Nu ska vi fira!

På årets sista dag har vi åter fått plusgrader på utetermometern och det kändes nästan som en försmak av våren. Ett par långpromenader har vi hunnit med, igår på landet norr om stan och idag i de norra stadsdelarna. Av planeringsskäl bet jag idag huvudet av skammen och använde nyårsaftons förmiddag till att baka veteskorpor, frallor och hårt tunnbröd. Ibland får behoven styra prioriteringen. Efter en god middag ser vi nu fram emot att i hemmets lugna vrå kunna avsluta det gamla året och hälsa det nya välkommet. Av ljud utifrån har en del, i strid med den lokala ordningsstadgan, redan börjat firandet, men det får man stå ut med. Själva ska vi i år, istället för champagne, skåla för det nya året i ett portvin lagrat i 50 år - den sista buteljen från min första insats som vinmakare 1964.

Allt efter tycke och smak tar sig nyårsfirandet många olika uttryck. I storstäderna är förstås utbudet överlägset störst och i Stockholm kan man gå på Nalens maskeradbal (pris inkl supé 1 250 kr) om man inte väljer supé på Södra teatern på Mosebacke (1 405 kr inkl dryckespaket) eller budgetvarianten Nyårsmeny på klassikt vis på Tennstopet (695 kr inkl champagne). Sedan kan man ju istället välja det traditionsenliga firandet på Skansen och före tolvslaget höra Loa Falkman läsa Tennyson-dikten Nyårsklockan.
Ute i landet är naturligtvis utbudet mycket varierat och Ystad firar man på Stortorget med tal av kommunstyrelsens ordförande och nyårsdikten uppläst av en lokal förmåga samt det obligatoriska fyrverkeriet. I andra änden av landet kan Kiruna bland mycket annat stoltsera med ett helt unikt erbjudande: Övernattning i Jukkasjärvi Icehotel mot ett par tusenlappars tillägg på ett vanligt hotellrumspris. Därutöver har man, som komplement till fyrverkerierna, ovanligt goda förutsättningar att kunna visa upp briljant norrsken.
Men säg den medalj som inte har en baksida. Av de ungefär 12 000 samtal som kommer in till SOS Alarm under nyårsnatten är ungefär hälften helt onödiga fyllesamtal. Operatörerna kan omvittna de mest hårresande infall från personer som lämnat omdömet bakom sig, ett problem som gör det onödigt svårt att ge hjälp till de verkligt behövande. Låt oss ändå hoppas att årsskiftet ska klaras av utan att någon ska behöva komma till skada när det hela i själva verket handlar om att fira en milstolpe i tiden!

Gott Nytt År!

Nytt liv för Gävlebocken

Det kalla vintervädret går nu, för vår del, mot sitt slut för den här gången. Idag hade det sköna solskenet ersatts med dimma och låga moln. Våra motionsaktiviteter har inskränkt sig till ett par promenader i närområdet. Hustrun tyckte att dagens väder passade bra för att baka tunnbröd idag på förmiddagen, men för övrigt har livet gått vidare efter gängse rutiner.

Lite utanför normal rutin visade det sig idag att den stora julbocken i Gävle i år klarat helgen utan att bli uppeldad, nu för fjortonde gången under dess 48-åriga historia. Helt utanför rutinen ligger i år dessutom att bocken ska få ett andra liv. Den monteras nu ned för att fraktas till Gävles vänort Zhuhai i sydöstra Kina där man i år firar Getens år. Tanken är att Gävlebocken där ska kläs i blommor och medverka på festivaler.
Som av en märkvärdig slump kunde man bredvid artikeln om bocken, helt osökt, läsa att 'I morgon startar styckmordsrättegången i Gävle', men det är naturligtvis en helt annan historia. Att en sinnesförvirrad 28-årig man kan döda och stycka en oskyldig 24-årig småbarnsmamma är dessvärre något som händer även i vårt civiliserade samhälle. Något vi med all sannolikhet får finna oss i att leva med även i framtiden.

Samlingsregering!?

Den nu något kyligare väderleken (-12 grader idag på morgonen) börjar man vänja sig vid och kombinationen med vitt på marken och sol på himlen gör en genast lite bättre till mods. Igår var vi på besök hos yngsta dottern på 'annandagskaffe' och hade en trevlig stund med familjen när vi gick igenom svunna tiders minnen från flera generationer. Vi fick också njuta av barnbarnens underhållning med sång och gitarrspel.
Idag tog vi oss ner till stan för ett besök på biblioteket. Av folklivets intensitet kunde man räkna ut att mellandagsreornas höjdpunkt redan verkar vara passerad, men å andra sidan har cityhandeln rent allmänt blivit rejält vingklippt av de stora köpcentra vi har både öster och väster om stan.

Vingklippning ser däremot (S)-ledaren Löfven ut att kunna undvika när han idag på en presskonferens, tillsammans med Mp-ledarna och Allianspartiernas ledare, kunde avisera att det inte kommer att bli något extraval i vår. Skälet är att man lyckats komma överens om nya procedurregler för riksdagens röstning om tillsättning av statsminister och beslut om statsbudgeten, allt i syfte att göra det möjligt att regera landet med en minoritetsregering. Samtidigt minimera man inflytande från de båda ytterlighetspartierna (V) och (SD). De senare svarade omedelbart med att avisera en misstroendeförklaring mot statsministern. I detta som kallats 'decemberöverenskommelsen', och som ska gälla till år 2022, ingår också ett nära 'samråd' mellan regeringen och Alliansen om de tre tunga områdena säkerhetspolitik, energipolitik och pensionsuppgörelsen.
Massmedias analytiker och kommentatorer var, inte helt oväntat, blixtsnabba med att både hissa och dissa uppgörelsen, beroende på den egna politiska hemvisten. Några saker kan man dock slå fast, och det är dels att det nya läget tvingar alla partier till att skärpa sitt sakpolitiska arbete med ökade möjligheter till pragmatiska resultat, dels undviker man att spilla kraft och pengar  på ett extraval, som inte alls kunnat garantera någon lösning på de akuta problemen i den politiska balansen. Vad man också vill hoppas är att överenskommelsen förmår marginalisera extremisterna till både höger och vänster. Det finns det facto inget reellt behov av missnöjespartier i Sverige som har bland världens högsta materiella levnadsstandard och som under alliansregeringarna kunnat bibehålla sin ekonomiska styrka och stabilitet!

Kommunistisk ideologi - en ödets ironi

När julhelgen nu passerat sin höjdpunkt kan vi notera att det mot all förmodan till sist ändå blev en vit jul i år. Enligt statistiken sker det numera på sin höjd en gång av tre i våra trakter. På köpet fick vi dessutom vinterns hittills lägsta temperatur med -11 grader - inte mycket att klaga på jämfört med Gielas i södra Lappland som hade -38.
Årets julaftonskalas med hela klanen Andersson församlad var lika lyckad som vanligt med hustruns förnämliga julbord som främsta attraktion. En klar förbättring var i år den rationaliserade julklappsutdelningen där vi genom hemlig lottning av givare/mottagare lyckats minska antalet paket till en femtedel jämfört med tidigare år - riktigt smidigt och bra och mycket mer överblickbart.
Idag har vi, som traditionen bjuder, tagit det lugnt, men i alla fall hunnit med en promenad i närområdet i strålande solsken från en klarblå himmel.

Minnesvärt från stora världen är dagens 25-årsjubileum av den kommunistiska Ceausescu-diktaturens fall i Rumänien. Då föll också den sista bastionen för den olycksaliga östeuropakommunismen som plågat människor i drygt 70 år - en av skamfläckarna i Europas historia. Den 21 december 1989 höll Nicolae Ceauesescu sitt sista tal. Det blev tumult och hustrun Elena skrek ut över platsen framför dem, som var fylld av människor med röda plakat, att de ska hålla tyst. Det gjorde de inte och dagen efter flydde paret i en helikopter men greps. På juldagen hölls en skenrättegång under 90 minuter, men paret hade inte en chans. Ceausescu hade tiotusentals människors liv på sitt samvete och paret blev omedelbart skjutna utanför på gården. Den största förändringen var att nu kunde människor börja att tala fritt, omvittnar de som var med.
Frigörelsen från det kommunistiska oket blev till sist oundvikligt för människorna, men ekonomin låg i spillror, såväl i Rumänien, som i flera andra av de sovjetiska satellitstaterna och många kämpar än idag med att försöka ta igen det som gått förlorat genom diktatorernas vanstyre. Inför dessa iakttagelser vill man gärna fråga sig om den ursprungliga upphovsmannen Karl Marx, verkligen tänkt sina tankar till slut. I alla de länder, utan undantag, som tillämpat hans lära, har resultatet blivit förtryck och armod för de människor som han sade sig vilja värna. Nu väntar vi bara på att få se slutresultatet i de länder som återstår, främst Nordkorea, Kuba, men även Laos, Vietnam, Venezuela och Zimbabwe.

Påven på krigsstigen

Med vintersolståndet passerat och stundtals soligt väder känner man redan att vi börjat gå mot ljusare tiden. Det har också kommit ett försiktigt pudrat lager av snö, så kanske kan vi mot all förmodan få uppleva lite av en vit jul. Mellan alla olika insatser i julstöket har vi hunnit med ett par promenader i närområdet. Det enda negativa i sammanhanget är känslan av att tiden rullar undan alldeles för fort.

En som inte verkar lika tillfreds med tillvaron är påven i Vatikanen som i jultalet till sin personal inte delade ut några 'julklappar' utan snarare valde alternativet käftsmällar. Franciskus skrädde inte orden när han sade att Kurian, katolska kyrkans högsta administrativa ledning, led av "andlig alzheimers" och bedrev en "skvallerterrorism". Han räknade upp en lista på 15 brister som han anser att kardinalerna, biskoparna och prästerna, som ingår i Kurian, lider av. Tystnaden i Kurian efter talet var total! Enligt den svenske ambassadören i Vatikanen var talet modigt, men kanske också dumdristigt, vilket får visa sig, men signalerade i vart fall påvens starka ambition att reformera den katolska kyrkan.
Även om inte alla i påvens regeringskansli är förtappade, så är det säkert en god idé att modernisera organisationen och göra den mera världstillvänd. Denna 'utböling' till påve från Sydamerika har ju redan på vissa områden visat framsteg vad gäller t. ex. synen på kvinnors ställning i samhället och på frågor om abort och användning av preventivmedel. Därmed är det lätt att misstänka att en del konservativa element i hans närhet är beredda att obstruera. Det kan således bli intressant att följa den fortsatta utvecklingen, som kan bli en långvarig historia. Påven väljs ju på livstid och Franciskus är förhållandevis ung, så det kan kanske bli friska tag framöver.

Skrammel med cybervapen

De två senaste dagarna har vädret varit ovanligt gynnsamt och vi har tagit riktiga långpromenader för att samla solljus. Igår blev det i de västra stadsdelarna och idag i de norra. Sedan har 'julstöket' fortsatt med installation av julgranen igår och tillverkning av det traditionella julljuset idag. Hustrun har dessutom bakat goda bullar och gjort sillinläggning och andra förberedelser för julens utsvävningar.

Även om den svenska inrikespolitiken den senaste tiden kunnat upplevas som rörig och oförutsägbar, så är det i alla fall bättre är den variant som Nordkoreas invånare tvingas leva med. 'Den unge ledaren' talar och säger hur det skall vara och sedan är det slutresonerat. Nu har det emellertid kommit en del grus i maskineriet sedan det amerikanska filmbolaget Sony Pictures nu vill visa sin film The Interview, där handlingen innehåller en planering av mord på den nordkoreanske diktatorn. Denna 'förolämpning' har besvarats med systematiska cyberattacker mot filmbolaget vilket i sin tur föranlett USA:s president att beteckna det hela som cybervandalism. Motbudet från diktatorn har då blivit krav på en gemensam utredning av attackerna, som naturligtvis förnekas, samt hot om kärnvapenupprustning och vedergällning mot USA om man inte samarbetar.
Det som pågår är en uppenbar maktdemonstration som visar att på att cybervärlden kan bli framtidens slagfält i internationella konflikter. Det sorgliga i sammanhanget är att den nordkoreanska befolkningen till stora delar ofta saknar mat på bordet och i princip är helt utan några mänskliga rättigheter, som inte diktatorn sanktionerat. Det märkliga är hur detta apspel kan tillåtas få fortsätta år efter år, när vi är så väldigt angelägna om att värna människors rätt och säkerhet i alla andra sammanhang. Eller är vänsterextremism mindre hänsynslös än den till höger?

Socialistisk personjakt

Igår morse tassade kung Bore försiktigt in på scenen och släppte ifrån sig lite snö, tillräckligt mycket för att motivera lite användning av snöskyffeln den här vintern. Sydvästlig vind och senare småregn såg dock till att den vita marken raskt mörknade igen. Vi användes därför förmiddagen till bakning - hustrun gjorde danskt grovbröd och hårt tunnbröd och själv bidrog jag med finska rågkakor, så nu är frysen åter proppfull. Vi tog sedan en kort promenad i närområdet för att få lite motion och frisk luft.
Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret för att hinna med inköpen till julfirandet innan den stora horden av stressade människor hann komma igång. Sedan skulle hustrun på damlunch med tidigare kollegor och då fick jag i mitt tillfälliga 'gräsänklingstillstånd' ta en promenad till ett kebabställe i grannskapet för att stilla mitt näringsbehov. Vi blev båda nöjda var och en på sitt håll.

Mindre nöjd är man inom vår vilsekomna regering (av vissa nu kallad 'trainee-regering) efter den senaste tidens förvirring på praktiskt taget alla områden. Snart har alla stolta utspel från regeringsförklaringen förfallit och ingen vet längre vems ord som gäller eller vad nästa utspel kommer att bli. Regeringsdugligheten är obefintlig.
Idag serverade man så löken till laxen när civilministern, när de flesta släckt ner inför julfirandet, kallade till presskonferens angående Filippa Reinfeldts övergång från landstingsråd till lobbyist med plats i koncernledningen inom vårdkoncernen Aleris. Civilministern ser ett behov av regler för hur sådana övergångar ska få ske, men säger sig inte vilja "bedöma lämpligheten i enskilda människors etiska överväganden". Själv menar Filippa att det är befängt att tro att hon i sin roll sjukvårdslandstingsråd skulle ha gynnat Aleris.
Det hela ser nästan ut som häxjakt från den förvirrade regeringens sida. Det kan knappast vara civilministerns roll att ha synpunkter på politikers fortsatta karriär efter avslutat uppdrag. Snarare känner man en unken doft från totalitära regimer när företrädare för statsledningen visar den här formen av reaktion. Låt oss slippa det i fortsättningen!

Ryssland på dekis

Två dagar har vi nu kunnat glädja oss åt några små solglimtar då och då. Det har också kommit snö så det åtminstone fläckvis är vitt på marken. Detta har uppmuntrat oss till att ta två lite längre motionsrundor i närområdet. För övrigt har vi hållit oss inomhus, dagsljuset varar ju inte så länge och så har hustrun hållit på med 'julstök' - ett konstigt ord förresten. Normalt innebär stök att ställa till med oreda men i anslutning till julen är det av någon anledning tvärtom!

Riktigt stökigt håller det emellertid på att bli i det stora landet i öster. Rysslands ekonomi befinner sig i en brant utförsbacke och värdet på rubeln har på ett halvår halverats mot euron. Västvärldens sanktioner i Ukrainakrisens spår har ställt till det för Putin, men än värre är det sjunkande internationella råoljepriset, när olja och gas är en stor del av Rysslands ekonomiska fundament. Den ryska centralbanken höjde igår styrräntan från 10,5 till 17 procent, men det hade i stort sett ingen inverkan på valutakursen. Detta har i sin tur satt spår i landets reala ekonomi när investerarna flyr och medborgarna börjar hamstra kapitalvaror inför hotet av stor inflation och i slutändan devalvering. Oron sprider sig nu också vidare med börsfall runt om i världen.
Vad Putin tänker göra åt saken är inte lätt att veta, men hans handlingsutrymme krymper snabbt. Västvärldens sanktioner hade han kunnat dämpa genom en mera hovsam hållning i sydöstra Europa, men åt priset på olja och gas kan han inget göra. Det betyder i det korta perspektivet att ryska medborgare kan se fram emot en bister vinter i materiell mening och på längre sikt, med fortsatt lågt oljepris, kan missnöjet underifrån leda till nya revolutioner i detta högst oförutsägbara land. Kanske kan vi då också hoppas på en något mindre aggressiv attityd hos den ryska statsledningen, men risk för det rakt motsatta är alltid en potentiell fara. Den ryska björnen är inte att leka med!

Talman i blåsväder

Igår var väderleken något bättre än genomsnittet och efter att ha gjort en insats med avfrostning av frysskåpet bestämde vi oss för att göra en liten utflykt till grannkommunerna. Det blev först ett besök på Julsalongen på Stenhuset i Sura, där vi kunde konstatera att vår egen utställning på Club Artis stod sig gott i en jämförelse. Sedan fortsatte vi till Hallsta, där vi gjorde ett besök på den imponerande julmarknaden på Åsby handelsträdgård, som de facto numera är ett välmatat köpcentrum för hus och hem. De har en enastående förmåga att bygga upp en vacker och intressant julskyltning.
Idag var vädret tillbaka till det normalt trista med nederbörd i flytande form och vi har hållit oss inomhus. Men nu ska vi om en stund åka på ett besök på yngsta dottersonens gymnasium där vi ska beskåda vad eleverna uträttat i sina projektarbeten som bygger på idén om unga företagare, där det ibland händer att resultatet utmynnar i ett riktigt företag på fullt allvar.

Fullt allvar är det åter i den f n turbulenta svenska statsledningen. Denna gång är det riksdagens andre vice talman Björn Söder från SD som utmärkt sig. I en debattartikel i landets största morgontidning har han hävdat att judar och samer inte är svenskar och därmed skapat en fullt berättigad opinionsstorm ute i landet. Den utvecklade sig raskt in även i parlamentet där vänsterpartister vägrat tilltala honom som talman under sessionen. Att SD:s partisekreterare försökt rätta till situationen med att säga att man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet har knappast förbättrat det hela. Samer och judar är två av Sveriges officiellt erkända minoriteter och ska inte behöva höra denna form av förolämpning. Andra partier i riksdagen har redan ställt krav på Söders avgång från talmansposten såsom varande olämplig för ämbetet.
Det inträffade är ju inget mindre än ett gott bevis på att SD-representanterna har mycket kvar att putsa på sin fasad för att bli rumsrena. Det räcker inte med att hänga kostym och slips på gamla skinheads för att göra dem till anständiga politiker. Vi får bara hoppas att den rödgröna röran i regeringen med sitt trixande inte ordnar så att SD i slutändan kan räkna hem ett ännu större väljarstöd och därmed ett oförtjänt stort inflytande på landets styrning!

Ryska incidenter

Den aviserade stormen från sydväst lyckades i stort sett smyga vid sidan av våra trakter, men idag hade vi fått en aning snö på marken. Det kan vi stå ut med när den gör vår omgivning en aning ljusare och tillsammans med några hastiga solglimtar lyser upp det kompakta vintermörkret en aning.
Stimulerade av detta tog vi en långpromenad till stan igår och åt lunch på en vegetarisk restaurang, för att sedan uträtta lite ärenden och göra några av årets, numera kraftigt nedbantade, julklappsköp.
Idag nöjde vi oss med en promenad i närområdet och efter den placerade jag ut fågelbordet där de små liven kan förse sig när mattillgången börjar sina ute i naturen.

Idag kunde vi i media läsa om en ny incident inom flygtrafiken i södra delen av landet. Ett passagerarplan på väg mot Polen från Kastrup hamnade på kollisionskurs mot ett militärplan söder om Skåne. Det svenska flygvapnet noterade risksituation och informerade flygledningen på Kastrup, som gav det civila planet korrigeringsorder. Man vill inte ge några kommentarer om det militära flygplanets nationalitet, men danska försvarsmakten hade noterat att minst ett ryskt militärplan cirkulerade i området mellan Malmö och Bornholm vid den aktuella tidpunkten.
Det är en oroande tendens att ryskt militärflyg inte respekterar gällande regler för luftfarten. I början av mars i år var ett SAS-plan på väg från Kastrup till Rom mindre än 100 m från att kollidera med ett ryskt spaningsplan. Detta var då, precis som nu, 'osynligt' för flygledningen på Kastrup eftersom man stängt av planets transponder. Detta beteende är inte acceptabelt och Sveriges försvarsminister betecknar det inträffade som allvarligt och direkt farligt. I ett större perspektiv finns det dessutom anledning att fråga sig vad som är skälet till det nu uppvaknade ryska intresset för Sverige, både i luften och under vattnet?!

Forskningens högtidsdag

De mörka vinterdagarna rullar på, men igår var det en liten ljusning och det gick till och med att få små glimtar av solen. Detta tog vi tillvara med en långpromenad längs Mälarstranden öster om stan. Samtidigt passade vi på att frakta bort en del överblivet material efter förra veckans ommöblering av hemmet. Dessutom hann hustrun med att baka huvuddelen av årets julkakor.
Idag var det istället rakt motsatt väder när en höststorm dragit in över landet. I våra trakter blev det dock ganska uthärdligt och nederbörd bara i flytande form. Det kändes ändå inte angeläget att gå utanför dörren, men hustrun gav sig ändå iväg för ett besök hos frisören.

Hon raljerade med att "man måste vara fin i håret" när det är dags med Nobelfesten. Det är ju också detta internationellt kända evenemang som är dagens stora höjdpunkt. Även om det sker via elektronisk kontakt, så har vi i alla fall just deltagit i den högtidliga utdelningen av årets priser. Av dussintalet honorerade pristagare var det denna gång endast en kvinna. Vad anledningen är till denna snedfördelning är inte lätt att veta, men vi får väl hoppas att det inte ska sätta igång en kvoteringsdebatt även här. Själv skulle jag inte känna mig särskilt hedrad om jag blev tilldelad en utmärkelse av främsta skälet att jag tillhörde en underrepresenterad grupp.
Från årets prisutdelning kan man konstatera att samtliga priser gått till forskare/uppfinnare med genomgående begripliga och användbara forskningsresultat. Till och med litteraturpriset kan, om än med viss abstraktion, anses som en 'användbar' beskrivning av fransk kultur och geografi. Det finns heller ingen den här gången som kan befaras ge upphov till upprörd debatt eller personangrepp.
Och nu väntar kvällens galamiddag i Stockholms stadshus, där den som så önskar, likaledes via elektronisk förmedling, kan få avnjuta högkvalificerad underhållning och tjuvtitta på församlade honoratiores.

Tungt besked i Pajala

I det fortsatt gråmulna vädret har solen ändå vid ett par tillfällen lyckats tränga igenom någon timme från sin plats strax över horisonten, och då har vi givetvis försökt vara ute och få lite tillskott av d-vitamin. Igår blev det en promenad i närområdet, men dagens runda fick hustrun ta på egen hand då jag satsade på trädgårdsskötsel inför vintern. Det handlade om beskärning av ett antal buskar och spridning av trädgårdskalk.
Igår kväll var vi på besök hos äldsta dottern för att fira hennes födelsedag och i kväll väntar medlemsmöte i målarklubben som avslutning av höstterminen. Där kommer vi att få professionell bedömning av verk som vi haft på julsalongen av en inbjuden konstnär.

En mindre trevlig nyhet kom oss till del idag då Northland Resources, ägaren till den nya järnmalmsgruvan i Pajala, meddelade att bolagets rekonstruktion misslyckats och att därför nu försatt bolaget i konkurs. Det var knappast någon bra julklapp för den redan ganska ansträngda kommunen. De största förlorarna är dessutom storägarna PEAB, Folksam, Metso och LKAB. Förlorare är givetvis också de ca 600 anställda som inte längre har något jobb att gå till. Ordföranden för facket, Gruvtolvan, är kritisk till företagets beslut och anser att staten nu måste gå in och ta över.
I ett mycket snävt perspektiv skulle naturligtvis detta kunna ha varit en tänkbar kortsiktig lösning för att 'rädda jobben'. Nu är det emellertid inte så enkelt då hela projektet från början byggdes på en kalkyl där de senaste årens sjunkande priser på järnmalm inte fanns med. Att man därtill måste transportera malmen med lastbil till Kiruna för förädling är ju inte något som precis förbättrar den ekonomiska situationen. I det läget har jag svårt att se det begåvade i att pytsa in skattebetalarnas pengar i en förlustverksamhet där den bortre parentesen inte är utsatt. Det blir i själva verket bara en annan form av socialhjälp och från ett annat konto, och sådant brukar generellt benämnas 'Ebberöds bank'.

Oro i politiken

De två nu gångna dagarna har rört sig mycket kring vår målarklubb. Igår var det vår grupp, som hade till uppgift att hänga årets Julsalong, och det lyckades vi, enligt egen uppfattning, riktigt bra med. Idag blev det sedan ett par turer till stan för att medverka vid själva utställningen. Allmänhetens intresse var kanske, så här i den begynnande julhandeln, inte så stort som vi hoppats, men ändå tillräckligt för att vi inte ska bli alltför besvikna. Julsalongen visas även under morgondagen, så vi får hoppas på minst samma intresse då.

Förhoppning råder nu på olika sätt även inom den svenska inrikespolitiken. SD har, sedan de fällt regeringens budgetproposition i riksdagen, börjat vädra morgonluft och har i sin pågående partikonferens om kommun- och landstingspolitik kraftigt markerat sina centrala ståndpunkter kring allt som rör invandring och då främst muslimer. Man vill motverka att kommuner sluter avtal med Migrationsverket om asylmottagning och förhindra att privata flyktingmottagningar upprättas i kommunerna. Man vill heller inte tillåta att moskéer eller andra byggnader med "symbolvärde av religiös eller annan karaktär" ska få upprättas och man vill inte tillåta böneutrop. Inga nya, men heller inte särskilt glädjande besked i en allt mera globaliserad värld. Dock måste det tillstås att moskéer och minareter med böneutropare inte hör hemma i den nordiska kulturen.
Sossarnas ledande företrädare, statsministern och finansministern, kvitterar från sitt håll med att kalla SD för ett litet nyfascistiskt enfrågeparti som försöker tilltvinga sig en makt som inte står i proportion till deras mandat.
Det tråkiga med den socialistiska retoriken är att deras bindningar till ett vänsterparti med rötter i den renodlade kommunismen, är precis lika besmittat av extrem ytterlighetspolitik i sin historia som SD, vilket våra påtagligt vänstervridna nyhetsmedier undviken att påtala. Beträffande partistorlek så kan en viss dämpning av argumenten vara på sin plats. Enligt de senaste opinionsmätningarna har, sedan valet i september, andelen S-sympatisörer minskat från ca 34 till ca 28 procent medan SD ökat sin andel från ca 13 till nästan 18 procent. I en annan mätning var det bara 2 procent av de tillfrågade som tyckte att en regering av S+Mp var bäst för Sverige. Dessutom är Mp inte mer än hälften så stort som SD.
De närmast tre månaderna kommer utan tvekan att bli en spännande, men inte särskilt bra tid för Sverige. Den stabilitet som Alliansen byggt upp under åtta år i regeringen kan amatörerna till vänster mycket väl hinna att totalt rasera på det här halvåret!

Regeringskris!

Igår var det utlovat en del solsken på himlen och vi tog tillfället att göra en liten biltur till vår norra grannkommun. Nu blev det för all del inte så mycket sol, men vi kunde ta en promenad i staden och äta en god lunch på 'vår' kinarestaurang där.
Idag var vi tillbaka till den numera ordinarie gråmulenheten och det blev en promenad ner mot stan - för min del för att uträtta några ärenden på målarklubben. För övrigt har vi hållit oss hemma, inte minst för att igår lyssna på radio- och TV-utsändningarna från den dramatiska budgetomröstningen i riksdagen.

Så var då den medräknade utslagningen av Löfvens första regering ett faktum! Omröstningarna i kammaren om den framlagda höstbudgeten gick i konstitutionell ordning med vinst för den borgerliga Alliansens reservation genom att SD avvek från praxis om att lägga ned sina röster efter att det egna förslaget fallit och istället röstade emot regeringspropositionen. I detta fanns inget som inte redan var känt. Det nya och mindre behagliga var att SD i sin kommentar deklarerade att de i fortsättningen, genom sin vågmästarställning i riksdagen, avser att fälla varje regeringsproposition, oavsett partifärg, som framhärdar i att fortsätta den nuvarande migrationspolitiken. Därmed är dörren stängd för alla försök att styra landet med en minoritetsregering.
Löfvens svar, med att meddela att extraval kommer att utlysas, var sannolikt hans enda återstående väg att fortsätta sedan han genom sin uppbindning mot vänster omöjliggjort varje förhandling med den borgerliga sidan.
För min egen del stod den nu uppkomna situationen klar redan när Löfven läste upp sin regeringsförklaring i början av oktober. Bindningen till de utvecklingsfientliga partierna på vänsterkanten kombinerat med en överraskande tafatt och orutinerad hantering av sakfrågorna gjorde inte det hela på något sätt bättre. Vad som nu kommer att hända i folkopinionen, sedan den rödgröna röran så kapitalt demonstrerat sin regeringsoduglighet, är vanskligt att säga, men risken för ett ännu starkare SD är uppenbar. Det enda alternativ, som i det uppkomna läget kan lägga grund för en regering som håller i fyra år, är att Alliansen förmår återta regeringsmakten grundad på en majoritet i riksdagen, och det kommer att kräva en valrörelse bra mycket över genomsnittet!

Idel kungligheter

Vädermässigt har den nya månaden inletts på samma sätt som den tidigare slutade, nämligen med dimma, moln och mörker. Några större förändringar är heller inte i sikte och av en meteorolog fick vi idag genom radion veta att klimatförändringarna går snabbare i Skandinavien än globalt, och att detta leder till, förutom högre temperatur, mera moln och nederbörd. Huga!
Igår tog vi oss i alla fall till stan för veckans pass på målarklubben, där jag försökte avsluta ett par påbörjade verk medan hustrun förfärdigade en ny, trevlig akvarell. Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret för veckoinköpen och därefter har vi sysselsatt oss på hemmaplan i väntan på en ny tur till stan. Denna gång handlar det om en del planering av verksamheten på Club Artis, samt ett besök på en nyöppnad konstutställning.

På tal om besök, så befinner sig just nu vår officielle kung, Carl XVI Gustaf, tillsammans med sin drottning och vidhängande hov på statsbesök i Frankrike. I Paris blev det tillfälle till ett möte med en annan svensk kung, Zlatan Ibrahimovic då vår monark besökte PSG Foundation, en stiftelse som arbetar med integration genom sport- och utbildningsaktiviteter för barn och ungdomar i utsatta områden. Samtidigt som detta kungamöte inträffade kunde den icke-blåblodige kungen sola sig i glansen av en intervju med en tredje svensk kung, nämligen Björn Borg. Denne hade i en av sina mycket sällsynt beviljade intervjuer utnämnt Zlatan till 'sin efterträdare' och ser honom som en av världens allra främsta fotbollsspelare. Han hävdade också att Zlatan är mera känd i världen än IKEA.
Oavsett om detta kan tolkas som forum för inbördes beundran, så är vi alla fall väl försedda med kungar. Det kan vara en tröst för tillfället med tanke på att vår representation på det politiska planet ju på senare tid utarmats på ett sorgligt sätt. Hur fortsättningen blir med detta ska för övrigt klargöras i morgon då riksdagen tar sig an debatten om statsverkspropositionen för år 2015. Bäva månde gudarna!

Dystert väder

Så har livet återvänt till mera välkända rutiner efter veckans mera ovanliga insatser. En del tid har fyllts av eftersläpning i vårt digitala liv via datorerna och igår tog vi oss tid för en promenad till mataffären.
Idag började hustrun dagen med pepparkaksbaket inför julen och på eftermiddagen åkte vi ut och gick en rejäl långpromenad på landsbygden öster om stan. Mot all förmodan bjöd också månadens sista dag på en stunds soligt väder - precis som att november i elfte timmen försökte bättra sin dåliga position i statistiken över solskenstimmar. Trots detta blir det ändå en ny bottennotering för vår region.

Ovanstående tes bekräftas av SMHI som konstaterat att vi i år i Stockholm haft det mörkaste november på 100 år, med bara tre soltimmar. Hos oss har vi haft uppskattningsvis 12 - 13. Så här mörkt har det inte varit sedan man började mäta antalet soltimmar 1908. Man har dock en liten reservation för mätutrustningens precision och ska kolla resultatet innan det bokförs som definitivt. Vi får trösta oss med att molnen i alla fall hållit någorlunda tätt med endast måttlig nederbörd. Längre västerut har ju varning för översvämning och höga vattenflöden 'stått som spön i backen'.
Om detta är ännu ett utslag av pågående klimatförändringar är svårt att säga, men det är illavarslande att de ovanliga förhållandena snart håller på att bli ett normaltillstånd.

Revolution i hemmet

De senaste dagarna har vi olika sätt lyckats ge vårt liv en lite annorlunda och ovanlig karaktär. Det började redan i tisdags med att taket på altanen hade blåst sönder, vilket gjorde att jag fick sätta igång direkt med en akut lagning. Som väl var hade jag sparat (bra att ha!) den plast som blev kvar när vi bytte ut taket för två år sedan så transplantationen gick smärtfritt och med acceptabelt resultat. Under denna dag, som var den första heldagen med soligt väder i november fick vi dessutom hit de hantverkare som lovat ta itu med rengöring av hustaket. De hann med ena halvan och tog bort en halv hektoliter mossa och annat skräp. Återstoden gör de när det nästa gång blir säkert för halka. Hustrun har å andra sidan hållit på med 'julstädning' under veckan, nu något underlättad av den nyförvärvade ångtvätten.
Inne i huset har revolutionen tagit form av omdisposition av vår golvyta så till vida att vi skrotat det gemensamma sovrummet och istället inrättat var sitt kombinerat sov- och arbetsrum. Det gick någorlunda snabbt att klara av med endast en nyinköpt säng och en golvlampa. Men sedan gjorde omfördelningen av möblemanget att det av bara farten även har blivit nya fåtöljer i TV-rummet. Det är inte utan att det krävts, inte blod och tårar, men en hel del svett och en djävla massa svordomar innan all möbelmontering var klar.
Nu är det mesta dock färdigt och bara lite småjusteringar återstår, så idag hann vi med en tur till stan, dels för att göra oss av med den stora mängd förpackningsmaterial som möbelinköpen alstrat och en nu utrangerad PC med 'tjockskärm', dels göra ett besök på vernissage som en tidigare medlem i vår målarklubb hade i stan idag. Han hade en hel del riktigt fina verk att visa upp i den utställning som han arrangerar tillsammans med några kollegor. Nu ska vi till sist bara luta oss tillbaka och koppla av efter en vecka som varit minst sagt ovanlig.

Knark till döds

Igår fick vi en liten första närkontakt med den förestående julen när vi besökte julmarknaden i Skultuna. Det var som vanligt mycket kommers och jultomtar, kombinerade med Mumintrollet som stapplade omkring i folkmängden. Hustrun inhandlade ett var rejäla vintervantar, men vi unnade oss naturligtvis också en del av alla de smakprover på allt mellan goda ostar och rökt lax. Vi passade också på att ta en motionsrunda i området.
Idag på eftermiddagen visade sig solen en kort stund när var ute på promenad i Mälarlandet. Det kändes väldigt ovanligt och vi kan nu summera två soltimmar hittills under november. Trots allt mörker har vi än så länge undgått att drabbas av höstdepression, men nu skulle ett tunt snötäcke passa bra för att ge lite upplysning.

Mera upplysning är något som också är angeläget för de människor, främst ungdomar, som fundera på att prova drogen Spice. Denna har nu fått ett obehagligt fäste i Sverige och skördar offer. Vid inte mindre än 30 obduktioner har drogen hittats. Narkotiska preparat har funnits och använts i hundratals år, men har för det mesta haft känt ursprung och kända effekter. Allt sedan rökningen i kinesiska opiumhålor och den urgamla tuggningen av coccablad i Sydamerika har medicinska, ibland dödliga, effekter funnits, men då mest genom oturliga omständigheter eller genom en successiv nerbrytning av brukaren kroppsliga och mentala tillstånd. Med dagens syntetiska droger som Spice förhåller det sig annorlunda. Lågt pris, lättillgänglighet och osäkert innehåll har risknivån för förödande effekter ökats katastrofalt. Polisens insatser kommer inte att räcka till för att stoppa de mörka framtidsutsikter som kan skönjas för de oupplysta som tar risken. Nu måste alla goda krafter i samhället arbeta gemensamt för att i tid kunna stoppa detta nya samhällsproblem!

Migrationsproblemet

Det fortsatt gråmulna vädret har åtminstone varit i stort sett nederbördsfritt de senaste dagarna. Vi har försökt komma ut på vår motion varje dag och i förrgår blev det en lång runda på landsbygden norr om stan. Igår höll i oss istället i stadsmiljön där hustrun gjorde ett läkarbesök medan jag tog hand några ärenden för Club Artis. Idag har vi tagit en promenad till stormarknaden och när vi där plockat ihop våra varor och skulle ut genom kassan upptäckte vi att ingen av oss hade tagit med något betalkort. Den pinsamma situationen kunde dock räddas av svärsonen som jobbar på platsen och kunde 'lösa ut oss' - vi tackar för hjälpen! Om en stund ska vi fortsätta dagen med en VIP-träff på biblioteket, där personalen presenterar årets boknyheter och aktuella planer för bibliotekets verksamhet.

Aktuella planer är det också i USA där presidenten nu beslutat driva igenom sina reformer av omhändertagandet av papperslösa invandrare genom införande av en 'amnesti' för ca fem miljoner människor, huvudsakligen latinamerikanska. Kongressens republikanska majoritet motsätter sig detta, men är samtidigt trängd av att presidentvalet om två år kan avgöras av latino-väljarna. Dessa vill se reformer som gör att de 11 miljoner som arbetar illegalt i USA ska slippa vara livrädda varje morgon de går till jobbet.
En spontan reflexion över den amerikanska situationen är att de europeiska problemen med migration, trots alla besvärligheter, fortfarande verkar mera hanterlig än den nordamerikanska. Det vi ser idag är med största sannolikhet bara början på en kultur av stora folkrörelser när tredje världens snabbt ökande befolkning svämmar över bräddarna för vad deras länder klarar av att försörja. Det som hos oss fortfarande främst är flyktingar från förtryck och konflikter, kommer att följas av 'ekonomiska flyktingar' som slåss för sin överlevnad då klimatförändringar riskerar att än mer försvåra deras situation. Det är hög tid för västvärlden att skapa en global policy för hur den utvecklingen ska kunna hanteras!

Politiskt önsketänkande

Fortfarande har vi inte sett någon sol på våra breddgrader och blir man snart tvungen att börja äta D-vitamintabletter för att undvika potentiell benskörhet i fortsättningen. Speciellt efter att vi blivit upplysta om att var femte svensk över 65 år råkar ut för fallolyckor med behov av professionell vård varje år. Peppar, peppar... vi har än så länge klarat oss från detta, men risken måste hela tiden beaktas.
Igår var det dags för veckans pass på målarklubben och där följde våra insatser gängse rutiner - jag fortsatte med ett påbörjat fågelmotiv och hustrun tog sig an en akvarell med ett trevligt norrlandsmotiv.
Idag började vi dagen med ett besök på östra köpcentret och efter lunch blev det en promenad i närområdet. För övrigt har vi sysselsatt på på hemmaplan.

Från den nya regeringens utrikespolitiska horisont har vi fått nya bekräftelser på det huvudlösa i att ensidigt erkänna Palestina som en suverän stat - en stat som i normal mening inte existerar. Kritiska synpunkter har heller inte saknats vare sig inom som utanför landets gränser. Det är aningslöst att tro att Palestinas bräckliga statsledning skulle börja tygla de fundamentalistiska, terrorstämplade grupper som stiftar sin egna lagar. Inte förenklas detta av att en del av dessa har som mål att förgöra 'ärkefienden' Israel. Gårdagens incident, när medlemmar ur en annan palestinsk falang gick till angrepp och dödade judar på Tempelberget i Jerusalem under deras religiösa utövning, lär knappast minska spänningen i östra Jerusalem.
Än värre för våra inhemska socialister måste det kännas när deras anförvanter i palestinska Fatah, som regerar halva landet, beslutat att arrestera 60 fackföreningsledare, som hamnat i konflikt med 'statschefens' släkting, som också är arbetsmarknadsminister. Denne hade dessförinnan i en radioutsändning kallat de offentliganställda för "horsöner", och därmed utlöst kravaller i samtliga städer på Västbanken. Nog verkar det som att vår orutinerade regering ha spänt vagnen framför hästen i sin iver att tillfredsställa vänsterkrafternas ogenomtänkta ambitioner. Samma drömmerier florerar på alla områden.

Ekoodling med svältrisk

Som en riktigt genuin tjatmoster kan jag bara upprepa att det solfria vädret har fortsatt ytterligare två dygn. Vad jag kan påminna mig har solen visat sig högst en á två timmar under första hälften av november. Börjar vi närma oss någon sorts rekordnotering kanske? Trots allt har vi ändå avverkat en motionsrunda igår och en idag, men vi har hållit oss till närområdet för detta väder inspirerar inte till några längre utflykter.

Inspirerande är det emellertid att läsa när fem professorer vid SLU i Uppsala lägger fram sina synpunkter i en SvD-artikel under rubriken "Ekologisk odling - vägen till svält". Med vetenskaplig stringens beskriver de effekten av en total övergång till ekologisk odling där de konstaterar att

- konsumenterna får varken bättre livsmedel eller bättre miljö,
- ekologiska livsmedel är inte giftfria,
- ekomaten är inte nyttigare än konventionellt odlad mat,
- ökad ekologisk odling försämrar livsmedelsförsörjningen både i Sverige och globalt,
- ekoodling ger inte lägre utsläpp av näringsämnen till yt- och grundvatten,
- ekoodling är inte klimatsmart.

Jag kan bara instämma och konstatera att detta har alla, icke ideologiskt anfrätta, människor alltid vetat. När skördeutfallet i ekobruket är endast 40 - 60 procent av vad som erhålles i modern konventionell odling, så blir det omöjligt att på sikt försörja en växande världsbefolkning. Med de ökande odlingsarealer som krävs följer automatiskt, precis som artikelförfattarna visar, ökande utsläpp till både luft och vatten.
På samma sätt är det meningslöst att hävda att ekologiska produkter skulle vara 'renare' än konventionellt odlade. Växternas biosyntes känner knappast någon skillnad på näringsämnenas ursprung. Och vad gäller smaken på livsmedlen så har det gång på gång visat sig i olika blindtester att ekovaror inte ger några speciella preferenser. Frågan vi ska ställa oss är istället om vi har rätt att unna oss 'lyxen' av ineffektiv odling, som på sikt kan försämra livsmedelsförsörjningen för de fattiga och ibland svältande människorna i tredje världen!

Storebror ser dig!

Fortfarande ingen ändring vad gäller höstvädret, molntäcket är kompakt. Det är med lite sorg i hjärtat som jag tänker på mina kollegor i astronomiklubben som investerat 100 000-tals kronor i toppmoderna teleskop och nu, vecka efter vecka, får sitta och vänta på klar himmel för sina observationer.
För vår egen del var vi igår på hemmaplan med undantag för en promenad till mataffären. Idag blev det istället en expedition runt stan där vi började med en god och nyttig lunch på en vegetabilisk bar. Sedan gick vi en runda på stan där jag stannade till hos Trafikverkets provkontor för att bli fotograferad till en förestående körkortsförnyelse. Efter det åkte vi till de västra stadsdelarna och inhandlade ett ångtvättaggregat och en blandararmatur till köksbänken. Den gamla hade nu definitivt blivit inkontinent efter ett halvsekels trogen tjänst.

På senare tid har det blivit allt mera uppenbart att den nya informationsteknologin med Internet i centrum ger myndigheter och andra möjlighet att övervaka sina medmänniskor. En stor majoritet har inte en aning om att deras mobiltelefon eller bredband kan vara kontinuerligt avlyssnade. Spridningen i insatsernas omfattning och avsikt är enorm, allt från amerikanska NSA:s datainsamling om miljontals människor både inom och utanför USA, till cityhandlarnas kartläggning av människors geografiska rörelser i de centrala delarna av vår egen stad. Det är i USA, sedan 11 september-attackerna 2001 idag en närmast paranoid stämning hos de 'säkerhetsbevarande' myndigheterna där borta. Nu talas det t o m om speciella, fejkade mobilmaster och småflygplan för signalspaning. Precisionen är sådan att man kan avgöra en persons position med tre meters marginal. Hur långt det svenska FRA har hunnit i denna utveckling är för stunden inte helt bekant.
Även för den som har 'rent mjöl i påsen' borde tendensen vara oroväckande. När George Orwell 1948 skrev sin bok '1984' förutsåg han den nu pågående utvecklingen även om han var 30 år för tidigt ute. I hans scenario var tankepolisen det ultimata utslaget av bevakningen. Där är vi ännu inte idag, men den som lever får se!

Philae har landat!

Vädret i denna november är förpestat! I tio dagar har nu solen i allt väsentligt lyst med sin frånvaro och höstmörkret börjar så sakta att skörda sina depressionsoffer bland människorna. Trots allt tog vi oss igår ut och gick en rejäl motionsrunda på landsbygden norr om stan.
Idag gick tiden mer i arbetets tecken då jag tog itu med service av bilen. Det blev oljebyte, hjulbyte och tvättning. Under tiden avverkade hustrun ett lager av stryktvätt. Efter lunch fortsatte jag med högtryckssprutan, men nu på gårdsplan och trottoar för att bli av med förhatlig påväxt av mossa och lavar. Därför fick hustrun klara dagens motionsrunda på egen hand.

Inom den vetenskapliga världen är det idag en unik märkesdag då projektet Rosetta lyckligen förts i hamn. Den landningsfarkost, Philae, som Rosettasonden fraktat genom rymden i över tio år landade som avsett på en komet och ESA är därmed först i världen med denna bedrift. Med sig har Philae ett dussintal instrument som under ett år förväntas kunna sända information till forskarna i form av bilder samt fysikaliska och kemiska data. Den komet som ska studeras är 67P/Churyumov- Gerasimenko. Rymdforskningen väntas därmed få nya pusselbitar till bilden av hur vårt solsystem en gång skapades. Särskilt stora förväntningar har man på kometens beteende i perihelium om ca 9 månader, då kometen befinner sig som närmast solen.
Det är inte utan viss beundran som man kan notera att landningstiden i november 2014 redan var bestämd vid uppskjutningen den 2 mars 2004. En precision som kanske vore något för SJ att ta en titt på. Att sonden genom åren passerat Jorden tre gånger för att ta hjälp av jordgravitationen för att accelerera hastigheten, som slutligen var uppe i 38 000 km/h, förminskar inte prestationen. För att sedan ytterligare spara energi flög sonden i dvala, medan den var längst bort från solen 2011 - 2013, för att i januari år 'väckas upp' ur sömnläget och börja förbereda sig för landningen som nu lyckosamt genomförts! Spänningen är förvisso stor inför de nya perspektiv som nu öppnas vad gäller kunskap om de mytomspunna kometerna.

Frihet är det bästa ting...

Igår fick vi besök av våra döttrar som kom hit för att 'fira' Fars dag, denna köpmännens lyckodag. Det var ett kärkommet besök och väldigt trevligt att kunna sitta en stund i lugn och ro och samtala om både gamla minnen och dagens utmaningar.
Idag var det dags för veckans målarpass på Club Artis. Då det var jag som hade veckans 'fikajour' så tog jag mig för att på morgonen baka kanelbullar för första gången i mitt liv. Det kan förstås ses som något av ett högriskprojekt, men även om bullarnas karaktär kanske inte helt överensstämde med idealet, så var alla kring fikabordet nöjda och glada. Och som vanligt, är slutet gott så är allt gott!

Detta talesätt kan ju även i någon mån tillmätas den händelse som Europa igår firade 25-årsjubileum av, nämligen öppnandet av Berlinmuren, som i över 35 år utgjorde symbolen för ett Europa delat i en grupp av fria demokratier och en annan under kommunistiskt förtryck. Det som hände den 10 november 1989 blev också slutpunkten för det som kallades 'det kalla kriget' där kraftmätningen till inte oväsentlig del utgjordes av en terrorbalans grundad på ömse sidors tillgång till kärnvapen. I längden räckte dock inte Karl Marx' teorier till för att skapa de resurser som krävdes för denna ytterst kostsamma hantering. Pressen på östsidans medborgare ökade till sist till en nivå som medförde att regimernas skräckvälde inte längre räckte till för att tygla gräsrötternas  revolt. Sovjetunionen och Warszawapakten kunde utan någon större saknad läggas till handlingarna och ett mödosamt arbete med att ställa till rätta skadorna av ett 70-årigt kommunistvälde kunde börja. På vissa håll är detta fortfarande långt ifrån slutfört.
För egen del ser jag marxismen som ett av de mest lysande exemplen genom historien på hur en teoretisk vision totalt krossas i vardagens kalla verklighet. Marx trodde gott om 'de arbetande människorna' och utgick från deras obrottsliga solidaritet. Denna filosofi har dessvärre gång på gång visat sig få stå tillbaka för den egoism som istället framstår som människans främsta adelsmärke. Mot detta hjälpte i längden inte ens den rad av folkmord och politiska förföljelser som vi fick se så många exempel på under 1900-talet.

Våra eller andras pengar?

Igår var vädret fortfarande kallt, blött och blåsigt och vi tog därför tillfället till att komplettera vårt brödförråd med ett storbak. Jag serieproducerade frallor, finska rågbitar och hårt tunnbröd, medan hustrun bidrog med en smarrig äppelkaka. Sedan tog jag mig också för att baka en nyintroducerad sort av kaffebröd, som jag tänker bjuda på när jag har 'fikajour' på målarklubben nästa vecka. Vi hann också med en promenad i närområdet.
Idag var vädret något bättre och vi åkte till stan för ett besök på det årligen återkommande Arkivens dag, där vi bl. a. fick lyssna till ett intressant föredrag (av en av hustruns tidigare chefer) om hur man här hanterade kolerautbrotten på 1800-talet. En lite skrämmande detalj i  sammanhanget är dessa epidemiers kusliga paralleller till dagens ebola-problem i västra Afrika. Vi hann också med att besöka en utställning som en av medlemamrna i Club Artis just nu har i en lokal nere vid Mälaren.

De senaste dagarna har det blossat upp en diskussion om Bankföreningens rekommendation om amortering av bolån. Tanken var att på alla nya lån skull det finnas en amorteringsplan ner till hälften av bostadens marknadsvärde. Nu har rekommendationen emellertid dragits tillbaka sedan Konkurrensverket sagt att en frivillig överenskommelse om detta kan strida mot konkurrensreglerna. Därför kommer nu sannolikt en laglig reglering av samma sak att förberedas.
Detta är bara ännu ett exempel på byråkratisk klåfingrighet, som ett resultat av att vi har alldeles för många 'myndigheter' i vårt land. För mig är det obegripligt att man kan få för sig att låna pengar utan att ha en självklar avsikt att betala tillbaka dem. Nu har i stället ett sådant tänkande, av penningpolitiska skäl, blivit snarare regel än undantag, motiverat med att amorteringar skulle minska den inhemska konsumtionen till men för en gynnsam konjunkturutveckling. Det man istället borde bekymra sig om är hur hushållens skenande belåning, främst av sina bostäder, ska hanteras i den framtid då den pantsatta bostaden inte längre utgör en tillgänglig borgen för de upptagna lånen. Det var något åt det hållet som gjorde att de amerikanska bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac 2008 hade skapat en 'bostadsbubbla' som till sist ledde till en av de största globala finanskriserna i modern tid. Det skulle jag vilja slippa att se här!

Maktens fördelning

Så var en ny vinter bekräftad! Första snön kom idag och drog ett tunt vitt täcke över omgivningen. Nu är förstås temperaturen ändå på plussidan, så det blir förmodligen inte så långvarigt. Trots de något aviga förhållandena tog hustrun ändå en sen promenad i mörkret, men jag bestämde mig för att avstå till förmån för 'inre tjänstgöring' - läs: diskningen efter middagen.
Igår tog vi våra promenader till bilverkstaden, där den gamle trotjänaren nu fått förstärkning i ena fjäderbenet, ungefär som att vi människor ibland kan behöva en ny knä- eller höftled. För övrigt har vi hållit oss på hemmaplan.

Ute i vida världen har det inträffat att den amerikanska affärstidningen Forbes gjort en rankinglista över världens mäktigaste personer just nu. Tyvärr, kan man säga, har Vladimir Putin, tagit sig till toppen genom de maktdemonstrationer han utövar i sydöstra Europa, där hänsynstagande knappast är en ingående komponent. Han har gått om den tidigare obestridliga ettan Barack Obama, sedan denne nu genom senatsvalet förvandlats till en 'lame duck' under de kommande två åren i Vita huset. Trea på listan är den kineiska ledaren Xi Jinping, med sina 1 350 miljoner undersåtar och fyra är påven Fransiskus som 'regerar' över ungefär lika många. Sedan har det nu också kommit två kvinnor på tio-i-topp-listan, nämligen Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Janet Yellen, chef för amerikanska centralbanken. Efter denna rad av offentliga makthavare hittar man även representanter för näringslivet där det är Bill Gates från Microsoft och de båda bossarna för Google, Larry Page och Sergej Brin som tar plats. Någon svensk har inte lyckats ta sig in på topp 100-listan, men väl norrmannen Yngve Slyngstad, som är chef för världens största statliga fond, Oljefonden.
Vill man göra en sammanfattande analys av vad som innebär makt i vår tid, så torde det i första hand vara pengar, vilket stämmer väl med det välkända talesättet "pengar är makt och makt ger mera pengar". I den socialistiska världen ger komplementet 'hårda nypor' därtill en extra spets. På ungefär samma sätt kan påven 'med Guds hjälp' styra och ställa med de troende katolikerna. Den modernaste, och kanske något illavarslande maktfaktorn, information och kommunikation, visar sig slutligen genom placeringen av företrädarna IT-branschens giganter (Storebror ser dig!?).

Onkel Sam på osäker mark

Livet går vidare i samma trista höstväder och tilltagande mörker. Nu är det den tid då man, hör och häpna, börjar se fram emot kyla och snö - en förväntan som dock inte delas av hustrun. Då blir för det mesta lite torrare och lite ljusare.
Igår var det tid för veckans målarpass som vi lyckades ta oss till utan att bli blöta. Där arbetade vi båda med var sitt fågelmotiv och hustrun dessutom med en fjärilsmålning. Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret och hann precis hem innan regnet började på nytt. Efter lunch dristade vi oss ut på en promenad i närområdet, men var då inte lika lyckosamma och kom hem halvblöta.

Huruvida man är lyckosamma i det stora landet i väster, där det just nu pågår mellanårsval, får framtiden utvisa. Den amerikanska politiken har i snart tio år varit tämligen labil och även konfliktfylld sedan Obama blev president med en oppositionell majoritet i representanthuset. De val som nu genomförs kan, om oturen är framme, ge underskott för presidenten även i senaten och då är risken stor för att Obamas reformpolitik går in i väggen. Den hittills gjorda rösträkningen håller dock dörren öppen för en möjlig fortsatt majoritet för demokraterna i senaten. Osäkerheten hålls därtill uppe av ett osedvanligt lågt intresse från väljarnas sida, där man tycks ha tappat förtroendet för presidentens chanser att fullfölja sina politiska ambitioner. Sjukvårdsreformen Obama-care har t ex än så länge slagit igenom bara i en handfull delstater.
Samtidigt störs valet av skrämmande yttre faktorer som hoten om terrordåd av ISIS och risker för spridning av ebola-virus. Den allmänna bilden av situationen får vår svenska politiska värld, all turbolens och förvirring till trots,  att verka tämligen lugn och kontrollerbar.

Ett himmelskt hot

Alla Helgons dag avlöpte igår med ett ihållande dagslångt regn och det var ingen idé att försöka komma ut något. Det hade i alla fall det goda med sig att vi slapp undan de sedvanliga Halloween-attackerna från förvirrade barn och ungdomar.
Idag var det bättre och vi kunde ta oss en promenad i närområdet i ljuset av en blek höstsol. Nu väntar om en stund ett besök hos yngsta dottern där vi ska fira hennes och hennes makes födelsedagar.

Det har den senaste tiden funnits gott om tillfällen att fundera över det allt mera nyckfulla vädret och i vilken mån det är en manifestation av ett kinkigare klimat. Dessa funderingar sker ju systematiskt inom FN:s klimatpanel IPCC, som nu lagt fram en ny omfattande, och i många avseenden dyster rapport om utvecklingen. Rapporten innehåller inte några direkta nyheter utan är mer en sammanfattning av alla tidigare framförda orosmoment av allt kraftigare stormoväder och smältande glaciärer. Avsikten är att nu försöka komma överens om grunden för ett nytt klimatavtal som ska avlösa Kyotoavtalet från 1997. Målet är att enas om att uppnå en halvering av de globala utsläppen av växthusgaser till år 2050.
Idag finns det inte mycket som tyder på att det ska lyckas. De vittomtalade förnybara energikällorna utgör bara en liten bråkdel av världens energiförsörjning idag och även om utbyggnaden drivs på med olika subventioner, så ökar användningen av kol och olja ännu mera, speciellt i Kina och Indien. Den accelererande exploateringen av oljesand i Nordamerika leder åt samma håll. Tysklands nedstängning av kärnkraft, ersatt med brunkolseldning är ett tredje debacle.  Om man därtill lägger att världen år 2050 sannolikt har ytterligare två miljarder människor att försörja, så ser det mörkt ut.
Våra barn och barnbarn har förmodligen, tyvärr, att istället se fram emot sociala konvulsioner när delar av de redan hårt belastade, beboeliga områdena, istället blir obeboeliga på grund av vatten- eller födoämnesbrist eller på grund av översvämningar genom stigande havsnivåer. För varje år som världens ledare skyggar för kortsiktiga ekonomiska, negativa effekter av de krav som naturen ställer blir ett sådant scenario allt mera sannolikt.

Ryssland snart i baklås

Igår var det på nytt dags för mig att bege mig till Club Artis, denna gång för ett styrelsemöte - ibland tjocknar det till en aning i planeringen. På morgonen hade jag dessförinnan lämnat bilen till verkstaden för att kontrollera något missljud i framvagnen (framhjulslager??). Det visade sig dock att det istället handlade om ett, något billigare, fjäderbenslager, som ska rättas till nästa vecka. På eftermiddagen gick vi sedan ut på en promenad i höstsolen.
Idag blev det en ny cykeltur till stan, denna gång för ett biblioteksbesök för återställa en bok som blivit reserverad. Därefter tog vi dagens promenad via en libanesisk restaurang i närheten och kunde avnjuta en god och riklig lunch.

Rikligt är det däremot inte i Ryssland. I motsats till den Svenska Riksbanken, som tidigare i veckan gick över till 0-procentig styrränta, höjde den ryska centralbanken idag motsvarande med 1,5 procentenheter till 9,5 procent. Avsikten var att försöka stärka den sviktande rubeln och bromsa inflationen, men resultatet blev en besvikelse sedan rubelkursen istället sjönk rejält. Det vi nu ser är resultatet av västvärldens ekonomiska sanktioner mot Rysslands ohyfsade uppträdande i sydöstra Europa i kombination med fallande råoljepris. Samtidigt har den ryska regimen, som svar på sanktionerna, stoppat import av livsmedel från EU-länderna med stigande konsumentpriser som följd.
Det vi nu kan se är hur snaran obönhörligt börjar dras åt kring Putin och hans aggressionspolitik och den ryske 'mannen på gatan' får betala priset. Vad han nu kan tänkas ta sig för är inte lätt att sia om, men vi kan ju hoppas att kammen så småningom börjar sloka på den röde hövdingen. Ett avslut på hans imperialistiska ambitioner skulle göra livet både lättare och behagligare för många i vår del av världen.

Mjölken i skottgluggen

Livet känns redan mycket mörkare redan tre dagar efter övergången till 'normaltid' och dagarna blir som vanligt bara kortare. Men nu är det ändå 'bara' åtta veckor till det börjar gå åt andra hållet.
Igår var jag på Club Artis för lite renoveringsarbete i lokalen och idag gick vi en ny långpromenad i de norra stadsdelarna. Men för övrigt har det känts bäst att stanna inne från det blåsiga vädret även om temperaturen varit sällsynt hög för årstiden - 15 grader på eftermiddagen de senaste dagarna.

Något som just nu också är sällsynt, men lågt, är Riksbankens reporänta, som igår sänktes till 0 procent, något som ingen nu levande veterligen har upplevt i Sverige tidigare. Denna drastiska åtgärd är föranledd av att Riksbankens inflationsmål på 2 procent är allt mera avlägset. Under andra halvåret i år har vi de facto snarare haft deflation i den svenska ekonomin. Denna senaste räntesänkning på 0,25 procent lär knappast ha någon mätbar effekt på människors spendersamhet och nu väntar vi med spänning på vad bankens nästa drag i den här kampen blir. I Japan har man vid det här laget levt med detta problem i snart tio år och inget tycks hjälpa för att få fart på ekonomin. Den skattepolitik som den nytillträdda regeringen aviserat kommer knappast att göra det lättare för Riksbanken.
Dagens sensationella nyhet kom med publiceringen av en undersökning som visar att äldre människor inte har någon nytta av att dricka mjölk utan snarare tvärtom. Kvinnor sägs vara värst drabbad och de som dricker tre glas mjölk per dags sägs ha dubbelt så hög dödlighet jämfört med de som nöjer sig med ett glas. Det var heller inte till någon nytta för minskad risk för skelettfrakturer att dricka mjölk.
Jaja, den här sortens 'forskningsresultat' brukar dyka upp med jämna mellanrum, men vetenskapen får ursäkta, jag är skeptisk! För egen del kommer jag även i fortsättningen att njuta av ett rejält glas kall mjölk till maten.

Exportframgång för Saab

Vädret har stabiliserat sig och temperaturen ute är åter över tiogradersstrecket. Igår kunde vi utnyttja detta för en längre promenad i de norra stadsdelarna. Idag var det dags för veckans pass på målarklubben och nu höll vi båda på med fågelmotiv, hustrun i akvarell och jag själv med färgpennor. Just nu känns fågelmålning som något man skulle kunna satsa på, men så dyker det väl upp något annat som känns som en större utmaning.

En stor nyhet från näringslivet igår var beskedet om att Brasilien nu gett klartecken för köp av 36 st JAS-Gripen-plan, en affär på bortåt 40 miljarder kronor. Kontraktet undertecknades påpassligt i anslutning till presidentvalet i Brasilien. Kanske hade det inte gått lika snabbt om man vetat att den sittande presidenten fått nu förtroende för ännu en fyraårsperiod. Hos Saab är det förstås 'klackarna i taket' och ser det här genombrottet som ett draglok för liknande affärer i andra länder. Affären man nu genomfört är den största exportordern i företagets historia. Målsättningen är nu att sälja totalt 400 Gripenplan under de kommande 20 åren.
Det känns alltid trevligt att kunna notera en stor framgång för svensk exportindustri. Det visar att gamla Sverige fortfarande håller ställningarna. Vår 'vice statsminister' är kanske inte lika begeistrad när MP deklarerat att man mer eller mindre vill förbjuda svensk vapenexport. Därför kan man gärna se Saabs framgång som ännu en knäpp på näsan för drömmarna i vår nuvarande regering!

Klimatvarning!

De två senaste dagarna har vi fått sysselsätta oss inomhus på grund av eländigt väder med regn och blåst. Idag på eftermiddagen lyckades vi trots allt ta vara på en liten promenad i närområdet. Dagar då man inte kommit ut i frisk luft känner jag som mer eller mindre förlorade. Det är sedan tur att vi har våra respektive stimulerande aktiviteter på dataskärmen.

Trots allt regnande är vi ändå lyckligt lottade i jämförelse med andra delar av landet. I delar av Bohuslän har det fallit 90 millimeter regn det senaste dygnet och vattennivåerna ligger 1,5 meter över den normala. På flera ställen kring Strömstad är vägar oframkomliga och fastigheter har fått evakueras. På ett ställe fick räddningsdykare sättas in för att bärga personer ur en bil som fastnat på översvämmad väg där vattnet stod upp till bilrutorna. Även tågtrafiken drabbas och på ett ställe fick räddningstjänsten evakuera tio personer från ett tåg som tvingats stanna sedan banvallen översvämmats. Kulmen för ovädret är heller inte nådd än utan regnet väntas fortsätta, om än i mindre mängd, någon dag till.
Det man nu upplever på västkusten är dessvärre ett allt mer ofta förekommande tillstånd. Det blir allt svårare att förtränga den klimatförändring internationella prognoser talar om. De varningar som klimatforskare fört fram de senaste 30 åren känns allt mer berättigade och frågan är hur länge den kol- och oljeberoende världen törs vänta med skarpa åtgärder för att ändra trenden. Med tanke på de tidshorisonter som gäller för växthuseffekten kan det i sämsta fall redan vara för sent!

Så ska vi ha´t...

Så när som på en promenad i närområdet var vi igår hemma i väntan på kvällens medlemsmöte i Club Artis. Det blev en lite annorlunda tillställning med de inbjudna ägarna till ett företag med konstnärsmaterial på programmet, som demonstrerade och sålde färger och penslar i professionell kvalitet. Priserna var därefter och jag konstaterade för egen del att jag nog även i fortsättningen klarar mig med den vanliga amatörutrustningen som kan köpas på stan. Resultatet beror nog ändå trots allt  mest på den som håller i penseln och inte på vilken pensel som används.
Även idag har vi varit mest hemma i det lite tjuriga vädret, men vi åkte till stan för hustruns återbesök hos tandläkaren och under tiden tog jag en promenad för lite matinköp.

Dagens stora begivenhet har givetvis varit den nya regeringens överlämnande av budgetpropositionen för 2015 till riksdagen. Den bjöd inte på några större överraskningar utan får mest ses som det slutgiltiga avskedet till den tidigare alliansregeringens arbetslinje i politiken. Utöver de tidigare kända åtstramningarna för medborgarnas privatekonomi kan möjligen tilläggas att taket för RUT-avdrag sänks till hälften fr o m 2016. Hela prospektet visar på en tydlig återgång till mer statlig, byråkratisk kontroll av medborgarnas privatliv och bär oförtjänt tydliga spår av vänsterns och miljöpartiets konfiskatoriska tankegångar. Enkelt sammanfattat betyder det ökade skatter och en mer eller mindre subjektiv spridning/ökning av diverse bidrag, allt i byråkratisk ordning.
Nu är det än så länge bara regeringens förslag till hur pengarna ska användas och oppositionen kommer att lämna den samlade alliansens motförslag i sin motion. Därmed är vi framme vid den punkt som samtliga partier försvurit sig till att undvika, nämligen den, att om två veckor blir det SD som kommer att avgöra vem som vinner budgetvoteringen i riksdagen. Den utgången är långt ifrån given, men en varning till regeringen måste bakslaget i EU-nämnden igår vara, då oppositionen gick segrande ur striden om vilken miljö- och energipolitik, som regeringen ska företräda inom EU. Det är med stor säkerhet inte sista gången som de kommer att få en knäpp på näsan. Samtidigt måste man trots allt tycka lite synd om Löfven, som i grunden är en förståndig person, nu tvingas böja sig för den flummiga röran på vänsterkanten.

Ålproblem

Igår var det som vanligt på måndagar dags för ett nytt pass på målarklubben. Jag jobbade vidare med färgpennor på djurmotiv och hustrun med landskap i akvarell. Idag startade vi dagen med en tur till östra köpcentret för att veckohandla. På eftermiddagen blev det istället stan som gällde där hustru hade ett inbokat tandläkarbesök medan jag var på biblioteket för att förnya vårt litteraturförråd. Sedan tog vi tillfället att få den influensavaccinering som landstinget frikostigt bjuder oss 'åldringar' på. För övrigt har vi hållit oss hemma i ett ganska gråtrist höstväder.

En historia av det mera ovanliga slaget kablades idag ut av massmedia angående den ål som fortfarande förmodas leva i en brunn i Brantevik. Sedan brunnens ägare blivit anmäld för djurplågeri undersöks nu möjligheten till att ålen ska få flytta in på ett museum. Ålen och en kompis, som numera är död, tros vara kanske 100 år gamla, men det är nu ett par år sedan den varit synlig. Så nu behöver den komma fram om de skulle föredra ett varmt och skönt akvarium på museum istället för den mörka, kalla brunnen. Då skulle också chanserna öka till att verkligen kunna ta reda på djurets riktiga ålder. Enligt gamla tidningsurklipp bör den vara ca 110 år gammal nu.
Den numera döda ålen, som tros ha varit världens äldsta ål, klarade forskarna inte av att åldersbestämma eftersom man inte kunde finna dess hörselstenar, men den antas ha varit 155 år gammal när den dog. Visst ställs forskare ibland inför extraordinära situationer eller problem, men här tycket jag att det i någon mån börjar likna 'striden om påvens skägg'. Forskningspengar skulle möjligen kunna spenderas på något mer framåtriktade frågeställningar.

Vem smyger i våra vatten?

När jag idag sätter mig vid tangentbordet är det med en känsla av vår i luften. Idag har vi 15 plusgrader på utetermometern och vem trodde att vi skulle få ännu en brittsommar, om än lite molnig och regnig, när vi går mot slutet av oktober. Vi tagit vara på detta genom två långpromenader i närområdet under veckohelgen. Ett annat glädjeämne för mig är att jag, efter ett idogt städningsarbete på dators hårddisk, lyckats bli av med alla reklam-pop-ups och annan idiotisk publicering helt och hållet. Från och med nu är det definitivt slut för min del med att respondera på 'fantastiska erbjudanden' om 'oundgängliga' uppdateringar. Bränt barn skyr elden!

De senaste dagarnas oväntade snackis har blivit ett misstänkt försök till undervattensverksamhet av främmande makt i Stockholms skärgård. I vanlig ordning har de diffusa ramarna kring händelserna givit upphov till massor av spekulation, numera rejält förstärkt av de sociala mediernas blixtsnabba effektivitet. Marinen bedriver sökoperationer i området och säpo söker 'en svartklädd person' som setts i det militära skyddsområdet. Myndigheterna är dock förtegna och vare sig bekräftar eller dementerar det som ryktesmaskineriet serverar. Vad vi har att förvänta oss för upplösning av dramat är inte gott att säga, en enligt uppgift så kan man den här gången utesluta såväl fiskar som minkar.
Med blicken riktad österut kan man minnas incidenterna från 'kalla krigets' dagar då resultatet av ubåtsjakter inskränkte sig till spår på havsbotten i Hårsfjärden 1982 och Klintehamn 1986. Undantaget blev Gåsefjärden i Blekinge 1981 då den ryska ubåten U 137 körde upp på land och inte gick att missa. Frågan är vad vi kan hoppas på av det svenska kustförsvaret i ett skarpt läge. Det som hittills visats upp är ju inte så imponerande!

Åkesson nere för räkning

Vi har åter haft två dagar med utpräglat höstväder, dock utan den ymniga nederbörd som de västra delarna av landet fått uppleva. Igår tog vi en tur till västra köpcentret för lite shopping och begynnande spaning efter julklappar. Det senare är numera ett återkommande årligt bekymmer då man inte vet vad de tilltänkta mottagarna har eller önskar få. Det kanske blir till att begära in önskelistor och hoppas att det inte blir en alltför dyr idé.
Idag tog vi en tur till stan för att hämta hem våra målningar, som varit på målarklubbens utställning på Folkuniversitetet. Nu blir det istället dags för oss att börja ladda upp till klubbens julsalong.

Någon uppladdning blir det inte just nu för SD-ledaren Åkesson, som nu fått diagnosen utmattningssyndrom och i samråd med sin läkare sjukskrivit sig på obestämd tid. Stand-in som partiledare blir under tiden SD:s gruppledare Mattias Karlsson. Vad detta betyder för den kommande drabbningen i riksdagen om nästa års statsbudget återstår att se, men enligt Karlsson ligger SD:s linje fast. Värre för partiet blir det kanske om sjukskrivningen blir långvarig och ett inte helt osannolikt nyval skulle bli aktuellt om några månader.
Åkessons utbränning kan i någon mening betecknas som ett offer på demokratins altare. Man kan tycka vad man vill om den politik som SD företräder, men massmedias och övriga partiers ihållande uppträdande mot honom kan bara betraktas som en utstuderad mobbning värdig den värsta mellanstadieklass i grundskolan. Särskilt illa är detta då en uppenbar risk finns för att den motverkar sitt syfte och ökar sympatierna för SD i valmanskåren. Vad som gäller när Åkesson återinträder i sin roll som partiledare vet vi inget om idag, men ingen borde bli förvånad om vi då kan få uppleva en 'Åkesson-effekt' till partiets fördel!

Ny finanskris på gång?!

De två senaste dagarna har rullat på i lugnt tempo utan några större sensationer. Eftersom vädret har varit halvdant, så har vi mest sysselsatt oss vid våra datorer, Tyvärr blev det idag för min del, under ackompanjemang av ivrigt svärande, till att lägga ner en massa tid på att på nytt försöka rensa datorn från diverse oönskat material som rasat in - denna irriterande reklam måste vara minst sagt kontraproduktiv. Under tiden var hustrun istället produktiv och gjorde ännu mera äppelsylt. Det finns inte en chans att hinna äta upp allt i färsk form. För egen del började jag dock dagen idag med bakning av finska rågkakor och hårt tunnbröd.
Vi har förstås inte heller försummat våra motionsrundor och igår blev det en lite förlängd promenad till mataffären, medan vi idag tog en längre runda i närområdet österut.

Ute i världen ser det nu att vara på gång ny ekonomisk turbulens och den konjunkturuppgång som de flesta bedömare talat om det senaste halvåret kanske istället vänder till en ny global finanskris. De stora aktiebörserna runt om i världen har redan reagerat med ökande fall idag. Oroliga tillstånd i Ukraina/Ryssland, Mellanöstern, Hongkong för att nämna några ger osäkerhet i framtidsbedömningarna med minskad riskvilja hos investerarna som följd. Utvecklingen i den accelererande ebolaepidemin i Västafrika förstärker dessutom denna trend. Det finns också en fundamental oro i Europa med inbromsning i den tyska ekonomin, ett överskuldsatt Frankrike och, i värsta fall, risk för recession i hela eurozonen. Andra indikationer, som bekräftar en svag ekonomisk utveckling, har också visat sig i kraftigt sjunkande råoljepris och stigande guld- och silverpris.
Det här kan inte vara särskilt roligt att höra för den rödgröna röran, som nu huserar i Rosenbad. Den svenska ekonomin har redan, sedan några månader stått på gränsen till recession och Riksbankens styrränta närmar sig 0 procent. Vad man eventuellt ska göra åt dessa plågor när ränteverktyget redan är förbrukat är det ingen som kan säga. För egen del känns det just nu som att det kanske vore bäst att  ta sällskap med björnarna och gå i ide och hoppas på det hela  rett ut sig när det är dags att stiga upp framåt påsk!

Ekonomin i stöpsleven

Det numera något instabila höstvädret gjorde att vi igår smög iväg på en promenad i närområdet tidigt på dagen och på eftermiddagen kom mycket riktigt regnet tillbaka. Det blev därför innesysslor resten av dagen.
Idag började jag med att snygga upp tomten utmed gatan där det rent utsagt börjat se skräpigt ut med vissa barr och löv. På eftermiddagen var det dags för veckans målarpass och där fortsatte hustrun med sina akvareller. Själv fick jag inte så mycket gjort eftersom en hel del tid gick åt till omdisposition av lokalen. Med expanderande verksamhet får man försöka effektivisera användningen av de ytor vi förfogar över.

På tal om att 'förfoga över' så kom idag den nya finansministern med ett utspel om att landets finanser är sämre än väntat och närmast får anses varar "i ett uselt skick". Reaktionerna från oppositionen lät inte vänta på sig och kommentarerna var minst sagt syrliga. Samtliga borgerliga partier poängterade att Sveriges ekonomi är urstark i jämförelse med vilket som helst annat land i Europa, möjligen med undantag för Norge. Kommentarer från bankvärlden påpekade att läget överensstämmer med vårbudgetens prognoser och att läget inte är fullt så dåligt som regeringen vill få det till.
Inför den förestående budgetpropositionen är det naturligtvis frestande för finansministern att försöka måla upp en bild som kan ursäkta kommande förslag om skattehöjningar, inte minst p g a trycket från Miljöpartiet. Men för den som höjer blicken och beskådar vår omvärld så är retoriken minst sagt ihålig. Problemet är nog snarare att prislapparna på den rödgröna rörans frikostiga löften om bidragsökningar till höger och vänster nu börjar bli synliga. Det borde inte vara en överraskning för en ekonom att det är vanskligt att dela ut pengar man inte har. De skattehöjningar som redan aviserats riskerar dessutom att bromsa konjunkturen och minska arbetsmarknaden, och då är en negativ spiral ett faktum. Det var kanske inte vad S-väljarna hade tänkt sig?

Årets prisvecka

I för årstiden fortfarande milt och behagligt väder tog vi oss igår till stan för en lunch på en nyöppnad kinarestaurang. Den var klart acceptabel. Samtidigt passade vi på att ta en promenad i de östra stadsdelarna där vi numera inte så ofta rör oss. Det var fascinerande att se hur skolgården vid hustruns gamla arbetsplats numera inrymmer ett helt koppel av sexvånings bostadshus, och att skolan dessutom är förvandlad till lägenheter. Innan vårt stadsbesök hann jag med omgrävning av årets trädgårdskompost, ett tungt och föga inspirerande arbete.
Idag bestämde vi oss för en bilutflykt i det fina höstvädret och åkte till Avesta för höstens gravskötsel i Grytnäs, På vägen dit stannade vi i Sjulsbo för att ännu en gång försöka hitta trattkantareller, men även detta försök misslyckades. Nu är det nog definitivt kört för sådan 'naturskörd' för den här gången.

Under den innevarande veckan har årets Nobelprisvinnare traditionsenligt presenterats. Med undantag för litteraturpriset till fransmannen Patrick Modiano, blev det inte några större överraskningar, men att ett medicinpris gick till norska forskare kan väl vi som närmsta grannar sola oss lite i glansen av. Vad som ändå kommer att vara störst denna gång är norrmännens tilldelning av fredspriset till den 18-åriga Malala Yousafzai för hennes kamp för barnens rättigheter. Att hon delar det med den indiske barnrättsförkämpen Kailash Satyarthi gör inte det hela sämre. Malala är den yngsta prisvinnaren genom tiderna!
Efter talibanernas mordförsök på Malala för två år sedan har hon, efter tillfrisknandet, lyckats skapa global opinion för barns, och då speciellt flickors, rätt till utbildning och en god uppväxt, samt mot det i många delar av världen utbredda barnarbetet, inte sällan under slavliknande förhållanden. Talibanernas mordförsök var minst sagt, ur deras synpunkt, kontraproduktivt. Vi andra kan glädja oss åt att de genom sitt dåd har förstärkt förutsättningarna för hennes viktiga mission och att fredspriskommittén för en gångs skull lyckats lägga de sedvanliga stofilerna åt sidan vid nomineringen av pristagare.

Energipolitik i återvändsgränd

Efter två regniga dagar med tillsammans drygt 50 mm nederbörd, kan vi nu konstatera att det de facto var en för tidigt levererad brittsommar förra veckan. Det är nu något som vi får acceptera och glädjas åt det som varit. Igår lyckades vi ändå passa in en promenad till stan där vi besökte två utställningar som Club Artis för närvarande har på gång. Vi hann också med att titta in på stadens konstmuseum och noterade att det mesta av 'contempary art' som visades där inte var så mycket bättre än våra amatörutställningar.
Idag har vädret dessvärre inte tillåtit någon utevistelse så vi har sysselsatt på hemmaplan med våra vardagliga göromål.

När den nya regeringen nu på ett förvirrande sätt presenterat sin befarat destruktiva energipolitik, så växer  debatten snabbt mot ny polarisering, speciellt vad gäller kärnkraften. Osäkerheten blir inte mindre av att den nytillträdde energiministern i en intervju tydligt visat att han saknar kunskap om och insikt i även de mest fundamentala förutsättningarna för sitt nya område. Frågan är nu om han vet vad som är skillnad mellan kilowatt och kilowattimme - det har ju gång på gång visat sig, vad gäller både politiker och journalister, vara en hel del brister i dessa avseenden. Ambitionerna tar sig också ibland närmast desperata uttryck, som när man t. ex. i Sölvesborg ser avföring från minkar som ett kommande viktigt material för utvinningen av biogas. Vad kostnaden för detta skulle bli, med tanke på den något knepiga insamlingsproceduren, nämns i vanlig ordning förstås inte. Ett friskhetstecken skulle möjligen vara att den gamle kärnkraftsmotståndaren Kågeson börjat fundera över hur ekonomin för intermittent elproduktion ska klaras när man nått taket för vattenkraftens kompensationsförmåga. Och den gränsen är inte särskilt långt borta.
Precis som alltid visar det sig förr eller senare att visioner utan verklighetsförankring sällan når det tilltänkta målet. Redan nu börjar det uppdagas att subventionerad utbyggnad av solceller för elproduktion ganska snart kommer att slå undan benen för vindkraftens ekonomi. Så nu kan vi luta oss tillbaka och följa matchen för att se vem som drar längsta strået. När sedan dammet efter fighten lagt sig har vi ju alltid kärnkraften som en trygg reträttväg!

Regering i blåsväder

Med fortsatt, lite kitsligt höstväder tog vi oss igår in till stan för veckans målarpass. Då var det också aktuellt för vår grupp att hänga en utställning i vår samarbetspartner Folkuniversitetets lokaler. Det är ett bra tillfälle för medlemmarna att få exponera ett 20-tal verk. Vi själva bidrog med vardera två målningar.
Idag började vid dagen med bakning - danska grovbröd av hustrun och frallor för min egen del. Sedan gick vi en promenad till mataffären, men har för övrigt hållit oss inne från höstrusket.

Den senaste tiden har en rad tecken på en uppväxande turbulens och osäkerhet i svenska samhället kunnat noteras sedan den 'röd-gröna röran' tagit över makten i Sverige. Tonen i samhällsdebatten har fått en uppenbar doft av misstro och ironi. Till stor del beror detta på de svävande och motsägelsefulla besked som prånglas ut från de olika vänsterpartierna. S-ledarens löfte i valrörelsen om en stabil och framtidsinriktad regering ser just nu ut att bli det rakt motsatta. Hans sits är förvisso inte avundsvärd med tvånget att behöva tillgodose frisvävande, ideologiskt betingade krav från två vänstervridna 6-procentspartier.
Det är troligen ingen särskilt vågad prognos att räkna med ett nyval inom ett halvår. Sossarnas krypande för den yttersta vänstern minskar för varje dag deras möjligheter till något stöd från borgerliga mittenpartier och då återstår endast de 'förbjudna' Sverigedemokraterna att ty sig till. Man kan bara tycka synd om den gamle duglige fackföreningsmannen, om han trodde att det politiska spelet handlar om att komma överens, när det istället handlar om krav på ständig vaksamhet mot 'fiendens' återkommande attacker. Dessutom borde det pågående apspelet ge väljarna en tankeställare inför nästa tillfälle att utse sina företrädare. Vi har tydligen varit alltför bortskämda med den stabila ledning som Alliansen klarat av att leverera under åtta år!

Vansklig utrikespolirik

Trots morgondimma och ibland lite kylig vind kan vi fortfarande glädja oss åt milt och soligt väder, och höstens närvaro märks egentligen mest på att dagarna nu snabbt blir kortare på vägen mot vintersolståndet - det är nu 77 dagar dit, men sedan ljusnar det igen.
Igår tog vi en kortare promenad i närområdet med ett besök i mataffären. Idag blev det istället en tur till de västra stadsdelarna för en del mindre inköp, och då passade vi på att gå en längre runda i omgivningar vi inte så ofta rör oss i. För övrigt har det varit vardagliga sysslor på hemmaplan och hustrun har bakat goda kakor att bjuda våra vänner i målargruppen, där vi varje vecka har en rullande 'fikajour'.

Uti världen har det bland annat varit parlamentsval i Lettland där den sittande mitten/högerkoalitionen fick förnyat förtroende medan det ryssvänliga partiet Harmoni fick finna sig i att stå kvar 'ute i kylan'. Därmed fortsätter den forna svenska och ryska kolonin, sedan självständigheten 1991, att blicka mot väst och vända ryggen mot öst. De etniska ryssar som utgör en femtedel av Lettlands befolkning förmådde inte rubba den inställningen.
Med tanke på hur ryssarna behandlat sina grannar längre söderut så är det förståeligt att balterna intar en misstänksam hållning till 'den ryska björnen'.  Samtidigt har landets ekonomiska svårigheter medfört ökande klasskillnader och många unga lämnar landet för att söka bättre levnadsvillkor på annat håll. Därför blir det en tuff match för den nya regeringen att bemöta den ryska propagandan som väller in, och samtidigt göra livet lättare för medborgarna.
I den svenska ankdammen har den nya regeringen lyckats göra tvärtom genom en deklaration om att erkänna Palestina som en egen stat, trots att landet till hälften styrs av Hamas, som inte erkänner Israel som en suverän stat. Protesterna mot den nya svenska hållningen har inte låtit vänta på sig och nog kunde väl Löfvenregeringen ha fått en något bättre start i sin utrikespolitiska framtoning! Är det månne kommuniststödet till regeringen som kräver detta 'bondeoffer'?

Regeringsförklaringen

Just nu, med 17 plusgrader på utetermometern, kan det eventuellt vara en tidigarelagd brittsommar som råder, eller också bara en fortsättning på det exceptionellt milda höstvädret. Bortsett från lite regn i går eftermiddag och under natten har det varit bra promenadväder. Igår blev det en promenad i närområdet för lite småinköp, men idag tog vi oss ända till Vallbymuseet, och det är en riktig långpromenad. Där tittade vi bl. a. på de husdjur; höns, gäss och kaniner, som för en behaglig tillvaro i den museala gårdsmiljön. Promenaden gick till en del längs E18 och där fick vi en intensiv upplevelse av den formidabla biltrafiken, som lär uppgå till i genomsnitt 34 000 fordon per dygn - var kommer alla ifrån och var är de på väg?!

Var vi är på väg med den svenska politiken fick vi idag besked om när den nytillträdde statsministern läste upp regeringsförklaringen och presenterade ministerlistan för riksdagen. Det politiska programmet innehöll inga större överraskningar, men bland de utsedda statsråden fanns en del oprövade kort som nu får visa vad de går för. Många av vänstersidans önskemål om jobb, skola, välfärd, infrastruktur och klimat etc. fanns med, men däremot sades inte mycket om hur kalaset ska betalas.
Det gick att urskilja olika inslag kring skola, sjukvård och integration som tydligt begränsar den enskilde medborgarens självbestämmande. Detta torde till stor del kunna tillskrivas vänsterns krav för att ställa upp med stöd i det kommande regeringsarbetet. Förslagen ledde, ej helt oväntat, inte till några direkta ovationer från oppositionen. Tvärtom användes ord som kaos och krigsförklaring i några fall.
I det korta perspektivet kommer vi nog inte att märka så mycket av styrets förändring, men under en vidare horisont finns risker för en mera lättsinnig syn på människors sätt att vara, alltifrån elevers beteende i skolsalarna till människors användning av sociala förmåner. Dessutom är bilden fortfarande mycket diffus vad gäller industrins villkor och landets energiförsörjning. Den närmaste tidens riksdagsarbete får visa i vilken utsträckning den avgivna förklaringen kommer att kunna sättas i verket!

Kärnkraften åter i stöpsleven

När vi nu inlett årets andra höstmånad kan vi ändå fortfarande glädja oss åt nästan sensommarväder. Kan det möjligen vara så att brittsommaren är tidigarelagd i år? Det får vi i så fall veta nästa vecka och den gångna natten vara också första frostnatten denna höst.
Igår började vi dagen med den regelmässiga inköpsturen till östra köpcentret. Därefter tog jag itu med höstläggningen av grönsakslandet medan hustrun ägnade sig åt fönsterputsning. På eftermiddag for vi sedan till skogs för att leta trattkantareller. Tyvärr lyser de fortfarande med sin frånvaro, så nu ger vi nog upp för den här gången.
Idag har vi varit mest här hemma med undantag för en cykeltur till stan för ett biblioteksbesök. Så nu är förrådet av kulturell näring uppdaterat för några veckor framåt.

Ute i samhället kretsar denna vecka mycket kring förhandlingarna kring den kommande regeringsförklaringen på fredag. Som väl är, så har MP tvingats backa på flera punkter och när det idag var dags för energipolitiken blev läget närmast kaotiskt. Beskedet från S-ledaren Löfven är att status quo ska gälla och en energikommission ska tillsättas för att bereda väg för en långsiktig, blocköverskridande överenskommelse. På en annan presskonferens förklarade MP:s 'talrör' Romson att förhandlingarna varit framgångsrika och att deras löfte om att minst två reaktorer ska stängas av under mandatperioden kommer att hållas "med råge".
Det vi ser är ett besked om att kärnkraftens framtid även i fortsättningen kommer att vara en 'varböld' i svensk näringspolitik där industrialister klart ser det näst intill oundgängliga värdet av kärnkraftens produktion, medan vänstervridna kulturmänniskor romantiskt drömmer om lekande vind och skinande sol som bas för vår elförsörjning. Det kommer naturligtvis inte att fungera och frågan blir vad som måste hända innan drömmarna får ge upp sitt önsketänkande. Svenska medborgare har inte förtjänat att behöva uppleva situationer av elbrist och för starkt elberoende företag skulle det betyda allvarliga ingrepp i konkurrenskraften. Nu kan vi bara hoppas att en majoritet i riksdagen sätter stopp för dessa stolleprov innan vi drabbas av ideologiska skador. Allt annat skulle vara kalamitet utan like!

Riksdag och regering

När vi nu haft fördelen av ytterligare två dagar av sensommarväder och jag har använt tiden till en del fastighetsskötsel. Igår blev det målning av fönster och idag gräsklippning och ogräsrensning. Hustrun fick klara motionsrundan på egen hand medan jag 'vandrade' bakom gräsklipparen.
Sedan har Club Artis krävt en del av tiden. Igår var det auktion för medlemmarna på konstnärsmaterial som donerats efter en medlem som gått bort och idag var det dags för veckans ordinarie målarpass. Där har jag fortsatt med färgpennor och djurmotiv medan hustrun arbetat med akvarell och landskapsmotiv.

Idag kunde vi avlyssna första ronden det kommande inrikespolitiska spelet efter det olyckliga  resultatet av riksdagsvalet. Den gällde tillsättande av riksdagens talman, som något överraskande blev Urban Ahlin. Förste vice talman blev som väntat moderaten Tobias Billström, men när SD-ledamoten Söder skulle väljas till andre vice talman tog det stopp. Vänstern föreslog, mot vedertagen tradition, att valet skulle ske med sluten omröstning och att nedlagda röster skulle användas för att inte acceptera förslaget. Därmed fick Söder bara SD:s egna röster och blev inte vald förrän efter tre segdragna valomgångar.
Detta är ett exempel på det trixande som vi kommer att få räkna med i fortsättningen, enbart för att alla andra partier har som mål att isolera och marginalisera SD. Det ska bli spännande att se hur länge den strategin kommer att hålla. Det kan också leda till allvarlig suboptimering i riksdagsarbetet vad gäller enskilda sakfrågor, samtidigt som man riskerar att stimulera till ökade SD-sympatier i valmanskåren. I ett riktigt mardrömsscenario skulle då SD kunna bli näst största partiet i ett eventuellt nyval om några månader.
Parallellt har S- och MP-partierna inlett regeringsförhandlingar och vissa tecken tyder på att valrörelsens stolta ambitioner så sakta börjar vattnas ur. Men det kanske blir bäst för Sverige om så mycket som möjligt av den tidigare regeringens politik kan fortsätta att förvaltas av de nya bokhållarna.

LO går in i politiken

Gårdagens väder visade med eftertryck hur svensk höst ska se ut, när vindar strax under stormstyrka drog fram över våra trakter. Upplevelsen av detta blev extra tydlig under min cykelfärd hemåt i motvind efter att ha kört husbilen till sin vinterförvaring. Resten av dagen stannade man gärna inomhus och hustrun använde tiden till att göra två smarriga äppelkakor.
Idag var det lite bättre och solen kom också tillbaka. Det tog vi tillvara med en långpromenad ute på Björnö, där det idag var ovanligt mycket människor i rörelse - alla vill väl ta vara på den bleknande solen så länge som möjligt.

Mycket handlar också om att ta tillvara när LO-basen Thorwaldsson i veckans lördagsintervju i radion utvecklade sina synpunkter på hur S-partiet bör lägga upp politiken i regeringsställning. Centralt i budskapet var näringslivets behov av tillgång till billig energi och han väjde inte för tanken på utbyggnad av nya kärnreaktorer i Sverige. Därmed kan det väl anses cementerat att kärnkraften kommer att leva vidare som ett av inrikespolitikens outslitliga trätoämnen.
Han öppnade vidare för möjligheten att införa 'beredskapsarbeten' främst inriktade på infrastruktur och omsorg, för att ta tillvara den arbetskraft som idag står utanför arbetsmarknaden. Tanken är att man genom statlig delfinansiering av löner för dessa arbetstagare skulle använda de pengar som går till försörjningsstöd och a-kassa skulle få feed-back genom samhällsnytta samtidigt som berörda individer skulle ges större samhörighet i samhället. I paketet skulle också ingå relevanta utbildningsaktiviteter. Legitimitet för dessa åtgärder skulle vinnas genom att arbetsmarknadens parter gör kollektivavtal om förutsättningarna.
Det får erkännas att båda dessa tankegångar är tilltalande och till synes väl förankrade i den rådande verkligheten. Samtidigt skulle en bred uppslutning kring dem göra det möjligt att marginalisera de flummiga idéer som florerar på den politiska skalans vänsterkant.

Indragen svångrem i öster

Efter två dagars innesittande i väntan på servicetekniker fick vi igår eftermiddag monterat en ny cirkulationspump i fjärrvärmesystemet. Det var välkommet för det började bli extra påtagligt inomhus att hösten faktiskt är här nu. Den gamla pumpen vigdes åt 'de sälla jaktmarkerna' efter nio års idogt arbete, vilket ändå inte får anses särskilt imponerande - den som var med tidigare hade gått i minst 22 år.
Idag var det dags för mig med en tur till stan för styrelsemöte i Club Artis och under tiden tog hustrun hand om ännu mera äpplen för infrysning till vinterns behov. På eftermiddagen tog vi sedan en promenad till mataffären för att förstärka vårt livsmedelsförråd. Och nu avvaktar jag att det blir dags för medlemsmöte i VARF i Åkesta där vi ska avhandla de senaste rönen om förutsättningarna för liv i Vintergatan utanför vår egen planet. Man kan minsann inte klaga på bredden i utbudet av saker som man sysslar med.

Klagomål torde däremot vara berättigade i vårt östra grannland där ekonomin hackar sig fram på väg mot något som närmast liknar depression. Efter att varit ett av euroområdets draglok under något år har det bara gått utför för Finland och sanktionsspelet mot Ryssland efter dess inblandning i Ukrainakonflikten har nu spätt på problemen genom kraftigt minskade exportaffärer. Hot från ratinginstituten om sänkt kreditbetyg lär inte heller precis lätta upp situationen.
Ett mera långsiktigt problem för Finland är dessutom ett välkänt demografiproblem med en för varje år åldrande befolkning och minskad andel i arbetsför ålder. Detta förstärks också av att Finland, till skillnad från Sverige, inte haft någon större invandring. Allt detta tillsammantaget pekar på en trend av svagare tillväxt i ekonomin, något som för övrigt kan märkas inom hela euroområdet.
Hur Finland tänker tackla sina problem återstår att se. Sedan regeringskrisen då De gröna lämnade regering efter beslutet att ge tillstånd uppförande av en ny kärnreaktor i Pyhäjoki, är det nu kvinnlig majoritet i regeringen. Vi får se om detta kan förbättra ledarskapets förmåga till god hushållning i landets finanser.

Inrikespolitisk splittring

Under gårdagsdygnet påminde oss väderguden om hur den svenska hösten egentligen ska se ut. Med bara några få plusgrader ute och vindar i bästa kulingstyrka kombinerat med piskande regn var något som vi vant oss av med. Nu tvingas vi åter inse vad som är 'normala förhållanden' och som väl var, så lade sig det värsta ovädret när vi skulle ta oss ner till stan för veckans målarpass.
Idag hade solen, men inte värmen återvänt, men vi fick ändå hålla oss inne idag för att vänta på service av vår fjärrvärmeväxlare. Ingen dök emellertid upp idag, så det verkar som att vi får sysselsätta oss på hemmaplan även imorgon. Vi har tagit vara på tiden och tagit in känsliga växter för vinterförvaring och hustrun har gjort ännu mera äppelsylt. Med en total skörd på 50 - 60 kg, så återstår ändå fortfarande nästan hälften av äpplena att ta tillvara.

När stridsröken nu börjar skingras efter de senaste veckornas valcirkus och rösträkningen stabiliseras, så ramlar här och där överraskningar av olika slag över många som trott allt nu skulle bli frid och fröjd. Kryssningssystemet har väljarna tagit flitigt vara på och många 'kandidater' har fått se sig snuvade på konfekten av olika uppstickare, på gott och ont.
Riktigt överraskade kan man bli i de högröda kommunerna Ludvika och Surahammar, där SD-partiet haft så stora framgångar att de inte har folk till alla stolar de erbjuds. Rösttekniska premisser ser därmed ut att ge nazister på ordinarie platser i fullmäktige i form av Svenska motståndsrörelsen resp. Svenskarnas parti. En medlem i Svenska motståndsrörelsen ser dessutom ut att kunna nå en ersättarplats för SD i Borlänge. Det måste kännas tungt i dessa traditionellt starkt socialistiska bruksorter.
Det kaos som väljarna lyckats inleda fosterlandet i, får vi hoppas är en engångsföreteelse, som kan rättas till vid nästa valtillfälle. I kommunerna kommer detta emellertid först om fyra år eftersom nyval ej är möjligt på kommunnivå. När det ändå blir dags får vi hoppas att de etablerade partierna då bättre lyckas fånga upp opinionsyttringarna, så att missnöjespartier till höger och vänster blir onödiga. Just nu ser det snarare ut att bli bananrepublik ett tag framöver!

Religionskrig i evighet

Igår, som förmodligen var sista 'sommardagen' för den här gången, tog vi en promenad till stormarknaden för några mindre inköp. På eftermiddagen var det sedan dags att besöka yngsta dotterns familj för firande av dotterdotterns födelsedag. Nu är hon redan 21 och åren tycks försvinna i allt snabbare takt. På kvällen var det därefter dags med årets 'Kulturnatta' på stan och vi gick en runda för att beskåda vad några av våran målarvänner hade att visa innan vi gick till utställningen på vår egen klubb för att ta sista vaktpasset där. Det gav chans till intressanta samtal med de relativt många besökarna.
Idag sysslade jag med att baka matbröd - veteskorpor och finska rågkakor - på förmiddagen och efter lunch tog vi dagens promenad bort mot Rocklundaområdet. Vi hann precis hem innan det började regna - för första gången på två veckor. Nu har utetemperaturen också sjunkit drastiskt så hösten har förmodligen kommit på allvar, även om grönskan i naturen talar om något annat. Det är mycket konstigt med klimat och väder i dessa dagar.

Mycket konstigt är också det som nu tillåts pågå i Mellersta Östern när jihadistera i ISIS bedriver en exempellös etnisk rensning i Irak och Syrien. De senaste dagarna har nästa 100 000 kurder jagats på flykt till Turkiet från sina byar i norra Syrien. Reportrar på plats säger att flykten ser ut som den kom från en annan tid, en biblisk flykt till fots över torrt ökenlandskap. Det som pågår måste ses som den yttersta inkarnationen av islamistisk terror i den fredliga muhamedanska religionens namn.
Många frågor tränger sig på om denna konfliktfyllda del av världen, med månghundraårig tradition av stridigheter. Kan dessa befolkningsgrupper någonsin kunna leva i fred? Vilket statsskick skulle ha möjlighet att upprätthålla ett fredligt tillstånd? Hur ska man komma till rätta med att religiös fanatism får bestämma dagordningen för människors tillvaro? Och sist, men inte minst, när ska världssamfundet sätta stopp för alla vansinnigheter som nu pågår i regionen? Det är nu som FN har en verklig roll att spela, men då händer i stort sett ingenting. Eller blir det som vanligt, att det till sist blir USA som får rätta till eländet?!