Ett dåligt år är till ända

Årets sista vecka har bjudit på helt bedrövlig väderlek med temperatur strax under nollan och återkommande, delvis rikliga snöfall. Detta har gjort väglaget mer eller mindre oframkomligt och varit till stort men för våra motionspromenader. Undantaget var dagen före julafton då vi kunde ta en skön promenad i strålande vackert vinterväder nere längs Mälarstranden. Julafton firade vi hos yngsta dottern med en trevlig och stimulerande familjesammankomst. Mellandagarna har däremot varit mindre trevliga med återkommande behov av snöröjning, men vi får ändå vara glada att vi sluppit undan de snöoväder som drabbat de västra delarna av landet där man haft stora problem i jultrafiken. Även södra Norrland har fått del i dessa problem.

Om man så här på årets sista dag vill summera månaderna som passerat så framträder tyvärr en dyster bild med få ljuspunkter. Förutom ryssarnas pågående anfallskrig i Ukraina spädde den hastigt uppblossade konflikten på Gazaremsan mellan Israel och Hamas, efter de senares vidriga anfall på civilbefolkning i Israel, på oredan i den globala världsordningen och ekonomin. Det tycks idag vara en öppen fråga om hur och när en lösning på dessa konflikter ska kunna nås.
I vårt eget land har en ansträngd ekonomisk situation för hushållen ackompanjerats av en växande organiserad kriminalitet, som börjat anta maffialiknande former, förmörkat Sverigebilden på ett märkbart sätt där otrygghet blir en del av vardagen för många som lever här. Detta förbättras självfallet inte av att landets sjukvård arbetar under allt mer ansträngda förhållanden.
Situationen är nu sådan att kraftfulla insatser måste göras snabbt för att bryta trenden, men regeringens åtgärder fördröjs tyvärr av både byråkratiska processer och splittring mellan partier i regeringsunderlaget. Även om en rad reformer och lagförslag presenterats gör detta att synliga praktiska effekter hittills saknats vilket sänker väljarnas förtroende för regeringsmakten. De tre återstående åren av mandatperioden måste visa betydligt bättre resultat om man tänker sig att bli omvalda.

Även svensk klimatpolitik går segt

Väderläget har den senaste veckan varit helt ambivalent. Efter vi haft ovanligt mycket snö i en månad, försvann denna plötsligt på ett par dagar och vi såg ut att gå mot en grön jul. För tre dagar sedan blev det så plötsligt en ny helomvändning med nya lågtryck och rikligt snöfall ackompanjerat av stormvindar i de västra delarna av landet, så nu är det definitivt en vit jul som gäller. Ovädren har gjort väglaget till hinder för våra motionspromenader och instängningen känns lite jobbig. Nödvändiga ärenden har vi dock kunnat uträtta och för några dagar sedan var vi iväg och investerade i en ny dammsugare som ska underlätta denna mindre lustfyllda del av hushållsarbetet. Nu är också största delen av 'julstöket' avverkat och vi ser fram emot att kunna fira en 'fröjdefull' jul.

Igår kom den svenska regeringens respons på de planer på åtgärder för att motverka klimatförändringar som diskuterats inom EU och på COP28-mötet. Det som man kallar Sveriges nya klimatplan kan tyckas mycket ambitiös, men visar ändå tecken på bristande krisinsikt. Målet är att Sverige ska ha nettonollutsläpp av växthusgaser år 2045 (fem år före EU-målet), men på vägen dit riskerar vi samtidigt ökande utsläpp under en tid. Även om planen presenterar åtgärdspaket för alla samhällssektorer så medför alla utredningar och försiktighet med tanke på behovet av 'folkligt stöd', att allt för mycket tid rinner iväg innan påtagliga resultat förhoppningsvis visar sig. De krav på kraftigt ökad elproduktion som en total utfasning av fossila bränslen ställer även i närtid kommer obetydligt att tillgodoses inom nuvarande årtionde, vilket avsevärt kan fördröja eller i sämsta fall förhindra den stora omställning av bland annat järn- och stålindustrin som redan påbörjats.
Mitt intryck är att de tidigare regeringarnas svaga klimat- och energipolitik inte helt försvunnit från agendan. Nu krävs det mera initiativ- och handlingskraft för att hinna på tåget innan det gått, för även om Sveriges inverkan på den globala utvecklingen är marginell, måste principen om allas skyldighet att bidra vara ledstjärna i arbetet. Det saknas verkligen inte skäl till att sätta igång direkt! 

Kampen mot klimatförändringarna 'bidde en tumme'

Nu har vintervädret tagit ett fast grepp om vår del av landet och resulterat i ovanligt mycket snö för årstiden. Detta har självfallet haft en menlig inverkan på våra motionspromenader med mer innesittande som följd. I lördags var vi på familjefest hos äldsta dottern för att fira hennes födelsedag. Ett annat avbrott i ensidigheten var söndagen som bjöd på strålglans från Nobelfirandet då bland annat en svensk kvinnlig fysiker fanns bland pristagarna. Årets priser verkar också ha träffat objekt med stor framtida praktisk användbarhet. För övrigt har det mest handlat om förberedelser för julfirandet bland annat med hustruns flitiga julbakande.

En händelse som den senaste tiden tilldragit sig världens uppmärksamhet är klimatkonferensen COP28 som pågått i två veckor i Dubai. Med delegater från närmare 200 av världens länder var målet att besluta om en plan för utfasning av fossila bränslen som motåtgärd mot den pågående klimatförändringen. Detta visade sig dock lättare sagt än gjort då motståndet, inte helt oväntat, från olje- och gasproducerande länder blev för stort. Efter långa och hårda förhandlingar blev slutresultatet istället en överenskommelse om att på frivillig grund påbörja reducering av fossilanvändningen.
Om detta kan man tycka vad man vill, men ger en tydlig signal om bristande probleminsikt. Det innevarande året, som återigen varit det globalt varmaste sedan mätningar startade, har upprepade gånger visat på extremväder som tydligt visat vart vi är på väg. Därför är obegripligt att oljeländerna planerar för ökad utvinning och även verkar få avsättning för denna. Den smygande faran kommer dock en dag att ge en signal om allvaret i situationen. Då får vi hoppas att beslutsfattarna uppfattar den och att det inte är för sent att göra något åt saken,

Elbrist i Sverige!

Vi har nu fått vinterväder på ett synnerligen påtagligt sätt. Det är ovanligt mycket snö för årstiden och idag har temperaturen ute varit nere under 15 minusgrader. Kylan har de senaste dagarna också haft en menlig inverkan på våra motionspromenader då man inte gärna är ute längre stunder i sådan temperatur. Snön, som visserligen vackert lyser upp landskapet, har också skapat extra sysselsättning med snöröjning.

Det kalla vädret har medfört att elpriset åter har börjat skena och låg idag en bit över 3 kr/kWh på morgonen. Det är precis i denna vädersituation med stiltje och kyla, som vindkraftens svagheter tydligt visar sig. Idag är mindre än 10 procent av den installerade kapaciteten i produktion, vilket lett till att haft nettoimport av el på omkring 1 000 MW.
I den allmänna debatten verkar dock insikten om dessa förhållanden ha börjat komma till klarhet. Den sedan många år bedrivna opinionsbildningen mot kärnkraft har de senast månader klart börjat avta och en rad projekt med syfte på ny utbyggnad av sådan har inletts. Tyvärr är ledtiderna för dessa för långa för att lösa de problem som tornar upp sig inför den elektrifiering av samhället som redan har inletts. Tillsammans med de krav som planerad utbyggnad inom stålindustrin reser, är det svårt att se hur försörjningen ska kunna tillgodoses på ett acceptabelt sätt. Svaret är tyvärr inte att bygga mera vindkraft som miljörörelsen tänkt sig, vilket de senaste dagarna tydligt visat!