Trots hot om sämre väderlek har vi haft ännu två dagar med bra höstväder och för årstiden hög temperatur (+ 11 gader idag). Igår tog vi vår promenad i närområdet och gjorde då ett besök på en "loppmarknad" hos en design- o inredningsfirma som är inhyst i en gammal herrgård i grannskapet. I annonsen stod det att man skulle kunna göra massor av fynd och jag grubblar fortfarande över betydelsen av ordet fynd. Finheterna som erbjöds var "starkt prisnedsatta" men kan förmodligen ändå köpas för mindre än halva priset på IKEA. Jag har antagligen svåra brister i min intelligens, men jag har aldrig lyckats begripa hur man kan lura folk att betala dessa bondfångarpriser bara för att någon form av "designstämpel" satts på prylarna.
Idag tog vi oss istället in till stan för en promenad i "söndagsvimlet" - det var som vanligt ganska glest. Västerås har, trots ivriga ansträngningar, ännu inte lyckats skaka av sig sin karaktär av gammal brukshåla. Brist på parkeringsplatser och svindyra affärer gör att folket drar till de stora köpcentra som nu finns både öster och väster om stan. Där är det å andra sidan en trängsel som gör det närmast omöjligt att ta sig fram. Därför är det tacknämligt att som pensionär kunna disponera sin tid och välja de tider då man är nästan ensam i butikerna.
söndag 31 oktober 2010
fredag 29 oktober 2010
Drevet går igen
Fortsatt bra höstväder har stimulerat till att vara ute i det fria. Igår åkte vi ut och gick en lång promenad i trakten av Hökåsen. På vägen dit fraktade vi ytterligare resultat av källarstädningen till återbruket - ett antal stora glasburkar och 45 st flaskor, som varit en relik från svunna tiders saftning och vintillverkning.
Idag tog jag under förmiddagen itu med det föga upphetsande arbetet att rensa takrännorna från vissna löv och annat skräp. På eftermiddagen blev det en ny utflykt, denna gång österut, för att göra vår premiärtur på den nyöppnade motorvägen mellan Nykvarn och Enköping. Vi åkte där ut till naturområdet kring Fagerudd och fick en skön skogspromenad. Hemvägen tog vi via Härkeberga, där vi stannade för att beskåda den gamla medeltidskyrkan, med dess fantastiska vägg- och takmålningar, som gjordes av Albertus Pictor för över 500 år sedan.
De senaste dagarna har vi åter fått uppleva ett så kallat mediadrev, denna gång riktat mot (m)-partiets nytillträdda partisekreterare Sofia Arkelsten. Anklagelserna gäller ett antal "bjudresor" hon företaget som riksdagsledamot för fem till sju år sedan, vilket den "rättsvårdande myndigheten" Aftonbladet anser totalt förverkat hennes förtroende i den meningen att "gåvorna" ska ses som mutor och i strid med den moraliska status en lagstiftare ska uppfylla.
Dessa slutsatser säger egentligen mest om reportrarna - på sig själv känner man ju, som bekant, andra - allt man får är en presumtiv muta. För min egen del föredrar jag att invänta vad Riksenheten mot korruption har att säga i ärendet, där flera tidigare, liknande fall lämnats utan åtgärd.
Rent allmänt förfaller det mig som att det i första hand är journalisterna som borde se över sin moraliska status. Det är alltför lätt att misstänka att den främsta drivkraften bakom dessa "drev" är sensationslystnad och ökad lösnummerförsäljning, snarare än att avslöja maktpersoners orättfärdiga agerande. Visst ska media granska makten, men det saknas rättssäkerhet i ett system där en och samma instans är både åklagare, domare och bödel. Vi behöver någon som granskar granskarna!
Idag tog jag under förmiddagen itu med det föga upphetsande arbetet att rensa takrännorna från vissna löv och annat skräp. På eftermiddagen blev det en ny utflykt, denna gång österut, för att göra vår premiärtur på den nyöppnade motorvägen mellan Nykvarn och Enköping. Vi åkte där ut till naturområdet kring Fagerudd och fick en skön skogspromenad. Hemvägen tog vi via Härkeberga, där vi stannade för att beskåda den gamla medeltidskyrkan, med dess fantastiska vägg- och takmålningar, som gjordes av Albertus Pictor för över 500 år sedan.
De senaste dagarna har vi åter fått uppleva ett så kallat mediadrev, denna gång riktat mot (m)-partiets nytillträdda partisekreterare Sofia Arkelsten. Anklagelserna gäller ett antal "bjudresor" hon företaget som riksdagsledamot för fem till sju år sedan, vilket den "rättsvårdande myndigheten" Aftonbladet anser totalt förverkat hennes förtroende i den meningen att "gåvorna" ska ses som mutor och i strid med den moraliska status en lagstiftare ska uppfylla.
Dessa slutsatser säger egentligen mest om reportrarna - på sig själv känner man ju, som bekant, andra - allt man får är en presumtiv muta. För min egen del föredrar jag att invänta vad Riksenheten mot korruption har att säga i ärendet, där flera tidigare, liknande fall lämnats utan åtgärd.
Rent allmänt förfaller det mig som att det i första hand är journalisterna som borde se över sin moraliska status. Det är alltför lätt att misstänka att den främsta drivkraften bakom dessa "drev" är sensationslystnad och ökad lösnummerförsäljning, snarare än att avslöja maktpersoners orättfärdiga agerande. Visst ska media granska makten, men det saknas rättssäkerhet i ett system där en och samma instans är både åklagare, domare och bödel. Vi behöver någon som granskar granskarna!
onsdag 27 oktober 2010
Skänk en slant!?
För en stund sedan kom den utlovade nederbörden, men den är fortfarande i form av regn och någon snö har vi ännu inte sett. Vi har också fått våra dagliga promenader och dessutom har jag fått undan ännu en stor krog med björklöv från gårdsplanen innan de blev blöta. Nu är det änfå snart slut med denna påfrestande sysselsättning.
Igår kväll besökte vi yngsta dotterns familj för att fira hennes (något i förväg) och svärsonens födelsedagar. Det var som vanligt en trevlig tillställning för hela släkten med hurrande och födelsedagstårta. Idag har vi sedan startat ett nytt projekt med att göra en dagbokskrönika över våra resor och utflykter - underlag i alla möjliga former har samlats genom åren och det skall bli trevligt att ha en överblickbar sammanställning av alla upplevelser genom åren.
Nu har än en gång den fingerfärdiga insamlingsverksamheten, som ständigt och jämt pågår för alla tänkbara, behjärtansvärda ändamål, fått sig ännu en törn. Det är Hem och Skola som fått statsbidrag grundade på kraftigt uppblåsta medlemssiffror, och bara 20 procent av medlen når angivna ändamål. Svenska företag, kommuner och landsting som vill bidra till en tryggare skolgång skänkte i fjol över 40 miljoner kronor till bland annat kampen mot mobbning och rökning bland unga. Men pengarna hamnar inte hos de lokala Hem och Skola-föreningarna utan hos säljbolaget Pool Media i Örebro. Inte mindre 34 av 42 insamlade miljoner gick till Pool Media - alltså 800 kronor av varje skänkt 1000-lapp. Enligt standarden för Svensk Insamlingskontroll ska minst 75 procent av pengarna gå till ändamålet. Förra året fick riksförbundet Hem och Skola även 675 000 kronor i statsbidrag. Enligt ansökan till Skolverket har man 40 000 medlemmar, varav minst hälften består av engagerade föräldrar eller elever, men det är bara 3 900 medlemmar som stämmer in på den beskrivningen.
Tyvärr är det snarare regel än undantag att denna typ av "avslöjanden" kommer fram om alla dessa insamlingar. För egen del har jag sedan många år bestämt avstått från att föda profitörer som skor sig de lidande i samhället. Välgörenhet utan ideell grund är inte försvarlig!
Igår kväll besökte vi yngsta dotterns familj för att fira hennes (något i förväg) och svärsonens födelsedagar. Det var som vanligt en trevlig tillställning för hela släkten med hurrande och födelsedagstårta. Idag har vi sedan startat ett nytt projekt med att göra en dagbokskrönika över våra resor och utflykter - underlag i alla möjliga former har samlats genom åren och det skall bli trevligt att ha en överblickbar sammanställning av alla upplevelser genom åren.
Nu har än en gång den fingerfärdiga insamlingsverksamheten, som ständigt och jämt pågår för alla tänkbara, behjärtansvärda ändamål, fått sig ännu en törn. Det är Hem och Skola som fått statsbidrag grundade på kraftigt uppblåsta medlemssiffror, och bara 20 procent av medlen når angivna ändamål. Svenska företag, kommuner och landsting som vill bidra till en tryggare skolgång skänkte i fjol över 40 miljoner kronor till bland annat kampen mot mobbning och rökning bland unga. Men pengarna hamnar inte hos de lokala Hem och Skola-föreningarna utan hos säljbolaget Pool Media i Örebro. Inte mindre 34 av 42 insamlade miljoner gick till Pool Media - alltså 800 kronor av varje skänkt 1000-lapp. Enligt standarden för Svensk Insamlingskontroll ska minst 75 procent av pengarna gå till ändamålet. Förra året fick riksförbundet Hem och Skola även 675 000 kronor i statsbidrag. Enligt ansökan till Skolverket har man 40 000 medlemmar, varav minst hälften består av engagerade föräldrar eller elever, men det är bara 3 900 medlemmar som stämmer in på den beskrivningen.
Tyvärr är det snarare regel än undantag att denna typ av "avslöjanden" kommer fram om alla dessa insamlingar. För egen del har jag sedan många år bestämt avstått från att föda profitörer som skor sig de lidande i samhället. Välgörenhet utan ideell grund är inte försvarlig!
måndag 25 oktober 2010
Skuggbudget
Söndagen blev denna gång mindre trevlig vädermässigt så vi höll oss mest inomhus. Dock var vi på förmiddagen till Lista gård för att, tillsammans med tre andra husbilsåkare, slutgiltigt invintra "Lille Knausen", som vårt trevliga, mobila sommarhus kommit att kallas. Nu blir det till att hitta andra stimulerande verksamheter och se fram emot maj 2011. Under 2010 blev det totalt 39 övernattningar och nästan 1 000 mils åkning i Sverige och Norge.
Idag var vädret bättre och vi tog oss till stan på eftermiddagen för ett pass på målarklubben. Efter att ha skolkat ett par veckor fortsatte vi i gamla invanda spår - hustrun med akvarell och jag själv med akryl. Nu börjar det snart att bli dags att försöka få ihop något till klubbens julsalong.
Idag kunde vi också ta del av den "rödgröna rörans" skuggbudget till riksdagen. Reglementsenligt följde den slaviskt vad som lovats i valrörelsen. Eventuellt kan detta vara början till slutet för det så kallade samarbete mellan s+mp+vp som egentligen under hela sin tid ständigt knakat i fogarna. Mp-Maria har dessutom nyligen svävat på målet när frågan om samarbetets fortsättning kommit på tal. Vart och ett av de tre partierna är måna om att utveckla sin egen politik, och sossarna har ju ett fruktansvärt stort behov av att göra det. Men den här skuggbudgeten kommer inte att gå till historien. Den är egentligen glömd redan när den lades. Den ger dock förutsättningar för en stillsam och civiliserad separation. Det misslyckade samarbetet har sammanfattats snyggt och prydligt - dags att gå vidare. Budgeten är ändå ett sätt att visa att man fullföljer det man lovade väljarna. Nu ska vi istället hoppas att Alliansen, trots ett sannolikt mera turbulent riksdagsliv, kan fortsätta den politik som de gångna fyra åren gjort Sverige till en av Europas starkaste ekonomier.
Idag var vädret bättre och vi tog oss till stan på eftermiddagen för ett pass på målarklubben. Efter att ha skolkat ett par veckor fortsatte vi i gamla invanda spår - hustrun med akvarell och jag själv med akryl. Nu börjar det snart att bli dags att försöka få ihop något till klubbens julsalong.
Idag kunde vi också ta del av den "rödgröna rörans" skuggbudget till riksdagen. Reglementsenligt följde den slaviskt vad som lovats i valrörelsen. Eventuellt kan detta vara början till slutet för det så kallade samarbete mellan s+mp+vp som egentligen under hela sin tid ständigt knakat i fogarna. Mp-Maria har dessutom nyligen svävat på målet när frågan om samarbetets fortsättning kommit på tal. Vart och ett av de tre partierna är måna om att utveckla sin egen politik, och sossarna har ju ett fruktansvärt stort behov av att göra det. Men den här skuggbudgeten kommer inte att gå till historien. Den är egentligen glömd redan när den lades. Den ger dock förutsättningar för en stillsam och civiliserad separation. Det misslyckade samarbetet har sammanfattats snyggt och prydligt - dags att gå vidare. Budgeten är ändå ett sätt att visa att man fullföljer det man lovade väljarna. Nu ska vi istället hoppas att Alliansen, trots ett sannolikt mera turbulent riksdagsliv, kan fortsätta den politik som de gångna fyra åren gjort Sverige till en av Europas starkaste ekonomier.
lördag 23 oktober 2010
Det osynligt omöjliga
Under ytterligare två dagar har vi lyckats klara oss undan snöfall - i Götaland och ostligaste Svealand har det varit kaos i trafiken på många håll. Igår åkte vi därför ut och gick en långpromenad i Skultunatrakten. Idag styrde jag kosan åt samma håll, men bara till Åkesta. Där hade vi på förmiddagen en ceremoni med invigning av VARFs båda nya teleskop i närvaro av massmedia och våra sponsorer och några personer från andra föreningar.
På eftermiddagen fortsatte så VARFs "Stora astronomidag" med medlemsmöte, följt av Svenska Astronomiska Sällskapets höstmöte som i år förlagts hit till Västerås. Detta innehöll bland annat ett föredrag om "Supermassiva svarta hål i galaxernas centrum" av fil dr Josefin Larsson.
Helt osökt måste jag då skriva ned några funderingar kring fenomenet "svarta hål". Kommer vi någonsin med våra sinnen att förstå hur det går till att stjärnor - i vissa fall flera miljoner av vår sols storlek - kan sugas in och komprimeras till något som i teorin är endast en punkt, en singularitet. Därav följer att denna "himlakropp", som egentligen inte har någon utsträckning i rummet, ändå har en gravitation motsvarande all den materia som sugits in och har en densitet som går mot oändligheten. Den materia, i form av stjärnor eller gasmoln, som byggt upp det svarta hålet, har på ett outgrundligt sätt inte längre behov av något utrymme att vistas i. Mitt försök att få en förklaring av föredragshållaren fick det upplysande svaret, att det får vi med största sannolikhet aldrig veta. Det är heller inte så konstigt eftersom den höga gravitationen omöjliggör att något kan ta sig ut från det svarta hålet - inte en ljus. Jag nöjer mig dock inte med detta och tills vidare är min högst lekmannamässiga hypotes att någonstans på vägen förvandlas materian till energi enligt Einsteins välkända formel Energi=massa x ljushastigheten i kvadrat. Detta skulle också kunna vara förklaringen till att vissa av de supermassiva svarta hålen ger en kraftigare utstrålning än resten av hela den galax där den befinner sig. Men samtidigt återstår att förklara hur så mycket strålning kan finnas när inget kan ta sig ut från det svarta hålet!? Den som lever får se!
På eftermiddagen fortsatte så VARFs "Stora astronomidag" med medlemsmöte, följt av Svenska Astronomiska Sällskapets höstmöte som i år förlagts hit till Västerås. Detta innehöll bland annat ett föredrag om "Supermassiva svarta hål i galaxernas centrum" av fil dr Josefin Larsson.
Helt osökt måste jag då skriva ned några funderingar kring fenomenet "svarta hål". Kommer vi någonsin med våra sinnen att förstå hur det går till att stjärnor - i vissa fall flera miljoner av vår sols storlek - kan sugas in och komprimeras till något som i teorin är endast en punkt, en singularitet. Därav följer att denna "himlakropp", som egentligen inte har någon utsträckning i rummet, ändå har en gravitation motsvarande all den materia som sugits in och har en densitet som går mot oändligheten. Den materia, i form av stjärnor eller gasmoln, som byggt upp det svarta hålet, har på ett outgrundligt sätt inte längre behov av något utrymme att vistas i. Mitt försök att få en förklaring av föredragshållaren fick det upplysande svaret, att det får vi med största sannolikhet aldrig veta. Det är heller inte så konstigt eftersom den höga gravitationen omöjliggör att något kan ta sig ut från det svarta hålet - inte en ljus. Jag nöjer mig dock inte med detta och tills vidare är min högst lekmannamässiga hypotes att någonstans på vägen förvandlas materian till energi enligt Einsteins välkända formel Energi=massa x ljushastigheten i kvadrat. Detta skulle också kunna vara förklaringen till att vissa av de supermassiva svarta hålen ger en kraftigare utstrålning än resten av hela den galax där den befinner sig. Men samtidigt återstår att förklara hur så mycket strålning kan finnas när inget kan ta sig ut från det svarta hålet!? Den som lever får se!
torsdag 21 oktober 2010
Att vara ratad
Tvärtemot meteorologernas profetior om snöfall och blåst, har vi haft ett vackert höstväder. Igår tog vi en tur till stan för att köpa trädgårdskalk och för att tillvarata årets pensionärsförmån - betalningsfri vaccination mot vinterns influensahot. Tillströmningen till läkarmottagningen var minst sagt ymnig och man kunde utan vidare se att den samlade människomassan med god marginal överskred vad brandskyddsreglerna kan tänkas säga om antalet personer som samtidigt får vistas i lokalen.
Idag passade vi istället på att ta en promenad på några kilometer väster om staden. Vi passerade då ICAs centrallager och kunde förvånas över den osannolika mängden av stora långtradare som kan samlas vid en godsterminal.
Idag fick vi veta att det illa sargade S-partiet på allvar börjat sin eftervalsanalys. Fru Sahlins bottomline-kommentar på LOs årsmöte var: "Vi är ratade". De som har jobb ratade partiet i valet, medan sjukskriva, förtidspensionerade och arbetslösa röstade på S. Detta är ju inte att förvåna sig över då sossarna med sin överbudspolitik gjort oss svenskar till bidragstagare i stället för löntagare. De har i alla tider envist klamrat sig fast vid makten genom att lova väljarna guld och gröna skogar utan tanke på vad det kostar statskassan. När den sinar tar de till med universalreceptet skattehöjningar tills vi dignar under skatter (som det står i Internationalen - men den strofen undviker de att sjunga).
Nu vill fru Sahlin lägga beslag på Alliansens vinnande koncept ”arbetslinjen”, och göra det till sitt eget. Detta tycker jag bekräftar Göran Persson tes om Mona: 'Hon är duktig på att förmedla vad andra fått till, men inget vidare på att tänka egna tankar.' Han kanske trots allt visste vad han talade om, gamle Persson.
Idag passade vi istället på att ta en promenad på några kilometer väster om staden. Vi passerade då ICAs centrallager och kunde förvånas över den osannolika mängden av stora långtradare som kan samlas vid en godsterminal.
Idag fick vi veta att det illa sargade S-partiet på allvar börjat sin eftervalsanalys. Fru Sahlins bottomline-kommentar på LOs årsmöte var: "Vi är ratade". De som har jobb ratade partiet i valet, medan sjukskriva, förtidspensionerade och arbetslösa röstade på S. Detta är ju inte att förvåna sig över då sossarna med sin överbudspolitik gjort oss svenskar till bidragstagare i stället för löntagare. De har i alla tider envist klamrat sig fast vid makten genom att lova väljarna guld och gröna skogar utan tanke på vad det kostar statskassan. När den sinar tar de till med universalreceptet skattehöjningar tills vi dignar under skatter (som det står i Internationalen - men den strofen undviker de att sjunga).
Nu vill fru Sahlin lägga beslag på Alliansens vinnande koncept ”arbetslinjen”, och göra det till sitt eget. Detta tycker jag bekräftar Göran Persson tes om Mona: 'Hon är duktig på att förmedla vad andra fått till, men inget vidare på att tänka egna tankar.' Han kanske trots allt visste vad han talade om, gamle Persson.
tisdag 19 oktober 2010
Sverige tar ansvar!
Idag har vi tvingats sitta inne och titta på ett mulet och regnigt väder. Trots detta måste jag ändå ge mig iväg om en stund för ett styrelsemöte i astronomiföreningen i Åkesta. Igår var vädret något bättre, så vi kunde unna oss en promenad i närområdet. Annars har vi fördrivet tiden med vardagliga sysslor och jag har fortsatt med källarstädningen, medan hustrun tagit en del av äppelskörden i bruk för en härlig äppelsockerkaka.
I samhällsdebatten har det nu hettat till ordentligt kring det svenska engagemanget i ISAF-styrkorna i Afganistan. Efter att en svensk soldat stupat och ytterligare två skadats genom beskjutning drar nu den politiska vänsterflanken igång kraven på att Sverige ska avbryta sin medverkan. Man frågar sig var den vanligtvis omhuldade solidaritetstanken finns i dessa krav. Afganerna vill ha FNs hjälp mot terrorn och Sverige har som medlem i FN en skyldighet att medverka i denna mission. Det handlar inte om att vinna ett krig utan att hjälpa ett lidande folk till en mänsklig tillvaro.
Om Sverige inte är berett att medverka i att lösa konflikter, som hotar det demokratiska samhället, ska vi inte heller räkna med att få hjälp utifrån om en liknande situation skulle uppstå här hemma - speciellt angeläget är detta med tanke på att vårt lands militära försvar i det närmaste upphört att existera. Därför gäller det nu för alla att förstå, att ordet solidariet inte bara är en floskel i retoriken utan även kan ställa krav på egen uppoffring i skarpt läge.
I samhällsdebatten har det nu hettat till ordentligt kring det svenska engagemanget i ISAF-styrkorna i Afganistan. Efter att en svensk soldat stupat och ytterligare två skadats genom beskjutning drar nu den politiska vänsterflanken igång kraven på att Sverige ska avbryta sin medverkan. Man frågar sig var den vanligtvis omhuldade solidaritetstanken finns i dessa krav. Afganerna vill ha FNs hjälp mot terrorn och Sverige har som medlem i FN en skyldighet att medverka i denna mission. Det handlar inte om att vinna ett krig utan att hjälpa ett lidande folk till en mänsklig tillvaro.
Om Sverige inte är berett att medverka i att lösa konflikter, som hotar det demokratiska samhället, ska vi inte heller räkna med att få hjälp utifrån om en liknande situation skulle uppstå här hemma - speciellt angeläget är detta med tanke på att vårt lands militära försvar i det närmaste upphört att existera. Därför gäller det nu för alla att förstå, att ordet solidariet inte bara är en floskel i retoriken utan även kan ställa krav på egen uppoffring i skarpt läge.
söndag 17 oktober 2010
Konstig konst
Under veckohelgen har vi på bästa sätt försökt utnyttja det fortsatt vackra höstvädret - kyliga nätter ger klar och härlig luft. Igår tog vi bilen med en tur till Sala, där vi vandrade runt och "tittade på stan", för att sedan fortsätta hemåt genom länets östligaste delar.
Idag blev det trädgårdsarbete på förmiddagen, då jag klippte gräset för sista gången den här säsongen. På eftermiddagen åkte vi in till centrum i vår egen stad och besökte biblioteket. Vi hade också bestämt att för första gången besöka stadens nya, kombinerade konst- och länsmuseum. De nya lokalerna, som finns i gamla ASEAs Mimerverkstäder, är rymliga och fräscha, och Länsmuseet visade många intressanta saker, med tonvikt på 1900-talets historia kring ASEA och Västerås. Den pågående utställningen på konstmuseet imponerade däremot inte - var finns Västerås verkliga konstskatter? Jämförelsen med det fantastiskt fina museum som Eskilstuna skapat i gamla verkstadslokaler förpassar Västerås långt bak i kön.
Ett exempel på denna moderna "konst", som man inte begriper, var en centralt placerad, meterhög stapel av gipsskivor - en företeelse, som jag för övrigt sett många av på ByggMax. För säkerthets skull hade man på golvet framför stapeln satt texten "Var vänlig rör ej konstverket". Man kan undra om detta skett i syfte att förtydliga "konstverkets" finess.
Förutom en nödtvunget hopkommen utställningshörna med porträttmålningar av Elsa Celsing, så var resten av det visade materialet klart adresserat till redan frälsta kultursnobbar. Någon ny procelyt till följd av detta blev varken jag själv eller hustrun.
Till saken hör att museeledningen tidigare klagat över bristen på utrymme till att förvara alla sina förnämliga samlingar. Då kan man ju tycka att ett sätt att lösa det problemet vore att hänga upp dem på det nya museets rymliga väggar till allmänhetens beskådande. Men för detta krävs det kanske byte till en mindre progressiv museechef.
Idag blev det trädgårdsarbete på förmiddagen, då jag klippte gräset för sista gången den här säsongen. På eftermiddagen åkte vi in till centrum i vår egen stad och besökte biblioteket. Vi hade också bestämt att för första gången besöka stadens nya, kombinerade konst- och länsmuseum. De nya lokalerna, som finns i gamla ASEAs Mimerverkstäder, är rymliga och fräscha, och Länsmuseet visade många intressanta saker, med tonvikt på 1900-talets historia kring ASEA och Västerås. Den pågående utställningen på konstmuseet imponerade däremot inte - var finns Västerås verkliga konstskatter? Jämförelsen med det fantastiskt fina museum som Eskilstuna skapat i gamla verkstadslokaler förpassar Västerås långt bak i kön.
Ett exempel på denna moderna "konst", som man inte begriper, var en centralt placerad, meterhög stapel av gipsskivor - en företeelse, som jag för övrigt sett många av på ByggMax. För säkerthets skull hade man på golvet framför stapeln satt texten "Var vänlig rör ej konstverket". Man kan undra om detta skett i syfte att förtydliga "konstverkets" finess.
Förutom en nödtvunget hopkommen utställningshörna med porträttmålningar av Elsa Celsing, så var resten av det visade materialet klart adresserat till redan frälsta kultursnobbar. Någon ny procelyt till följd av detta blev varken jag själv eller hustrun.
Till saken hör att museeledningen tidigare klagat över bristen på utrymme till att förvara alla sina förnämliga samlingar. Då kan man ju tycka att ett sätt att lösa det problemet vore att hänga upp dem på det nya museets rymliga väggar till allmänhetens beskådande. Men för detta krävs det kanske byte till en mindre progressiv museechef.
fredag 15 oktober 2010
En riktig sosse!?
Hösten stramar till greppet om vår del av landet och senaste natten var det åter frost. Därmed har också lövfällningen kommit igång på allvar, men dock inte snöfallet - det är inte precis med glädje man noterar att det kommer allt närmare norrifrån. Vid sidan av lövkrattning har vi skött våra dagliga promenader och idag gick vi fyra kilometer på en vacker promenadväg längs Mälarstranden. Dessförinnan startade jag dagen med storbak enligt standardmenyn: veteskorpor, frallor och amerikanska råglimpor - mycket godsaker att stoppa i sig.
På massmedias agenda har de senaste dagarna stått sossen Bodström i centrum. Efter diverse klantigheter fick han igår avslag på sin ansökan om tjänstledighet från riksdagsarbetet och idag kom hans beslut att han stannar med familjen i USA. Kanske det inte betyder så mycket eftersom han var frånvarande från hälften av voteringarna i riksdagen under förra mandatperioden och Sverige har väl inget större behov av politiker med den nivån på engagemang för landet.
Det som är irriterande är hans försök att göra sig själv till någon sorts martyr som tvingats välja mellan sitt politiska uppdrag och sin samvaro med familjen. Efter att först ha skrutit med sina många personkryss i valet, struntar han alltså nu i allt förtroende han erbjudits. Det är ett förakt för väljarna och säger dessutom en del om värdet av att sätta kryss för någon kandidat på valsedeln. I Bodströms fall blir jag dock inte förvånad - han har ju redan tidigare visat flera prov på prioriteringar som i första hand syftat till fördelar för just Bodström. Därför ser jag ingen anledning att sakna honom i den svenska politiken.
På massmedias agenda har de senaste dagarna stått sossen Bodström i centrum. Efter diverse klantigheter fick han igår avslag på sin ansökan om tjänstledighet från riksdagsarbetet och idag kom hans beslut att han stannar med familjen i USA. Kanske det inte betyder så mycket eftersom han var frånvarande från hälften av voteringarna i riksdagen under förra mandatperioden och Sverige har väl inget större behov av politiker med den nivån på engagemang för landet.
Det som är irriterande är hans försök att göra sig själv till någon sorts martyr som tvingats välja mellan sitt politiska uppdrag och sin samvaro med familjen. Efter att först ha skrutit med sina många personkryss i valet, struntar han alltså nu i allt förtroende han erbjudits. Det är ett förakt för väljarna och säger dessutom en del om värdet av att sätta kryss för någon kandidat på valsedeln. I Bodströms fall blir jag dock inte förvånad - han har ju redan tidigare visat flera prov på prioriteringar som i första hand syftat till fördelar för just Bodström. Därför ser jag ingen anledning att sakna honom i den svenska politiken.
onsdag 13 oktober 2010
Tråkig budget
Nu har vi kunnat glädja oss åt ytterligare två soliga höstdagar och tempen håller sig åter på plussidan. Jag har använt en del tid till uppsnyggning kring vår kompostanläggning och upptäckte då att baksidan av lådorna var i akut behov av reparation. Kanske inte så konstigt efter att de gjort tjänst i mer än 25 år. Vi åkte därför till västra köpcentret för att skaffa virke och passade då på att ta en promenad ut till IKEAs gigantiska bygge. Inräknat den del som ska bli galleria med ett 50-tal butiker, så är det ofattbart stort och om ett halvår ska allt vara öppnat. Då får man hoppas att det finns bra vägvisning - med en butiksyta på över 50 000 kvadratmeter är det säkert möjligt att gå bort sig.
Igår lade så regeringen fram sitt förslag till budget för 2011. Den var helt fri från överraskningar. Den efterföljande debatten var i vanlig ordning lika förutsägbar och uppenbarligen så tråkig att självaste statsministern vid ett tillfälle slumrade in en stund. Jaja, en tidigare statsminister sade en gång att "politik är det möjligas konst", vilket därmed kanske kan anses bevisat. Skämt åsido, Alliansen har under sin första regeringsperiod lyckats bygga en grund för statens ekonomi, som nu ger Sverige en betydligt bättre handlingsfrihet än de flesta andra europeiska länder. Därav följer också en tryggare tillvaro för landets invånare. Att oppositionen sedan är missnöjd med det mesta visar bara att man är på rätt väg.
För dagen är annars den helt överskuggande nyheten i världen att man idag börjat hissa upp de chilenska gruvarbetare som suttit inspärrade 600 meter under jord i 69 dygn. Efter en formidabel insats ser nu räddningsarbetet ut att bli lyckosamt. Att det dessutom är ett världsintresse visas av att över 2 000 journalister från ett 100-tal länder är på plats. Att de nu handgripligen slåss om att komma längst fram kan vi hoppas beror på deras höga arbetsmoral.
Igår lade så regeringen fram sitt förslag till budget för 2011. Den var helt fri från överraskningar. Den efterföljande debatten var i vanlig ordning lika förutsägbar och uppenbarligen så tråkig att självaste statsministern vid ett tillfälle slumrade in en stund. Jaja, en tidigare statsminister sade en gång att "politik är det möjligas konst", vilket därmed kanske kan anses bevisat. Skämt åsido, Alliansen har under sin första regeringsperiod lyckats bygga en grund för statens ekonomi, som nu ger Sverige en betydligt bättre handlingsfrihet än de flesta andra europeiska länder. Därav följer också en tryggare tillvaro för landets invånare. Att oppositionen sedan är missnöjd med det mesta visar bara att man är på rätt väg.
För dagen är annars den helt överskuggande nyheten i världen att man idag börjat hissa upp de chilenska gruvarbetare som suttit inspärrade 600 meter under jord i 69 dygn. Efter en formidabel insats ser nu räddningsarbetet ut att bli lyckosamt. Att det dessutom är ett världsintresse visas av att över 2 000 journalister från ett 100-tal länder är på plats. Att de nu handgripligen slåss om att komma längst fram kan vi hoppas beror på deras höga arbetsmoral.
måndag 11 oktober 2010
Kriminalvårdens dilemma
Nu rullar dagarna på och träden får en allt gulare färg - senaste natten var höstens första riktiga frostnatt och nu står det inte på förrän det är tid för byte till vinterhjul på bilen. Under tiden ska vi förhoppningsvis få njuta av ännu några sköna höstveckor innan vinterslasket kommer. Igår åkte vi på en liten utflykt till grannkommunen och gick en promenad kring Skanzsjön. Idag for vi istället åt andra hållet och gick i trakten av Frösåkers golfbana. Båda dagarna var det perfekt höstväder att promenera i.
Idag kunde vi läsa i bladet att tingsrätten i Örebro rekommenderar att Jackie Arklöv, polismördare och krigsförbrytare, ska få sitt livstidsstraff tidsbegränsat och kunna släppas ut om två år. Motiveringen är att han uppfört sig väl och bland annat varit aktiv i Kumlaanstaltens "klosterverksamhet"(!?). Därmed sätts i hans fall "livstid" lika med 13 år. Visserligen är 13 år inte någon kort tid, men polismord är allvarligare än andra mord så tillvida att angrepp på polisen är angrepp på oss alla. Det är polisen som ska skydda oss, därför bör också brott mot poliser straffas särskilt hårt. Dessutom har Arklöv ett ovanligt avskyvärt förbrytarregister, med bland annat krigsbrott i Bosnien-Hercegovina.
Straffsatser för olika förbrytelser är ju ständigt under debatt och sannolikt bör vi nog generellt ha längre straff i Sverige, men då är det också viktigt att de interner som verkligen sköter sig och försöker bli bättre människor kan belönas. Uppträdande på anstalten bör helt enkelt märkas i exempelvis kortare strafftid.
Hur frisläppandet sedan lyckas beror mycket på hur fången mottages i det öppna samhället. Om han/hon är blockerad när det t ex gäller att få arbete och bostad så återstår till sist bara ny kriminalitet. Å andra sidan är såväl arbetsgivare som hyresvärdar obenägna att ta de risker som man upplever kopplade till personer med kriminell belastning - ett Moment 22 som ställer ultimata krav på den som ska rehabilitera sig. Därför är det viktigt att barn och ungdomar tidigt får tillräckligt klart för sig vad som är rätt eller fel, så kan kanske den besvärliga situationen till stor del undvikas.
Idag kunde vi läsa i bladet att tingsrätten i Örebro rekommenderar att Jackie Arklöv, polismördare och krigsförbrytare, ska få sitt livstidsstraff tidsbegränsat och kunna släppas ut om två år. Motiveringen är att han uppfört sig väl och bland annat varit aktiv i Kumlaanstaltens "klosterverksamhet"(!?). Därmed sätts i hans fall "livstid" lika med 13 år. Visserligen är 13 år inte någon kort tid, men polismord är allvarligare än andra mord så tillvida att angrepp på polisen är angrepp på oss alla. Det är polisen som ska skydda oss, därför bör också brott mot poliser straffas särskilt hårt. Dessutom har Arklöv ett ovanligt avskyvärt förbrytarregister, med bland annat krigsbrott i Bosnien-Hercegovina.
Straffsatser för olika förbrytelser är ju ständigt under debatt och sannolikt bör vi nog generellt ha längre straff i Sverige, men då är det också viktigt att de interner som verkligen sköter sig och försöker bli bättre människor kan belönas. Uppträdande på anstalten bör helt enkelt märkas i exempelvis kortare strafftid.
Hur frisläppandet sedan lyckas beror mycket på hur fången mottages i det öppna samhället. Om han/hon är blockerad när det t ex gäller att få arbete och bostad så återstår till sist bara ny kriminalitet. Å andra sidan är såväl arbetsgivare som hyresvärdar obenägna att ta de risker som man upplever kopplade till personer med kriminell belastning - ett Moment 22 som ställer ultimata krav på den som ska rehabilitera sig. Därför är det viktigt att barn och ungdomar tidigt får tillräckligt klart för sig vad som är rätt eller fel, så kan kanske den besvärliga situationen till stor del undvikas.
lördag 9 oktober 2010
Ännu ett Nobelpris
Städningen av fastigheten har fortsatt och nu även inkluderat städning av tomten. Det har resulterat i två fullastade biltransporter till återbruket än så länge. Våra motionspromenader försummar vi för den skull inte. Igår blev det en runda i närområdet och idag gick vi en halvmil på Björnö i skönt höstväder. De skiftande färgerna i lövverken gör att även hösten kan ge starka naturupplevelser.
Även om litteraturpriset till Vargas Llosa väckte upprörda känslor hos en del människor på vänsterkanten, så var det en andeviskning jämfört med kinakommunisternas reaktion på fredspriset tilldelning till Liu Xiaobo, som kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina i över 20 år. Inom några minuter efter offentliggörandet släcktes CNNs TV-sändningar i Kina ner för att den kinesiska befolkningen inte skulle "drabbas" av nyheten. Den kinesiska kommentaren var sedan: "Liu Xiaobo är en kriminell som blivit dömd av det kinesiska juridiska systemet för att ha brutit mot kinesiska lagar." Nu väntar dessutom risk för att fredspriset blir upphov till en konflikt mellan Kina och Norge.
För den kommunistiska diktaturen i Kina är det en omöjlig tanke att Nobelkommittén inte kan styras av den norska regeringen - dess beslut lyder helt under Nobelstiftelsen statuter med grund i det testamente som Nobel en gång gjorde. Stackars Norge kan ändå helt oförskylt få klä skott för Goliats vrede. Detta är illavarslande med tanke på Kinas allt mer dominerande ställning i världen. Därför är Nobelkommitténs val också en nyttig markering till förmån för världssamfundets arbete för att ge alla rätt till åsiktsfrihet och grundläggande mänskliga rättigheter.
Om kommunismen är bäst för kineserna kommer de styrande givetvis att kunna befästa sin ställning även i fria val. Kombinationen av envälde och en växande marknadsekonomi är ju trots allt det som på bara två årtionden gjort Kina till världens näst största ekonomi.
Även om litteraturpriset till Vargas Llosa väckte upprörda känslor hos en del människor på vänsterkanten, så var det en andeviskning jämfört med kinakommunisternas reaktion på fredspriset tilldelning till Liu Xiaobo, som kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina i över 20 år. Inom några minuter efter offentliggörandet släcktes CNNs TV-sändningar i Kina ner för att den kinesiska befolkningen inte skulle "drabbas" av nyheten. Den kinesiska kommentaren var sedan: "Liu Xiaobo är en kriminell som blivit dömd av det kinesiska juridiska systemet för att ha brutit mot kinesiska lagar." Nu väntar dessutom risk för att fredspriset blir upphov till en konflikt mellan Kina och Norge.
För den kommunistiska diktaturen i Kina är det en omöjlig tanke att Nobelkommittén inte kan styras av den norska regeringen - dess beslut lyder helt under Nobelstiftelsen statuter med grund i det testamente som Nobel en gång gjorde. Stackars Norge kan ändå helt oförskylt få klä skott för Goliats vrede. Detta är illavarslande med tanke på Kinas allt mer dominerande ställning i världen. Därför är Nobelkommitténs val också en nyttig markering till förmån för världssamfundets arbete för att ge alla rätt till åsiktsfrihet och grundläggande mänskliga rättigheter.
Om kommunismen är bäst för kineserna kommer de styrande givetvis att kunna befästa sin ställning även i fria val. Kombinationen av envälde och en växande marknadsekonomi är ju trots allt det som på bara två årtionden gjort Kina till världens näst största ekonomi.
torsdag 7 oktober 2010
Nobelpriser på rad
Ytterligare två dagar har gått där vädret inte stimulerat till någon utomhusaktivitet - igår blåst av nästan skånsk karaktär och idag regn hela dagen. Igår tog vi ändå mod till oss att göra en kort promenad till stormarknaden. Istället har jag fortsatt med källarstädningen och har naturligtvis hittat föremål som jag inte längre visste att jag ägde. Den här gången har jag ändå bestämt mig för att förtränga nostalgin och se till att bli av med en del saker, som i några fall härstammar ända från 1960-talet. Min första skrivmaskin får ändå stanna kvar och vänta på en plats i museet.
Under tiden har hustrun haft stortvätt och strykning på programmet. Även på textilsidan har vi lyckats att befria oss från en del ålderstigna saker.
I dessa dagar är det aviseringen av årets nobelpristagare som tar plats i nyhetsflödet. Ett lite märkligt sammanträffande är att både fysikpriset och kemipriset har sin utgångspunkt i grundämnet kol. Fysikerna får för framställningen av grafen och kemisterna för framtagning av metoder för att katalytiskt kunna bygga allt mer komplicerade organiska molekyler, något som kan bli till stor hjälp i utvecklingen av t ex nya mediciner. Grafen, å sin sida, pekar åt rakt motsatt håll, när man kan framställa material med endast en atoms tjocklek - något som man anser sig kunna kalla för tvådimensionella material.
Idag kungjordes så litteraturpriset, som i år ges till Mario Vargas Llosa från Peru, en författare, som enligt hustrun, och till min överraskning, finns med i vår boksamling sedan 1980-talet. För mig, som näst intill skönlitterär analfabet, är han en i raden av författare, men inte för den vänstervridna skaran av litteraturkritiker, som t ex uttryckt sig med orden "Vargas Llosa hade redan under åttiotalet gjort sig känd som nyliberal debattör, och årets Nobelpris kan onekligen lätt framstå som ett obehagligt sammanträffande i relation till det Sverige som nu avtecknar sig framför oss efter valet i september. Ett Sverige där den nyliberala retoriken framstår som allt mer rumsren, där verkliga ideologiska spörsmål oupphörligt blandas bort och döljs bakom allt mer medieskickliga retoriska vändningar i en högerpolitisk argumentationsteknik."
Det är märkligt att en människa inte skulle kunna vara värd Nobels pris i litteratur om han inte lever upp till de socialistiska eller feministiska kritikernas värderingar. Var är konstnärsskapet i en socialistisk natur? Liberalismen har både äldre och starkare rötter i mänskligheten historia.
Under tiden har hustrun haft stortvätt och strykning på programmet. Även på textilsidan har vi lyckats att befria oss från en del ålderstigna saker.
I dessa dagar är det aviseringen av årets nobelpristagare som tar plats i nyhetsflödet. Ett lite märkligt sammanträffande är att både fysikpriset och kemipriset har sin utgångspunkt i grundämnet kol. Fysikerna får för framställningen av grafen och kemisterna för framtagning av metoder för att katalytiskt kunna bygga allt mer komplicerade organiska molekyler, något som kan bli till stor hjälp i utvecklingen av t ex nya mediciner. Grafen, å sin sida, pekar åt rakt motsatt håll, när man kan framställa material med endast en atoms tjocklek - något som man anser sig kunna kalla för tvådimensionella material.
Idag kungjordes så litteraturpriset, som i år ges till Mario Vargas Llosa från Peru, en författare, som enligt hustrun, och till min överraskning, finns med i vår boksamling sedan 1980-talet. För mig, som näst intill skönlitterär analfabet, är han en i raden av författare, men inte för den vänstervridna skaran av litteraturkritiker, som t ex uttryckt sig med orden "Vargas Llosa hade redan under åttiotalet gjort sig känd som nyliberal debattör, och årets Nobelpris kan onekligen lätt framstå som ett obehagligt sammanträffande i relation till det Sverige som nu avtecknar sig framför oss efter valet i september. Ett Sverige där den nyliberala retoriken framstår som allt mer rumsren, där verkliga ideologiska spörsmål oupphörligt blandas bort och döljs bakom allt mer medieskickliga retoriska vändningar i en högerpolitisk argumentationsteknik."
Det är märkligt att en människa inte skulle kunna vara värd Nobels pris i litteratur om han inte lever upp till de socialistiska eller feministiska kritikernas värderingar. Var är konstnärsskapet i en socialistisk natur? Liberalismen har både äldre och starkare rötter i mänskligheten historia.
tisdag 5 oktober 2010
Riksdagen öppnad
Ett bra höstväder, om än en aning blåsigt, har fortsatt och igår tog vi en kort promenad till stormarknaden. Idag blev det istället en längre vandring in till stan för att uträtta ärenden. För övrigt har vi hållit oss här hemma och jag har nu inlett storstädning i verkstaden i källaren för att göra den lite mera användbar under vintern. Under eftermiddagen använde vi ett par timmar till att följa Riksdagens högtidliga öppnande.
Förutom protokollsenliga ceremonier var det där naturligtvis statsministerns regeringsförklaring och presentation av ministerlistan som var de viktiga punkterna. Regeringen utökas med två personer, vilket leder till att Moderaterna får en något starkare ställning. De tre små partierna får behålla antalet ministerposter som de hade i den tidigare regeringen, vilket antagligen var vad som krävdes för att kunna hålla ihop alliansen. Huvudbudskapen i regeringens program är ”Fler vägar ska öppnas för ungdomars vägar till jobb”, ”Den tidigare passiviteten har ersatts med aktiv handling” och ”Den som är sjuk och inte kan arbeta ska få stöd”. Men också en rad viktiga besked inom miljö- och energiområdet, utrikes- och säkerhetspolitiken, utbildningsområdet och sist men inte minst kriminalpolitiken. Dessa besked var förstås ingen överraskning för den som följt retoriken under valrörelsen.
Den mer uppseendeväckande händelsen under dagen var några SD-delegaters utmarsch ur Storkyrkan under den föregående gudstjänsten, som en markering av missnöje med prästens förkunnelse under predikan. Man kan tyvärr nog misstänka att detta kommer att bli det väsentligaste som hänt, sett ur journalisternas perspektiv. Mycket tyder väl också på att detta inte är sista gången vi får uppleva spektakulära insatser från det hållet.
Förutom protokollsenliga ceremonier var det där naturligtvis statsministerns regeringsförklaring och presentation av ministerlistan som var de viktiga punkterna. Regeringen utökas med två personer, vilket leder till att Moderaterna får en något starkare ställning. De tre små partierna får behålla antalet ministerposter som de hade i den tidigare regeringen, vilket antagligen var vad som krävdes för att kunna hålla ihop alliansen. Huvudbudskapen i regeringens program är ”Fler vägar ska öppnas för ungdomars vägar till jobb”, ”Den tidigare passiviteten har ersatts med aktiv handling” och ”Den som är sjuk och inte kan arbeta ska få stöd”. Men också en rad viktiga besked inom miljö- och energiområdet, utrikes- och säkerhetspolitiken, utbildningsområdet och sist men inte minst kriminalpolitiken. Dessa besked var förstås ingen överraskning för den som följt retoriken under valrörelsen.
Den mer uppseendeväckande händelsen under dagen var några SD-delegaters utmarsch ur Storkyrkan under den föregående gudstjänsten, som en markering av missnöje med prästens förkunnelse under predikan. Man kan tyvärr nog misstänka att detta kommer att bli det väsentligaste som hänt, sett ur journalisternas perspektiv. Mycket tyder väl också på att detta inte är sista gången vi får uppleva spektakulära insatser från det hållet.
söndag 3 oktober 2010
Oönskad bemålning
Igår tog vi en lång promenad ute vid Mälaren och man kunde nu märka det riktiga höstklimatet med påtaglig skillnad i temperatur mellan skugga och solsken. Hösten märks nu också på att flyttfåglarna, till glädje för de andra som stannar kvar (?), har gett sig av till södern. Istället fick vi se en liten stjärtmes, som ivrigt uttryckte sin glädje över att det nu är färre att dela maten med.
Idag blev det endast en kort promenad i närområdet till affären för några smärre inköp och för övrigt har vi varit hemma med de vardagliga sysslorna.
Under promenaden idag fick en påminnelse om oförbätterligheten hos vissa människor. I en av de vanligtvis helt nerklottrade gångtunnlarna under genomfartsvägen hade saneringsfolket för ett par dagar sedan åter varit och spolat bort "konsten", och idag var väggarna åter nerkladdade med tags och annan störande bemålning. Det måste ju kännas meningslöst för dem som har till uppgift att försöka hålla staden ren och det blir allt vanligare med klotter i Västerås. De närmaste tre åren kommer staden satsa mellan 7 och 8 miljoner på sanering av klotter. Mycket ungdomsverksamhet skulle kunna ordnas för dessa pengar och man kan ju undra varför inte ungdomarna själva kan inse detta.
Klotter är dyrt också för tågoperatörerna. Vandaliseringen på lokaltågen i Bergslagen kostar skattebetalarna uppskattningsvis sju miljoner kronor varje år. Om de pengarna lades på tågtrafiken i stället skulle det exempelvis kunna gå ett tåg i halvtimmen mellan Fagersta och Västerås dagtid. Eftersom det är ingen eller mycket liten påföljd för de klottrare som grips tycks problemet i det närmaste olösligt. Det minsta man borde kunna begära är att de skulle tvingas att själv göra rent efter sig - men då kommer väl förstås facket och klagar på att man gör intrång på sanerarnas arbetsområde. :-(
Idag blev det endast en kort promenad i närområdet till affären för några smärre inköp och för övrigt har vi varit hemma med de vardagliga sysslorna.
Under promenaden idag fick en påminnelse om oförbätterligheten hos vissa människor. I en av de vanligtvis helt nerklottrade gångtunnlarna under genomfartsvägen hade saneringsfolket för ett par dagar sedan åter varit och spolat bort "konsten", och idag var väggarna åter nerkladdade med tags och annan störande bemålning. Det måste ju kännas meningslöst för dem som har till uppgift att försöka hålla staden ren och det blir allt vanligare med klotter i Västerås. De närmaste tre åren kommer staden satsa mellan 7 och 8 miljoner på sanering av klotter. Mycket ungdomsverksamhet skulle kunna ordnas för dessa pengar och man kan ju undra varför inte ungdomarna själva kan inse detta.
Klotter är dyrt också för tågoperatörerna. Vandaliseringen på lokaltågen i Bergslagen kostar skattebetalarna uppskattningsvis sju miljoner kronor varje år. Om de pengarna lades på tågtrafiken i stället skulle det exempelvis kunna gå ett tåg i halvtimmen mellan Fagersta och Västerås dagtid. Eftersom det är ingen eller mycket liten påföljd för de klottrare som grips tycks problemet i det närmaste olösligt. Det minsta man borde kunna begära är att de skulle tvingas att själv göra rent efter sig - men då kommer väl förstås facket och klagar på att man gör intrång på sanerarnas arbetsområde. :-(
fredag 1 oktober 2010
Penningars värde
Högtrycksläget i vädret har fortsatt och vi har kunnat unna oss ett par längre promenader i närområdet. Igår inledde vi dock dagen med att baka frallor och grovbröd, och idag började vi dagens med att frosta av frysskåpet. Märkligt att det på tre fyra månader kan frysa fast en halv hink med vatten på kylelement och väggar i skåpet.
Idag var det en historisk dag med anledning av att 50-öringen upphört som betalningsmedel i Sverige. Efter att ha varit i den svenska befolkningens tjänst i 153 år, orkade den nu inte längre med att försvara sin plats i myntsystemet. När man ser på vad 50-öringen mäktat med genom åren så får man en bra bild av hur inflation äter upp pengars värde - eller kanske snarare köpkraft, eftersom det är länge sedan myntens metall hade ett värde lika det som står på myntet. Man kan alltså konstatera att år 1935 räckte 50-öringen till en biobiljett, år 1955 till en liter mjölk, år 1975 till en dagstidning, men 2010 endast till pant på en ölburk, som dessutom snart kommer att kräva två 50-öringar. Den verkliga kontrasten visas av att på 1500-talet var motsvarande värde detsamma som en årslön för en mjölkpiga.
Samma fenomen är det ju som är orsaken till att vi nu har över 120 000 miljonärer i Sverige och att vara miljonär är alltså inget att skryta om idag. Nu är det miljardär som gäller! Men om femtio år är förmodligen inte heller detta så märkvärdigt. Minns att i slutet av första världskriget kostade ett frimärke i Tyskland flera miljarder mark beroende på galopperande inflation. Detta till trots är en sund inflation en nödvändig ingrediens i en normal marknadsekonomi för att penningsystemet ska fungera, så därför får vi räkna med att mjölken en dag kostar tio kronor litern och biobiljetten 200 kronor. Sedan är det bara att hoppas att även pensionen hänger med i utvecklingen!
Idag var det en historisk dag med anledning av att 50-öringen upphört som betalningsmedel i Sverige. Efter att ha varit i den svenska befolkningens tjänst i 153 år, orkade den nu inte längre med att försvara sin plats i myntsystemet. När man ser på vad 50-öringen mäktat med genom åren så får man en bra bild av hur inflation äter upp pengars värde - eller kanske snarare köpkraft, eftersom det är länge sedan myntens metall hade ett värde lika det som står på myntet. Man kan alltså konstatera att år 1935 räckte 50-öringen till en biobiljett, år 1955 till en liter mjölk, år 1975 till en dagstidning, men 2010 endast till pant på en ölburk, som dessutom snart kommer att kräva två 50-öringar. Den verkliga kontrasten visas av att på 1500-talet var motsvarande värde detsamma som en årslön för en mjölkpiga.
Samma fenomen är det ju som är orsaken till att vi nu har över 120 000 miljonärer i Sverige och att vara miljonär är alltså inget att skryta om idag. Nu är det miljardär som gäller! Men om femtio år är förmodligen inte heller detta så märkvärdigt. Minns att i slutet av första världskriget kostade ett frimärke i Tyskland flera miljarder mark beroende på galopperande inflation. Detta till trots är en sund inflation en nödvändig ingrediens i en normal marknadsekonomi för att penningsystemet ska fungera, så därför får vi räkna med att mjölken en dag kostar tio kronor litern och biobiljetten 200 kronor. Sedan är det bara att hoppas att även pensionen hänger med i utvecklingen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)