I hänryckningens tid

Nyss hemkomna från en tvådagars husbilstur i Bergslagen "i hänryckningens tid" kan vi se tillbaka på nya intryck av Sveriges vackra och intressanta natur och kultur. Igår gjorde vi "studiebesök" på Siggebohyttan och Strömsfors herrgård. Museet på den senare var dock stängt för tillfället och resten var privatiserat till en golfklubb. Siggebohyttan är intressant som Sveriges längsta bevarade loftgångshus med anor från en rik bergsmanssläkt på 1800-talet. Själva hyttan fanns redan på 1500-talet och var i drift fram till 1900-talets början.
Vi övernattade på en vacker lägerplats vid sjön Lilla Sångaren i Malingsbo och på förmiddagen idag tog vi en lång skogspromenad. Där träffade vi bl a på ett spillkråksbo som jag försökte fotografera med dess innevånare, men tyvärr var den för skygg för att visa sig tillräckligt länge, så vi fick nöja oss med att lyssna till ungarnas skorrande läte.
På vägen hem gjorde vi ett besök på Galleri Astley i Uttersberg, men även det var en liten besvikelse med svårbegripliga utställningsobjekt till skyhöga priser. Det verkar som att konstbranschen inte observerat att världen är i en ekonomisk kris där investeringar i konst knappast kan ha den högsta prioriteten.
Tillsammantaget uppväger ändå Sveriges natur i sin fina vårskrud de tillkortakommanden som mänskliga artister ibland får finna sig i. Att sitta och lyssna på fågelsången vid en solglittrande sjö med storlommens klagande läten tar första pris just nu.

EU-valet

Nu har vi haft ett par dagar med stingslig väderlek - igår först varm sol och sedan mulet men utan att det utlovade regnet kom. Idag har det blåst på ett närmast skånskt sätt och det torkar naturligtvis ut marken ännu mera, men just nu drar det in tunga moln, så vi får väl se...
Sysselsättning har varit mest koncentrerad till trädgården och ogrässaneringen av gräsmattan har fortsatt. Igår gjorde jag också utplantering av ett par dussin plantor (tomater, sallad och tagetes) från drivhuset samt sådde bönor i trädgårdslandet.

Igår gick vi en promenad för att ta till vara vår medborgerliga rättighet med att rösta i EU-valet. Valrörelsen kring detta val är inte särskilt upphetsande och partiernas program är en smula diffusa, kanske för att de grupperingar som de kommer att tillhöra i parlamentet inte riktigt stämmer med de svenska politiska blocken. Därför kan det ibland också vara svårt att upptäcka hur programmen skiljer sig åt - bortsett då från några partier på ytterkanterna som främst vill att Sverige ska lämna EU. De har väl inget bätte att erbjuda och har inte förstått vad EU betyder för Europas framtid. Det har emellertid väljarna av vilka nu ja-sägarna är nästan dubbelt så många som nej-sägarna.
Det ser också ut som att det tidigare svaga intresset för EU-valen nu verkar ändra sig till det bättre. Allt flera kanske börjar inse att EU-parlamentet inte är den tandlösa tiger som man trott och därför vill hjälpa till att "trycka på" till stöd för sin egen politiska uppfattning. Att inte rösta är ju att lägga sina rättigheter i andras händer!
Nu har det börja regna ordentligt och växtligheten jublar!

Allvarliga ting

Åter på hemmaplan blev det till att ge trädgården en make-over - igår en välbehövlig gräsklippning och idag ogräsrensning. Målet att få gräsmattan att bestå av enbart gräs och inte stora delar av den svenska floran står fortfarande fast. Nu handlar det om vem som är mest envis, jag eller naturen och jag kommer att fortsätta ett bra tag. Vädret har varit soligt och hyfsat varmt och igår kom det ett par regnskurar så växtligheten tar full fart nu på alla fronter.
Idag var det dags med nytt tandläkarbesök och jag blev en dryg tusenlapp fattigare. Den tand som sprack i förra veckan kunde dock vänta till i höst och då kommer räkningen att bli betydligt saftigare. Jag kan inte begripa varför jag straffats med dessa usla tänder!

Uselt är det också för ungdomen i dessa dagar med krisande ekonomi och hög arbetslöshet. Men många ungdomar oroar sig inte, det får andra göra åt dem. Deras grundtes är att allt ordnar sig och problemen löser man med ett SMS-lån och har kul och hoppas att det blir en bättre dag i morgon. De tillhör en generation som har svårt att skilja mellan drömmar och den kalla verkligheten. Välprogrammerade föräldrar har sett till att deras innersta önskningar alltid gått i uppfyllelse och de har därför inte behövt fundera på ansvaret för sin egen framtid.
Den taktiken har fungerat hela tiden - tills nu! Att de inte får något jobb beror ofta på att de jobb som erbjuds inte uppfyller deras självbild - karriären de tänkt sig ska redan från början ha nått toppnivån. Inte vill man slita hund i en massa år för att nå dit. I väntan på att få det man vill, litar man på att mamma och pappa orkar stötta ett tag till.
Som samhälle och ekonomi ser ut nu, behövs en ny attityd till vilka skyldigheter man har som samhällsmedlem. Kanske behöver även en del föräldrar omskolas till att sluta upp med att skämma bort sina vuxna barn. Svenska ungdomar behöver vakna och inse allvaret!

Paradis på olika sätt

Väl hemkommen är det nu dags att bokföra årets första långresa med husbilen. I söndags åkte vi söderut och hamnade så småningom i småländska Målilla där vi stannada för övernattning. Där träffade vi en annan medlem i husbilsklubben som på frågan vad nästa anhalt skulle bli, svarade: Bläsingehamn på Öland. Precis dit skulle vi också åka till stugan som äldsta dotterns familj disponerar - nog kan det bli märkliga sammanträffanden!
Efter ett par dagar med trevlig samvaro fortsatte vi till Blekinge för ett besök hos hustruns bror och svägerska. Där är det alltid lika trevligt att prata om både gammalt och nytt och lite "grädde på moset" får man också av att umgås med deras tillgivna katter.
På fredagen var det dags att vända åter mot norr och vi åke genom hela Småland och vidare till Hov vid fågelsjön Tåkern där vi stannade för nästa övernattning. Största upplevelsen där var att, för första gången, få se ett par flygande rördrommar. Detta är minst sagt ovanligt och ger därför ett starkt intryck. Idag gick sedan resan hem till Västerås via Örebro utan något mankemang. Vi stannade i Köping för att veckohandla och passade då också på att besöka en så kallad bakluckeloppis som var igång på köpcentrets parkering. Nog är detta en märkig affärsmodell, där människor kursar sin vindsstädning från bakluckan på bilen, men visst är det väl bra om det, som någon vill bli av med kan komma till nytta hos någon annan.
Sammantaget säger jag som så många andra redan gjort: Sverige är fantastiskt! Täck så mycket vacker natur det finns att njuta av i vårt land!

På tal om njutning, kan jag inte låta bli att notera att Wanja Lundby-Wedin låter maken Lennart bo gratis på lyxhotell under sina tjänsteresor. Att det är en skattepliktig förmån har inte LO:s ordförande "tänkt på". Fackförbunden tar nu Wanja välfötjänt i upptuktelse. Hon är styrelseordförande i semesteranläggningen Riva del Sole på italienska kusten, där hon tillbringar sex dagar varje år för styrelsemöten och pool-, strand- och restaurangbesök. De sistnämnda "uppdragen" syftar till att hon ska "följa verksamheten". Och sen följer maken med av bara farten.
Fackpamparna får, förutom gratis boende och mat, ett styrelsearvode på cirka 46 000 kronor under vistelsen på fackförbundsägda Riva del Sole.
Det ska bli spännande att se hur mycket mera som krävs innan bubblan kring det socialistiska frälset spricker!

Vårresa

Nu har vädret åter stabiliserats med mycket sol men ganska kyligt i vinden. Idag har vi varit hemma med de vanliga vardagssysslorna med undantag för en tur till stan för besök på biblioteket.
Igår var programmet istället dessto mera späckat. Vi deltog under dagen i Aktiespararnas årliga vårresa med företagsbesök i Ramnäs och Fagersta. I Ramnäs besökte vi den anrika kättingtillverkningen samt fick en intressant presention om konstglas på Ramnäs Glashytta. I Fagersta besökte vi Atlas Copco Secoroc och även här var besöket mycket intressant. Lunch intogs på Schenströmska Herrgården i Ramnäs - ett av dessa gamla herresäten för brukspatroner som numera förvandlats till konferensanläggningar.
På kvällen var vi sedan hos äldsta dottern för att fira sönernas födelsedagar. Äldsta barnbarnet har nu fyllt sitt tjugonde år och man får en tydlig påminnelse om hur snabbt tiden förflyter.

I bladet stod idag att läsa att Miljöpartiets riksdagsledamot Mehmet Kaplan blivit av med körkortet – för andra gången. Det var den 10 april som polisen stoppade en VW Passat vid Björnfallet i Örebro. Hastigheten hade mätts till 145 km/h vilket är 35 km/h över den tillåtna hastigheten. Själv beskriver miljöpartisten fortkörningen som ”ett olycksfall i vardagen”.
– Lillan började skrika i baksätet och det var bara två kilometer till nästa rastplats. Det var tomt på vägen så jag tryckte på gasen, vilket var idiotiskt.

Kanske ska man se det hela som ett mänskligt drag hos en av våra hårt arbetande demokratiskt valda representanter, med det är ju inte mycket värt som förebild för oss vanliga undersåtar. I demokratins namn ska väl Riksdagen vara ett genomsnittligt urval ur valmanskåren och då får vi naturligtvis också räkna med en viss mängd fortkörare, rattfyllerister, bedragare, hustrumisshandlare eller alkoholister. Detta har ju de berörda också lyckats verifiera genom åren.

Byggnadsarbetare

Måndag till onsdag har jag använt en hel del av dagarna till observatoriebygget i Åkesta. Nu har vårt arbetslag på två man därför klarat av takpappsläggningen på hela kupolen på bara tre dagar. Det är klart för plåtslagarna att ta vid och vi ligger två veckor före tidplanen. Nu har jag bestämt mig för att avstå från flera insatser fram till hösten.
I måndags fick vi besök av min syster och svåger som stannade här för övernattning på sin resa till sonen i Västerbotten som fyllde 40 år igår och skulle vederbörligen firas.
Igår kväll var jag på möte med den lokala ledningsgruppen för Aktiespararna. Det innehöll mycket diskussioner om planerna för det närmaste årets aktiviteter.
Eftersom maj mestadels har ståtat med svalt och solfattigt aprilväder, så har växtligheten i trädgården halkat efter en del, dock med undantag för diverse oönskade arter (s k ogräs) och dessa har vi försökt att bekämpa med olika medel. Just nu känns det som att dessa aktiviteter säkert kan förse oss med full sysselsättning hela sommaren. Men mitt mål om att driva fram en ogräsfri gräsmatta står kvar tills vidare. Det är bara att se vem som är mest envisa, naturkrafterna eller vi som försöker bekämpa dem. Viss försiktighet är ändå tillrådlig så man inte hamnar i samma dilemma som Don Quiote och hans väderkvarnar.
Trots allt är ju ändå naturen en gigantisk källa till upplevelse och njutning!

Var rädd om naturen!

Under veckohelgen har vi gjort årets premiärresa med husbilen. Först åkte vi till Grytnäs för att plantera blommor på mina svärföräldrars grav. Sedan fortsatte vi norr om Dalälven mot Österfärnebo och kom till Gysinge bruk där vi först intog vår lunch. Sedan gick vi runt och tittade på de fina anläggningar och utsikten över älven. I detta ingick också ett besök på det fina Naturrum som finns på platsen.
På eftermiddagen åkte vi till Sevedskvarn vid den andra älvgrenen och stannade där för övernattning. Vi gjorde också ett par mindre vandringar i omgivningen av älven för att spana efter fåglar, men det kom tyvärr inget sensationellt inför våra ögon.
Idag åkte vi först ut till Östa och besökte bl a Ingebo källa och stannade sedan vi Ingeboviken för lunch. Det blåsiga vädret gjorde emellertid att vi styrde kosan hemåt via Sala. Det märks att sommaren ännu inte kommit till Norrland. Här hemma skiner dock solen då och då och det råder åtminstone försommar.

En resa som denna ger starka intryck av den vackra natur vi har i Sverige. Det blir därför extra tråkigt att se hur slöa och obetänksamma människor kan förstöra och skräpa ner omkring sig. Detta visas inte minst av resultaten av den "Håll Sverige rent"-kampanj som just nu genomförs, där ideellt arbetande människor samlar in vad andra bara slängt ifrån sig. Längs vägarna har vi kunnat räkna till 8 - 10 fyllda plastsäckar per kilometer. Lika illa är det ofta kring våra vandringsleder (slängda fimpar, platspåsar, petflaskor, ölbukar etc). På en grillplats vi passerade idag hade någon deponerat ett 30-tal cigarrettfimpar i askhögen - nästa grillkorv kan alltså bli nikotinimpregnerad om man då är oförsiktig. Vi måste kämpa vidare för att få bukt med dessa lortgrisar! Svensk natur är för mycket värd för att behandlas på detta sätt!

Otur

Gårdagen började med ett akut besök hos tandläkaren efter det att jag tappat en provisorisk lagning från förra året. Ett nytt provisorium inplanterades för några veckors tid innan permanent insats ska göras. Det hela är en typiskt onödig historia eftersom jag enligt tandläkarens planering ändå skulle ha kallats om två veckor - på det här sättet fick hon ju förstås tjäna några extra hundralappar.
Men en olycka kommer ju som bekant sällan ensam. Idag när jag tog ut bilen för att kunna ta fram en stege, upptäckte jag en punktering på ena bakhjulet. Efter byte till reservhjulet kunde jag notera att en liten skruv satt prydligt fast i det trasiga däcket. Jag kan sätta en bra slant på att denna härhör från en av avfallsstationerna för grovsopor. Där dräller slarviga människor allt möjligt skräp på marken utan att städa efter sig och utan att tänka på konsekvenserna som kan uppstå.

För övrigt har vi varit hemma med vardagssysslorna så när som på att hustrun igår var på en damlunch med gamla kollegor. Idag har jag behandlat boden med träolja och nu är hela målningsprogrammet klart. Hustrun har fortsatt att rusta husbilen och nu är den klar för en premiärtur.

Lissabonfördraget

Ännu ett par dagar med aktiviteter på hemmaplan. Igår var det en riktig regndag, så nu har gräsmattan genast börjat att må lite bättre. Igår var det också dags för myndighetsgranskning av husbilen. Besiktningen godkändes utan anmärkning och efter att hustrun nu lastat in det som ett mobilt vardagsliv kräver, så är vi nu klara för att starta årets campingsäsong. Det ska bli skönt att, efter vinterns instängdhet, komma ut och vidga vyerna en aning.
Idag lade vi sista handen vid den planerade målningen av huset, så nu är det bara kvar en strykning med träolja på boden.

Idag tog EUs nya grundlag, Lissabonfördraget, ännu ett litet steg mot sitt förverkligande när Tjeckiens parlament röstade ja. Dock återstår fortfarande att få den tjeckiske, EU-kritiske presidentens underskrift. Sedan saknas "endast" godkännande från Irland, Tyskland och Polen. Nästa stötesten blir då en upprepad folkomröstning på Irland, som nu förefaller var största risken för ett fiasko för hela reformeringen av EUs arbete.
Med Lissabonfördraget får EU modernare spelregler och större möjligheter att ta itu med viktiga utmaningar, som exempelvis den gränsöverskridande brottsligheten. Lissabonfördraget ska också göra beslutsfattandet i EU smidigare nu när unionen har 27 medlemsländer. Det behövs också om fler länder vill bli medlemmar.
Låt oss hoppas att inget ytterligare ska kasta grus i maskineriet i detta för hela Europa så viktiga arbete. Om vi inte kan samla alla goda krafter i vår världsdel för att gemensamt hävda vår ställning i världen, så kommer vi att inom en inte allt för avlägsen framtid att bli vasaller till de framrusande jätteekonomierna Kina, Indien och Indonesien. Och det är det väl ingen som vill, eller...

När kommer influensan?

Under den gångna natten och idag har det kommit regn!!! Det är första nederbörden på över fyra veckor och gräsmattan är tacksam.
Vi har varit mest här hemma, men igår tog vi oss ner till Mälarstrandens promenadstråk och gick ut till Björnö där vi bevistade en kanotmässa och tittade på alla dessa sorter av kajaker och mängder av kringutrustning som tydligen "krävs" för att kunna utöva denna sport. Uppvisning av Olympiamästaren och västeråsaren Marcus Oskarsson var utlovad, men lyste med sin frånvaro eftersom mästaren drabbats av influensa (vi får hoppas att det inte är av svintypen).
På förmiddagen idag var jag iväg på möte med vår lilla analysgrupp medan hustrun fortsatte rustningen av husbilen inför kommande resor.

Hittills har massmedias upphetsade influensalarm inte lyckats skrämma virusen till att inleda någon pandemi (ett mycket använt ord den senaste tiden). Istället ser nya influensan ut att klinga av i många länder. Men Världshälsoorganisationen, WHO, varnar för att den kan slå till i en andra, mycket farligare, våg under kommande vintersäsong. WHO valde på måndagen dock inte att höja larmnivån till 6, den högsta på skalan och en varning för pandemi. Men WHO fortsätter att hålla öppet för en höjning.

Ja, skam den som ger sig. Det har väl aldrig funnits någon vinter utan någon form av influensaepidemi och statistiskt sett avlider ca 2 000 personer per år i Sverige av olika sviter efter influensa. "Den nya influensan" - som egentligen inte får kallas svininfluensa eftersom man inte påträffat någon gris som drabbats - har globalt skördat några tiotal offer.
Kanske skulle lite besinning vara på sin plats innan hela denna kampanj till sist förmodligen blir enbart pinsam. Förtroendet för massmedia är väl redan i botten, men olika myndigheter torde ha kvar åtminstone lite förtroendekapital att vara rädda om.
Om man ropar om varg för ofta utan att någon varg kommer, blir man inte trodd den gången det verkligen är allvar!

Utsläppsrätter en guldgruva

Sommarvädret har fortsatt de två första dagarna in i maj och torkan tilltar. Vi har mest sysslat med göromål på hemmaplan, men igår tog jag hem husbilen från vinterförvaringen och på eftermiddagen åkte vi till Nykvarn för att titta på två nyöppnade konstutställningar med huvudsakligen naturmåleri och en del skulpturer. De flesta av alstren var bra gjorda och trevliga att se. En av utställarna var en av hustruns bekanta i konstnärsskrået.
Idag gjorde jag färdig målningen av grundmurarna på huset och under tiden gjorde hustrun storrengöring invändigt i husbilen så nu är det bar ett batteri, en gastank och en godkänd besiktning som saknas innan vi kan ge oss ut på premiärtur för årets säsong.

Idag seglad det upp en ny "skandal" i miljöpolitiken då det visat sig att de svenska storföretag som har störst utsläpp av koldioxid har kunnat tjäna storkovan på att sälja de utsläppsrätter, som staten rundhänt delat ut till dem.
Naturvårdsverket delar på uppdrag av EU ut utsläppsrätter efter prognoser som företagen själva gjort av hur mycket koldioxid de beräknar släppa ut. Men hos många företag är prognosen högre och tilldelningen större än de faktiska behoven och överskottet säljs. De sju största tjänade i fjol sammanlagt 440 miljoner kronor på att sälja utsläppsrätter. Enbart SSAB gick med 240 miljoner kronor i vinst på försäljningen av rätter de fått helt gratis. Enligt miljöministern är den omfattande handeln med utsläppsrätter ett tecken på att politiken fungerar och att utsläppen minskar. Sic!
Ja, det återstår väl att se. Med den minskande produktionen i lågkonjunkturen blir naturligtvis utsläppen mindre. Vi får hoppas att de som nu sålt sina rättigheter är beredda att köpa tillbaka dem när produktionen ökar och inte kommer till staten och vill ha nya gratis?! Det går ju alltid att hota med att arbetstillfällen försvinner om man inte får som man vill.