söndag 11 december 2016

I centrum för världens blickar

Igår morse inleddes det omslag i väderleken som meteorologerna hotat med. Då inleddes ett ihållande snöfall som faktiskt inte upphört förrän alldeles nyss. Det har gett två tillfällen till motion med snöskyffeln och ytterligare ett väntar. Vi har också tvingats notera att vår idogt blommande pensé utanför husväggen nu vilar under ett stadigt snötäcke.
I förrgår blev det ännu en shopingtur till västra köpcentret, där vi också passade på att inta vår fredagslunch på en kinarestaurang. För övrigt har vi hållit oss hemma med ett par promenader i närområdet. Det nuvarande väglaget inbjuder inte till några större utomhusaktiviteter och rapporterna om trafikolyckor står som spön i backen.

Igår gick en del av dagen åt till att följa ceremonierna kring årets nobelprisutdelning. Den avlöpte på samma välregisserade sätt som vanligt. Alla, förutom den frånvarande litteraturpristagaren Bob Dylan, fick sina priser under sedvanlig högtidlighet. Även den stora banketten i stadshuset avlöpte utan några synbara incidenter. Hela tillställningen är ju ett av Sveriges tyngsta varumärken och som sådant av stor betydelse för omvärldens syn på vårt land.
Men i vanlig svensk ordning är inte alla lika begeistrade. Krönikören Markus Larsson kände det, vid sin entré i Blå hallen, 'som att gå rakt in i en flock vargar där hälften bär frack och liknar pingviner'. Han utnämner också sångerskan Patti Smith till kvällens stjärna, all församlad intelligentia till trots. Sedan ägnar han kvällen åt research om de närvarande toppolitikernas favoriter bland Bob Dylands låtar och erkänner att nobelfest är inte hans främsta prioritering - Roskildefestivalen är bättre - och betecknar nobelfesten som en väldigt svensk och formell kräftskiva med lite snoffsigare kläder.
Nåja, det är väl just det fina med Sverige att vi inom mycket vida gränser kan tycka vad vi vill om saker och ting, något som många runt om i världen är mycket avundsjuka på. Själv tycker jag att nobelfesten gott kan få några timmar av min tid en gång om året.

Inga kommentarer: