Förvåningens tid

Nu har våren fortsatt med ett strålande soligt väder som inbjuder till mycket utomhusvistelse. Vi har varvat det obligatoriska trädgårdsarbete med ett par små utflykter.
Igår åkte vi till Lista för att ta ut bilen ur vinterförvaret och den startade, efter sju månaders stillestånd utan den minsta hickning. Vi tog sedan en promenad i ett intilliggande skogsområde, där vi några gånger varit på svampsafari. Denna gång överraskades vi av ett pågående, jättelikt reality-party arrangerat av Eleria-lajv. Enligt vad vi fick höra höll ca 2 000 personer till i skogen under en hel vecka med verksamhet i två medeltidsbyar. Till pjäsen hörde också grupper av troll, häxor och knytt, pirater och riddare, alla utstyrda enligt tidens tradition. Vi blev tillsagda att ändra stil så där 700 år bakåt i tiden om vi tänkte vara kvar i skogen - i annat fall skulle vi göra lajvets deltagare förvirrade. Man får, som sagt, aldrig upphöra att förvånas!
Dagens utflykt var betydligt lugnare och förutsägbar. Vi åkte nu till Stenhuset i Surahammar för att beskåda japanska akvarellmålningar. Det var originell konst, men knappast något man skulle vilja hänga på sina väggar. Hemvägen åkte vi genom Lisjöskogen, som vi inte rört oss i på flera år och på vägen mötte vi bland annat tre rådjur.

Idag fick vi veta att moderbolaget till det konkursade Saab Autombile, Spyker cars, kan tack vare konkursen visa en vinst på 140 miljoner kronor, trots en förlust på 121 miljoner i den egna verksamheten. Detta blev möjligt genom att GMs preferensaktier, bokförda som en skuld hos Spyker, blev värdelösa i och med konkursen, varför skulden kunde skrivas ner till noll och det ekonomiska utrymmet aktiveras.
Man får, som sagt, aldrig upphöra att förvånas! Utan tvekan är det så att bolagsredovisning på goda grunder är berättigad att upphöjas till 'skön konst'. Samtidigt är det en svår konst att läsa bolagsrapporter där grynnor och skär tycks kunna dyka upp i en aldrig sinande ström.

I politikens mittfåra

Gårdagens regn tog jag tacksamt emot till fördel för mitt nysådda gräs. På eftermiddagen var dock vädergudarna blidkade och vi kunde ta vår dagliga promenad i de östra stadsdelarna i samband med att vi åkte till köpcentret.
Idag var det åter soligt och vi åkte ut till Björnöbron, för att därifrån vandra den nya leden längs Mälarstranden mot Geddeholm. Där kunde vi bl a avnjuta synen och doften av fälten med pestskråp (grovt räknat en kvarts miljon blommor) vid Hässlö. Under vandringen träffade vi också på några av fågelvärldens invandrare i form av bl a starar, gulärlor och flugsnappare, samtidigt som vi kunde höra  rördromens rop ute i vassruggarna.

Idag kunde vi i bladet läsa en intervju med den sedan fem år avgånge brittiske premiärministern Tony Blair, som på sin tid också var en av Göran Persson bästa kompisar. Han fick där frågan om han tror att de båda blockledarna i Sverige, Reinfeldt och Löfvén, är i färd med att kopiera hans taktik att röra sig mot politikens mittfält. Hans något överraskande svar var att folk idag är mer öppna för "att låta sig förföras av en stark ledare" än på 1990-talet då det fanns mer fundamentala skillnader mellan blocken. Hans konstaterar också att de båda svenska ledarna rör sig dit opinionen finns, precis som han själv gjorde en gång i tiden, och då kommer det mer och mer att röra sig om personval. Han var dock noga med att påpeka "att han själv alltid kommer att vara vänster även om hans röda slips har lite blå prickar".
Om Blairs analys är riktig, bekräftar den möjligheten till en S-M-koalition efter nästa val. En sådan lösning skulle kunna bli en solid grund för svensk politik när allt tätare och allt spretigare idéer dyker upp hos småpartierna till både höger och vänster.

Allas lika värde

Det fortsatta vårvädret har tillåtit oss att gå vidare med vårens arbete i trädgården. Nu är det rabatter och planteringar som står på tur. Efter en vända till östra köpcentret tog vi igår itu med att röja upp kring entrén och flytta dit några buskar från en annan plats, där vi istället sådde igen med gräs.
Idag åkte vi istället norrut för att uträtta några ärenden och därefter ta en promenad i Hökåsen norr om staden. När vi återkommit hem blev det ännu en stunds fortsättning med trädgårdsarbet.

Igår fick den ärevördiga elitskolan Sigtuna läroverk besök av polisen efter det att en elev polisanmält fem äldre elever för misshandel och olaga tvång. De gripna har lärt sig av landets kriminella elit och förnekar alla brott.
Det inträffade skall ses mot bakgrund av internatskolornas tradition av "kamratfostran" som tiden nu tydligen kommit ifatt. Det inträffade sägs vara ett exempel på s k "battning" som sistaårseleverna ser som uppgift att tilldela nyintagna elever, och som tydligen nu tagit sig till nivån misshandel.
Det är hög tid att modernisera elevernas samvaro på internaten om inte de anrika elitskolor ska gå i graven. För mindre än ett år sedan hade skolan Lundsberg liknande problem och fick flera föreläggande som krav för att få fortsatt tillstånd att bedriva undervisning. Sedan kan man ju alltid fundera en stund över dessa åldriga institutioners berättigande i dagens samhälle. Köpt status blir allt mindre gångbar när numera vilka 'plebejer' som helst kan göra 'klassresor'. De nu gripna 'miljonärssönerna' kanske istället får ställa sig sist i kön.

Om att tro på sig själv

Lite sakta försöker nu våren återta förlorad mark och utetemperaturen stiger sakta men säkert. I väntan på detta började jag gårdagen med bakning och denna gång blev det frallor och finska rågkakor. På eftermiddagen var det sedan läge att ta en promenad i de norra stadsdelarna. Jag har också, äntligen, sått sju olika sorters frön av blommor och köksväxter för att senare driva upp årets plantor för trädgården.
Idag var det dags för veckans pass på ClubArtis med nya målningsutmaningar. Hustrun arbetade med vackra blomstermotiv i akvarell, medan jag själv började på en 'gåramålning' i akryl - jag ska försöka att ur minnet göra en bild av mitt eget barndomshem.

På den politiska arenan står det aldrig stilla och ska väl så inte heller göra. Diverse utspel dyker upp och idag var det den, hittills ganska tystlåtna, nya centerledarinnan som fått en idé. Hon anser att man ska införa 'trängselskatt' i de större städernas centrala delar för att finansiera kollektivtrafiken och minska trafikens miljöpåverkan. Ett utmärkt exempel där ideologin springer ifrån det sunda förnuftet - i vår stad skulle det sannolikt vara den sista spiken i kistan för ett redan tynande centrumliv.
Den avdankade (S)-ledaren Juholt tycks däremot vara allt annat än tynande. I en intervju har han nu förklarat att det alls inte var hans "små felsägningar och misstag" som fick honom att trilla av pinnen. I hans värld var det istället så att han utmanat "starka krafter som jag inte riktigt hade en aning om".
Han framhåller också, likt speedwaystjärnan Tony Rickardsson, att han inte är bitter.
Därmed är det bara att gratulera honom till ett väl utvecklat självförtroende och samtidigt gratulera (S)-partiet till att ha blivit av med honom i tid. Med en sådan trädgårdsmästare var ökenlandskapet för partiet inte långt borta och det hade ju trots allt varit tråkigt för den traditionsrika organisationen att sluta sina dagar på det sättet.

Döda korset?

Det meteorologiska bakslaget för våren håller i sig, och det som såg ut att bli en extremt tidig vår är nu på väg att bli det rakt motsatta. Igår blev lärkan 'nersnöad' för sjunde gången, och ska man tro Bondepraktikan, så ska det nu vara slutsnöat. Den dagen var också helt förlorad vad gäller aktiviteter utomhus.
Idag var det en viss förbättring och vi tog en promenad till mataffären - nu på kvällskvisten har även solskenet återkommit, men endast i väntan på nästa regnområde som lurar runt hörnet. Vi har ändå inget problem med sysselsättning - hustrun med släktforskning och jag själv med Wikipedia. Båda är projekt som kan pågå i oändlighet, ända tills man själv tröttnar.

Tröttnat är det många som har gjort på svenska Röda korset. Efter skandalerna för några år sedan har 72 000 medlemmar lämnat skutan och nu behöver man sparka 70 anställda för att klara budgeten. Då man samtidigt säger att detta ej ska försämra organisationens verksamhet, så blir den uppenbara slutsatsen att man haft 70 onödigt anställda. Egentligen är det ingen överraskning, då det är väl känt att hos insamlingsorganisationerna försvinner oförsvarligt mycket pengar på vägen till de behövande.
Röda korsets förlorade förtroende kan möjligen tänkas kräva än större insatser. Om alla insamlare ute på fältet arbetar ideellt, kan säkert en hel del av byråkratin också klaras på det sättet och det finns definitivt inget behov av människor med 'direktörslöner' i en organisation som har givares välmenta gåvor som enda tillgång. Den tidigare ordföranden Westerberg och hans gelikar har definitivt inte varit någon god förebild för organisationen och det krävs rejäla tag för att räta ut de spår de lämnat efter sig!

Nya tongångar från SAP

Vädret har varit fortsatt vårlikt och det utnyttjade vi igår till en långpromenad ut i de norra stadsdelarna. Idag fick hustrun ta promenaden på egen hand medan jag tog en cykeltur till stan för ett bankärende.
Nu är vi också klara med gräsmattan - mossanerad, krattad och gödslad - och riklig bevattning uppifrån är utlovad under de två kommande dagarna. Det känns skönt att detta tyngsta vårarbete nu ligger bakom oss, så vi kan inrikta oss på rabatter och planteringar istället.

Igår fick vi det första riktiga livstecknet från den nya (S)-ledaren när han tillsammans med sin finanskvinna i en debattartikel i Sveriges största morgontidning presenterade partiets syn på svensk ekonomi och arbetsmarknad. Upplägget antyder en strategi som liknar den som (M) tog till för sju år sedan när 'nya Moderaterna' etablerades och då man helt sonika anekterade det som varit sossarnas paradfrågor. Ska vi månne nu se fram emot 'nya Socialdemokraterna'?
I debattartikeln gör man upp med de senaste årens S-politik i vilken bidragstagarna till synes ofta har varit viktigare än de som arbetat (och betalat skatt!). Ett av budskapen lyder "Alla ska kunna kräva sin rätt, men också göra sin plikt." Till detta knyts ett konstaterande "att människor har ett eget ansvar för att göra sig anställningsbara". Rent generellt framhålls även vikten av en sund ekonomi och att riksdagens överenskomna budgetregler inte är förhandlingsbara.
Detta är tongångar som vi inte hört så mycket av från S-håll de senaste åren och har ett klart signum av Löfvéns fackliga ursprung. Med detta för ögonen och det faktum att moderaterna numera kallar sig 'det nya arbetarpartiet' finns förutsättningar för helt nya konstellationer i svensk politik efter nästa riksdagsval. Därmed ska heller inte landets medborgare under ytterligare en mandatperiod behöva se (SD) i en vågmästarposition i riksdagen!

Breivik vid skranket

I fortsatt typiskt aprilväder har vi nu slutfört saneringen av mossa i gräsmattan - det blev totalt 14 stora säckar till återbruket. Nu är tanken att en mera omsorgsfull skötsel i fortsättningen ska leda fram till mitt mål om en ogräs- och mossfri gräsmatta. Den som lever får se!
Förutom våra vardagliga aktiviteter på hemmaplan hann vi igår med en cykeltur till stan för vårt veckopass på målarklubben. Idag blev det istället biltur till västra köpcentret för en del matinköp och anskaffning av trädgårdsgödning.
Lite ovant för mig, som genom åren varit en sällsynt gäst hos sjukvården, har jag på senaste tiden kommit att ge mätbara bidrag till landstingets överlevnad och nu råkade det bli två dagar på raken. Igår blev jag kallad till att prova en ny stödstrumpa för rehabiliteringen av min bentrombos och idag var det dags för ett besök på hudkliniken för en biopsi av solskadan på mitt öra. Om några veckor får jag veta om vidare behandling behövs.

Trots att det bär mig emot måste även jag ta upp den nu inledda rättegången mot massmördaren/terroristen Anders Behring Breivik. Denna kommer med stor sannolikhet bli ett rättshistoriens största falisemang. Med 800 ackrediterade journalister från hela världen får nu Breivik den plattform för sin propaganda som han så idogt arbetat för. Redan det faktum att han erkänt allt han anklagas för, men fritar sig från ansvar motiverat med att handlingarna utfördes i nödvärn för hans fädernesland och ångrar ingenting, får murvlarna att skruva upp sig på högsta varv.
Samtidigt flockas ett antal 'experter' för att från vittnesbåset ge luft åt divergerande åsikter om såväl de begångna brotten som om förbrytaren själv. Under de tio veckor som rättegången beräknas pågå kan vi lugnt räkna med både apspel och pajkastning. Huvudpersonen själv har alla möjligheter att provocera fram den utveckling av föreställningen som han önskar. Hitlerhälsningen vid hans första inträde i rättssalen var startskottet för detta.
Självklart ska rättegångar i ett rättssamhälle vara offentliga, men i det här fallet skulle både människorna och rättssystemet med stor säkerhet må betydligt bättre av en mera begränsad publicitet. Som vanligt kommer nu massmedias vinklingar att bestämma allmänhetens bild av rättvisans gång och det här fallet har en dignitet som förtjänar en mera seriös behandling.

Om vapen till salu

Veckohelgen har bjudit på fortsatt vårväder, men bara ett dussin mil härifrån drabbades Stockholm med omnejd igår av ett rejält snöoväder med sedvanlig oreda i alla kommunikationer som följd. Man är naturligtvis glad att slippa sådant elände, men samtidigt förvånad över aprilvädrets nyckfullhet.
Vi utnyttjade vår gynnsamma situation för en liten biltur till Hallstahammar där vi gick en promenad i det natursköna Skanzen-området och gjorde ett besök på Åsby handelsträdgård, som tyvärr numera inte är lika prisvärd som i svunna dagar.
Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentrat för veckoinköp, för att sedan sysselsätta oss på hemmaplan med bland annat vårarbetet på tomten.

Den kontroversiella historien om Sveriges vapenaffärer med Saudi-arabien håller på att utvecklas till en riktig såpopera. Sedan den tidigare försvarsministerns avgång i slutet av förra månaden är det mest utrikesminister Bildt som står i skottgluggen för attacker från bland annat vänstervridne Jonas Sjöstedt.
Nu försöker man dock utvidga dramaturgin när folkpatisten Allan Widman anmäler förre statsministern Göran Persson och förra försvarsministern Leni Björklund till KU.
Han menar att S-regeringen i praktiken godkände byggande av en vapenfabrik och försäljningen av ett radarsystem redan 2005, när de upprättade ett ramavtal som beskrev hur samarbetet mellan Sverige och Saudiarabien skulle se ut.
Jag kan föreställa mig hur Göran Persson kan komma att agera i en sådan situation. Han har ju inte precis någon politisk prestige att ta hänsyn till, så det kan sluta precis hur som helst. Intressant i sammanhanget är att frågan splittrar de politiska blocken och en viss försiktighet skadar nog inte för dem som vill vara 'samhällsbärande' efter nästa riksdagsval.

En grotesk västgötaklimax

Vi har nu kommit in i en period av typiskt aprilväder med ömsom varm sol och ömsom kallt regn - med andra ord 'business as usual'. Igår tog vi en cykeltur till stan för en egen liten 'konstrunda'. Vår grupp i målarklubben har utställning på biblioteket och en medlem har separatutställning i VLTs foajé. För att i huvudsak handla om amatörmåleri så tyckte vi att båda visningarna står sig väl i jämförelse med mycket av det som stadens gallerier har att erbjuda.
Idag var det sedan den blöta dagen och vi började med att baka matbröd, frallor och danskt grovbröd. Sedan hann vi med en promenad i närområdet och efter lunch tog jag itu med den sista biten av gräsmattan, som behöver saneras från mossa. Efter en dryg timme satte emellertid det 'utlovade' regnet stopp för den verksamheten.

Ett pinsamt stopp blev det för höjdpunkten av den nordkoreanska regimens firande av Kim Il Sungs 100-årsdag. Den raket (missil?) som skulle sätta en vädersatellit i omloppsbana, och som skulle symbolisera familjen Kims storhet, kraschade snöpligt i havet efter några minuters resa. Inget att egentligen förvåna sig över, när man väljer att utföra en sådan här operation på 'fredagen den 13'.
Sunt tänkande världsmedborgare kanske väljer att se det inträffade som ett omen för den kommunistiska regimens framtid. Säkert gör även många av Nordkoreas svältande medborgare detta. Hur länge denna despotins sista utpost orkar hålla stånd kan vi inte veta, men någonstans finns det en gräns även för detta vanstyre.

Sista varvet för Saab Automobile

Ett ihållande vårregn har tvingat oss inomhus i nästan två hela dagar, men efter lunch passerade en lucka i molntäcket och då passade vi på att smita ut för en promenad till mataffären. För övrigt har vi mest suttit vid var sin dator, sysselsatta med våra vanliga projekt. Om en stund ska vi åter avvika, då till ClubArtis för medlemsmöte med ett för oss oklart program rörande något man kallat terapeutisk målning - vad det nu kan innebära?

Något uppklarnande offentliggjordes istället igår, då konkursförvaltaren för Saab Automobile presenterade konkursens bouppteckning. Det för fordringsägarna nedslående resultat uppger skulder på 12 - 13 miljarder kronor och drygt 3 i tillgångar. De anställda får klara sig utan drygt 500 miljoner.
Detta är början till det sorgliga slutet för det som en gång var tänkt att bli en svensk indistriell kronjuvel. För dem som följt de två senaste årens turer i dramat torde det inte vara någon överraskning. Företaget har i princip inte tjänat några pengar de senaste 20 åren.
Just nu kan vi bara spekulera om hur utvecklingen blivit om Sveriges regering för snart två år sedan lyssnat på dåvarande S-ledaren, fru Sahlin, och tagit över hela rasket. Då så inte blev fallet kan vi nu sannolikt känna glädje å de svenska skattebetalarnas vägnar, som uppnbarligen sluppit att ställa upp med ett okänt antal miljarder för att försöka rädda 'den döende svanen'.
.

En skola i återvändsgränd

Även om vi försöker leva upp till tanken om att påsken är en tid för kontemplation, så fylls dagarna ändå med aktiviter. Igår på påskdagen var hela Andersson-klanen samlad för påskfirande, dock med undantag för äldsta dottersonen, som efterhand allt mera fått en egen agenda att uppfylla. På samma sätt som tidigare år kunde vi avnjuta hustruns delikata påskbuffé och alla var nöjda och glada.
Idag började jag dagen med att baka tvåstegsbröd, som numera är en av våra verkliga favoriter på brödsidan. Under eftermiddagen hann vi också med att ta en promenad uppåt Rocklundaskogen innan den utlovade regnfronten började antyda en närvaro.

På tal om närvaro kommer jag osökt att tänka på en nyligen publicerad krönika om den svenska skolans problem. I den konstateras att idag kan en elev ta studenten efter 12 års skolgång och knappt kunna läsa och räkna. Orsaken sägs vara att det är närvaroplikten som är tongivande för betygen. För låg närvaro innebär 'icke godkänd'. Med tillräcklig närvaro blir eleven godkänd även om kunskapsnivån inte alltid räcker till.
Självklart bottnar problemet i nutidens uppfattning om skolk som ett mer eller mindre naturligt inslag i skolans vardag, och skolk kan ju lätt översättas till frånvaro lika med ingen kunskapsinhämtning. Det betyder naturligvis inte att närvaro generellt kan översättas till kunskapsinhämtning. Det riktigt allvarliga i hela historien är att mycket av ungdomsarbetslösheten har nära koppling till kunskapsbrister. På vissa håll i landet kan näringslivet inte hitta tillräcklligt kunniga personer till att fylla ett stort anställningsbehov med. Vissa större företag har startat egna utbildningsprogram, med enbart syftet att göra människorna anställningsbara.
Vad säger detta om den svenska skolan? Och vad krävs för att återställa en vettig ordning? På min tid i skolan hette det kvarsittning - om man skolkade tillräckligt eller om kunskaper fattades fick man helt enkelt gå om klassen för att komma vidare. Kanske något att pröva på nytt!

Den eviga kampen

För att tala med den gamla Bondepraktikans språk, så blev lärkan igår 'nersnöad' för femte gången i år. Hade bönderna rätt så skulle det betyda att vi nu har bara två snöfall kvar att räkna med den här våren innan sju-talet är fullbordat. Snön låg visserligen inte kvar så länge, men vi gjorde ändå den lååånga dagen till en innedag på grund av vädret, dock inte för kontemplation enbart. Vi höll oss båda fullt sysselsatta, hustrun med påskförberedelser och släktforskning och jag själv med wikipediaarbete.
Idag åkte vi, nu i återkommet, något kyligt vårväder, först till östra köpcentret för veckoinköp. Efter lunch tog vi sedan en tur till Enköping för att beskåda de årligen återkommande konstvisningarna under påsken. Vår samfällda reaktion den här gången, blev emellertid att utbudet över lag var tämligen mediokert. Om detta sedan beror på en allmän förflackning hos konstnärskollektivet, eller om det har att göra med våra nuvarande egna referenser till verksamheten i vår egen målarklubb är svårt att avgöra. Kanske blir man, trots allt, mera kritisk och krävande med tiden.

Idag kunde jag hos en bloggkollega läsa en mycket belysande framställning om det svenska pensionssystemet och de generationsstrider som det omges av. Sedan drygt två årtionden har ju 'Proppen Orvar' i form av ett alltför stort antal 40-talister varit ett ständigt återkommande inslag i debatten. Vi anses ofta av yngre generationer vara orsak till alla problem som uppstår i samhället. Dessutom befarar man att vi helt ska förbruka de pensionsfonder som byggts upp - till men för yngre generationers trygghet på äldre dar.
Detta är naturligtvis mycket beklagligt, så därför ber vi om ursäkt för att vi, under vår verksamma tid, utvecklat samhället så att medellivslängden ökat med nästan fem år, att utbildningsväsendet nu medger för alla (som vill) att uppnå gymnasiekompetens, att hälso- och sjukvård gjort det möjligt att bota de flesta kända sjukdomar, att landets ekonomiska standard förbättrats så att boendeytan per individ nästan fördubblats och drygt två miljoner svenskar varje år kan unna sig en eller flera veckors utlandsvistelse etc etc. Förlåt oss, ty vi visste inte vad vi gjorde!

Människans dilemma

Med hot över oss om ett rejält busväder under den förestående långfredagen har vi kunnat tillvarata två dagar med nästan vårväder. Efter ett besök igår på det nyöppnade 'Dollar store' (det är just nu obegripligt hur kunderna ska räcka till åt alla lågprisbutiker som växer upp som svampar ur jorden), tog vi oss ut till Johannisberg för en vårpromenad. Där kunde vi njuta av stora fält av skimrande, nyutslagna blåsippor ackompanjerade av en eller annan vårlök och vitsippa.
Idag har vi, så när som på en promenad till matbutiken, varit på hemmaplan sysselsatta med trädgårdsarbete och förberedelser för påskfirandet. Detta firande som idag, enligt en radiopratare, bland dagens ungdom mest handlar om godis och betydligt mindre om Jesus och hans lidande på korset.

Men det finns även andra som planerar för himmelsfärder. Idag kunde vi läsa i bladet att det finns en biljett kvar till den månresa med betalande passagerare, som är tänkt att genomföras någon gång kring 2015. Av de två biljetterna är en redan såld till "en känd person" för det fascila priset av 150 miljoner dollar. Resan ska genomföras med en rysk Sojuz-raket och tar nio dygn, varav själva svängen runt månen tar cirka en timme.
Jag har oerhört svårt att förstå att det skulle kunna finnas ett mera dåligt sätt att använda 300 miljoner dollar på! Sett i det perspektiv, som svenska insamlingsorganisationer brukar framhålla, där tio kronor påstås kunna rädda livet på ett afrikanskt barn, så kan detta 'stolleprov' knappast ses som något annat än rent vansinne. Och var gömmer sig alla energisparare som vill att vi alla ska släcka ljuset under en timme för att påminna oss om vårt 'energislöseri'. Tillsammantaget visar allt detta bara ett nytt bevis på den inkonsekvens som vi människor tycks ha inbyggt i våra gener!

Ett osannolikt sammanträffande

Kalla nätter och isiga nordanvindar har fortsatt att påminna oss om att det fortfarande är en bit kvar till den riktiga våren. Idag har dock solen stundtals förbättrat situationen och vi gjorde därför ett nytt ryck vad gäller mossrensning och krattning av gräsmattan. Nu är de största delarna avklarade och med några små ytterligare insatser så ska det snart vara klart. Hustrun tog dessutom en promenad i närområdet för att bättra på motionsstatistiken.
Igår var vi som vanligt på måndagar på ClubArtis med vår konstnärliga utövning. Hustrun gjorde en akvarell med vackra påskliljor inför den stundande helgen, medan jag började på en ny akryl med ett par lodjur i vinterlandskap.

Då och då händer det saker som får mig att filosofera kring det här med samtidighet. Oftast sker det när man sitter och läser tidning med radion påslagen och plötsligt hör sägas samma sak som man just tar in med synsinnet. Det går då inte att låta bli att fundera på hur stor sannolikheten för en sådan händelse egentligen är.
Igår kväll fick vi dock en helt annorlunda och något chockartad upplevelse av samtidighet. I TV-programmet '30 grader i februari' hade den lilla flickan fått tag på en pistol som hon satt och fingrade på och till sist lyckades osäkra vapnet. I nästa ögonblick kramade hon avtryckaren och exakt när skottet gick av blev det också kolmörkt i vårt TV-rum och för övrigt i hela den norra stadsdelen. Hur stor är sannolikheten för att ett kabelfel ska inträffa i exakt samma ögonblick som en dramatisk händelse i ett TV-program? Den kan inte vara stor! Dessutom kände man sig nästan som träffad av skottet.
Strömavbrottet varade en timma och vi har ännu ej fått veta hur det gick för flickan i TV-serien. Vi fick emellertid uppleva ett tydligt och klart prov på hur mycket en tillförlitlig eltillgång betyder när vi trevade oss fram i mörkret.

Vad ska man tro?

Den nu något kyligare väderleken har i viss mån dämpat vår aktivitetslust. Igår tog vi emellertid ändå en promenad till Rocklund för att besöka årets bilmässa för att avundsjukt betrakta det senaste av bilmarknadens alla frestelser. När vi gjort det bestämde vi oss för att vår gamle trotjänare nog kan duga ett tag till. I toppen på sortimentet fanns en BMW M5 (pris: 1,27 milj kr) och den riktiga värstingen, en Mercedez SLS (pris: minst 2,1 milj kr). Vi får väl fortsätta att spara ett tag till, för visst skulle det sitta bra att parkera en SLS utanför ICA när man åker och handlar. ;-)
En inköpsresa var precis vad vi startade med idag och efter den tog vi bilen på en tur några mil västerut, mest för att förbättra laddningen i batteriet efter all småkörning i stan den senaste månaden. Vi fick se några tofsvipor och en trana, men för övrigt har våren inte kommit igång riktigt.

Den här dagen, den 1 april, måste man alltid vara på sin vakt mot alla förädare som försöker att luras. Dock har vi än så länge bara noterat en sak, som vi har svårt att tro på. Det var lokalradions reportage från kommunstyrelsen där ett av de S-märkta kommunalråden försökte förklara fördelarna med att anlägga ett nakenbad vid mälarstranden mitt i stadens bebyggelse. Även om en del visionära politiker ibland låter osannolika, så blev nog bågen en aning för hårt spänd den här gången.
Ett skämt är emellertid inte det svårslagna rekord, som det gamla Kungl Postverket satte, när man i veckan levererade ett brev till en adressat på Gotland. Brevet var postat i Stockholm för 76 år sedan och verkade ha även franska och ryska poststämplar. Genom efterforskningar i den äldre generationen tycks man ha identifierat adressaten, som dessvärre varit död i 25 år. Vad man nu ska göra med den något försenade försändelsen är i skrivande stund oklart. Man får väl rådfråga juridisk expertis för att klarlägga vem som har rätt att öppna brevet.