Nya tider i cybervärlden

Vi har nu unnats ännu tre vädermässigt hyfsade sommardagar med lagom temperatur och vind och lite nederbörd på nätterna - något som jag anser vara helt idealiskt. Gårdagen användes till att 'göra staden' med att äta en god lunch och sedan besöka den pågående Cityfestivalen. Där fanns det mesta av spektakel och upptåg och naturligtvis mycket krimskrams till salu. Till den något seriösare delen kunde vi räkna en liten konstutställning som några av medlemmarna i Club Artis arrangerat. På kvällen hade vi sedan besök av yngsta dottern svärmor med make. Det blev en trevlig samvaro på altanen i sommarkvällen där både nytt och gammalt avhandlades under ett par timmar.
Idag har vi varit hemma så när som på att hustrun tog en cykeltur till stormarknaden. Själv har jag vigt dagens åt trädgårdsskötsel, så att diverse oönskad biomassa kunde avlägsnas innan det blir allt för besvärligt. Ogräs slutar aldrig att växa, tyvärr!

Något som däremot slutat växa är de svenska www-sajterna på internet. Flödena har under det senaste året flyttat allt mera till mobiltelefoner och surfplattor. Efter lång tids stabil tillväxt finns nu ett klart trendbrott och de största sajterna är vägledande. Egentligen är det kanske inte så överraskande med tanke på att man allt oftare träffar på krav på betalning för att komma åt information som man söker.
Det som nu sker kommer naturligtvis att direkt påverka annonsörernas val av kanaler för sin reklam, vilket i slutändan kan betyda 'sotdöden' för många ekonomiskt svaga sajter. Man vill ju då gärna hoppas att det är den mera tvivelaktiga delen som stryker med först.
"Det är 19 år sedan den förste svensken tecknade det första internetabonnemanget. Webbläsaren förändrade ekosystemet. En 'mördarsnigel'…? Det finns nu en ny främling i rabatten, en som äter mördarsniglar och gammelmedier. Hotet har muterat, internet har blivit mobilt", säger en analytiker.

Den förlorade sonen återvänder

Nu har vi återkommit hem efter en tredagars resa till Sörmlands kusttrakter. Den sedan många år traditionella sommarresan dit gick i år först till Trosa för en titt på det begynnande sommarlivet i båthamnen. Några av de stora, pampiga båtarna som brukar finnas där hade redan anlänt. Sedan fortsatte vi till Stendörren och såg där att 'semestertrafiken' genom det trånga gattet fortfarande var ganska sparsam. Istället kunde vi besöka en trevlig akvarellutställning med verk av en lokal konstnär. Slutligen kom vi till Nyköping där vi övernattade två nätter. Under dagen däremellan tog vi först en långpromenad i staden och upplivade minnen från tiden vi bodde där på 1960-talet. Därefter for vi till Oxelösund och Jogersö, där man i soligt väder kunde få årets första havsvatten på kroppen.
Under sista natten var det emellertid strilande regn och på morgonen kunde vi dra upp gardinen och konstatera att parkeringsplatsen förvandlats till en insjö med en andmamma och fem ungar simmande utanför dörren. Naturens överraskningar har ingen ände. På vägen hem idag gjorde vi också ett kort besök i Gripsholm och Mariefred.

En som också tänker röra på sig är Ingvar Kamprad, som nu, enligt ryktet, tänker flytta 'hem' till sin gård i Älmhult efter att i 40 år, först i Danmark och sedan i Schweiz, ha levt i exil på grund av de orimliga svenska skatterna. Därmed kan Älmhults kommun stoltsera med att inom sina gränser hysa världens femte rikaste person med en uppskattad förmögenhet på drygt 370 miljarder kronor. Han ska nu också betala skatt i Sverige på sina intäkter från kapitalplaceringar.
Kan detta månne betyda att Stefan Persson på H&M får konkurrens om titeln Sveriges meste skattebetalare? Det kommer väl att visa sig så småningom och mera intressant är hur hans förmögenhet hade sett ut idag om han hela tiden skulle ha luggats av det svenska, konfiskatoriska skattesystemet. Lika intressant frågeställning är hur mycket vårt samhälle förlorat på att med dessa skatter jaga iväg kreativa och dugliga personer från landet istället för att låta dem arbeta, bygga företag och anställa människor här hemma. Det har helt säkert varit dyrbara offer på den 'kungliga, svenska avundsjukans' altare!
P.S.
Med all rätt har det från IKEA påpekats att Kamprad är ingen miljardär - han 'gav bort' IKEA redan 1982 till två stiftelser i avsikt att garantera företaget "evigt liv" utan möjlighet för honom själv eller hans arvingar att missbruka förmögenheten. Privat anses han idag var god för ca 750 miljoner kronor. Därmed är kanske ovanstående resonemang till viss del av begränsat intresse för Älmhult eller Sverige.
D.S.

Mobilisering av rättssamhället

Så var midsommar avfirad för den här gången. Vi har på senare år mest avstått från allt ståhej med stång och dans och istället valt att ha en egen träff med familjeklanen och så även i år. Vår midsommarträff under gårdagen kombinerades i år med firande av hustruns födelsedag, som den här gången var av mera jämn karaktär. Till detta hade gästlistan också utökats med hustruns kusin med make.
Idag kunde vi ta igen oss under stillsamma former och på eftermiddagen tog vi bilen till stan för en stadspromenad och besökte då också stadens konstmuseum som under sommaren har en specialutställning. Den visas under temat "Tack för lånet!" och omfattar ett hundratal verk av välmeriterade, både svenska och utländska, mästare, inlånade från såväl privata som offentliga ägare inom stadens hank och stör. Det var verkligen imponerande att se hur mycket god konst som faktiskt finns inom vår nära omgivning och utställningen är i högsta grad sevärd.

Sevärt kommer det också att bli hur regeringen kommer att möta ett krav från Polisförbundet idag, som går ut på en skärpt politisk samordning av bekämpningen av brott i allmänhet och organiserad, professionell kriminalitet i synnerhet. Med stöd i en ny undersökning ser man en tydligt ökande trend av ekonomisk och maffialiknande brottslighet, samtidigt som man saknar en nödvändig samordning av samhällets olika insatser mot detta.
För egen del har jag lätt att instämma polisernas åsikter, även om man endast ser problematiken från åskådarplats. Tyvärr håller det mångkulturella samhälle som eftersträvas på att bli mångkulturellt även på det kriminella området. Importerad brottslighet fortplantas in i den traditionella svenska och inordnas i internationella syndikat med stora materiella och ekonomiska resurser. Avskräckande exempel på detta finns redan på många håll i världen, som t ex i Östeuropa och Latinamerika där det i vissa fall råder regelrätt krig mellan det lagliga och det olagliga samhället. Något sådant måste vi i god tid värja oss emot och de framförda krav på en tydligare organisation och ansvarsfördelning tillsammans med en utökad och förbättrad polisutbildning måste anses fullt berättigade. Det är hög tid att inse att den svenska Sörgårdsidyllen numera allt snabbare håller på att ersättas av en stenhård Chicagoatmosfär!

Rör inte vårt snus!

I rejäl högsommarvärme har vi hållit oss här hemma med undantag för en tur till östra köpcentret igår morse. Själv har jag gjort färdigt markarbetena i trädgården efter trädfällningen, så hustrun har fått ta motionspromenader på egen hand. Hon har också gjort förberedelser för vårt midsommarfirande, som vi i år, av olika skäl, har först i morgon på midsommardagen. Det kan nog vara optimalt med tanke på att utlovat regn nu ser ut att dra igång när som helst.

Något som redan dragit igång ordentligt är 'snuskriget' mellan Sverige och EU-kommissionen. De undantag som Sverige haft vad gäller tillverkningen av blött snus ligger nu i vågskålen och 'snusministern' Maria Larsson for idag till Luxemburg för att försöka tala byråkraterna därstädes till rätta. Av två grundmurade svenska traditioner offrade hon midsommar till förmån för den svenska snuskonsumtionen. Att tvinga på folk torrt snus skulle inte precis öka svenskarnas förtroende för EU.
Som icke-tobaksanvändare kan man naturligtvis fråga sig vad som är problemet - bästa scenariet borde vara att all tobaksanvändning upphör, inte minst av hälsoskäl. Ministerns engagemang kan eventuellt förklaras av tobakskonsumtionens stora leveranser av skatt till statskassan.
Det jag mest kan irriteras av är den överdimensionerade EU-byråkratins ovana att lägga sig i struntsaker. I det här fallet är det extra pinsamt med tanke på att de träaktiga sydlänningarna delar ut frikostiga subventioner till tobaksodlare i medelhavsområdet samtidigt som de missunnar svenskar och finnar det snus de haft rätt till i ett par hundra år.

Inget nytt under solen

Väderleken har varit fortsatt sommarsvensk med mycket sol och lagom vind, fast nu kan ännu lite regn få komma under den närmaste natten så inte torkan tar överhand. Vädret har varit tjänligt för markarbete och nu har vi lyckats få bort alla ytrötterna efter den avverkade tallen. Man riktigt kunde känna hur det var att vara odalman som bröt ny mark förr i tiden, men det var säkert också  nyttigt med lite annorlunda kraftprov en gång. Nu har jag också planterat blommor i den sargade marken.
Vi har följaktligen varit mest här hemma dessa dagar, men igår eftermiddag var vi på besök hos yngsta dottern för en stunds samvaror och idag på morgonen blev det en promenad till mataffären.

Den avslagenhet man gärna känner så här i sommarvärmen tycks också ha nått fram till alliansregeringen, som nu ska försöka ladda om för nästa års valrörelse. Vägen dit verkar inte precis stensatt med briljanta möjligheter när behovet av förnyelse tydligt återspeglas i den senaste tidens sympatimätningar av väljaropinionen. 'Arbetslinjen' räcker nog inte till för ännu en rond och fantasin tycks också tryta.
I ett försök att sprida nytt ljus har massmedia låtit det gamla gardet komma med förslag till nya grepp för att på fart på ruljangsen. Dessa vill ha "tunga reformer", och se "framåtanda" och "framtidsagenda". Hur reformerna och agendan ser ut är dock mycket oklart. Mats Odell vill sänka arbetsgivaravgifterna. Maud Olofsson vill att C ska få mer att säga till om i budgeten - vilket väl är samma sak som att sänka arbetsgivaravgifterna. Mycket kan man kalla det, men framåtanda?
Tobias Krantz tycker att Reinfeldt ska sluta prata om att han "tog Sverige ur krisen" och Husmark Pehrson hoppas att de osäkra väljarna ska rädda kvar högern i Rosenbad. Sven Otto Littorin tycker å sin sida att det som behövs är fler "gemensamma aktiviteter".
Av detta kan man bara dra slutsatsen att inte heller 'de gamla och kloka' hade något nytt att komma med. Läget verkar faktiskt en aning dystert just nu!

Storstadens dilemma

Nu har vi haft två soliga dagar, om än med ibland lite kyliga vindar, och detta i strid med meteorologernas spådomar. Men vi har fått nästan 30 mm regn i veckan som gått och gräsmattan ser nöjd ut, så nu får solskenet gärna stanna kvar.
Igår använde vi dagen till en utflykt till Stockholmsområdet. Efter att ha glidit genom de västra förorterna kom vi så småningom till Drottningholm där vi intog vår lunch och gjorde en behaglig promenad genom slottsparken. Efter prinsessbröllopet förra veckan var nu området extra uppladdat med turister, främst tyskar och asiater. Det är ett gott tecken på att bröllopet, trots allt gnäll, kanske ändå blir en bra ekonomisk affär. De nygifta, som nu är på bröllopsresa på Seychellerna, är säkert tillfreds i vilket fall som helst. Efter Drottningholm åkte vi norrut och besökte kommersens högborg på gamla Bromma flygplats. Det stod sig någorlunda mot vårt eget Erikslund, men  inte så värst mycket mera heller.
Förutom en långpromenad i de norra stadsdelarna har vi hållit oss här hemma idag, sysselsatta med hustruns släktforskning och min egen Wikipediaproduktion. Den senare har blivit ganska eftersatt hittills under sommaren, men jag har inga krav på mig utöver mina egna, så eftersläpningen får jag försöka kompensera under tider med sämre väder- och ljusförhållanden.

Med tanke på vårt besök i storstadsregionen är det på sin plats med en fundering på urbaniseringen som princip för samhällsbyggnad. Efter att ha åkt drygt fyra mil i ständig tätbebyggelse i stundtals överbelastad biltrafik undrar man lätt hur människor står ut i sin vardag i denna häxkittel. Då måste man dessutom minnas att Stockholm i ett globalt perspektiv närmast är att betrakta som en dvärg. De största metropolerna har idag två á tre gånger så många invånare som hela Sverige. Prognosen för framtiden ger inte heller hopp om någon ändring - vissa bedömare tror att om 30 år kommer minst 80 procent av människorna på vara bosatta i kompakt tätbebyggelse.
Helt bortsett från den sociala påfrestning som befolkningstätheten medför, är försörjningsfrågorna en riskfaktor. Många av de största städerna i världen lider redan idag av konstant vattenbrist och miljöbelastningen genom sviktande avloppssystem och okontrollerade luftföroreningar är ett växande problem. Över allt ihop ligger en demografisk snedvridning som en våt filt. De unga och välutbildade söker sin lycka i staden, medan de gamla och fattiga får stanna kvar i avfolkningsbygden. Även detta kommer till sist att växa till ett komplicerat försörjningsproblem. Det borde därför vara dags för en ny 'grön våg', fast då i något mer ordnade former än den som drömmande 'naturvänner' försökte sig på under 1970-talet. Politiska paroller som "alla ska vara med" och "hela landet ska leva" borde kanske dammas av inför nästa års valrörelse.

Den demografiska utmaningen

Igår uppmuntrade inte vädret särskilt mycket till uteaktiviteter. Regn med inslag av åska, byiga vindar och avsevärt sänkt temperatur gjorde att man lätt kände igen den ordinära svenska sommaren. Jag hann dock med, på morgonen att både plantera ut egenodlade tagetes och sommargödsla gräsmattan innan det brakade loss.
Idag har det varit aningen bättre och efter att vi varit på östra köpcentret för veckoinköp, fortsatte jag en stund med 'rotarbetet' efter en av de avverkade tallarna - ofattbart vad mycket rötter det finns under ett träd. Under tiden bakade hustrun olika slags matbröd som förberedelse till årets midsommarfirande.
På eftermiddagen har det spännande 'sommarvädret' återkommit och just nu brakade en tyfonliknande regnstorm förbi.

Under den avslutande partiledardebatten i riksdagen igår drev SD-ledaren sin vana trogen budskapet om den för Sverige så fördärvliga invandringen. Därför måste det vara extra tungt för honom att läsa den igår publicerade OECD-rapporten om migration, som visar på invandringens ekonomiska lönsamhet för de allra flesta OECD-länderna, inklusive Sverige. Utredningen visar helt enkelt att samhällets intäkter, främst från skatter, klart överstiger kostnader för olika bidrag, pensioner m. m. I genomsnitt gör OECD-länderna en vinst på drygt 3 000 euro per år och invandrarhushåll. För Sverige, med stor flyktingmottagning ligger dock vinsten på blygsamma 100 euro.
Generellt kan konstateras att med sjunkande födelsetal är invandringen det enda tillgängliga sättet att vidmakthålla befolkningstalet. I ett relativt glest befolkat land som Sverige är detta särskilt viktigt med tanke på underlaget för den infrastruktur vi anser oss vilja ha. Ur den synpunkten skulle vårt land utan vidare kunna fördubbla folkmängden utan att någon större trängsel skulle märkas. Men med tanke på SD väljarunderlag föreligger uppenbarligen ett folkbildningsbehov i de här frågorna. Det gäller också att skapa betydligt bättre vägar än idag för nyanlända människor att etablera sig i vårt samhälle.

I munkars spår

De två senaste dagarna har vi använt till en kortare resa med husbilen. Solen och värmen lockade åter till friluftsliv, och igår åkte vi västerut på mindre vägar via Köping och Arboga och kom så småningom till Lunger hamn. Detta är en liten idyll vid Hjälmaren som lite sömnigt vänder ryggen till stressen på E 18 några kilometer bort. Vi gick en liten promenad och tittade på naturen och intog vår lunch innan vi åkte vidare via Örebro till Kvismaren, som var det egentliga målet för resan.
Där ägnade vi oss åt fågelskådning igår eftermiddag och idag på förmiddagen i ett par olika delar av det stora och fågelrika naturreservatet. Flera arter har redan sina ungar halvvuxna och håller på med utbildning i födosökets ädla konst.
Hemresan idag gick via Äs och Eskilstuna och vid Julita gård tog vi lunchpaus. Där passade vi också på att gå en intressant runda längs en stig som under flera hundra år före Gustav Vasas reformation trampats av cisterciensermunkar på deras dagliga stråt mellan kyrkan och klostret i Julita. Det var intressant att läsa informationsskyltarna om den tidens seder och bruk för de fromma munkarna.
Väl hemkomna drabbades man dock av en viss västgötaklimax inför anblicken av gräsmattan som ropade på omedelbar klippning. Helheten var trots detta ett par lyckade dagar med flera nya upplevelser.

Frihet är det bästa ting...

Igår kom vädermakternas reaktion på det långvarigt soliga och varma vädret vi haft. Det blev rejäla regnskurar med inslag av årets första åskväder. Vi klarade oss lindrigt undan, men öster om staden fick man på ett lokalt området marken helt vit av en kraftig hagelby. I vanlig ordning fick brandkåren också de otaliga, falskt utlösta automatlarmen, som vi i dagens digitala värld anser oss behöva.
Eftersom utomhusaktiviteter inte kändes särskilt angelägna, tog vi tillfället till bakning och producerade danskt grovbröd, tvåstegsbröd och frallor.
Idag var vädret något bättre och jag använde förmiddagen till storrengöring av husbilen. På eftermiddagen tog jag en cykeltur till stan medan hustrun tog en långpromenad i de norra stadsdelarna. Mitt ärende var denna gång, stimulerad av ett utsänt paketerbjudande, att få gjort en synundersökning och förnya mina synhjälpmedel. Resultatet var tillfredsställande och bara lite mindre justeringar behövdes.

Något som däremot inte är en mindre sak, är de avslöjanden om den amerikanska säkerhetspolisens övervakningsprogram som nu kommit i dagen. Enligt specialister på området är dessa i minst samma klass som Watergate och Wikileaks. Nu talar man om angrepp på fundamentala frågor i en demokrati som öppenhet och offentlighet eller en ambition om totalkontroll av samhället. Instrumenten för detta är registrering av all trafik i digitala medier som telefon, e-mail, twitter och andra sociala medier. Den som avslöjat det hela har som konsult arbetat inom CIA och kunnat följa hur systemet byggts upp. Nu har han lämnat landet och lever gömd inför hoten om att gripas, anklagad för spioneri.
Den här 'affären' kommer med all sannolikhet vi få höra mera om. Den går rakt emot president Obamas vallöften och kommer självfallet att användas av hans politiska motståndare till att försvaga hans position. Hur han kommer att hantera detta återstår att se, men man kan inte undvika att oroas av tendensen att man, i terroristbekämpningens namn, allt oftare tillåter sig en allmän bevakning av medborgarna. Detta är inte OK, och kan, om det hamnar i fel händer, få förödande konsekvenser för västerländska, demokratiska samhällen. Ibland är marginalerna små för att ett omslag från fritt land till polisstat kan inträffa.

Alla dessa fester

Det solvarma sommarvädret ser nu ut att ta en välbehövlig paus - gräsmattan behöver vatten. Några regnskurar har börjat dra in och temperatur runt 25 grader har sjunkit rejält med hjälp av en nordvästlig vind. När bevattningen är avklarad ser vi naturligtvis fram emot en återgång till det vi nu haft en tid.
Igår tog vi en långpromenad till stan för att uträtta några ärenden och hamnade då oförskylt mitt i kortegen av nyutsläppta studenter. Det var som vanligt en helt kaotisk tillställning med ett tusental studenter och tio gånger så många åskådare i en till synes okontrollerad röra, komponerad av de olika ekipagens öronbedövande musikanläggningar. Som väl var kunde vi dra oss undan en stund och avnjuta en god buffélunch på en av stadens kinarestauranger.
Idag använde vi istället dagen till en kort tur med husbilen och åkte först till kanalområdet i Hallstahammar och gick en promenad i de natursköna omgivningarna. Efter en fika i bilen fortsatte vi till Surahammar och besökte Stenhuset för att titta på deras sommarutställning på temat Skogens liv. Den är en blandning med flera konstnärer och olika tekniker, som är klart sevärd. Efter att ha veckohandlat i ortens livsmedelsaffär återvände vi hem och bevakade SVT:s utsändning från dagens helt överskuggande händelse i Sverige, bröllopet mellan prinsessan Madeleine och den amerikanske affärsmannen Christopher O´Neill.

Om det senare kan många reflektioner göras - inte så mycket vad gäller bröllopet som sådant, utan hur händelsen hanteras av massmedia. Tyvärr blir det typisk kändisjournalistik av allt ihop och för den ordinäre medborgaren tämligen ointressant. Att i flera timmar redovisa varje steg som dessa kändisar tar i olika skeden av proceduren, noggrant kompletterat med färgen på damernas klänningar och historien bakom deras diadem. På samma sätt som en redogörelse ges om vilken som är släkt med vem eller vem som känner vem och varför. Det hela blir en oändlig ordkavalkad av namn och attribut på människor man aldrig känt eller sett och med största sannolikhet heller aldrig kommer att träffa eller lära känna. Som om detta inte var nog får man dessutom veta att tilldragelsen samlat 600 journalister från stora delar av världen för att bevaka något, som upprepat poängterats vara en privat tillställning hos den svenska kungafamiljen. Den logiken haltar uppenbarligen ordentligt, men vem bryr sig!?

Regnkatastrof i Europa

Gårdagen gick i den ständiga sysselsättningens tecken, då vi började med en tur till återbruket för avlämning av rester från den senaste tidens röjningar och gjorde därefter ett besök på stormarknaden för en del inköp. Sedan tog jag en cykeltur till stan för att hämta ut mitt nya pass hos polisen. Efter lunch for vi ut till Mälarlandet för en långpromenad i det strålande sommarvädret. Väl hemkomna igen kunde jag konstatera att vi drabbats av ännu ett fjäderbrott på bilen, vilket gav mig anledning till ännu en cykeltur, nu till bilverkstaden för bokning av tid för åtgärd av detta. Till sist gjorde jag den sista insatsen av nedmonteringen av trädgårdsstaketet.
Idag, på Nationaldagen, bestämde vi oss för att bara 'ta det lungt' och det har blivit mest läsning och korsordslösning ute på altanen i något som nu närmast kan betecknas som högsommarväder (26 grader i skuggan på eftermiddagen). Det blev för mig ändå en cykeltur idag också då jag tog mig till Åkesta för att lämna tidrapport över mina insatser i VARFs uraniaprojekt, vilket krävs för slutredovisning av hur vi använt våra EU-bidrag till projektet. Hustrun fick därför ta sin motionsrunda på egen hand idag

På tal om EU, så måste jag notera de förskräckliga konsekvenser som uppstått av vädergudarnas härjningar över Centraleuropa. Hundratals  millimeter regn på bara några dagar har medfört historiskt nästan okända översvämningar över stora områden. I Dresden har t. ex. floden Elbe stigit sju meter över sin normalnivå och i Halle har 30 000 invånare evakuerats sedan floden Saale nått sin högsta nivå på 400 år. Totalt har 60 000 lokala nödhjälpsarbetare, 25 000 statliga katastrofbekämpare och 16 000 militärer satts in mot översvämningarna i Tyskland. I Bayern står mängder av byggnader helt under vatten och varningar för att skyddsdammar hotar att brista har utfärdats av myndigheterna. Även i Tjeckien är katastrofen ett faktum och omkring 700 samhällen har drabbats av översvämningarna.
Man känner med de drabbade och frågar sig hur det kommer sig att oväder kan koncentrera sig på det här sättet - den pågående klimatförändringen utpekas ofta, men vädret lyder under kaosteorin och är egentligen helt oförutsägbart. Det är med andra ord, som vanligt bara att gilla läget hur obehagligt det än kan vara.

Osmansk utveckling?

Gårdagen var åter en solig och varm dag, som vi använde till arbeten på tomten. En trädgård bjuder alltid på nya sysslor att ägna sig åt. Själv använde jag mesta tiden till nedmontering av staketet mot gatan, vilket också krävde en ny montering av brevlådan. Nu har vi till sist helt öppnat upp vår 'framsida' efter den tidigare trädfällningen. Kvällen gick åt till terminsavslutningsträff med vår grupp i målarklubben och gruppledaren upplät gästfritt sin trädgård för en lyckad tillställning med god mat och dryck.
Idag var vädret helt annorlunda efter att kung Bore gjorde ett försök till revansch - temperaturen var nere på 10 plusgrader på förmiddagen. Utlovat regn har dock i stort sett lyst med sin frånvaro och risk för torka kan snart befaras. Vi tog ändå en promenad på förmiddagen för några inköp i ett par butiker. Sedan har vi hållit oss inne här hemma, bortskämda som vi blivit med solvärme i överflöd den senaste tiden.

Bortskämda är man sannolikt inte i Turkiet dit den 'arabiska våren' nu ser ut att vara på väg, en tanke som premiärministern Erdogan bestämt avvisar. De senaste dagarna har omfattande kravaller förekommit i Istanbul med Taksimtorget som mötesplats och symbol. Mönstret liknar Tunisien, Libyen, Egypten och Syrien. Till skillnad från dessa länder handlar det nu om turkar och inte araber och Erdogan har en stor majoritet av sympatisörer ute i landet. De som nu portesterar kallar honom 'sultan' och jämför honom med Putin i Ryssland, och anklagar honom för att smygislamisera Turkiet. Förslag om att kvinnor ska bära slöja och begränsning av alkoholförsäljningen blev bränsle till den gnista som förslaget om att bygga shopingcenter i en Istanbuls parker tände.
Situationen i Turkiet är ändå betydligt mer komplicerad än i de arabiska diktaturländerna. I Turkiet är det inte de arbetslösa ungdomarna som kastar sten eller bränner bilar. Längst fram på barrikaderna står den sekulära, urbana medelklassen, som tröttnat på den nya smygislamiseringen. Farhågorna är heller inte oberättigade sedan Erdogan under en tioårsperiod på ett påtagligt sätt gett islam en central position i det turkiska samhället, och nya moskéer byggs hela tiden.
Tyvärr måste man notera att Erdogans politiska karta alltmer liknar den som Putin ritar för Ryssland där domstolar kan användas för att förfölja politiska motståndare, misshagliga joursnalister och den kurdiska minoriteten. Hur det nu frisläppta missnöjet hos den gamla makteliten och landets liberala krafter hanteras torde också vara av stor betydelse för Turkiets fortsatta diskussioner om ett framtida medlemskap i EU. För tillfället ser vägen ut att ha blivit längre till den punkten.

Givande sydlig expedition

Den gångna veckan har vi använt till årets första långresa med husbilen. I tisdags startade vi med siktet inställt på Öland. Resan längs ostkusten var njutbar med förlig vind (inte oväsentligt för en husbil) och soligt väder med undatag för en regnskur i trakten av Mönsterås. På den öländska ostkusten gjorde en kraftig pålandsvind dock att temperaturen var ganska låg för årstiden.
Detta gick ändå lätt att stå ut med när man kunde lyssna på näktergalarnas ihärdiga konsert och studera gökarnas ritualer i deras intensiva och vårkänsliga procedurer. Vid ett tillfälle såg jag fyra gökar (fåglar alltså) samtidigt.
Första dagen på ön åkte vi upp till Borgholm och gick en långpromenad i det natursköna området Borga hage där man nästa alltid kan göra nya upptäckter i både flora och fauna. På 'hemvägen' åkte vi till Lerkaka, där jag gjorde en teckning av tre gamla väderkvarnar, samtidigt som vi kunde förundras över de gigantiska maskiner som behövs för att resa de nya 'väderkvarnar' som numera växer upp som svampar ur jorden och alltmer förvränger det pastorala öländska landskapet.
Andra dagen for vi, som traditionen bjuder, till södra udden för fågelskådning. Blåsten gjorde emellertid denna sysselsättning begränsad, men vi kunde istället inregistrera inte mindre än 25 gråsälar, som låg på stenar och latade sig alldeles utanför strandkanten. De visade inte den minsta oro över människorna som stod några tiotal meter bort och fotograferade som de värsta paparazzies.
Nästa dag återvände vi till fastlandet och nu för att fortsätta till Blekinge och Karlshamn för att besöka hustruns bror och svägerska. Där övernattade vi på deras gästparkering och kunde umgås under trevliga former, inte minst med familjens fyrbenta medlemmar, som nu utökats med ännu en maine coon, bara fem månader gammal och livlig därefter.
Igår anträdde vi så återfärden norrut och fick för första gången regnigt väder, men med tak över huvudet så är även det att stå ut med - marken behöver vattnet. Vi åkte nu genom 'det mörka' Småland och stannade för övernattning vid sjön Åsunden strax söder om Kisa. Idag avverkade vi så de återstående 25 milen tillbaka till hemorten och väl här, så väntade en överdrivet välväxt gräsmatta på omgående behandling. Nu är den emellertid nyklippt och man kan unna sig en stund till att vila ut efter 'semesterresan'.