söndag 27 september 2020

Mot mörkare tider

Efter den gångna veckan behöver vi inte tveka om att hösten är här, med mulet och småregnigt väder ackompanjerat av (onödigt) mycket vind. Den rodnande färgpaletten på träden i planteringarna i vårt bostadsområde är också en bra, och för den delen en njutbar, bekräftelse. Vi fortsätter enträget att få till våra motionspromenader, men det har ändå blivit en ökad andel av våra ordinarie innesysslor - släktforskning för hustrun och Wikipedia för min egen del. Vårt handlingsutrymme fortsätter att begränsas av coronapandemins restriktioner.

På tal om det senare kan jag konstatera att efter nio månader av coronavirusets härjningar har globalt nu rapporterats ca 33,2 miljoner smittade och antalet avlidna passerade idag en miljon. För Sveriges del är motsvarande tal ca 91 000 och 5 880. Tyvärr är det uppenbart att en befarad andra våg av smittspridning nu är ett faktum på allt flera håll i världen och någon förbättring är knappast att vänta förrän ett verksamt vaccin, som fortfarande är ett antal månader bort i tiden, har kunnat tas i bruk. Under den här tiden har det också uppdagats graverande brister i beredskap och planering inom vårdsektorn, som sannolikt har bidragit till det relativt höga dödstalet.
Under den gångna veckan har regeringen presenterat budgetpropositionen för 2021 där det ingår en osedvanligt stor upplåning för finansiering av en 'omstart' för Sverige efter de ekonomiska bakslag som följt av pandemins restriktioner. Det råder delade meningar om hur verksamt ett sådant penningflöde kan vara, men vissa sektorer av näringslivet har klart motiverade behov av krisstöd. Det är dock en grannlaga uppgift att se till att 'skattebetalarnas pengar' inte hamnar i fel fickor. Vi har tyvärr redan tvingats åse hur organiserad brottslighet kunnat tillskansa sig mångmiljonbelopp från våra stelbenta och tunnelseende myndigheter. Här krävs stora insatser av bekämpning från samhällets sida men endast en tunn rännil av pengar i ovan nämnda budget sägs vara avsatt för detta. Förmodligen är det för litet och för sent för att räcka till. Nu måste silkesvantarna plockas av och storsläggan plockas fram om det ska bli något resultat!

söndag 20 september 2020

Måttet är rågat

 För första gången denna höst hade vi senaste natten snudd på nattfrost, men igår var det istället varmt väder med strålande solsken. Höstdimmorna börjar ändå komma allt tätare. Allt detta har i vanlig ordning lett till att husbilen nu är avställd och parkerad för vinterförvaring. Tyvärr har campingsäsongen även den, liksom så mycket annat, begränsats av coronarestriktioner, men ett tiotal kortare resor har det ändå blivit. Nu blir det till att mer lita till 'apostlahästarna' för våra utflykter.

Förra veckan försökte jag slå ett slag för behovet av trygghet i samhället. Sedan dess har det inträffat ett gangstermord bara ett par kilometer från vår bostad. Liknande händelser har de senaste dagarna förekommit på minst fyra andra platser i landet de senaste dagarna. Man ser med stigande häpnad och oro på hur handlingsförlamningen paralyserar politiker och myndigheter inför kraven på verksamma åtgärder mot en hotande anarki som är uppenbar för allt flera 'vanliga människor'. De 'verktyg' som rättsvårdande myndigheter förfogar över är till stor del för klena eller har passerat bäst före-datum. Från och med nu finns bara en regel som kan ge bestående resultat: De individer som sätter sig över lagen och begår grova brott ska låsas in på kännbar tid och därefter, i tillämpliga fall, förpassas ut ur landet på livstid. Så länge som politiken inte inser detta enkla förhållande, kommer vi att fortsätta resan i hög fart till ett samhälle av kaos och anarki, med de enskilda medborgarna på offerbänken.

tisdag 15 september 2020

Trygghet är det bästa ting...

Nu förkortas dagarna planenligt allt snabbare och väderleken bekräftar att det är höst, men med lite tur kan vi kanske hoppas på en brittsommar även i år. Den gångna sommaren har i alla fall, på gott och ont, varit den varmaste sedan mätningar började för över hundra år sedan. Torsdag-fredag förra veckan gjorde vi en traditionsenlig resa med husbilen till fågelområdet vid sjön Kvismaren i Närke för att beskåda flyttfåglarnas uppsamling inför den stora färden söderut. I denna imponerande föreställning deltog tusentals gäss och tranor och det är verkligen mäktigt att se och höra dessa mängder av de stora fåglarna församlade på fälten runt sjön. För övrigt försöker vi nu anpassa våra vardagliga rutiner till det minskande dagsljuset. Att gå ut i mörkret är snart inte längre tillrådligt när den expanderande kriminaliteten på gator och torg kryper allt närmare det som vi trott var vårt lilla trygga hörn av världen.

Trygghet är något som blir allt ovanligare även ute i stora världen. I Sverige har polisen identifierat ett 40-tal klaner med rötter i Nordafrika och Mellanöstern, som tagit sig hit enbart i syfte att organisera kriminell verksamhet, och som styrs av egna lagar där våldskapital är den tongivande tillgången. Svenska myndigheter och politiker har hittills aningslöst åsett utvecklingen och saknar nödvändiga förberedelser för att bekämpa det som nu händer.
Strax utanför landets gränser är inte läget bättre. De ständigt pågående demonstrationerna i Belarus efter det riggade presidentvalet kan i sämsta fall leda till allvarliga konflikter inte minst sedan 'storebror' Ryssland kommit med på arenan. Sett i ljuset av detta finns det goda skäl att på allvar ta itu med Sveriges försvar som under lång tid misskötts av ansvariga politiker.
Sist men inte minst i otrygghetspaletten ligger den fortfarande pågående coronapandemin. Antalet bekräftat smittade globalt närmar sig idag 30 miljoner varav nästan en miljon människor har avlidit. Här ligger nu de största hoten i tredje världens fattiga, folkrika länder, men risken för en andra smittvåg i Europa kan inte uteslutas. För närvarande ser läget i Sverige ut att vara på rätt väg och vi hoppas självfallet att den riktningen ska bestå. Här ligger ansvaret helt på den enskilde att följa de regler som anbefallts.

tisdag 8 september 2020

Politisk önskelista

Hösten börjar nu ta ett fast grepp om väderleken med dagstemperatur under 15 grader, regnskurar och blåst. Trots detta lockar fortfarande vistelse ute i 'friska luften' och våra dagliga motionspromenader gör vi som vanligt. Under senaste veckohelgen gick mycket tid åt till att bevaka Finnkampen, där segern efter mycket dramatik gick till Sverige i både herr- och damkampen. Det 'svenska stålet' biter fortfarande och 'finsk sisu' räckte inte till. Idag hade vi höstpremiär för verksamheten i målarklubben och det kändes nästan som ett slags frigivning att få delta med våra målarkompisar i något som pågår utanför hemmets väggar efter ett halvår av coronaisolering. Under eftermiddagen var det sedan dags att bevaka årets öppnande av Riksdagen, som i år även detta var beskuret av pandemins restriktioner.

Starten på riksdagsarbetet blev som vanligt, efter sedvanliga kulturella ceremonier och kungens officiella öppningsanförande, statsministerns regeringsförklaring. Även denna tyngdes på en rad punkter av coronapandemins verkningar, vilka stundtals kunde användas som er ursäkt för brister i samhällsbygget, samtidigt som de satt strålkastaren på sådant som under lång tid har eftersatts eller nedrustats. Löften om stora satsningar 'skola, vård och omsorg' ställdes följdriktigt i utsikt. Även för den haltande asyl- och integrationspolitiken och för motvärn mot den galopperande kriminaliteten gavs löften på epokgörande insatser.
Betraktat som regeringsförklaring fanns inte mycket att anmärka på i statsministerns anförande. Hur alla utfästelser ska omsättas i praktiska insatser är dessvärre en helt annan sak. Stor skillnad i åsikter råder mellan de båda regeringspartierna S och Mp på flera punkter och på andra har oppositionen troligen övervikt i riksdagen. Allt detta tyder på att vi kan se fram emot en turbulent höst i inrikespolitiken och en del av regeringsförklaringens önskelista kommer med stor sannolikhet att stanna på papperet. Partierna bakom förra årets 'januariöversenskommelse' har ju redan på ett övertygande sätt demonstrerat sin oförmåga att bemästra den negativa utveckling vi sett på många områden i landet de senaste åren.