Både vin och vatten i svensk bilindustri

Vintern gör nu de sista (?) desperata försöken att stå emot den anstormande våren. Igår var det lite småkallt och -ruggigt och vi nöjde oss med en kort promenad till mataffären, men stannade för övrigt inomhus. Kung Bore visade också tänderna genom att i nordligaste Sverige sänka temperaturen till - 28 grader den senaste natten.
Idag var det åter våren som tog överhand och på förmiddagen var jag ute på tomten och ansade prydnadsbuskar. Under eftermiddagen tog vi bilen för en utflykt till Eskilstuna för ett besök på stadens fina konstmuseum. På vägen dit tittade vi in på husbilsförsäljningen i Tumbo och beskådade sortimentet inför vårens rusning på marknaden. Mest anmärkningsvärt var de allt högre priserna och vi kunde notera att en begagnad bil i klass med vår egen betingade ungefär samma pris som vi betalade för åtta år sedan - tala om värdebeständiga ägodelar! Under dagen har vi också kunnat notera ytterligare två vårtecken, nämligen hästhovsblommor, den gyllene tussilagon, och bofinkar, fulla av energi inför den förestående bosättningen.

På tal om bilar, så har de senaste dagarna visat på både vin och vatten inom "den svenska" bilindustrin. Det kinesägda Volvo PV går som tåget (inget svenskt alltså) och ska nyanställa 1000 personer i Göteborgsregionen. Det hollandsägda Saab Automobile har istället fått problem p g a att man inte betalar sina leverantörsfakturor i tid. Flera produktionsstopp har inträffat när underleverantörer stoppat leveranser och Saabs reklambyrå har lagt ned arbetet eftersom man inte fått några pengar sedan årsskiftet. Som lök på laxen har den ryske finansiären, som tidigare avvisats som ägare, nu lämnat in en officiell ansökan till de svenska myndigheterna om att få gå in som delägare.
Från åskådarplats ser man nu två scenarier, där å ena sidan kineserna med sina enorma resurser kommer att dra upp Volvo ur en långvarig misär, samtidigt som Saab, i klorna på en utfattig holländare, långsamt är på väg till slaktbänken. Vad ryssen eventuellt kan göra åt detta är svårt att gissa, men som någon sade på en chatt igår: De Saabanställda bör nog försöka att ta vara på de möjligheter som Volvo erbjuder. Tråkigt nog måste man konstatera att Saab i princip aldrig gått med vinst och det ser inte ut att lyckas den här gången heller. Det hade förmodligen också den segslitne Saabchefen, Jan-Åke Jonsson, upptäckt när han för några dagar sedan meddelade att han tänker lämna skutan.

Vardagen började direkt

Efter den senaste veckan är det nu, meteorologiskt sett, vår i Mälardalen. Utöver alla vårtecken bland växter och djur kommer nu också de mänskliga i form av begynnande vårarbete på villatomterna. Det känns riktigt bra, och hur konstigt det än kan låta så börjar det reda klia i kroppen för att få börja kratta gräsmattan och ansa rabatter och buskar. I det något kyliga vårvädret tog vi igår en tur till stan för ett besök på biblioteket. Idag åkte vi ner till Mälarstranden för en promenad i de östra stadsdelarna och på vägen passerade vi ett återbruk för att lämna utgallrade kläder och böcker, samt ett par säckar med uppstädat skräp från tomten. - Den nya sosseledaren hann endast bli en dag gammal på sin post innan massmedia börjat starta "drevet". Lite oförskyllt kan man tycka, när han får klä skott för att hans särbo/flickvän har blivit dömd för bedrägeribrott för sex år sedan, men jag tror inte det hjälper att han säger att "han förlåtit henne" - har murvlarna fått blodad tand släpper de inte greppet så lätt, och några partikamrater har också grymtat en del över den oväntade överraskningen. Ännu mera reaktioner har det kommit på Juholts förnedrande sätt att avtacka stackars avsatte Thomas Östros på kongressen. Omdömen som grobianaktigt och vuxenmobbing har hörts och glorian från de första timmarna har redan börjat halka på sned. PR-experterna tror dock inte att allmänhetens förtroende för honom kommer att påverkas negativt - nåja, den som lever får se. Visserligen har han länge varit en offentlig person, men inte i första rangen där den riktiga "granskningen" (förföljelsen?) från massmedias sida brukar bedrivas. Trots allt tycker jag man ska låta honom få sina "100 dagar", men sedan blir det säkert hett om öronen för honom. Förväntningarna är höga och opinionssiffrorna låga och det hade varit mycket lättare om det varit tvärtom.

Exit fru Sahlin

Igår var det både kyligt och blåsigt (vårvinda friska, leka och viska?) så att vi höll oss mest inomhus med vardagliga sysslor. För att ändå komma ut en stund, inledde jag vårstädningen på tomten med att samla ihop tallkottar och annat nedfallet skräp från gräsmattan.
Idag var vädret bättre med sol och betydligt mindre blåst, så vi inledde dagen med en tur till stormarknaden för att veckohandla. Efter lunch åkte vi till Galleri Nykvarn för att se fantastiskt bra måleri av Gunnar Tryggmo i hans utställning av djur- och fågelmotiv i olja och akvarell - verkligen sevärt!

Igår inleddes en ny, eller möjligen nygammal, era i svensk politik när S-partiet valde en ny partiledare i form av Håkan Juholt. Idag höll han sitt installationstal där han, flera gånger, "eldade massorna" med utropet "vi kommer inte att vika ned oss", som om han befarade att någon av åhörarna räknade detta som ett tänkbart alternativ för den nya sosse-eran. Hans anförande var ideologiskt och visionärt, men nämnde inget konkret om vare sig politik eller visioner. Hans sinne för humor gjorde att några åhörare tyckte att han mycket väl kunde platsa som ståupp-komiker. Ombudens ovationer kan därför mycket väl ha varit ett uttryck för glädjen att äntligen ha fått en ledare, oavsett vilken. Det senaste halvåret har partiet varit "lealöst" och i praktiken även ledarlöst sedan fru Sahlin abdikerat.
Nu återstår för oss slavar i trälhavet att se vad som kommer på agendan. Under täckorden jämlikhet och solidaritet, och med Palme-politik som förebild, får vi räkna med strävan mot utökad offentlig sektor och största möjliga nivellering i samhället. Detta brukar på sikt leda till att ingen får ha det bättre än "de sämst ställda" och att människors kreativitet och entreprenörsanda begravs under tjocka sjok av byråkrati och förmyndarmentalitet. Jag tror inte att det moderna Sveriges medborgare köper den politiken och förhoppningsvis visar detta i kommande riksdagsval och låter sossarna fortsätta som opposition. Socialismen har spelat ut sin roll!

Inte Ebberöds bank

Våren utvecklas nu enligt planerna och snart är all snö borta. Igår tog vi en promenad till mataffären. Senare på dagen gick jag själv iväg till bilverkstaden för att återfå den nu reparerade bilen - åkte hem med ny bränslepump, men utan ett antal tusenlappar. Bilverkstäder av idag kan leda en till ruinens brant.
Idag tog vi en biltur ut på landet för att "vidga vyerna" och efter lite shoping på västra köpcentret åkte vi en sväng till Rytterne och Kolbäck. Utanför staden duggade vårtecknen tätt och vi kunde notera lärkor, tofsvipor och sångsvanar, men också utslagna sälgknoppar. När det väl kommit igång går det undan.

En annan bransch, som vid sidan av bilverkstäderna, håller på att utplundra konsumenterna är bankerna. Det är inte nog med att de lånar in våra pengar så gott som utan att betala någon ränta och sedan tar rejält med både räntor och avgifter för att låna ut dem igen. Praktiskt taget allt annat man skulle kunna besvära en bank med kostar också trots att servicenivån ständigt sänks. Allt flera gör bankernas jobb hemma vid den egna datorn så det är nog bara en tidsfråga innan man får betala avgift för att kunna logga in på bankens hemsida.
En smygande "beskattning" som bankerna gör utan konsumenterna märker något är avgifterna på kortbetalningar. Trots att handeln förbjudits att ta ut särskilda kortavgifter av konsumenterna, så tjänar bankerna miljarder på att vi använder betal- och kontokort. Handlaren måste betala en avgift till banken på mellan 1–3 kronor om det är ett vanligt bankkort, kopplat till ett lönekonto. Är det istället ett kreditkort, tillkommer förutom grundavgiften ett påslag på mellan 1,5–3 procent av köpesumman. Dessutom tjänar banken pengar direkt av kortinnehavaren, eftersom man betalar en årsavgift på kortet. Idag görs 70 procent av alla betalningar i Sverige med kort, och det handlar om runt 1,8 miljarder korttransaktioner i Sverige årligen. Sedan är det bara att använda de enkla räknesätten för se vad bankerna kammar hem - onekligen smart att först se till att alla använder kort och sedan, när alternativen dött ut, luta sig tillbaka och kamma hem vinsterna!

Öret går i graven

Med tio plusgrader på utetermometern kommer vårtecknen på rad. Även krokusar har nu dykit upp i trädgården, den första ringduvan har hört av sig och idag iakttog hustrun en nässelfjäril som börjat röra på sig.
Igår började jag dagen med ett besök hos frisören och sedan tog vi en promenad till mataffären. Under kvällen deltog jag i Tekniska föreningens företagsbesök på ABB Robotics. En intressant upplevelse där man fick veta hur dagens "arbetare" kommer till.
Idag blev det istället, med hjälp av ena svärsonen, till att släpa den trilskande bilen till verkstaden, men sedan har vi varit på hemmaplan och fortsatt genomgången av skåp och lådor för att "höja kvaliteten på innehållet" - d v s sortera ut en massa saker som inte längre förtjänar sin plats. Själv har jag också gjort klart sista delen av restarbetet från förra säsongen på vår digitala flora. Antalet identifierade arter är nu uppe i 529 st.

Idag kunde man läsa i bladet att vi är på väg mot en milstolpe i svensk historia. Slutet närmar sig för 50-öringen. Fram till sista mars går det att lämna den till välgörenhet eller lösa in den på banken, men sedan blir den värdelös. Detta innebär också att myntslaget öre försvinner, 489 år efter att den första 1-öringen präglades i Uppsala på uppdrag av Gustav Vasa.
Fortfarande finns över 300 miljoner 50-öringar utspridda i Sverige, enligt kampanjen Dammsug Sverige, som nu försöker dammsuga Sverige på de kvarvarande 50-öringarna under de sista skälvande dagarna. Pengarna från insamlingen ska gå till BRIS, Childhood och SOS Barnbyar.
Lite konstigt känns det ändå för oss som från skoltiden minns att man kunde köpa en kanelbulle för 20 öre och för 55 öre fick man en "stekt med bröd". Detta ger också lite plats för tankar kring dagens miljonärer. Den som lyckas skrapa ihop en miljon idag har inte mera köpkraft än vad 40 000 kr hade för 50 år sedan, så det är kanske inte så märkvärdigt att vara miljonär idag, som en del vill få det att låta som. Nu måste man snart vara miljardär för att "va´ nån att prata om".

Mångalen?

Under veckohelgen har det vackra vårvädret återvänt, men i avsaknad av bil har vi fått inskränka våra rörelser till apostlahästarna, så vi tog en liten promenad i närområdet. Idag valde vi istället att för första gången i år sitta ute på vår egen altan och lapa i oss solskenet. Resten av tiden har vi mest suttit inne och bevakat årsavslutningen av längdskidor och skidskytte. För svensk del var det "inte mycket att skriva hem om", men norska män och kvinnor tog hand om omkring hälften av alla pallplatserna i totalt åtta tävlingar - det är bara att buga och gratulera till våra grannars exempellösa framgång under den gångna vintern!

Gratulera kan man också den lille mannen Pagrotsky - av vissa kallad den minsta gemensamma nämnaren - som nu av S-partiets valberedning föreslås ta plats i partiets innersta ledning på bekostnad av Thomas Östros. För mig är det hugget som stucket, men jag kan inte precis säga att jag kommer att sakna Östros - hans uppsyn irriterar mig lika mycket som det han brukar säga. Han har dock sagt att han inte tänker ge sig utan strid (!), och det passar mig utmärkt. Ju mera inbördes stridigheter sossarna kan prestera dessto lugnare känner jag mig för vår nuvarande regering. Med socialisten Juholt vid rodret kan annars precis vad som helst hända med risk för olyckliga konsekvenser för landets ekonomi. Hans planekonomiska tendenser är olycksbådande.
Igår inträffade en mera ovanlig sak, nämligen "supermåne". Begreppet beskriver ett läge för vår huvudsatellit Månen, där den står i en punkt som är det närmaste den kan komma Jorden. Detta inträffar omkring vart tjugonde år, så lite vitsigt kan man säga att "det står skrivet i stjärnorna" om man får uppleva detta fenomen ännu en gång. Månen var i vart fall igår märkvärdigt stor och lyskraftig på sin plats på en kristallklar himmel.

Ett bakslag för våren

Igår var det fortfarande lite vår i luften och jag kunde ta en promenad till mataffären för en del inköp. Smolket i glädjebägaren kom när jag upptäckte att bilen inte ville starta (förmodligen bränsleproblem) och tidbokning på bilverkstaden blev en nödvändighet. Där var det lång kö, som på de flesta ställen i vårt land numera, så vi får lära os att leva utan bil en vecka.
Idag kom så det första bakslaget mot den antågande våren med cirka en decimeter nysnö och behovet av ännu en snöröjning blev ett faktum. Men dagen var också lämplig för att sätta igång med storbak och denna gång blev det veteskorpor, frallor och finska rågkakor. Hustrun har för sin del de senaste dagarna gjort rejäl sanering bland allt som samlats i skåp och lådor, så nu finns det utrymme för nya ekorreaktiga insatser.


För att nämna något positivt och trevligt så kunde man idag i bladet läsa om undersökning som visar att de svenska hushållen är rekordförmögna. Nettoförmögenheten ökade med 139 miljarder kronor till 7 465 miljarder kronor under det fjärde kvartalet 2010. Det är den högsta nivån någonsin, enligt den sparbarometer som presenterades idag. Till största delen beror det på det senaste årets börsuppgång, men även fastighetsvärdenas uppgång har sin del i framgången. Detta är ju glädjande att veta, dels med tanke att det bara för ett par år sedan såg ut som att hela världekonomin skulle gå under och dels att vi i Sverige lyckats sköta hushållningen betydligt bättre än på de flesta andra av EU-länderna. Nu gäller det att hålla sig kvar på den inslagna vägen och inte drabbas av hybris utan stå stark inför kommande påfrestningar i världsekonomin, för de kommer alltid förr eller senare.
Felbedömningar kan alltid göras på samma sätt som en engelsk ung dam gjorde när hon dumpade en 37-årige lastbilschaufför för att han var för tråkig. Sedan gick han och vann 191 miljoner kronor på Lotto. Redan samma dag som han fick beskedet sade han upp sig från sitt dåligt betalda jobb för att starta ett nytt liv i lyx. Den kräsna flickvännen får fortsätta en tröstlös vandring i grottekvarnen. Tänk så det kan bli!

Kärnkraft på kort eller lång sikt?

Strålande vackert vårväder har vi utnyttjat genom att de två senaste dagarna ta bilen ut till Björnö för att njuta av solen och utsikten över den tillfrusna Mälaren. Här hemma rullar det annars på enligt invant mönster, men händelserna i Japans reaktorer har gjort att jag behöver ännu mera tid vid datorn. Informationsflödet är som en vårflod i dessa Internets tider och för mig som före detta informatör känns det nödvändigt att hålla sig uppdaterad.

Som väntat vädrar nu gamla kärnkraftsmotståndare morgonluft och kallar till "manifestationer" med krav på att all kärnkraft ska avvecklas. Samtidigt kom besked från Danmark att elpriset stigit 15 procent när Tyskland ställt av sju reaktorer för så kallat stresstest där man ska göra en extra koll på att alla säkerhetsrutiner är på plats. Om en stängning av alla de svenska kärnreaktorerna över huvud taget skulle accepteras ute bland elanvändarna skulle vi få räkna med en prisökning på åtminstone 30 procent. Sannolikt skulle också en strikt elransonering bli nödvändig.
Trots detta ser jag nu framför mig hur massmedia kommer att göra allt för att försöka piska upp en kravallstämning när "liket börjar röra på sig", när spillrorna från 1980-talets antikärnkraftsrörelse försöker få luft under vingarna. Bortglömt kommer då hotet om klimatförändringar att vara liksom det växande energibehovet hos världens snabbt ökande befolkning.
Som en ödets ironi var det idag som SKB lämnade in sin ansökan om att bygga en anläggning i Forsmark för slutförvaring av använt kärnbränsle. Det är den anläggningen som är svaret på motståndarnas argument "avfallsfrågan är inte löst". Det är också i den anläggningen vi kan bygga upp ett förråd av bränsle inför den dag då fjärde generationens reaktorer är färdiga att börja användas - reaktorer som kan drivas i hundratals år på det uran som dagens reaktorer lämnar efter sig. Det vore stor synd och skam om några fåkunniga individer idag skulle tillåtas vrida dessa tillgångar ur händerna på framtida generationer!

Ett stänk av Armageddon

Det soliga vädret har fortsatt och idag kunde vi notera ett säkert vårtecken - de första snödropparna blommar vid söderväggen. Det är också en njutning att se hur snabbt det tar på snön nu, men här kontrar naturligtvis den pessimistiskt lagde med att "lärkan ska snöa ned tre gånger innan våren kommer".
Idag tog vi en tur till stan för några ärenden, men för övrigt har vi varit på hemmaplan och jag har jobbat vidare med den digitala floran. Igår satsade vi också en stund på sista tävlingen i årets skidskytte-VM, men även nu blev det ett fiasko för svenskorna, så det är lika bra att det hela är slut.

Just nu känns det nästan genant att tänka på de "problem" som vi svenskar nu och då går och klagar över i perspektivet av vad det japanska folket nu står inför. Tre dagar efter jordbävningen och tsunamin är katastrofens konsekvenser fortfarande knappt överblickbara. Tiotusentals människor har omkommit eller allvarligt skadats och runt en halv miljon människor har fått sina hem utplånade. Industrin i det drabbade området har fått så svåra skador att många stora arbetsplatser kan betraktas som utraderade och försörjningen av mat, vatten och energi lider av oöverblickbara störningar. Ovanpå allt detta är man ställda inför hotet om risk för radioaktiva läckage från de tre kärnreaktorer som skadats av tsunamin.
Hela den industrialiserade världen erbjuder hjälp med vad helst som kan lindra situationen för de drabbade, men faktum kvarstår att upplevelsen av förlorade anförvanter eller ett utplånat hem bär man med sig i minnet resten av livet. Även om detta gäller också för en enstaka person som råkar i olycka, får tragedin en obegriplig dimension när hela städer utplånats. Man hänvisas till sig själv i sin olycka, när alla i omgivningen befinner sig i precis samma situation. Detta är något man inte ens vill önska sin värsta fiende!

Ödeläggelse i Japan

Efter ett par dagars paus har det soliga vädret återvänt och snötäcket minskar nu snabbt. De riktiga vårtecknen saknas dock fortfarande. Så när som på att jag tagit en tur till östra köpcentret för veckoinköp igår och en promenad i närområdet idag, har vi hållit oss inomhus och "bevakat" skidskytte-VM, som för svensk del blir allt sämre. Både herrarnas och damernas insats idag var närmast pinsam. Verkar som att kraften helt runnit ur våra svenska atleter.
Igår fick vi besök av min syster och svåger, som stannade här för övernattning på vägen hem till Skåne från ett besök hos sonen i Västerbotten. Det var ett trevligt tillskott i den tillvaro som tenderar att bli en aning rutinmässig under den mörka årstiden.

Det i nyhetsflödet allt överskuggande har varit effekterna av tsunamin efter den svåra jordbävningen (magnitud 8,9) i havet öster om Japan igår. Förödelsen är enorm efter skalvet - det kraftigaste sedan mätningarna startade på 1800-talet. Tsunamin har skördat ett ännu okänt antal dödsoffer och orsakat massiva materiella skador. I nordöstra delarna av Japan, som drabbats värst, drogs människor, hus, bilar, flygplan och tankfartyg med i en vägg av vattenmassor och lera. Ekonomiskt det här var det värsta som kunde drabba Japan vid den värsta möjliga tidpunkten, eftersom landet efter många år av ekonomiska problem nu sett ut att sakta börja återhämta sig. Thoku är en av Japans viktigaste regioner för bland annat fordonsindustrin, och därför är det också främst den sektorn som drabbas. Flera biltillverkare, däribland Volvo Personvagnar, Honda och Nissan, har ställt in all produktion vid sina anläggningar i Japan.
Också kärnkraftverket Fukushima 1 har drabbats av översvämning med en svår explosion som följd. Hur allvarliga skador som uppstått är just nu oklart, men japanska myndigheter har meddelat att någon risk för konsekvenser utanför anläggning ej finns. Detta tillsammans alla andra skador har ändå gjort miljontals hushåll strömlösa och även vattenförsörjningen har på flera håll lidit stor skada.
En katastrof som denna visar hur små och kraftlösa vi människor är jämfört med naturens krafter och manar till stor ödmjukhet. Samtidigt varnar seismologiska experter för att ännu värre skalv kan vänta. Det stora "Tokyoskalvet", som alla bara går och väntar på, har ännu inte inträffat. Det har gått flera tiotals år över tiden enligt prognoserna, men det kommer förr eller senare och då kan konsekvenserna bli något som ligger utanför mänsklig fattningsförmåga.

Männen återtar S-tronen

Igår tog det vackra senvintervädret en paus och bytte till rusk och blåst - läge alltså för fortsatt innesittande. Dock tog jag igår en promenad till mataffären för några småinköp. Istället har jag använt de två senaste dagarna till att syssla med restarbete från förra sommaren för vår digitala flora. Det gäller ju att komma ikapp innan nästa säsong startar och det finns fortfarande en hel del kvar att göra.

Efter gårdagens rejäla utfall från Stig Malm tog sig sossepartiets valberedning samman och presenterade idag kandidaterna till kongressen - Håkan Juholt som partiordförande och Carin Jämtin som partisekreterare. Trots lång tid i branschen får de ändå ses som ganska oprövade kort och HJs bakgrund som journalist kan bli en intressant komponent när han i framtiden ska grillas av murvlarna. Det är ingen lätt uppgift han ställs inför och jag tror inte Alliansens företrädare precis skakar av skräck inför sin nya motståndare. Men det är ju så, att "i de lugnaste vattnen går de största fiskarna" och den som lever får se hur det går. För den svenska politikens vitalitet krävs till en början med en fungerande opposition, som nu saknats i flera månader. Om några månader vet vi hur det blev.

"i stalinistisk anda"

Just nu rullar det mesta på med vardagliga sysslor på hemmaplan eftersom vi båda på var sitt sätt är frikopplade från våra promenader, vilket är lite synd med tanke på det fantastiskt fina, soliga väder vi nu haft i snart två veckor. Igår var det dock dags för matbrödsbak igen och denna gång blev det frallor, danskt grovbröd och tvåstegsbröd, så nu är frysen full igen. Idag blev det en kort tur till mataffären för lite kompletterande inköp.

I den svenska politikervärlden, som jag under en tid lagt åt sidan i mina tankar, börjar det nu brännas allt mera i S-partiet i takt med att extrakongressen närmar sig. Turerna kring förslag om ny partiordförande blir allt yvigare och igår deklarerade också partisekreteraren sin avgång. Utifrån sett verkar villervallan allt mera påtaglig och bilden av ett nytt "Rosornas krig" börjar så smått tona fram.
För att riktigt kasta bensin på elden gav sig idag den gamle LO-basen Stig Malm in i diskussionen om partiets valrutiner. Omdömet var "Det är rent stalinistiskt" och "Jag skäms över att vara socialdemokrat." Han anser också "Ombuden är valda för att gå dit och välja en partiledare, inte för att gå dit i stalinistisk anda och rösta på det vi blivit tillsagda." Dessa inlägg i debatten för osökt tankarna till den gamle kommunistledaren C-H Hermanssons bevingade ord: "Någon jävla ordning måste det vara i ett parti!"
Mona Sahlin tycker dock inte att Stig Malm är rätt person att prata om mer öppenhet: "Jag kommer ihåg hur öppen processen brukar vara när man väljer LO-ordförande", dock utan att i övrigt vilja kommentera den infekterade valproceduren.
Den enkla slutsatsen av det pågående spektaklet blir onekligen att, ju mera sossarna bråkar dessto trevligare blir det för regeringsalliansen att se fram emot nästa val om tre och ett halvt år.

Idrott på gott och ont

Nu är skid-VM slut med "lagom" bra resultat för Sverige - i medaljligan vann Norge med 16 - 5 och resten av de deltagande länderna fick nöja sig med en eller annan enstaka medalj. Idag avklarades också årets Vasalopp med en dramatisk upplösning, som till sist slutade med svensk seger. All den bevakning av idrott på TV, tillsammans med hustruns rehabilitering och en värkande fot för min egen del, har avhållit oss från att ta tillvara utevistelse i det soliga senvinterväder som nu varat i över en vecka. Det har bara blivit en tur för mig till östra köpcentret igår och en tur till stan för biblioteksbesök idag.

All denna skidåkning som serverats i reportagen från tävlingarna får mig att fundera på idrottens fantastiska förmåga att engagera människor både materiellt och mentalt. Människans uråldriga tävlingsinstinkt får såväl ung som gammal att lägga ner tid och pengar i en mängd, som i vissa fall lämnar både vett och sans, men där vi ändå kan låta ändamålet helga medlen. Säkert betalar sig dessa insatser med råge i bättre folkhälsa och sociala relationer.
Det är när vi kommer till elitidrotten som detta kan börja ifrågasättas. I dessa sammanhang handlar det om penningens makt över vår tids gladiatorer, som via idrottsvärldens kontrakt kan förvandlas till handelsvaror, eller till individer som förslavas under oket av ständigt ökande resultatkrav - krav som på ett ögonblick kan förvandla lyxliv till misär om sponsorerna sviker. Trots detta drivs även dessa atleter av sin nedärvda tävlingsinstinkt till ibland omänskliga insatser av träning med stjärnstatusens lockelse som drivkraft. För en del leder detta till odödlighet i historieböckerna, medan den större delen hamnar i glömskans anonyma dunkel. Låt oss hoppas att de då ändå kan känna glädje över minnena från sin tid i rampljuset.

Kriminalitet på tronen

Trycket i skid-VM i kampen mellan Sverige och Norge stiger, men Norge tog guldmedaljerna och Sverige fick nöja sig med silvret i båda stafetterna. Dessutom lyckades Norge kapa åt sig guldet i inledningen av skidskytte-VM när de vann mixed stafetten. Nu är det så mycket att man blir helt utsliten bara av att sitta i fåtöljen och titta på TVn.
Följaktligen blir mycket av annan verksamhet också stillastående, men idag tog jag mig i alla fall till östra köpcentret för att veckohandla och igår varje jag ute en stund i det soliga vädret och gjorde färdig beskärningen av fruktträden. Igår var det också dags för styrelsemöte i VARF under kvällen och idag har en del tid gått åt för att skriva protokoll från detta.

Den kaotiska situationen i Libyen blir allt mera bisarr. Flygvapnet har beordrats bomba arméns vapendepåer - de har fallit i oppositionens händer - och kulsprutor riktas mot landets egna civila medborgare. Ännu en stegring kom idag då det har spekulerats i att Muammar Khaddafi ska fly till utlandet och han och hela hans familj har efterlysts av Interpol. Dokumentet innehåller bilder på de flesta i Khaddafis familj och närmaste krets och beskrivningar av vilka brott de gjort sig skyldiga till. Totalt omfattar efterlysningen 16 medlemmar i Khaddafi-klanen. Så här skriver man i efterlysningen:
”Individerna som är listade nedan har identifierats som inblandade i eller för att ha planerat attacker, inkluderande luftbombningar av civila. Som det utvecklar sig kan individerna försöka resa eller flytta tillgångar, som skulle kunna utgöra ett hot mot civil befolkning i Libyen eller andra länder”.
Vad jag kan minnas har det aldrig tidigare inträffat att en statsledning har efterlysts av polisen. Om inte det hela är någon form av skämt, får det anses bekräftat att de berörda kan anses som kriminella individer och därmed bör finnas bakom lås och bom i väntan på rättegång. Men detta är förstås en ordning som man tidigare inte varit bekant med i Libyen vilket kan motivera det internationella ingreppet. Nu är det bara att sätta sig ned och vänta på nästa överraskning från arabvärlden - var så säker, det kommer mera!

Mot bättre tider

Vår bevakning av skid-VM har fortsatt och efter två dagar med misserabla insatser på grund av misslyckad vallning tog idag våra damer guldmedalj i Sprintstafetten och vallarna har fått sin upprättelse. Trots all tid som går åt framför TVn har jag hunnit med ett par korta promenader i närområdet, medan hustrun fortsätter att kurera förkylningen. Trots denna har hon nu gjort större delen av vårstädningen av huset med allt vad det innebär i ett hus överfyllt med prylar av alla de slag.

Överfyllt har det också blivit vid gränsen mellan Libyen och Tunisien. En flyktingvåg undan den nu krigsliknande situationen kring den despotiske diktatorn i Libyen har orsakat kaos i grannlandet. Läget förvärras för varje dag av en enda enkel anledning: Det kommer många fler nya flyktingar än som kan lämna Tunisien. För sjunde dagen i rad är det som att vara i ett gigantiskt flyktingläger. Människor överallt men inga tält, inga toaletter, inga duschar och stor brist på både mat och vatten.
Bara ett litet fåtal av de som flyr är libyer. De flesta kommer från Egypten, Kina, Vietnam, Bangladesh och andra länder. De har varit gästarbetare i Libyen. Per dag kommer tusentals nya flyktingar men bara en mindre del kan lämna Tunisien. Så ser det ut dag efter dag. De tunisiska gränsvakterna låter medvetet flyktingarna vänta på den libyska sidan för att göra plats i flyktinglägret fem kilometer från gränsen.
Det vi nu ser är bilden av hur fattigdom och rättslöshet driver människor till desperation och hur den hänsynslösa makten skoningslöst slår ner allt motstånd. Tyvärr finns det fortfarande ett antal stater kvar där liknande situationer är att vänta. Priset för mänskliga rättigheter kan ibland bli smärtsamt högt, men ändå vara värt att betala.