Genustänkande in absurdum

De senaste dagarna har vårvädret sviket oss med isande nordliga vindar på menyn och t o m någon liten tillfällig snöby - vi lägger in en protest tillsammans med alla vårblommor och hitkomna flyttfåglar. Vi har nu efter första vaccineringen börjat lätta en del på våra coronarestriktioner och som ett första steg själva börjat göra våra matinköp. Trots kallt väder finns det ändå sol mellan molnen och våra dagliga promenader har vi inte gjort något avkall på. Därför har vi också avancerat på vår fiktiva långpromenad och har idag i motvind nått byn Rörum och på vägen dit missade vi förstås inte att göra ett besök på Kafé Annorlunda.

I mina tankar kring omvärlden kommer jag inte förbi den oroväckande utveckling som feminismens genustänkande sprider i samhället. Kravet på politisk korrekthet ingriper i allt flera områden av vår vardag och mest oroande är de tendenser som sprider sig inom den akademiska världen. Den akademiska friheten och ytterst vår yttrandefrihet är hotad. Politiska värderingar och inte den rationella vetenskapliga tanken riskerar att återigen göra 'jorden platt'. Akademiker med 'fel' uppfattning mobbas, studenter är lättkränkta och kurslitteratur påtvingas vissa ämnen utan relevans. Vissa ord får inte användas och förhör hålls om detta. Det är mycket som liknar den katolska inkvisitionen på 1200-talet, nu återkommen i genusvetenskapens namn.
På senare år, och efter hand som frågor om kultur och identitet har blivit lika viktiga som de traditionella om ekonomi, har universitetslärare och även studenter marginaliserats, hotats, utestängts från olika arrangemang eller helt enkelt tvingats bort på grund av sina 'felaktiga' åsikter. Det kan vara frestande att avfärda allt detta som isolerade händelser som fått orimliga proportioner, men redan dess förekomst räcker enligt min uppfattning som ett viktigt varningstecken. Yttrandefriheten är grundlagsfäst och får under inga omständigheter ifrågasättas. Vi måste alla i frihetens namn bekämpa en utveckling åt detta håll innan vårt gamla fina land går Nordkoreas väg!

Oacceptabel trend av våld mot kvinnor

Efter den gångna veckans allt varmare väder kan våren nu anses vara etablerad på allvar och vi har  haft 19 grader i skuggan och en 100-procentigt klarblå himmel idag. Våren har även bekräftats av både bofinkens och sädesärlans ankomst från sina vintervisten. Naturligtvis har vi ansträngt oss för att på bästa sätt ta vara på detta och vi förlade dagens långpromenad till den del av staden där vi tidigare bott och gjort våra dagsturer och passade då också på att göra en liten inspektion av husbilen efter vinterförvaringen. Den såg bra ut och ska nu efter hand rustas för en ny säsong av campingliv. Här hemma fortsätter vi med våra respektive 'arbetsområden' och hustrun har nu ett uppdrag att forska i ena grannfruns anor medan jag själv träget arbetar vidare med att fylla ut astronomiområdet i svenska Wikipedia.
I rapporten om vår fiktiva långpromenad kan jag notera att vi under senaste veckan rundat Skånes sydöstra hörn och nådde igår upp till Skillinge.

Ute i samhället har den senaste tiden allt mera spritt sig en debatt om ett tråkigt förhållande, nämligen mäns våld mot kvinnor. Ett påtagligt skäl till detta är att under den senaste månaden har fem kvinnor bragts om livet av män som stått i mer eller mindre nära relation till dem. Bekymmersamt i sammanhanget är att händelsernas karaktär mer eller mindre pekar på att det är individer i utsatta grupper som är berörda av de begångna brotten, ofta människor som vuxit upp och skolats i kulturer annorlunda än vår traditionella.
Våld mot kvinnor finns förvisso inom alla samhällsgrupper och i olika svårighetsgrad, men försvåras självfallet bland människor med en kvinnosyn som prioriterar mannens behov och önskemål i livet. Ett långvarigt underskott av empati och respekt låter sig heller inte enkelt förändras med hjälp av tätare övervakning och hårdare straff. Förändring av en i grunden fastlagd kvinnosyn kväver både probleminsikt hos den som berörs och en genuin vilja till förändring. Samhällets roll som katalysator i denna process ligger både i skolundervisningen och i sociala aktiviteter för både barn, ungdomar och vuxna individer. Först när en respektfull människosyn är normen finns förutsättningarna till att minska de eskalerande våldstendenser som på senare tid expanderat i vårt samhälle. Det enkla budskapet är: Behandla dina medmänniskor som du själv vill bli behandlad!

Farlig nonchalans av smittorisker

Vädermässigt har våren avancerat i förväntad takt, men idag blev det ett bakslag med en attack av kung Bore. Lite snö på marken här, är ändå lätt att hantera jämfört med det snöoväder som drabbat stora områden i södra och mellersta Sverige det senaste dygnet.  I förrgår gjorde vi en långpromenad vid Mälaren väster om staden och där kunde vi notera att praktiskt taget alla förväntade vårblommor slagit ut i all sin prakt.
Vårvädret har också stimulerat våra motionspromenader och på vår fiktiva promenad söderut har vi nu nått målet vid landets sydkust. Efter en visit hos min syster och svåger har vi nu börjat med återfärden till hemorten och tänker gå längs ostkusten. På denna resa hade vi igår hunnit till Nybrostrand öster om Ystad.

Den envisa coronapandemin har, trots de omfattande vaccineringar som nu pågår runt om i världen, inte släppt greppet om mänskligheten. Till en del beror detta på nya virusstammar som utvecklas, men främst kanske på att allt för många människor underskattar smittrisken och slarvar med den försiktighet som krävs. Med ett globalt smittoantal på 137 miljoner och antalet dödsfall som närmar sig 3 miljoner, har coronapandemin nått en svårighetsgrad i paritet med spanska sjukan för hundra år sedan. Om den dåvarande kvaliteten på sjukvården hade gällt idag skulle vi haft tiotals miljoner döda i covid 19. Det finns alltså god anledning att känna stor respekt och tacksamhet för den tekniska och medicinska utveckling som skett under mellantiden. För att inte missbruka denna tillgång tycker jag människor borde visa lite mera förstånd och sluta nonchalera de faktiska smittorisker som vi får räkna med ytterligare ett antal månader!

Väljarna börjar tröttna på käbblet!

Efter en vecka med mestadels hyfsat vårväder överraskades vi idag på morgonen av aprilsnö på marken och noll grader på termometern. Med solens hjälp har ordningen dock återställts även om nordanvinden känns isig. Som ett välkommet avbrott i våra inrutade pandemirutiner var vi igår på en grillunch hos äldsta dottersonen och hans familj, men för övrigt har pandemin ställt in allt traditionellt påskfirande i familjen även om hustrun gav oss båda en god påskmåltid på påskafton.
Vad gäller våra motionspromenader så har dessa fortsatt på ett framgångsrikt sätt och på vår fiktiva vandring söderut nådde vi igår Öja norr om Ystad.

I vårt allt konstigare land har energipolitiken medfört utbyggnad av oreglerad vindkraft i sådan mängd att vid riktigt blåsiga tillfällen kan överproduktion medföra negativt elpris, d v s elkunderna får betalt för sin förbrukning av elkraft. Detta är naturligtvis det ultimata beviset för att vi skaffat oss en dysfunktionell och oekonomisk elproduktion initierad av de verklighetsfrämmande miljöpartisterna. I natt var elpriset i hela landet -1,5 öre per kWh. Tyvärr är detta bara en början på allt vi har att vänta av den nuvarande regeringens tillkortakommanden. Det är också en oroväckande faktor i det sviktande förtroendet för våra politiker som efter hand blir allt tydligare.
Bekräftelse på detta fick vi idag med en ny Novus-mätning av väljarnas förtroende för partiledarna. Av denna får vi veta att oppositionsledaren Ulf Kristersson har förtroende av 43 procent av väljarna och på andra plats ligger SD:s Jimmy Åkesson med 36 procent följd av statsministern Stefan Löfven (S) 34 procent och Ebba Buch (KD) 32 procent. För de andra partierna i 'januarisamarbetet' ligger miljöpartisterna Per Bolund på 18 procent och Märta Stenevi på 12 procent och centerledaren Annie Lööf  på 28 procent. Den nya vänsterledaren Nooshi Dadgostar får 22 procent och de oeniga liberalernas ledare Nyamko Sabuni 10 procent.
En uppenbar slutsats av opinionsutveckling är att försöken att isolera och förtala sverigedemokraterna varit mycket kontraproduktiva och bidragit till vi kan se början till framkomsten av ett slagkraftigt alternativ till den nuvarande totalt misslyckade regeringen. Det som krävs av samtliga partier är att ge konkreta besked om den egna politiken istället för att käbbla om vad som är fel med de andra partierna. Väljarna vill nu ha politiker som på allvar är beredda att ta itu med de allt svårare problem som det svenska samhället lider av!