevas som rörig och oförutsägbar, så är det i alla fall bättre är den variant som Nordkoreas invånare tvingas leva med. 'Den unge ledaren' talar och säger hur det skall vara och sedan är det slutresonerat. Nu har det emellertid kommit en del grus i maskineriet sedan det amerikanska filmbolaget Sony Pictures nu vill visa sin film The Interview, där handlingen innehåller en planering av mord på den nordkoreanske diktatorn. Denna 'förolämpning' har besvarats med systematiska cyberattacker mot filmbolaget vilket i sin tur föranlett USA:s president att beteckna det hela som cybervandalism. Motbudet från diktatorn har då blivit krav på en gemensam utredning av attackerna, som naturligtvis förnekas, samt hot om kärnvapenupprustning och vedergällning mot USA om man inte samarbetar.
Det som pågår är en uppenbar maktdemonstration som visar att på att cybervärlden kan bli framtidens slagfält i internationella konflikter. Det sorgliga i sammanhanget är att den nordkoreanska befolkningen till stora delar ofta saknar mat på bordet och i princip är helt utan några mänskliga rättigheter, som inte diktatorn sanktionerat. Det märkliga är hur detta apspel kan tillåtas få fortsätta år efter år, när vi är så väldigt angelägna om att värna människors rätt och säkerhet i alla andra sammanhang. Eller är vänsterextremism mindre hänsynslös än den till höger?

Socialistisk personjakt

Igår morse tassade kung Bore försiktigt in på scenen och släppte ifrån sig lite snö, tillräckligt mycket för att motivera lite användning av snöskyffeln den här vintern. Sydvästlig vind och senare småregn såg dock till att den vita marken raskt mörknade igen. Vi användes därför förmiddagen till bakning - hustrun gjorde danskt grovbröd och hårt tunnbröd och själv bidrog jag med finska rågkakor, så nu är frysen åter proppfull. Vi tog sedan en kort promenad i närområdet för att få lite motion och frisk luft.
Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret för att hinna med inköpen till julfirandet innan den stora horden av stressade människor hann komma igång. Sedan skulle hustrun på damlunch med tidigare kollegor och då fick jag i mitt tillfälliga 'gräsänklingstillstånd' ta en promenad till ett kebabställe i grannskapet för att stilla mitt näringsbehov. Vi blev båda nöjda var och en på sitt håll.

Mindre nöjd är man inom vår vilsekomna regering (av vissa nu kallad 'trainee-regering) efter den senaste tidens förvirring på praktiskt taget alla områden. Snart har alla stolta utspel från regeringsförklaringen förfallit och ingen vet längre vems ord som gäller eller vad nästa utspel kommer att bli. Regeringsdugligheten är obefintlig.
Idag serverade man så löken till laxen när civilministern, när de flesta släckt ner inför julfirandet, kallade till presskonferens angående Filippa Reinfeldts övergång från landstingsråd till lobbyist med plats i koncernledningen inom vårdkoncernen Aleris. Civilministern ser ett behov av regler för hur sådana övergångar ska få ske, men säger sig inte vilja "bedöma lämpligheten i enskilda människors etiska överväganden". Själv menar Filippa att det är befängt att tro att hon i sin roll sjukvårdslandstingsråd skulle ha gynnat Aleris.
Det hela ser nästan ut som häxjakt från den förvirrade regeringens sida. Det kan knappast vara civilministerns roll att ha synpunkter på politikers fortsatta karriär efter avslutat uppdrag. Snarare känner man en unken doft från totalitära regimer när företrädare för statsledningen visar den här formen av reaktion. Låt oss slippa det i fortsättningen!

Ryssland på dekis

Två dagar har vi nu kunnat glädja oss åt några små solglimtar då och då. Det har också kommit snö så det åtminstone fläckvis är vitt på marken. Detta har uppmuntrat oss till att ta två lite längre motionsrundor i närområdet. För övrigt har vi hållit oss inomhus, dagsljuset varar ju inte så länge och så har hustrun hållit på med 'julstök' - ett konstigt ord förresten. Normalt innebär stök att ställa till med oreda men i anslutning till julen är det av någon anledning tvärtom!

Riktigt stökigt håller det emellertid på att bli i det stora landet i öster. Rysslands ekonomi befinner sig i en brant utförsbacke och värdet på rubeln har på ett halvår halverats mot euron. Västvärldens sanktioner i Ukrainakrisens spår har ställt till det för Putin, men än värre är det sjunkande internationella råoljepriset, när olja och gas är en stor del av Rysslands ekonomiska fundament. Den ryska centralbanken höjde igår styrräntan från 10,5 till 17 procent, men det hade i stort sett ingen inverkan på valutakursen. Detta har i sin tur satt spår i landets reala ekonomi när investerarna flyr och medborgarna börjar hamstra kapitalvaror inför hotet av stor inflation och i slutändan devalvering. Oron sprider sig nu också vidare med börsfall runt om i världen.
Vad Putin tänker göra åt saken är inte lätt att veta, men hans handlingsutrymme krymper snabbt. Västvärldens sanktioner hade han kunnat dämpa genom en mera hovsam hållning i sydöstra Europa, men åt priset på olja och gas kan han inget göra. Det betyder i det korta perspektivet att ryska medborgare kan se fram emot en bister vinter i materiell mening och på längre sikt, med fortsatt lågt oljepris, kan missnöjet underifrån leda till nya revolutioner i detta högst oförutsägbara land. Kanske kan vi då också hoppas på en något mindre aggressiv attityd hos den ryska statsledningen, men risk för det rakt motsatta är alltid en potentiell fara. Den ryska björnen är inte att leka med!

Talman i blåsväder

Igår var väderleken något bättre än genomsnittet och efter att ha gjort en insats med avfrostning av frysskåpet bestämde vi oss för att göra en liten utflykt till grannkommunerna. Det blev först ett besök på Julsalongen på Stenhuset i Sura, där vi kunde konstatera att vår egen utställning på Club Artis stod sig gott i en jämförelse. Sedan fortsatte vi till Hallsta, där vi gjorde ett besök på den imponerande julmarknaden på Åsby handelsträdgård, som de facto numera är ett välmatat köpcentrum för hus och hem. De har en enastående förmåga att bygga upp en vacker och intressant julskyltning.
Idag var vädret tillbaka till det normalt trista med nederbörd i flytande form och vi har hållit oss inomhus. Men nu ska vi om en stund åka på ett besök på yngsta dottersonens gymnasium där vi ska beskåda vad eleverna uträttat i sina projektarbeten som bygger på idén om unga företagare, där det ibland händer att resultatet utmynnar i ett riktigt företag på fullt allvar.

Fullt allvar är det åter i den f n turbulenta svenska statsledningen. Denna gång är det riksdagens andre vice talman Björn Söder från SD som utmärkt sig. I en debattartikel i landets största morgontidning har han hävdat att judar och samer inte är svenskar och därmed skapat en fullt berättigad opinionsstorm ute i landet. Den utvecklade sig raskt in även i parlamentet där vänsterpartister vägrat tilltala honom som talman under sessionen. Att SD:s partisekreterare försökt rätta till situationen med att säga att man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet har knappast förbättrat det hela. Samer och judar är två av Sveriges officiellt erkända minoriteter och ska inte behöva höra denna form av förolämpning. Andra partier i riksdagen har redan ställt krav på Söders avgång från talmansposten såsom varande olämplig för ämbetet.
Det inträffade är ju inget mindre än ett gott bevis på att SD-representanterna har mycket kvar att putsa på sin fasad för att bli rumsrena. Det räcker inte med att hänga kostym och slips på gamla skinheads för att göra dem till anständiga politiker. Vi får bara hoppas att den rödgröna röran i regeringen med sitt trixande inte ordnar så att SD i slutändan kan räkna hem ett ännu större väljarstöd och därmed ett oförtjänt stort inflytande på landets styrning!

Ryska incidenter

Den aviserade stormen från sydväst lyckades i stort sett smyga vid sidan av våra trakter, men idag hade vi fått en aning snö på marken. Det kan vi stå ut med när den gör vår omgivning en aning ljusare och tillsammans med några hastiga solglimtar lyser upp det kompakta vintermörkret en aning.
Stimulerade av detta tog vi en långpromenad till stan igår och åt lunch på en vegetarisk restaurang, för att sedan uträtta lite ärenden och göra några av årets, numera kraftigt nedbantade, julklappsköp.
Idag nöjde vi oss med en promenad i närområdet och efter den placerade jag ut fågelbordet där de små liven kan förse sig när mattillgången börjar sina ute i naturen.

Idag kunde vi i media läsa om en ny incident inom flygtrafiken i södra delen av landet. Ett passagerarplan på väg mot Polen från Kastrup hamnade på kollisionskurs mot ett militärplan söder om Skåne. Det svenska flygvapnet noterade risksituation och informerade flygledningen på Kastrup, som gav det civila planet korrigeringsorder. Man vill inte ge några kommentarer om det militära flygplanets nationalitet, men danska försvarsmakten hade noterat att minst ett ryskt militärplan cirkulerade i området mellan Malmö och Bornholm vid den aktuella tidpunkten.
Det är en oroande tendens att ryskt militärflyg inte respekterar gällande regler för luftfarten. I början av mars i år var ett SAS-plan på väg från Kastrup till Rom mindre än 100 m från att kollidera med ett ryskt spaningsplan. Detta var då, precis som nu, 'osynligt' för flygledningen på Kastrup eftersom man stängt av planets transponder. Detta beteende är inte acceptabelt och Sveriges försvarsminister betecknar det inträffade som allvarligt och direkt farligt. I ett större perspektiv finns det dessutom anledning att fråga sig vad som är skälet till det nu uppvaknade ryska intresset för Sverige, både i luften och under vattnet?!

Forskningens högtidsdag

De mörka vinterdagarna rullar på, men igår var det en liten ljusning och det gick till och med att få små glimtar av solen. Detta tog vi tillvara med en långpromenad längs Mälarstranden öster om stan. Samtidigt passade vi på att frakta bort en del överblivet material efter förra veckans ommöblering av hemmet. Dessutom hann hustrun med att baka huvuddelen av årets julkakor.
Idag var det istället rakt motsatt väder när en höststorm dragit in över landet. I våra trakter blev det dock ganska uthärdligt och nederbörd bara i flytande form. Det kändes ändå inte angeläget att gå utanför dörren, men hustrun gav sig ändå iväg för ett besök hos frisören.

Hon raljerade med att "man måste vara fin i håret" när det är dags med Nobelfesten. Det är ju också detta internationellt kända evenemang som är dagens stora höjdpunkt. Även om det sker via elektronisk kontakt, så har vi i alla fall just deltagit i den högtidliga utdelningen av årets priser. Av dussintalet honorerade pristagare var det denna gång endast en kvinna. Vad anledningen är till denna snedfördelning är inte lätt att veta, men vi får väl hoppas att det inte ska sätta igång en kvoteringsdebatt även här. Själv skulle jag inte känna mig särskilt hedrad om jag blev tilldelad en utmärkelse av främsta skälet att jag tillhörde en underrepresenterad grupp.
Från årets prisutdelning kan man konstatera att samtliga priser gått till forskare/uppfinnare med genomgående begripliga och användbara forskningsresultat. Till och med litteraturpriset kan, om än med viss abstraktion, anses som en 'användbar' beskrivning av fransk kultur och geografi. Det finns heller ingen den här gången som kan befaras ge upphov till upprörd debatt eller personangrepp.
Och nu väntar kvällens galamiddag i Stockholms stadshus, där den som så önskar, likaledes via elektronisk förmedling, kan få avnjuta högkvalificerad underhållning och tjuvtitta på församlade honoratiores.

Tungt besked i Pajala

I det fortsatt gråmulna vädret har solen ändå vid ett par tillfällen lyckats tränga igenom någon timme från sin plats strax över horisonten, och då har vi givetvis försökt vara ute och få lite tillskott av d-vitamin. Igår blev det en promenad i närområdet, men dagens runda fick hustrun ta på egen hand då jag satsade på trädgårdsskötsel inför vintern. Det handlade om beskärning av ett antal buskar och spridning av trädgårdskalk.
Igår kväll var vi på besök hos äldsta dottern för att fira hennes födelsedag och i kväll väntar medlemsmöte i målarklubben som avslutning av höstterminen. Där kommer vi att få professionell bedömning av verk som vi haft på julsalongen av en inbjuden konstnär.

En mindre trevlig nyhet kom oss till del idag då Northland Resources, ägaren till den nya järnmalmsgruvan i Pajala, meddelade att bolagets rekonstruktion misslyckats och att därför nu försatt bolaget i konkurs. Det var knappast någon bra julklapp för den redan ganska ansträngda kommunen. De största förlorarna är dessutom storägarna PEAB, Folksam, Metso och LKAB. Förlorare är givetvis också de ca 600 anställda som inte längre har något jobb att gå till. Ordföranden för facket, Gruvtolvan, är kritisk till företagets beslut och anser att staten nu måste gå in och ta över.
I ett mycket snävt perspektiv skulle naturligtvis detta kunna ha varit en tänkbar kortsiktig lösning för att 'rädda jobben'. Nu är det emellertid inte så enkelt då hela projektet från början byggdes på en kalkyl där de senaste årens sjunkande priser på järnmalm inte fanns med. Att man därtill måste transportera malmen med lastbil till Kiruna för förädling är ju inte något som precis förbättrar den ekonomiska situationen. I det läget har jag svårt att se det begåvade i att pytsa in skattebetalarnas pengar i en förlustverksamhet där den bortre parentesen inte är utsatt. Det blir i själva verket bara en annan form av socialhjälp och från ett annat konto, och sådant brukar generellt benämnas 'Ebberöds bank'.

Oro i politiken

De två nu gångna dagarna har rört sig mycket kring vår målarklubb. Igår var det vår grupp, som hade till uppgift att hänga årets Julsalong, och det lyckades vi, enligt egen uppfattning, riktigt bra med. Idag blev det sedan ett par turer till stan för att medverka vid själva utställningen. Allmänhetens intresse var kanske, så här i den begynnande julhandeln, inte så stort som vi hoppats, men ändå tillräckligt för att vi inte ska bli alltför besvikna. Julsalongen visas även under morgondagen, så vi får hoppas på minst samma intresse då.

Förhoppning råder nu på olika sätt även inom den svenska inrikespolitiken. SD har, sedan de fällt regeringens budgetproposition i riksdagen, börjat vädra morgonluft och har i sin pågående partikonferens om kommun- och landstingspolitik kraftigt markerat sina centrala ståndpunkter kring allt som rör invandring och då främst muslimer. Man vill motverka att kommuner sluter avtal med Migrationsverket om asylmottagning och förhindra att privata flyktingmottagningar upprättas i kommunerna. Man vill heller inte tillåta att moskéer eller andra byggnader med "symbolvärde av religiös eller annan karaktär" ska få upprättas och man vill inte tillåta böneutrop. Inga nya, men heller inte särskilt glädjande besked i en allt mera globaliserad värld. Dock måste det tillstås att moskéer och minareter med böneutropare inte hör hemma i den nordiska kulturen.
Sossarnas ledande företrädare, statsministern och finansministern, kvitterar från sitt håll med att kalla SD för ett litet nyfascistiskt enfrågeparti som försöker tilltvinga sig en makt som inte står i proportion till deras mandat.
Det tråkiga med den socialistiska retoriken är att deras bindningar till ett vänsterparti med rötter i den renodlade kommunismen, är precis lika besmittat av extrem ytterlighetspolitik i sin historia som SD, vilket våra påtagligt vänstervridna nyhetsmedier undviken att påtala. Beträffande partistorlek så kan en viss dämpning av argumenten vara på sin plats. Enligt de senaste opinionsmätningarna har, sedan valet i september, andelen S-sympatisörer minskat från ca 34 till ca 28 procent medan SD ökat sin andel från ca 13 till nästan 18 procent. I en annan mätning var det bara 2 procent av de tillfrågade som tyckte att en regering av S+Mp var bäst för Sverige. Dessutom är Mp inte mer än hälften så stort som SD.
De närmast tre månaderna kommer utan tvekan att bli en spännande, men inte särskilt bra tid för Sverige. Den stabilitet som Alliansen byggt upp under åtta år i regeringen kan amatörerna till vänster mycket väl hinna att totalt rasera på det här halvåret!

Regeringskris!

Igår var det utlovat en del solsken på himlen och vi tog tillfället att göra en liten biltur till vår norra grannkommun. Nu blev det för all del inte så mycket sol, men vi kunde ta en promenad i staden och äta en god lunch på 'vår' kinarestaurang där.
Idag var vi tillbaka till den numera ordinarie gråmulenheten och det blev en promenad ner mot stan - för min del för att uträtta några ärenden på målarklubben. För övrigt har vi hållit oss hemma, inte minst för att igår lyssna på radio- och TV-utsändningarna från den dramatiska budgetomröstningen i riksdagen.

Så var då den medräknade utslagningen av Löfvens första regering ett faktum! Omröstningarna i kammaren om den framlagda höstbudgeten gick i konstitutionell ordning med vinst för den borgerliga Alliansens reservation genom att SD avvek från praxis om att lägga ned sina röster efter att det egna förslaget fallit och istället röstade emot regeringspropositionen. I detta fanns inget som inte redan var känt. Det nya och mindre behagliga var att SD i sin kommentar deklarerade att de i fortsättningen, genom sin vågmästarställning i riksdagen, avser att fälla varje regeringsproposition, oavsett partifärg, som framhärdar i att fortsätta den nuvarande migrationspolitiken. Därmed är dörren stängd för alla försök att styra landet med en minoritetsregering.
Löfvens svar, med att meddela att extraval kommer att utlysas, var sannolikt hans enda återstående väg att fortsätta sedan han genom sin uppbindning mot vänster omöjliggjort varje förhandling med den borgerliga sidan.
För min egen del stod den nu uppkomna situationen klar redan när Löfven läste upp sin regeringsförklaring i början av oktober. Bindningen till de utvecklingsfientliga partierna på vänsterkanten kombinerat med en överraskande tafatt och orutinerad hantering av sakfrågorna gjorde inte det hela på något sätt bättre. Vad som nu kommer att hända i folkopinionen, sedan den rödgröna röran så kapitalt demonstrerat sin regeringsoduglighet, är vanskligt att säga, men risken för ett ännu starkare SD är uppenbar. Det enda alternativ, som i det uppkomna läget kan lägga grund för en regering som håller i fyra år, är att Alliansen förmår återta regeringsmakten grundad på en majoritet i riksdagen, och det kommer att kräva en valrörelse bra mycket över genomsnittet!

Idel kungligheter

Vädermässigt har den nya månaden inletts på samma sätt som den tidigare slutade, nämligen med dimma, moln och mörker. Några större förändringar är heller inte i sikte och av en meteorolog fick vi idag genom radion veta att klimatförändringarna går snabbare i Skandinavien än globalt, och att detta leder till, förutom högre temperatur, mera moln och nederbörd. Huga!
Igår tog vi oss i alla fall till stan för veckans pass på målarklubben, där jag försökte avsluta ett par påbörjade verk medan hustrun förfärdigade en ny, trevlig akvarell. Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret för veckoinköpen och därefter har vi sysselsatt oss på hemmaplan i väntan på en ny tur till stan. Denna gång handlar det om en del planering av verksamheten på Club Artis, samt ett besök på en nyöppnad konstutställning.

På tal om besök, så befinner sig just nu vår officielle kung, Carl XVI Gustaf, tillsammans med sin drottning och vidhängande hov på statsbesök i Frankrike. I Paris blev det tillfälle till ett möte med en annan svensk kung, Zlatan Ibrahimovic då vår monark besökte PSG Foundation, en stiftelse som arbetar med integration genom sport- och utbildningsaktiviteter för barn och ungdomar i utsatta områden. Samtidigt som detta kungamöte inträffade kunde den icke-blåblodige kungen sola sig i glansen av en intervju med en tredje svensk kung, nämligen Björn Borg. Denne hade i en av sina mycket sällsynt beviljade intervjuer utnämnt Zlatan till 'sin efterträdare' och ser honom som en av världens allra främsta fotbollsspelare. Han hävdade också att Zlatan är mera känd i världen än IKEA.
Oavsett om detta kan tolkas som forum för inbördes beundran, så är vi alla fall väl försedda med kungar. Det kan vara en tröst för tillfället med tanke på att vår representation på det politiska planet ju på senare tid utarmats på ett sorgligt sätt. Hur fortsättningen blir med detta ska för övrigt klargöras i morgon då riksdagen tar sig an debatten om statsverkspropositionen för år 2015. Bäva månde gudarna!