Mot ljusare tider

Med osäker väderlek har vi mest fått hålla oss hemmavid med de vardagliga sysslorna. Igår var vi dock ute ett par timmar och promenerade på nya vägar i Gäddeholmsområdet. En halvmil blev det i det Mälarnära landskapet. Idag tog vi en tur till stan på förmiddagen med besök hos frisören och därefter på biblioteket, så nu är kalhygget återställt och de intellektuella förråden förnyade.

Idag nåddes vi av en rapport om att effektivare belysning kommer att öka elförbrukningen!!
Av världens energikonsumtion går sex och en halv procent till belysning. Genom att fasa ut de gammaldags glödlamporna hoppas man ju kunna minska den mängden och hoppet står till lysdiodslampor som är betydligt mer effektiva än dagens lågenergilampor. Men att dessa slår igenom betyder inte att energiförbrukningen minskar, utan tvärtom. Billigare och mer effektiva lampor kan öka behovet av artificiellt ljus så mycket som tio gånger till år 2030, tror forskare vid Sandia National Laboratories i USA.
Om människor får tillgång till billigare ljus kan de använda mer av det. Så har det varit under de senaste århundradena efter andra innovationer på belysningsområdet. När människor gått från öppen eld via stearinljus, olje- och gaslampor till elektrisk belysning har användningen av ljus ökat dramatiskt. En typisk britt konsumerade 580 lumentimmar om året på 1700-talet. I dag är samma siffra 46 miljoner lumentimmar!
Och allt talar för att behovet av ljus är långt ifrån mättat, menar forskarna. Om lysdioderna utvecklas som förväntat och elpriset ligger, relativt sett, på oförändrad nivå jämfört med i dag kommer användningen av belysning att tiofaldigas fram till 2030 och behovet av energi för belysning skulle samtidigt mer än fördubblas. För att mängden energi som går till belysning ska hållas konstant måste energipriset blir tre gånger högre än i dag, visar forskarnas beräkningar.
Det betyder att istället för att minska energianvändningen kommer lysdioderna att bli nästa steg i att höja vår produktivitet och livskvalitet. Fortfarande är det tio gånger ljusare en molnig dag utomhus än genomsnittet inomhus, och en åldrande befolkning kommer dessutom att behöva mer ljus inomhus.

Skön lördag i skogen

Igår fick jag hålla mig hemma med något så ovanligt som väntan på hantverkare - ett par trasiga fönsterrutor skulle äntligen bli åtgärdade. Hustrun fick under tiden ta dagens promenad på egen hand. Sedan fyllde vi också en del av dagen med att följa årets Finnkamp, och den fortsätter även idag. De svenska kvinnorna är suveräna och kommer att vinna för tionde året i rad, medan det är betydligt mera osäkert för männen. Håller svenska män på att bli för lata? Allt fler av dem har numera mörk hudfärg så det gäller att vara flexibel med vad som menas med "svenska män". Vi ska därför också vara glada för att endast ett par procent av väljarna gillar Sverigedemokraternas invandringspolitik och hoppas att även dessa med tiden kommer på bättre tankar.

Större delen av den här dagen har vi annars tillbringat på Eskilstuna motorstadion för att följa en trial-tävling med bland annat en svärson och en dotterson som deltagare. Det är fantatiskt att se vad dessa balanskonstnärer klarar av när det gäller att ta sig fram i terrängen. På mark där man nätt och jämt klarar att ta sig fram till fots och uppför nästa lodräta bergväggar på flera meters höjd tar sig dessa ekipage fram säkert som sexbenta insekter. Förutom denna upplevelse är dessutom en hel dag ute i uppfriskande skogsmark verkligen något att uppskatta.
På en annan del av motorstadion pågick samtidigt en motocrosstävling som gav lika imponerande intryck. Även om prestationen där är av helt annat slag, så inser man raskt att den sortens framfart inte heller är något som man börjar med hur som helst. Nackdelen är dock att denna sport inte är helt riskfri för utövarna. Olyckor i de stundtals höga hastigheterna kan i sämsta fall ge de drabbade men för livet, men, naturligtvis är det som talesättet säger: den som sig i leken ger han får leken tåla!

Med blicken mot himlen

Den mera dystra sortens väder har fortsatt att lägra sig över vår del av landet och därför har vi mest tillbringat tiden inomhus. Ett par promenader i närområdet har vi ändå lyckats smyga in mellan regnskurarna.

Besöket i Åkesta i förrgår kväll bjöd på starka intryck av hur modern teleskopteknik kan användas. Förutom vårt stora teleskop som nu är under slutmontering, har föreningen genom tillgång till nya sponsorspengar kunnat byta ut det mer än 30 år gamla teleskopet i det gamla observatoriet, Stjärnstugan. Det nya Celestron-teleskopet är ett under av högteknologi, som t ex gör det möjligt att automatiskt styra teleskopet till valda punkter på himlavalvet med hjälp av internetbaserade stjärnkartor. Det är också fascinerande att se hur VARF på mindre än två år kunnat förändrats från att vara några entusiastiska personer som visade stjärnhimlen för dem som var intresserade, till att nu stå på tröskeln till en epok av reguljära visningar enligt ramavtal, med utrustning som är bland den mest kvalificerade i landet, med planerad verksamhet av föredrag och kurser och med ambitioner att kunna bidra till den professionella astronomins forskning. Allt detta bygger på bastanta insatser av föreningens medlemmar med det Internationella astronomiåret 2009 som språngbräda.

Med detta sagt kan det understrykas att astronomin inte längre är en sak för "vindögda kufar som stirrar på himlen i mörkret". Med modern rymdteknik och elektronik är det en vetenskap som långsiktigt vill bidra till att säkra mänsklighetens överlevnad på Jorden. Det är inte längre otänkbart att människan i slutet av detta århundrade har börjat att på allvar exploatera Månen, när man tillräckligt långt har förbrukat/missbrukat de matriella resurser vår planet kan erbjuda.

Valtemperaturen stiger

Nu har vi återställt oss till ett mera normalt hemmaliv efter vår expedition runt sydkusten. Väderleken är som hösten i övrigt - omväxlande. Igår var det soligt och nästan högsommarvärme, men idag har vi istället rikliga regnskurar med mellanslag av solsken. Igår startade vi med en tur till östra köpcentret för att bunkra livsmedel och tog sedan en promenad upp mot Rocklundaskogen. Idag har vi nöjt oss med en kortare promenad till stormarknaden för att inhandla färg till en förestående uppfräschning av köket. Men om en stund tänkte vi, om vädret håller, åka en tur till Åkesta för kolla av nuläget för de olika teleskopinstallationer som pågår inför den kommande säsongen för himmelska studier.

Hittills har jag lyckats undvika att kommentera den pågående valrörelsen, men detta går naturligtvis inte hur länge som helst. Med alla de nya kampanjmetoder, som kommit till i den digitala världen, har valarbetet nu fått en allt mer typisk amerikansk karaktär - på gott och ont. Visst når man säkert flera grupper i valmanskåren, men samtidigt får man på köpet ett intryck av ytlighet, som inte direkt gynnar trovärdigheten i det som förmedlas.
En diskutabel form av publicering är radions serie av partiledarintervjuer, med stundtals rent korkade insatser från intervjuarnas sida. Kommunisten Lars Ohly, som var dagens intervjuoffer, kan man dock inte anklaga för vare sig ytlighet eller trovärdighet. De svar han gav visade genomgående på att den gamla sovjetstaten fortfarande är Ohlys favoritregim och av vissa svar fick man intrycket att vänstern närmast har en ledande roll i den rödgröna röran. I själva verket är han ju med enbart av det skälet att vänsterblocket annars skulle vara röstmässigt helt chanslöst som regeringalternativ. Nu får han istället hjälpa till att hålla den oppositionella oredan vid liv, vilket förmodligen är lika gynnsamt för regeringsalliansen. I vilket fall som helst, är det för mig en omöjlig situation, att se Ohly och flera av hans vänsterkollegor med för den delen, bekläda en ministerpost i svensk regering. Men som opinionstrenden nu pekar ser det heller inte ut som att vi behöver riskera detta.

En önskeresa

Åter på hemmaplan kan jag nu sammanfatta en åtta dagars resa med husbilen runt den sydsvenska kustlinjen. Efter att ha åkt i inlandet, med en övernattning i Målilla, ned till hustruns bror och svägerska i Blekinge, fortsatte vi så nära havet som möjligt. Efter en natt i Blekinge blev nästa stopp i Haväng, nästan direkt på Hanöbuktens strand - kanske Skånes vackraste plats. Vi for sedan runt Österlens kant, med besök på Stenshuvud och vid Sandhammaren, vidare till min syster och svåger utanför Ystad, där vid gjorde nästa övernattning.
Att sedan åka längs Skånes kustlinje ger en exotisk känsla. Den allt intensivare exploateringen av västra Skåne för direskt tankarna till Tyskland när man ser all bebyggelse och motorvägar, sprängfyllda med människor och fordon. Det är ingen tvekan om att den stimulans av tillväxt som förväntades av Öresundsbron har uppfyllts med god marginal. Nästa övernattning blev följaktligen i "slutet" av Skåne, på Bjärehalvön en bit väster om Båstad.
Sedan blev det Hallands tur att visa upp sig och där är kusten, mil efter mil, istället fullsmockad med fritidshus. Inte heller här behöver man tvivla på att tillgång har svårt att matcha efterfrågan när det gäller önskan att bo vid havet. Men även industrin har sin plats i detta landskap vilket vi fick bekräftat av ett besök på Infocentret på Ringhals kärnkraftverk - Sveriges största enskilda elproducent. Denna dagen avslutades med övernattning vid Tjolöholms slott söder om Kungsbacka.
Nästa dag tog vi oss upp på motorvägen i trakten av Lindome, för att på ett någorlunda smidigt sätt kunna ta oss igenom Göteborgs storstadsområde. Men vid Kungälv drog vi oss åter ut i havsbandet och studerade det Bohusländska landskapet på Tjörn och Orust. Därute började också trängseln att avta och vid Uddevalla lämnade vi kusten för att via Trollhättan och Lidköping åka upp till Gullspång vid Vänern för den sista övernattningen.
Resan därifrån och hem blev mer något av transportsträcka genom Bergslagen, men vi gjorde ett avbrott för en skogspromenad i det vackra naturområdet i Ånnaboda norr om Garphyttan.
Och här hemma väntade gräsmattan otåligt på att bli klippt vilket ockå har skett!

Snabba ryck!

Nu har vi fått del av den riktiga "ryssvärmen" och riktigt högsommarväder med 26 grader varmt just nu. Den mesta tiden har gått till fortsatt "sanering" av gräsmattan och sex fullpackade hinkar med ogräsplantor har tagit vägen till komposten de två senaste dagarna. Mycket återstår att göra, men insatsen börja nu att tydligt märkas på gräsmattans utseende och det känns bra.
Vi har också hunnit med våra promenader trots hettan och igår förmiddag var det dags för mig att besöka tandläkaren för rotfyllning av min besvärliga tand. Hittills har det kostat mig 5 000 kr och kanske behövs det ännu en behandling om ett halvår. I det här läget ställer man sig frågan varför tandvård är undantagen från ersättningssystemet för annan hälso- och sjukvård. Med de kostnader som nu lätt kan springa iväg till både tio och tjugo tusen för den som begåvats med dåliga tänder, så måste man hålla med dem som hävdar att tandvård lätt kan bli en klassfråga. Vad jag vet är det ingen som nämnt den i välfärdsdebatten som nu rasar inom valrörelsen.

En klassfråga är det också för den 37-årige svensk som häromdagen blev tagen av schweizisk polis då han kört i 290 km/timmen, utrustad med en Mercedes SLS AMG (toppfart 317 km/h). Enligt Police Cantonale Fribourg har nu föraren en saftig bot att se fram emot. På plats hade de tagit körkortet och i väntan på att målet tas upp i rätten har de även konfiskerat bilen. Detta för att säkra tekniska bevis – samt att ha bilen som pant om det är så att den fartglade svensken inte betalar böterna. En Mercedes SLS AMG går lös på uppåt två miljoner och böterna som mannen riskerar kan bli dryga sju miljoner – beroende på vilken inkomst han har.
För det första kan man ju fråga sig varför det överhuvud taget tillverkas bilar med sådana fartresurserför privatbruk, eftersom de i princip inte får utnyttjas någonstans. För det andra är kanske idéen om dagsböter istället för ordningsbot något att tänka på även för Sverige - kanske skulle en del uppskruvade BMW- eller Audi-ägare då få nya, goda skäl att lägga lite mera band på sig.

En praktsmäll

Två dagar med behaglig temperatur och rätt mycket sol har stimulerat till vistelse utomhus. Igår började jag med att klippa gräsmattan, som visat påtaglig uppskattning av det regn och den gödning den fått de senaste dagarna. Vi tog också en promenad i närområdet. Sedan har vi lagt ned en hel del tid på fortsatt ogräsrensning i mattan och projektet "ogräsfri gräsmatta" går framåt - sakta men säkert. Idag på morgonen åkte vi till östra köpcentret för att handla och på hemvägen gjorde vi ett kort besök hos yngsta dottern, innan ogräsjakten fortsatte.

I bladet kunde vi för en stund sedan läsa om en trafikolycka vid Ålborg i Danmark där en bil, efter krock med en lastbil och ett träd, klövs i två delar. Den 55-åriga kvinna som kört bilen hittades en bit från kollisionsplatsen, svårt skadad, men levande. Eftersom hon avstått från säkerhetsbältet, hade hos kastats ur bilen och därmed undviket att krossas i smällen mot trädet. Finns det änglavakt, är frågan!?
Min egen erfarenhet pekar litet grand åt samma håll. För snart 50 år sedan, kastades jag av ett lastbilsflak vid en trafikolycka i lumpen. När rekryterna åkte hem från övning på detta sätt sade reglerna, att hjälmen skulle sitta fastsatt i stridsselen och k-pisten skulle hållas mellan benen när man satt på flaket. På grund av strul vid uppstigningen på bilen hade jag emellertid hjälmen kvar på huvudet och k-pisten hängande på ryggen och tack vare dessa regelbrott kan jag idag skriva denna berättelse. Hade jag följt reglerna hade klanen Andersson med största sannolikhet inte existerat idag. Frågan kvarstår: Har vissa människor änglavakt ibland? Även om jag i princip inte tror på okulta fenomen, så ser man ju ibland saker som till synes är omöjliga att förklara. Vem vet...? Och i både de här fallen kom räddningen genom brott mot gällande regler - vad ska man tro?

Kunglig avundsjuka

Den blöta varianten av svensk sommar har fortsatt ytterligare ett par dagar och idag också kryddat med en del åska. Vi har därför mest fått hålla oss under tak med undantag för våra motionspass till fots. Igår provade vi en nyanlagd cykelväg längs Mälaren mot den nya stadsdelen i Geddeholm, en verkligt ny upplevelse i sanning att säga. Ute i sumpmarken växer tre meter hög vass, som nästa påminner om bambuskog, och på en yta av omkring ett tunnland växer en urskog av pestskråp med bladskaft uppåt en och en halv meter och med bladskivor på uppåt halvmetern i diameter. I den delen var promenaden en två kilometer lång vandring i ren djungel. Ibland blir man överraskad över de miljöer man kan träffa på alldeles runt hörnet.

Lika överraskad blir man när media kan rapportera att kronprinsessan Victoria och hennes Daniel av tre "svenska medborgare" anmälts för mutbrott för att de fått sin bröllopsresa betald av en svensk miljardär, tillika en personlig vän till kungafamiljen. Den svenska korruptionsmyndigheten har nu att ta ställning till om förundersökning ska inledas.
Jag kan inte förstå annat än att detta är den yttersta manifesteringen av "den kungliga svenska avundsjukan" - varför de ska kallas "kunglig" kan jag förresten inte förstå!
Nu har vi tvingats lyssna till den svenska gnällkåren i ett halvår på grund av att "svenska folket tvingats betala" för parets bröllop och så startar ett nytt gnäll när "folket" inte behövt betala ett enda öre. Dessa rättshaverister är en pina för hela det svenska samhället.
Tänk om man istället kunde glädja sig åt att vi har en ambitiös och duktig tronföljare som är beredd att viga hela sitt liv i svenska folkets tjänst och som har förmåga att göra det på ett vinnande sätt. Jag är säker på att inte en enda av alla dessa gnällspikar har ens en susning om de krav som ställs på personen i det läget. Därför skulle det också vara skönt att slippa se allt gny refererat i massmedia - det skapar i alla fall inga mervärden för läsare och lyssnare!

En präktig kalvning

Nu har den svenska sommaren vädermässigt rättat in sig i ledet. Soligt varannan dag, som igår, och mulet, som idag eller ibland regnigt, men med temperatur uppåt 25 grader får man väl ändå betrakta som godkänt.
Igår började vi med en tur till östra köpcentret för att veckohandla och efter det tog jag itu med att rensa takrännorna, som föreberedelse inför nästa eventuella skyfall, medan hustrun bakade grovbröd och tillverkade dillolja av årets skörd. Vi har också återupptagit projekt gräsmattesanering nu när växtligheten åter satt fart efter julitorkan. Det finns fortfarande mängder av oönskade plantor i gräsmattan som på sikt ska elimineras. Idag hann vi också med en promenad i närområdet för att få lite motion.

Idag meddelades det i media att ett isblock har lossnat från en av Grönlands två stora glaciärer. Det uppges vara den största isö som brutits loss från isen i Arktis på nästan 50 år. Isberget sägs vara lika stort som Tjörn och Fårö sammantagna, fem gånger så stort som Lidingö eller tio gånger så stort som Visningsö i Vättern. I siffror mätt är isblocket 260 kvadratkilometer stort och mer än 200 meter tjockt.
Oavsett anledning till att glaciären splittrats, är det svårt att avgöra om glaciärkalvningen beror på klimatförändringen. Ingen kan hävda att den har med den globala uppvärmningen att göra. Å andra sidan kan ingen påstå att den inte har det. Isön kan nu flyta mot land, brytas upp i mindre flak eller långsamt flytta sig söderut där den kan bli ett problem för sjöfarten.
För egen del kommer jag att lägga detta till alla andra tecken som tydligt pekar på att jordatmosfären är inne i en "orolig period" och det finns goda skäl till att öka takten med att motverka en global temperaturhöjning. Ju mera tiden går, dessto svårare blir det att ändra kurs den dagen det blivit uppenbart att vi kommit in på fel väg!

I Roslagens famn

Två förmiddagar, tisdagen och onsdagen, deltog jag i arbetet med att iordningställa inredningen i den friggebod, som ska bli kontrollrum för VARFs nya teleskop i Åkesta. Det var slitsamt jobb med att spika spånskivor i taket och packa takisolering. Igår eftermiddag for sedan hustrun och jag på en minitrip till Roslagen. Uppresan igår var lite trist med en hel del regn, men kvällen blev ändå njutbar på den vackra naturcampningen på Kallerö innanför Gräsö.
Idag åke vi så norrut till Älvkarleby, där vi promenerade runt i kraftverksmiljön och på Laxön, där man på ett trevligt sätt iordningställt historiska miljöer från den tid då ön var sommarlägerplats för värnpliktiga inom Svenska ingenjörstrupperna. Vi fortsatte sedan till Gävle där vi tog en promenad på stan och åt lunch, för att sedan besökan stadens förnäma museum. Där finns både en bra konstsamling att beskåda och en intressant samling som visar stadens industri- och sjöfartshistoria.
Vi fortsatte resan genom södra Dalarna, där vi tänkt övernatta i Myckelby. Vi fann dock inte den tilltänkta platsen så trevlig som vi föreställt oss och fortsatte söderut. Dessvärre lyckades vi inte hitta något lämpligt ställe att stanna på och det hela slutade med att vi återkom till Västerås en dag tidigare än vi tänkt.

Efter de missar vi gjort nu och tidigare har vi nu tänkt att göra en egen guide med ställplatser som vi själva "godkänt och accepterat". Med tiden blir detta ett bra hjälpmedel till att få säkra hållpunkter för planeringen av våra resor. Det känns inte särskilt bra att betala svindyrt för att trängas på "stjärnmärkta" campingplatser och allemansrätten till fricamping börjar urholkas allt mera. Men däremellan finns ett brett spektrum av olika möjligheter och det skadar inte att få till en kartläggning av dessa. Då får man bättre möjligheter att kunna söka det som är intressant inom kultur och natur och samtidigt slippa den hysteriska turistindustrin.

Sport på gott och ont

I en väderlek som nu antagit en mera svensk sommarkaraktär - lite svalare och lite blötare, men lite sol ibland - har vi i veckohelgen haft nöjet att ha besök av min syster och svåger. Trevlig samvaro har innehållit så vitt skilda saker som kortspel (inte min grej egentligen) och långpromenad längs Mälarstranden. Igår gjorde vi en biltur tillsammans till Sala och besökte årets spelmansstämma vid Väsby kungsgård och det fina hembygdsmuseet i kungsgården.
När våra gäster fortsatt norrut idag gjorde jag ett storbak på förmiddagen och efter lunch, när regnet gett sig tog vi en promenad i närområdet.

När det gäller omvärldsbevakningen, måste jag först, med skammens rodnad på mina kinder, dementera en del av mitt tidigare utfall mot de svenska insatserna i friidrotts-EM. Till största delen är omdömet fortfarande giltigt, men undantaget är Emma Greens förnämliga insats när hon tog hem silvermedaljen i höjdhopp - en vacker prestation med tanke på en hälsena som kanske inte var helt tip-top.
Lika imponerad blir man inte av TV4s fadäs att missa direktsändningen av medaljhoppet på grund av reklamavbrott i sändningen. Missen skylls på TV-bolagens tuffa ekonomi. Fyrans försäljningsdirektör förstår att tittarna är upprörda över det som hände, men påpekar att SVT får fyra miljarder kronor av staten varje år, men att de själva börjar på noll och är helt beroende av reklamintäkter. (Nu är det förstås inte statens som betalar SVT utan de laglydiga medborgarna som betalar sin TV-avgift!)
Visst, det är säkert så, men den okänslighet som man visar i reklamplaneringen kan med tiden få tittarna att försvinna och då försvinner snart också reklampengarna, "snabbt som en månadslön före jul". För egen egen del tillämpar jag sedan länge ett antal sätt att slippa se dessa reklaminslag, som jag närmast upplever som en förolämpning. Så skärpning, TV4, om ni tänker er att behålla er plats i TV-tablån!