Vilda västern i Sörmland

Så har vintern tagit en paus igen - två dagar med plusgrader och snön nästan borta. Det är snabba turer i väderleken i år, när vi förra veckan hade nästan 20 minusgrader.
Igår åkte vi till östra köpcentret för veckoinköp och passade då på att ta en promenad i gränstrakterna till landsbygden. Idag har vi hållit oss inomhus eftersom fukt och blåst ute inte har uppmuntrat till att gå ut..

Gick ut gjorde däremot 69 st nötkreatur några dagar före jul från en gård, granne med förre statsministern Göran Persson, i Södermanland. De gick emellertid inte av sig själv utan fick hjälp av några kriminella individer. Det intressanta i sammanhanget är att Leif G W Persson, som bor näst intill granne med den drabbade gården, tagit upp ärendet i TV-serien Veckans brott. Sin vana trogen missar han inte tillfället att totalt döma ut polisens insatser i sammanhanget.
Det är inte svårt att hålla med LGWP om att mycket mera kunde gjorts direkt efter anmälan och han tänker inte släppa taget om frågan hur man kan klara lastning och transport av ett stort antal stora djur utan att någon upptäckt saken.
Jag har från min ungdomstid i det skånska jordbruket egen erfarenhet av hantering av nötkreatur, och den säger solklart att dessa varelser mestadels har en egen vilja som de inte är rädda för att visa. Med detta i minne ligger det nära till hands att misstänka att någon insider varit delaktig i proceduren. Eftersom polisen redan börjat fundera på att lägga ned utredningen om inget 'handfast tips' kommer snart, så hoppas man ju på att LGWP inte släpper taget. För att travestera den gamle Refaat El-Sayed så "ligger nog en gravad hund här begraven".

Amerikansk revolution?

Idag har kvicksilvret i utetermometern på nytt slutat på plussidan och talgoxarna låter genast mycket piggare. Det är inte utan att också man själv tycker sig kunna känna lite vårliga vibbar. Naturligtvis har man då hypnotiserat sig själv och förträngt att det även finns en månad som kallas februari, och den bjuder sällan på någon vår på våra breddgrader.
Igår, då det fortfarande var minusgrader, gick vi en lite längre promenad i de norra stadsdelarna. Idag var det istället tid för målning på ClubArtis, där jag avslutade en akryl med vintrigt motiv från New York och hustrun skapade en liten pigg blåmes i akvarell.

Nyskapande förefaller det även vara i USA där tidskriften Jacobin rönt stort och positivt intresse. Det något uppseendeväckande är att tidningens affärsidé är att informera om marxismen och visa att denna ideologi fortfarande har mycket att ge.
Med höjda ögonbryn kan vi, som minns kommunistjägaren McCarthys härjningar på 1950-talet, fråga oss vad det är som händer. Man har ju vant sig vid att i USA har allt som står till vänster om våra socialdemokrater mer eller mindre betraktats som samhällets fiender. Tidningens redaktör gläder sig åt det stöd han får från proteströrelsen Occupy Wall Street, som även den får ses som sensationell ur amerikansk synvinkel.
Det blir intressant att se hur länge dessa fenomen kan hålla sig vid liv och vilka konsekvenser det kan få i den snart konkursmässiga federationen. Det skulle också vara intressant att veta vad den konservativa Tea Party-rörelsen kan tänka sig för moteld mot dessa ogudaktigheter.

Bilen - människans bästa vän?

Ytterligare två dagar har vi fortsatt vårt liv i samma hjulspår som tidigare under veckan. Idag har dock kylan mildrats (bar 3 minusgrader) och omläggning till lågtrycksväder är aviserad - nåja, omväxling förnöjer ju, sägs det.
Idag har vi bara varit ute på en kort promenad till mataffären, men igår tog vi oss till stan för ett besök på biblioteket för att uppdatera vårt litterära kapital. Frågan är bara om man hinner läsa allt man släpar hem.

Från stora världen levererades det idag en rapport om bilförsäljningens för närvarande något bekymmersamma utveckling. Det ser nästan ut som att (Mp)-anhängarna blir bönhörda. Den europeiska bilindustrins förlustsiffror kan summeras till 10-tals miljarder kronor under förra året och priset blir självklart nedskärningar i produktionen, som förra året innebar friställning av totalt 30 000 anställda.
Särskilt svårt att klara sig har gamla fina märken som Peugeot, Fiat, Opel och Renault, medan 'premiumbilar' som Mercedes, BMW och Audi tycks klara att hålla ställningarna. I finanskrisens spår har emellertid lågprismärken som Skoda, Kia och Dacia istället blivit uppstickare som tar allt större plats.
Helt bortsett från de ekonomiska och strukturella problem som bilbyggarna har att hantera, är frågan emellertid hur många bilar världen egentligen klarar av. Bilarna står för en stor och oönskad andel av mänsklighetens utsläpp av växthusgaser till men för framtidens klimat, vilket ändå på sikt kan bemötas med riskfria eller mindre riskabla drivmedel. Värre är det med möjligheten till förflyttning med fordonen med de ständigt förekommande trafikinfarkterna. Låt vara att detta fortfarande är lokala problem, men de expanderar. Med tanke på de långa ledtiderna för omställningar i infrastruktur, är det kanske dags att på allvar börja blicka fram emot den dag på 2050-talet då världen sannolikt befolkas av 10 miljarder människor som i värsta fall äger 3 miljarder bilar. Den dagen blir inget att avundas om det fortsätter som nu!

Vindkraft in absurdum

Den här veckans kalla vinterdagar har blivit allt mer lika varandra i våra aktiviteter. Det betyder inomhussysslor avbrutna av en daglig kortare eller längre promenad efter lunch. Hittills har vi vandrat en och en halv mil denna vecka och konditionen börjar bli riktigt hyfsad.
Idag blev det emellertid en avvikelse med ett möte i släktforskarklubben. Där kunde vi lyssna på ett intressant föredrag om arkivdatabaser som är nyttiga för bl a släktforskning. Det är snudd på obegripligt vilka mängder av arbete som i dessa dagar läggs ned på digitalisering av alla insamlade hyllkilometer av handskrivet material från de senaste fem seklerna.

I detta köldens tidevarv kan det vara på sin plats att resonera kring den svenska energiförsörjningen. I en nyligen utgiven IEA-rapport om åtgärdsbehov med anledning av EU-ambitionen att minska utsläppen av koldioxid med 20 procent fram till år 2020, påstås det att det måste byggas ytterligare 13 000 vindkraftverk i Norden för att nå målet. Inför detta påstående tappar man gärna hakan!
Låt vara att Danmark och Finland fortfarande använder en del fossila bränslen i sin elproduktion, men i Sverige och Norge är den till 97 procent koldioxidfri, baserad på vattenkraft, kärnkraft, biobränsleeldad värmekraft och en mindre del vindkraft.
Det går inte att frigöra sig från tanken att utredarna kraftigt påverkats av förnybarhetsmaffians lobbyister. Låt vara att värme- och transportsektorerna fortfarande förbrukar olja och gas, men det behövs bara en kärnreaktor liknande den i Forsmark 3 för driva en 100-procentigt elektrifierad bilpark, så vad är problemet?
Mycket snart kommer en fortsatt utbyggnad av ojämn vindkraft att kräva stor uppbindning av reservkraft och omfattande förstärkning av stamnätet för eldistribution till en kostnad av många miljarder kronor. Tyvärr kan man i detta lätt se ett embryo till en ny Ebberöds bank. Må det sunda förnuftet segra innan vi kommer dit!

Myndighetsmissbruk

Igår började vi dagen med en tur till östra köpcentret för våra veckoinköp. På eftermiddagen var det dags för ett nytt målarpass på Club Artis. Jag började nu på ett motiv från Central Park på Manhattan som jag ska försöka tolka i akryl. Hustrun gjorde debut med nya vattenbaserade oljefärger på ett havsstrandmotiv. Det blir nya erfarenheter att lägga till alla andra.
Den kalla vintern fortsätter (idag på morgonen var det - 20 på termometern) men den klarblåa himlen idag frestade ändå till en långpromenad ute i Mälarlandet sydväst om stan.

Idag kunde Sveriges medborgare glädja sig åt en ny pekpinne från våra skolmästaraktiga myndigheter. Det var när morgonekot kungjorde att det i en rapport från Jordbrukverket fanns ett förslag om att, i miljövärnets namn, införa koldioxidskatt på nötkött (!). Vi i västvärlden måste äta mindre kött, var det lakoniska budskapet, för att minska utsläpp av växthusgaser - nötköttet är därmed utnämnt till miljöbov, men även andra animaliska livsmedel som fisk, ägg och mjölk åkte med av bara farten.
Rapporten medförde en hastig utryckning av landsbyggdsministern Erlandsson som frankt deklarerade att idén bör stanna på skissbordet och att någon matskatt inte är aktuell så länge som han är statsråd.
Det var nog tur att det blev sagt med tanke på centerpartiets redan skrala opinionssiffror. En sådan belastning skulle sannolikt slå ut en stor del av den återstående djurhållningen inom svenskt lantbruk. Hur man tänker på Jordbruksverket, som rimligen har till uppgift att förbättra det svenska lantbrukets villkor, är nästa fråga att fundera på. Kanske skulle en viss reducering av verkets personal låta oss slippa  avlöna tjänstemän (-kvinnor?) som tydligen saknar vettig sysselsättning!

Misslyckad populism

Med mest soligt väder har vi fått chans till ett par längre promenader. Igår var det svinkallt (-14 grader) men vi har ju gott om kläder. Idag var det tio grader varmare och vi fick oss en riktig långpromednad ute på Mälarisen och vi var inte ensamma därute. Det märktes hur människorna längtar efter sol och ljus - de upplogade isvägarna befolkades av hundratals skridskoåkare och fotgängare och ute på vidderna kunde man se skidåkare röra sig längs spåren. Tillströmningen märktes inte minst på att det var närmast omöjligt att hitta en parkeringsplats på eller vid Björnö.

En omöjlighet kan man nog också anse centerpartiets nyligen publicerade idéprogram vara när man ser resultatet av den senaste opinionsmätningen. Ett ras från 4,5 till 3,2 % gör centern till det opinionsmässigt minsta partiet i riksdagen. Och det är väl få som är förvånade efter den senaste tidens ideologiska idéspektakel. Nu har det ärevördiga gamla bondepartiet en både lång och brant uppförsbacke att hantera och för alliansregeringens bästa får vi hoppas de i alla fall kan klänga sig över 4 %-gränsen.
Vi får under tiden glädja oss åt att KD fick ta över en stor del av tappet och lyckades svinga sig upp till 4,5  %. Totalt klättrade Alliansen upp 1,5 % samtidigt som V tappade 1,3 % vilket också får ses som ett gott tecken - Sjöstedt-effekten tycks mest verka i nedåtgående riktning. Även (S) stärkte sin ställning på småpartiernas bekostnad och har nu ganska precis en tredjedel av opinionen bakom sig.
Någon generell tydlig trend finns knappast att peka på, men att de två största partierna tillsammans har 63 % av opinionen skulle ju kunna tala för att vi i praktiken närmar oss ett tvåpartisystem. Bortsett från de reducerade valmöjligheterna, skulle ett sådant med stor säkerhet förenkla och renodla den politiska debatten i Sverige.

Fiske i grumligt vatten

Nu ser det ut som att vintern ska sätta igång på allvar. Snöfall har gällt fram till igår och nu tar kylan vid. Ner mot 20 minusgrader är utlovat och bilden stämmer väl med vad som kan kallas normalläge för andra halvan av januari. Trots allt tog vi en promenad i närområdet igår och fick vår dagliga dos av motion och frisk luft.
Idag åkte vi till västra köpområdet för lite shoping och passade samtidigt på att pröva en för oss ny lunchservering, Mickes Husman, som i all sin enkelhet serverade riktigt god mat och hade en bra salladsbuffé.

Från mediabruset sipprade det idag ut att Folksam, som anklagats för otillbörlig användning av sekretessbelagd information, med generösa löneerbjudanden har rekryterat poliser till sin särskilda utredningsavdelning, Dessa kan där genom sitt tidigare nätverk hämta in information om försäkringsbolagets kunder. Detta motiverar man med behovet av att kunna 'sätta dit' försäkringsfuskare. Den stora andelen f d poliser i utredningsarbetet sägs ha skapat en särskild atmosfär kring den hemliga insamlingen av känslig information. Denna information styr sedan försäkringsagenternas relation till Folksams kunder.
Utredningschefen förnekar naturligtvis att det skulle förkomma något annat än rent officiella kontakter med polisen. Om detta kan ju tro vad man vill, men för egen del hyser jag en generell misstänksamhet mot försäkringsbolag - ingen nämnd och ingen glömd. Den vanliga bilden man får är ju att de till varje pris vill undvika att betala ut några ersättningar från sina försäkringar, vilket lätt borde kunna inkludera även osund omvärldsbevakning. Bäst är det om man kan klara sig utan att alls behöva ha något att skaffa med dessa institutioner!

På hal is

I dagarna två har väderguden nu visat ett ovanligt osympatiskt ansikte med ett drygt dygns ihållande snöfall kombinerat med låg temperatur. Detta har reducerat våra uteaktiviteter till två omgångar med snöröjning. Men det är bara att gilla läget och se det hela som lite omväxling i den fysiska motionen. Vi har ju som väl är, ingen brist på sysselsättning inom hemmets väggar.

Det ondsinta vädret har emellertid bjudit landets trafikanter på helt andra utmaningar. I hela södra hälften av landet har det varit snöfall eller dimma kombinerat med extrem blixthalka. Hundratals trafikolyckor har fördunklat tillvaron för många människor. Enbart på några mil av vår egen europaväg har det skett ett 40-tal olyckor det senaste dygnet.
Helt utan motstycke för svenska förhållanden var emellertid serieolyckorna igår på Tranarpsbron på E 4:an utanför Helsingborg med 71 fordon, varav de flesta inblandade var stora lastbilar. Situationen är något som man brukar förknippa med seriekrockar på tyska autobahn, och följden blev här en dödad, ett 40-tal skadade och minst två dygns avstängning av en av Sveriges mest trafikerade vägar.
Det man ser i situationerna som uppstått på så många håll det senaste dygnet är bilförarnas oförmåga att följa den gamla vägtrafikförordningens portalparagraf: 'att fordonet ska framföras så att kan stanna inom den sträcka man kan överblicka'. Denna regel är numera borttagen och framfarten tyder för det mesta snarast på att man aldrig räknar med behöva stanna överhuvud taget. Detta kombinerat med långtradare, förträdesvis utländska, som kör med undermåliga däck tillsammans med pressade körscheman, gör i det närmaste säkerheten på vägarna till ett rent lotteri.
Tyvärr har vi människor en inbygd förmåga att i olika sammanhang tappa omdömet och arbetet bakom ratten är därvidlag inget undantag. Det är synd om de oskyldigt drabbade, och de andra får väl skylla sig själva. Det finns ingen utbildning mot omdömeslöshet, men t ex en indragen premiebonus på bilförsäkringen skulle kanske hjälpa en bit på vägen

Se till mig som liten är...

Nu har den mera normalt mellansvenska vintern återvänt med sol, flera minusgrader och torrare luft. Igår kunde vi utnyttja detta för en utflykt till grannbyn Hallstahammar. Där tog vi en promenad i våra tidigare hemtrakter och avslutade med ett besök på Åsby handelsträdgård där vi inhandlade ett par krukväxter för att pigga upp våra fönsterodlingar.
Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret för lite inköp och sedan var det tid för vårterminens första pass på målarklubben. Där fortsatte vi på den inslagna vägen från förra terminen för att göra färdigt det vi påbörjat, innan vi eventuellt försöker oss på något nytt i fortsättningen.

Något nytt anser många också att regeringens nuvarande försvarspolitik är. Den pågående försvarskonferensen i Sälen har lyckats väcka debatt än mer än vanligt. Även om temat för konferensen är 'extremismen i Sverige' är det ÖBs uttalande om att Sverige idag klarar att försvara sig själv mot ett storskaligt yttre angrepp under högst en vecka, som gett genklang i medierna. Han fick dock förtydliga sig med att den veckan föregåtts av en längre tids utnötningsangrepp och att försvarsförmågan idag var bättre än för tio, tjugo år sedan.
Riktigt eldfängt blev det när statsministern i en utfrågning hävdade att det idag inte finns något enskilt hot mot Sverige trots den massiva upprustning som Ryssland håller på att genomföra. Plötsligt kom ett eko från förr, då Anders Björk, försvarsminister för tjugo år sedan (det var han som inte visste  på vilken sida han skulle gå om den gästande dignitären vid inspektion av en hedersvakt), plötsligt dök upp och hävdade att Reinfeldt inte vet vad han talar om.
Oavsett vilket, så tycker jag mig i ÖBs tillrättalagda uttalande i någon  mån känna igen Per Albin Hanssons ord från 1939: "Sveriges beredskap är god". Vi klarade oss den gången genom att gömma oss bakom en otydlig neutralitet. Nu är det kanske tvärtom en begynnande strategi för ett framtida medlemsskap i Nato som vi ser. Helst ska vi naturligtvis hoppas att vi aldrig ska behöva testa vad den militära potentialen räcker till!

Transportsvårigheter

Idag beslutade vi oss för att ha 'julgransplundring' en dag för tidigt enligt gamla seder, men passande för vår egen planering. Nu kan alla tomtar och andra julsymboler se fram emot drygt elva månaders lugn och ro i skåp och lådor. Parallellt med utrymningen bakade vi tre sorters matbröd - effektiv planering alltså. Efter lunch tog vi en promenad till stan för att recognosera en butik vi inte besökt tidigare.
Igår var aktiviteterna på grund av vädret betydligt sparsammare. En mindre snöröjning behövdes på morgonen och sedan blev det promenad inomhus på löpbandet.

I dagens värld är det ju politiskt korrekt att försöka övertala människor att använda kollektiva trafikmedel vid behov av förflyttning. I miljövänlighetens namn ska man försöka ta sig fram med tåg eller buss, de senare helst biogasdrivna, förstås. Det känns därför lite märkligt att operatörerna, som är satta att tillhandhålla dessa tjänster, på alla sätt tycks vilja försvåra denna användning så mycket som möjligt.
Det senaste är ett nytt betalningssystem som Stockholms lokaltrafik, SL, infört, och som av passagerarna nu kritiseras hårt för alla sina brister. Det verkar som vanligt handla om en idealisk skrivbordslösning som missat kontakterna med verkligheten. Nymodigheter inom samma område hos kollektivtrafiken i vår egen stad återkommer regelbundet i insändarspalterna efter hand som bristerna gör sig påminda.
För vår egen del kan transportbehoven sägas ha blivit indelade i fyra distansavsnitt med fötterna, cykeln, bilen och flyget som respektive förflyttningssätt. Det känns skönt att inte behöva vara hänvisad till kollektivtrafikens nyckfulla utbud. Senast jag åkte tåg var för ca fem år sedan och en lokalbuss minns jag inte ens när jag befann mig i. Och nu vet jag inte ens hur man köper en biljett, så man för hoppas att livet kan gå vidare utan kollektivtransporter i fortsättningen också.

Det ska böjas i tid...

Disigt väder med små.återkommande snöfall har hållit oss inomhus största delen av tiden, men ett par promenader i närområdet har det ändå blivit. Trängtan efter våren blir allt mer påtaglig och förstärks kanske också av att man nu kan börja ana att ljusare tider stundar. Igår hörde vi en rapport om att snödroppar börjat spira nere på västkusten, men vi har säkert tio bistra veckor att ta oss igenom innan vi får uppleva det i vår trädgård.

En annan rapport som nått oss handlar om ungdomens kriminalitet. En sammanställning från RPS visar att var åttonde ungdom mellan 15 och 25 år har varit lagförd för någon polisanmäld förseelse, mest snatterier, stölder och 'ringa misshandel'. I de mest belastade områdena i vår egen stad är andelen nästan var tredje. För mig, trots att jag med åren blivit ganska luttrad, är detta både överraskande och oroväckande besked. Visserligen kan en del tillskrivas sådant som kan kallas rena okynnesanmälningar, men utfallet är fortfarande helt oacceptabelt. I min barndom löd varningsklockan: "du börjar med en knappnål och slutar med en silverskål", och självklart kommer en del av dem som börja snatta i de tidiga tonåren med stor sannolikhet att tio år senare rekryteras till den snabbt expanderande organiserade brottsligheten.
Vad kan man då göra åt saken? Ja, justieministern gav idag på en presskonferens besked om att straffen för unga brottslingar, främst i åldern 18 - 21 år, ska skärpas. Men denna strategi fick omedelbart mothugg av den kriminalliberala lobbyn, som hävdar att 'ungdomligt oförstånd' inte förbättas av inlåsning på ungdomsanstalter eller fängelser. Sannolikt är detta till viss del riktigt, men det förutsätter att barn och ungdomar på ett helt annat sätt än idag får lära sig vad som är rätt och vad som är fel! Utvecklingen av 'vardagsbrottsligheten' måste motarbetas med direktverkande insatser och då främst i de yngsta åldrarna. De principer som gäller för uppfostran av hundvalpar kan säkert tillämpas även på unga, 'oförståndiga', mänskliga individer!

Dags för nya tag!

Vinterdiset har fortsatt, men idag på eftermiddagen bestämde sig solskenet för att göra ett kort besök. Det utnyttjade vi till en promenad vid Mälarstranden och i stadens centrala delar. Vi kunde där med viss förvåning konstatera hur snabbt det gått att få upp två niovåningshus på Landstingets gamla tomt i Stallhagen och fortsättning följer. Man kan misstänka att i dessa lägenheter kommer man inte att bo billigt. Frågan är också när marknaden är mättad för dyra lägenheter i den här staden.
Igår började vi dagen med en tur till östra köpcentret för veckoinköp och tog sedan en långpromenad i de norra stadsdelarna. En del av dagen gick också till att ta i drift och kalibrera min nya väderstation och nu kan vi få en mera saklig bild av hur vädret verkligen är istället för det vanliga: 'varför ska det alltid regna' eller 'den här månaden har varit den kallaste i mannaminne'. Det ska bli intressant att ha ett eget litet SMHI.

Några som också får lita till sitt egna i fortsättningen är de ishockeyklubbar i Allsvenska som varit förstärkta med NHL-stjärnor under konflikten over there. Flera, och inte minst vårt eget VIK Hockey, har briljerat med flera lysande resultat, men nu stundar sanningens minut. NHL-konflikten är löst och alla stjärnorna har rest iväg för att sätta igång sin tre månader försenade seriestart. Det är ingen vågad gissning att en del omställningar i Allsvenskans tabell är att vänta. Visserligen påstår alla att deras lag klarar spelartappet, men det vore bra konstigt om det inte märktes att dessa toppspelare plötsligt försvinner.
När man ändå är inne i sportavdelningen kan det nämnas att årets Tour-de-Skie avslutades utan en enda pallplats för svenskarna. Det hjälpte inte att Marcus Hellner var överlägset snabbast uppför den avslutande slalombacken - framgångar måste byggas från grunden och det var inte gjort den här gången. Inte heller Charlotte Kalla fick någon medalj med sig den här gången - hon blev trött, sade hon. Så nu är det bara att bryta ihop och komma igen!

Julen slut?

Nu har vi haft två dagar med disigt väder som en följd av temperatur kring noll grader och vindstilla. Inte något direkt trevligt för uteaktiviteter, men trots detta har vi unnat oss ett par långpromenader i närområdet.
Idag har jag ägnat tid åt att montera den väderstation som var en av mina julpresenter. Nu gäller det bara att få igång alla funktioner, så har jag möjlighet att både registrera och analysera vad som händer med vädret i våra trakter. Är det månne nedärvda egenskaper från människans agrartid som gör att vädret för många av oss är ett ständigt och odödligt intresse? Då kunde ju vädret under vissa tider göra skillnad mellan liv och död.

Trettondag jul, som det är idag, står dock i religiös mening bara för liv och tillförsikt. Den dagen kom tre vise män med gåvor till jesusbarnet vilket vi som kristna har ansett vara värt att uppmärksamma. I vissa delar av världen firas trettondagen också som tidpunkten för kristi dop och bekräftelse av kristendomens början. Det kan ju därmed vara något av ödets ironi att julen på de flesta håll då anses avslutad.
Det är bara vi i Norden som tagit till en extra vecka fram till Knut (som anses kasta julen ut) och avslutar helgerna med en julgransplundring. Detta spektakel har också i traditionell tid varit kopplat till diverse upptåg. I Värmland klädde barn ut sig till 'Knutgubbar' som gick omkring och tiggde godis medan man på vissa håll i Uppland hade mera karnevalsartade aktiviteter.
Från min barndomstid i Skåne minns jag traditionen 'att låta Knut slå julen ut' genom att man kastade in kålrötter hos folk. Detta föregicks ofta av att man placerade ut Felixgubbar (påklädda halmdockor i full storlek) för att skrämma spökrädda människor. Det hände någon gång att när utedasset skulle besökas på Knutdagens morgon, så var det redan upptaget av en i dunklet sittande Felixgubbe.
Det är bara att konstatera att varje tids människor har sitt eget sätt att roa sig!

Parti på slak lina

Så här långt på det nya året har vi lyckats hålla bra standard på vår fysiska träning. Igår blev det en långpromenad i de norra stadsdelarna och idag en vandring i soligt väder i Kärrbotrakten - tillsammans en mil på två dagar är fullt godkänt. Det visar sig väl så småningom hur länge vi kan hålla en sådan nivå på motionen. Jag har också gjort klar beskärningen av fruktträden, så nu är nästan allt vårarbetet med trädgården klart och det är bara att vänta på den dag det är dags att ta itu med gräsmattan (förmodligen om ca tre månader).

En sak på det offentliga planet som ska klaras av dessförinnan är Centerpartiets årsstämma. Det är inte utan en viss oro man kan iaktta de revolutionerande piruetter som partiets programgrupp presenterat. Den nyliberala falangens förslag om fri invandring, avveckling av skolplikten, 'platt' skatt m m har utlöst konvulsioner i partiets gräsrotsskikt. Partiets opinionsstöd är snart bara en tiondedel av Fälldins valresultat 1976 och partilederskan Lööf har snart inga sympatisörer över huvudtaget.
Med tanke på Alliansregeringens beroende av alla medlemmars överlevnad i valet 2014 är det oroväckande att nu både centern och kristdemokraterna balanserar på den gräns som tillåter dem platser i riksdagen. Båda partierna tycks helt missförstå sina behov av förnyelse. Centern försöker göra en intern revolt som totalt sågas av deras kärnväljare på landsbygden, medan kristdemokraternas alltmer ärkekonservativa framtoning reducerar sympatisörsskaran till en krympande församling av kristna fundamentalister. Det är nog mycket hög tid att genomföra det samordningsmöte som Lööf har bjudit in sina regeringskolleger till innan hennes parti hinner begå harakiri. Men hoppet är trots allt det sista som överger människan!

Världens bästa sjukvård?

Det nya året har vädermässigt startat bra med någon plusgrad och ingen nederbörd. Till vår förvåning har det milda vädret på bara ett par dagar också lyckats eliminera nästa all snö. Detta goda läge har vi nyttjat till att igår ta oss till östra köpcentret för att fylla på matförrådet. Efter lunch tog vi en långpromenad i västra stadsdelarna i något som nästan kändes som vårväder.
Idag tog jag först itu med beskärning av fruktträden och sedan åkte vi på en liten utflykt till grannstaden Köping. Där gick vi runt och tittade på stan och åt en kebablunch - välsmakande och extremt rikligt tilltagen. Invandrade krögare vet hur mat ska serveras!

Något som av allt att döma inte är lika väldimentionerat är landstingens sjukvårdspersonal. Larmrapporter om överbeläggning och för långa väntetider är ju inget nytt eller ovanligt, men idag kunde man i bladet läsa om det kaos som rådde på akutmottagningarna på Universitetssjukhuset Malmö/Lund under nyårshelgen. Patienter som behövde vård på andra avdelningar fick stanna på akuten och en patient fick vänta i flera timmar på den intensivvård som behövdes.
Det är inte särskilt svårt att räkna ut att det är ekonomins begränsningar som orsakar trimningen av både antal vårdplatser och personalstyrka till en nivå är inga marginaler för störningar återstår. Kombinerat med en allt högre vårdambition och -förmåga kommer till sist ett läge där man måste inse att gränsen är nådd. Ett sådant resonemang står dock i strid med vårdens etiska normer som anger att inga medel får sparas för att rädda ett liv.
Utvecklingen med en åldrande befolkning och allt dyrare vårdinsatser leder ändå till sist till att man tvingas välja vilken patient som ska ställas först i kön. Några klara kriterier för sådana val finns knappast idag och frågan är om någon är beredd att ställa upp dem. Många motstridiga faktorer finns att beakta. Den med tillräckligt tjock plånbok kan förmodligen alltid betala sig fram till täten, men hur är det med oss andra. Ska t ex rökare, missbrukare eller matfrossare eller motionsvägrare anses få skylla sig själv och flyttas bakåt i kön, eller ska ålder och återstående produktionsförmåga värdesättas till att påverka turordningen? Med största sannolikhet kan de flesta situationerna avgöras från fall till fall, men i kritiska lägen borde inte personalen 'på golvet' lastas med ansvaret för dessa svåra val.