Eskalerad kriminalitet

Månadens sista dagar har vädermässigt karakteriserats av blåst på ett sätt som vi sällan upplever i våra trakter. Det har dock varit mest soligt väder och för årstiden ganska varmt - bara ett par relativt milda frostnätter. Själva har vi fört ett stillsamt liv, delvis dämpat av en förkylning som hustrun drabbats av, och mest varit hemma med undantag för våra promenader, som nu till stor del övergått till stavgång.

Ute i samhället har den senaste tiden på olika håll i landet skett ett antal våldsamma angrepp mot polismakten. För ett par dagar sedan drabbades även vår egen stad av dessa oroväckande illdåd då en kriminell individ på natten sköt skarp automateld mot bostaden för en polisfamilj. Tursamt nog kom ingen till skada den här gången, men de materiella skadorna blev omfattande. Dessa attacker i form av skjutningar eller sprängningar riktade mot ordningsmakten är ett nytt fenomen i Sverige och beskriver med önskvärd tydlighet vart den organiserade brottsligheten är på väg.
Såväl rikspolischefen som justitieministern har uttalet sig om allvaret i dessa händelser, men nu räcker det inte längre med vackra ord och floskler. Det räcker inte heller med att skärpa lagstiftningen om inte domstolarna ges instruktioner om tydligare markeringar mot brottslighet som hotar att destabilisera samhället. Här handlar det i första hand om att låsa in alla som är beredda att ta ledningen i organiserad brottslighet samtidigt som insatser inom skola och socialtjänst sker för att minska och försvåra rekryteringen av unga individer till den illegala verksamheten. Föräldrar och andra vuxna i ungdomarnas närhet måste också förstå och ta sitt ansvar för att hindra en olycklig utveckling för de unga. Vilka medel som väljs för detta får avgöras från fall till fall så länge som resultatet blir det avsedda!

Sexuellt ofredande!?

Tiden har åter gått med hyfsat bra höstväder tills idag då vi förärats ett heldagsregn. Så när som på ett par besök i stan för målarklubben och biblioteket har vi för övrigt hållit oss här hemmaomkring. Förutom våra motionspromenader har också en del trädgårdsarbete behövt göras och bland annat är det tunga jobbet med omgrävning av trädgårdskomposten avklarat. Som lök på laxen har jag fått lägga en hel del tid på min dator sedan webläsaren lagt av och tagit med sig ett antal förinställningar. Bland annat var det en hel del pyssel med att hitta tillbaka till den här bloggen. Åt det mer positiva hållet ligger vår medverkan under två veckor i en konstutställning på biblioteket, där man lyckats hänga en riktigt bra och sevärd visning.

Mediabruset i omvärlden har den senaste veckan dominerats av en kampanj under stridsropet 'Me too', där kvinnor trätt fram och berättat om sina dåliga erfarenheter av sexuellt trakasseri. Det hela började i USA och har sedan spritt sig över världen för att även nå Sverige. Med sociala medier som redskap har dessa vittnesmål av allt från lättsamt tafsande och menande blickar till fullbordade våldtäkter byggts till en stormflod av klagan på männens bristande respekt för kvinnan. Feministiska element inom massmedia har inte missat chansen att elda på propagandan med resultat i form av demonstrationer och upprörda replikskiften. Även en rad kändisar inom kultur och politik har känt sig manade att vara med på vagnen i detta, som av en sociologiprofessor betecknats som 'ett nationellt trauma'.
Förutom att anklagelserna är diffusa och onyanserade är det hela ett lysande exempel på hur sociala medier kan användas för uppvigling som riskerar att leda till allvarlig splittring i ett samhälle. Att alla kvinnor uppmanas att polisanmäla sina upplevelser faller på sin egen orimlighet när det inkluderas triviala fenomen som funnits i alla tider och som alltid kommer att finnas. Att brottsliga förfaranden ska utredas av polis är självklart, men vem har man tänkt skulle kunna ta hand om alla myriader av småsaker av skämtsam karaktär som dagligen förekommer i alla miljöer. För mig ser detta mera ut att vara fråga om att alla i största allmänhet ska lära sig att behandla sina medmänniskor respektfullt och umgås på ett förnuftigt sätt. Detta är en kompetens som alla måste ges av föräldrarna och skolan och inte genom rättsvårdande instanser när det redan är för sent!

Är det bra med Sverige?

De senaste dagarna har vi fått uppleva en försenad 'brittsommar' med som mest över 19 grader på utetermometern. Tillsammans med några nattliga regn har den grönska i naturen som vi höll på att förlora i somras hållit sig förvånande bra. Nu har dock björkarna gett upp och börjat gulna. I förrgår kväll drabbades vi av ett oväntat och olustigt fenomen med nästan tropiskt mörker. Det har senare förklarats av meteorologerna som en kombination av tung molnighet och rök och sotpartiklar som förts hit med sydliga vindar från de stora skogsbränderna som pågår i Portugal.
För vår egen del har vi mest hållits oss på hemmaplan, men har gjort en långpromenad på landsbygden norr om stan och igår ett besök på östra köpcentret. Det har också blivit en hel del trädgårdsarbete med att avrunda växtsäsongen till vintervila.

I samhällsdebatten har det börjat höras allt mer kritiska röster vad gäller regeringens bild av landets ekonomiska utveckling, som ledande ekonomer nu beskriver som målad i allt för ljusa färger. De hävdar att den tillväxt som syns i nyckeltalen är 'kraftigt dopad' av de senaste årens omfattande invandring till Sverige. De anser också att statsledningen blundar för de strukturella problem som finns i ekonomin och avstår från långsiktigt nödvändiga åtgärder. Också IMF pekar på en ganska tydlig svensk tillbakagång. Det försprång vi haft relativt övriga Europa är på väg att gå förlorat om inte kraftfulla åtgärder sätts in.
Det är inte särskilt svårt att instämma i denna kritik när man betänker den ökande privata skuldsättningen, främst driven av en bostadsmarknad i obalans, eller arbetsmarknadens problem med arbetslöshet kombinerad med rekryteringssvårigheter. Det senare gäller framför allt problemen med att få de de nytillkomna människorna i arbete. Minst lika allvarligt är långsiktigt den svenska skolans ständigt försämrade resultat i undervisningen. Det duger inte att låtsas som att alla dessa problem inte finns, utan här måste radikala förändringar till för att vända utvecklingen. Arbetslinjen måste återetableras på bekostnad av bidragslinjen i politiken och tydliga krav måste ställas på den enskilde individen att göra rätt för sig i samhället. Låt gå-politik leder alltid till undergång!

Vill vi bli blåsta på elen?

I det tilltagande höstmörkret har vi de två senaste dagarna fått en kompensation för sommarens torka. På två dygn har det fallit 40 mm regn och det är med viss förundran som man kan konstatera att det kommit ner 32 000 liter vatten på vår tomt vilket är omkring en halv årsförbrukning i vårt hushåll. Det hade behövts bättre under sommaren.
Vårt vardagsliv går för det mesta i sina invanda spår, men en förnyelse är att vi nu systematiskt förvandlat våra motionspromenader till stavgång. Vem hade trott att man skulle börja räknas till 'de vandrande pinnarna', men det är faktiskt inte så dumt som det låter.
Igår blev det extra mycket konst på programmet med först ett målarpass på klubben och sedan ett medlemsmöte på kvällen, som ägnades åt en visning av den konst som pryder vårt stadshus - en riktigt trevlig och intressant sammankomst.

Något som på senare tid seglat upp som ett centralt ämne i samhällsdebatten är de snabbt ökande ambitionerna om en generell elektrifiering av samhället, och då speciellt transportsektorn, där de allt oftare synliga förändringarna av klimatet är en drivande kraft. Idén med elektriciten som transportmedel för energi är givetvis idealisk och utvecklingsbar, men problematiceras av tankarna om 'förnybar elproduktion' som energikälla. Nackdelarna med slumpmässiga energikällor, som sol och vind, vill dess förspråkare kompensera med mer eller mindre fantasifulla och framför allt kostsamma tekniska lösningar, som redan på förhand kan avfärdas som antingen tekniskt eller ekonomiskt ogenomförbara. Så länge som dessa 'gröna' entusiaster vägrar att bejaka kärnenergin kommer deras drömmar med största sannolikhet fortsätta att förbli bara just drömmar. Det gigantiska experimentet "Energiwende" i Tyskland är på god väg att bekräfta detta. Den massiva utbyggnaden av vindkraften i Sverige har en produktion som motsvara två medelstora kärnreaktorer, men då inte nödvändigtvis när den behövs utan när vädergudarna tycker att det passar. Därmed står det också klart att dessa energikällor aldrig kan bli något annat än ett komplement i energiförsörjningen av ett modert industrisamhälle!

Polis på efterkälken

Vädermässigt har den första veckan i oktober i stort sett varit lik slutet av september med ömsom sol, ömsom lite nederbörd. Det är varmt för årstiden, men igår kunde vi ändå vakna upp till höstens första frostnatt, dock endast strax under nollan. Hustrun hade då varit förutseende och skördat alla sina tomater (ett 70-tal) för eftermognad inomhus. Det är ett imponerande resultat efter sådd på försommaren av en skiva av en kommersiell tomat.
Vår dagliga verksamhet har till största delen följt invanda mönster, men igår gjorde vi en höstutflykt till Avesta och Grytnäs för gravskötsel. Vi kunde då konstatera att höstens spår i naturen var påtagligt tydligare fem mil norrut, där t. ex. björkarna nu helt hade gulnat.

Under de senaste två åren har vi tvingats åse en ständig rapportering om den ökande kriminaliteten i samhället. Att en inte obetydlig del av denna har importerats med den ökande invandringen av främmande kulturer till landet står tydligt och klart. Inte minst syns detta i de 'särskilt utsatta områden' (23 stycken) som identifierats av polisen. I flera av dessa råder maffialiknande klanstrukturer som med egna lagar och våldets makt helt tagit över styrningen av samhället. Den offentliga ordningsmakten har i vissa fall öppet erkänt att man inte längre klarar att fullgöra sin uppgift.
När Rikspolischefen Eliasson i Dagens Ekos lördagsintervju ställdes mot väggen angående situationen i landet ansåg han sig 'vara övertygad om att polisen blivit bättre på att utreda brott'. Samtidigt kommer det uttalanden inne från hans egen organisation om att det funnit order om att prioritera lättutredda brott för att 'förbättra statistiken'. Att något sådant funnits förnekas självfallet av Eliasson, som istället menar att trafikbrott och narkotikabrott tidigare haft för liten uppmärksamhet i polisarbetet.
Det må vara som det kan med den saken, men faktum är att samtidigt med ökande grov kriminalitet har polismakten idag svårigheter med att upprätthålla sin personalstyrka då nyrekryteringen sviktar och många anställda slutar p. g. a. dåliga arbetsförhållanden inom kåren. Att den dåligt genomtänkta omorganisationen har en avsevärd del i det senare är allmänt bevittnat. Den utveckling som nu är uppenbar för alla, utom möjligen Eliasson, kan bli farlig för landet om den inte med det snaraste stävjas. För detta krävs, förutom en ordentlig översyn av polisens interna arbete, att ansvariga politiska instanser ger polisen de verktyg som krävs för detta. Den aningslöshet och naivitet som präglat ledande nivåer i denna del av samhället kan inte accepteras när kriminella strukturer är på väg att sätta normerna i samhället!