Milstolpar för Brexit och corona

Den riktiga vintern låter vänta på sig och någon vit jul blev det inte tal om i år. Vi har dock haft ett par dagar med minusgrader, men det hjälper ju inte något mot det tunga mörkret. I coronarestriktionernas tid blev det i år ett annorlunda julfirande, men efter besked om allas frihet från smitta kunde vi ändå träffa vår yngsta dotters familj (dock inte dottersonen, som satts i karantän efter sitt smittfall) för en trevlig och vederkvickande träff på deras altan på julafton. Äldsta dotterns julkalas kunde vi sedan få del av i digital form via face-time. Vi blir allt mer elektronikberoende för varje dag som går. Idag har i alla fall vaccinering mot covid 19 påbörjats i Sverige och vi hoppas att om några veckor ha fått vår tilldelning av detta.
Våra motionspromenader försöker vi hålla igång, även om min knäskada orsakat lite förkortning under några dagar. Trots detta har vi på vår fiktiva långpromenad idag nästan kommit fram till Bankeryd, med kraftig motvind på eftermiddagen.

Som jag tidigare antytt, kunde förhandlingarna om Brexit-avtalet dagen före julafton tas i mål sedan de sista nödvändiga kompromisserna tvingats fram i en dygnslång förhandling. Båda parterna EU och UK utropade sig som segrare och sade sig vara nöjda med resultatet och världen drog en djup suck av lättnad. Även om de katastrofala följderna av ett avtalslöst Brexit nu undanröjts, kommer i framtiden de flesta förbindelserna med Storbritannien att bli besvärligare än under EU-tiden och jag kan tänka mig att många britter efter hand kommer att ångra sig när de upptäcker vad de ställt till med. Det gamla Imperiet finns numera bara i nostalgins rosa skimmer.
Som om det inte var tillräckligt med alla problem som coronapandemin ställt till med, har nu en muterad form av viruset, betydligt mera smittsamt än det tidigare, börjat spridas över världen. Ännu så länge finns bara summarisk information om hur det beter sig och i vårt land har endast några enstaka smittfall noterats, men vi vet inte hur det kan utvecklas och kan bara hoppas att ansvariga instanser tagit lärdom under det gångna året och snabbare inser allvaret i det som händer. Vi andra kan bara 'hålla avstånd och tvätta händerna' och hoppas på det bästa.

I väntan på en vändning

Förra veckan bjöd på fortsatt gråväder som fördjupar vintermörkret och dämpar våra sinnen. Även om det inte utlovats något bättre den närmaste framtiden så har vi åtminstone idag passerat vintersolståndet och kan se fram emot ljusare tider. Kanske kan vi också se en liten ljusning beträffande coronapandemin sedan vaccinering mot covid 19 i vår region är planerad att påbörjas direkt efter årsskiftet. Tills dess får vi fortsätta att finna oss i vår ofrivilliga instängning, som nu snävats till ytterligare till följd av den fortsatt ökande smittspridningen. All samvaro för julfirande är nu inställd inom familjen sedan viruset trängt sig in i kretsen.
Som om detta inte var nog, har jag dessutom tvingats avstå från motionspromenader, sedan jag dråsat omkull och skadat ett knä, som dock nu är på bättringsvägen och förhoppningsvis åter kan börja fungera om några dagar. Detta har ju naturligtvis även påverkat framfarten för vår fiktiva långpromenad, men idag har vi ändå kommit till Rödån i höjd med södra delen av Visingsö.

Att sätta det tillstånd som världen under detta år befunnit sig i låter sig inte göras på ett enkelt sätt. Ur hälsosynpunkt är pandemin den värsta attacken mot mänskligheten sedan spanska sjukan på 1920-talet. Under de hundra år som gått sedan dess är det endast andra världskriget som kan mäta sig med detta ifråga om mänskligt lidande. Sett till ekonomiska effekter måste vi gå tillbaka till den stora börskraschen 1929 och den efterföljande depressionen under 1930-talet. Frågan är nu om människan har förmåga att lära sig något av detta. Kan vi lära oss att inget kan tas för givet? Kan lära oss att det kortsiktiga tänkande som präglat samhället de senaste decennierna plötsligt kan ställa oss 'med byxorna nere'? Kan vi lära oss att militär eller ekonomisk makt plötsligt inte längre är till någon nytta för uppgjorda förväntningars uppfyllande?
För min egen del tror jag att alla beslut som hela tiden fattas på alla nivåer skulle må bra av en betydligt djupare konsekvensanalys. Då skulle det kanske bli möjligt att undanröja åtminstone en del av all kortsiktig, byråkratisk suboptimering, som idag ofta vilar som en våt filt över samhällslivet. Istället skulle människornas initiativkraft och arbetsförmåga kunna befrämjas och ge plats för en sundare samhällsutveckling.

En dyster Lucia

Vintervädret tycks ha lämnat walk over och hela veckan har vi fått nöja oss med gråväder med dis, dimma och småregn och några plusgrader. Det är tämligen trist och gör inte precis något för att lätta upp humöret för oss som nu i tio månader, p.g.a. coronasmittan, befunnit oss i varierande grad av isolering. Firandet av Lucia idag har också tvingats anta nya, kreativa former och på vår promenad idag såg vi att folk här i området på ett par ställen 'krupit ut' ur sina lägenheter för att tillsammans avnjuta lussekaffe i det fria i parken. Det vi nu ser är många goda exempel på människans förmåga till anpassning till rådande förhållanden, men också exempel på nonchalant beteende som stärkt coronavirusets livsvillkor och lett till en kraftigt ökad smittspridning i hela landet.
Berättelsen om våra dagliga motionspromenader samlade till en fiktiv långpromenad söderut säger nu, att vi idag kommit fram till Norra Fågelås söder om Hjo sedan starten på vår hemort den 1 oktober. Tyvärr har utsikten Vättern över den här veckan kraftigt försämrats av dis och dimma.

Ute i världen tycks nu det stora apspelet i det amerikanska presidentvalet vara inne på slutvarvet. Alla Trumps försök att med juridiska krumbukter försöka få valet ogiltigförklarat har misslyckats och USA:s högsta domstol förklarade igår att inga skäl föreligger för att ta upp ärendena. Pajasen står nu allt mera ensam sedan även flera av hans partivänner (bl a annat hans egen justitieminister) tagit tydligt avstånd från hans agerande.
Den andra stora frågan handlar om Brexit. Förhandlingarna om ett samarbetsavtal med EU har ännu inte gett något avtal och engelsmännen anser att EU:s villkor är orimliga. Engelska företag har insett vad som kan vara på väg att hända - ett avtalslöst förhållande till EU efter årsskiftet - och har börjat hamstra importvaror, vilket lett till kilometerlånga, stillastående köer av långtradare in mot tullstationen i Dover. För egen del tror jag ändå att man före nyårsafton har lyckats sy ihop ett reglemente som häver åtminstone de största stötestenarna. Allt annat vore en katastrof för Europa och förmodligen ekonomiskt självmord för Great Britain.

I väntan på att ordningen återställs

Under den här veckan har vintern helt kommit av sig i våra trakter. Idag var utetemperaturen 7 grader och luften fullsmockad av dis och dimma, precis som en typisk 'skånsk vinter'. Bristen på klar luft gör dessutom mörkret ännu mer påträngande och riktigt solljus står nu högt på önskelistan. En tröst i bedrövelsen är att vi åtminstone slipper halkan. På coronafronten finns heller inget positivt att berätta, snarare tvärtom när restriktionerna nu skruvats åt ytterligare ett snäpp. Vi fortsätter trots detta envist med våra motionspromenader och på vår fiktiva långpromenad har vi nu kommit till den lilla byn Grevbäck norr om Hjo.

Ute i stora världen gnisslar det som vanligt på olika håll och orosmolnen kommer och går. En oroande händelse i veckan är mordet på huvudmannen för Irans kärnteknikprogram, där mullorna pekar ut Israels säkerhetstjänst som ansvarig och 'lovar' kännbar vedergällning. I den redan inflammerade stämningen i regionen känns detta som ett försök till att släcka en brand med att spruta bensin på den.
Ett orosmoment för Europa är de haltande Brexitförhandlingarna mellan EU och Storbritannien. Nu återstår drygt tre veckor till att separationen inträffar och en 'hård Brexit' utan ett frihandelsavtal skulle ge svårhanterliga ekonomiska konsekvenser för hela Europa. Jag är dock optimist och tror att de sista pusselbitarna kommer att läggas på plats senast i mellandagarna.
Det kanske mest uppseendeväckande och pinsamma gnisslet är efterdyningarna efter det amerikanska presidentvalet. Fortfarande, en månad efter valet har Donald Trump inte erkänt valförlusten och ägnar nu sina krafter till att på olika sätt obstruera i den pågående processen med presidentbytet. Med det infantila beteende han nu visar upp, har man anledning att fundera över vilka medel han egentligen använt för att nå den position han har. Eller kan det vara så enkelt som att de amerikanska väljarna aningslöst gjorde en dundertabbe i valet för fyra år sedan. Denna fråga kan ju få bli ämne för en intressant doktorsavhandling för någon historiker en gång i framtiden. Nu är det bara att hoppas att Joe Biden har kraft och förmåga att vända skutan rätt igen.