Populistisk energipolitik

Även om vi fortfarande får dras med blåsten har vi idag haft en riktig fin sommardag med sol och värme. Med gräsklippning och ogräsrensning blev det dock mest trädgårdsarbete, men hustrun unnade sig en promenad i närområdet som kompensation för min promenad bakom gräsklipparen.
Igår började jag dagen med ett besök hos frisören för att få "anlagt" min sommarfrisyr (maskinklippning 16 mm upptill och 13 mm på sidorna). Det är en oerhört lättskött frisyr under varma sommardagar. Sedan tog vi en promenad till stormarknaden för några mindre inköp och efter det delade vi tiden mellan trädgårdssysslor och textskrivning för Wikipedia.

Igår kom ett bakslag för Europas energiförsörjning när den tyska regeringen beslutade att återinföra tidigarelagd tvångsavveckling av alla landets kärnraktorer. Denna konsekvens av att "de gröna" åter fått del av makten i vissa delstater kommer på ett beklagligt sätt att allvarligt försvåra för Tyskland att genomföra EUs klimatmål, men också leda till kraftigt fördyrad elförsörjning i hela norra Europa och ett obehagligt beroende av rysk fossilgas.
Det hela är så bekymmersamt att t o m den centerpartistiske, svenske miljöministern - kärnkraftmotståndare sedan alla tider - beklagade beslutet och uttryckte oro för de miljöskador som kan uppstå.
Trösten för ett tigerhjärta är att beslutet, när väl konsekvenserna blir hårda fakta, med stor sannolikhet kommer att omprövas på en mera förnuftig grund. Till dess kommer vi ändå att få leva med osäkerheten om långsiktig försörjning och spekulativa åtgärder, både bland producenter och konsumenter, kring den så livsviktiga elkraften.

Vi firar Mor

Jag börjar nu bli övertygad om att vädergudarna blandat ihop maj och april i år. I april hade vi två veckor med i det närmaste högsommarväder och nu har vi istället sedan ett par veckor typiskt aprilväder med fuktig kyla och, framför allt, nästan ständig blåst. Trots detta tog jag mig ändå för att färdigställa vårt, numera ganska begränsade, grönsaksland med plantering av grönkål och sådd av vaxbönor. Man kunde riktigt se grönkålsplantornas missnöje med flytten från det ombonade växthuset.
Idag har vi firat Mor på hennes dag med ett besök av båda döttrarna - riktigt trevligt att under ett par timmar kunna umgås och prata om nytt och gammalt. Det blir på något sätt en manifestation av den ursprungliga familjen.

Mors dag är ju numera i det närmaste en global företeelse och firandet tar sig alla möjliga uttryck. Dagligvaruhandeln satsar stort och erbjuder diverse delikatesser, även till de stackars mödrar som till vardags har viktbekämpning som prioriterad sysselsättning. Charterresa till solen eller en spa-weekend lockar andra med och ett presentkort till favoritaffären tror många köpmän står högt upp på önskelistan.
På det globala Facebook råder förvirring eftersom mors dag infaller på olika dagar i olika länder. Någon dag varje månad firas Mor någonstans i världen och sättet varierar som sagt högst väsentligt. I Finland delade t ex president Tarja Halonen i veckan ut Riddartecken till 37 mödrar som tack för deras viktiga arbete som fostrare.
Allt är nog gott och väl och barnens uppmärksamhet av sin mor är kanske det hon mest av allt önskar. Då är det tråkigt att detta i så många familjer inte blir mer än en dag om året.

Krigsbrott beivras

Vi har, till stor glädje för växtligheten, fått regn! Det är naturligtvis ingen rotblöta, men mera verkar vara på gång och ibland får man vara glad för det lilla. Igår var vi hemma och sysslade mest med ogrässanering på tomten. Idag har vi fått hålla oss inomhus så när som på en kort promenad till en butik i närområdet. Hustrun har sysslat en del med släktforskning och eftersökning av gamla skolkamrater medan jag mest vegeterat med tidningar och böcker som väntar på att bli lästa.

Igår presenterades vad som kan sägas vara en milstolpe i Europas historia då det kunde meddelas att den serbiske f d generalen Radko Mladic hade gripits. Därmed är den siste, ansvarige för de hemska brott, som begicks under Bosnienkriget i mitten 1990-talet, tagen omhand. "Slaktaren från Srebrenica" har varit på flykt sedan 1995 – efterlyst för ett av de värsta folkmorden i modern tid. Närmare 30 000 människor tros ha mördats under dessa krigsförbrytelser. Nu förväntas det att Mladic överlämnas till FNs krigsbrottsdomstol för forna Jugoslavien utan dröjsmål.
Mladics flykt har varit en politisk mardröm för Serbien. Landet vill inget hellre än att bli medlem i EU, men unionen har varit hård: Grip Mladic, om ni vill vara med. Trots detta finns det fortfarande kvar många människor i det gamla Jugoslavien som drömmer om upprättande av ett Storserbien där även Kosovo och delar av Bosnien och Kroatien ska ingå. För dessa nationalister är Mladic en hjälte och de beklagar och sörjer hans gripande.
Detta faktum illustrerar på ett dramatiskt sätt vilka svårigheter som etniska eller religiösa skiljelinjer ställer upp för människornas samvaro. Det ger också en fingervisning om det arbete som ligger framför oss i Mellanöstern, Irak, Afganistahn, Kaukasus, Västafrika m fl. För världen i stort bör ändå fängslandet av Mladic betyda en början till normalisering av förhållandena på Balkan och en ytterligare förstärkning av den europeiska sammanhållningen.

Journalistisk dynga

Fortsatt blåsigt väder har inte uppmuntrat till någon längre vistelse utomhus. Hela våren har varit mer eller mindre onormal med näst intill ingen nederbörd under en och en halv månad och en lång period med onormalt hög temperatur. Fortsättningen av året ska bli intressant att följa eftersom det nu är s k solfläcksmaximum vilket brukar kunna förvrida väderförhållandena på norra halvklotet.
Vi tog oss ändå en kort promenad i närområdet igår och åkte på kvällen till stan för ett bibliotelsbesök för att förnya vår kulturella spis. Idag tog vi en tur med bilen till Grytnäs för skötsel mina svärföräldrars grav och åkte sedan till Avesta. Där åt vi en numera traditionsenlig pizza på en liten trevlig pizzeria, något som vi numera alltid kopplar till våra resor dit upp. Vi gjorde också ett besök på stadens bibliotek där hustrun sökte litteraturuppgifter från hembygden för släktforskningen.

Häxjakten på vår monark har nu tagit ny fart bland de blodtörstiga murvlarna sedan det uppdagats att en av hans "vänner" hade "förhandlat med kriminella" om att skaffa dementier för de uppgifter som tillskrevs honom i "skandalboken" som kom ut i höstas. Den utpekade vännen tog på sig det hela ansvaret, men förnekade att det handlat om förhandlingar utan bara "samtal för att få fram den verkliga sanningen". Hans majestät tar självfallet helt avstånd och säger sig inte ha någon kännedom om det hela.
Presshyenorna fick idag ny vittring när kungen och drottningen var på ett officiellt besök i Nykvarn. Drottning Silvia hade, p g a ett stukat finger inte kunnat få på sig vigselringen, och med twitterns hjälp hade det inom några sekunder startat en ny våg av ryktesspridning - att drottningen då satte på en större ring på fingret lär väl knappast hjälpa.
Jag kan inte sluta att fundera över hur denna typ av "journalistik" får näring. Det måste vara ett intellektuellt fattigdomsbevis för människorna när sensationslystnad helt fördunklar det sunda förnuftet. Världen är smockfull av reella problem där människors tankekraft kan komma till nytta istället för att vältra sig i denna infama smörja som kvällstidningar och andra lågstående medier producerar. Dags för skärpning!!

Ett hedersbrott!?

När man kommer åter hem från en veckas bortavaro står det alltid göromål i kö och pockar på sin uppmärksamhet. Post och dagstidningar ska läsas och e-mail-skörden (38 st den här gången) ska bärgas liksom allt annat som blivit eftersatt. Igår fick trädgården sin del av uppmärksamheten, först med gräsklippning och sedan den aldrig sinande jakten på ogräs. Mitt projekt ogräsfri gräsmatta kommer att kräva några år till, men förbättringarna är synbara.
Idag bestämde vi, efter en promenad till stormarknaden i blåst av rent skånsk karaktär, att dagen var lämplig för bakning. Hustrun gjorde smarriga bullar till kaffet och fröbullar, medan jag själv bakade finska rågkakor, så nu är frysen åter fylld.

Idag släpptes det man kan misstänka blir en av årets storsäljare på bokmarknaden, när Thomas Bodström i sin självbiografi "klär av" sina partikollegor. Enligt en statsvetare är den ett flagrant brott mot partiets hederskodex, och av det som hittills avslöjats av innehållet så verkar det inte vara någon felbedömning.
Det var en kupp från några av Mona Sahlins starkaste motståndare som fällde henne, skriver han i sin bok Inifrån - Makten, myglet, politiken. Han namnger där, förutom Håkan Juholt från Kalmardistriktet, Helen Fritzon och Morgan Johansson från Skåne och Peter Hultqvist från Dalarna samt delar av Stockholms stad. "Det Mona var mest besviken över var att det var så få som stod upp för henne. 'Fegisar' kallade hon dem"!!
Flera andra koryféer finns namngivna och "karaktäriserade" och det är inte att förvånas över att partitopparna idag sägs "ha gått i taket". För min egen del ser jag med stigande förvåning på hur man tycks lyckas göra allting fel i det gamla ärevördiga arbetarpartiet. Kanske är det så att tiden gått ifrån dessa pampar när de inte varit tillräckligt observanta på samhällets utveckling. Det duger inte med betongfötter i dagens snabbfotade förändringar i politikens villkor.

"Nya kvastar" i Mp

Under torsdagen fortsatte vi vårt besök i Skåne, då min syster och svåger bjöd på en trevlig rundtur med Söderåsens nationalpark som mål. Det var ett trevligt återseende av den storslagna naturen efter många år sedan sist. Efter några regnskurar på förmiddagen fick vi dessutom soligt väder.
Igår var det sedan dags att åter styra kosan hemåt och vi åkte upp genom Skåne och Småland till trakten av Jönköping, där vi övernattade i naturområdet vid Dumme mosse - en riktig vildmark med rikligt djur- och växtliv. Vi fick också höra göken gala för första gången i år. Idag tog vi sedan hemvägen väster om Vättern och via Örebro. Båda dagarna hade vi soligt väder och en exemplarisk medvind med direkt effekt på reskostnaden.

Idag fick vi veta att Mp:s gamla språkrör är "upprostade" och ett par ny är inröstade. Den förtippade Gustav Fridolin och den mera osäkra Åsa Romson tar nu efter nio år över efter Wetterstrand och Eriksson. Det är ganska oklart vad detta kan innebära för svensk politik, men uttalat mål är att "man i grunden vill bryta upp blockpolitiken, stärka den egna politiken och gå till val som ett av tre politiska alternativ".
Mest verkar detta kunna bli en återgång till Mp:s gamla tuvhoppningsstrategi från 90-talet med en ökad osäkerhet men också en möjlighet för regeringen få bättre stöd i riksdagen. Det kan också minska SD:s vågmästarroll i riksdagen vilket i så fall är en välkommen förändring. På minussidan måste dock noteras risken för att gammaldags utvecklingsfientlighet även om den numera marginaliserats. Som vanligt gäller att "den som lever får se" och "man ska inte kasta yxan i sjön". Det kan t o m vara så att inom en del områden kanske det inte skadar med en viss återhållsamhet vad gäller utvecklingstakten.

Framgång för husbilen

På måndagsmorgonen påbörjade vi årets första långresa med husbilen och målet var Skåne. Efter resan genom Sörmland gjorde vi ett lunchstopp på vår sedvanliga rastplats utanför Rejmyre. På eftrmiddagen gick sedan resan genom Östergötland och vidare ned till Eksjö där vi parkerade på en mindre ställplats utanför Eksjö för övernattning. Igår fortsatte resan genom Småland - nu tyvärr i ganska regnigt väder - ned till Älmhult, där vi stannade för lunch och ett besök på IKEA och deras museum över IKEA-kulturens utveckling genom decennierna. Sedan åkte vi vidare genom Skåne ner till Ystad och Svarte där vi stannade för övernattning hos min syster och svåger.
Idag kunde vi fortsätta den trevliga samvaron med "värdfolket" med ett kort avbrott för att köra husbilen genom Bilprovningen i Ystad. Den lyckades passera med endast en mindre anmärkning på strålkastarnas inställning. Under tiden tog hustrun och min syster en promenad i omgivningarna runt Svarte och träffade då helt överraskande på ett par livs levande vildsvin - säkert lika överraskande för dem också.

Strålkastare har också varit ett återkommande samtalsämne under resan när vi noterat ett starkt ökat antal "enögda bilar" på vägen. Är det möjligen så att kvaliteten på glödlampor minskat eller är det kvaliteten på bilägarna som erroderat. Det är inte lätt att säga, men det kan ju också bero på att det numera är så besvärligt att byta en glödlampa på en modern bil att många drar sig i det längsta för att ge sig i kast med uppgiften. Vad som än kan vara anledningen så är det ett otyg med biler med endast en ljuspunkt framåt när man ska hålla koll på vad det är man möter. Därför är det väl, som vanligt, skärpning som behövs för att återställa ordningen.

Medaljskörd

Jag noterar att vi äntligen blivit bönhörda vad gäller regnet. I flera omgångar har det nu kommit tillsammans runt 15 mm och växtligheten tackar med sprudlande grönska. Igår eftermiddag var det dock soligt och då besökte vi äldsta dottern för att där fira hennes båda söners födelsedag. Tänk vad fort det gick för dem att bli resliga, vuxna män.

För Sveriges Tre kronor gick det också fort, fast utför. Mårts utlovade "bästa matchen till sist" höll han inte, när finnarna vann VM-finalen med 6 - 1.
Vi fick i alla fall silvret och i eurovisionsslagertävlingen fick vi bronset för en hedersam tredjeplats. Men vi svenskar kan sträcka på oss och konstatera att det mesta var svenskt även i det vinnande inslaget från Azerbadjan, så med lite välvillighet kan vi låtsas att vi fick en medalj av varje sort under veckohelgen.
Nu är det istället dags att starta nästa expedition med husbilen, denna gång söderut.

Svenska framgångar

Löften har svikits och inget mera regn har kommit - börjar kännas konstigt att det alls fortfarande finns någon grönska kvar i naturen. Vi har hållit oss på hemmaplan de senaste dagarna så när som på en tur till östra köpcentret igår förmiddag för att veckohandla.
Idag var det dags för årets premiär för gräsklipparen. Den ojämna växtligheten måste putsas och några ogräsplantor stryker väl alltid med på kuppen. På eftermiddagen pysslade jag med bildbehandling efter den senaste fotoexpeditionen till Kvismaren och under tiden bakade hustrun danska grovbröd.

Gårdagen var det semifinalernas dag och svenskarna briljerade. I Eurovision Song Contest, kom det svenska bidraget med till finalen - visserligen, i kraft av bokstavsordningen, som sista land, men i alla fall en framgång jämfört med förra året. Egentligen bryr vi oss inte särskilt mycket om det hela, men det känns ändå bra att vi slipper hamna i utskovet av de mest mediokra bidragen.
I ishockey-VM var det klang- och jubelföreställning när Sverige slog tjeckerna med 5 - 2 i deras semifinal. Efter förlusten mot Norge i allra första matchen har linjen för Tre kronor varit spikrak uppåt och nu lovar coachen, västeråsaren Pelle Mårts, att de ska göra den bästa matchen till sist. Vi får se hur länge det räcker när de ska ta sig an Finland i finalen i morgon kväll. Det kommer hur som helst att bli turneringens tuffaste match och vi kan bara hålla tummarna för att svenskarna åter ska få sätta på sig guldhjälmen för första gången på fem år. Vi håller tummarna!!

När det inte går som man tänkt sig

Idag på morgonen fick vi uppleva åtminstone en liten tillfällig(?) ändring i vädret då vi väcktes av åskväder och regn (dock bara 4 mm). Det räcker naturligtvis inte långt för att mota torkan, men mera är utlovat.
Jag har nu bestämt mig för att ta "time out" med promenader och annan fysisk påfrestning för att försöka få ordning på min ömma fot som nu krånglat i snart fyra månader. Det kanske är vila som behövs för läkningen. Hustrun har därför avverkat planerade distanser på egen hand medan jag mest suttit i solen och gottat mig.
Igår kväll var jag ändå till Åkesta för att diskutera framtiden för VARFs stolthet, teleskopet T61. Tyvärr gick det inte som vi tänkt, utan en rad tekniska problem har gjort klart för oss att det nog är bäst att avbryta projektet och statsa på ett modernare instrument. Det är, som en kollega under min tid i arbetslivet brukade säga, aldrig för sent att ge upp. Förlusten av prestige och ett stort antal svenska kronor blir den smäll som föreningen får ta och sedan hoppas på kunna skaffa finansiering för en omstart för det nya observatoriet, Urania.

Om än inte en tröst i bedrövelsen, så kan det noteras att Saab Automobile har det betydligt värre. Holländaren, som rumlar runt i lekstugan, meddelade för några dagar sedan att ett delägaravtal "träffats" med kinesiska intressenter och en stor mängd friska pengar var på väg så att man skulle kunna få igång produktionen i Trollhättan. Idag kom besked från kineserna att det blir inget avtal och inga pengar. Nu hoppas den luttrade personalen på fabriken att "det ska komma en vit kanin ur hatten". Dessvärre tyder nog det mesta på att trollerihatten börjar att bli tom.
En ödets ironi är att samtidigt som den ekonomiska karusellen börjar närma sig kritiskt varvtal har Saab presenterat sin nya modell 9-4 4CS, som gjort motorskribenter nästan lyriska, när de säger att det nog är den bästa bil som Saab någonsin byggt. Då blir det ju ännu mera trist om man inte kan komma igång att börja tillverka den. Men det är väl med företag som med människorna att orättvisorna alltid först drabbar de sämst ställda.

Framtidens energi

Fortsatt högsommartemperatur (just nu 24 grader) och bortsett från några stänk förra veckan är det nu fem veckor sedan vi haft nederbörd här. Givetvis sätter detta sina spår i växtligheten och gräsmattan börjar på sina håll att anta den färg den annars brukar få i mitten av juli.
Ett par promenader (hustrun själv idag) till butiker i grannskapet har det blivit, annars har vi mest hållit oss på hemmaplan. På morgonen igår bakade jag frallor och tvåstegsbröd och efter det bytte jag olja på husbilen - verkligen ett steg från vitt till svart arbete. För övrigt har det mest handlat om trädgårdsskötsel och ogräsrensning. Ogräs verkar inte ha någon olägenhet av torkan.
På kvällen igår var jag på ett möte där vår lokala energipolitiska grupp hade en dialog med vår riksdagskvinna som är ordförande för M-gruppen i riksdagens näringsutskott och tillika ordförande i Nordiska rådets näringskommitté. Syftet var bland annat att uppdatera henne om kärnkraftens förutsättningar efter händelserna i Fukushima i Japan och om europeiska elsystemets allt snävare marginaler.

Rent generellt blir den globala elförsörjningen ett allt större problem i takt med att tredje världens invånare ställer sina berättigade anspråk på drägligare levnadsförhållanden. Från gårdagens diskussion noterar jag att ca 1 300 miljoner människor i Sydasien helt saknar tillgång till el och ungefär hälften så många i Afrika och Latinamerika. Detta gör att t ex ökningen av energianvändningen i Kina varje år är lika stor som hela Sveriges årliga energiförbrukning.
Kopplas detta till de klimatpolitiska målen om kraftig reducering av användningen av fossila bränslen så ser framtiden inte vidare ljus ut. Den tillåter inte att någon väg lämnas oprövad och kärnkraften har en given roll i mixen. Detta kräver också att miljörörelsen omprövar sin inställning till kärnkraft för att överhuvud taget ha någon trovärdighet. Om fyrtio år beräknas vi ha ytterligare 3 000 miljoner människor att försörja här på jorden vilket än mer berättigar detta krav.

I naturens sköte

I ett fortsatt, nästan högsommaraktigt väder, har vi gjort årets premiärtur med husbilen. Två dagar på fågelområdet vid Kvismaren, söder om Örebro, har varit ett förträffligt sätt att använda veckohelgen. Det är något alldeles speciellt med dessa platser som kan attrahera så många fågelarter av olika slag.
Under lördagen hade de "riktiga" fågelskådarna på plats sett ett 50-tal arter, men vi nådde väl inte upp till mer än knappt hälften av dessa. En speciell upplevelse var att kunna få fotografera en parning av två Mindre strandpipare - det är en sådan observation som t o m Martin Emtenäs på SVTs Mitt i naturen brukar ha problem med.
Vid Östa kulle i kanten av fågelområdet finns också ett känt tillhåll för huggorm och hustrun fick faktiskt tillfälle att se en av dem. Själv blev jag utan den här gången och därmed blev det heller ingen fotodokumentation.

När man ändå talar om natur kan det vara läge att notera att det uppdagats att svenska miljöcertifierade skogsbolag på flera håll ägnat sig åt att avverka skyddsklassad gammelskog och alltså därmed utarmar Europas sista riktiga vildmark. Det kan ju tyckas rimligt att skogsbolag försöker ta tillvara sina skogstillgångar för sin produktion, men dilemmat är att Sveriges skogsarealer i ständigt ökande grad fylls med planterade gran- eller tallplantager medan riktigt naturlig skog blir allt mera sällsynt. Även om man låter en avverkad riktig skogsareal få "sköta sig själv", tar det minst hundra år innan man åter kan tala om gammal naturskog. Därför borde vi i Sverige ha råd att unna oss de områden av riktig naturmiljö som fortfarande existerar. Förutom det rent naturvetenskapliga värdet kommer dessa miljöer att ha ett ökande värde som turistattraktioner i takt med att allt flera européer aldrig träffat på en riktig skog.

Folkdemokratins ansikte

Idag kunde vi märka en aning av att den avsigkomna våren kanske är på väg att återkomma. På eftermiddagen kunde man åter vara utomhus "utan vinterjacka". Vi har använt en hel del av dagen till att förbereda husbilen för årets expeditioner - hustrun invändigt med städning och packning av allt som campinglivet fordrar och jag själv utvändigt med översyn och tvättning.
Igår, när det fortfarande var inomhusväder, påbörjade jag en ny verksamhet, nämligen som skribent i Wikipedia. Det känns som en stor utmaning att få bli delaktig i Sveriges största uppslagsverk. För två år sedan gick man om den vittomtalade Nationalencyklopedin i antal uppslagsartiklar och ökar nu med drygt femtio artiklar per dag i genomsnitt.

Idag fick vi också tillfälle att vidga vår kunskap om "den demokratiska folkrepubliken" Nordkorea i en nyutgiven rapport från Amnesty International. Där beskrivs vad man kallar Kims Gulag - ett system av arbetsläger för oliktänkande (medborgare som kan och vill tänka själv) och människor som begått "brott mot staten". Totalt beräknas 200 000 fångar och deras familjer befinna sig i Nordkoreas fångläger och ur de hårdaste lägren kommer ingen levande ut. Garvade funktionärer i Amnesty säger att det är rena slavläger med i vissa fall de värsta förhållanden man någonsin dokumenterat. Fångarna äter råttor och maskar och tvingas bevittna avrättningar.
För klarsynta iakttagare utanför Nordkorea är det som beskrivs kanske inte så överraskande. Miljoner människor har genom åren dött i hungersnöd under denna "folkets käre ledare". Vad jag framför allt saknar är en upprörd kommentar från t ex Lars Ohly, eller någon annan bundsförvant till detta helvete på jorden. Som väl är återstår allt färre exempel på tillämpning av Marx lära och filosofi. Efter att de under snart 100 år har förstört livet för en stor del av jordens befolkning kan vi ju hoppas att vi snart ser ljuset i tunneln och kan ta farväl av den siste kommunisten.

Exit bin Ladin

Efter att ha intagit hustruns chiliconcarne, het som en högsommarsol, är det dags för några nya rader i dagboken. Våren kom av sig med maj månads början och kyla håller på att jämna ut väderbalansen - både små snökorn och hagel har kunnat skönjas. Därför har inomhusaktiviteter varit att föredra och igår blev det bara en tur till östra köpcentret för att veckohandla.
Efter att jag idag på morgonen varit till bilverkstad för nya framdäck på husbilen, tog vi på eftermiddagen en tur till västra köpcentret för vårt första besök på nya IKEA - den tredje största "butiken" i landet. Upplevelsen blev en timmeslång vandring genom en oändlig mängd av heminredning på en yta av 40 000 kvm i två plan. För den hugade finns dessutom tre restauranger och två caféer. Lyckligtvis finns en snitslad bana som säkrar en väg till utgången, annars kunde risken vara stor att man inte hittat ut och i oändlighet fått irra runt i de hundratals utställningsdelarna.

Den i omvärlden helt överskuggande händelse har varit gårdagens likvidering av terrorledaren Usama bin Ladin. Efter månader av kartläggning och förberedelser kunde elitförbandet US Navy Seals gå in i hans gömställe i staden Abbotabad i Pakistan för gripa eller döda al-Qaida-ledaren och hela operationen var över på 40 minuter. Bin Ladins död sätter punkt för ett omvälvande liv där han gick från ett lyxliv som son till en miljardär i Saudiarabien till att bli terroristledare och världens mest jagade man. Han hade, sedan 11 september-attacken i New York för snart tio år sedan, ett högt pris på sitt huvud och kunde till sist inte klara att hålla sig undan längre.
Hur denna händelse kan tänkas påverka terrorismen som stridsmetod går inte att veta, men det mesta tyder nog tyvärr på att det behövs helt andra åtgärder för att göra världen säkrare. Tilltagande etniska eller religiösa konflikter talar snarare för detta är något vi tvingas leva med. Ökande befolkningstal med försämrade försörjningsmöjligheter parat med politisk korruption är ingen vidare bra förutsättning för sämja och förnöjsamhet. Det kommer att finnas utrymme för många väl motiverade Nobels fredpris innan mänskligheten kommit till rätta med dessa problem.

Arbetarens dag

Vädret fortsätter som tidigare, om än något svalare, och utlovat regn har lyst med sin frånvaro. Igår höll vi oss hemma och sysselsatte oss med allehanda vardagssysslor. Idag var aktiviteterna dessto flera och eftersom det var planerat för regn började jag dagen med bakning - standardmenyn frallor, veteskorpor och finska rågkakor. Sedan var det dags för en cykeltur till Lista för att hämta hem husbilen som nu är påställd för säsongen. På eftermiddagen åkte vi en tur på den omgivande landsbygden och i Surahammar besökte vi Stenhuset för att se maj månads nyöppnade utställning. Det var en samling fina akvareller av västeråsaren Mats H Johansson. Därtill visades också en utställning av fåglar, skurna i trä, vilka kanske kan stimulera till ett återfall i träsnidarbranschen.

Idag på "arbetarens dag" passerade vi i Sura också en 1 maj-manifestation med röda talare. Det lät som "gamla skivbekanta". "Upp till kamp emot kvalen" - vilka kval frågar man sig. Rader av publikens glänsande bilar på parkeringen talade inte precis om några kval. Retoriken drog heller ingen större uppmärksamhet om man bortser från det kommunala "gamla gardet", som varit med sedan Erlanders och Per-Albins dagar. Om inte showen ska dö ut är det nog dags för lite förnyelse i underhållningen, precis som svensk kyrkan fått göra på senare tid. Konkurrensen om uppmärksamheten är stenhård idag.
När Juholt för första gången som partiledare talade i Falun aviserade han ett första steg i en storsatsning på den kommunala musikskolan (sic!). Hans huvudbudskap var annars att de framtida överskotten i statens budget ska användas till att investera i framför allt välfärd och utbildning för att skapa ”innanförskapets samhälle”. Enkelt uttryckt: en riktigt stadig grund ska läggas för det fortsatta bidragssamhället. Man tar sig för pannan och hoppas att det ska gå som för sossarna på Irland - ytterligare en halvering av röstetalet i nästa val.