Klimatdebattens farliga utveckling

Under den gångna veckan har värmeböljan förhoppningsvis nått sin kulmen för den här gången. Igår eftermiddag hade vi 35 grader i skuggan och livet började sakta ner till slow motion. Två dagar har vi gjort 'badresor' med husbilen, först till Södra Björnö och sedan till Långholmens brygga på Ängsö. Båda dagarna rådde liknande parkeringskaos, men vi lyckades ändå hitta acceptabla ställplatser. För övrigt har vi fortsatt förberedelserna för vårt bostadsbyte och nu är största delen av bohaget genomgånget och avsevärt reducerat. Extra tungt kändes det kanske att avveckla en fullt fungerande musikanläggling, som jag själv byggt för över 50 år sedan. Nu är också fastigheten utannonserad till försäljning och på mäklarens websida kan vi följa hur intresset från presumtiva köpare växer till sig inför visningen nästa veckohelg.

De senaste dagarnas infernaliska värme leder osökt tankarna till den stundtals allt hetsigare och snart nästa surrealistiska klimatdebatten. Polariseringen mellan klimataktivister och 'klimatförnekare' blir tydlig och tar sig ibland nästan absurda uttryck. Det blir samtidigt allt tydligare hur extrema vänsterkrafter, i vanlig ordning, försöker annektera den rädsla som debatten, främst med massmedias benägna bistånd, byggt upp hos oroliga människor i samhället. Det tydligaste exemplet på detta är fenomenet 'Greta' som efter en, till en början, ganska infantil insats nu i klimathysterins namn utnyttjas för syften som ligger långt utanför hennes horisont.
Man frågar sig nu var radions och TV:s 'grävande' journalister befinner sig när 'Greta' och hennes vänstervridna mamma plötsligt låter sig fotograferas klädda i tröjor med AFA:s symboler, en terrorstämplad, våldsbejakande organisation som står under SÄPO:s ständiga bevakning. Vi kan bara hoppas att spelet genomskådas i tid - "när skalkar lockar så följ icke!" enligt ett känt bibelcitat.

Månen tur och retur

Nu har vi haft ännu en vecka med varmt, ibland för varmt, väder, men idag har det kompletterats med ett nyttigt och välkommet regn. Vi har hållit oss på hemmaplan med fortsatt arbete med att evakuera huset på allt som inte längre känns relevant för vår kommande boendemiljö. Igår tog jag mig an trädgårdsboden och överraskades av den mängd föremål som tveklöst kunde ges adresslapp Återbruket. Vi har också fraktat en mängd saker till försäljning för välgörenhet och kunde igår notera att vi inte är ensamma om detta. Första inlämningsstället jag besökte var tillfälligt stängt på grund av platsbrist. Trots allt detta försöker vi samtidigt leva ett normalt liv mitt i all uppståndelse och i början av veckan kunde vi glädja oss åt att husbilen, vår gamle trotjänare, ännu en gång klarat besiktningen utan anmärkning.

Igår firade världen 50-årsjubileum av människans första besök på Månen. Det är ingen överdrift att påstå att den bedriften utan motstycke är efterkrigstidens mest sensationella tekniska och politiska händelse. Det finns mycket fog för att, med detta som bakgrund, påstå att allt är möjligt om man bara verkligen vill och har tillräckligt med pengar. Någon exakt kalkyl för månresorna för 50 sedan har inte presenterats, men det finns uppskattningar på minst 500 miljarder dollar för hela programmet. Det motsvarar i runda tal hela den svenska offentliga ekonomin under ett år. Den samhällsnytta som kan härledas till forskning och utveckling i anslutning till månprogrammet är dock mångfalt större och har på ett påtagligt sätt ändrat livsbetingelserna för stora delar av världens befolkning med Internet som det mest påtagliga exemplet.
Nu är emellertid frågan vad som väntar framför oss. Planer finns på att inom fem år ha en bemannad rymdstation i omloppsbana kring Månen för att skaffa erfarenheter inför en kommande resa till planeten Mars. Den är dock en helt annan sak med en restid på omkring tre år fram och åter och torde ligga så där 20 år fram i tiden. Då är vi sannolikt inte närvarande, men kanske kan våra barn få uppleva samma sensationella händelser som vi fick göra för 50 år sedan.

Revolutionens minnesdag

Vi har under den gångna veckan till största delen kunnat njuta av fortsatt sommarvärme och ett par nattliga regn har dessutom åtminstone till en del kunnat motverka torka. Första delen av veckan har präglats av allt som måste göras inför vår förestående flyttning och i onsdags gjorde mäklarens fotograf en in- och utvändig bildserie för presentation på Hemnet av vårt hus. Senare delen av veckan har vi använt till resa med husbilen till Dalarna. Efter en övernattning vid Siljan i Nusnäs åkte vi Vasaloppsleden i 'bakvänd' riktning och förvånades över hur det alls är möjligt att avverka denna sträcka på skidor. Efter att ha intagit fredagslunch i Sälen vände vi söderut för ännu en övernattning på vårt vanliga ställe norr om Nyhammar. Sista dagen tog vi oss hem med ett intressant avbrott med besök på årets Knivmässa i Ludvika.

Idag är det Frankrikes nationaldag, som firas med fyrverkerier och militärparader. Men den historiska bakgrunden är inte lika munter eftersom det var denna dag för 230 år sedan som Bastiljen stormades och den franska revolutionen var ett faktum. Denna händelse hade en genomgripande betydelse för en stor del av den civiliserade världen och anses också ha lagt grunden till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Som i många andra liknande sammanhang var det ojämlikheten i samhället, där adeln vältrade sig i lyx samtidigt som utbredd svält fanns i landet, som utlöste den slutliga reaktionen. Bastiljen, där oliktänkande fängslades utan rättegång och var symbolen för Ludvig XVI:s kungamakt, intogs av folket, som så småningom  införde ett demokratiskt styrelseskick med allmän rösträtt. Priset var dock högt när revolutionen övergick i inbördeskrig och kaos. Under skräckväldet år 1793 avrättades mellan 2 000 och 4 000 personer med giljotin innan demokratin slutligen vann över de radikala revolutionära makthavarna som störtat kungamakten.
Historien ger i detta avseende en hel del att tänka på även i vår tid!

I Almedalen inget nytt

Väderleken i våra trakter har under innevarande vecka fått kännas vid en del bakslag med mulet, ibland regnigt och ganska kyligt väder, men idag är värmen tillbaka och vi hoppas på en omstart för sommaren. Sedan vi i början av veckan träffat avtal med en mäklare om försäljning av vår nuvarande bostad, har vår vardag till stor del präglats av förberedelser för visning av huset i början av augusti. I detta läge blir man plågsamt medveten om hur mycket av 'utgångna' ting vi lyckats samla på oss under 34 år. Resor till Återbruket är nu en daglig aktivitet och för oss själva kommer hela processen att ge en omstart av livet. I mitten av veckan lyckades jag också av en ren slump hitta en intressent som utan någon kostnad för oss tog hand om vårt gamla piano. Våra övriga vardagliga aktiviteter har av lätt förståeliga skäl sjunkit till en något lägre nivå, men igår kombinerade vi vår fredagslunch med ett besök på IKEA för att titta efter en del kompletteringar till möbleringen av vår kommande bostad.

Inrikespolitiken har under veckan till största delen rört sig kring partiernas framträdanden i årets Almedalsvecka i Visby. Detta spektakel har i år visat en tydlig krympande tendens, men trots detta varit det dyraste hittills med en beräknad totalkostnad på över 100 miljoner kronor. Denna ekonomiska resurs skulle med största sannolikhet bättre gagna medborgarna om den spenderats på t ex förkortning av sjukvårdsköer eller ökad lärartäthet i den sviktande grundskolan. De agerande partirepresentanternas budskap gav som vanligt inte nu heller något hopp om förbättringar. Det var istället en ny uppspelning av en till intet förpliktigande retorik utifrån vars och ens ideologiska fångenskap. En tendens går dock att urskilja, nämligen att regeringen nu på löpande band begraver januariöverenskommelsens punkter i diverse utredning i avsikt att försöka slippa undan den borgerliga politik som liberalerna och centern trott nu skulle genomföras. De har fortfarande inte begripit att samarbete med sossarna alltid leder till en egen långsam politisk svältdöd. En tröst i bedrövelsen kan vara att försök till att bygga upp en ny borgerlig allians nu görs av M och KD. Politik är ju som bekant 'det möjligas konst'!