Så sakta börjar vardagen återvända till normala rutiner efter den senaste tidens förkylningar. Igår tog vi en turmed bilen in till stan för en promenad och ett biblioteksbesök. Idag har vi varit produktiva och bakat grovbröd, frallor och veteskorpor, för att därefter ta vår dagspromenad till mataffären för några mindre inköp. Vi har också haft nöjet att se vintersolen skina på ett uppmuntrande sätt och ett par plusgrader ute börjar ge de första tecknen på att våren närmar sig. Dessvärre lär vi väl få räkna med några bakslag på vägen dit - enligt den gamla bondepraktikan ska ju lärkan "snö ner" tre gånger innan det är vår på allvar, och än så länge har inte lärkan visat sig överhuvud taget.
Den sorglustiga processen kring sossepartiets nystart fortsätter, om än utan de svartaste rubrikerna i tidningarna just nu. Några bedömare ser Per Nuders avböjande av ordförandeposten som ett riktigt dåligt tecken. Man trodde att han ville ta revansch och leda rörelsen, men han väljer pengarna före partiet. Det är något oerhört när en socialdemokrat uppvuxen i rörelsen inte längre ser erbjudandet om att bli partiledare som den finaste förfrågan man kan få i livet - då har något dramatiskt hänt. Om de kompetenta inte längre vill bli partiledare, och man tvingas välja en andraplansfigur, får man nog räkna med att raset i opinionen kan komma att eskalera. De väljare som finns kvar kan överge partiet om man upplever att det blivit lättviktigt och verklighetsfrånvänt.
Erik Åsbrink, finansminister 1996-1999, är också oroad över situationen i partiet. Sossarna måste enligt honom ompröva stora delar av sin politik - och har en hel del att lära av Moderaterna och partiets problem ligger i den förlorade arbetslinjen.
Även om vare sig socialism eller kollektivism tillhör mina favoriter, så måste jag ändå framhålla vikten av en fungerande opposition i en demokrati. Detta är förutsättningen för en tillräcklig spänst i den politiska debatten. Därför vilar det ett tungt ansvar på det närmast haverade S-partiet att skapa förutsättningar för detta. Västerkantens övriga aktörer inger inte allt för mycket hopp i den vägen och ett ökat utrymme för SD måste till varje pris undvikas. Om några veckor vet vi hur det gick.
måndag 31 januari 2011
lördag 29 januari 2011
Goda nyheter i stort och smått
Förkylningen i huset har så smått börjat lätta och vi har unnat oss ett par promenader i närområdet och då, inte så konstigt kanske, passerat apoteket för inköp av motmedel i form av nässprej och hostmedicin. Medikamenterna går åt och apoteken har ju ännu så länge inte försökt satsa på storförpackningar. För övrigt har vi hållit oss hemma och hållit en låg profil för att snabbast möjligt kunna tillfriskna.
Idag fick vi per telefon från äldsta dottern veta att vår äldste dotterson nu skrivit kontrakt på en egen insatslägenhet i stadsdelen bredvid föräldrahemmet. Man känner sig en sådan här gång lite extra gammal och tycker att den unge mannen är tidigt ute med en affär på bostadsmarknaden. Perspektivet ändras dock en aning när jag minns att jag var ett år yngre när hustrun och jag för drygt 47 år sedan köpte vår första familjelägenhet i en liten stad i södra Dalarna. Denna tanke ger också en vink om utvecklingen av bostadspriserna i Sverige. Gossens nu inköpta lägenhet kostade ganska precis ett hundra gånger mera än den vi köpte, och vår lägenhet var ändå något större och dessutom möblerad.
Goda nyheter har också kommit från det världsekonomiska forumet i Davos i Schweiz på fredagen. Sverige och även de andra nordiska länderna höstar nu in beröm för sitt sätt att sköta ekonomin under den globala finanskrisen. Vi målas upp som en förebild för resten av världen och ges status som "tigerekonomi", vad det nu kan vara för något.
Statsminister Reinfelt förklarade framgången bland annat med att Sverige inte hjälpt bankerna med pengar under krisen samtidigt som regeringen undvikit att, som han uttryckte det, "ta kostnader i verksamheter som inte var konkurrenskraftiga".
Med detta sagt gäller det nu för svenska politiker att orka hålla emot kravmaskineriet från alla särsintressen. Det är annars lätt hänt, och inte alls ovanligt i en situation som denna, att man glömmer hur snabbt en oförsiktig pengahantering kan tömma kassakistan. Låt oss hoppas att alliansregeringen har den kraft som krävs för detta, för i det fallet har vi bästa tänkbara förutsättningar för att möta nästa nedgång, som alltid förr eller senare kommer.
Idag fick vi per telefon från äldsta dottern veta att vår äldste dotterson nu skrivit kontrakt på en egen insatslägenhet i stadsdelen bredvid föräldrahemmet. Man känner sig en sådan här gång lite extra gammal och tycker att den unge mannen är tidigt ute med en affär på bostadsmarknaden. Perspektivet ändras dock en aning när jag minns att jag var ett år yngre när hustrun och jag för drygt 47 år sedan köpte vår första familjelägenhet i en liten stad i södra Dalarna. Denna tanke ger också en vink om utvecklingen av bostadspriserna i Sverige. Gossens nu inköpta lägenhet kostade ganska precis ett hundra gånger mera än den vi köpte, och vår lägenhet var ändå något större och dessutom möblerad.
Goda nyheter har också kommit från det världsekonomiska forumet i Davos i Schweiz på fredagen. Sverige och även de andra nordiska länderna höstar nu in beröm för sitt sätt att sköta ekonomin under den globala finanskrisen. Vi målas upp som en förebild för resten av världen och ges status som "tigerekonomi", vad det nu kan vara för något.
Statsminister Reinfelt förklarade framgången bland annat med att Sverige inte hjälpt bankerna med pengar under krisen samtidigt som regeringen undvikit att, som han uttryckte det, "ta kostnader i verksamheter som inte var konkurrenskraftiga".
Med detta sagt gäller det nu för svenska politiker att orka hålla emot kravmaskineriet från alla särsintressen. Det är annars lätt hänt, och inte alls ovanligt i en situation som denna, att man glömmer hur snabbt en oförsiktig pengahantering kan tömma kassakistan. Låt oss hoppas att alliansregeringen har den kraft som krävs för detta, för i det fallet har vi bästa tänkbara förutsättningar för att möta nästa nedgång, som alltid förr eller senare kommer.
torsdag 27 januari 2011
Påhoppet på Kamprad
Förkylningen har fortsatt att hindra oss från vår normala verksamhet med motionspromenader. De senaste dagarna har dessutom kylan (- 12 grader idag på morgonen) lagt extra hinder ivägen. Idag kunde vi ändå glädja oss åt en framgång, då jag lyckades att få bilen prickfritt genom Bilprovningens besiktningshall. Visserligen har den inte så många mil på mätaren, men åldern når tio år om någon månad och ålder tar ut sin rätt även på bilar.
Igår lyckades SVTs Uppdrag granskning prestera ett nytt, imponerande lågvattenmärke i sin navelskådande journalistik. Deras angrepp på Ingvar Kamprad och hans IKEA är ett flagrant exempel på vad Jantelagen kan göra med oss svenskar. Med utgångspunkt i att Kamprad skulle vara den störste skattesmitaren genom tiderna, anklagar man honom för att "i hemlighet ha gömt undan" 100 miljarder kronor i en stiftelse i Lichstenstein, att han ljugit om att inte längre ha något inflytande över IKEA och att han försöker ge sken av att sakna förmögenhet genom ett enklet eller t o m fattigt liv.
Mot detta kan ställas
a) att det sedan många år är känt att IKEA formellt ägs av en stiftelse och att denna, för ett internationellt företag, givetvis har sitt säte där det är mest ekonomiskt fördelaktigt,
b) att det är väl känt att Kamprad genom denna stiftelse överblickar och påverkar IKEAs finansiella utveckling,
c) att Kamprad varje år presenteras i internationell affärspress som en av världens tio rikaste personer,
d) att ingen grund för olagligheter vad gäller "skatteplanering" har kunnat presenteras,
e) att Kamprad tveklöst är den störste industrialisten i Sverige under efterkrigstiden,
f) att hans företag skapat sysselsättning och försörjning för många tusen personer i Sverige och tiofalt flera över hela världen,
g) att Kamprads livsstil är en angelägenhet för endast honom själv och definitivt inte för Uppdrag granskning.
Listan kunde göras mycket längre, men min slutsats är att de licenspengar som SVT satsar på denna form av kvällspressjournalistik är sorgligt bortkastade. Genom Kamprads entreprenörsskap har miljontals familjer i ett otal länder fått möjlighet att utrusta sina bostäder till en överkomlig kostnad samtidigt som han, förutom ABBA, är den som starkast satt Sveriges namn på världskartan. För detta är han värd all heder, till skillnad från Uppdrag granskning som med fördel skulle kunna avvecklas som belastning på SVTs budget.
Igår lyckades SVTs Uppdrag granskning prestera ett nytt, imponerande lågvattenmärke i sin navelskådande journalistik. Deras angrepp på Ingvar Kamprad och hans IKEA är ett flagrant exempel på vad Jantelagen kan göra med oss svenskar. Med utgångspunkt i att Kamprad skulle vara den störste skattesmitaren genom tiderna, anklagar man honom för att "i hemlighet ha gömt undan" 100 miljarder kronor i en stiftelse i Lichstenstein, att han ljugit om att inte längre ha något inflytande över IKEA och att han försöker ge sken av att sakna förmögenhet genom ett enklet eller t o m fattigt liv.
Mot detta kan ställas
a) att det sedan många år är känt att IKEA formellt ägs av en stiftelse och att denna, för ett internationellt företag, givetvis har sitt säte där det är mest ekonomiskt fördelaktigt,
b) att det är väl känt att Kamprad genom denna stiftelse överblickar och påverkar IKEAs finansiella utveckling,
c) att Kamprad varje år presenteras i internationell affärspress som en av världens tio rikaste personer,
d) att ingen grund för olagligheter vad gäller "skatteplanering" har kunnat presenteras,
e) att Kamprad tveklöst är den störste industrialisten i Sverige under efterkrigstiden,
f) att hans företag skapat sysselsättning och försörjning för många tusen personer i Sverige och tiofalt flera över hela världen,
g) att Kamprads livsstil är en angelägenhet för endast honom själv och definitivt inte för Uppdrag granskning.
Listan kunde göras mycket längre, men min slutsats är att de licenspengar som SVT satsar på denna form av kvällspressjournalistik är sorgligt bortkastade. Genom Kamprads entreprenörsskap har miljontals familjer i ett otal länder fått möjlighet att utrusta sina bostäder till en överkomlig kostnad samtidigt som han, förutom ABBA, är den som starkast satt Sveriges namn på världskartan. För detta är han värd all heder, till skillnad från Uppdrag granskning som med fördel skulle kunna avvecklas som belastning på SVTs budget.
tisdag 25 januari 2011
Vindkraft ifrågasatt
Ökenvandringen i förkylningens land har fortsatt för oss båda, men förhoppningsvis börjar vi nu skåda ett litet målsnöre vid horisonten. Jag sade för en stund sedan till hustrun att "det var länge sedan vi fräste så mycket åt varandra" - ett fräsande som kommer sig av de helt okontrollerade, primitiva försöken att få loss det sega snoret från näsa och bihålor. Nu gäller det bara att gilla läget någon dag till, så ska väl snart eländet vara över för den här gången. Som lök på laxen fick jag dessutom ge mig ut på morgonen idag för att ta bort resultatet av ett mindre snöfall under natten.
Mitt i all oredan var jag kallad till ett mötet med (m)-partiets energipolitiska grupp här i stan för en diskussion om vad som kan göras för att få hejd på de dåligt genomtänkta planerna på utbyggnad av vindkraft i landet. Den subventionspolitik som nu driver fram huvudlösa investeringar i mångmiljardklassen måste ifrågasättas, inte minst för att försöka hejda den ständiga eskaleringen av elpriset till användarna. Det måste ställas krav som i tid bromsar en utveckling, som med full fart är på väg att rusa rakt in i väggen.
I ett försök att hitta den rätte mottagaren för våra synpunkter fann vi, att vi har den statliga Energimyndigheten med ett tydligt uppdrag, och endast det, att ställa om vår energiproduktion till "förnybara energikällor". Det finns däremot ingen med uppdrag att ha en samlad bild av hela energiförsörjningen.
I detta ledsamma läge bestämde vi oss för att gå till en av våra egna riksdagsledamöter, som nu är gruppledare för (m) i Näringsutskottet för att genom henne komma vidare i vårt lobby-arbete. Det kan inte vara sund politik att storsatsa på något som helt saknar förutsättningar att stå på egna ekonomiska ben och vindkraften är ett flagrant exempel på just detta!
Mitt i all oredan var jag kallad till ett mötet med (m)-partiets energipolitiska grupp här i stan för en diskussion om vad som kan göras för att få hejd på de dåligt genomtänkta planerna på utbyggnad av vindkraft i landet. Den subventionspolitik som nu driver fram huvudlösa investeringar i mångmiljardklassen måste ifrågasättas, inte minst för att försöka hejda den ständiga eskaleringen av elpriset till användarna. Det måste ställas krav som i tid bromsar en utveckling, som med full fart är på väg att rusa rakt in i väggen.
I ett försök att hitta den rätte mottagaren för våra synpunkter fann vi, att vi har den statliga Energimyndigheten med ett tydligt uppdrag, och endast det, att ställa om vår energiproduktion till "förnybara energikällor". Det finns däremot ingen med uppdrag att ha en samlad bild av hela energiförsörjningen.
I detta ledsamma läge bestämde vi oss för att gå till en av våra egna riksdagsledamöter, som nu är gruppledare för (m) i Näringsutskottet för att genom henne komma vidare i vårt lobby-arbete. Det kan inte vara sund politik att storsatsa på något som helt saknar förutsättningar att stå på egna ekonomiska ben och vindkraften är ett flagrant exempel på just detta!
söndag 23 januari 2011
En glänsande framfart
Nu har hustrun utvecklat sin förkylning i full kraft och jag tyngs av svåra skuldkänslor. Jag har ännu inte lyckats spåra min smittkälla. På grund av detta tillstånd och att jag kommit över det värsta, fick jag åka ensam till köpcentret idag för att klara av veckoinköpen. På stormarknaden såg man tydliga spår av att detta är årets "fattigaste" veckohelg - vi var högst tio kunder i den enorma butiken och detta är ju följden julens frosserier.
Tyvärr har vårt erbarmerliga tillstånd avhållits oss från våra dagliga promenader nu en tid, vilket man måste beklaga eftersom vintervädret har varit riktigt välkomnande.
Välkomnande kan man också kalla Ferraris senaste produktpresentation då man släppte de första bilderna på vad vissa motorexperter kallar "den ultimata familjebilen", som dessutom redan är slutsåld i Sverige.
Ferrari FF, som bilen heter, är en ersättare för tidigare 612 Scaglietti. Men bara för att bilen har plats för fyra vuxna och har ett bagageutrymme på 450 liter innebär det inte att man dragit ned på prestanda. Ferrari FF har en V12-motor på 6,3 liter med hela 660 hk. Toppfarten ligger på 335 kilomter och bilen gör 0-100 kilometer i timmen på 3,7 sekunder. Som vanligt finns det dock en liten hake, nämligen priset som ligger på 270.000 euro, eller drygt 2,4 miljoner kronor, så det blir för "Svensson" att ta ännu ett extraknäck för att klara att bekosta detta statusess. Vi andra kan ju luta oss tillbaka och skratta i bedrövelsen över att det så omhuldade miljötänkandet fortfarande har en del vita ytor i världssamfundet att erövra - jag tror att Ferrarin skulle både spotta och fräsa om man försökte hälla etanol i den.
Tyvärr har vårt erbarmerliga tillstånd avhållits oss från våra dagliga promenader nu en tid, vilket man måste beklaga eftersom vintervädret har varit riktigt välkomnande.
Välkomnande kan man också kalla Ferraris senaste produktpresentation då man släppte de första bilderna på vad vissa motorexperter kallar "den ultimata familjebilen", som dessutom redan är slutsåld i Sverige.
Ferrari FF, som bilen heter, är en ersättare för tidigare 612 Scaglietti. Men bara för att bilen har plats för fyra vuxna och har ett bagageutrymme på 450 liter innebär det inte att man dragit ned på prestanda. Ferrari FF har en V12-motor på 6,3 liter med hela 660 hk. Toppfarten ligger på 335 kilomter och bilen gör 0-100 kilometer i timmen på 3,7 sekunder. Som vanligt finns det dock en liten hake, nämligen priset som ligger på 270.000 euro, eller drygt 2,4 miljoner kronor, så det blir för "Svensson" att ta ännu ett extraknäck för att klara att bekosta detta statusess. Vi andra kan ju luta oss tillbaka och skratta i bedrövelsen över att det så omhuldade miljötänkandet fortfarande har en del vita ytor i världssamfundet att erövra - jag tror att Ferrarin skulle både spotta och fräsa om man försökte hälla etanol i den.
fredag 21 januari 2011
Lortsverige på nytt?
Idag har jag kunnat notera att förkylning kan ses som en sort av funktionshinder. Hela dagen har jag antingen suttit någonstans och hostat eller legat på soffan i ett försök att kompensera för den senaste nattens urusla sömn. Förhoppningsvis börjar eländet nå sin kulmen, men istället ser det ut som att hustrun nu istället står på tur. Igår, när det var ett strålande vackert vinterväder, tog vi, trots att vår formtopp inte var på plats, bilen för en liten utflykt till Eskilstuna, för att under en stund vidga våra vyer en aning. Där passade vi på att göra ett besök på stadens välordnade konstmuseum.
Lite mera välordnat skulle det också behöva bli vad gäller den ökande graden av ohyra i vårt land. Vi har ju på senare år då och då sett rapporter om kackerlackor och vägglöss i vissa nedgångna bostadsområden. Nu har emellertid resenärer i en sovkupé blivit bitna av vägglöss ombord på nattåget från Älvsbyn till Stockholm. En av de drabbade resenärerna tog bilder på lössen och en biolog har bekräftat att det handlar om vägglöss. Enligt Anticimex är vägglöss parasiter som lever på människor. När de är mätta och belåtna kryper de tillbaka in i platserna där de lever på dagen. "Vägglusen lever med oss, och av oss. Vi är deras mat." Nu är tåget dock taget ur trafik för att vagnarna ska kunna saneras - ännu ett oanvändbart tåg, nu när bristen på fordon är SJs allt överskuggande problem. Frågan är bara om det finns fler presumtiva saneringsobjekt.
Jag tycker det finns goda skäl att se upp med alla sorters ohyra vi kan få från utlandet, för enligt experterna kommer det mesta med importvaror eller turistbagage och vi har ju absolut ingen nytta av att bjuda på resan. Har man väl fått in dem i huset "kostar det skjortan" att bli av med dem igen.
Lite mera välordnat skulle det också behöva bli vad gäller den ökande graden av ohyra i vårt land. Vi har ju på senare år då och då sett rapporter om kackerlackor och vägglöss i vissa nedgångna bostadsområden. Nu har emellertid resenärer i en sovkupé blivit bitna av vägglöss ombord på nattåget från Älvsbyn till Stockholm. En av de drabbade resenärerna tog bilder på lössen och en biolog har bekräftat att det handlar om vägglöss. Enligt Anticimex är vägglöss parasiter som lever på människor. När de är mätta och belåtna kryper de tillbaka in i platserna där de lever på dagen. "Vägglusen lever med oss, och av oss. Vi är deras mat." Nu är tåget dock taget ur trafik för att vagnarna ska kunna saneras - ännu ett oanvändbart tåg, nu när bristen på fordon är SJs allt överskuggande problem. Frågan är bara om det finns fler presumtiva saneringsobjekt.
Jag tycker det finns goda skäl att se upp med alla sorters ohyra vi kan få från utlandet, för enligt experterna kommer det mesta med importvaror eller turistbagage och vi har ju absolut ingen nytta av att bjuda på resan. Har man väl fått in dem i huset "kostar det skjortan" att bli av med dem igen.
onsdag 19 januari 2011
Hälsoproblem
För tillfället befinner jag mig i en oväntad och något överraskande situation, jag är nämligen förkyld. Det hör inte till vanligheterna och jag är högst osäkerpå var jag lyckats hämta smittan. Nåväl, igår fanns en liten irritation, men vi gick ändå ut på en runda i närområdet. Igår kväll var det sedan dags för årsmöte i Aktiespararnas lokalavdelning och detta genomfördes utan problem med mig som mötesordförande - ett "hedersuppdrag" man kan få som betalning för lång och trogen tjänst. Vid sängdags, efter mötet, slog emellertid förkylningen ut i full kraft med en högst besvärlig och i det närmaste sömnlös natt som följd.
Idag var det strålande vinterväder, men den utflykt vi talat om fick inskränka sig till en promenad till mataffären och det intilliggande apoteket för att skaffa vapen mot de angrepp jag drabbats av. Nu är det bara att vänta och se hur länge eländet ska vara.
När man ändå är inne på hälsofrågor så kan det vara lämpligt att nämna "dagens varning" och nu handlar det om grönt te. Förespråkarna hävdar att det hjälper mot allt från övervikt till cancer, men läkare och vetenskapsmän talar i stället om stora risker för leverskador. En dansk kvinna hade under en tid ha känt sig trött och hängig och på sjukhuset konstaterades att hon hade drabbats av toxisk hepatit – en skada på levern. Orsaken var att hon under det senaste halvåret druckit fyra till sex koppar grönt te om dagen. Visserligen är det bara ett fåtal personer som har förutsättningar att drabbas, men vilka som ligger i riskzonen går inte att säga i förväg. Vanligare är att skador orsakas av kosttillskott och specialprodukter som innehåller extrakt av grönt te.
Kosttillskott och drycker med grönt teextrakt är väldigt inne och det finns många myter kring deras hälsoeffekter. Men nu är myterna under en stor vetenskaplig granskning. Det skadar säkert inte att hålla koll på "burkmaten". Själv är jag i princip skeptisk till allt som säljs i så kallade hälsokostbutiker. Om alla hade en korrekt tillämpning av den gamla hederliga kostcirkeln skulle den där branschen med stor sannolikhet snart kunna avvecklas - idag omsätter den årliga miljardbelopp och till högst oklar nytta!
Idag var det strålande vinterväder, men den utflykt vi talat om fick inskränka sig till en promenad till mataffären och det intilliggande apoteket för att skaffa vapen mot de angrepp jag drabbats av. Nu är det bara att vänta och se hur länge eländet ska vara.
När man ändå är inne på hälsofrågor så kan det vara lämpligt att nämna "dagens varning" och nu handlar det om grönt te. Förespråkarna hävdar att det hjälper mot allt från övervikt till cancer, men läkare och vetenskapsmän talar i stället om stora risker för leverskador. En dansk kvinna hade under en tid ha känt sig trött och hängig och på sjukhuset konstaterades att hon hade drabbats av toxisk hepatit – en skada på levern. Orsaken var att hon under det senaste halvåret druckit fyra till sex koppar grönt te om dagen. Visserligen är det bara ett fåtal personer som har förutsättningar att drabbas, men vilka som ligger i riskzonen går inte att säga i förväg. Vanligare är att skador orsakas av kosttillskott och specialprodukter som innehåller extrakt av grönt te.
Kosttillskott och drycker med grönt teextrakt är väldigt inne och det finns många myter kring deras hälsoeffekter. Men nu är myterna under en stor vetenskaplig granskning. Det skadar säkert inte att hålla koll på "burkmaten". Själv är jag i princip skeptisk till allt som säljs i så kallade hälsokostbutiker. Om alla hade en korrekt tillämpning av den gamla hederliga kostcirkeln skulle den där branschen med stor sannolikhet snart kunna avvecklas - idag omsätter den årliga miljardbelopp och till högst oklar nytta!
måndag 17 januari 2011
Revolt i Tunis
Det milda vädret håller fortfarande i sig och på två dagar har hälften av de ganska stora snömängderna antingen runnit bort eller gått till väders. Det känns bra att den som släpat hit eländet också ser till att det kommer härifrån. Men regn i luften gjorde att det igår blev en innesittardag. Idag började vi med att åka till östra köpcentret för de regelmässiga veckoinköpen och efter lunch tog vi oss ut på några kilometers vandring i närområdet. Och om en stund väntar så årets Idrottsgala på TV då 2010 års prestationer ska prisas. Även om det ofta ser ganska klent ut med de svenska insatserna, så blir det ändå en hel del saker i världsklass uträttade under ett år.
Den senaste veckan har också en del saker uträttats i Tunisien. Efter mer än två årtiondens misskötsel och korruption har tunisierna satt ner foten och den allsmäktige presidenten har lämnat landet med destination Saudiarabien. En del människor runt världen hoppas att detta ska vara en tändande gnista för invånarna i den skakiga arabvärlden att göra sig av med feodala diktatorer och införa demokratiskt statsskick.
Nu tror jag inte att man så lätt skakar av sig regimer som vilar på mångåriga traditioner. Först får vi se vad som blir resultatet i Tunisien. Blir det de ortodoxa muslimerna som tar kommandot med sharialagarna som grund, så kommer kanske många att börja längta efter den utkastade presidenten. Men blir det istället lyckosamma och fria demokratiska val kan det ju stimulera till efterföljd i länder som Libyen, Egypten, Saudiarabien, Syrien, Jordanien och Iran. Vad som därefter blir "demokrati", det återstår att se. Ordet betyder med all sannolikhet något annat i denna del av världen än det vi är vana vid. Men skulle mänskliga rättigheter och rättssäkerhet bli vinnarna, så finns det massor att jobba vidare med längre söderut i Afrika.
Den senaste veckan har också en del saker uträttats i Tunisien. Efter mer än två årtiondens misskötsel och korruption har tunisierna satt ner foten och den allsmäktige presidenten har lämnat landet med destination Saudiarabien. En del människor runt världen hoppas att detta ska vara en tändande gnista för invånarna i den skakiga arabvärlden att göra sig av med feodala diktatorer och införa demokratiskt statsskick.
Nu tror jag inte att man så lätt skakar av sig regimer som vilar på mångåriga traditioner. Först får vi se vad som blir resultatet i Tunisien. Blir det de ortodoxa muslimerna som tar kommandot med sharialagarna som grund, så kommer kanske många att börja längta efter den utkastade presidenten. Men blir det istället lyckosamma och fria demokratiska val kan det ju stimulera till efterföljd i länder som Libyen, Egypten, Saudiarabien, Syrien, Jordanien och Iran. Vad som därefter blir "demokrati", det återstår att se. Ordet betyder med all sannolikhet något annat i denna del av världen än det vi är vana vid. Men skulle mänskliga rättigheter och rättssäkerhet bli vinnarna, så finns det massor att jobba vidare med längre söderut i Afrika.
lördag 15 januari 2011
Varg i veum?
Vintern går vidare i makligt tempo, alltför makligt enligt min mening. Vi har i alla fall haft några nederbördsfria och någorlunda milda dagar - bara någon minusgrad. I går tog vi vår dagsvandring till mataffären och idag gick vi en lite längre runda ned till sportområdet på Rocklunda. Det känns lite avslaget med lagidrotten i Västerås när man ser vilka fina anläggningar som vuxit upp de senaste åren. Vår stad, den femte största i landet, tycker man borde ha topplag i både bandy, ishockey och fotboll, men tyvärr (ett vanligt ord i svenska idrottssammanhang) är det mycket som "går på kryckor" i den vägen.
Något som har dessto mera fart just nu är den årliga vargjakten som inleddes idag. Av de 20 exemplar som är tillåtna att avliva blev nio skjutna idag - totalt är ca 6 300 jägare anmälda till att delta. Oddsen för en jägare att få se/skjuta en varg är alltså mindre än 1 på 300. Då kan man ju fråga sig om det är värt besväret. Besvärar sig gör också de människor som motsätter sig jakt på varg, i några fall så mycket att mordhot mot jägare uttalats. Det är märkligt hur fanatism kan bryta sig in i de mest skilda sammanhang.
För min egen del (och hustrun instämmer), som naturmänniska och djurvän, kunde det vara naturligt att motsätta sig jakten, men saken är inte så enkel. Balansen mellan människans och hennes husdjurs rätt till ett tryggt liv och vargens rätt till en plats i faunan måste tillgodoses. Vargens naturliga hemvist är vidsträckta vildmarker där människor sällan eller aldrig sätter sin fot. Denna typ av land är emellertid i Sverige intecknat av rennäringen som i princip befriats från varg. När vargen därför istället har hänvisats till mera tätbefolkade områden måste i rättvisans namn en begränsning av antalet djur medges. Det duger inte att så kallade djurvänner i storstäderna ska ha sista ordet i ett sådant fall.
Ska vargen långsiktigt åter kunna leva i Sverige måste reviren styras dit där konfrontation med vårt vardagliga samhällsliv minimeras. Detta efter att vi frivilligt valt att ha den här. Vargen är på inget sätt en utrotningshotad art och den enkla lösningen hade naturligtvis varit att låta den stanna på de enorma vidder som t ex Ryssland och Kanada erbjuder. Men länder som Polen, Spanien, Italien och Rumänien har betydligt större vargstam trots betydligt större folkmängd än Sverige - har vi kanske något att lära där om hur problemet ska hanteras?
Något som har dessto mera fart just nu är den årliga vargjakten som inleddes idag. Av de 20 exemplar som är tillåtna att avliva blev nio skjutna idag - totalt är ca 6 300 jägare anmälda till att delta. Oddsen för en jägare att få se/skjuta en varg är alltså mindre än 1 på 300. Då kan man ju fråga sig om det är värt besväret. Besvärar sig gör också de människor som motsätter sig jakt på varg, i några fall så mycket att mordhot mot jägare uttalats. Det är märkligt hur fanatism kan bryta sig in i de mest skilda sammanhang.
För min egen del (och hustrun instämmer), som naturmänniska och djurvän, kunde det vara naturligt att motsätta sig jakten, men saken är inte så enkel. Balansen mellan människans och hennes husdjurs rätt till ett tryggt liv och vargens rätt till en plats i faunan måste tillgodoses. Vargens naturliga hemvist är vidsträckta vildmarker där människor sällan eller aldrig sätter sin fot. Denna typ av land är emellertid i Sverige intecknat av rennäringen som i princip befriats från varg. När vargen därför istället har hänvisats till mera tätbefolkade områden måste i rättvisans namn en begränsning av antalet djur medges. Det duger inte att så kallade djurvänner i storstäderna ska ha sista ordet i ett sådant fall.
Ska vargen långsiktigt åter kunna leva i Sverige måste reviren styras dit där konfrontation med vårt vardagliga samhällsliv minimeras. Detta efter att vi frivilligt valt att ha den här. Vargen är på inget sätt en utrotningshotad art och den enkla lösningen hade naturligtvis varit att låta den stanna på de enorma vidder som t ex Ryssland och Kanada erbjuder. Men länder som Polen, Spanien, Italien och Rumänien har betydligt större vargstam trots betydligt större folkmängd än Sverige - har vi kanske något att lära där om hur problemet ska hanteras?
Ett litet jubileum - inlägg nr 500 på denna blogg!
torsdag 13 januari 2011
Politisk revision?
Efter att ha varit "insnöade" under gårdagen tog vi oss idag ut på landsbygden och gjorde en halvmilsvandring norr om stan i soligt men en aning kallt väder. I kväll väntar för min del sedan ett styrelsemöte för VARF ute i Åkesta och där är det också låg temperatur i observatoriets lokaler. Hustrun kräver att långkalsonger ska användas!
När nu till sist julen definitivt är över för den här gången kan man notera den växande oron på oppositionens del av den politiska kartan i Sverige. Lugnast är det i miljöpartiet, som ska byta ut sina språkrör, där det än så länge inte demonstrerats någon större maktkamp.
Sossarna har det betydligt besvärligare i en påtaglig brist på stjärnor som kan lysa upp den vägen till en revansch i politiken, som de så hett eftersträvar. De diskuterade ledarkandidaterna har antingen sagt blankt nej, är alltför "smala" i sin ideologi eller är grå eminenser med bristande lyskraft. Det är nog heller ingen avundsvärd uppgift att ta sig an i det rådande läget med en uppåtgående ekonomi i landet och en populär och framgångsrik allians som motståndare.
Löken på laxen lägger sedan vänstern, som nu börjat tröttna på kommunisten Ohly efter två rejäla valnederlag. Allt fler krav på hans avgång har aviserats de senaste dagarna. Här finns det också både villiga och välrenomerade kandidater som efterträdare, men detta är ändå inte någon garanti för att lugnet ska råda. Vi minns C-H Hermansson välkända replik från 1970-talet: "Någon jävla ordning måste det vara i ett parti!"
Slutsatsen blir att de närmaste månaderna kan bli riktigt spännande om alla dessa partier inom oppositionen ska byta ut sina ledare. Efter det kan ju vad som helst hända på den arena som just nu främst präglas av vilsenhet och förlamning.
När nu till sist julen definitivt är över för den här gången kan man notera den växande oron på oppositionens del av den politiska kartan i Sverige. Lugnast är det i miljöpartiet, som ska byta ut sina språkrör, där det än så länge inte demonstrerats någon större maktkamp.
Sossarna har det betydligt besvärligare i en påtaglig brist på stjärnor som kan lysa upp den vägen till en revansch i politiken, som de så hett eftersträvar. De diskuterade ledarkandidaterna har antingen sagt blankt nej, är alltför "smala" i sin ideologi eller är grå eminenser med bristande lyskraft. Det är nog heller ingen avundsvärd uppgift att ta sig an i det rådande läget med en uppåtgående ekonomi i landet och en populär och framgångsrik allians som motståndare.
Löken på laxen lägger sedan vänstern, som nu börjat tröttna på kommunisten Ohly efter två rejäla valnederlag. Allt fler krav på hans avgång har aviserats de senaste dagarna. Här finns det också både villiga och välrenomerade kandidater som efterträdare, men detta är ändå inte någon garanti för att lugnet ska råda. Vi minns C-H Hermansson välkända replik från 1970-talet: "Någon jävla ordning måste det vara i ett parti!"
Slutsatsen blir att de närmaste månaderna kan bli riktigt spännande om alla dessa partier inom oppositionen ska byta ut sina ledare. Efter det kan ju vad som helst hända på den arena som just nu främst präglas av vilsenhet och förlamning.
tisdag 11 januari 2011
Akademiskt lågvattenmärke
Den ändrade utomhusmiljön har hållit i sig ett tag till. Igår, när vi tog en promenad in till stan för ett biblioteksbesök, var det stundtals riktigt spännande i den här och var extrema halkan som den omväxlande snösmältningen och påfrysningen åstadkommit. När vi gick ut idag var det bättre, då sandningen till sist börjat komma igång. För övrigt har det mest varit böcker, korsord och sudoku som varit tidsfördriv.
På tal om böcker, så har jag, som i det närmaste är finkulturell analfabet, noterat en sorglustig incident inom kulturens område.
Det var när Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund i söndags skrev på sin blogg att ”allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas”. Detta som ett svar på att Björn Ranelid, som är med i Let´s Dance i TV4, sagt att akademiledamöterna skulle behöva ”ta sig ut från kammaren och börja dansa”. Ranelid blev mycket upprörd över kommentaren och i en intervju kallade han Peter Englund för en mängd tillmälen och förklarade att han skulle lämna tillbaka de priser han fått av Svenska Akademien.
Men sedan har han ändrat sig och tänker behålla dem eftersom uttalandet gjorts i vredesmod. Nu väntar han sig istället en ursäkt av Peter Englund, med motiveringen att "det var väldigt elakt och infamt skrivet och fullkomligt unikt i Svenska Akademiens historia." Men någon ursäkt lär han inte få eftersom Peter Englund deklarerat att han har inget mer att säga i saken, och tillägger att han inte kommer kräva någon ursäkt av Ranelid, efter allt det han sagt om honom.
Det är svårt att veta om man, som en "vanlig Svensson" ska skratta eller gråta när två förmodat högt intelligenta herrar på finkulturens parnass ger sig in i ett sandlådebråk som detta. Men i vilket fall som helst stärker det en aning min avvaktande hållning till detta skrå!
På tal om böcker, så har jag, som i det närmaste är finkulturell analfabet, noterat en sorglustig incident inom kulturens område.
Det var när Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund i söndags skrev på sin blogg att ”allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas”. Detta som ett svar på att Björn Ranelid, som är med i Let´s Dance i TV4, sagt att akademiledamöterna skulle behöva ”ta sig ut från kammaren och börja dansa”. Ranelid blev mycket upprörd över kommentaren och i en intervju kallade han Peter Englund för en mängd tillmälen och förklarade att han skulle lämna tillbaka de priser han fått av Svenska Akademien.
Men sedan har han ändrat sig och tänker behålla dem eftersom uttalandet gjorts i vredesmod. Nu väntar han sig istället en ursäkt av Peter Englund, med motiveringen att "det var väldigt elakt och infamt skrivet och fullkomligt unikt i Svenska Akademiens historia." Men någon ursäkt lär han inte få eftersom Peter Englund deklarerat att han har inget mer att säga i saken, och tillägger att han inte kommer kräva någon ursäkt av Ranelid, efter allt det han sagt om honom.
Det är svårt att veta om man, som en "vanlig Svensson" ska skratta eller gråta när två förmodat högt intelligenta herrar på finkulturens parnass ger sig in i ett sandlådebråk som detta. Men i vilket fall som helst stärker det en aning min avvaktande hållning till detta skrå!
söndag 9 januari 2011
Glädjande miljöbesked
Idag gick Tour de Ski till ända för denna gången och de svenska placeringarna fick dessvärre en tillbakadragen karaktär. Dessto bättre lyckades Norge, som efter formidabla slutspurter tog en andraplats på både herr- och damsidan. Det har ändå blivit en hel del spännande timmar framför TVn under den kanske mest dramatiska skidveckan under säsongen.
På hemmaplan har vi fått uppleva något så konstigt som töväder (som mest +4 grader idag). Det har tagit rejält på snömängderna, som kanske, trots allt, inte är så stora som det tycks så här tidigt på vintern. Istället för snöröjning fick vi nu istället roa oss med att hacka is på gårdsplanen efter nattens påfrysning. Ett par promenader i närområdet har vi också hunnit med.
Från omvärlden, som ständigt översvämmas av diverse miljölarm, kom igår ett glädjande besked. Ozonskiktet över södra Sverige har inte varit så tjockt sedan 1991. Under slutet av året har vädret varit extra gynnsamt och det kan vara en förklaring till rekordet. Detta är ett bra steg i rätt riktning, men kanske är det för tidigt att säga att ozonskiktet har återhämtat sig. Även i Norrland har värdena varit bra, men eftersom det inte går att mäta ozonet där under vintern är det osäkert om det är rekord.
Håller utvecklingen i sig kan det här vara slutet på det självmordsförsök som mänskligheten tog sig för på 1970-talet genom användningen av freoner och andra klorerade kolväten, vilka i rask takt började bryta ner ozonskiktet och det skydd som det ger mot kosmisk strålning. Den räddande ängeln kom med Montreol-protokollet år 1987, som lade ut vägen för avveckling av användningen av dessa farliga substanser.
Nu är frågan hur lång tid det ska gå innan en liknande insats på allvar kan påbörjas när det gäller utsläpp av växthusgaser, för ännu en gång har vi människor nu börjat såga av den gren som vi själva sitter på!
På hemmaplan har vi fått uppleva något så konstigt som töväder (som mest +4 grader idag). Det har tagit rejält på snömängderna, som kanske, trots allt, inte är så stora som det tycks så här tidigt på vintern. Istället för snöröjning fick vi nu istället roa oss med att hacka is på gårdsplanen efter nattens påfrysning. Ett par promenader i närområdet har vi också hunnit med.
Från omvärlden, som ständigt översvämmas av diverse miljölarm, kom igår ett glädjande besked. Ozonskiktet över södra Sverige har inte varit så tjockt sedan 1991. Under slutet av året har vädret varit extra gynnsamt och det kan vara en förklaring till rekordet. Detta är ett bra steg i rätt riktning, men kanske är det för tidigt att säga att ozonskiktet har återhämtat sig. Även i Norrland har värdena varit bra, men eftersom det inte går att mäta ozonet där under vintern är det osäkert om det är rekord.
Håller utvecklingen i sig kan det här vara slutet på det självmordsförsök som mänskligheten tog sig för på 1970-talet genom användningen av freoner och andra klorerade kolväten, vilka i rask takt började bryta ner ozonskiktet och det skydd som det ger mot kosmisk strålning. Den räddande ängeln kom med Montreol-protokollet år 1987, som lade ut vägen för avveckling av användningen av dessa farliga substanser.
Nu är frågan hur lång tid det ska gå innan en liknande insats på allvar kan påbörjas när det gäller utsläpp av växthusgaser, för ännu en gång har vi människor nu börjat såga av den gren som vi själva sitter på!
fredag 7 januari 2011
Mystisk fågeldöd?
Nu börjar det bli väldigt enformigt, men vi har haft ytterligare två dagar med snöfall och därpå följande snöröjning. Igår kom det 15 cm, idag lite mindre, men då var den istället blötare och betydligt tyngre att flytta. Eftersom prognoserna inte lovar någon ändring tog vi idag bilen till östra köpcentret för att veckohandla. Normalt brukar vi inte utmana ödet att komma till en stormarknad en fredag eftermiddag, utan håller oss till "lågkonjunkturerna". Därför var det också lite av en upplevelse att blanda sig in i anstormningen, med fullbelagd parkeringsplats (ca 200 bilar), men oväntat lätt ändå att ta sig runt bland varorna i butiken.
När vi återkommit hem tog hustrun en promenad i närområdet, men för egen del tyckte jag att snön väl fyllt mitt behov av motion.
Den senaste tiden har vi som amatörornitologer noterat rapporterna om mystisk fågeldöd på olika håll i världen. Det senaste fallet var när boende i den italienska staden Faenza plötsligt kunde hitta 8 000 döda duvor på marken. I motsats till de närmare 3 000 döda koltrastarna i Arkansas, USA, och de cirka 70 döda kajorna i svenska Falköping som tidigare i veckan hittats hade samtliga av de 8 000 döda duvorna i Italien blå märken på sina näbbar. Detta skulle tyda på att de drabbats av antingen en förgiftning eller av syrebrist. Fåglarna i USA hade många tecken på yttre våld - brutna vingar, nackar, näbbar - tecken som tyder på att fåglarna blivit förvirrade och flugit in i byggnader och dött. Det senare tror man också gäller för de svenska kajorna.
Det är kanske ändå inte märkligare än att t.ex. sjöfågel dog i tusental förra året, och även åren dessförinnan. Detta händer ofta helt naturligt eftersom fåglar och andra smådjur är mycket känsliga för förändringar i t ex väder och klimat. Det man kan undra över är de koncentrerade tillbuden som nu rapporterats. Möjligen kan kommande undersökningar av de de döda fåglarna sprida ljus över saken.
När vi återkommit hem tog hustrun en promenad i närområdet, men för egen del tyckte jag att snön väl fyllt mitt behov av motion.
Den senaste tiden har vi som amatörornitologer noterat rapporterna om mystisk fågeldöd på olika håll i världen. Det senaste fallet var när boende i den italienska staden Faenza plötsligt kunde hitta 8 000 döda duvor på marken. I motsats till de närmare 3 000 döda koltrastarna i Arkansas, USA, och de cirka 70 döda kajorna i svenska Falköping som tidigare i veckan hittats hade samtliga av de 8 000 döda duvorna i Italien blå märken på sina näbbar. Detta skulle tyda på att de drabbats av antingen en förgiftning eller av syrebrist. Fåglarna i USA hade många tecken på yttre våld - brutna vingar, nackar, näbbar - tecken som tyder på att fåglarna blivit förvirrade och flugit in i byggnader och dött. Det senare tror man också gäller för de svenska kajorna.
Det är kanske ändå inte märkligare än att t.ex. sjöfågel dog i tusental förra året, och även åren dessförinnan. Detta händer ofta helt naturligt eftersom fåglar och andra smådjur är mycket känsliga för förändringar i t ex väder och klimat. Det man kan undra över är de koncentrerade tillbuden som nu rapporterats. Möjligen kan kommande undersökningar av de de döda fåglarna sprida ljus över saken.
onsdag 5 januari 2011
Elden både vän och fiende
Samma eviga vinterväder fortsätter, men nu med något högre temperatur - faktiskt över noll en stund idag. Igår tog vi bilen ut till Mälaren för en promenad längs stranden. Det är normalt en vacker led, men snålblåst innehållande lite snö förtog en del av nöjet. Idag nöjde vi oss med att gå till mataffären, efter det att årets andra snöröjning var avklarad. Sedan har vi varit bänkade framför TVn med Tour de Ski för ögonen och strax väntar en stafett i skidskytte. Men därpå kommer en av årets höjdpunkter i TV-underhållningen, nämligen årets föreställning med Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.
Idag fick vi bekräftat att den gamle välkände skådespelaren Per Oscarsson och hans hustru omkommit i den brand som ödelade deras hus i Västergötland natten till nyårsafton. Det har dessutom varit flera liknande olyckor, som drabbat äldre människor på senare tid, och vi har frågat oss om detta är en slump eller om allt flera av den ökande skaran av åldringar i landet är ovarsamma med elden och glömmer bort stearinljus o d. Den tekniska undersökningen av branden i Oscarsson hus är ännu inte färdig. Men enligt polisen finns det inget som tyder på att branden skulle vara anlagd, och hur branden startade kommer vi kanske aldrig att få veta.
Som ett tecken från skyn kom just nu besked om att den kände gamle skidåkaren Assar Rönnlund avlidit, dock efter en längre tids sjukdom. Han blev 75 år gammal och var känd för hela svenska folket under 60-talet. En av hans stora prestationer var när han som slutman i stafettlaget tog guld i OS i Innsbruck 1964.
Idag fick vi bekräftat att den gamle välkände skådespelaren Per Oscarsson och hans hustru omkommit i den brand som ödelade deras hus i Västergötland natten till nyårsafton. Det har dessutom varit flera liknande olyckor, som drabbat äldre människor på senare tid, och vi har frågat oss om detta är en slump eller om allt flera av den ökande skaran av åldringar i landet är ovarsamma med elden och glömmer bort stearinljus o d. Den tekniska undersökningen av branden i Oscarsson hus är ännu inte färdig. Men enligt polisen finns det inget som tyder på att branden skulle vara anlagd, och hur branden startade kommer vi kanske aldrig att få veta.
Som ett tecken från skyn kom just nu besked om att den kände gamle skidåkaren Assar Rönnlund avlidit, dock efter en längre tids sjukdom. Han blev 75 år gammal och var känd för hela svenska folket under 60-talet. En av hans stora prestationer var när han som slutman i stafettlaget tog guld i OS i Innsbruck 1964.
måndag 3 januari 2011
Vakta din tunga!
Det nya året har vädermässigt visat sig riktigt bra med lite sol på dagarna och några minusgrader. Igår tog vi chansen att göra en liten utflykt och åkte västerut till ett besök på Åsby handelsträdgård. Därifrån gick vi sedan en promenad kring Skanzen. Vi fortsatte till Surahammar och Stenhuset, men blev utan konstupplevelse eftersom detta nu är stängt fram till mitten av februari. Istället återvände vi hem till Tour de Ski på TV. De svenska resultaten där blev bra med en förstaplats på manliga sidan igår och en första- och en andraplats på kvinnosidan idag. För dagens motion fick detta räcka med en promenad till matbutiken.
En intressant händelse efter årsskiftet rör en inhyrd medarbetare på Volvo Powertrain, som fick sparken efter ett inlägg på Facebook, som av arbetsgivaren anses som illojalt med företaget ("En dag kvar av veckan på detta dårhus"). Det hjälpte inte att han förklarade att han inte menade att det var något fel på Volvo utan att hans dåliga humör berodde på hans moders sjukdom.
Det intressanta är de kommentarer som givits till det inträffade, och som visar spännvidden i människors syn på integritet:
- Beklagligt när människor blir sjukligt lojala mot sina "arbetsgivare", som de i artikeln citerade mellancheferna. Inom ramarna för yttrandefriheten bör man rimligtvis kunna uttrycka sina tankar så länge det inte handlar om hemligstämplad information.
- Orwells 1984 beskriver ett liberalt samhälle jämfört vad vi ser nu. Vissa arbetsgivare spionerar tydligen systematiskt på sina anställdas privata konversationer...
- I would never touch facebook. Why give out your inner thoughts to the world? Its like Wikileaks.
- När det gäller Volvo och Facebook sitter det väl någon personalansvarig kines och filtrerar Facebook efter opposition.
- Helt OK att sparka slashasar, illojala och idioter som smutskastar jobbet och arbetsgivaren på internet, facebook, etc.
Naturligtvis protesterade facket, men eftersom personen var inhyrd och icke anställd kan de inget göra åt saken. Själv anser jag att privat användning av FB, Twitter eller annat överhuvud taget inte ska bedrivas på arbetsplatsen - kanske en konservativ syn, men trots allt bäst i längden. På en arbetsplats är man för att jobba och inget annat, det hörs på namnet!
En intressant händelse efter årsskiftet rör en inhyrd medarbetare på Volvo Powertrain, som fick sparken efter ett inlägg på Facebook, som av arbetsgivaren anses som illojalt med företaget ("En dag kvar av veckan på detta dårhus"). Det hjälpte inte att han förklarade att han inte menade att det var något fel på Volvo utan att hans dåliga humör berodde på hans moders sjukdom.
Det intressanta är de kommentarer som givits till det inträffade, och som visar spännvidden i människors syn på integritet:
- Beklagligt när människor blir sjukligt lojala mot sina "arbetsgivare", som de i artikeln citerade mellancheferna. Inom ramarna för yttrandefriheten bör man rimligtvis kunna uttrycka sina tankar så länge det inte handlar om hemligstämplad information.
- Orwells 1984 beskriver ett liberalt samhälle jämfört vad vi ser nu. Vissa arbetsgivare spionerar tydligen systematiskt på sina anställdas privata konversationer...
- I would never touch facebook. Why give out your inner thoughts to the world? Its like Wikileaks.
- När det gäller Volvo och Facebook sitter det väl någon personalansvarig kines och filtrerar Facebook efter opposition.
- Helt OK att sparka slashasar, illojala och idioter som smutskastar jobbet och arbetsgivaren på internet, facebook, etc.
Naturligtvis protesterade facket, men eftersom personen var inhyrd och icke anställd kan de inget göra åt saken. Själv anser jag att privat användning av FB, Twitter eller annat överhuvud taget inte ska bedrivas på arbetsplatsen - kanske en konservativ syn, men trots allt bäst i längden. På en arbetsplats är man för att jobba och inget annat, det hörs på namnet!
lördag 1 januari 2011
Stilla natt
Ett nytt år, 2011, började på samma sätt som det gamla slutade, nämligen med snöröjning. Till viss glädje var det dock bara några centimeter nysnö, till skillnad från södra norrlandskusten där kom ett par decimeter. På nyårsafton kunde vi avsluta det gamla året med en långpromenad, men idag kände man inget för att gå ut. Båda dagarna har vi istället följt de inledande tävlingarna i Tour de Ski i Tyskland med förhoppning om lite svenska framgångar - än så länge är det ganska blandat.
Nyårsafton var i år, enligt polisen, relativt lugn, vilket betyder färre offer än vanligt för krogfylla eller fyrverkerier. För min egen del var det så lugnt att jag helt enkelt somnade från skådespelet. Det gjorde kanske inte så mycket för man har ju hunnit att se det några gånger redan.
I Malmö var det också en som var trött, nämligen den lokförare som hämtat in ett X2000-tåg från bangården till Centralhallen, där han med full kraft körde in i en stoppbom med en stor röra som följd. Hela den nyrenoverade hallen fick utrymmas av säkerhetsskäl. En haverikommission får väl utreda om det var hos tåget eller föraren som felet låg.
Nyårsfirandet var riktigt lugnt i Västerås. Polisen hade vid 12-slaget inget att rapportera - förutom en trasig polisbil. Den blev av med bakrutan i centrala delarna av Västerås under kvällen. Det är tills vidare oklart om det rör sig om skadegörelse eller om det är en olyckshändelse. Kanske var det så lugnt att det var därför som jag somnade från fyrverkerierna!?
Nyårsafton var i år, enligt polisen, relativt lugn, vilket betyder färre offer än vanligt för krogfylla eller fyrverkerier. För min egen del var det så lugnt att jag helt enkelt somnade från skådespelet. Det gjorde kanske inte så mycket för man har ju hunnit att se det några gånger redan.
I Malmö var det också en som var trött, nämligen den lokförare som hämtat in ett X2000-tåg från bangården till Centralhallen, där han med full kraft körde in i en stoppbom med en stor röra som följd. Hela den nyrenoverade hallen fick utrymmas av säkerhetsskäl. En haverikommission får väl utreda om det var hos tåget eller föraren som felet låg.
Nyårsfirandet var riktigt lugnt i Västerås. Polisen hade vid 12-slaget inget att rapportera - förutom en trasig polisbil. Den blev av med bakrutan i centrala delarna av Västerås under kvällen. Det är tills vidare oklart om det rör sig om skadegörelse eller om det är en olyckshändelse. Kanske var det så lugnt att det var därför som jag somnade från fyrverkerierna!?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)