Sveriges försvar

Efter den 'hårda' höstvädersattacken har sommaren kontrat de två senaste dagarna och temperaturen har återvänt till 20-gradersnivån. Hur det blir framöver får vi nu se eftersom det idag enligt Bondepraktikan är sista sommardagen. Ser man till åkerfälten i Mälardalen så har skördetröskorna redan effektuerat större delen av hösten och äppelskörden är i princip redan klar för bärgning. Förmodligen är det den relativt soliga sommarens förtjänst.
Igår startade vi dagen med en tur till östra köpcentret och så har vi tagit ett par promenader i närområdet. För övrigt har vi hållit oss här hemma med vardagliga sysslor.

Från massmedia fick vi idag veta att en utredning om det svenska försvarets personalförsörjning kommer att föreslå ett återinförande av allmän värnplikt och nu för både män och kvinnor. Därmed har vi fått det slutliga beviset på haveriet för tidigare regeringars stolta planer på ett svenskt försvar med fast anställda yrkessoldater. Det rådande personalläget får närmast ses som katastrofalt dels beroende på klent intresse bland medborgarna för denna yrkesbana, dels genom ett ökat antal avgångar bland dem som redan provat på. Den 'värnplikt' som föreslås kommer dock i stor utsträckning att vara frivillig (Vad anser Språkrådet om frivillig plikt?) och endast rekrytera några tusental individer ur varje årsklass, som ska ges militär grundutbildning. På sikt kan detta leda till en tillräcklig rekryteringsbas för specifika uppdrag.
Tyvärr är det inte enbart personalläget som är oroande beträffande Sveriges försvarsmakt. Den militära ledningen har sedan ett antal år pekat på behovet av mera pengar till uppdatering på materialsidan och allt mera tyder på riktigheten i ett uttalande från en tidigare ÖB när han hävdade att 'han kunde stå emot en angripare i en vecka, men bara i en begränsad del av landet'. Inget synbart har gjorts till ett förbättrat läge sedan dess och vårt behov av allierade för landets försvar är oundgängligt. Därmed är också den omhuldade neutralitetspolitiken ett avslutat kapitel och har i själva verket också varit det de senaste 20 åren. Enbart blåögda nostalgiker tror väl numera något annat.

Ja, se pengar...

Under gårdagen tynade högsommarvädret sakta med säkert bort från våra breddgrader även om solen försökte hänga kvar. Idag har det inte varit någon tvekan om att hösten satt in sitt första generalangrepp för året med dagsregn och temperatur strax över 10-strecket. Mycket påpassligt hade vi planerat in en bakningsdag idag så timingen blev ändå god. Det har med andra ord blivit en hel innedag idag, men igår fick vi i alla fall en promenad till stormarknaden.

Den senaste tiden har medierapporteringen handlat väldigt mycket om pengar och på flera olika sätt. Inför den förestående budgetbehandlingen i riksdagen har finansministern presenterat ett försök att beskriva landets ekonomiska framtid utan att på något sätt överraska skattebetalarna. Ivern till rödgröna 'reformer', som tydligt visar på ännu ett steg bort från jobbpolitiken mot ett traditionell socialistiskt bidragstänkande, betyder några tiotals miljarder i ökade skatter de närmaste åren. Trots detta finns dessutom oklara blottor kring ökade kostnader för bl. a. försvaret och flyktingpolitiken. Oklarhet råder också kring balansen i statsfinanserna där avsättning för kommande sämre tider lyser med sin frånvaro.
Ett annat nyhetsflöde de senaste dagarna handlar om återlämning av sedlar som blir ogiltiga som betalningsmedel vid kommande månadsskifte. Det 'saknas' fortfarande värden för ca 1,5 miljarder kronor. Man kan ju undra över hur mycket av dessa som har fastnat i bankfack som svarta pengar och som nu inte kan matcha bankernas regler mot penningtvätt. En del straffar ju Gud med detsamma.
Ett tredje och mera generande nyhetsflöde som nyligen startat handlar om förre statsministerns sätt att ta till vara sin statsrådspension genom att lägga sina övriga miljoninkomster i ett eget bolag. Detta, som helt följer gällande regelverk, har han dock inte kommit på själv utan kopierat sin företrädares finurliga bolagskonstruktion. Nu finns det dock en minister i nuvarande regering som tycker att det får vara nog och ska börja utreda ett förslag till regeländringar som ska förhindra ytterligare upprepningar och bättre värna om statens pengar. Om detta finns det förvisso inget att invända och man kan bara beklaga att det överhuvud taget varit möjligt!

Tillspetsning i svenska opinion

De senaste fem dagarna har vi använt till en resa med husbilen till Öland. Inte helt osökt har vi haft en enastående tur med vädret med en frikostig sol på en klarblå himmel och högsommartemperatur så gott som hela tiden. Även om vi var lite för tidigt ute för fågellivets riktiga höstsäsong, så hade vi ingen brist på upplevelser. En sådan uppstod vid vår övernattning i Stensjö by norr om Oskarshamn där vi tidigt på morgonen fick se kofösning à la wild west utanför bilen då man flyttade ett 20-tal highland cattle med tillhörande kalvar och en tjur mellan två betesmarker. Vi träffade också ägarna och fick en intressant berättelse om deras ekologiska köttproduktion. En annan ovanlig upplevelse var åsynen av ett 50-tal gråsälar som samlats runt Ölands södra udde. Vi gjorde också ett återbesök vid Byerums raukar där vi också alldeles intill fann en gemytlig badplats som gav tillfälle till ett svalkande höstdopp i Kalmarsund. På hemvägen stannade vi en stund i Gröndal utanför Eskilstuna där svärson och dotterson idag deltog i en trialtävling med sina motorcyklar i den extremt steniga terrängen,
Resan blev i sin helhet helt enkelt perfekt och ingenting fanns att klaga på.

Klaga skulle man däremot kunna göra efter SD-ledarens sommartal i Sölvesborg där han spekulerar om ministerposter för sitt parti samtidigt som han chikanerar andra borgerliga partiers representanter med att kalla dem för 'lort'. Det kan möjligen vara gångbart i ett tal till 'de redan frälsta', men knappast en lysande startpunkt för eventuella regeringsförhandlingar efter en tänkt borgerlig valseger i valet 2018. Sett mot bakgrund av det just nu rådande opinionsläget med KD och Mp under riksdagsspärren kan den svenska politiska kartan ritas om på ett sätt som inte längre ger utrymme för att nonchalera SD, men lite mera ödmjuka tongångar från det hållet torde ändå vara på sin plats. Mycket kommer självfallet att hända under de kommande två åren, men de 'haltande' partierna kommer genom ytterlighetsåsikter resp. en serie av politiska misslyckande få det tufft att repa sig och om så inte sker kan SD efter nästa val komma att sitta med en tung vågmästarroll i den nya riksdagen och vara omöjliga att kringgå. Men detta har säkert även de presumtiva regeringsbildarna klart för sig!

Mot varmare tider

Idag har högsommarvädret överraskande återvänt till våra breddgrader med 27 plusgrader i på eftermiddagen. Det är också utlovat en liknande fortsättning i resten av veckan. Igår var det något sämre, men vi fick ändå till en motionsrunda i närområdet. Idag fick hustrun vandra ensam när jag tog ett svettigt pass med gräsklipparen. Jag hann också med ett brödbak på morgonen medan hustrun gav sig iväg för ett besök hos frisören.

I detta rötmånadens slutskede kan det finnas anledning att reflektera över vilka förberedelser som kan vara lämpliga för anpassning till ett varmare klimat som sannolikt väntar i framtiden. Trots alla 'klimatskeptikers' nedlåtande kommentarer har vi bevisligen inte sett något trendbrott vare sig på den globala temperaturkurvan eller den som beskriver de ständigt ökande emissionerna av växthusgaser. Rapporter med tydligt varningssignum, både vad gäller oväder med översvämningar och katastrofal torka, har den senaste tiden kommit i en strid ström. En helt annan aspekt som massmedia inte ventilerar i samma utsträckning är de riskmoment i biosfären som följer av en varmare miljö.
Spridning av bakterier eller virus som vi idag finner på varmare breddgrader är på väg norrut och sikaviruset är ett sådant exempel. Ett annat har belysts i en studie av havsvattnet vid våra kuster där det noteras en tydlig ökning av halten av Vibriobakterier, där den mest kända är Vibrio cholerae, som ger upphov till den fruktade sjukdomen kolera. Under de senaste 50 åren har havsvattnet i det nordatlantiska området blivit 1,5 grader varmare vilket ger utrymme för introduktion av fler nya arter såväl nyttiga som skadliga. Detta har i sin tur lett till en ökning av antalet infektionsfall genom intag av 'havets frukter'.
Det finns således goda skäl till att se upp med vad som framtiden kan erbjuda och gärna förbereda sig på de nya problem som väntar runt hörnet.

Tiggeriets problematik

Under gårdagen var vädret en aning ogästvänligt och vi höll oss mest på hemmaplan. Idag har det varit betydligt bättre och vi började dagen med en morgonpromenad i närområdet. På eftermiddagen åkte vi ut till Mälarlandet väster om stan och tog en långpromenad i härligt sensommarväder. Där kunde vi också få bekräftat att hösten är här genom spåren av skördetröskornas härjningar på vetefälten.

Ett olustigt fenomen som blivit allt vanligare i vårt land de senaste åren är de tiggare som sitter på gator och torg. Tiggeri var något som vi i det svenska välfärdssamhället hade lyckats arbeta bort, men som nu med EU:s fria rörlighet åter slagit rot i vår gatubild. Allmänhetens inställning till detta är kluven, och växlar mellan obehag och medlidande. Frågeställningen har blivit akut sedan civilministern efter konsultationer med sina nordiska kollegor sagt att han inte utesluter förbud mot tiggeri. Detta har tolkats som en total omsvängning i frågan inom S-partiet och därmed direkt kollisionskurs mot regeringskollegan Mp, som istället vill att samhället på olika sätt underlättar vardagen för de fattiga.
Den ytterligt komplicerade situationen omgärdas som alltid i svåra frågor i form av en rad gränsdragningsproblem. Först är det fråga om hur tiggeri som sådant ska definieras och hur ett förbud mot detta i sådant fall ska kunna bevakas och bevisas. Sedan kommer i nästa moment frågan om vilken omfattning av verksamheten som kan tolereras innan olika former av begränsningar av praktiska och etiska skäl blir nödvändiga. Antalet fattiga människor som kan vara intresserade av att ta del av svenskarnas generositet är inte några tusen, som vi idag har i Sverige, utan ett antal miljoner. Därmed inställer sig direkt åter en fråga om gränsdragning. Om tiggeri är tillåtet i Sverige måste också någon vara beredd att tala om vem som blir den siste 'tillåtne' tiggaren när situationen blir ohållbar.
Ett annat sätt att tackla problemet är förstås att avstå från att ge pengar till tiggare och hoppas att den fria marknadens regler om tillgång och efterfrågan löser problemet automatiskt.

Bilbränder ett hot mot samhället

Två dagar efter hemkomsten från vår fjällresa har vi återgått till de vardagliga rutinerna. Vädret har varit skiftande men talar allt mera om höst. Trots det har vi lyckats få våra motionsrundor i närområdet och igår blev det en cykeltur till stan för min del för att genomföra höstterminens första styrelsemöte i Club Artis. Idag har jag också fått lägga en del tid på sådant som hänger samman med en ny terminsstart.

Ute i landet har vi den senaste tiden fått se allt mera av en sorts terrorverksamhet som tar sig uttryck i bilbränder. Den snabbt ökande skadegörelsen är en vidrig form av angrepp på oskyldiga människors välbefinnande i samhället. Brottslighet av det här slaget är komplicerad för ordningsmakten att bemöta, men i Malmö, som varit svårast drabbat den senaste tiden, säger polisen att man har en god bild av vilka som ligger bakom och sätter in alla medel för att få fast gärningsmännen. En handfull andra städer har också drabbats, men storstädernas invandrartäta stadsdelar härbärgerar av oklar anledning en stor andel av skadegörelsen.
Att den här formen av systematiska avsteg från levnadsreglerna i vårt samhälle kan fortgå vecka efter vecka är ännu ett tecken på att våra rättsvårdande instanser som polis, åklagare och domstolar inte klarar av, eller har missförstått sin uppgift. Kriminaliteten blir allt mera påtaglig inom alla områden - det hjälper inte att kriminologer påstår att någon ökning inte inträffat. Statistiken tycks ljuga dem rakt i ansiktet! Men förutom en fastare hållning mot samhällets bottenskrap krävs även långsiktiga åtgärder från skola och socialvård där det på ett mycket tydligare sätt måste understrykas att rättigheter också betyder skyldigheter. Den underliggande principen, som alla måste tillhållas att leva efter, är att man ska behandla sina medmänniskor som man själv vill bli behandlad, även om vissa religiösa moment idag riskerar att undergräva denna filosofi. Tolerans mot bättre vetande är i vart fall ingen lösning på problemen!

OS på dekis?

De senaste fyra dagarna har vi tillbringat på en resa med husbilen till fjällvärlden i norra Dalarna och i angränsande delar av Norge. Vi har 'som vanligt' haft med oss en strålande sol, dock med stundtals ganska kylig vind, som ändå hade fördelen att såväl mygg som knott eller bromsar totalt lyste med sin frånvaro. Våra övernattningar gjorde vi den här gången i Limedsforsen (i anslutning till Sixten Jernbergs museum), vid Tosättfjorden i Drosbacken väster om Idre och slutligen vid Djuprämmen i Värmland. En av begivenheterna den här gången var vårt första besök vid Sveriges högsta vattenfall Njupeskär. Det var för all del imponerande, men stod sig ändå slätt mot dem vi sett i Bad Gastein i Österrike.

Lite imponerande är de svenska insatserna i de Olympiska spelen, som nu hunnit halvvägs i Rio de Janeiro, även om en hel del 'förhandstips' fallit till marken. Sex medaljer har man totalt lyckats erövra hittills, varav simmerskan Sara Sjöström står för hälften, en av varje sort. Till dem kommer tre silvermedaljer i cykel, golf resp. lerduveskytte. För övrigt har svenskarna inte lycktas och inom friidrottsblocket ser vi ut att bli helt utan den här gången. Ett bra exempel på massmedias bristande omdömesförmåga är den vitomtalade återkomsten för Susanna Kallur som slutade med att hon blev utslagen redan i sitt försöksheat.
Rent allmänt kan man säga att den sydamerikanska regin för OS har sina påtagliga brister. Brasiliens dåliga ekonomi har inte kunnat undgå att lysa igenom arrangemangen, med klagomål från både atleter och funktionärer på såväl anläggningarnas status som den allmänna servicen. En spanskartad manyana-attityd tycks vara ofrånkomlig. Förklaringen och ursäkten säges vara att OS den här gången är en lågbudgetvariant, och kanske skulle det vara välkommet med ett avbrott i de senaste årtiondenas trend att man varje gång måste överträffa alla tidigare evenemang men närmast oöverstigliga kostnader som följd. Kanske skulle idén om en permanent OS-anläggning i Grekland, som parallell till det klassiska Olympos vara det bästa för framtiden. Då hade man på köpet kommit ifrån all den vidlyftiga korruption som allt mer kommit att besudla IOK och kunnat låta de idrottsliga få företräde framför det kommersiella aspekterna.

Assange diplomatins fiende

Trots bondepraktikans tal om att augusti är den sista sommarmånaden, så har de senaste dagarnas väder haft påtagligt höstlig karaktär med regnskurar, blåst och rejält fallande temperatur. Vi hoppas förstås att det bara är en tillfällig brist för vi förväntar oss trots allt någon sommarvecka till. Våra motionsrundor har vi ändå klarat av i närområdet och väderläget har också gett oss skäl till innesysslor som t ex bakning och avfrostning av frysskåp. Vi har också gjort en omstart på våra projekt - hustruns släktforskning och mitt Wikipedia - efter sommarens avkoppling.

Något längre avkoppling har den brottsmisstänkte Julian Assange haft när han suttit i exil i fyra år på Ecuadors ambassad i London. Nu har han åter dykt upp i pressen sedan det blivit klart att ett datum för att svensk åklagare ska förhöra honom på ambassaden kring misstankarna om sexualbrott mot två kvinnor i Sverige för sex år sedan ska fastställas. Det här sättet att genomföra förhör är enligt åklagaren inte optimalt, men i vissa lägen tvingas man att välja det näst bästa. Även Assanges försvarare, Thomas Olsson, ser brister med ett så försenat förhör, som dock beror på den åtalades vägran att komma till Sverige av rädsla för att bli utlämnad till USA, där han skulle ha betydligt tyngre anklagelser att tackla efter Wikileakskampanjen. Målsägarbiträdet till kvinnorna som utsatts för våldtäkt kräver å sin sida att Assange ska utvisas av Ecuador och utlämnas till Sverige.
Det åtal som väntar i Sverige gäller i vanlig mening ett allvarligt brott och ska självfallet prövas i svensk domstol, där påföljden kan bli några års fängelse om den misstänkte döms skyldig. Hans brott genom Wikileaks mot USA och världen är av en annan och vida mycket större dignitet. Många anser att det var rätt och riktigt att den i långa stycken hemliga informationen kom till allmänhetens kännedom, men skadan ligger i att etablerade system för förtroendefull kommunikation mellan stater och militära organisationer gjorts osäkra och därmed opålitliga. Den skada som detta medför kan allvarligt försvåra den nödvändiga dialogen i kritiska situationer med i värsta fall oöverblickbara konsekvenser. Detta om något bör Julian Assange ställas till svars för!

Milstolpe passerad

De två senaste dagarna har vädret tydligt markerat att hösten är på gång med blåst av rent skånska dimensioner. Det har uppmuntrat oss till att stanna hemma och inomhus. Vi tog oss dock för att i morse ta en tur till östra köpcentret för att proviantera, och om en stund ska vi åka till äldsta dottersonen för att få träffa vårt första barnbarnsbarn - en söt och glad liten flicka, har vi förstått av alla bilder som kommit framför våra ögon. Nu gäller det bara att inte känna sig allt för ålderstigen när man kan se tre efterföljande generationer samtidigt.

När jag tänker på hur mycket som denna unga världsmedborgare kan komma att få uppleva, så går lätt tankarna till den revolutionerande utveckling som världen och mänskligheten gått igenom under mitt eget liv. Om man dessutom betänker att förändringstakten ständigt ökar, så anar man svindlande perspektiv under detta århundrade.
Född under andra världskrigets mörka tid har jag, med några kortare undantag, upplevt en tid av ständiga förbättringar. För bara 20 år sedan var det som idag är en självklar bas för kommunikation i samhället - IT och Internet - för de flesta något helt okänt. Under min livstid har bilarna gått från att vara något klumpiga transportmedel för en välsituerad överklass till att vara högteknologiska maskiner tillgängliga för alla som så vill. Inom materialområdet har under samma tid petroleumbaserade plastprodukter tagit plats och revolutionerat livet på otaliga sätt inom praktiskt taget alla sektorer i samhället. Inom energiförsörjningen har effektivisering drastiskt förändrat villkoren till det bättre både på produktions- och konsumtionssidan. Den tekniska utveckling har därtill gjort det möjligt att vända den farliga trend inom miljöområdet som började göra sig påmind för 50 år sedan och där framtidsutsikterna i alla möjliga avseenden blivit bättre.
Tre områden kommer dock att bli stora och tunga utmaningar för de generationer som nu tar över: befolkningstillväxten, vattenförsörjningen och klimatuppvärmningen. Dessa kommer att vara avgörande för världens och mänsklighetens villkor vid nästa sekelskifte. Problemen är dock inte olösliga, så det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång!

Vart går Europa

Vädermässigt har vi nu typisk svensk sommar med lagom temperatur och ömsom solsken, ömsom någon regnskur. I väntan på säkrare väderprognoser har vi hållit oss på hemmaplan och aktiviteterna har blivit långpromenader i stan, och i avsaknad av kommersiella TV-kanaler behöver vi inte lägga någon tid på OS som nu inletts i Rio de Janeiro. Igår blev det således en långpromenad i de norra stadsdelarna och idag en dito på Björnö. I kampen med jordgetingarna är det för tillfället fördel för mig eftersom ingen av dem nu visat sig på två dygn.

Ett kritiskt läge i betydligt större skala kan skymtas vid den europeiska horisonten. Det brukar heta att en olycka kommer sällan ensam och för Europa och framför allt EU finns för närvarande en rad faktorer med osäker utgång att se fram emot. Internt råder oklarhet om flyktingströmmarnas hantering och terrorhotens bekämpning, men också om konsekvenserna av Storbritanniens Brexit. Externt väntar effekter av höstens presidentval i USA, den ryska utrikespolitikens aggressiva attityd och relationerna till Turkiet efter det misslyckade försöket till statskupp.
Hela paletten pekar i alla dess delar på ett ökat behov av samverkan mellan EU-länderna. Ett enat Europa är en helt nödvändig förutsättning för en framgångsrik utveckling för kontinentens framtid och utrymmet för enskilda länders ambitioner att ta för sig krymper snabbt. Några väsentliga nyckelfrågor är fastställandet av EU:s frihandelsavtal med USA och Natos form och kapacitet efter maktskiftet i USA. Det senare kan även påverkas av utvecklingen i Turkiet där ett närmande till Ryssland snabbt kan förändra scenografin. Turkiet spelar dessutom en nyckelroll för utformningen EU:s framtida flyktingpolitik.
Min inneboende vilja till positivt tänkande vill hindra mig från att se mörkt på Europas framtid, men jag måste i ärlighetens namn tillstå att blindskären för navigeringen för tillfället är oroväckande många. Låt oss därför hoppas att EU:s ledande politiker har vilja och förmåga att neutralisera hoten och att driva det europeiska fredsprojektet vidare med fortsatt framgång.

Degenererad statsförvaltning

Sommarvädret håller fortfarande i sig men nu på en mera normal nivå. Både juni och juli har satt globala värmerekord och planetens uppvärmning har åter börjat verka oroande. Igår hade vi dock en behövlig regndag och höll oss mest hemma. Vi lyckades ändå passa in en tur till stan där vi åt en god vegetarisk lunch för att fira vår bröllopsdag. Vi fick också plats för en promenad i närområdet senare under dagen. Idag tog vi oss istället ner till Mälaren och gick en långpromenad i de västra stadsdelarna. Vi kunde notera att hösten börjat tära på badlivet nu när semestertiden till stor del är passerad.

Inom den svenska myndighetssfären har riksrevisorerna den senaste tiden gått igenom en rejäl skärseld sedan en rad oegentligheter publicerats av den svenska pressen. Det har bland annat gällt oredligt förfarande med myndighetens medel för biståndsprojekt där pengar tagits till att betala chefslöner, men också regelvidrigt förfarande vid rekrytering till höga befattningar. Det hela har eskalerat till en nivå som gjort att riksdagens konstitutionsutskott kallats till ett extra möte för en hearing med de berörda för att ta ställning till behov av eventuella åtgärder med anledning av det som uppdagats. Av det besked som kom idag framgår det dock att "revisorerna har inte brustit så mycket i sitt arbete att det finns skäl för riksdagen att ingripa". Utskottet noterar också att lagstiftningen ger riksrevisorerna stor självständighet inför riksdagen och att det krävs ett direkt lagbrott av en revisor för att denne ska kunna entledigas. En av de tre har dock redan självmant lämnat sitt ämbete.
För en enkel medborgare synes det märkligt att de som har till uppgift att granska statsapparaten och dess ekonomiska hantering kan tillåtas ta ut svängarna som nu skett utan att någon anmärkning kan riktas mot dem. För mig känns det som ännu ett tecken på ett pågående moraliskt förfall i det svenska samhället. De snart sagt dagliga tecknen på detta kräver en uppryckning på bred front innan vårt land börjar kvalificera sig för benämningen bananrepublik!

Bristande polisresurser

Nu har vi avverkat en tvådagars resa med husbilen till Bergslagen i fortfarande torrt sommarväder. Bristen på nederbörd börjar bli riktigt besvärande i de östra delarna av landet och skogsbränder har inträffat på flera håll, bl a en strax nordost om Västerås. Detta var på tvåårsdagen av den stora branden i Västmanland och den här gången var det ingen som tvekade om behovet av bekämpning. Ett syfte med vår resa var att ta del av skogens hälsosamma blåbär och vi kunde hemföra önskad kvantitet. Här hemma har jordgetingarna i vår bortavaro försökt återvinna terräng och fick nu direkt en skoningslös motattack från min sida. Striden fortsätter!

Vissa stridigheter inom den svenska ordningsmakten försiggår också under den pågående nationella omorganisationen. Signaler från fältet såväl som från polisfacket ger en del oroande signaler om utvecklingen, medan högsta polisledningen hävdar att allt går enligt planerna.
Nyhetsrapporteringen från det polisiära arbetsfältet ger dock skäl till en funderare när sviktande bemanning ställs mot problem med nyrekrytering till kåren. Intresset för yrket är nu så lågt att polishögskolan inte kan fylla sina kurser, vilket man tänker sig möta med sänkta antagningskrav. Detta är mycket oroande, särskilt med tanke på den ökande komplexitet som samhället får i en mångkulturell situation.
Polisens resursbrist har också manifesterats i flera rapporter där man skyller minskande insatser på att andra områden måste prioriteras, dock oklart vilka. Exempel på detta är minskad identitetskontroll vid landets gränser, minskat antal hastighetskontroller på våra vägar och minskad uppmärksamhet mot en ökande gatuprostitution, förutom den sedan länge låga uppklarningsandelen vad gäller mängdbrott. Det finns med andra ord mycket goda skäl för polisledningen på alla nivåer att sluta vara 'nöjd med utveckling' och istället ge klara signaler till politikerna att man inte längre klarar av sin uppgift med nuvarande resurstilldelning. För oss andra återstår tills vidare att själv försöka att efter bästa förmåga upprätthålla sin säkerhet och integritet.

Ungdomsproblem

Det till synes numera outsinliga solskenet har fortsatt, idag dock kombinerat med lite svalare västvindar. Det känns lättande efter den förra veckans påträngande högsommarvärme. Nu går sommaren också in på sin slutmånad och dagarna blir märkbart kortare. I Skåne började man förr vid den här årstiden att tala om ålamörker - det var då, innan man förstod bättre, som man kunde fiska ål med lykta och ljuster.
Här hemma har vi på bästa sätt försökt tillgodogöra oss sommarvädret och igår tog vi bilen till Hallstahammar för en promenad på Skanzen och besök på Åsby. Idag blev det istället en promenad på stan med biblioteksbesök och en titt på Konstmuseets sommarutställning. Den var förvånansvärt sevärd.

Allt glittrande sommarväder till trots tvingas man tyvärr konstatera att livet inte bara leker. Nyhetsflödet från ungdomslivet bjuder på en kontinuerlig ström av rapporter om förstörelse, men
också om rån och våld, oftast med inblandning av knivar eller skjutvapen. Allt för många unga, främst män, har inte fått anpassa sig till de normer som ett rättssamhälle grundar sig på. Eller de har rättare sagt, tillåtits att fortsätta en osund utveckling utan att vuxenvärlden brytt sig eller orkat korrigera deras beteende. En kravlös skola och curlande föräldrar kan ta åt sig en stor del av äran för denna utveckling.
Som en observatör av situationen i många av städernas förorter kan man uttrycka det med - att dag efter dag få läsa om hur folk låter sina ouppfostrade, bortskämda, gränslösa, otacksamma skitungar förstöra för sina grannar, sina familjer och i slutändan för sig själva. Anledningar till att de håller på har inget med ekonomiska klyftor att göra utan bottnar i en svensk tvångstanke om individens okränkbarhet. Normen om personlig integritet gäller, men inte för ofogets offer.
Nej, anledningen är att de gör det för att de får därför att ingen sätter stopp! Anledningen är inte att de haft en taskig barndom, haft en frånvarande far eller tillhör en socialt underprivilegierad klass, utan att de helt enkelt får! Det har politikens normlösa vänsterelement gett oss och en ny inriktning brådskar!