Varg i veum

Ytterligare två dagar med genuint vinterväder, men nu med klarblå himmel och 10 - 15 minusgrader. Trots en del bett i skinnet tog vi en riktig vinterpromenad på Björnö igår, men idag nöjde vi oss med en lite kortare till mataffären. Annars har de vardagliga sysslorna fortsatt sin gilla gång, men jag har också försökt komma igång med Photoshop-målningen - mycket att lära och träna, men så småningom ska väl framstegen komma får vi hoppas.

De så kallade djurvännerna har nu fått mer att göra. Med tanke på vargstammens omfattning har Riksdagen beslutat att 27 vargar ska få skjutas så att stammen begränsas till till 210 djur och 12 000 jägare i Mellansverige går ut på vargjakt på nyårsdagen. Men Riksdagens beslut har fått Svenska Rovdjursföreningen att se rött. Risken är stor att fler vargar än kvoten dödas hävdar man och ställer nu krav på att Naturvårdsverket griper in mot vargjakten.
Som vanligt, för sådana här organisationer, så är den egna uppfattningen inte förhandlingsbar. Får man inte som man vill blir det katastrof. Vår klarsynte konung noterade redan efter älgjakten förra året att vargarna började att gå hårt åt älgstammen och fick mycket snubbor för det. Nu har regeringen kommit till klarhet och sett att våra vargar ställer till allt mera ohägn för landsbygdens befolkning. Därför är det också rimligt med en reglering av stammen innan den blir omöjlig att kontrollera oavsett vad "rovdjurens fackförening" tycker. Dessa företrädare bor sannolikt inte uppe i den vargtäta Bergslagen och slipper därmed att förlora hundar eller boskap till de allt mer närgångna ulvarna!

IT den nya frälsaren

Ännu ett par dagar med vardagliga sysslor på hemmaplan. Vädret stimulerar inte till några större utflykter - dagligt snöfall, idag dessutom med inslag av regn som omväxling. Själv har jag gjort en storstädning i datorn idag - för att återfå överblicken av det digitala innehållet - och gjort ny back-up. Förutom en myriad av olika sorters textfiler fick jag, till min överraskning, veta att det finns nästan 2 400 bildfiler lagrade påvår hårddisk. Hur i herrans namn har det kunna bli så många!?
Datorn är ju numera något som man så gott som dagligen umgås med, inte minst beroende på de närmast oändliga möjligheter till sysselsättning som internet erbjuder. Nu ska det emellertid bli ännu mera.

Det blir en drastisk förändring när vi ska börja använda video, rörliga bilder, i en helt annan omfattning än tidigare. En av internetvärldens verkliga gurus, Padmasree Warrior, räknar med att elproduktion, utbildning och sjukvård påverkas rejält de närmaste åren. Vi är på väg in i internets andra fas. Hittills har vi mest använt nätet för enkel kommunikation som e-post, filöverföring och att gå in på olika hemsidor. I nästa steg blir nätet en medieplattform som vi framför allt använder för video i en rad olika former. I internets nästa fas kommer det mer att handla om tjänster där man agerar direkt och omedelbart ser när något händer. Det är samma tänkande som på Facebook och Twitter.
Intelligenta elnäten ska också hjälpa konsumenter att använda elen på ett smartare sätt. Med hjälp av avancerad IT ska elnäten bland annat anpassas till att elen framöver produceras på många ställen istället för i några få stora kraftverk.
Inom vårdområdet ska man genom IT och video få tillgång till sjukvård på platser som inte haft läkare tidigare, där de åtminstone ska kunna kommunicera med en läkare via video. På utbildningsområdet finns det också stora ändringar att vänta.
Sedan frågar man sig stillsamt om det finns någon som tar ansvaret för den sårbarhet som samhället på detta sätt ikläder sig. Har någon frågat dem som drabbades av stormen Gudrun för några år sedan och blev utan både el och telefon i flera veckor? Många har också redan tillbringat timmar i kön till kundtjänsten hos nätoperatörer för att försöka förstå varför plötsligt inget längre fungerar i huvudet på deras digitala kompis. Men visst är det roligt med internet när det fungerar!

En tid för eftertanke

Efter trevlig samvaro i familjens sköte hos äldsta dottern på julaftonskvällen har vi till största delen tillbringat julen inom hemmets trygga väggar - förutom en inköpsresa till östra köpcentret på juldagsmorgonen, ett par korta promenader i närområdet och så ytterligare en omgång snöröjning, förstås. Dessutom är mera snö utlovad och jag börjar ångra att jag gick och bad om ett vitt landskap i början av vintern.

Vi har dock den smala lyckan att befinna oss hemma och slipper tänka på hur vi ska komma hem, som så många av landets familjer, på långväga besök hos släkt och vänner just nu gör. Snöovädret har på olika sätt satt käppar i hjulen för trafiken i stora delar av landet. Mängder av krockar och avåkningar på våra vägar rapporteras och tågtrafiken stoppas av snöhinder och nedfallna träd. Mot naturens krafter står sig människan nästan alltid slätt.

Detta påminns vi speciellt idag, på femårsdagen av tsunamikatastrofen i Indiska oceanen, där över 230 000 människor miste livet i en av historiens värsta naturkatastrofer. Över 540 svenska turister i Thailand hörde till dessa. Förutom julens historiska budskap ger denna händelse ytterligare anledning till att göra julen till en tid för eftertanke och ödmjukhet. Detta gjorde inte minst vårt svenska kungapar när de nu instiftar World Child and Youth Forum - vars syfte är att inspirera och stödja så att FN:s barnkonvention efterlevs. Med detta vill de rikta ljuset mot barnens och ungdomarnas situation i världen. Detta är ett initiativ mycket väl lämpar sig för resten av världens statschefer att ta efter!

En vit jul

Alla våra förberedelser är klara med julmat och julklappar. Granen är tänd och tomten har intagit sin vaktpost på yttertrappan. I det vackra snölandskapet finns den riktigt genuina julstämningen och vi passade på att njuta av denna med en promenad på några kilometer. Man skulle kunna tycka att det nu är bra som det är, men nya snömängder är aviserade och för alla de som nu besöker släkt och vänner på mer eller mindre avlägsna orter kanske får det besvärligt på hemvägen.

Julstämningen tar sig dock olika uttryck för olika människor. När vi var ute nyss kunde vi notera att någon ur samhällets kreativa intelligensreserv sprängt sönder kvarterets holk för återlämning av använda batterier - innehållet var naturligtvis spritt i omgivningen. Där fanns det ingen tanke på några miljörisker.
Ett annat exempel på de möjligheter som julen erbjuder kommer från Danmark. Där visade sig jultomtar inte alltid vara snälla och vänliga figurer. Det fick en kioskägare i danska Århus erfara dagen före julafton, då han rånades av tre män varav två i full tomtemundering. Tomterånarna hotade med kniv och pistol och kom över pengar, cigaretter och sprit. Därmed kan det sägas bevisat att man inte ska tro på tomten!!
I vilket fall som helst ska vi nu koppla av med julefriden. Först ska vi traditionsenligt träffa Kalle Anka och hans vänner på TV och sedan blir det julfest tillsammans med döttrarna och deras familjer.

Journalistikens bottensörja

Igår var det åter för kallt för att vistas utomhus tyckte vi, och har därför fortsatt med det pågående projektet inom släktforskningen och med julförberedelser. Men idag har vi i alla fall varit ut och gått ett par korta vändor för lite inköp och bankärenden. Det är förunderligt hur livsföringen radikalt kan ändras med en temperatursänkning på 15 - 20 grader. För tre veckor sedan fanns det dagar då man nästan kunde gå ut sommarklädd - nu är det istället tjock vinterjacka, termobyxor och läderstövlar med dubbla sockor som sitter bäst, om man överhuvud taget överväger att gå ut.

En tragikomisk historia som den senaste tiden "drabbat världen" är mediadrevet mot golfesset Tiger Woods privata familjeangelägenheter. Rykten, förtal och dementier i en salig röra har fått slaskspaltsjournalisterna att gå i spinn. Kvällstidningarna noterar som vanligt nya bottenrekord i sin hantering på löpande band.
Denna ynkliga jakt på en människa, som råkar ha blivit "kändis", och därmed helt fråntages rätten till privatliv är en förnedring för den drabbade och en skamfläck för den som utför den.
Tabloiderna brukar hänvisa till allmänintresse och läsarnas krav på information när man drar igång dessa människojakter med "grävande journalister" och paparazzifotografer, men detta är nonsens! Tiger Woods som golfspelare är kolossalt intressant för alla som är intresserade av golf. Privatpersonen Tiger Woods är däremot lika ointressant som vilken Svensson som helst. Det är ingen idé för tidningarna att skylla sin sensationslystnad på läsarna - eller är människor verkligen så blodtörstiga att de med sina lösnummerköp driver journalister till denna smutsiga hantering? Jag tror att egentligen är de inte det, om de inte drivs av tidningarnas upphetsande tillrop. För min egen del har det aldrig vara svårt att avstå från dessa tryckalster.
En klok man har sagt att en tidning kan användas till att slå ihjäl en fluga med, men numera också en människa!

Kung Bore är arg

Vintern har tagit greppet! Man känner inget som helst behov av att vara ute i naturen just nu - igår hade vi som lägst 16 minusgrader. En biltur till östra köpcentret igår för att handla julmat och en liten tur in till stan idag för att besöka biblioteket är all extern verksamhet vi haft. Dock gav kung Bore mig chans till ännu ett pass med snöröjning idag, så motion får man alltid på något sätt. Här hemma har vi fortsatt med släktforskningen och med sysslor som hör till förberedelserna inför julen.

Men vi är i gott sällskap vad gäller snöproblemen. Det ymniga snöandet och blåsten har ställt till med stora problem för trafiken i Skåne och på Ostkusten. Mängder av olyckor har rapporterats bland annat från Skåne.
Över 900 passagerare som skulle flyga från Skavsta flygplats utanför Nyköping på söndagsmorgonen blev sittande inne i terminalen eller i sina flyg. Detta på grund av att avisningsmaskinerna inte fungerade.
Men detta är bara en stilla västanfläkt mot vad snön och kylan har ställt till på andra håll i världen. Senaste natten satt t ex 2000 chockade passagerare fast i ett stillastående tåg i tunneln under Engelska kanalen i flera timmar.
Även i Frankrike, Italien och Turkiet har stora snömängder i kombination med blåst ställt till det för trafiken på landbacken och för flyget. I USA är det huvudstaden Washington som hamnat mitt i snökaoset. Det värsta snöovädret på tio år har drabbat staden och ett tiotal stater i ett 80 mil brett bälte. Flera stater har utlyst katastroftillstånd. Stora trafiksvårigheter, dödsolyckor och elavbrott har inträffat efter hela den amerikanska Östkusten.
Det är en ödets ironi att detta "klimatutbrott" inträffar samtidigt som klimatkonferensen i Köpenhamn varit oförmögen att enas kring ett avtal om åtgärder för minska risken för svåra oroligheter i vädret, som får allt större energi efter hand som atmosfärens temperatur stiger. Är det en värld full av torka, översvämningar, stormar och köldchocker som vi har att räkna med i fortsättningen? Den som lever får se!

Ännu en svart fredag

Med 12 minusgrader idag har vi fått börja vänja oss vid vintern och plocka fram de riktiga vinterkläderna. Men omväxling förnöjer och vi har kunnat ta ett par promenader i hög luft och bra med sol. Här hemma har vi fortsatt med släktforskningen och har också hunnit med att avsluta digitaliseringen av kyrkboken från Heds socken som vi hållit på med sedan början av november.
Igår var jag tillsammans med ett par kollegor i VARF på ett möte med kommunfolket för att diskutera formerna för det framtida samarbetet med observatoriet i Åkesta. Det ser ut som att förutsättningarna för ett bra avtal är något så när goda. Det nya teleskopet hoppas vi ska kunna bli av en klass som kan ge attraktionskraft åt staden som ett nytt turistobjekt.

Förutsättningarna för en bra framtid grusades däremot slutgiltigt för Saab Automobile när General Motors på eftermiddagen meddelade att företaget ska läggas ned "i ordnade former". För egen del är jag inte särskilt överraskad. Ett bolag som praktiskt taget aldrig gått med vinst blir förr eller senare tvingat att slå igen. En ny ägare hade med stor sannolikhet fått ställa in sig i raden av förlorare.
När det nu dessutom verkar som att den stora Klimatkonferensen i Köpenhamn tycks utmynna i ett "jaså" istället för ett bindande globalt klimatavtal, så bekräftas det gamla talesättet att en olycka kommer sällan ensam. Om haveriet för Saab-förhandlingarna kan sägas vara olyckligt, så är ett haveri av klimatförhandlingarna närmast att likna vid en katastrof. Genom att hänvisa till oenighet bland forskarna och osäkerheter i analysmodeller försöker världens ledare än en gång skjuta problemet framför sig. Därmed kan loppet redan vara kört om det är analytikernas sämsta scenarier som visar sig vara riktiga. Oavsett vilket behövs det kraftfulla åtgärder även av den anledningen att olja och naturgas med tiden kan bli bristvaror och då krävs gott om tid för att göra omställningen "i ordnade former". Nu får vi bara hoppas att förnuftet segrar innan det definitivt är för sent när de människor som först drabbas blir berövade sina livsbetingelser!

Penningens gissel

Och så kom det snö, mycket snö! Efter att den senaste månaden ha gått runt och klagat på mörkret och saknat snöns ljus, så har jag nu de två senaste dagarna istället fått tillbring två, tre timmar med snöskyffel i händerna. Men nu är det vinter och en vit jul har också utlovats. Snöskottning är trots allt bra motion, men alla ser det inte så. Två grannar har, föga "klimatsmart" angripet den fastformiga nederbörden med var sin bensinmotordriven snöslunga - åtminstone den ene skulle nog må bra av att istället ta i lite med snöskyffeln.
Idag tog vi en runda till fots och postade årets julkort, men för övrigt har vi hållit oss inomhus och sysslat med släktforskning.

Idagarna har vi kunnat läsa om de senaste turerna i ett flerårigt och närmast patetiskt drama - arvstvisten om kulturpersonen Harry Scheins miljoner. Dessa kom för övrigt till stor del från en uppfinning som han gjorde under sin tid i Studsvik, där han slutade året innan jag började där 1965.
Eva Fischer, väninna och älskarinna till Schein tog en stor seger när Attunda tingsrätt nu ogiltigförklarat ett testamente som hittades fasttejpat under Scheins skrivbord.
I det så kallade septembertestamentet stod Scheins granne, Björn Baldring som ny huvudarvinge till pengarna. Enligt vittne var Schein dock ej förmögen att skriva det nya testamentet vid den aktuella tidpunkten.
Men nu överklagar makarna Baldring tingsrättens beslut till Svea Hovrätt. De kräver att hovrätten river upp domen och att målet ska tas om i tingsrätten. Enligt Baldrings advokat har tingsrätten begått två grova fel. I första hand har tingsrätten dömt över omständigheter som kärande har åberopat, och det får man inte göra i tvistemål. Sedan har även tingsrätten funnit en grund för ogiltighet i testamentet som inte återfinns i lag. Till saken hör att Björn Baldring, arkitekt och civilingenjör, Harry Scheins granne sedan 1972, är dömd för grov förskingring 1986 och för mutbrott 1995.
En del människor ger sig aldrig, och har man sedan en slipad brännvinsadvokat, som vill tjäna en hacka, till förfogande så kan det gå hur som helst. I tre år har man bråkat och mycket kiv återstår säkert innan detta sorglustiga spektakel är till ända.

Den dyra julen

Ett par dagar till med vardagliga sysslor och korta promenader i närområdet har gått från vår tid. Hustrun har flitigt gjort allt julbaket, så nu är även de godsakerna på plats. Vädret har försökt att få något av vinterkaraktär, men inte lyckats med mer än lite frosthalka.

När julen nu närmar sig med stormsteg ser det ut som att dagligvaruhandeln försöker avskriva det här med lågkonjunktur och finanskris. Med alla möjliga skäl håller man på att trissa upp priserna på de "förnödenheter" som hör julen till. Trots att vi just nu har deflation i Sverige har sedan förra julen sillen gått upp med 18 procent och skinkan med 12 procent. Hasselnötter och mandlar har blivit svindyra och allra värst är saffran - där har priset femdubblats sedan förra året. Och julgranarna har gått upp med 35 procent!!
Att krokusarna har fruset bort i Iran kan ju drastiskt minska tillgången på saffran, men att nigerianerna har börjat käka mera sill, tycker jag låter som rejält svepskäl för att låta priset explodera för julbordets viktigaste ingrediens.
Många försöker komma undan både julstök och prishöjningar genom att fly till varmare länder och därför har charterbolagen sett sin chans att även de slänga på några ordentliga höjningar för att inte missa sin del av rovet från spendersamma svenskar.
Som vanligt är det alltid de som är sämst rustade som får den värsta smällen - de som inte har kvar pengar till vare sig extra julmat eller julklappar åt barnen - de arbetslösa med låg eller ingen a-kassa och de sjukskrivna som snart kommer att ramla ur skyddsnätet. Dessa får nu ta ännu en smäll ovanpå alla dem de redan fått! Det behövs mera konkurrens till de handelskedjor som nu dikterar villkoren!

En statsman i varande

Idag har vi haft soligt väder i nästan tre timmar, vilket kändes nästan omtumlande - ca en timme har solen visat sig tidigare under december. Sedan kom det ett försiktigt snöpuder över nejden - för första gången under dagtid den här vintern. Om det nu är vinter förstås, eftersom vi knappt haft någon temperatur under noll grader ännu.
Vintersporten har dock dragit igång och som fåtöljskidåkare kan man nu, om man vill, slå ihjäl hela dagarna framför TVn. Det har också funnits svenska framgångar att gotta sig åt. Under fredag och lördag har de svenska damerna tagit två första- och en andraplats i skidskytte. Bland längdskidåkarna har damer och herrar kapat åt sig var sin andraplats. Nu får vi hoppas att formen håller i sig ända till OS i februari.
Förutom TV har vi också lagt en hel del tid på släktforskning, men också hunnit vara ute och röra på oss en stund varje dag.

I torsdags firades Nobels bemärkelsedag med sedvanlig pompa och ståt. Denna tilldragelse, som är det mest kända svenska, förutom ABBA, i världen, är lika spännande att följa varje år. För många av världens miljoner forskare är Nobelpriset den ultimata drömmen och drivkraften. Vi ska vara stolta över, och tacka Alfred för, att vi som ett litet land får njuta av att en dag varje år stå i centrum för världens blickar.
Det mest uppseendeväckande i år var fredsprisets tilldelning till Barack Obama. Det var därför med spänning jag lyssande till hans Nobel lecture och jag blev inte besviken. Hans sätt att beskriva sin strävan till människors samverkan och konfliktlösning utan våld, men också vars och ens rätt att försvara sig mot världens onda makter, inger stor respekt. Jag tror att han har goda chanser att leva upp till sitt fredspris som många anser att han fått allt för tidigt. Denna problematik tacklade han genom att utnämna priset till "a call to act" inte bara för honom själv utan för alla världens människor. Jag ställer mig gärna först i kön för att stödja honom i denna strävan!

Gränslösa kunskaper

Igår blev det bara en kort promenad till mataffären. En stor del av dagen sysslade vi med dokumentation av hustrun släktforskning och med fortsatt arbete i kyrkboksprojektet. På kvällen var det dags att delta i Tekniska föreningens årsavslutning med traditionellt besök av VD för IVA, som gav en fyllig redovisning av årets mest framträdande forskningsresultat.
Idag var det dags för sista passet i pensionärsslöjden, som jag för övrigt nu bestämt att lämna. En egen designad träslev blev sista alstret som utfyllnad efter trästånkan. I fortsättningen får jag inskränka mig till hobbysnickeri i den egna verkstaden.
I kväll blir det sedan dags för årsavslutning med Aktiespararnas ledningsgrupp då vi går på lokal för helt informellt umgänge över en bit mat.

Den bilden man fick igår kväll av det aktuella forskningsläget är nästan hisnande. Resultaten som forskarna levererar ökar snabbt i både volym och intensitet. Allt flera forskare och allt mer avancerad teknik gör strömmen i kunskapsfloden överväldigande. Någon har räknat ut att 90 procent av alla forskare i människans historia är nu levande och verksamma. Bredden på forskningsområdena ökar från att man nu inom nanotekniken kan arbeta med substanser i skalan miljarddels meter till att inom astronomin ha gjort observationer på 12 miljarder ljusårs avstånd, och nu snart kan se hur universum såg ut strax efter "Big Bang".
Allra mest revolutionerande är nog ändå forskningen inom biotekniken, där stamcellsforskningen snart gör det möjligt att nytillverka praktiskt taget vad som helst av biologiskt material - det definitiva steget mot "reservdelsmänniskan". Den explosiva utvecklingen inom gentekniken är också en grundsten för detta.
Vid sidan av klimatproblematiken finns dock ett problem som ännu söker sin lösning - begränsningen av den globala befolkningstillväxten. Landvinningarna inom hälso- och sjukvården förvärrar dessutom detta problem. Världens folkmängd har under de senaste femtio åren fördubblats och om inte trenden ändras kommer vi i mitten av detta århundrade att vara nio miljarder människor och det vet vi inte om klotet klarar av!
Det finns alltså fortfarande stora uppgifter för forskarna att gripa sig an. Någon har dessutom sagt att hur mycket människan än upptäcker, kommer det ändå att återstå lika mycket att upptäcka! Kanske en matematisk tillämpning av oändlighetsbegreppet, som inte möjliggör en slutpunkt.

Livet leker!

Det märks att vi närmar oss vintersolståndet för idag verkar det vara svartare än vanligt ute. Dessutom är vi begåvade med en blöt och kladdig, riktigt skånsk, vinter i år och det lättar ju inte precis upp stämningen. Vi tog oss ändå ut och gick några kilometer i närområdet för att "hålla ånga uppe".
Igår var vi ner till stan och besökte årets allmänna Julsalong där alla lokala konstutövare - både proffs och amatörer - har chans att vara med. Några av medlemarna i vår egen målarklubb fanns med och dessutom besökte vi en annan visning där en av medlemmarna hade separatutställning tillsammans med en av stans etablerade konstnärer.
På kvällen besökte vi äldsta dottern för att fira hennes födelsedag tillsammans med hela släkten. Strax innan det var dags att avbryta firandet tog hennes sambo till orda och tillkännagav att de i fredags, i största hemlighet, ingått i det äkta ståndet och numera kan kalla sig herr och fru. Och vi har fått en andra svärson. Överraskningarnas tid är inte förbi - ingen i hela sällskapet hade fått veta ett smack i förväg - men trevliga överraskningar är ju alltid välkomna!

Efter en sådan här glad nyhet vill man ju gärna hitta något positivt att skriva om från stora världen också. Därför gick jag in och googlade på "optimistkonsult" för att försöka hitta de riktiga positivisterna och fick 7 940 träffar. Och mycket fanns det att välja på, som t ex
- att grunden är att man ska se möjligheter i alla svårigheter (kanske inte alltid det enklaste),
- att det finns oanade möjligheter att låna pengar utan säkerhet (inget sägs dock om sådna småsaker som återbetalning eller räntesatser),
- att Andreas Carlgren är regeringens optimistkonsult när han menar att resten av världen ska göra som EU vill,
- att nästan alla kulturskribenter idag sysslar med ett tröttsamt och okritiskt ja-sägande, som om hade alla varit hos samma optimistkonsult en gång för mycket,
- att en kommundirektör köpte "tänkarhattar" till kommunens chefer för 18.000 av skattebetalarnas kronor, men blev polisanmäld för sitt hattköp (hade hon månne varit hos optimistkonsulten?)
- osv, osv.
Ja, inte vet jag om det blev så positivt, men det speglar väl ungefär hur dagens samhälle ser ut - tänk positivt!

Hjälp!

Minusgraderna och vintervädret varade bara två dagar och nu är vi tillbaka i samma tråkiga, gråa och blöta väder, som också har utlovats för ett par veckor framåt. Igår var det dessutom dimma större delen av dagen. Vi vandrade i alla fall runt några kilometer för att få "frisk luft". Idag var vi iväg till östra köpcentret för att veckohandla, men för övrigt har vi hållit oss inomhus. Släktforskning och kyrkböcker har gett sysselsättning och så har det ju funnits vintersport på TV att titta på.
En av tjejerna lyckades faktiskt ro hem en seger i skidsprint, annars var de svenska placeringarna (som vanligt) mera tillbrakadragna. Kanske är det så att vi inte ska ställa krav på att en liten nation som Sverige alltid ska finnas på prispallen. Vi har ju trots allt bara en och en halv tusendel av världens människor inom våra gränser. Men å andra sidan har vi ju stolta traditioner att försvara så det gäller att ligga i!

På tal om stolthet, så brukar vi svenskar också gärna tala om vår frikostighet med ekonomisk hjälp till fattigare länder. Därför är det med höjda ögonbryn man noterar hur mycket det kostar att fördela hjälpen.
I höstas upptäckte Sida att utgifterna skenade och att myndigheten riskerade att överskrida sin budget ordentligt och det är inte biståndet som har blivit dyrare, utan kostnader för t ex personal och lokaler, som dragit iväg. Detta skulle i år gå på cirka 900 miljoner kronor. Men för att klara årets utgifter har SIDA nu begärt 30 miljoner kronor extra förutom ett redan beviljat tillskott på 27 miljoner kronor.
Nu har emellertid regeringen tröttnat och beslutat att Ekonomistyrningsverket ska hjälpa Sida att få ordning på pengahanteringen. Det verkar inte vara en dag förtidigt. Ska det verkligen behöva kosta nästan en miljard för att dela ut omkring 16 miljarder. Det verkar vara låg produktivitet.
Med tanke vad jag skrev för några dagar sedan undrar jag hur många småbarnsliv som kunde räddats eller hur många afrikaner som kunde få tjänligt vatten att dricka istället för avlöning till svenska statstjänstemän. Låt ett första steg vara ett sparbeting på tio procent så finns plötsligt 100 miljoner till hands för mer välbehövliga ändamål!

Vinter på gång!?

Så har vi då fått vinter med rimfrost - dock ingen snö än så länge - som lyser upp landskapet en aning. Det blir också lite trevligare att vara utomhus, även om solen idag höll sig gömd i dimmoln. Igår tog vi oss i alla fall till stan och gick en liten shopingrunda som avslutades på vårdcentralen, där vi försåg oss med vaccin för både svin- och vanlig influensa. Nu har uppfyllt myndigheternas förväntningar och kan hoppas på att slippa effekter av någon eventuell virusattack. Idag nöjde vi oss med en kortare promenad i grannskapet och för övrigt har vi sysslat en del med släktforskningen de här båda dagarna.
I kväll blir det årets sista månadsmöte på konstklubben och då ska våra utställningsalster hämtas hem.

Med vintern har också skidsporten kommit igång på allvar. Längdåkning och utförsåkning har än så länge, med ett par undantag, inte precis översvämmats av svenska framgångar. Men igår var det premiär för världscupen i skidskytte och då kunde vi glädja oss åt två svenska damer på pallens bästa platser. Idag är det herrarnas tur, men där är prognosen dessvärre inte så lysande.
Det skulle ju vara bra med en del framgångar som underlag för OS senare i vinter och alla gör väl så gott de kan. Vi får väl försöka försvara våra stolta traditioner så gott det går, men kampen hårdnar och allt fler nationer slåss om glorian. Vi får hålla tummarna för di svenske!

Sista dansen?

Det har blivit mycket innesittande de senaste dagarna eftersom vädret fortsätter att vara avigt, men idag visade sig faktiskt solen under några timmar. Våra motionspromenader försöker vi ändå klara av och i söndags tog vi en rejäl runda i närområdet och på vägen hem var vi på Stormarknaden och inhandlade en digital fotoram, så nu blir det lättare att bläddra i det virtuella fotoalbumet. Idag gick vi först till affären och handlade mat för att sedan åka till västra köpcentret för mera shoping - julklappstrycket börjar ju så sakta att öka. Annars har vi som sagt mest fått hålla oss inne och igår passade jag på att göra ett storbak med hela standardsortimentet. Nu väntar istället årets sista träff med Aktiespararna med aktuell info från marknaden.

På en annan plats inom näringslivet är det nervöst just nu. General Motors har styrelsemöte och Saab Automobil är med på dagordningen. Efter det snöpliga slutet på förhandlingarna med "Kungsägget" har spekulationerna varit många och senare idag läggs ytterligar en bit i det dramatiska pusslet. Det är en kritisk dag för Saab och för Sverige och för svensk fordonsindustri. Samtidigt som GM ska påbörja sitt styrelsemöte i Detroit i USA, håller solen på att gå ned över Trollhättan. Tjänstemannaförbundet Unionen har precis avslutat ett en timma långt informationsmöte med förtroendevalda på Saabs fabrik i Stallbacka. I morgon förmiddag kommer Unionen att åter träffa ett 40-tal förtroendevalda oavsett besked från GM.
Det är inte svårt att förstå nervositeten hos facket när flera tusen jobb ligger i vågskålen. Men å andra sidan går det inte i längden att driva en verksamhet som ständigt måste förses med nya pengar för att överleva. Därför kan man också se på varje ny spekulant med viss misstänksamhet beträffande hans avsikter. Har kineserna tänkt köpa fabriken för att flytta den till Kina - sådant har hänt förr, bland annat inom stålindustrin? Snart vet vi hur det gick.

Hur man än vänder sig...

Förutom vardagliga sysslor här hemma och arbete med kyrkboksprojektet tog vi oss idag tid med ett besök på årets Julmarknad på Vallby friluftsmuseum. Trots bristen på snö verkade ändå människomassorna på plats lyckats uppamma en viss julstämning - det fanns ju åtminstone tomtar på plats. Efteråt tog vi dagens promenad i en stadsdel som vi vanligen inte besöker för att se hur den har utvecklats på senare tid.
Igår hann vi veckohandla innan den värsta 1:a-adventstormen tog vid i köpcentret. Inte heller då kunde några tecken på lågkonjunktur skönjas. Väl hemkomna tog hustrun itu med första julpyntet här hemma, så nu är adventsstjärna och -ljus, och alla tomtarna på plats i det snöbojkottade mörkret.

Igår fick vi med posten ett erbjudande som gäller "människans bästa vän" (och dyraste?), hunden. Där gavs möjlighet för den fyrbente vännen att få vinterskor (445 kr), solglasögon (245 kr), varmt täcke (695 kr) eller, för den ivrige jakthunden, skottsäker väst (3 800 kr).
Samtidigt kom en förfrågan från Unicef om bidrag till deras barnarbete i Afrika med exempel på vad ett sådant kan ge.
Många barn i flyktingläger i Sudan lider av allvarlig uttorkning till följd av diarré. Efter UNICEFs behandling med salt/socker-lösning kan de äta själv igen. Vatten som blandas med rätt proportioner av socker och salt kan inom några timmar rädda ett döende barn tillbaka till livet.
Till exempel räcker 270 kr till 420 påsar sockersaltlösning, som var och en kan rädda ett barns liv. 370 kronor räcker till 100 skrivböcker till hjälp för barnens skolgång. 1 190 kronor räcker till ett vatten-kit som förser tio familjer med det de behöver för att kunna få rent vatten (vattenbehållare, hink, tvål, vattenrenare).
Plötsligt ställs den samvetsömme hundägaren inför valet om hunden ska ha solglasögon eller om 400 barn ska räddas i Sudan eller om jaktkompisen behöver skottsäker väst istället för att ordna rent vatten åt trettio familjer i Centralafrika.
Välsituerade människor kan säkert välja både och utan att behöva svälta men många andra kanske får dåligt samvete hur de än väljer. Enklast är väl att se till att all reklam som sköljer över oss får gå kortaste vägen till pappersinsamlingen. Det man inte vet har man inte ont av brukar det sägas!

Spara eller slösa?

De senaste två dagarna har jag tillfälligt varit justerad p g a någon "störning" i vänstra benet och hustrun har fått ta motionspromenaderna på egen hand. Igår lyckades jag änfå på cykel ta mig till veckans slöjdpass och nu lyckades jag äntligen slutföra projekt ölstop - dessvärre dock utan tillräcklig täthet för att kunna användas som dryckeskärl.
Eftermiddagen idag gick åt för möte med Aktiespararnas ledningsgrupp. Dagordningen och diskussionerna följde gängse mönster med undantag för att jag idag aviserade att jag avser lämna gruppen vid kommande årsmöte, vilket utlöste en del protester. Ingen är dock oumbärlig och efter sju år i gruppen anser jag att min "värnplikt" måste vara uppfylld. I övrigt har vi varit hemma med vardagliga sysslor och kyrkboksskrivande.

Den ekonomiska världskrisen som startade för drygt två år sedan har, trots mycket diskussioner i massmedia, börjat suddas ut i människors medvetande och analyser om årets julhandel talar om nya rekord i spenderade pengar. Idag kom dock ett besked som fått världens börser att svikta och en del valutakurser att svänga vildsint! Arabemiratet Dubai har aviserat att man vill ställa in sina utlandsbetalningar under ett halvår! De samlade skuldbeloppen, 400 miljarder kronor, är inte stort i ett internationellt perspektiv, men en "snöbollseffekt" kan plötsligt utlösa ännu en finanskris. De närmaste dagarna får visa hur det kommer att gå.
Dubais finansiella tentakler når även Stockholm. Exempelvis äger emiratens holdingbolag Borse Dubai en femtedel av Nasdaq OMX, som driver Stockholmsbörsen och skulle det sluta med konkurs blir konsekvenserna långtgående, även om inte Sverige i första hand blir berört. Riksbanken tycker att det är svårt att i ett så här tidigt skede bedöma situationen - ett uttalande som mycket väl kan innehålla en varningsklocka. Det är viktigt att förstå att, trots all optimism, så är världsekonomin fortfarande mycket skör och små bakslag kan få stora konsekvenser!

Den enes död...

Igår var det dags för terminsavslutning i vår grupp på ClubArtis. Efter att ha delat på en smörgåstårta i ett trevligt samkväm gjorde vi genomgång av de närvarandes bidrag till Julsalongen. Diskussionen kring verken innehöll naturligtvis också kritik, som dock var av relativt skonsam karaktär.
Idag började vi med en tur till östra köpcentret för matinköp och tog sedan en promenad för att hinna före det väntade regnet, som dock i stort sett uteblivit idag. För övrigt har vi hållit oss hemma med de vanliga vardagliga sysslorna.

På eftermiddagen kom idag beskedet att Koenigsegg avbryter sitt försök att köpa Saab Automobil. Man har inte lyckats skrapa ihop de pengar som krävts. Därmed är risken stor att en av Sveriges gamla stoltheter är på väg att gå i graven.
Samtidigt som förhandlingarna har pågått har försäljningen av Saab-bilar sjunkit med 65–70 procent. Det är ju en grotesk överproduktion av bilar i dag och under det senaste året har Saabs varumärke skadats, det här är ytterligare en hård smäll. Koenigsegg hade goda ambitioner, men fick svårt att finansiera köpet. Det var svårt för ett år sedan och det är ännu svårare i dag. Den nuvarande ägaren, General Motors, är besviken på denna utveckling och styrelsen ska kommande tisdag mötas för att diskutera framtiden för Saab. Ett tips på nedläggning av företaget kommer då inte att ge höga odds i en vadhållning. Saab har under många år varit ett permanent förlustföretag och det håller självfallet inte i längden. Ledsamt är det ändå både för Sverige och för alla anställda som berörs. I en avlägsen tid var Saab en lysande stjärna på biltillverkningens himmel, men allt har som vanligt sin tid och den för Saab ser nu ut att rinna ut!

Djuren och vi

Lördagen inledde jag med det föga stimulerande arbetet att rensa hängrännorna på huset. Björkar och tallar på tomten säkerställer denna sysselsättning åtminstone två gånger per år. Sedan åkte vi, i vackert senhöstväder (11 plusgrader!) på en konstrunda. Först for vi till Stenhuset i Surahammar för att se akvareller av Ria Roes, som gav en imponerande upplevelse. Sedan fortsatte vi till stan och Club Artis Julsalong. Prestationerna av klubbens medlemmar var inte så dåliga de heller, även om en del av amatörismen kunde förnimmas.
Idag hade vädret återgått till det traditionella gråmulna och efter en promenad i närområdet höll vi oss inomhus resten av dagen med de vanliga vardagssysslorna. I ett telefonsamtal berättade en systerson, boende i Norrland, om ett nytt möte med björn ute i skogen. Även om jag tycker det skulle vara intressant att se en björn i vilt tillstånd, så är nog inte en nära kontakt det man främst tänker sig.

De allt vanligare nyheterna om att vilda djur på olika sätt konfronterar människan och hennes revir får mig att fundera över det sätt som naturskydd idag bedrivs på. Miljörörelsens agitation har drivit djurskyddet till en nivå som ifrågasätter människans suveränitet. Fridlysningar och stödutfodring är berättigade för att upprätthålla biologisk mångfald, men kan inte få leda till att människans rätt till självförsvar fråntas henne. Om man inte i tid modererar naturens krafter kan dessa snabbt ta överhand och bli ohanterliga. Ett tydligt exempel på detta är den snabbt växande svenska stammen av vildsvin. Redan idag är deras skadegörelse ytterst kostsam för många människor och den kan bli mångfalt värre inom bara några år! De stora rovdjurens allt större närgångenhet ska också ses som ett varningstecken.
Den växande världsbefolkningen är å andra sidan i sig ett problem, och kampen om utrymmet på klotet kommer att bli allt kärvare. Därför är det viktigt att vi inte ställer upp regelverk som gör vår situation kontra djurens omöjlig. Idag är problemet marginellt, men i morgon kan det vara något helt annat. Dags alltså för en långsiktig konsekvensanalys av den nuvarande politikens följder!

Ett nytt steg i Europas historia

Vinden har vänt - till sydväst - och med den kommer luft, förmodligen ända från Afrika, som idag givit oss dagstemperatur över tio grader! Vi har därför de senaste dagarna kunnat ta ett par längre promenader för att få vårt motionskonto i balans efter den senaste "lågkonjunkturen". Vi har också jobbat vidare med kyrkboksprojektet och hustrun avancerar i restaureringen av vår gamla frimärkssamling.

Uti i stora världen har det nu inträffat att den nya ledningen för EU kan börja ta form. Efter att Lissabonfördraget trätt i kraft ska en ny kommission utses och Sveriges representant, Cecilia Malmström, kommer att bli den tredje kvinnan på den svenska kommissionärsposten - säkert ett bra val med tanke på hennes tidigare uppgifter och erfarenhet.
Ännu viktigare är kanske valet av unionens två nya ledande funktionärer, den ständige ordföranden ("presidenten") och den höge representanten för unionens utrikesfrågor. Den förste blir Belgiens nuvarande premiärminister och den andre Storbritanniens nuvarande kommissionär, en engelsk baronessa. Teamet har värkts fram efter massor av positioneringar och kompromisser och ses av de flesta bedömmare som acceptabelt, men inte mycket mer.
Själv tror jag att det inte går att göra ett mycket bättre val med tanke på spännvidden i alla de europeiska intressen som måste tillgodoses. Viktigare är att Europa med detta höjer sin status i relationen till USA och Kina genom entydiga kontaktpunkter i de kraftmätningar om det ekonomiska världsherraväldet, som vi får räkna med i framtiden. Men förmodligen kommer det att krävas en ännu starkare centralmakt inom EU för att kunna återvända mot den ledande roll som Europa en gång hade. Mera sannolikt är att Kina återgår till den position i världen man hade för 5 000 år sedan då man hade utvecklat en kultur som överglänste alla andra, men som senare föröddes, på samma sätt som en gång Romarriket steg till oanade höjder för att sedan kollapsa. Låt oss hoppas att EU, som än så länge bara är i början av sin utveckling, har demokratiska grundvalar för en mycket långvarig och stabil tillvaro.

Julhandelns faror

Gårdagen blev en ny innesittardag och vi kunde viga en del tid åt kyrkboksprojektet. Idag hade vädergudarna mjuknat en aning och det gick att ta sig ut. Hustrun tog sin promenad till stormarknaden medan jag tog cykeln till stan för ett pass i pensionärsslöjden. Stånkan börjar nu närma sig fullbordan, vilket jag nästa betvivlade för ett tag sedan, och för att fylla ut spilltid började jag nu på en träslev av gammal modell. Idag var det också sista dagen för att lämna in våra alster till konstklubbens julsalong och vi tänker ställa upp med ett par målningar vardera - ska bli intressant att höra kritikernas utlåtanden.

Tyvärr fortsätter det svenska samhället att lida under kriminalitetens mörka skuggor. Under veckohelgen hade vi inbrott på konstklubben och en kollega blev av med hela sin målarlåda och en annan blev bestulen på en tavla. Man undrar var det ska sluta till sist.
I bladet kunde vi idag läsa att inför julhelgen är ökningen av kortbedrägerier påtaglig. Julhandeln på nätet är i gång. Men i takt med den ökade konsumtionen under december ökar risken för att bli lurad. Men det är inte bara julhandeln som växer sig större. I takt med e-handelns expansion har antalet bedrägerier på internet ökat kraftigt.
Detta är en trist baksida av en utveckling som skulle kunna vara hur bra som helst och göra livet enklare för konsumenterna, men som vanligt har ju alla mynt en baksida. Sedan kan man ju naturligtvis också vara så naiv att man skickar pengar i förskott till helt okända säljare och det kan ju närmast liknas vid en brottsprovokation. Tillfället brukar göra tjuven och vill man vara på den säkra sidan är det lika bra att utgå från att alla andra är tjuvar och banditer, men då skulle man förmodligen vara disponerad för diagnosen paranoia och det vill man ju inte. Lika bra att man fortsätter att fylla sina behov i den gamla hederliga, välkända butiken och erkänna sig besegrad av den ljuskygga världens röveri!

Naturen i stort och smått

Nu har jag upptäckt att det inte hjälper att klaga på vädret och ska sluta med det. Ingen bättring har synts och ingen verkar heller vara i utsikt. Tröst i bedrövelsen är att det idag varit nio plusgrader och det är ju bra i mitten av november. Här hemma har vi sysslat med vårt nya kyrkboksprojekt och idag var det dags för ett pass på konstklubben. Hustrun har fortsatt att arbeta med blommor och fåglar i akvarell medan jag nu försöker mig på att fästa Mors lilla Olle och en björn i skogen i akryl.
På tal om skogen kunde vi idag läsa i bladet att naturen tar sig allt flera friheter. Uppåt Bergsslagen hade en varg knipet en liten hund hemma på tomten och dragit den till skogs mitt framför ögonen på husse och inte så långt från Västerås hade vildsvin dödat en 75-kilos vakthund, också på hans egen gård! Incidenterna blir fler och fler och nu är det hög tid för myndigheterna att anlägga en mera liberal syn på jakt av vilda djur som slutat respektera människans revir. I annat fall kommer talet om en levande landsbygd med tiden att bli helt hypotetiskt.

I en annan del av Europa är man nu på gång att på nytt försöka återskapa en miniatyr av "Big Bang" som universums födelse brukar kallas. Det är världens största och dyraste maskin, LHC (Large Hadron Collider) i Cern i Schweiz, som ska krocka extremt små partiklar i extremt hög fart och förvandla energi till materia – på samma sätt som när universum skapades.
Detta jättelika experimint har även fått rykten om sig att det kan vara början till jordens undergång. Kritikerna menar att experimentet skapar "svarta hål" som kan sluka hela världen och projektet har dragits inför både Europadomstolen och domstol i USA i försök att stoppa det. Den som påstår detta kan alldeles tydligt inget om fysik och måste tillmätas en intelligens motsvarande 1600-talets häxjägare. Högenergikollisioner sker hela tiden med partiklar som kommer från rymden och kolliderar med vår atmosfär och det är betydligt kraftigare krockar än vad man kan göra i Cern. Experimenten är oundgängliga för att kunna öka kunskapen om universums uppbyggnad och jag kommer att fortsätta att sova lugnt om natten!

Svenskt stål biter än

Det gråmulna och trista vädret biter sig fast och omgivningarna ser allt tråkigare ut. Under senaste natten kom den första snön för säsongen, men försvann igen på morgonen och lika bra är väl det. Även om det blir ljusare med snö, så är den ändå mest till förtret. Som lite vettig sysselsättning under dessa innesittardagar har vi åtagit oss ännu ett uppdrag från släktforskarklubben med digitalisering av kyrkböcker. Nu är det dödboken för Heds församling som gäller och den kommer att fylla en hel del timmar under resten av året.

Hela torsdagen gick åt för en resa till Avesta med Aktiespararnas lokalavdelning för ett studiebesök av Avesta Järnverk, numera tillhörande den finska koncernen Outokompu. Det är förunderligt hur mycket av gammal genuin svensk basindustri som i dessa dagar ägs av utlänningar. Trösten är väl att svenskarna lär äga mera utomlands än vad utlänningar äger i Sverige.
Med en duktig guide blev visningen av "södra verket" verkligen givande. Från utsidan är det svårt att föreställa sig de enorma krafter som rör sig i processen med framställning av rostfri stålplåt. Den ljusbågsugn som användes för smältning av skrot och råvaror för gjutning och valsning till ny plåt drar lika mycket ström för en smälta under ca 45 minuter, som en eluppvärmd villa förbrukar under ett år. Allt annat i den halvkilometerlånga produktionslinjen hade självfallet samma proportioner. Varmvalsverket förvandlar t ex på fem minuter ett tio meter långt stålgjöt till en 90 meter lång plåt som sedan vidare bearbetas med kallvalsning till olika plåttjocklekar ner till som minst 0,1 mm. Med den plåttjockleken har det ursprungliga gjötet till sist blivit en plåt på 12 000 kvadratmeter (nästa två fotbollsplaner) - tanken svindlar!
Studiebesökets avslutning gav sedan den absoluta kontrasten när vi fick besöka museet Verket som visar järnhanteringen för drygt hundra år sedan. Då var det andra proportioner och all hantering krävde slitsamt, mänskligt arbete. Idag sitter "arbetarna" i luftkonditionerade kontrollrum och styr processerna med data skärm och joy-stick - kom inte sedan och säg att det var bättre förr!!

Skomakare, bliv vid din läst

Dagarna blir allt kortare och snart svartnar det för ögonen när man tittar ut genom fönstret. Vädret har ändå varit stabilt och igår tog vi en promenad i närområdet. Idag gjorde hustrun detta på egen hand under tiden jag var på veckans pass i slöjdgruppen - stånkan har avancerat ytterligare något steg, men det är svårare än jag inbillat mig.
Igår kväll hade vi styrelsemöte i VARF för att lägga upp strategin för vår hållning till kommunen efter det att det nya observatoriet i Åkesta nu närmar sig sitt fullbordande. Tillväxten kan nu mätas i penninginsats på ca 200 000 kr plus ett drygt manårs oavlönat arbete. Det betyder en värdeökning över en halv miljon som ägarskapet ska definieras för. Vi måste uppnå en hållbar balans mellan den stora kommunen och den lilla ideella föreningen.

På tal om idealitet kunde vi idag läsa att förre statsministern Göran Persson beklagar att näringslivet inte intresserar sig mer för forna toppolitiker. Han kliver nu in i det privata näringslivet när han blir ny styrelseordförande i Scandinavian Biogas i Uppsala. Dessutom får han snart sällskap av exlandshövdingen och politikerveteranen Anders Björck som konsult på JKL. - Från näringslivets sida har man varit restriktiv med att utnytta den typen av kompetens som vi politiker har, säger han. Å andra sidan har det sällan varit företagsledare som gått in i politiken.
Man kan möjligen fråga sig om det aldrig föresvävat f d exelencen att innehav av en politisk toppost inte nödvändigtvis eller ens troligtvis medför en bra kompetens som företagsledare. En annan sak är att verka som lobbyist inom JKL och där utnyttja sina tidigare politikerkontakter till klienternas fromma. Företagsledning kräver lyhördhet och fingertoppskänsla som de flesta politiker tycks klara sig bra utan. På samma sätt har de industritoppar som försökt sig på politiken satt mycket små avtryck i utvecklingen. Därför tror jag det blir bäst för Sverige om "skomakaren blir vid sin läst" även i fortsättningen!

Farsdagen

Trots den senaste tidens gråmulna väder har jag ägnat trädgården en del uppmärksamhet. Alla vissna löv är bortstädade, trädgårdskalken utspridd och växthuset invintrat. Det blev bland annat en drastisk beskärning av vinrankan som haft en helt hämningslös tillväxt uunder året.
Idag tog vi en promenad i närområdet, men för övrigt har inte vädret uppmuntrat till något friluftsliv.

Igår firades Fars dag. Båda döttrarna tog kontakt med lyckönksningar och hustrun bjöd på en superb trerätters diné med avocado och räkor, kalventrecote och äppelmaräng - det kunde inte gärna bli bättre. Jag undgick också alla presenter och framför allt, jag fick ingen slips.
Jag har sedan länge hävdat att Fars dag i modern tid främst är till för att en massa onödiga saker ska byta ägare och till dessa hör definitivt slipsar. Idag används så gott som aldrig slips så man hoppas att Far därmed slipper slipsterrorn. Dock måste sägas att jag själv faktiskt aldrig fått någon slips på Fars dag.
Jag tror att de allra flesta fäder mer skulle uppskatta en mera finfördelad uppmärksamhet spridd över året och utan att den kommersiella världen slår mynt av det. Med modern teknik kan de som så vill lätt hålla daglig kontakt var man än befinner sig i världen och då behövs heller ingen Fars dag, en dag som lätt blir en aning farsartad mot bakgrund av den marknadsföring som bedrivs runt omkring den.

Epidemi

Under den städkampanj som just nu pågår i huset, drabbades idag en kär gammal vän av Demoklessvärdet. Det var min gamla cykel, som under mer än 30 året burit mig nästa 3 000 mil, och som nu fick åka till återbruket tillsammans med en del annat uttjänt gods och vissna löv från tomten. En bättre cykel kommer jag aldrig att få äga, men allt har sin tid och så även cyklar.
För övrigt har vi varit mest hemma vid och igår prövade jag "målning" i Photoshop på allvar och det ser ut att kunna bli bra, men det kommer att kräva mycket träning. Efter besöket på återbruket idag åkte vi runt stan för att köpa en hylla att komplettera möblemanget med, men fann inget passande - får kanske försöka tillverka en själv.

Den s k svininfluensan, som varit på varje reporters läppar det senaste halvåret, håller på att utvecklas till ett samhällsproblem istället för en vårdfråga. Mänskligt att döma kan man av hittills gjorda erfarenheter konstatera att denna form av influensa inte är allvarligare än den vanliga, årligen återkommande influensan, men massmedia, politiker och myndigheter har med gemensamma krafter lyckats skapa oro och förvirring hos tillräckligt många människor för att lokala panikungar ska kunna uppstå. Man får läsa om slagsmål i vaccinationsköer när vaccinet tagit slut och om landstingspolitiker som ser sig så viktiga att de "tränger sig före i kön". Men tjänstemännen på Socialstyrelsen har insett att en gräddfil för politiker inte är förenlig med principen om alla människors lika värde.
Först bestämdes det att "alla måste vaccinera sig" och det behövdes två doser för att få skydd. Sedan har det visat sig att det räcker med en dos och att det bara är omkring hälften av människorna som är intresserade. Frågan är om man brännt en miljard i onödan på inköp av för mycket vaccin eller finns det någon annan som är intresserad. Vi får förmodligen aldrig veta! De närmaste månaderna får vi se om det blir en epidemi i Sverige eller det bara blir en storm i ett vattenglas där investerad prestige blockerar sunt förnuft och logiskt tänkande. Epidemin har i vart fall vid återkommande tillfällen blossat upp tidningarnas insändarsidor!

Var och en sin egen doktor

Blött och dystert är senhöstens väder idag, men hittills har vi klarat oss undan från ett brett uttalade hot om snöfall, även om en del snökorn funnits i regnet. Igår var det aningen bättre då jag tog veckans cykeltur till slöjdgruppen. Snart kan man börja ana det slutliga resultatet för den trästånka som jag håller på med - det är många bitar som ska passa ihop.
Idag tog vi bilen till stan för hustruns besök hos tandläkare och under tiden botaniserade jag en stund på biblioteket.

På tal om hälsovård, så är det intressant att följa den snabba utveckling som pågår inom både medicinska och tekniska områden. Nya mediciner kommer hela tiden, ibland är de bra och ibland kanske inte så bra. Ibland är man också beredd att chansa som i Australien där en baby var döende i en obotlig sjukdom. I desperation satte de australiska läkarna, i samråd med föräldrarna, in en substans som bara hade testats på möss – och barnet tillfrisknade. Detta brott mot läkekonstens etiska regler hade en lycklig utgång, men gör samtidigt en spricka i det viktiga och grundläggande förtroendet för läkarna. Historien bjuder dessvärre på flera exempel på hur medikamenter kan slå fel.
I den moderna IT-världen ökar benägenheten till risktagandet i det fenomen som populärt kallas "Doctor Google". Internet översvämmas av medicinsk information och patienter kan sitta vid sin dator och ställer sina egna diagnoser. Om detta enbart vore avsett för att förbereda sig för ett läkarbesök är det gott och väl, men Internet är idag också världens största apotek, där allt kan köpas, och ofta till priser långt under de som Apotekbolaget i Sverige tycker är riktiga. I cybervärlden finns ingen läkaretik och ansvaret för alla möjliga felbehandlingar, som kan uppstå, hamnar i knäet hos de svenska landstingen - om det inte redan är för sent att göra något åt problemen!? Var finns den svenska debatten om detta - att fenomenet är internationellt och tillräckligt omfattande visas av att en Google-sökning på "Doctor Google" ger 912 000 träffar!

Ett nytt steg för Europa

Igår utmärkte sig hösten med blåst av nästan skånsk karaktär. Det var ju inte så roligt, men hade i alla fall det goda med sig att praktiskt taget alla vissna löv nu skilts från sina respektive träd och buskar. Totalt blev det ytterligare sju välpackade korgar till komposten.
Igår var det också dags för ett nytt pass i målarklubben - hustrun tog sig an en skata i akvarell och själv arbetade jag med en katt i akryl. Båda resultaten blev hyfsat bra. Idag blev det en tur till Eskilstuna för att närvara då hustruns faster vigdes till den sista vilan. Det var en vacker ceremoni och, trots den sorgmodiga anledningen, ett välkommet tillfälle att träffa hustruns alla släktingar - det blir tyvärr alltför sällan av.

För en stund sedan meddelades det att tjeckiens president Vaclav Klaus nu som siste statschef inom EU undertecknat Lissabonfördraget och därmed öppnat vägen för införande av unionens nya "grundlag". Det nya fördraget kommer att ge EU moderna institutioner och bästa tänkbara arbetsmetoder så att man på ett effektivt och ändamålsenligt sätt kan hantera de problem som dagens verklighet ställer oss inför. EU-medborgarna vill att EU ska ta itu med sådana frågor som globaliseringen, klimatförändringen, befolkningsutvecklingen, säkerheten och energifrågorna. Fördraget stärker dessutom demokratin i EU och gör det lättare för EU att arbeta för medborgarnas intressen.
Ett år försenat jämfört med den ursprungliga planen går nu EU in i en ny era som ger Europa en starkare röst i världen. Även om det fortfarande finns problem att lösa i de östra delarna av kontinenten går utvecklingen vidare i den riktning som strävar till en fredligare värld med mera solidaritet och mindre konflikt. Kontrasten till det Europa som för 20 år sedan delades av järnridån är formidabel!

Politik - det möjligas konst?

Igår soligt och idag dimmigt och grått. Den ljusa årstiden känns allt mera avlägsen för var dag som går och när vi nu ställt om klockan till så kallad normaltid försvinner också eftermiddagarna snart in i mörkret. Men det är bara att gilla läget och anpassa sin verksamhet till de förutsättningar man har. Igår tog jag t ex fram grafikbordet till datorn för att på allvar börja lära mig att måla i Photoshop - möjligheterna där är närmast oändliga. Igår var vi också på fest hos yngsta dottern för gemensamt firande av hennes och svärsonens 40-årsdagar. I det perspektivet gäller det att inte börja känna sig gammal, när barnen nått den punkt som brukar kallas "mitt i livet".
Idag åkte vi först till östra köpcentret för att veckohandla och efter hemkomsten skiftade jag hjulen på bilen till vinterhjul för att vara beredd på kung Bores kommande attacker. På eftermiddagen åkte vi till västra stadsdelarna för att köpa trädgårdskalk och sedan ta vår dagspromenad i en annan del av staden.

Sosse-kongressen är nu avslutad och fru Sahlin säger sig var nöjd. Hon fick väl mest som hon ville förstås - rörelsen sluter leden inför valrörelsen. Men tanken att (s) numera enbart står för skattehöjning står sig ganska väl. Höjning av vissa fastighetsskatter, återinförande av förmögenhetsskatt, "brukaravgifter" på flera gator och vägar är några exempel, men sänkt skatt för pensionärer! Jo, man tackar, det blir väl i så fall några tior per månad. Valfläsk brukar sådant kallas! För att elda de kämpande massorna hade man idag dessutom bjudit in kommunisten Ohly och de båda miljönissarna till att tala på kongressen och de levererade som väntat sina nedsättande omdömen om regeringsalliansen och fick applåder för det. Jag får mest en känsla av att oppositionen idag liknar en döv som leder en blind - går det så går det!
Fru Sahlin hävdade också att "vi äldre kan jobba längre", ett uttalande som är lika begåvat som hennes klassiska "det ska vara häftigt att betala skatt". Hur tänker hon lösa ungdomens problem med arbetslöshet genom att tvinga pensionärerna kvar på jobbet, frågar man sig.

Nu passerar bloggen en ny milstolpe - detta är inlägg nr 300!

Historiens vingslag

Under ett par dagar har vi nu varit mest här hemma med vardagliga sysslor, men ett par promenader i närområdet har vi ändå unnat oss. Idag var det dags för oss båda att göra ett storbak med frallor, limpor och grovbröd. En enkel och snabb insats som ger gott bröd att sedan efter hand ta fram ur frysen efter behov.

Under den här månaden har man firat 20-årsjubileum av den oblodiga revolution som succesivt rev den Sovjetiska järnridån genom Europa. En process som slutgiltigt bekräftades med genombrottet av Berlinmuren den 9 november 1969. Därmed sattes också punkt för "det kalla kriget" som i princip pågått sedan slutet av andra världskriget.
Under en tioårsperiod fanns sedan hopp om en fredligare värld, men efter hand som spänningarna avtog i Europa har de istället byggts upp i Mellanöstern. Den "ryska björnen" har ersatts av terrorism och militant islamism med paradislängtande självmordsbombare som främsta vapen. Stormakternas kontrollerade terrorbalans med kärnvapen som grund, har ersatts av en fullständigt oförutsägbar otrygghet över stora delar av världen. Finns någonsin hoppet om en bättre värld?
Även om problemen stegras med allt flera människor som kräver sin plats och sin rätt, måste vi ändå tro att hoppet finns? Hoppet lär ju vara det sista som överger oss människor!

Vissna rosor

Min klagan har nått väderguden och faktiskt har vi haft ett par dagar med nästan soligt väder. Det var direkt en impuls till fortsatt höststädning av fastigheten. Igår var det lövkrattning och röjning i rabatter som gällde och idag gjorde jag årets sista klippning av gräsmattan. Under tiden har hustrun tvättat fönster och gardiner och gjort annan storstädning.
Igår hann vi också med att slutföra och leverera digitaliseringen av kyrkboken som vi sysslat med under hela månaden. Idag var det istället dags för ett nytt pass med träslöjd och fortsättning med mitt nuvarande projekt, en trästånka - en verklig utmaning, som flinka hantverkare var mycket skickliga på förr i tiden. Under tiden åkte hustrun och yngsta dottern på en shopingtur till västra köpcentret och till Åsby i Hallstahammar.

Den här veckans stora begivenhet blir antagligen sossepartiets kongress som startade i Stockholm idag. Inför detta var det en röst i mängden som hävdade (s) numera står för skattehöjning och enbart det. Lätt att hålla med, men samtidigt tråkigt för en tredjedel av landets väljare som tyr sig till ett parti som inte lyckats skapa en fungerande ledning.
En opinionsmätning idag talar sitt tydliga språk: Stödet för fru Sahlin är rekordsvagt, hela 43 procent av Sveriges väljare anser att hon sköter sitt jobb sämre än sin föregångare, den hårt kritiserade Göran Persson och åsikten delas av nästan var tredje rödgrön väljare. Bara 23 procent har stort eller mycket stort förtroende för henne. Det kan jämföras med Göran Perssons bottennotering på 27 procent efter skandalresan till Sydafrika år 2000.
Lägger man därtill att hennes närmaste vapendragare är besserwissern Thomas Östros och skandaladvokaten Thomas Bodström, och dessutom måste släpa på ryggsäckarna Ohly och Wetterstrand, så förstår man att hennes liv just nu inte är någon dans på rosor - förlåt vitsen. Det kan säkert bli anledning att återkomma till rosenpartiet under veckan.

Faror lurar i mörkret

Med risk för att bli tjatig noterar jag att ingen förbättring av väderleken synts till. Intresset för att vara ute i naturen är fortsatt lågt. Vi var dock ute på en promenad i närområdet igår och idag åkte vi till stan för att öva våra konstnärliga talanger på Club Artis. Vi hann också med ett besök på biblioteket. För övrigt rullar livet på med vardagliga bestyr.

Den senaste tiden har en ny epidemi av kriminalitet rapporterats - nämligen bostadsinbrott. På flera håll i landet, dock mest i Sydsverige, förekommer serier av inbrott och polisen misstänker att det är utländska ligor som kommer hit och genomför en snabb turné för att sedan direkt försvinna ut ur landet. Detta är en brottsform som är i det närmaste omöjlig att beivra eftersom det går snabbt och utan att något uppmärksammas. Kraven på bostadsägarna att skydda sig höjs liksom försäkringspremierna. Man skulle då önska att de rättsvårdande instanserna i samhället också spänner bågen lite extra.
Så är det emellertid inte! Istället får man höra att kriminalvårdsverket ålagts ett sparbeting som leder till att fem häktesanläggningar runt om i landet kommer att stängas och ett par hundra anställda får avsked. Var finns logiken? I vår stad har busliv och våldsverkare eskalerat till en nivå som gör att äldre människor inte längre törs gå ut på gator och torg efter mörkrets inbrott. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Klarar inte ordningsmakten och rättsväsendet av att hålla buset stången, så lurar medborgargarden runt hörnet och det är väl inget vi vill?! Trygghet för liv, hälsa och egendom måste rimligen räknas till de grundläggande mänskliga rättigheterna och är inte förhandlingsbar!

En sista chans?!

Det gråmulna vädret fortsätter och börjar nu bli riktigt tröttsamt. Någon bättring ställs heller inte i utsikt av meteorologerna för den närmaste tiden. Följaktligen har vi mest hållit oss inomhus, men ett par promenader har vi lyckats få de senaste dagarna och idag åkte vi till östra köpcentret för att veckohandla. När vi var klara hade vi rent spontant dessutom lyckats förse oss med varsin ny höstjacka. Någon brist på sysselsättning har vi ändå inte. Kyrkboksprojektet rullar på ännu en tid och hustrun tar ett tag i frimärkssamlingen varje dag.

Det här dimmiga, fuktiga höstvädret leder lätt tankarna till hur hösten brukade se ut i Sydsverige förr i tiden. De senaste årens vintrar har också haft en sydlig karaktär och detta kan man ju lätt ta som bekräftelse på en pågående uppvärmning av klimatet. Debatten om detta börjar nu ta rejäl fart inför den nära förestående klimatkonferensen i Köpenhamn och även om en stor majoritet är överens om att utsläppen av växthusgaser driver en sådan utveckling, så blir opponenterna allt mera drastiska i sin argumentation. Vissa grupper förnekar t ex att isavsmältning pågår vid polerna trots att satelitmätningar tydligt visar en stor ökning av denna de senaste åren.
Lägger man till detta att ingen ännu så länge varit särskilt pigg på att betala för de omställningar som kan krävas för att motverka en klimatförändring, så finns anledning att vara pessimistisk om resultatet av Köpenshamnsmötet. Detta är synd, för de åtgärder som krävs borde påbörjats redan för 30 år sedan. I sämsta fall har världen nu kanske bara 20 - 30 år på sig att i stort sett upphöra med eldning av kol och olja, och detta är en komplett omöjlighet. Vad som då väntar kan man naturligtvis bara spekulera om, men ett värsta scenario innefattar världssvält p g a vattenbrist för jordbruk i Afrika, Latinamerika och Sydasien. Som en följd av detta kommer folkvandringar och social oro på en global nivå med idag helt oöverblickbara konsekvenser. Låt oss därför hoppas att världens ledare kan förena sig i de rätta besluten i Köpenhamn i december. Annars kan det snart börja se mörkt ut för våra barnbarn!

Arbete åt alla?

Vädret växlar precis som oroligt höstväder brukar och nu har vi fått leva med två gråmulna och dimmiga dagar. Lite har vi ändå varit ute och rört på oss och idag tog jag en cykeltur till stan för veckans pass av pensionärsslöjden.
Gårdagskvällen gick åt till aktieträff med Aktiespararna där jag denna gång var delaktig i värdskapet. På grund av att någon klantat till lokalbokningen höll det hela på att gå över styr, men med några resoluta grepp lyckades vi rätta till missförståndet och lokalens personal gjorde en stark insats för att trots allt ordna med utlovad förtäring till deltagarna.
I övrigt har vi varit hemma med de vanliga vardagliga sysslorna.

Som pensionär känner man med dem i "arbetsför ålder", som nu slåss på en hårdnande arbetsmarknad. De som saknar attraktiv specialkompetens har det verkligen inte lätt att hitta sin försörjning just nu. För att få försörjning från a-kassa krävs att man står till förfogande i hela landet och det är lätt att förstå att för en barnfamilj, kanske med ett eget nyköpt hus, kan en arbetslös i familjen bli en ren katastrof.
Som om detta inte var nog framför nu en EU-kommissionär åsikten att man bör matcha kompetens med lediga jobb inom hela EU för EU:s framtida konkurrenskraft. Under sommaren ökade ­antalet arbetslösa i de 27 EU-länderna till nästan 22 miljoner eller 9 procent. Det är den sämsta månadssiffran på nästan tio år.
Till en del kanske idén kan lösa lokala problem med brist på arbetskraft, men en "Europeisk arbetsförmedling" torde knappast skapa flera arbetstillfällen. Detta åstadkommer man endast genom ekonomisk tillväxt och det är vare sig EU- eller andra byråkrater särskilt bra på. De ska istället inrikta sig på att underlätta för näringslivet att utveckla en sund marknad som kan tillgodose och förbättra människornas levnadstandard. Då skapas också efterfrågan av fler människors insats med varor och tjänster. Sedan är det annan sak att ständigt ökad produktivitet till sist minskar behovet av mänsklig arbetskraft, men dit är det fortfarande långt!

Vem är intellektuell?

Efter ett eget, något handfallet och ganska överoptimistiskt, försök att få fritt lopp i den igensatta avloppsledningen, blev det nu RagnSells som åter fick nöjet att tjäna mera pengar på vår med björkrötter igenvuxna ledning. Denna gång ingick rotskärning i behandlingen och nu hoppas vi att det ska klara sig fram till våren då vi beslutat att gräva upp och installera modernare rör.
Igår åkte vi in till stan och promenerade i de nybyggda hamnkvarteren och gjorde också ett besök på biblioteket för att skaffa ny näring åt vår intellektuella hunger.

Osökt kommer detta mig att tänka vad som egentligen menas med ordet intellektuell. Ställs det särskilda krav på intelligens hos den som vill kalla sig intellektuell och vad är i så fall intelligens? Intellektuell kallas en person som i sitt yrke ägnar sig åt tänkande och analys av olika ting. Det skull alltså handla om en person vars yrke innehåller intellektuella moment, t ex lärare, ingenjörer, jurister, läkare eller författare och syfta på de som anses tillhöra samhällets intelligentia, även kallad "den intellektuella eliten".
Därmed går frågan över till vad som menas med intelligens. Om detta har "de lärde" (intellektuella?) tvistat om sedan Sokrates´ dagar, och begrepp som logiskt tänkande, kreativitet, social kompetens och "sunt förnuft" har kommit och gått.
Idag finns det test för att mäta IQ och de intelligenta giganterna har en egen fackklubb, Mensa.
Ju mera man studerar dessa fenomen dessto mera osäkerhet byggs upp. Det finns hyperintelligenta schackspelare med "arbetarbakgrund" och det finns korkade läkare som aldrig borde få komma i närheten av en patient. Det finns också "erkända" konstnärer vars kreativitet får en normalbegåvad medborgare att tvivla på mänsklighetens framtid.
Av detta kan man sluta att man kan anses intellektuell utan att behöva vara intelligent, men också vara intelligent utan att få tillträde till "den intellektuella eliten". Språkvetarna kanske borde ta sig en funderare för att reda ut och tolka dessa mysterier.

Gurglande nödrop

De senaste två dagarna har vädret varit "skitdåligt" med regn och blåst och gjort all verksamhet utomhus helt motbjudande. Lika motbjudande var det att i morse kunna konstatera att serviceledningen i avloppet åter satt igen sig efter bara två och en halv månad sedan senaste spolningen. Nu måste vi planera för mera radikala åtgärder så det blir ett slut på problemen.
Sittandes inomhus så har jag istället hunnit med att bearbeta återstoden av alla digitalbilder från sommarens resor och dessemellan har vi med förenade krafter jobbat vidare med kyrkboksprojektet. Hustrun har också börjat ta tag i vår gamla frimärkssamling som "legat i malpåse" i tio år. Det finns bortåt ett tusental frimärken som ska sorteras och monteras i album så att samlingen får ett mera propert utseende än enbart en massa kuvert i kartonger.

Idag rapporterade massmedia om ett nytt inlägg i klimatdebatten. Det var Maldivernas regering som fem meter under havsytan i morse höll ett annorlunda regeringsmöte. President Nasheed och hans ministrar skrev, iklädda dykarutrustning, på ett dokument som uppmanar världens länder att minska sina koldioxidutsläpp. Turistparadiset Maldiverna, som består av 1 800 korallöar, är det land som först hotas av stigande havsnivåer. Flertalet av öarna ligger bara en och en halv meter ovanför havsnivån. Om polarisarna fortsätter att smälta kan det mesta av landet vara försvunnet under vattenytan om mindre än 100 år. Om inte Maldiverna kan räddas tror man inte att det finns så mycket hopp för resten av världen.
Dokumentet de skrev på uppmanar världens länder att hjälpa till och kommer att tas upp under FN:s klimatkonferens i Köpenhamn i december.
Sedan återstår det att se vad ett nödrop från världens minsta land har för inverkan på det största, Kina, som tillsammans med Indien står för en tredjedel av alla utsläpp av växthusgaser och med en tydligt stigande trend. Tyvärr ser det nog ganska illa ut för Maldiverna!

Svensson har minskat med spriten

Gårdagen var till delar fylld med möten av olika slag. På eftermiddagen var det möte med Aktiespararnas lokala ledningsgrupp och senare under kvällen hade (m)-energigruppen ett möte med inbjudna föredragande för att informera om partiets tankar om miljö- och energipolitik inför valrörelsen. I första hand var mötet avsett för MUF-ungdomar och en hel del friska diskussioner kom upp. Det samlande budskapet för (m)s miljöpolitik blir: Det ska vara lätt att göra rätt! och avsikten är att skapa största möjliga kontrast till vänsterns förbud, skatter och krångel i största allmänhet.
Idag började vi dagen med att frosta av frysskåpet och under eftermiddagen åkte vi till Frösåkers golfbana och tog en långpromenad i det vackra höstvädret. Mellan alla andra aktiviteter har vi sedan fortsatt med vårt kyrkboksprojekt.

En liten undersökning, som presenterades idag, visar hur lätt/svårt det i verkligheten är att i praktisk vardag genomföra klimat- och miljöpolitik. När ägare till etanoldrivna bilar ska tanka sina fordon är det plånboken som avgör och många väljer hellre att tanka bilen med bensin.
Försäljningen av E 85 rasade rejält (- 41 procent) i september jämfört med samma tid föregående år. Försäljningen av bensin och diesel ligger i september däremot kvar på samma nivå som i september förra året.
Det är de facto inget överraskande resultat med tanke att det oftast blir dyrare per mil att köra bilen på etanol även om bensipriset per liter är högre - det är ju bränslets energiinnehåll per liter som är det intressanta. Dessutom tror jag att många tycket det är skönt att slippa krångliga kallstarter med etanol. Viktigast är emellertid slutsatsen att de flesta av oss inte är några idealister som betalar mer än nödvändigt för det vi vill ha. Därför har det också varit attraktivt att köpa en "miljöbil" (flexifuel) med bra rabatt och sedan fortsätta att köra på bensin som vanligt. Trots stora subventioner till etanolen och höga skatter på bensinen klara sig inte spriten i konkurrensen. Dessutom är det principiellt fel att använda livsmedelsråvaror till motorbränsle! Etanolen är och förblir en trist återvändsgränd i energipolitiken!!

Oroligt i sandlådan

Den "kalla brittsommaren" håller i sig och vi gläds för varje dag som solen försöker stå emot höstmörkret. Igår var det dags för veckans pass på målarklubben och nu blev det nya motiv i akvarell för hustrun och i akryl för mig själv. Nu ska jag för första gången prova på porträttmåleri och vi får se om någon vecka hur det lyckas.
Idag har vi varit hemma så när som på en kort promenad till mataffären. Mest har vi annars hållit på med kyrkboksarbetet (ca 400 namn är avklarade nu), men själv var jag ute en stund och städade i trädgården och invintrade altanen.

Idag kunde vi notera en något pinsam och lite skrattretande incident inom (m)-partiet när den grå eminensen Anders Björk gav sig på regeringen i allmänhet och Sten Tolgfors i synnerhet och anklagade dem för vänstervridning och usel försvarspolitik. Enligt den frispråkige f d landshövdingen, som satt i regeringen, bl a som försvarminiser, 1991-1994, finns ett växande missnöje bland likasinnade mot att M släppt kärnfrågor som bland annat ett starkt försvar och slopandet av värnskatten.
Hans kommentar om Tolgfors var: "Att kalla honom Tomhylsan (öknamn har fått av Mikael Odenberg) är ett alltför smickrande omdöme - det innebär att man haft något att skjuta av!" På detta svarade Tolgfors: Det är kommentarer som är"tramsiga" och "totalt omdömeslösa". Det är "under all kritik" att ägna sig åt personliga påhopp istället för att diskutera sakfrågor. "Han är inte på banan. Det har väl varit alltför tyst kring honom alltför länge. Själv är han väl gammal malaj".

Vad jag minns gjorde inte Björk någon mera lysande insats som försvarsminister och skulle nog göra bäst i att nu njuta sin landshövdingepension istället för att börja bråka om saker som han inte verkar ha full överblick av. Dagens säkerhetspolitik avkrävs helt annan insats än den som var aktuell på Björks tid för 15 år sedan. Den som inte förmår göra sorti när man står på toppen slutar ändå alltid som en loser! (Se även förra inlägget om Lagerbäck!)

Ridå för Lagerbäck

De senaste dagarna har det funnits en tendens till brittsommar, om än en kylslagen variant men idag återvände det gråa höstvädret. I fredags gjorde vi en utflykt till Hallstahammar där vi besökte Åsby och köpte ett par krukväxter, för att sedan ta en promenad in till samhället och biblioteket. Där tittade vi på månadens konstutställning (en något slätstruken stockholmskonstnär) samt letade efter underlag till hustruns släktforskning. Igår tog vi oss ned till Mälarstranden för en härlig promenad med sjöutsikt. Vi satt också en stund där nere och reflekterade över den otroliga förvandling med all bebyggelse, som det gamla hamnområdet gått igenom de senaste tio åren. På ett par kilometer, från Elbakajen ned till Framnäs har det byggts över tusen lägenheter. Idag blev det som sagt sämre väder och vi nöjde oss med en promenad i närområdet, men var också till husbilens vinterförvaring för att lägga sista handen vid invintringen.

Idag är många svenskar drabbade av sorg och chock efter insatsen i kvalet till fotbolls-VM mot Danmark igår. Förlusten med 0 - 1 var tillräcklig för att i praktiken stänga ute Sverige från nästa års VM-turnering i Sydafrika. Idag var det så dags för Lars Lagerbäck & Co att ställa sin plats till förfogande. Möjligen borde de gjort detta redan för ett år sedan. Vad vi ser är ännu ett exempel på behovet av förnyelse i ledarskap innan det är för sent. Trots tillgång till en av världens bästa spelare, omgiven av andra högt betalda proffs, har landslaget det senaste året mer eller mindre "gått på kryckor" och det bittra slutet nu kan inte vara någon stor överraskning för den klarsynte. Nu måste istället vaskas fram talanger med sinne för förnyelse och modernisering och med uppgift att skapa en ny fågel Fenix ur den askhög som just nu är kvar efter den svenska fotbollens fornstora dar. Gör mera mål!!

Prisad tyska

Två dagar till har gått och nu är vi plötsligt väl sysselsatta med att tolka hundra år gamla prästanteckningar i de kyrkböcker vi ska digitalisera. Men de vanliga verksamheterna ska ju ändå hinnas med och igår gjorde jag ett pass i vår träslöjdgrupp där jag nu börjat på ett riktigt "mästarprov" - en ölstånka i mindre format - som säkert kommer att ge ordentliga utmaningar.
Idag var det istället dags för nytt besök hos tandläkaren för att få min "nya" tand i ordning. Det blev på det här sättet två cykelturer till stan så hustrun har fått göra dagspromenaderna på egen hand.

Idag var det så dags att ge svaret på de sedvanliga spekulationerna kring årets nobelpristagare i litteratur. Det blev den tysk-rumänska författaren Herta Müller. En "lågoddsare" enligt de som är insatta - 56-åriga Müller var storfavorit till priset i år och beskrivs som en romanförfattare av det mer produktiva slaget. I flera böcker beskriver hon tillvaron i byarna i de tidigare tyskspråkiga delarna av Rumänien.
Min egen kompetens i litteraturhistoria är närmast rudimentär och jag har inte tidigare hört hennes namn, så jag har ingen egen uppfattning om hennes kvalifikationer för priset. Själv lär hon ha mottagit beskedet med orden: "Jag tror det inte. Jag kan inte tro det. Jag förtjänar det inte. Jag är överväldigad". Hur som helst tycker tydligen Svenska Akademin att hon är tillräckligt bra och de vet väl hur det ska vara. Jag kommer nog som vanligt aldrig att hinna fram till att läsa hennes verk. Det finns alldeles för mycket av mera akut material att konsumera innan jag kan ge mig i kast med nobelprisromaner.

Risk att bli uppskattad

Med tid avsatt för våra dagliga motionspromenader - igår här i närområdet och idag en halvmil ute i det trevliga kulturområdet på Badelundaåsen - har vi nu satt igång med projekt digitalisering av kyrkböcker. En snabb överblick pekar på att vi nog har att göra åtminstone en månad framåt. Ungefär 1 700 rader i ett excelark ska skrivas, men samtidigt får man många intryck av människors levnadsvillkor för 50 - 100 år sedan. I början av 1900-talet var barnadödligheten på en nivå som man inte ens kan föreställa sig idag. Det var alldeles tydligt inte bättre förr.

Efter att den röd-gröna oppositionen idag presenterat sin "skuggbudget" frågar man sig om de har tänkt sig att med ett förmyndarsamhälle göra livet bättre för medborgarna. Verktyget heter skattehöjningar! "Höginkomsttagare" blir av med hela eller delar av jobbskatteavdraget. Samtidigt föreslås en ny förmögenhetsskatt. I utsikt ställs också ytterligare skattehöjningar, även för de med lägre inkomster, i framtiden. Med detta avser man att raskt återföra oss tillbaka till det bidragssamhälle som havererade för tre år sedan. Ingenting har man lärt sig och dessutom är sossar, kommunister och miljömuppar dåligt överens om hur gracerna ska fördelas. Låt oss hoppas att deras luftslott aldrig får chans att uppföras!
Annars får vi tillbaka samma fifflarsamhälle som tidigare socialister gett upphov till, där skatteplaneringen var viktigare än produktionen och där de ärliga människorna alltid drog det kortaste strået. Trots stora insatser från nuvarande regeringen håller Sverige nu på att återta tätplatsen i den internationella högskatteligan. Hur kan någon som kallar sig arbetarparti sträva efter att det inte ska löna sig att arbeta? Det är trots allt nog bara fru Sahlin som "tycker att det är ball att betala skatt"!

Rädd att flyga?!

Hösten har bitit sig fast och vädret har hållit oss mest inomhus under veckohelgen. Igår passade jag på att utnyttja detta till bakning och det blev limpor, frallor och veteskorpor som räcker ett tag. En del tid har jag använt till att behandla digitalbilder från sommarens expeditioner. Under tiden har hustrun börjat titta på vår gamla frimärkssamling för att försöka få ordning på de mängder av nyutgåvor vi köpt för många år sedan. Det skulle ju vara mycket trevligare att ha snygga album istället för lagringen i små pergamyntkuvert.
Idag gjorde vi en söndagsutflykt på eftermiddagen till Stenhuset i Surahammar och besåg månadens konstutställning. Det är två konstnärer, mor och dotter, med lokal anknytning, som visar sina verk och det var intressant att se moderns tavlor med inbyggda skulpturer och dotterns naturmåleri i kombinationer av olja och applikationer av material från naturen.

Idag fick vi höra om en mera sensationell händelse ute i stora världen. Piloter och kabinpersonal hamnade i slagsmål på 10.000 meters höjd ombord ett Air India-plan. Bråket började i cockpiten, när en flygvärdinna anklagade en pilot för att ha trakasserat henne sexuellt. Fejden fortsatte i kabingången, där hundratalet passagerare bevittnade hur glåpord och förolämpningar haglade och knytnävsslag utdelades. Vid ett tillfälle var Airbus-planet helt förarlöst och en av piloterna hotade senare att styra om planet till Pakistan i stället för destinationen New Delhi.
Vi må väl hoppas att planet gick med auto-pilot under tiden. Sedan får man tro och hoppas att den här sortens incidenter är förbehållna de delar av världen där man själv inte avser att röra sig i luften. Men man kan aldrig sluta att förvåna sig!

Glömt något?

Idag har det varit en klar och solig dag, men med lägre temperatur än vi vant oss vid den här hösten - den gångna natten bjöd på första nattfrosten. Efter att ha gjort ett besök i östra köpcentret för att veckohandla, åkte vi ut till östra Mälarstranden och tog en promenad i höstsolen.
Igår var det skördetid i växthuset. Efter att frostvarning utfärdats, tog jag itu med att avveckla tomatodlingen. Tidigare under hösten har vi tagit in bortåt fyra kilo mogna tomater och nu fick resten plockas gröna och sedan eftermogna inomhus - det är ju så de flesta tomater som säljs i butikerna behandlas. Det blev omkring fem kilo till och skörden får ses som rekordartad.
Igår kväll var vi sedan på möte hos släktforskarföreningen för att lyssna på ett föredrag om uppläggning av familjearkiv. Det kanske ger inspiration till att försöka ordna upp allt som finns runtom i huset med anknytning till familjens historia. Vi åtog oss också ett uppdrag i projektet "namn åt de döda" som arbetar med digitalisering av gamla kyrkböcker från första hälften av 1900-talet.

Att många människor är slarviga är ju ingen sensationell nyhet, men vissa saker står ändå ut. I ett radioprogram diskuterades vad passagerare hade glömt på bussen eller tåget. Det handlade om allt från det klassiska paraplyet till mobiltelefoner värda flera tusen kronor styck. Priset togs dock av den som efterlämnat en livs levande hund och sedan inte ens frågat efter den! Kan en hund vara så oönskad eller var den kanske stulen?
Frågan om vad glömska kan medföra är intressant och här är några andra exempel jag hittat:
- En turist från Sri Lanka glömde förra sommaren över 20.000 i kontanter på tunnelbanan i London. Till mannens stora lycka glömde han även pass, kreditkort och flygbiljetter varför hittegodset kunde återlämnas.
- Någon glömde en platt-tv värd över 20.000 i en London-taxi 2005. Hur lyckas man egentligen med det?
- På en buss i London år 2006 hittades två rolexklockor - och det var inte kopior! Värde 275 000 kronor!
- En ännu större summa återfanns på ett tåg i Edinburgh, Skottland. Då rörde det sig om en väska med inte mindre än 330.000 kronor i sedlar.
- Priset tas ändå av en Philippe Quint som i maj ifjol glömde en lånad (!) Kiesewetter-Stradivarius fiol från 1723 (värde 22 miljoner kronor) i taxin till JFK-flygplatsen i New York. Taxiföraren fann dock både violinen och dess ägare och belönades med en privat violinkonsert på flygplatsen.
Nog kan man undra om inte en del människor kanske har lite för bråttom ibland?

Jul i september

Med lägre dagstemperaturer verkar det som att hösten på allvar vill ta över kommandot. Men vi har i alla fall fortfarande klarat oss undan nattfrost och tomatplantorna i växthuset fortsätter att producera härliga röda frukter, nästa flera än vi hinner äta upp.
Igår åkte vi till östra köpcentret och gjorde ett "studiebesök" på IKEA. Bytet blev en golvlampa tillsammans med ett förvånat intryck av hur mycket möbelpriserna stigit - möjligen beroende på att jag inte intresserat mig för möbelpriser på senare år.
Idag var jag på ett möte med (m)s programgrupp för energipolitik för att diskutera underlag för det lokala handlingsprogrammet inför valet 2010. Det är mycket som står på spel nu när energipolitiken ska moderniseras, men en tröst i bedrövelsen är att Västerås står väl rustade med egen produktion av både el och värme. En framsynt hantering av dessa frågor under många år ger oss ett försprång framför många andra kommuner. På eftermiddagen åkte hustrun och jag sedan till stan för ett besök på biblioteket och förnyade vår bokliga spis.

Det börjar för övrigt att lukta begynnande valrörelse på många håll. Efter alla krisrapporter finns det nu plötsligt pengar att spendera både här och där. Kommunen vill dela ut några tiotal miljoner extra till förvaltningarna och regering har hittat några extra miljarder att sprätta ut till kommunerna. Några som inte är spendersamma är däremot riksdagskommunisterna som bestämt vägrar att ge 14 miljoner kronor extra till kungahuset för att bekosta Viktorias bröllop nästa vår. Man kan ju undra vilka röster de tänker stjäla med det förslaget - frågan är dessutom akademisk eftersom det inte är de som bestämmer hur det ska bli. Visst ska man vara tidigt ute i valrörelsen, men det gäller ju också att ha resurser till några trumfkort att spela ut dagen före valdagen.
Allt tidigare drar också julhandeln igång och på IKEA kunde vi se en hel avdelning av nästan amerikanska mått med bara julpynt. Många andra varuhus sägs också vara igång. Detta blir mer irriterande för varje år och nu har det faktiskt startats en blogg med titeln "kriminellt tidig julhandel" där man har möjlighet att spy sin galla över alla som smetar ut julen över hela hösten. Det är dags att hävda att julhandeln ska börja med skyltsöndagen, första söndagen i december och dessförinnan ska julsaker i affärerna bojkottas. Som det är nu så är julen helt utsliten till den 23 december och det vill vi ju inte!

Ett tungt minne

Hösten börjar allt mer att visa sig och igår var det nästan höststorm och man föredrog att stanna inomhus. Jag tog mig ändå för att höstgräva det lilla som är kvar av vårt grönsaksland och på eftermiddagen tog vi en kort promenad i närområdet. Vädrets makter gav mig istället inspiration till att börja bearbeta digitalbilder som vi samlat på oss under sommaren (över 100 st).
Idag gjorde vi en del städning på tomten för att få bort alla barr och löv och annat skräp som blåst omkring och så var det dags packa ihop på altanen - chanserna till varmt och soligt väder är ju nu i det närmaste slut för denna sommar. På eftermiddagen var det sedan dags för veckans pass Club Artis och idag ägnade vi oss åt var sina fågelmotiv i akryl.

Idag är det 15 år sedan den där kalla och fasansfulla septembernatten då 852 människor gick till botten med Estonia i Östersjön. Denna tragiska händelse har sedan den inträffade orsakat, inte bara mänskligt lidande, utan också en oändlig strid om orsaken till olyckan. Den stora sjunkutredning som en marinkonsult i Göteborg ledde visar att man inte kan nå full säkerhet kring haveriorsaken utan att undersöka vraket. Därför föreslås att en oberoende expertgrupp ska få i uppdrag att följa konsultens rekommendationer i slutrapporten och låta dykare noga inspektera skrovet, trots att vraket utnämnts till gravplats och ska skyddas av griftefriden. Försvarsminister Tolgfors, som ansvarar för Estonia-frågan i regeringen, har gång på gång avvisat kraven på nya dykningar.
Jag kan bara hålla med Tolgfors. Nya utredningar ger ingen livet tillbaka och kommer med största sannolikhet inte heller ge något resultat som kan vara till nytta för framtiden. Låt istället de pengar som detta skulle kosta komma till användning i forskning om framtida sjösäkerhet så kanske något positivt kan bokföras på Estonias konto.
Låt de döda vila i frid! Det är respektlöst mot de som dog och deras anhöriga att fortsätta riva upp det här såret år efter år efter år!

Kött förr och nu

Igår var det en solig dag och vi tog bilen för en utflykt till Avestatrakten. Först var vi på kyrkogården och planterade höstljung på svärföräldrarnas grav. Sedan gjorde vi ett besök på biblioteket och letade efter dokumentation från hustruns skoltid och efter det blev det lunch på vårt "stamställe", en liten trevlig pizzeria. Hemvägen tog vi genom skogarna söder om Dalälven för att leta svamp, men resultatet blev ganska klent den här gången också.
Idag var det lite mindre soligt när vi åkte iväg för att besöka höstmarknaden i Nykvarn, där man saluför hantverk av olika slag. Ett trevligt litet inslag i arrangemanget är tävling i kaninhoppning, där de små sällskapsdjuren med liv och lust visar upp sina färdigheter. Det går till precis som hästhoppning i mindre skala och med föraren i koppel istället för på ryggen.
Nästa anhalt på dagens utflykt var Ängsö där man invigde ett nytt fågeltorn vid Grisfjärden. Det blir ett bra alternativ för fågelskådning i verkligt naturskön omgivning.

Igår kom nyhetsmedia med en rapportering jag aldrig trott jag skulle få höra. Försvarets gamla beredskapslager med konserverat kött har sålts bland annat till Polen. Det sensationella är köttfärsens ålder! Den äldsta var 28 år gammalt och "bäst före-datum" passerades för över tio år sedan!!! Kommentar från byråkratisk tjänstekvinna: 'Det smakar nog lite konstigt, men det är inte farligt.' Man skyllde också på att det är snart tio år sedan försvaret sålde det och att det först nu sålts vidare. Idag kom det dessutom uppgifter om att köttet sålts även i Sverige. Man frågar sig vem som är de lyckliga - hoppas det inte är något ålderdomshem eller liknande institution.
Det hela står i bjär kontrast till att vi samtidigt fått veta att svensk livsmedelshandel kastar bort över 100 000 ton mat varje år därför att "bäst före-datum" passerats - detta till trots handlar det oftast om varor, som under flera dagar är fullt användbara. Nog finns det ännu en gång plats för den gamla klyschan "Sverige är fantastiskt", men ibland är det inget att vara stolt över. Den här gången tycker jag det finns plats även för tyskarnas epitet "die dumme Schweden" när man ser hur vi bär oss åt. Ibland är det faktiskt svårt att tro det man ser och hör!

De farliga mopederna

Även under de två senast gångna dagarna har vi lyckats få våra motionspromenader i ganska bra sensommarväder - igår blev det skogarna norr om stan och idag tog vi sväng i närområdet. Igår hade jag först pensionärsslöjden, där jag gjorde färdigt specialdesignade karottunderlägg och sedan på kvällen blev det höstens första träff med Aktiespararna.
Idag har vi haft bilen på bromsservice och det blev en trist historia. Bakvagnens bromsar var totalt havererade och allt måste bytas ut - det sved rejält i plånboken kan man säga, men hur skulle livet vara utan fungerande bromsar.

På vägen hem från slöjden igår blev jag ögonvittne till hur en ung mopedist dammade in i en bil på den korsande gatan på andra sidan vårt bostadskvarter. Som väl var fick han sannolikt inte några allvarligare skador, men förhoppningsvis en rejäl läxa för framtiden. Det var hemskt att se hur han kom med hög fart på väg mot den korsande gatan och först när han var tio meter från bilen upptäckte den och bromsade. Smällen var så pass kraftig att det med lite otur lika gärna kunde blivit en dödsolycka. Men med mopedistens synbara beteende skulle man kanske hellre kalla det självmordsförsök.
Man ser ju dagligen avskräckande exempel på kombinationen av ungdomligt oförstånd och alltför snabba mopeder. Här vilar ett tungt ansvar på föräldrarna som alltför ofta inte kan, vill eller törs axla detta på rätt sätt. Det går inte att lasta samhället för den utveckling vi ser, men mera preventiva åtgärder skulle säkert passa bra. Polisen kunde t ex ges rätt att under kortare eller längre tid beslagta regelvidrigt använda fordon, beroende på arten av förseelse. Böter känns inte för ungarna, eftersom de i de flesta fall inte har något att betala med utan lämnar lappen till pappa eller mamma. Något måste hur som helst göras för att bryta den självsvåldiga stil många av dagens unga mopedister håller sig med!

En riktig blåsning

Igår tog vi en promenad i grannskapet i sensommarsolen. På eftermiddagen var det sedan tid för veckans besök på konstklubben. Hustrun gjorde en ny akvarell med vackra äppelblommor och själv gjorde jag färdig min akryl med ett skånskt landskapsmotiv.
Idag gjorde hösten en rejäl attack med duggregn och rejäl blåst - förhoppningsvis är det tillfälligt så att vi kan få ännu lite sensommar så här efter höstdagjämningen. Vi tog dagens promenad till mataffären och på eftermiddagen gjorde jag min sedan länge planerade visit hos tandläkaren. När behandlingen så småningom är färdig kommer ett stort hål i munnen att vara borta, men istället ha bytts ut mot ett ännu större i plånboken. Det är en gåta för mig att tandvård har skilts ut från all annan hälsovård vad gäller den allmänna försäkringen.

Inom energipolitiken har de senaste dagarna uppstått ett mindre krig mellan KVAs energigrupp och Energimyndighetens (STEM) chef Tomas Kåberger. KVA-forskarna har hävdat att det inte är rimligt att bygga så mycket vindkraft som STEM och regeringen vill ge sken av. Istället för 30 är 10 TWh/år en rimlig målsättning. På detta svarar Kåberger: KVA-professorerna gör mig så förbannad. KVA får forskningspengar av oss och så gör man en sådan undermålig utredning.
Kåberger har i all sin tid varit en fanatisk motståndare till storskalig teknik och att han fick sitt nuvarande jobb av regerignen var nog att "göra bocken till trädgårdsmästare". Nu fick han inte det svar han ville ha från KVA:s energergigrupp med elprofessorn Harry Frank som talesman. Illa när dom som är forskare inte gör som den som betalar vill utan tänker själva!! Det är synd om Tomas Kåberger... Eller det kanske inte är det??

Flickan hon går i ringen...

Det vackra höstvädret håller i sig och igår blev det åter trädgården som fick sin uppmärksamhet. Gräsmattan behövde klippas och efter att det var gjort gick jag över hela tomten och snyggade till alla gräskanter med trimmern.
Igår kväll var det dags för årets Kulturnatt i stan och vi gick till olika evenemang under ett par timmar. Utställningen hos vår egen målarklubb var faktiskt riktigt bra och många av de hängda tavlorna mätte sig väl med det som stadens professionella konstnärer ställde ut i sina ateljéer. Vi besökte också VARFs båda inslag som var astronomimontern på biblioteket och teleskopdemonstrationen vid slottet där allmänheten kunde kika på Jupiters månar precis som Gallilei gjorde för 400 år sedan.
Idag var vi först och tog tillvara vår rättighet att rösta i kyrkovalet och sedan tog vi en promenad uti i Åkesta där vi passade på att se hur observatoriebygget framskridit - tidplanen håller fortfarande med ett par små undantag, så förhoppningsvis kan vi börja studera himlen framåt december.
Sedan var det dags att åka till yngsta dottern och fira dotterdotterns födelsedag. Hela släkten var på plats och selebrerade 16-åringen som nu börjat gymnasiet. Tänk vad tiden går!

För en tid sedan filosoferade jag över jämställdheten mellan könen och kvinnornas allt större delaktighet i det mesta. Igår fick vi bekräftelse på att ännu en milstolpe passerats. Då fick Sverige nämligen sin första kvinnliga WBIF-mästare i boxning - svenskan blev världsmästare i proffsboxning i lätt mellanvikt!
Man kan med visst fog hävda att de senaste årtiondena minst sagt ställt de gamla könsrollerna åt sidan och det är bra på många sätt, men kanske inte alla. Förr bestod kvinnliga slagsmål i att man klöstes och drog varandra i håret, men nu använder man knytnävarna. Jag frågar mig vilket nästa manligt särdrag det är som kvinnorna tar över.
Å andra sidan så har unga män nu börjat med styling där både rouge på kinderna och ögonskugga kommer till användning - man tar sig för pannan! Ibland undrar man om det inte var bättre förr, men utveckling är nödvändig för framsteg och det mesta går väl att acceptera så länge som var och en har frihet att själv välja hur man vill ha det.

Blinka lilla stjärna

Det soliga och klara höstvädret fortsätter och gör verksamhet utomhus nöjsam ännu en tid. Nu är dock husbilssäsongen över för den här gången. Igår avrustade vi och gjorde ren bilen och idag körde jag den till uppställning för vinterförvaringen. På eftermiddagen tog vi sedan tillfälle till en skön höstpromenad på några kilometer norr om staden.

Igår kväll hade VARF medlemsmöte på biblioteket i stan där vi diskuterade föreningens olika aktiviteter under astronomiåret. Detta tillsammans med vårt observatoriebygge har gett oss uppmärksamhet och bra tillväxt i medlemsantalet, vilket nu måste förvaltas på bästa sätt. I anslutningtill mötet hade vi ett offentligt föredrag av en doktorand från Uppsala, Elisabeth Leitet, som gav en exposé över astronomins utveckling från Big Bang fram till dagens avancerade studier av universum. Hon beskrev också sin egen forskning, som handlar om "läckage" av "Lyman-fotoner" från avlägsna galaxer - ett fenomen teoretikerna brottas med en förklaring till.
Astronomi är för övrigt en vetenskap som ständigt ger anledning till "tankar i tiden". Med allt mera förfinade instrument görs ständigt nya upptäckter och de senaste åren har bjudit på antydningar till planeter, lika vår egen, i andra stjärnsystem. Frågan om vi är ensamma i universum söker ju hela tiden sitt svar. Chansen att vi ska få träffa någon från andra världar, om de finns, är dock obefintlig. Resan till vår närmaste grannstjärna skulle, med dagens snabbaste rymdfarkost (hastighet ca 25 km/sek), ta ca 50 000 år i anspråk, så någon biljettbokning verkar inte vara aktuell. Detta förringar ändå inte spänningen med astronomins fascinerande utveckling.

I fåglarnas värld

Igår tog vi husbilen för en sista resa för denna säsong. Turen gick till fågelområdet vid sjön Kvismaren i Närke. Under ett dygn har vi fått flera imponerande upplevelser. Främsta ändamålet med besöket var tranorna och tranor hittade vi till sist, minst ett drygt 1000-tal. Det är alltid lika mäktigt att se denna stora mängd av fåglarna som samlas för att äta upp sig inför den långa resan till trakterna kring Medelhavet. Gäss fanns det också av flera olika arter och i ännu större mängd. Grädden på moset blev de två havsörnar som en lång stund cirklade högt över våra huvuden.
För min del startade idag höstterminen av pensionärernas träslöjd. Med lite stapplande start började jag att tillverkade karottunderlägg med en speciell design - resultatet får vi väl se om några veckor.

Medan vi var bortresta passade landets styrande människor att inleda ett nytt riksdagsår med de vanliga ceremonierna. I dessa ingår en regeringsförklaring som i år innehöll förvånansvärt lite nyheter, trots att vi snart står inför ett valår. Nya skattesänkningar åt löntagarna utlovas dock, och till stor förvåning även skattesänkning för pensionärerna. "Det blir mera i plånboken" sade finansministern, väl medveten om att indexet justerats så att pensionerna kommer att sjunka i år. För en genomsnittspensionär blir sänkningen ca 400 kr per månad och finansministerns ökning blir ca 40 kr. "Det blir mera i plånboken" - jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Trots ett eget långvarigt förflutet inom politiken blir jag ibland hjärtligt trött på politikens floskelretorik. Ett symboliskt tillskott, motsvarande en veckotidning i månaden, som kallas för " mera pengar i plånboken", kommer förmodligen av de flesta att ses som en cynisk förolämpning när det "bara bidde en tumme"!