Mörkare tider inledda

Höstvädret har varit högst varierande den gångna veckan med tidvis regn och ett par riktigt blåsiga dagar, men tidvis också sol från klar himmel. Idag har det varit en strålande soldag som gjord för en riktig långpromenad. Vardagarna har annars varit sig lika, men i fredags prövade vi en för oss ny servering för vår utelunch. Det var en positiv och prisvärd överraskning med trevlig miljö och god mat och ett dessertbord vars omfattning vi tidigare inte skådat. Våra motionspromenader har också börjat komma tillbaka till nivån för tiden före våra influensasymptom och nu hoppas vi att ordningen ska vara återställd. Visa av erfarenheten har vi bestämt oss för att avstå från den femte covidvaccindosen för att inte riskera ännu en omgång av allt elände vi genomgått. Ett noggrant beteende för att undvika smittrisker får vara tillräckligt nu.

När vi idag ställt om till normaltid får man en känsla av att den mörka årstiden håller på att bli ett signum även för världen och mänskligheten. Startskottet för ett eskalerande kristillstånd i världen gavs av den verklighetsfrånvände ryske diktatorn Putin med hans oprovocerade militära angrepp på Ukraina för drygt ett halvår sedan. Hans misstag var att grovt underskatta västvärldens samlade lojalitet med det angripna landet. Istället för ett snabbt övertagande av landet fick han uppleva ett sammelsurium av illa skötta krigsoperationer som hittills kostat över 100 000 människors liv och materiell förstörelse för 1000-tals miljarder kronor. Och ännu har vi inte sett slutet på detta vansinne.
I Iran pågår sedan ett par månader en annan typ av omfattande konflikt där miljontals kvinnor protestera mot det stenåldersmässiga prästväldets absurda moralregler. Säkerhetspolisen har beordrats att skjuta skarpt mot de obeväpnade kvinnorna. En god tanke är här att kvinnorna till sist blir de som kan förändra landet till en demokrati på bekostnad av den religiösa fanatismen.
Kriserna i västvärlden är än så länge 'bara' av materiell karaktär, men upproriska rörelser kan alltid riskera att uppstå i trängda lägen. Låt oss hoppas att våra beslutsfattare har mod och förmåga att vidta de åtgärder som behövs för att protesterna ska stanna vid ordkrig utan handgripliga konfrontationer. Vi har redan tillräckligt med sådana.

Nya regeringen på plats

Ännu en vecka har vi kunnat njuta av milt höstväder med bara ett par frostnätter. Flera soliga dagar har levererats och en av dem, i fredags, använde vi för en biltur till Avesta. Där åt vi först en god lunch på vårt favoritställe, Kings Arms, och sedan gick vi på en promenad i Skogsbo, där vi en gång inledde vårt familjeliv för snart 60 år sedan. För övrigt har vardagen löpt på som vanligt där vi efter bästa förmåga försöker hålla igång våra motionspromenader.

Nyhetsflödet under veckan har självfallet handlat mycket om den nya regeringen som efter en kungligt ledd konselj i tisdags nu har tillträtt sitt ämbete. De mest akuta ärendena är nu att säkra den kommande vinterns energiförsörjning och hantera de alltför höga el- och drivmedelspriserna. Men även Sveriges medlemskap i Nato står givetvis högt på agendan. Mediernas rapportering om vad som gjorts har dock varit ganska sparsam. Den tydligt vänstervridna bemanningen på radions och TVs nyhetsredaktioner har istället till övervägande del fortsatt 'valkampanjen' med att tala om hur illa det kommer att gå för Sverige med den nya regeringen. Än värre är propagandan på Aftonbladets ledarsida som mer eller mindre förutspår 'landets undergång' inom en nära framtid.
Som en sansad, genomsnittlig svensk medborgare känner jag närmast förbarmande över de stackars människor som känner sig tvingade att gång på gång upprepa sina skräckbudskap om politiker som knappt hunnit in på sina arbetsrum. Några tama försök i samma riktning har serverats av vänstersidans politiker, som sannolikt skulle må bättre av att försöka presentera egna politiska motförslag till regeringsprogrammet. Problemet är emellertid att de ännu inte insett att strategin med svartmålning av SD varit kontraproduktiv och hela tiden ökat väljarnas sympatier för detta parti. Grunden för SD:s framgång är ju de facto väljarnas missnöje med de övriga partiernas politiska resultat. Nu är det istället dags att göra om och göra rätt!

Nytt regeringsprogram presenterat

Det riktiga höstvädret verkar nu vara här för att stanna och efter första frostnatten talar de gula löven på träd och buskar sitt tydliga språk. Att den ljusa tiden av dygnet snabbt blir påtagligt kortare är ju heller inte någon direkt trivselfaktor, men som vanligt är det ju bara att gilla läget. Städdagen som vi hade i BR-föreningen förra lördagen kunde vi dock genomföra i soligt väder och den avslutades med en trevlig sammankomst utomhus där föreningen bjöd på varmkorv och öl och fika. Våra motionspromenader har kommit igång lite bättre och vi har avverkat bortåt fyra mil under den första hälften av månaden. För övrigt har vi bara unnat oss ett par kortare bilturen i stadens närmaste omgivningar som lite avbrott i vardagen.

Bortsett från Europas kriser med hög inflation, energibrist och kriget i Ukraina har den allt överskuggande händelsen varit presentationen av ett nytt regeringsprogram för Sverige. I en gemensam presskonferens presenterade M-ledaren igår tillsammans med kollegerna från KD, SD och L vad de kallar Tidöavtalet. Benämningen kommer sig av att den avgörande slutförhandlingen mellan partierna genomfördes på Axel Oxenstjernas slott Tidö här i Västerås. Det gemensamt utfärdade dokumentet är avsett att ligga till grund för vad som i en del andra länder kallas för kontraktsdemokrati och som ska minska risken för konflikter under den löpande mandatperioden. Kontraktet anger ramarna för vad som måste göras för att undanröja det bedrövliga läge som nu råder på flera områden i landet som kriminalitet, utanförskap, energiförsörjning, sjukvård, undervisning etc.
För min del ser jag det presenterade, 50-sidiga, dokumentet som en robust grund för att kunna driva en framgångsrik regeringspolitik. De sura kommentarerna som kommit från kritiker på vänstersidan ser jag närmast som en bekräftelse av den uppfattningen. Men det är nu jobbet ska börja göras och redan vid presentationen underströks att de stora problem Sverige har idag inte är något som kan lösas 'över en natt'. Det är som vanligt betydligt lättare att riva ner än att bygga upp. Det viktigaste är nu att färdriktningen snabbt kan ändras och att man handfast tar itu med att genomföra det överenskomna programmet!

Vetenskapsmän (och -kvinnor) prisade

Brittsommardagen har idag mest bjudit på stormigt höstväder, men temperaturen håller sig fortfarande över tio grader och nattfrosten har än så länge uteblivit. För vår egen del har de senaste dagarna förlupit utan några större avvikelser. Den största insatsen för min del har varit att klippa häcken utanför vår altan och imorgon har föreningen 'städdag' och då får vi kanske ytterligare 'förtroendeuppdrag'.

Ute i världen har problemen med ofred, energikris och inflation fortsatt som tidigare och de svenska regeringsförhandlingarna fortsätter, dock med visst gnissel, med förhoppningen att en ny regering ska vara på plats i slutet av nästa vecka.
För att tala om något positivt så noterar jag att årets nobelpristagare har presenterats denna vecka. Det är alltid spännande att se vad som för stunden betraktas som de mest framstående upptäckterna. I år blev det som följande:
- Medicinpriset går till svensken Svante Pääbo, verksam vid Max Planck-institutet i Berlin, för "upptäckter rörande utdöda hominiers arvsmassa och människans evolution".
- Kemipriset går till Carolyn R. Bertozzi, Stanford, USA, Morten Meldal, Danmark och K. Barry Sharpless, La Jolla, USA, för "att ha lagt grunden för en funktionell form av kemi - klickkemi - där molekylära byggstenar snabbt och effektivt snäpper i varandra, samt fört in den i levande organismer".
- Fysikpriset går till Alain Aspect, Frankrike, John F. Clauser, USA och Anton Zeilinger. Österrike, "för experiment med sammanflätade fotoner som påvisat brott mot Bell-olikheter och banat väg för kvantinformationsvetenskap".
-Litteraturpriset går till Annie Ernaux, Frankrike, " för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar".
- Fredspriset går till mänskorättsaktivisten Ales Bjaljatski, Belarus, samt mänskorättsorganisationerna Memorial, Ryssland, och Center for Civil Liberties, Ukraina, för deras kamp för att främja rätten till att kritisera makten och skydda medborgarnas grundläggande rättigheter.
För egen del tycker jag att de utdelande kommittéerna gjort intressanta och väl motiverade val av ämnen som bidra till en konstruktiv utveckling för mänskligheten.