Varg i veum

Ytterligare två dagar med genuint vinterväder, men nu med klarblå himmel och 10 - 15 minusgrader. Trots en del bett i skinnet tog vi en riktig vinterpromenad på Björnö igår, men idag nöjde vi oss med en lite kortare till mataffären. Annars har de vardagliga sysslorna fortsatt sin gilla gång, men jag har också försökt komma igång med Photoshop-målningen - mycket att lära och träna, men så småningom ska väl framstegen komma får vi hoppas.

De så kallade djurvännerna har nu fått mer att göra. Med tanke på vargstammens omfattning har Riksdagen beslutat att 27 vargar ska få skjutas så att stammen begränsas till till 210 djur och 12 000 jägare i Mellansverige går ut på vargjakt på nyårsdagen. Men Riksdagens beslut har fått Svenska Rovdjursföreningen att se rött. Risken är stor att fler vargar än kvoten dödas hävdar man och ställer nu krav på att Naturvårdsverket griper in mot vargjakten.
Som vanligt, för sådana här organisationer, så är den egna uppfattningen inte förhandlingsbar. Får man inte som man vill blir det katastrof. Vår klarsynte konung noterade redan efter älgjakten förra året att vargarna började att gå hårt åt älgstammen och fick mycket snubbor för det. Nu har regeringen kommit till klarhet och sett att våra vargar ställer till allt mera ohägn för landsbygdens befolkning. Därför är det också rimligt med en reglering av stammen innan den blir omöjlig att kontrollera oavsett vad "rovdjurens fackförening" tycker. Dessa företrädare bor sannolikt inte uppe i den vargtäta Bergslagen och slipper därmed att förlora hundar eller boskap till de allt mer närgångna ulvarna!

IT den nya frälsaren

Ännu ett par dagar med vardagliga sysslor på hemmaplan. Vädret stimulerar inte till några större utflykter - dagligt snöfall, idag dessutom med inslag av regn som omväxling. Själv har jag gjort en storstädning i datorn idag - för att återfå överblicken av det digitala innehållet - och gjort ny back-up. Förutom en myriad av olika sorters textfiler fick jag, till min överraskning, veta att det finns nästan 2 400 bildfiler lagrade påvår hårddisk. Hur i herrans namn har det kunna bli så många!?
Datorn är ju numera något som man så gott som dagligen umgås med, inte minst beroende på de närmast oändliga möjligheter till sysselsättning som internet erbjuder. Nu ska det emellertid bli ännu mera.

Det blir en drastisk förändring när vi ska börja använda video, rörliga bilder, i en helt annan omfattning än tidigare. En av internetvärldens verkliga gurus, Padmasree Warrior, räknar med att elproduktion, utbildning och sjukvård påverkas rejält de närmaste åren. Vi är på väg in i internets andra fas. Hittills har vi mest använt nätet för enkel kommunikation som e-post, filöverföring och att gå in på olika hemsidor. I nästa steg blir nätet en medieplattform som vi framför allt använder för video i en rad olika former. I internets nästa fas kommer det mer att handla om tjänster där man agerar direkt och omedelbart ser när något händer. Det är samma tänkande som på Facebook och Twitter.
Intelligenta elnäten ska också hjälpa konsumenter att använda elen på ett smartare sätt. Med hjälp av avancerad IT ska elnäten bland annat anpassas till att elen framöver produceras på många ställen istället för i några få stora kraftverk.
Inom vårdområdet ska man genom IT och video få tillgång till sjukvård på platser som inte haft läkare tidigare, där de åtminstone ska kunna kommunicera med en läkare via video. På utbildningsområdet finns det också stora ändringar att vänta.
Sedan frågar man sig stillsamt om det finns någon som tar ansvaret för den sårbarhet som samhället på detta sätt ikläder sig. Har någon frågat dem som drabbades av stormen Gudrun för några år sedan och blev utan både el och telefon i flera veckor? Många har också redan tillbringat timmar i kön till kundtjänsten hos nätoperatörer för att försöka förstå varför plötsligt inget längre fungerar i huvudet på deras digitala kompis. Men visst är det roligt med internet när det fungerar!

En tid för eftertanke

Efter trevlig samvaro i familjens sköte hos äldsta dottern på julaftonskvällen har vi till största delen tillbringat julen inom hemmets trygga väggar - förutom en inköpsresa till östra köpcentret på juldagsmorgonen, ett par korta promenader i närområdet och så ytterligare en omgång snöröjning, förstås. Dessutom är mera snö utlovad och jag börjar ångra att jag gick och bad om ett vitt landskap i början av vintern.

Vi har dock den smala lyckan att befinna oss hemma och slipper tänka på hur vi ska komma hem, som så många av landets familjer, på långväga besök hos släkt och vänner just nu gör. Snöovädret har på olika sätt satt käppar i hjulen för trafiken i stora delar av landet. Mängder av krockar och avåkningar på våra vägar rapporteras och tågtrafiken stoppas av snöhinder och nedfallna träd. Mot naturens krafter står sig människan nästan alltid slätt.

Detta påminns vi speciellt idag, på femårsdagen av tsunamikatastrofen i Indiska oceanen, där över 230 000 människor miste livet i en av historiens värsta naturkatastrofer. Över 540 svenska turister i Thailand hörde till dessa. Förutom julens historiska budskap ger denna händelse ytterligare anledning till att göra julen till en tid för eftertanke och ödmjukhet. Detta gjorde inte minst vårt svenska kungapar när de nu instiftar World Child and Youth Forum - vars syfte är att inspirera och stödja så att FN:s barnkonvention efterlevs. Med detta vill de rikta ljuset mot barnens och ungdomarnas situation i världen. Detta är ett initiativ mycket väl lämpar sig för resten av världens statschefer att ta efter!

En vit jul

Alla våra förberedelser är klara med julmat och julklappar. Granen är tänd och tomten har intagit sin vaktpost på yttertrappan. I det vackra snölandskapet finns den riktigt genuina julstämningen och vi passade på att njuta av denna med en promenad på några kilometer. Man skulle kunna tycka att det nu är bra som det är, men nya snömängder är aviserade och för alla de som nu besöker släkt och vänner på mer eller mindre avlägsna orter kanske får det besvärligt på hemvägen.

Julstämningen tar sig dock olika uttryck för olika människor. När vi var ute nyss kunde vi notera att någon ur samhällets kreativa intelligensreserv sprängt sönder kvarterets holk för återlämning av använda batterier - innehållet var naturligtvis spritt i omgivningen. Där fanns det ingen tanke på några miljörisker.
Ett annat exempel på de möjligheter som julen erbjuder kommer från Danmark. Där visade sig jultomtar inte alltid vara snälla och vänliga figurer. Det fick en kioskägare i danska Århus erfara dagen före julafton, då han rånades av tre män varav två i full tomtemundering. Tomterånarna hotade med kniv och pistol och kom över pengar, cigaretter och sprit. Därmed kan det sägas bevisat att man inte ska tro på tomten!!
I vilket fall som helst ska vi nu koppla av med julefriden. Först ska vi traditionsenligt träffa Kalle Anka och hans vänner på TV och sedan blir det julfest tillsammans med döttrarna och deras familjer.

Journalistikens bottensörja

Igår var det åter för kallt för att vistas utomhus tyckte vi, och har därför fortsatt med det pågående projektet inom släktforskningen och med julförberedelser. Men idag har vi i alla fall varit ut och gått ett par korta vändor för lite inköp och bankärenden. Det är förunderligt hur livsföringen radikalt kan ändras med en temperatursänkning på 15 - 20 grader. För tre veckor sedan fanns det dagar då man nästan kunde gå ut sommarklädd - nu är det istället tjock vinterjacka, termobyxor och läderstövlar med dubbla sockor som sitter bäst, om man överhuvud taget överväger att gå ut.

En tragikomisk historia som den senaste tiden "drabbat världen" är mediadrevet mot golfesset Tiger Woods privata familjeangelägenheter. Rykten, förtal och dementier i en salig röra har fått slaskspaltsjournalisterna att gå i spinn. Kvällstidningarna noterar som vanligt nya bottenrekord i sin hantering på löpande band.
Denna ynkliga jakt på en människa, som råkar ha blivit "kändis", och därmed helt fråntages rätten till privatliv är en förnedring för den drabbade och en skamfläck för den som utför den.
Tabloiderna brukar hänvisa till allmänintresse och läsarnas krav på information när man drar igång dessa människojakter med "grävande journalister" och paparazzifotografer, men detta är nonsens! Tiger Woods som golfspelare är kolossalt intressant för alla som är intresserade av golf. Privatpersonen Tiger Woods är däremot lika ointressant som vilken Svensson som helst. Det är ingen idé för tidningarna att skylla sin sensationslystnad på läsarna - eller är människor verkligen så blodtörstiga att de med sina lösnummerköp driver journalister till denna smutsiga hantering? Jag tror att egentligen är de inte det, om de inte drivs av tidningarnas upphetsande tillrop. För min egen del har det aldrig vara svårt att avstå från dessa tryckalster.
En klok man har sagt att en tidning kan användas till att slå ihjäl en fluga med, men numera också en människa!

Kung Bore är arg

Vintern har tagit greppet! Man känner inget som helst behov av att vara ute i naturen just nu - igår hade vi som lägst 16 minusgrader. En biltur till östra köpcentret igår för att handla julmat och en liten tur in till stan idag för att besöka biblioteket är all extern verksamhet vi haft. Dock gav kung Bore mig chans till ännu ett pass med snöröjning idag, så motion får man alltid på något sätt. Här hemma har vi fortsatt med släktforskningen och med sysslor som hör till förberedelserna inför julen.

Men vi är i gott sällskap vad gäller snöproblemen. Det ymniga snöandet och blåsten har ställt till med stora problem för trafiken i Skåne och på Ostkusten. Mängder av olyckor har rapporterats bland annat från Skåne.
Över 900 passagerare som skulle flyga från Skavsta flygplats utanför Nyköping på söndagsmorgonen blev sittande inne i terminalen eller i sina flyg. Detta på grund av att avisningsmaskinerna inte fungerade.
Men detta är bara en stilla västanfläkt mot vad snön och kylan har ställt till på andra håll i världen. Senaste natten satt t ex 2000 chockade passagerare fast i ett stillastående tåg i tunneln under Engelska kanalen i flera timmar.
Även i Frankrike, Italien och Turkiet har stora snömängder i kombination med blåst ställt till det för trafiken på landbacken och för flyget. I USA är det huvudstaden Washington som hamnat mitt i snökaoset. Det värsta snöovädret på tio år har drabbat staden och ett tiotal stater i ett 80 mil brett bälte. Flera stater har utlyst katastroftillstånd. Stora trafiksvårigheter, dödsolyckor och elavbrott har inträffat efter hela den amerikanska Östkusten.
Det är en ödets ironi att detta "klimatutbrott" inträffar samtidigt som klimatkonferensen i Köpenhamn varit oförmögen att enas kring ett avtal om åtgärder för minska risken för svåra oroligheter i vädret, som får allt större energi efter hand som atmosfärens temperatur stiger. Är det en värld full av torka, översvämningar, stormar och köldchocker som vi har att räkna med i fortsättningen? Den som lever får se!

Ännu en svart fredag

Med 12 minusgrader idag har vi fått börja vänja oss vid vintern och plocka fram de riktiga vinterkläderna. Men omväxling förnöjer och vi har kunnat ta ett par promenader i hög luft och bra med sol. Här hemma har vi fortsatt med släktforskningen och har också hunnit med att avsluta digitaliseringen av kyrkboken från Heds socken som vi hållit på med sedan början av november.
Igår var jag tillsammans med ett par kollegor i VARF på ett möte med kommunfolket för att diskutera formerna för det framtida samarbetet med observatoriet i Åkesta. Det ser ut som att förutsättningarna för ett bra avtal är något så när goda. Det nya teleskopet hoppas vi ska kunna bli av en klass som kan ge attraktionskraft åt staden som ett nytt turistobjekt.

Förutsättningarna för en bra framtid grusades däremot slutgiltigt för Saab Automobile när General Motors på eftermiddagen meddelade att företaget ska läggas ned "i ordnade former". För egen del är jag inte särskilt överraskad. Ett bolag som praktiskt taget aldrig gått med vinst blir förr eller senare tvingat att slå igen. En ny ägare hade med stor sannolikhet fått ställa in sig i raden av förlorare.
När det nu dessutom verkar som att den stora Klimatkonferensen i Köpenhamn tycks utmynna i ett "jaså" istället för ett bindande globalt klimatavtal, så bekräftas det gamla talesättet att en olycka kommer sällan ensam. Om haveriet för Saab-förhandlingarna kan sägas vara olyckligt, så är ett haveri av klimatförhandlingarna närmast att likna vid en katastrof. Genom att hänvisa till oenighet bland forskarna och osäkerheter i analysmodeller försöker världens ledare än en gång skjuta problemet framför sig. Därmed kan loppet redan vara kört om det är analytikernas sämsta scenarier som visar sig vara riktiga. Oavsett vilket behövs det kraftfulla åtgärder även av den anledningen att olja och naturgas med tiden kan bli bristvaror och då krävs gott om tid för att göra omställningen "i ordnade former". Nu får vi bara hoppas att förnuftet segrar innan det definitivt är för sent när de människor som först drabbas blir berövade sina livsbetingelser!

Penningens gissel

Och så kom det snö, mycket snö! Efter att den senaste månaden ha gått runt och klagat på mörkret och saknat snöns ljus, så har jag nu de två senaste dagarna istället fått tillbring två, tre timmar med snöskyffel i händerna. Men nu är det vinter och en vit jul har också utlovats. Snöskottning är trots allt bra motion, men alla ser det inte så. Två grannar har, föga "klimatsmart" angripet den fastformiga nederbörden med var sin bensinmotordriven snöslunga - åtminstone den ene skulle nog må bra av att istället ta i lite med snöskyffeln.
Idag tog vi en runda till fots och postade årets julkort, men för övrigt har vi hållit oss inomhus och sysslat med släktforskning.

Idagarna har vi kunnat läsa om de senaste turerna i ett flerårigt och närmast patetiskt drama - arvstvisten om kulturpersonen Harry Scheins miljoner. Dessa kom för övrigt till stor del från en uppfinning som han gjorde under sin tid i Studsvik, där han slutade året innan jag började där 1965.
Eva Fischer, väninna och älskarinna till Schein tog en stor seger när Attunda tingsrätt nu ogiltigförklarat ett testamente som hittades fasttejpat under Scheins skrivbord.
I det så kallade septembertestamentet stod Scheins granne, Björn Baldring som ny huvudarvinge till pengarna. Enligt vittne var Schein dock ej förmögen att skriva det nya testamentet vid den aktuella tidpunkten.
Men nu överklagar makarna Baldring tingsrättens beslut till Svea Hovrätt. De kräver att hovrätten river upp domen och att målet ska tas om i tingsrätten. Enligt Baldrings advokat har tingsrätten begått två grova fel. I första hand har tingsrätten dömt över omständigheter som kärande har åberopat, och det får man inte göra i tvistemål. Sedan har även tingsrätten funnit en grund för ogiltighet i testamentet som inte återfinns i lag. Till saken hör att Björn Baldring, arkitekt och civilingenjör, Harry Scheins granne sedan 1972, är dömd för grov förskingring 1986 och för mutbrott 1995.
En del människor ger sig aldrig, och har man sedan en slipad brännvinsadvokat, som vill tjäna en hacka, till förfogande så kan det gå hur som helst. I tre år har man bråkat och mycket kiv återstår säkert innan detta sorglustiga spektakel är till ända.

Den dyra julen

Ett par dagar till med vardagliga sysslor och korta promenader i närområdet har gått från vår tid. Hustrun har flitigt gjort allt julbaket, så nu är även de godsakerna på plats. Vädret har försökt att få något av vinterkaraktär, men inte lyckats med mer än lite frosthalka.

När julen nu närmar sig med stormsteg ser det ut som att dagligvaruhandeln försöker avskriva det här med lågkonjunktur och finanskris. Med alla möjliga skäl håller man på att trissa upp priserna på de "förnödenheter" som hör julen till. Trots att vi just nu har deflation i Sverige har sedan förra julen sillen gått upp med 18 procent och skinkan med 12 procent. Hasselnötter och mandlar har blivit svindyra och allra värst är saffran - där har priset femdubblats sedan förra året. Och julgranarna har gått upp med 35 procent!!
Att krokusarna har fruset bort i Iran kan ju drastiskt minska tillgången på saffran, men att nigerianerna har börjat käka mera sill, tycker jag låter som rejält svepskäl för att låta priset explodera för julbordets viktigaste ingrediens.
Många försöker komma undan både julstök och prishöjningar genom att fly till varmare länder och därför har charterbolagen sett sin chans att även de slänga på några ordentliga höjningar för att inte missa sin del av rovet från spendersamma svenskar.
Som vanligt är det alltid de som är sämst rustade som får den värsta smällen - de som inte har kvar pengar till vare sig extra julmat eller julklappar åt barnen - de arbetslösa med låg eller ingen a-kassa och de sjukskrivna som snart kommer att ramla ur skyddsnätet. Dessa får nu ta ännu en smäll ovanpå alla dem de redan fått! Det behövs mera konkurrens till de handelskedjor som nu dikterar villkoren!

En statsman i varande

Idag har vi haft soligt väder i nästan tre timmar, vilket kändes nästan omtumlande - ca en timme har solen visat sig tidigare under december. Sedan kom det ett försiktigt snöpuder över nejden - för första gången under dagtid den här vintern. Om det nu är vinter förstås, eftersom vi knappt haft någon temperatur under noll grader ännu.
Vintersporten har dock dragit igång och som fåtöljskidåkare kan man nu, om man vill, slå ihjäl hela dagarna framför TVn. Det har också funnits svenska framgångar att gotta sig åt. Under fredag och lördag har de svenska damerna tagit två första- och en andraplats i skidskytte. Bland längdskidåkarna har damer och herrar kapat åt sig var sin andraplats. Nu får vi hoppas att formen håller i sig ända till OS i februari.
Förutom TV har vi också lagt en hel del tid på släktforskning, men också hunnit vara ute och röra på oss en stund varje dag.

I torsdags firades Nobels bemärkelsedag med sedvanlig pompa och ståt. Denna tilldragelse, som är det mest kända svenska, förutom ABBA, i världen, är lika spännande att följa varje år. För många av världens miljoner forskare är Nobelpriset den ultimata drömmen och drivkraften. Vi ska vara stolta över, och tacka Alfred för, att vi som ett litet land får njuta av att en dag varje år stå i centrum för världens blickar.
Det mest uppseendeväckande i år var fredsprisets tilldelning till Barack Obama. Det var därför med spänning jag lyssande till hans Nobel lecture och jag blev inte besviken. Hans sätt att beskriva sin strävan till människors samverkan och konfliktlösning utan våld, men också vars och ens rätt att försvara sig mot världens onda makter, inger stor respekt. Jag tror att han har goda chanser att leva upp till sitt fredspris som många anser att han fått allt för tidigt. Denna problematik tacklade han genom att utnämna priset till "a call to act" inte bara för honom själv utan för alla världens människor. Jag ställer mig gärna först i kön för att stödja honom i denna strävan!

Gränslösa kunskaper

Igår blev det bara en kort promenad till mataffären. En stor del av dagen sysslade vi med dokumentation av hustrun släktforskning och med fortsatt arbete i kyrkboksprojektet. På kvällen var det dags att delta i Tekniska föreningens årsavslutning med traditionellt besök av VD för IVA, som gav en fyllig redovisning av årets mest framträdande forskningsresultat.
Idag var det dags för sista passet i pensionärsslöjden, som jag för övrigt nu bestämt att lämna. En egen designad träslev blev sista alstret som utfyllnad efter trästånkan. I fortsättningen får jag inskränka mig till hobbysnickeri i den egna verkstaden.
I kväll blir det sedan dags för årsavslutning med Aktiespararnas ledningsgrupp då vi går på lokal för helt informellt umgänge över en bit mat.

Den bilden man fick igår kväll av det aktuella forskningsläget är nästan hisnande. Resultaten som forskarna levererar ökar snabbt i både volym och intensitet. Allt flera forskare och allt mer avancerad teknik gör strömmen i kunskapsfloden överväldigande. Någon har räknat ut att 90 procent av alla forskare i människans historia är nu levande och verksamma. Bredden på forskningsområdena ökar från att man nu inom nanotekniken kan arbeta med substanser i skalan miljarddels meter till att inom astronomin ha gjort observationer på 12 miljarder ljusårs avstånd, och nu snart kan se hur universum såg ut strax efter "Big Bang".
Allra mest revolutionerande är nog ändå forskningen inom biotekniken, där stamcellsforskningen snart gör det möjligt att nytillverka praktiskt taget vad som helst av biologiskt material - det definitiva steget mot "reservdelsmänniskan". Den explosiva utvecklingen inom gentekniken är också en grundsten för detta.
Vid sidan av klimatproblematiken finns dock ett problem som ännu söker sin lösning - begränsningen av den globala befolkningstillväxten. Landvinningarna inom hälso- och sjukvården förvärrar dessutom detta problem. Världens folkmängd har under de senaste femtio åren fördubblats och om inte trenden ändras kommer vi i mitten av detta århundrade att vara nio miljarder människor och det vet vi inte om klotet klarar av!
Det finns alltså fortfarande stora uppgifter för forskarna att gripa sig an. Någon har dessutom sagt att hur mycket människan än upptäcker, kommer det ändå att återstå lika mycket att upptäcka! Kanske en matematisk tillämpning av oändlighetsbegreppet, som inte möjliggör en slutpunkt.

Livet leker!

Det märks att vi närmar oss vintersolståndet för idag verkar det vara svartare än vanligt ute. Dessutom är vi begåvade med en blöt och kladdig, riktigt skånsk, vinter i år och det lättar ju inte precis upp stämningen. Vi tog oss ändå ut och gick några kilometer i närområdet för att "hålla ånga uppe".
Igår var vi ner till stan och besökte årets allmänna Julsalong där alla lokala konstutövare - både proffs och amatörer - har chans att vara med. Några av medlemarna i vår egen målarklubb fanns med och dessutom besökte vi en annan visning där en av medlemmarna hade separatutställning tillsammans med en av stans etablerade konstnärer.
På kvällen besökte vi äldsta dottern för att fira hennes födelsedag tillsammans med hela släkten. Strax innan det var dags att avbryta firandet tog hennes sambo till orda och tillkännagav att de i fredags, i största hemlighet, ingått i det äkta ståndet och numera kan kalla sig herr och fru. Och vi har fått en andra svärson. Överraskningarnas tid är inte förbi - ingen i hela sällskapet hade fått veta ett smack i förväg - men trevliga överraskningar är ju alltid välkomna!

Efter en sådan här glad nyhet vill man ju gärna hitta något positivt att skriva om från stora världen också. Därför gick jag in och googlade på "optimistkonsult" för att försöka hitta de riktiga positivisterna och fick 7 940 träffar. Och mycket fanns det att välja på, som t ex
- att grunden är att man ska se möjligheter i alla svårigheter (kanske inte alltid det enklaste),
- att det finns oanade möjligheter att låna pengar utan säkerhet (inget sägs dock om sådna småsaker som återbetalning eller räntesatser),
- att Andreas Carlgren är regeringens optimistkonsult när han menar att resten av världen ska göra som EU vill,
- att nästan alla kulturskribenter idag sysslar med ett tröttsamt och okritiskt ja-sägande, som om hade alla varit hos samma optimistkonsult en gång för mycket,
- att en kommundirektör köpte "tänkarhattar" till kommunens chefer för 18.000 av skattebetalarnas kronor, men blev polisanmäld för sitt hattköp (hade hon månne varit hos optimistkonsulten?)
- osv, osv.
Ja, inte vet jag om det blev så positivt, men det speglar väl ungefär hur dagens samhälle ser ut - tänk positivt!

Hjälp!

Minusgraderna och vintervädret varade bara två dagar och nu är vi tillbaka i samma tråkiga, gråa och blöta väder, som också har utlovats för ett par veckor framåt. Igår var det dessutom dimma större delen av dagen. Vi vandrade i alla fall runt några kilometer för att få "frisk luft". Idag var vi iväg till östra köpcentret för att veckohandla, men för övrigt har vi hållit oss inomhus. Släktforskning och kyrkböcker har gett sysselsättning och så har det ju funnits vintersport på TV att titta på.
En av tjejerna lyckades faktiskt ro hem en seger i skidsprint, annars var de svenska placeringarna (som vanligt) mera tillbrakadragna. Kanske är det så att vi inte ska ställa krav på att en liten nation som Sverige alltid ska finnas på prispallen. Vi har ju trots allt bara en och en halv tusendel av världens människor inom våra gränser. Men å andra sidan har vi ju stolta traditioner att försvara så det gäller att ligga i!

På tal om stolthet, så brukar vi svenskar också gärna tala om vår frikostighet med ekonomisk hjälp till fattigare länder. Därför är det med höjda ögonbryn man noterar hur mycket det kostar att fördela hjälpen.
I höstas upptäckte Sida att utgifterna skenade och att myndigheten riskerade att överskrida sin budget ordentligt och det är inte biståndet som har blivit dyrare, utan kostnader för t ex personal och lokaler, som dragit iväg. Detta skulle i år gå på cirka 900 miljoner kronor. Men för att klara årets utgifter har SIDA nu begärt 30 miljoner kronor extra förutom ett redan beviljat tillskott på 27 miljoner kronor.
Nu har emellertid regeringen tröttnat och beslutat att Ekonomistyrningsverket ska hjälpa Sida att få ordning på pengahanteringen. Det verkar inte vara en dag förtidigt. Ska det verkligen behöva kosta nästan en miljard för att dela ut omkring 16 miljarder. Det verkar vara låg produktivitet.
Med tanke vad jag skrev för några dagar sedan undrar jag hur många småbarnsliv som kunde räddats eller hur många afrikaner som kunde få tjänligt vatten att dricka istället för avlöning till svenska statstjänstemän. Låt ett första steg vara ett sparbeting på tio procent så finns plötsligt 100 miljoner till hands för mer välbehövliga ändamål!

Vinter på gång!?

Så har vi då fått vinter med rimfrost - dock ingen snö än så länge - som lyser upp landskapet en aning. Det blir också lite trevligare att vara utomhus, även om solen idag höll sig gömd i dimmoln. Igår tog vi oss i alla fall till stan och gick en liten shopingrunda som avslutades på vårdcentralen, där vi försåg oss med vaccin för både svin- och vanlig influensa. Nu har uppfyllt myndigheternas förväntningar och kan hoppas på att slippa effekter av någon eventuell virusattack. Idag nöjde vi oss med en kortare promenad i grannskapet och för övrigt har vi sysslat en del med släktforskningen de här båda dagarna.
I kväll blir det årets sista månadsmöte på konstklubben och då ska våra utställningsalster hämtas hem.

Med vintern har också skidsporten kommit igång på allvar. Längdåkning och utförsåkning har än så länge, med ett par undantag, inte precis översvämmats av svenska framgångar. Men igår var det premiär för världscupen i skidskytte och då kunde vi glädja oss åt två svenska damer på pallens bästa platser. Idag är det herrarnas tur, men där är prognosen dessvärre inte så lysande.
Det skulle ju vara bra med en del framgångar som underlag för OS senare i vinter och alla gör väl så gott de kan. Vi får väl försöka försvara våra stolta traditioner så gott det går, men kampen hårdnar och allt fler nationer slåss om glorian. Vi får hålla tummarna för di svenske!

Sista dansen?

Det har blivit mycket innesittande de senaste dagarna eftersom vädret fortsätter att vara avigt, men idag visade sig faktiskt solen under några timmar. Våra motionspromenader försöker vi ändå klara av och i söndags tog vi en rejäl runda i närområdet och på vägen hem var vi på Stormarknaden och inhandlade en digital fotoram, så nu blir det lättare att bläddra i det virtuella fotoalbumet. Idag gick vi först till affären och handlade mat för att sedan åka till västra köpcentret för mera shoping - julklappstrycket börjar ju så sakta att öka. Annars har vi som sagt mest fått hålla oss inne och igår passade jag på att göra ett storbak med hela standardsortimentet. Nu väntar istället årets sista träff med Aktiespararna med aktuell info från marknaden.

På en annan plats inom näringslivet är det nervöst just nu. General Motors har styrelsemöte och Saab Automobil är med på dagordningen. Efter det snöpliga slutet på förhandlingarna med "Kungsägget" har spekulationerna varit många och senare idag läggs ytterligar en bit i det dramatiska pusslet. Det är en kritisk dag för Saab och för Sverige och för svensk fordonsindustri. Samtidigt som GM ska påbörja sitt styrelsemöte i Detroit i USA, håller solen på att gå ned över Trollhättan. Tjänstemannaförbundet Unionen har precis avslutat ett en timma långt informationsmöte med förtroendevalda på Saabs fabrik i Stallbacka. I morgon förmiddag kommer Unionen att åter träffa ett 40-tal förtroendevalda oavsett besked från GM.
Det är inte svårt att förstå nervositeten hos facket när flera tusen jobb ligger i vågskålen. Men å andra sidan går det inte i längden att driva en verksamhet som ständigt måste förses med nya pengar för att överleva. Därför kan man också se på varje ny spekulant med viss misstänksamhet beträffande hans avsikter. Har kineserna tänkt köpa fabriken för att flytta den till Kina - sådant har hänt förr, bland annat inom stålindustrin? Snart vet vi hur det gick.